onsdag, december 31

Det är svårt att sätta ord på det bräckliga. På det gamla invanda, fast ändå helt nya som vi upplever i princip varje dag sen hon försvann. Det är som att gå på tjock is som när som helst ändå kan försvinna under en. Mitt svåraste är balansen mellan att nu är nu är nu och att inte glömma allt vi fick. Jag gör gärna det annars, glömmer alltså. Har aldrig varit den som reminiscat över tider som varit eller längtat tillbaka. Jag har flyttat över halva jordklotet två gånger och ingen av gångerna har jag längtat tillbaka. Jag har förlorat fina vänskaper av flyttandet, och fast jag tänker på alla dom personerna med kärlek när jag tänker på dom så händer det inte så ofta. Då var då var då.

Mitt minne är väl lite avskavt som bäst. Jag kan komma ihåg, men jag gör det sällan. Jag försvinner in i mina andra världar; pinterest, böcker, tecknad film, serier och lever i framtid, i nutid, men sällan i dåtid. Det har alltid fungerat för mig. Det har alltid fungerat, och nu är jag livrädd för att det ska fungera igen, samtidigt som jag måste att det fungerar för annars orkar jag inte.

Jag är livrädd för att glömma mamma, men just nu orkar jag inte tänka på alla minnen för jag har ingen energi att vara i mörkret och famla. Jag vill ha kvar allting så jag kan ta fram det med en smäll så fort jag orkar, men tänk om det försvinner som så mycket annat gjort om jag inte håller minnet levande?

Det är fan inte alltid lätt att vara en människa, det ska gudarna veta.

tisdag, december 30

Hoppar också på tåget med årssummering

Jaha, jag har ju gjort det här i fyra år nu så vi kör väl en femte gång? Man kan hitta andra år här här och här och här.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Miste en av mina föräldrar. Jag hoppas det dröjer en miljard år innan jag behöver göra om det.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade jag nyårslöften? Eftersom jag inte vet det så gissar jag att jag inte gjorde det.

3. Kommer du ha några nya för nästa år?
Jag vet inte. Jag tror inte det.

4. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja. Jag är snart inne på mitt trettioandra år och är liksom i den där åldern när folk får barn. Så ja.

5. Dog någon som stod dig nära?
Ja fy fan.

6. Vilka länder besökte du?
Italien (Rom). Frankrike (Nice). Monaco (Monte Carlo). Tyskland (Berlin).

7. Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
Lugn. Lycka. Jag önskar mig ett år där jag får vara genuint lycklig, iallafall stundtals.

8. Vilket datum från år 2014 kommer du alltid minnas, och varför?
27 maj. 19 juni. Inte av speciellt roliga skäl.

9. Vad var din största framgång 2014?
Absolut ingenting. Eller absolut allt. Att jag orkade, att jag orkar, att jag ändå är lite hel nånstans.

10. Vad är du mest nöjd med?
Mitt förhållande. Att det står som en cementgrund när allt annat vajar.

11. Största misstaget?
Jag tror inte på att tänka på misstag. På riktigt, jag tror att alla skulle må så himla mycket bättre om dom slutade tänka så mycket på att misstag är misstag. 

12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Förutom smågrejer som skrapsår och skärsår (från matlagning/papercuts) och nån förkylning så nej. Det är helt okej om 2015 också fortsätter på det spåret.

13. Bästa köpet?
Lägenheten. Jag älskar älskar älskar vårt hem.

14. Vad spenderade du mest pengar på?
Lägenheten, sen bilen, resor och förmodligen mat.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att jag har så himla fina kompisar. Att jag är så himla kär. Att nån annan är så himla kär i mig. Att folk står ut med mig trots well, allt.

16. Vilka sånger/band kommer alltid att påminna dig om år 2014?
Ingen som känns ahmen den är SÅ 2013. 

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Sjukt sjukt sjukt mycket ledsnare.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat tror jag. Varit lite bättre på att ringa folk.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Jag vet faktiskt inte. Ätit?

20. Hur tillbringade du julen?
Jag var i Karlstad hos pappas bror med hans familj och barnbarn, pappa, min syrra och hennes kille. Det var mysigt.

21. Hur många one night stands?
Exakt inga.

22. Hur många har du nobbat?
Exakt inga här heller, men det gör inte så mycket längre.

23. Favoritprogram på TV?
Oooh, det här har ju ändå varit året av skräptittande. Varje gång jag är ledsen så tittar jag på sånt som kritiker fnyser åt. Till exempel: Revenge, Nashville, Drop Dead Diva. Jag gillade kanske den sista mest.

24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Sluta hata folk. Det är helt jävla ogivande att hata personer. Hata döda ting istället, du vet datorn, dörren, skorna, spegeln, whatever.

25. Bästa boken du läste i år?
Jag kommer helt ärligt knappt ihåg vad jag har läst i år så för en gångs skull ingen. Jag läste däremot en hel hög askassa böcker som andra gillade, bland dem Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande och den där Gillian Flynn-boken Gone Girl. Varför gillar alla så mycket?

söndag, december 28

Till alla er som väntar längtar undrar

Sitter i soffan bredvid Andreas och kollar på när han gör klart vår bröllopsinbjudan och så kom jag på att vid den här tiden för två år sen så mailade vi för fullt. Jag tror att Andreas till och med bjöd ut mig idag och nu ligger han här bredvid och ska gifta sig med mig om några månader. Jag gick in på Mazily och kollade vår gamla konversation och det är så gulligt alltihop. Två år alltså, ingenting men samtidigt eoner av tid. It can obviously happen. It does happen. Jag lovar.

fredag, december 26

Meddelande om borttagande av ord

Sötnöt. Snälla rara gulliga SLUTA FÖR I HELVETE ANVÄNDA DETTA VIDRIGA ORD. Alltså really, använd a-l-d-r-i-g mer det ordet.

tisdag, december 23

Sallen blev fantastiskt god, enligt uppgift till och med extremt lik vanlig sill. Så god så att jag fick göra en ny senapssall idag för den gamla tog slut igår när vi hade lilljul med Andreas. Jag firar med att streckkolla på Suits, äta tacos och göra en vegetarisk och en vegansk jansson. "Jansson". Grönsaksgratänger kanske jag ska säga. Imorgon åker vi till min farbror i Karlstad och firar jul och på juldagen åker vi till farmor i Sunne och äter julmat. Igen. Jag fick en spadag på Sturebadet i julklapp av min kille. Han vet vad jag behöver den där mannen. Annars intet nytt under solen. Ta hand om varandra och krama på dom du tycker om. Kram!

lördag, december 20

Julskinkan blev urgod och jag har också gjort vegetarisk sill på aubergine. Jag har ju aldrig ätit riktig sill eftersom jag är allergisk mot fisk, men nu har jag blivit tipsad om det här och har gjort en vanlig och en senapsversion och imorgon blir det provsmakning. Imorgon är också dagen vi köper julgran och hämtar syrran och hennes kille på flygplatsen och gör den här familjen komplett. Det ska bli supermys.
Jag är i Lidköping och håller på att griljera skinka as I type. Vi tog maos lilla röda och gasade iväg imorse och jag har således sett solen ända fram tills halvfyratiden idag. Det var...underligt och förunderligt. Igår var vi på A Christmas Carol på maximteatern och om ni inte har några julplaner och är i Stockholm så tycker jag att ni ska kolla om det inte finns några biljetter till det. Så himla mysigt! Äeh, men måste sluta nu för skinkan är tydligen köar. Hejhej.

torsdag, december 18

Såatteh jag är typ klar med alla julklappar. Typ. Jag har bara en liten grej kvar till Andreas och kanske nåt litet till pappa och sen är jag klar. Det känns som att jag har ett berg med grejer jag ska fixa på jobbet och jag gör ingenting. Är det inte typiskt?

onsdag, december 17

And it's back

Hej? Hur mår ni? Jag mår rätt bra, faktiskt. Idag ska jag träffa en kompis och lyssna på hennes dejt från igår och mysa lite hemma. Nu när jag är medlem av Den Mörka Sidan så tycker jag att det är sjukt roligt att höra dejthistorier och framförallt är det ganska roligt att se folk man tycker om lite så där halvt nyförälskat spattiga. Igår åt jag lunch med min kanske äldsta killkompis, inte i ålder men i år vi känt varandra, och imorgon ska jag käka lunch med Sofia och sen ta en öl med en av dom där killarna från min studietid som jag gillar så himla mycket. Åh, och igår käkade jag middag med Lisa. Och på fredag ska jag gå på A Christmas Carol på Maximteatern och käka middag på En halv grek plus turk med Nellie och Andreas. Alltså jag gillar alla ovanstående så himla mycket och jag är så himla glad över att jag har dom. 

I övrigt så var han den där killen jag alltid hälsade på i den där stugan, och ibland trodde att jag kanske var kär i, hemma hos oss på middag i måndags. Jag gillar min snubbe oerhört mycket för att han tycker att det är självklart att jag ska få ha kvar min vänskapsrelation (without the added sex, mind you) och det var faktiskt mycket trevligare än vad jag trodde att det skulle vara. 

När det gäller det emotionella måendet så är det under kontroll. I fredags bröt jag ihop och grät i två timmar och tyckte att livet var jävligt jobbigt och mörkt och jag kan eventuellt ha sagt att vi ahh-haa-ldri-hig gör nåt mysigt ihop längre och att jag känner mig så eehhh-heen-saa-haam. Eventuellt även också att livet är helt ovärt att leva eftersom det bara är jobbigt hela tiden. Den känslan har gått över nu. Det svänger fort inne i mitt huvud, det får man ge det.

Vad händer hos er då?

lördag, december 13

DET ÄR SOL UTE OCH BLÅ HIMMEL JAG VET INTE VAR JAG SKA TA VÄGEN FÖR JAG ÄR SÅ CHOCKAD. Närå. Jag är hos Andreas pappa, fast pappan himself är på sjukhuset där han återhämtar sig från operationen som tog bort cancern. Ser ni vad fina orden är? Tog bort cancern. Ser ni? Känner mig ganska jävla lycklig och lättad över det. Idag ska vi handla julklappar och snart ska jag få frukost på sängen. Det var allt.

onsdag, december 10

Vi är sams nu

Jag är så trött idag. Startade ett jättekonstigt bråk med Andreas igår (av alla dagar) och gick till och med hemifrån i en timma för att jag var så jävla sur, trots att vi har lovat varandra att inte göra så. Han var ju smart nog att fatta att det är situationen som är den egentliga ilskehärden, men att det är lättare att vara arg på en person än på universum, men så smart var inte jag. Och när jag blir arg så blir jag så jävla arg och (inombords) helt MEN HUR SKA VI KUNNA HA ETT LIV IHOP?! och undrar om vi inte har kastat oss in i att gifta oss och är jag verkligen kär (absolut INTE om jag tänker efter när jag är inne i arget, absolut SJÄLVKLART om jag tänker efter alla andra tider) och kan vi ens prata med varandra? Och inne i den stunden så är allting så himla jobbigt, för i mitt huvud så blir det typ error och så undrar jag vad ens meningen med livet är när det ska vara så jävla jobbigt? Varför finns vi ens? Varför ska man ens leva? Ahmen ni fattar ju nivån. Sen grät jag i en och en halv timma medan Andreas egentligen behövde jobba och imorse så vaknade jag med rester av tårar i hela ansiktet och helt plufsiga ögon. Hurra för livet ändå hörrni.

tisdag, december 9

Har en miljard tusen saker att göra och var precis tvungen att göra det där viktigt/inte viktigt/bråttom/inte bråttom-diagrammet för att lugna ner mig lite. Det kanske inte hjälpte så där svinmycket eftersom det känns som att allting faller inom viktigt/bråttom-rutan, men jag har iallafall gjort tre viktiga grejer sen jag skrev ner det så det är ett stort framsteg. Annars längtar jag efter att köpa julklappar, göra julgodis och rätt så jävla mycket att sova bredvid min kille för en gångs skull. Mmm...min kille.

måndag, december 8

Det är SÅ RENT här hemma och det är SÅ SKÖNT! Går runt och tar hyllor och lister och väggar och mumlar best money spent ever som en galen person. Har slängt i tvätt nummer två och ätit mackor till kvällsmat (wåh åh åh mackor till kvällsmat, mackor till kväällsmat wåh åh åh mackor til kvääällsmat), pratat med min kille och ringt försäkringsbolaget om den nya bilen. Status sjuk förälder: doktorerna verkar positiva till att få bort skiten med operation. Chans att allt blir bra: hög. Snälla håll tummarna för det. Tack!
Jobbar som bokföringstant idag. Det är rätt roligt med bokföring faktiskt, på tal om avdelning saker jag aldrig trodde att jag skulle säga. Det är i och för sig roligt för att jag har bokfört allt ordentligt från början och nu mest behöver sitta och bocka av och dubbelkolla så att allting är med, men ändå. Vi har städare hemma idag. När jag gick imorse stod hen uppe på en stege i köket i färd med att plocka ut våra kokböcker för att komma åt att städa under. Dom frågade om jag ville att dom skulle byta lakan, jag sa ja och lade fram nya sängkläder på sängen. Alltså det känns så sjukt lyxigt att veta att det är rent hemma när jag kommer innanför dörren i eftermiddag. Nu känner jag mig ännu mer grinig över att städning ses som lägre status än säg restaurang (en kan lika gärna städa själv som laga mat själv, bara det att när man betalar för det så är det ett proffs som fixar), eller nagelsalonger eller massage eller måleri eller, ja jag kan hålla på ett tag. Eftersom vårt samhälle är uppbyggt kring att betala för andras slit på ett eller annat sätt så förstår jag inte varför just (vitt) städande ska vara det vi tycker till om. Säg gärna emot mig. Jag har lärt mig massor genom att folk har sagt emot mig i den här bloggen. Till exempel kommer jag ihåg när jag frågade varför förskolor hade en skolplan eller vad fan hen nu kunde vara bra för? Eller när jag aldrig i hela liiiiiivet kunde tänka mig att kalla mig själv feminist? Håhå jaja, det är tur att en kan lära sig saker här i livet.

lördag, december 6

Tänk vad man vänjer sig vid saker. Första kanske sex månaderna när jag och Andreas blev ihop så kunde jag verkligen verkligen verkligen inte somna på grund av ljud och rörelser och nån annans platstagande i sängen och nu har jag skitsvårt att somna utan. Jag åkte till pappa idag och ägnade kvällen åt hämtpizza och drop dead diva medan min far valde ett glöggalej. Imorgon ska vi gå på stan, pappa och jag, och välja glasögon till honom. Och lördagsfika, som man gör här i stan. Och kanske köpa nån julklapp eller så om vi får feeling. Älskar att vara med/hos pappa. Han är min andra stora trygghet i livet och just nu behöver jag papparet och eftermiddagskaffe och fotboll på teven. På söndag ska jag köra hem vår nya (mammas gamla) bil (som vi har köpt). Jag är milt sagt ganska exalterad över det här bilägandet. Skönt att ha nåt att vara exalterad över ändå tänker jag.

fredag, december 5

Livet ditt jävla lilla as

Just när jag gick omkring och tyckte att livet ändå kanske är värt att leva och hade slutat med mina superdeppiga weltschmertzanfall så skickade livet oss in i en ny jävla oroshärd. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva om det här för jag upplever inte att det är min sak att skriva om, samtidigt som jag måste få använda det här som utlopp. En till förälder har fått cancer. Det är inte på min sida. Det innebär operation nästa vecka och förhoppningsvis en jättebra chans att bli av med den (snälla snälla snälla universum, låt det bli bra den här gången). Men ändå. Det är skitjobbigt. Jag har varit asledsen hela veckan. Jag känner mig som ett as som är så hysteriskt ledsen. (Låste in mig på toaletten och grät rakt in i handdukarna på handdukstorken och trodde att jag inte skulle höras för att bespara Andreas. Det funkade inte.) Det är inte helt lätt att balansera på kanten av sin egen sorg och samtidigt vara ett stöd och positiv och peppig, det ska gudarna veta. Vi gör så gott vi kan. Vi pratar med varandra. Vi försöker rymma allting hemma. Och nu håller vi allihop så jävla många tummar som det bara går för jag orkar fan inte en gång till. Eller jo, det måste jag väl isåfall, men jag vill inte. Jag vill att allting ska bli bra och sen vara strawberry fields and glittery unicorns i resten av alla jag känners liv.

torsdag, december 4

Bryter tystnaden med en liten lista

Jenny vill att jag svarar på lite frågor och vem är jag att säga nej till nåt sånt när jag egentligen (VERKLIGEN) behöver jobba.

1.) Hur kommer jorden att gå under?
Fy fan vilken fråga Jenny. Jag hatar att tänka på rymden och döden och slutet och sånt för varje gång känner jag mig bara som en liten lort som inte spelar nån roll och när jag känner mig som en liten lort som inte spelar nån roll så känner jag att livet inte spelar nån roll och att jag lika gärna kan dö här och nu. Men okej. Jag tror inte att jorden kommer gå under på rätt länge och jag tror att det kommer ske för att solens liv som stjärna slutar och den expanderar och äter upp jorden, eller hur dom nu säger att det ska gå till.

2.) Hur ser ditt liv ut 2035?
Nu var jag tvungen att tänka till hur gammal jag kommer vara då och kom fram till att jag kommer vara lite drygt femtio. Jag hoppas att jag har utflugna barn, eller barn som går sista åren på gymnasiet. Jag vill vara VD för ett medelstort företag, kanske i fasen efter den värsta tillväxten. Jag har en bokklubb och en lägenhet med massa stora rum och kakelugn och fina inredningsprylar som vi har samlat på oss under åren. Andreas är mitt livs stora kärlek och vi tar söndagspromenader och tittar på teve från samma hörn i soffan. 

3.) Dina tankar om städhjälp?
Mitt största problem med städhjälp är folk som förminskar städande som yrke. Jag köper inte grejen med att man faktiskt inte kan bygga en vägg själv, men alla kan städa sin egen jävla skit. Så länge ROT finns kvar ska RUT finnas kvar, något annat vore sjukt ojämställt i mina ögon. Jag tycker att RUT är en svinbra grej som har gjort dåliga, svarta, underbetalda jobb till vita med förmåner och vettig lön. Jag tycker att RUT har höjt status på ett (tyvärr) kvinnodominerat yrke. Jag tycker att städning bör likställas med vilken annan tjänst som helst när det kommer till status. Jag tycker att dom som städar får alldeles för lite kredd för det jobb dom gör. Det finns få saker som gör mig gladare och lyckligare än ett städat hem och ja, jag funderar på att anlita en städfirma på månatlig basis. Vi drar igång med en storstädning av vårt hem på måndag och om det blir bra så tror jag att vi kommer fortsätta. 

4.) Vem skulle du gifta dig med, ligga med och döda – Stefan Löfven, Anna Kinberg Batra och Annie Lööf.
Fy fan. Jag skulle hellre peta ut ögonen med en gaffel, men okej: jag skulle gifta mig med Annie Lööf (man kan ju skilja sig), ligga med Anna Kinberg Batra (hon ser lite vild och arg ut, typ fylleilskeligga) och döda Stefan Löfven (världen behöver inte fler fackgubbar). (Hej Säpo om ni har bevakning på dom orden. Jag menar givetvis absolut inte i verkligheten. Detta är inte ett hot.)

5.) Du ska skriva en kontaktannons i tidningen på 30 tecken (mellanslag ej inräknat) – hur ser den ut?
Soffromantiker söker livsglädje

6.) Vilket är ditt favoritinlägg på din egen blogg?
Jag har skrivit 4220 inlägg i den här bloggen över nästan sex års tid. Jag vet inte riktigt om jag har ett favoritinlägg, men jag skummade igenom lite grejer nu och jag gillar ju det här ändå. Det var rätt smart skrivet av mig tycker jag.

7.) En liten text på temat ”om jag lämnar dig nu” – kan handla om Sverige, en stad, en partner osv.
För mig är just den här frågan faktiskt helt omöjlig att svara på för det finns för mycket död och skräp i mitt liv för att jag ska orka tänka på en frivillig separation, även om den är fiktiv och även om den handlar om ting istället för personer. Om jag lämnar dig nu skulle det vara för att gå och köpa mjölk typ. Haha, fan vilken fantastisk titel på en bok. Pax för den om jag nånsin skriver nån. 

8.) Vad tror du kommer att hända 2015?
Det enda jag har lärt mig med livet är att ingen har någon som helst aning om vad som kommer hända sen, så pass. Världen går inte under och allt kommer vara more or less the same in the big picture, men för den enskilda individen? Oändligt mycket kommer hända för alla.

9.) Vad vill du ska hända 2015?
Jag vill att alla jag känner ska få vara friska. Jag vill gifta mig. Jag vill åka nånstans med Andreas och bara sitta på en uteservering och hålla handen och kolla på horisonten. Jag vill hälsa på min syrra och hennes kille i Brighton. Jag vill ha en lång sommarsemester. Jag vill att det går bra för mitt jobb. Jag vill ha en ordentlig vinter, en kort vår, en lagom varm sommar och en skön vinter. Jag vill att alla jag känner ska få vara friska. Jag vill att alla jag känner ska få vara friska. Jag vill att alla jag känner ska få vara friska.

10.) Vem i din familj/på ditt jobb/av dina vänner vet om att du bloggar och vad tycker de om det?
Pappa, syrran och Andreas vet. Jag tror att min syster läser, pappa vet inte adressen och Andreas har nog kollat in den typ två gånger sen jag berättade. Han är liksom unfaced med den här delen och tycker lite att det väl är mitt privata och inte hans grej att läsa. Jag fattar inte alls hur han resonerar där för själv hade jag varit besatt av att kolla om det var tvärtom. Dom flesta jag känner vet att jag bloggar och har nog fått adressen nån gång, men det är inte så att jag annonserar att jag har den här gamla trasan. Det var liksom lite svårt att undvika att berätta när nästan halva mitt umgänge plötsligt kom från nån oklar internetgrej. Jag vet inte riktigt vad dom tycker. Jag försöker att inte hänga ut andra här. Jag försöker göra den här till min och inte till nån annans och jag tror att det går rätt bra. 

torsdag, november 27

Urban outfitter har börjat sin black-out för övrigt

Julklapp till pappa *check*. Hittade på deal på amazon, som för övrigt också har väldigt generösa returpolicies och supermegadupertrevlig kundservice. Köpte även en present till till ett Mycket Bra Pris. Hade jag bott i USA hade jag med stor sannolikhet blivit en coupon-hunter på grund av det oerhörda välbefinnande jag får av att köpa saker som jag ändå ska köpa till ett billigare pris.

onsdag, november 26

Lite julklappstips-ish och vuxen på riktigt

Ja, men okej jag somnade i fredags och vaknade typ i måndags. Kanske inte riktigt, men jag vaknade i normal tonårstid KVART - I - ETT i lördags, petade på Andreas och ba eh haru sett vad klockan är? Sen gick vi upp vid kanske halvtretiden, eftersom jag var tvungen att kolla på ett avsnitt av drop dead och Andreas var tvungen att äh jag vet inte, kolla grejer i mobilen och sova. Gjorde således ingen av de planerade helgaktiviteterna. Sååååå, jag tar igen det nu. Dels har vi gjort en julklappsbudget för inköp till familjer och sånt (proud to be en tant) och dels så ska vi kanske köpa den där bilen (hurrah!).

Men okej, här kommer mitt tips inför julen för er som kanske inte riktigt visste det innan. Nu i helgen är USAs största shoppinghelg, som startas av Black Friday på tada! fredag. Det är vanligtvis riktigt riktigt riktigt riktigt bra priser och det bästa? Väldigt många svenska webshoppar hakar på och kör ibland bara fredag, men oftast hela helgen. Sen efter helgen kommer Cyber-Monday i USA där det blir ännu mer bra deals och ja, igen, många svenska företag hakar på för att inte missa försäljning. Min plan är nu att surfa slut på internet, bokmärka internationella webshoppar eller produkter på sidor jag gillar och göra en plan på vad jag ska köpa till vem och sen ha det som mission att få det så till så bra pris som möjligt.

fredag, november 21

Är ensam hemma ikväll. Handlade på vägen hem och har precis satt in en potatisgratäng i ugnen och sen gjort oxrullader som står och puttrar ovanpå spisen. Jag känner mig SÅ DUKTIG. Har även köpt chips och dipp och blandat flädersaft med bubbelvatten *geni*. Snart är det mat och sen ska jag kolla på dtop dead diva tills jag somnar i soffan. Hejrå.

Saker jag gör på jobbet

Idag har jag först visat vår nya kollektion för vår säljare och sen ätit lunch med Alltfinnsredan och sen så åkte jag till city och mötte upp min kollega och shoppade för företagets pengar tills nu. Vi ska ha fotografering på måndag och den hör gången valde vi att strunta i stylist och stylea själva och DET ÄR SÅ ROLIGT! Att få klä på nån kläder utan att den gnäller och dessutom slippa betala själv? Mitt nya drömjobb.

Hit går jag på date (lista på request)

Igår blev jag tillsagd tillfrågad att göra en lista på restauranger i Stockholm som jag gillar. Min första känsla var men herregud jag kan ju inte det, jag går ju bara till Matbaren och äter pepparsås, men kanske ändå att jag har några favoriter att dela med mig av. Så, till en kompisdejt eller kärleksdejt eller föräldradejt eller vad man nu har för dejt som man vill hänga med kommer här min lilla lista på ställen, utan inbördes ordning.

Restaurang AG (Kungsholmen)
Nu har jag ju bara varit där en gång, men vilken gång! Jag trodde i och för sig att Andreas skulle göra slut den kvällen och kunde inte riktigt njuta förrän en bit in i förrätten, men om man har lite mer hjärna än mig så kanske man fattar att ingen gör slut över en 1500-kronorsmiddag. AGs är dyrt, peoples. Det är dyrt och det är värt det och därför tycker jag att AGs kan få stå för den där fina firarmiddagen. Jag hör till skaran som tycker att om man går till nåt så bra så ska man käka trerätters och dricka finvin och riktigt götta sig, men det är klart att man kan gå dit och käka en huvudrätt också och då är det såklart inte lika dyrt. Åh, dom har en liten mysig bar med lite typ tapasgrejer också, det är också mysigt. På AGs bokar man för övrigt bord i tid och på AGs äter man kött, nästan enbart.

La Vecchia Signora (Södermalm)
Stockholms kanske bästa fin-italienare med fantastiskt vin och magiskt fina ingredienser. Här kan man sitta och käka i baren och känna sig som en stammis, men annars är det vita dukar och härliga, lite skojbuttra servitörer och vinet VINET! La Vecchia är supermysigt och känns verkligen som en fin restaurang och hit skulle jag gå om jag hade tid att käka middag länge.

Bacaro (Södermalm)
En liten pärla som min kompis har som stammishak. Det är kaklade väggar och ståldisk och ett litet kök där man lagar enkel mat med hjärta. Hit går man kanske en tisdag för att käka nåt lite snabbt när man inte orkar laga nånting hemma och oj vi tar ett glas vin till va? Sen blir man oftast kvar ganska länge för det är liksom gjort för att prata där. Till Bacaro går man när man vill prata på nåt sätt. Bacaro är väldigt resonabelt prissatt.

La Tentazione (Norrmalm)
Ahmen okej, vi kör alla italienare på rad här. När Andreas fyllde år förra året så krävde han att vi skulle gå till det som var lite av hans stammishak när han bodde på Norrmalm. Det regnade och jag tyckte att det låg så jävla långt bort, men alltså MYSET! Det känns som (är?) en familjerestaurang. Det är träbord och tända ljus och tavlor som det känns som att ägarna har köpt på sina sommarsemestrar i Italien hängda på lite olika höjd. Det är mysigt och trevligt och snällt. Det är den perfekta åh ska vi gå ut och käka ikväll var ska vi gå?-restaurangen. Det är inte dyrt, det är inte fancy, det är inte gourmetmat. Det är italienskt och det är good enough.

Matboden (Södermalm)
Restaurangen som jag på riktigt får cravings av. Restaurangen där vi har ett stammisbord och där alla servitörer vet vad vi vill ha och där vi får dricka rabatterad sprit till kaffet. Restaurangen dit jag går allra oftast helt enkelt. Jag är helt besatt av deras pepparstek, men dom har både jättegoda fiskrätter och jättegod annan mat och alltid två dagens-grejer. Det är anspråkslöst och mysigt och ja, hit går jag efter jobbet för det är asgod mat utan att kräva läppstift och klackar.

Pressklubben / Duvel café  (City)
Jag tror att det var här jag och Andreas typ blev ihop. Jag hade bokat bord på Pressklubben, men vi gick bägge två fel och hamnade på deras systerrestaurang (delar kök) Duvel Café och efter tre oerhört förvirrade konversationer om var vi hade bokat bord så slutade det med att vi käkade på Duvel. Där är det vita dukar och servitörer i fluga och fransk mat, främst skaldjur. Vi stod på gatan och rökte efter ett par glas vin och jag sa till Andreas att jag gillade honom så mycket att om han inte kände samma så skulle vi vara tvungna att sluta ses för det skulle göra för ont. Han sa att han gillade mig tillbaka och så satt vi där och tindrade med ögonen och jag blev så uppassad av en av servitörerna och Andreas helt ignorerad. Det var jättekul. Iallafall, på Duvel finns det också typ soffbås man kan boka om man är lite fler. Dom har jättegoda drinkar och fin mat. Hit går man en fredag efter jobbet eller kanske till och med en lördag som man vill fortsätta efteråt. Pressklubben har mer belgisk mat, mer öl och är lite mindre stiff. Där är det fantastisk mat och fantastisk service och som gjort för att sitta och liksom planera livet på och ta bara ett glas till va? Duvel är rätt dyrt, pressklubben är mer okej i pris men fortfarande inte billigt.

Okej, nu måste jag jobba men jag kan fylla på med fler nån annan dag om ni vill?

torsdag, november 20

Att ta igen det jag tycker att jag har saknat

Sen tiden jag hade på mitt förra jobb, då när jag grät av stress i hallen när jag kom hem från jobbet, så har jag liksom inte orkat vara så jävla social. Sen kom ju hela mammagrejen och det tog ju rätt mycket energi och så. En eller två saker i på veckodagarna har jag klarat av och sen har jag typ nästan ställt in när jag inte har orkat med den sista inplanerade grejen. Men förrförra veckan fick jag lite panik över att jag är en så dålig kompis och att jag aldrig vill umgås så jag bokade in grejer varje dag den här och nu är det torsdag och jag ska bokklubbshänga med fina människor ikväll och det ska bli jättekul, men shit vad slut jag är som artist nu. Jag får helt enkelt försona mig med tanken att jag behöver varannan dag ledigt för att liksom orka nu för tiden. Plus (och det här är så cheesy) jag har typ inte hängt med Andreas nånting sen innan förra helgen och jag längtar efter att umgås med honom. Jag vill sitta ner, på en restaurang, med en drink, och prata med min kille.

onsdag, november 19

Vad jag gör på jobbet hela dagarna

Ni vet när man sitter på jobbet och har en miljarrrrd saker att göra och ba *sätter på country-radion på spotify* *gör kaffe* *googlar saker*? Bara jag?

tisdag, november 18

Meddelas enbart här (och eventuellt i andra sociala skrytmedier)

Jag är barnvakt ikväll och livear föräldraskap åt tre ungar OCH ALLA HAR LAGT SIG I TID, BORSTAT TÄNDERNA OCH SOMNAT UTAN ETT ENDASTE GNÄLL! Okej, det minsta barnet har eventuellt sin vanliga tröja istället för sin pyjamaströja för well, tyckte inte att det var värt fighten första gången jag barnvaktar honom, men å andra sidan somnade han i min famn efter att ha knölat runt i sängen och pratat med sig själv och fnittrat i tjugo minuter helt urgulligt tills jag blev helt stressad av att barn två skulle i säng så jag helt resolut tog honom i famnen och vaggade i tre sekunder och ba eh okej, han sover? Barn två och tre gick och lade sig när dom blev tillsagda och helt gnällfritt. Är ju clearly the child whisperer. (NO JINX)

Firade med att diska och göra mig en kopp kaffe och ringa Andreas för att diskutera (tjata) att/om vi ska köpa min mammas bil. Jag är team Ja! pga vill ha bil och mammas är fan fin, liten, bensinsnål och well, mammas. Plus är inte så dyrt som jag trodde?

måndag, november 17

Jag har kommit in lite i ett lässkov (NO JINX!) och det är så himla roligt. Vi kan i och för sig kalla det jag läser för väldigt lättläst, men ändå JAG LÄSER UTROPSTECKEN. Nån dag i veckan ska jag samla ihop det lite och kanske göra en liten läslista. Det hade väl varit roligt? Det var ju ungefär tusen år sen jag gjorde det, så jag tycker iallafall att det skulle vara kul.

fredag, november 14

Strö lite socker på mig är du vänlig

Jag träffade en av mina finaste igår. Vi har på grund av livet inte setts på den här sidan årsskiftet och fan alltså vad jag har saknat honom. Vi käkade middag och drack öl och pratade om livet och sen kom två andra kompisar som jag inte har träffat på tusen år förbi och så blev det fler öl och en drink och en shot och sen kom tre till och alltså det var så kul! Gud vad jag behövde en sån kväll och vad den påminner mig om vad Stockholm kan vara.

torsdag, november 13

Jag sitter och målar naglarna på jobbet och ska faktiskt gå ut (gasp) och dricka vin och äta efter jobbet. Berättade precis för min kollega om the wild days och hur jag faktiskt var en sån som kom hem ett par timmar innan jag skulle upp till jobbet och hur jag dansade och shottade och i största allmänhet faktiskt var rätt social. Lite känner jag var fan tog hon vägen den där roliga härliga vilda personen? Varför är det bara ekonomitanten som är kvar? Alltså jag gillar ju mitt trettiosomethingliv med sina tvättdagar och teveserier och middagar rätt jävla mycket, men nån gång vore det lite roligt att få förfesta och sen gå ut och verkligen megadansa och shotta och komma hem med trasiga strumpbyxor halv fem och sova till tolv. Idag är inte den dagen i och för sig, men jag tänker iallafall dricka en drink och skratta.

Dagens filmtips

Okej, igår var jag ju lite deppig, no? Så jag låg i soffan och kollade på teve, mest på TLC eftersom hjärndöd teve är det bästa jag vet när jag är nere för det gör att jag helt kan stänga av huvudet och ba näe! den klänningen ska du VERKLIGEN inte ha på ditt bröllop, FEL VAL! till Say yes to the dress eller skratta åt den italiensk/amerikanska karikatyren som är chef i Cake boss. Sen bestämde jag mig för att hyra en film efter maten (smart-tv FTW!) och så var den första jag såg Tammy med Melissa McCarthy och eftersom hon kanske bara är min bästa skådespelerska EVER så tänkte jag att ja, men den ser jag. Herrejävla gud vad den var rolig. Jag spolade tillbaka scener och såg till och med om de första femton minuterna direkt när eftertexterna började rulla. Det är alltså en komedi (duh) med nästan bara kvinnor som inte en enda jävla gång är en karikatyr på en kvinna, utan som liksom bara råkar vara av kvinnokön. Tammy åker med sin mormor (Susan Sarandon) på en roadtrip och well, den är underbart rolig. Snabb och lite oväntad i replikerna och, jag vill inte stressa det här egentligen men, som folk är på nåt sätt. Kvinnor som får vara personer, enbart personer. Inte kvinnor. Aja, se den när du har en dålig dag.

onsdag, november 12

Det blev bättre

En dag ledigt nedbäddad i sängen och en lång dusch med efterföljande insmörjning, fotfilande och ansiktsmask senare mår jag lite bättre. Har dessutom grinat av mig ordentligt, först själv och sen framför Andreas. Jag har också bokat bil i två veckor över jul. Det var mitt lilla dagsprojekt att hitta den bästa dealen och efter att ha kollat nästan alla uthyrningssajter så hittade jag till slut en kombo av rabatter och kontor som gav både en bra bil (ej miniliten) och ett bra pris. Yey för det. Plus middagen står i ugnen och luktar gött och det är Hela England bakar på teve. Det fina i det lilla.
Jag är hemma från jobbet idag för att jag råkade matförgifta mig själv med härskna solrosfrön när jag bakade bröd igår. Så idag är jag trött. Trött och ledsen och ja, trött och ledsen. Dels en trötthet kopplad till dålig nattsömn, men också en fysisk liksom tunghet där det känns som om jag rör mig i sirap eller i strömt vatten. Ledsen för att jag saknar mamma. Jag går runt med nåt självpåtaget dåligt samvete för att jag inte är där tillräckligt för pappa och min syster. För att jag är en dålig, tråkig kompis som inte orkar umgås och inte orkar göra nånting när jag väl tar mig i kragen och träffar nån. För att jag inte har samma driv som innan. För att jag inte är lika glad, lika öppen, lika skrattig. För att den där perfekta känslan som infann sig förut inte finns längre. För att det ligger en dimma över livet och det är så jävla jävla jobbigt.

Det står i nåt sorgehäfte att man tar två steg fram och ett tillbaka och jag skriver under på det. Det har snart gått ett halvår och såklart är det inte lika akut längre, det är ju lite lättare att andas, men det är också svårare att hantera vardagen. Alla förväntar sig på nåt sätt (obs helt normalt beteende, no blaiming!) att livet är som vanligt igen nu. Jag kan inte gärna sjukskriva mig nu bara för att jag sörjer och är ledsen och inte orkar nåt, men det är nu jag verkligen skulle behöva få ligga i sängen ett par dagar och bara vara ledsen. Få det ur systemet, krascha, samla ihop mig igen.

Jag önskar att jag trodde på nånting. På nån större makt, på ett liv efter döden, på skyddsänglar eller att mamma finns med mig på nåt svävande sätt, men jag gör ju inte det. I min värld är mamma borta, inga livlinor. Det är också jobbigt.

Okej, slutgnällt. Nu ska jag ocarpa den här sjukdagen, gråta klart och gå och duscha.

tisdag, november 11

Jag är trött på att ta ställning för/emot min kropp

Jag är överviktig. Enligt BMI-skalan, enligt vågen och enligt vanliga jävla ögon. Jag har tränat i perioder och fram tills för kanske 8 år sen så var jag inte speciellt stor alls (även om jag såklart tyckte det). Nu? Ptja, min mage är i vägen. Mina lår får definitivt inte plats i ett par normalstora jeans och ja, ni fattar. Det är klart att jag vet det. Jag är bara så jävla trött på att antingen försvara, i huvudet eller för andra, att jag är det (det handlar inte om mätstickor och kilon, jag har rätt att känna mig snygg ändå, hell jag ÄR snygg ändå, min kille doesn't mind, jag är smart och witty och likeable osv) eller att jag inte bryr mig, att jag vet om det, att jag faktiskt lever rätt nyttigt, att jag inte äter godis, att jag ska börja träna, att jag faktiskt har tränat massor i mitt liv och att jag egentligen är en träningsperson. På att att försvara två motsatser: utseende spelar ingen roll / även tjockisar är snygga faktiskt. Jag är trött på att få dåligt samvete om jag är den som hämtar pizzan eftersom tjocka människor obviously inte borde äta onyttigt utan veta bättre och käka en sallad. Vilket kanske är sant, men herrejävlagud kan vi andra kanske inte minda vår egen business? Jag är trött på varenda jävla kommentar om utseende, smal eller tjock, cellulit eller inte. Jag orkar inte ens föreslå en jävla lösning på det här (jo, sluta kommentera utseende period) men jag tänker härmed vägra delta. Jag tänker inte kommentera min egen kropp nåt mer. Jag tänker inte lyssna om nån annan gör det. Jag tänker byta samtalsämne om det kommer upp. Jag fucking avgår från allt. Hejdå.

tisdag, november 4

Andra saker jag tänker på

Att det inte går att kommunicera med min pappa med sms eftersom hans svar 99 gånger av 100 är helt oförståeliga. Att han vill att jag möter honom på centralen när hans tåg kommer trots att han kan ta en taxi för det är trevligt. Att jag vill ha en selfiestation på vårt bröllop och kanske har hittat en lösning på det som kräver nästan ingenting av våra gäster och nästan ingenting av oss.

Saker jag tänker på

Om vi ska hyra bil under julhelgen eller inte. Det är rätt dyrt, men också rätt gött. Om vi ska köpa bil så småningom eller inte. Det är rätt dyrt, men också rätt gött. Att min finaste killkompis ska flytta till Stockholm med sin familj och att det glädjer mig nåt oerhört. Att jag hade en så fin stund med min kille igår. Att han är en sån mjukis och att hela mitt hjärta smälter till en liten pöl på grund av det. Att pappa kommer hit ikväll. Att vi inte har städat eller tvättat eller packat. Att jag inte får glömma att gå till apoteket och hämta nya p-piller IDAG. Att jag inte får glömma att posta paket och brev IDAG. Att jag måste börja bocka av grejer på min todo på jobbet. Att vi kommer klara budgeten till bröllopet. Om vi kommer klara budgeten till bröllopet. Att jag är hungrig.
Jag drömde att jag sprang ett maraton inatt och förutom en liten badpaus i mitten så klarade jag det i stor förvåning. Det kommer ju aldrig hända i verkligheten så det gäller att passa på att skryta.

måndag, november 3

Nu sitter min kollega och klappar på min andra kollega för att "han är lurvig"

Jaha, tillbaka till jobbet efter en helg av familjehäng av alla sorter. Först med min familj och sen en sväng med Andreas igår. När vi åkte hem grät jag lite i bilen och tvingade Andreas att leta igenom hela min väska tills han hittade näsdukar som jag precis kom på att jag glömde ta ur hyrbilen imorse. Aja, lite snor och tårar har väl ingen dött av. Saker som har bröllopshänt: vi har bokat bröllopsfotograf (yey!), fått planritning på lokalen och börjat spåna i bordsplacering. Ja, utan att vi ens har skickat inbjudningar än. Det är bra att vara förberedd. Vi (jag) har också skrivit inbjudningscopy och överlämnat till herr Art Director för designskiss som jag sedan kan vara jobbig och vilja ändra. Hoppas på att ha färdigt inbjudan till nästa vecka så vi kan börja skicka ut.

I övrigt kanske mitt "tips om sorg" var lite...hårt? Alltså allting man gör är ju såklart i all välmening. Inget av tipsen gäller närmast sörjande och deras direkta kontaktnät, men ja. Jag står nog för det iallafall.

På onsdag åker jag till Nice med pappa och Andreas. Det ska regna alla dagar vi är där så jag tänker att jag kommer bli så oerhört kulturellt berikad i och med alla museum vi kommer besöka. Och så är jag jävligt sugen på att köpa bil. Det var nog allt för den här gången, hej.

lördag, november 1

En kortis i att bemöta sorg

Det är skitsvårt att hantera sorg. Såklart för den som direkt drabbas, men också för alla runtomkring. Ingen vet nånsin vad en ska säga för det finns egentligen ingenting att säga som kan hjälpa till. Vi pratade om det igår. Hur folk bemöter oss, vad dom säger och vad som faktiskt gör lite ont även fast vi vet att allting egentligen sker i all välmening. Så på förekommen anledning kommer här lite av mina tips på hur en (inte) bemöter nån i sorg. (Gäller såklart inte närmsta kretsen vänner/familj. Alla era ord/tips/hjälp/sms/kramar osv hjälper.)

1) ignorera det inte. Byt inte sida på gatan eller hylla på Ica eller titta bort. Säg hej. Personen i sorg är fortfarande en fucking person.

2) säg inte "jag beklagar sorgen". Du beklagar inte sorgen alls. Du beklagar förlusten. "Jag är hemskt ledsen för er skull" går också alldeles utmärkt. Eller för all del "jag vet inte vad jag ska säga".

3) dra inte en parallell till ditt eget liv/person du har förlorat/situation du har varit i. Ta hand om dina problem själv.

4) berätta inte i första läget hur du upplever förlusten eller händelsen och hur det har påverkat dig. Säg det till ditt eget nätverk och låt dom trösta dig.

5) säg inte "det blir bättre" eller "man måste gå vidare" eller liknande. Säg generellt ingenting generellt och använd inte man/en. Håll det personligt eller håll tyst.

6) var den som håller kontakten. Fortsätt ringa även om du inte får svar. Skicka sms om vad som händer i ditt liv eller om nåt tv-program eller vadsomhelst. Det är livlinor när man inte orkar själv. På riktigt. För en dag orkar man och då är det så så så skönt att inte känna sig helt ur loopen.

In short, säg att du är hemskt ledsen/beklagar förlusten, var tyst en stund och se om mottagaren vill svara på det och om inte börja prata om nåt annat.

Ett annat tips är också att istället för blommor skicka matcheckar på take-away alternativt skicka blomstercheckar. Alla blommor är skitfina och man blir asglad, men det blir så himla tomt när dom vissnar efter ett par veckor och då vore det fantastiskt att få dra ut det lite över tid. Obs. Alla blommor/gåvor/sms/mail är sjukt välkomna.

Varsågoda.

fredag, oktober 31

Så har det gått ännu en vecka och det är sol och det är fredag och om ungefär tio timmar får jag krama på min pappa och min syster och jag längtar ihjäl mig efter det. Den här gången hyr vi en bil istället för att ta tåget. En ganska stor del av mig känner mig som en skurk för det, men jag orkar inte med SJ den här gången. Det är för mycket byten, för mycket osäkerhet. Jag vill komma fram. Jag vill komma fram i tid och vi behöver lite flexibiliteten för vi åker förbi Andreas pappa i Örebro på vägen hem och det hade varit sjukt jobbigt utan bil. Hoppas som vanligt på att Hertz ska ha råkat hyra ut alla andra bilar och ge oss en sprillans ny volvo trots att vi har hyrt snålmodellen. Nu jinxar jag det säkert genom att säga det, men vi har tagit billigaste alternativet nästan alla gånger och ändå fått fina, nya, snabba, härliga volvos. *fingers crossed*

Annars då? Well, jag har varit lite ledsen över livets förgänglighet. Jag har varit väldigt tacksam för månaderna veckorna dagarna timmarna vi fick med mamma. För att vi fick våra avskedsord, även om ingen nånsin kan få tillräckligt med såna. Jag har fått en diffus tanke/känsla om att döden är så himla mycket mer en del av livet än jag har tänkt förut. Att livet på nåt sätt handlar om att deala med döden och att vi på nåt sätt ändå är gjorda för att göra det. Hur det går i sjok det här med att förstå och att sörja. Hur dagarna på nåt sätt öppnar upp en ny plats i hjärtat där saknaden också kan få rymmas med glädjen och det fina i minnen. Nä, men okej nu droppade det precis ner en tår i mitt kaffe som står framför mig på skrivbordet. Men iallafall, att döden är vidrig men att livet på nåt sätt ändå är större. Det känns lite hoppfullt.

tisdag, oktober 28

Läste precis en blogg jag har följt i många många år och om hur den familjen väldigt plötsligt har blivit en person mindre och jag blev så himla ledsen för deras skull. Livet och döden, jag är inte direkt överens med nån av er just nu.

Bröllopsfronten uppdaterar

Igår var vi på dejt med vår vigselförrättare. Både jag och Andreas höll på att börja gråta för det kändes så rätt och så stort och så OMG VI SKA GIFTA OSS! Och vigselförrättaren liksom fattade. Alltså det är en sak att hålla på med allt det praktiska (really, inte så mycket? förstår alls inte hetsen) men sen när man kommer till själva ceremonigrejerna och inser att vi kommer vara gifta och han kommer vara min man och jag kommer vara en fru, hans fru? Herregud vad det är stort.

fredag, oktober 24

BFFs 4-ever

Nä, nu tar jag några vinflaskor, en väska med relativt rena kläder och en av mina bästisar och drar till Jönköping och hänger med mitt högstadiecrew hela helgen. Vi har liksom känt varandra i...18? 19? år och jag gillar dom så himla himla himla mycket. Tänk att dom har funnits i mitt liv sen killar är som bussar; missar du en kommer snart en ny/buffalo/aqualimone/vit ögonpenna-tiden. Gud, är så gammal nu va.

torsdag, oktober 23

Tänk om nån av dom där spammejlen med alla miljoner jag vinner kunde bli sanna? Har så lite pengar just nu och ja, det är självförvållat och ja, det är lön imorgon. Den är liksom inräknad i det. Snyft.
Jobbar från soffan idag för jag måste göra en grej som kräver InDesign och det har jag bara på hemmadatorn och den är way to heavy för att släpa med till jobbet. Fördelar med att jobba hemma är ju helt klart att man kan gå till ligga i sängen -> jobba på mindre än två minuter (hej mysbrallan, gårdagens tisha, tofflor och Andreas gamla kofta som jag hittade på en stol bakom mig när jag frös förut), att det finns lunch utan att man behöver handla samt att det finns dagsljus. Nackdelarna är väl att det är så jävla tråååååkiiiiigt! och att jag inte riktigt har koll på vad jag borde göra för min to do-lista-bok ligger på jöbbe.

onsdag, oktober 22

ORD VI HATAR: FEEDBACK OCH/ELLER ÅTERKOPPLA

HÄR PÅ JUST ANOTHER FUCKING BLOG FIRAR VI IDAG CAPS LOCK-DAGEN (ja, det är sant, kolla almanackan eller var man nu kollar sånt) OCH KRÄVER ATT SAMTLIGA SVENSKA MÄNNISKOR TAR BORT FEEDBACK OCH ÅTERKOPPLA UR SINA ORDFÖRRÅD. WHILE WE'RE AT IT: TA OCKSÅ BORT LÄSK, SNASK OCH POMMES. SÅ HIMLA ÄCKLIGA ORD.

Dags att samlas i smågrupper igen

När hörrni, nu har jag tänkt igen. Ojojoj, vad kommer den här gången? Närå. Men så här: jag vet ju livet både innan och efter något förjävligt har hänt. Därför tar jag nu på mig den allvetande hatten och pekar med hela handen och säger ett bestämt: SLUTA FÖRMINSKA SORGER BARA FÖR ATT DU HAR ANDRA BRA GREJER I DITT LIV/ANDRA HAR DET VÄRRE. Alltså, din sorg är ju din sorg. Den är baserad på saker som händer i ditt liv och vad du har för referenspunkter. Om du är ledsen för att din partner fräste på dig imorse så har du fan rätt att vara det. Om du är ledsen för att du saknar ett eget litet barn så är du ju det. Är du trött och lipig för att du har ett? Också freaking okej.

Det finns tydligen nån världslag som bestämmer vem som verkligen har rätt att vara ledsen (och hur länge). Förlorat en förälder? Hemskare än att bli dumpad, men bättre än att förlora ett barn. Typ så. Det är förjävliga förjävliga förjävliga händelser som ingen önskar nån annan, såklart. Men dom är (som tur är) också mer sällsynta än att vara trött eller ledsen över jobbet eller ha panik över vad fan man ska göra med sitt liv.

Jag hatar verkligen förminskande av känslor och det eviga ursäktandet förlåt för att jag tänker så här jag vet ju att det finns folk som har RIKTIGA problem. Som att man bara får vara ledsen om man verkligen har nåt att vara ledsen för. Som att det är en känsla vi ska spara på. Kan vi inte sluta tänka så? Kan vi inte börja att bara dela med oss av när vi är ledsna så vi kan känna oss mindre ensamma i det och liksom stötta varandra i det och ta bort stigmat i att man är ledsen fast man inte borde?

Tack för mig.

Edit: åh herregud, glömde ju det viktigaste i det här (tack, Mirijam!): kan vi också sluta påpeka för folk som visar sin ledsamhet att det minsann sticker i ögonen pga barnlöshet/föräldralöshet/blivit dumpad? Det är inte okej att pusha på sina egna demoner på alla andra. Håll käften och sluta läs/gå därifrån/deala med att alla, ja ALLA, har sina egna problem som vi andra kanske inte ens vet en tiondel av.

Jag är dig evigt tacksam

För ungefär två månader sen SKULLE JAG MINSANN BÖRJA TRÄNA och så sa jag det till Alltfinnsredan och bad henne liksom...peppa mig. Och med peppa menade jag gnälla tjata hota för att jag ska ta tag i mig själv. Det är inte så snällt att be en kompis om det, men eftersom hon är världens bästa och nu lydigt har smsat ska du med och träna idag? På måndag? På onsdag? minst två gånger i veckan och därmed har gjort att jag har slut på ursäkter SÅ PACKADE JAG NER MINA TRÄNINGSKLÄDER OCH TOG MED MIG DOM TILL JOBBET IMORSE! Vi kanske inte ska ropa hej än, men nu måste jag fan gå dit, skriva in mig eller vad man nu gör på gym these days och gå och ställa mig på en maskin i minst 30 minuter. Nu skriver jag det här också så det blir ännu pinsammare om jag inte gör det. Livlinor? Förverkade.

torsdag, oktober 16

Jag ska minnas alla mina känslor och hur dom berörde mig

Att alla känslor får plats i en och samma kropp? Jag kollade precis på en video om mamma spelade in för ett par år sen och som är så jävla rolig/gullig och så skrattade och grät jag i en salig röra och sen blev jag jätteledsen och sen smsade Alltfinnsredan och så började jag asgarva. Det är så märkligt hur det ryms på samma gång i en liksom.

tisdag, oktober 14

Allt du är är jag (gäller även ämnesomsättning hoppas jag)

En av oss är ute och springer och en av oss lade sig precis i soffan med en skål chips. Jag säger inte vem som är vem, men dom där nya höstchipsen med gräddfil och gräslök är väldigt goda.

På förekommen anledning

Bland det äckligaste jag vet är lukten av otvättat hår/hårbotten och gamla kläder. Är just nu omgiven av två i övrigt relativt normala personer på bussen som inte verkar dela mitt avsky. *spyr*
Jag kan fortfarande inte riktigt ta till mig att det här är mitt liv. Att jag har en kille som har en ring på sitt finger som bevis för att han är min. Att jag har en ring på mitt finger som bevis på att jag är hans. Singeltiden, ångesten, mörkret, osäkerheten är så nära i tid, men ändå så himla långt borta. Jag är så så så kär och så så så säker. Hela anledningen till att jag var singel så länge är ju Andreas. Jag läste lite inlägg från när vi precis träffades och jag skrev då att jag hoppades att jag skulle se tillbaka på den tiden och osäkerheten och alla känslorna och tänka att jamen det var ju för att det var vi ju. Och nu ba men så är det ju! Imorse tänkte jag på om jag skulle hålla tal på vårt bröllop (ja, det har jag tänkt på förut också) och så började jag nästan gråta av alla känslor. Tänk att det var honom jag väntade på liksom. 

Nu är vi ju fortfarande rätt nya, men alla sakerna som blew me away i början är samma saker som får mig att dra efter andan nu, fast dom egentligen är konstanter i mitt liv. Vi äter fortfarande frukost i sängen till efter tolv på helgerna. Han smyger fortfarande ut och köper tidningen för att han vet att jag tycker att det är så himla mysigt att läsa i sängen. Hans kropp vid min i soffan är fortfarande en novelty, fast den är där varje varje varje dag. Jag hoppas att det aldrig går över. Jag hoppas att respekten jag har för det som är vi kommer vara kvar även när vi bråkar och tjurar och inte förstår varandra. Jag hoppas att jag aldrig kommer tröttna på att somna med handen över hans nacke. 

Jag vill leva med honom resten av mitt liv.

måndag, oktober 13

Jaha, så helgen var precis så fin och bra som jag hade hoppats. Jag älskar att hänga med familjen och jag älskar att Andreas gillar att hänga med min familj. I lördags så vaknade jag efter Andreas hade gått upp. Dörren var öppen en springa och jag hörde honom fnisskratta med min syrra nere i köket och mitt hjärta då va, så himla boom-boom-boom. Att folk man gillar gillar varandra, det är väldigt fint det. Sen har jag också hunnit med att vara väldigt irriterad på mitt facebookflöde. Är nån nånsin helt oirriterad på sitt facebookflöde?

torsdag, oktober 9

Jag sitter i samma hörn som för nästan två veckor sen, med samma kuddar och samma filt, och väntar på att pappa ska komma hem med min lilla pluttegullegullegullsyster. SOM JAG LÄNGTAR! Imorgon ska vi sätta ner mammas urna. Det kommer bli fint och jobbigt och fint och ja, jag hoppas på fint. Sen kommer Andreas och så ska vi familjehänga och träffa bebisar och mmm...min familj. Jag älskar min familj.

onsdag, oktober 8

Middagstips: snabbt, lätt och jävligt gott

Igår åt vi det här och det var så gott så jag fick rysningar. Vi käkade kött, men det går också att göra vego om man vill. Seså, in och se vad du ska käka till middag ikväll.

måndag, oktober 6

Censur! Moralpanik! eller bara rent och skärt jävla förnuft

Om jag måste ha en jävla diskussion till i ämnet chokladboll/pippis pappa/kalle på julafton så tror jag att jag bara kommer ställa mig upp och skrika gällt rakt ut. Det känns som att den reaktionen är precis lika rimlig som att envisas med att n-ordet är "en del av vårt kulturarv, faktiskt" och att "det är bara moralpanik att svenska staten ska gå in och kontrollera vad vi ser!" och "var går gränsen för censur, va?". Alltså HUR KAN DET VARA ETT PROBLEM ATT SLUTA ANVÄNDA ETT (1) ORD?! Kommer nästa generation bli scarred for life för att dom får höra att Pippis pappa är kung istället för negerkung? Kommer dom få noll julkänsla när två gubbar som ingen egentligen ens lägger märke till byts ut mot andra gubbar på jul? STACKARS VÅRA BARN, verkligen.

Mitt största problem med det här är egoismen i allting ovan. JAG vill säga n-ordet för att JAG VILL DET. JAG menar inget illa. Jag MENAR inget illa. I den sista meningen tror jag all min ilska är samlad. Hur kan vuxna människor inte förstå att det aldrig handlar om vad man menar, utan hur det uppfattas? Och när man då blir tillsagd att nånting man gör eller säger faktiskt sårar andra människor, varför slutar man inte då? Eller justerar det man gör så det är vad som menas som kommer genom? Är det en sån jävla uppoffring att vara en medmänniska och se bortom VAD JAG VILL? 

Och "censuren", alltså really? Världen uppdateras hela tiden. Nyutgåvor av böcker editeras från originalet. Filmer görs om för att passa modern elektronik och den digitala världen. Varför skulle konst på nåt sätt ha en större integritet än människan? Är det ändå inte att sätta ett lite för stort värde vid ett dött ting?

lördag, oktober 4

Vaknade precis av världens obehagligaste ångestkänsla och gåshud på hela kroppen. Jag drömde en mardröm som kändes så jävla verklig och äcklig och om nån annan person så jag liksom fick för mig att obehagskänslan var nåt övernaturligt och därför kan jag nu inte somna om. Alltså jag tror inte på övernaturliga grejer öht, men ångesten är så jävla skarp. Fy fan.

fredag, oktober 3

Fredagslista!

1. Hur gammal är du om fem år? 36

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Min kollega

3. Hur lång är du? 166 enligt mitt pass

4. Vilken är den senaste filmen du sett? Det är fel svenska i den meningen, men den senaste jag SÅG var eh Monsters Inc med pappa i söndags. Det var roligt.

5. Vem ringde du senast? Levi. Han svarade inte.

6. Vem ringde dig senast? Vår bankkvinna

7. Hur löd det senaste sms:et du fick? "Det är en blandad skara av småbarnsföräldrar, konstnärer, jurister och skivbolagsarbetare från 30-37 års ålder. Jag diskriminerar ingen." av min väldigt underhållande kompis som just nu dejtar sig igenom Stockholm.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Team sms.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Dom var gifta.

10. När såg du senast din mamma? 27 maj

11. Vilken ögonfärg har du? Blå

12. När vaknade du i dag? Min klocka ringde 7.35 och jag vaknade sen 8.45

13. Vilken är din favoritjulsång? Den där som dom spelar in i Love Actually

14. Vilken är din favoritplats? Det är nog ändå hos pappa

15. Vilken plats föredrar du minst? Tunnelbanan

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I Stockholm

17. Vad skrämde dig om natten som barn? Spöken, ljud, monster under sängen. Tutti.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Min kollega som dansade Erre her det är party

19. Hur stor är din säng? 180 cm. Vuxensäng FTW.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Finns ens stationära datorer längre?

21. Sover du med eller utan kläder på dig? In the nudez

22. Hur många kuddar har du i sängen? Fyra nattetid, åtta dagtid

 23. Hur många landskap har du bott i? Tre?

24. Vilka städer har du bott i? Karlstad, Lidköping, Göteborg, Melbourne, Stockholm

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?  Strumpor

 26. Är du social? Ja

27. Vilken är din favoritglass? Alvestas smörkolaglass. Åkte till Alvesta på vår semester i somras för att få smaka den live och så när vi kom dit så GJORDES DEN I VÄXJÖ. Fail.

28. Vilken är din favoritefterrätt? Vaniljpannacotta med hallon. Så tråkig är jag.

29. Tycker du om kinamat? Nej.

30. Tycker du om kaffe? Ja. Litar inte på folk som inte gillar kaffe.

31. Vad dricker du till frukost? Kaffe?

32. Sover du på någon särskild sida? På vänster sida av sängen och på höger kroppssida.

33. Kan du spela poker? Jao. Det lärde jag mig på Handels.

34. Tycker du om att mysa/kela? Men vem gillar inte att mysa/kela?!

35. Är du en beroendemänniska? Ja, litegrann tror jag.

 36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja, mina före detta klasskompisar Jessica och Emma.

37. Vill du ha barn? Ja. Eventuellt frågar jag Andreas veckovis om jag kan få en bebis, fast jag vill inte ha nån riktigt än. (om jag KAN få barn blablabla)

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska och en jävligt stapplig tyska.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja, när jag fick en allergichock på kanarieöarna när jag var femton.

40. Föredrar du havet eller en bassäng? Bassäng. Jag är rädd för alla djur i vatten, hur små dom än må vara.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Mat eller hemmet om vi mäter i vad jag faktiskt spenderar mest pengar på. Helst är förmodligen mig själv, men det gör jag inte lika ofta.

42. Äger du dyrbara smycken? THE BLING RING! Funderar på om det kanske får räcka med en ring för jag har svårt att motivera att lägga ännu mer pengar på guld och diamanter.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Keeping up with the Kardashians

44. Kan du rulla med tungan? Ja.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Min syster när hon är på det humöret.

46. Sover du med gosedjur? Haha, nej.

47. Vad har du för ringsignal? Vibrationer. Förstår inte folk som har signalen påslagen. Det är sjukt ohyfsat och bara okej om man är utomhus.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Med tanke på min pappas fabläs för att slänga saker så gissar jag på nej.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? En Icakasse i en hylla har lite rött på sig, annars inget.

50. Flirtar du mycket? Gud nej. Har helt tappat det.

51. Kan du byta olja på bilen? Ja men tänk för att jag kan det. Om bilen i fråga råkar vara en bubbla från -68. Annars vet jag bara hur man fyller på den.

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Ja, en gång. Det kostade 3600 kronor och betalades (oombett) av min pappa. *spoilt*

53. Vilken var den senaste boken du läste? Uhm, det borde jag ju verkligen komma ihåg men det verkar jag ju inte göra. Jag vet inte.

54. Läser du dagstidningen? Nej. Strökollar lite på nättidningarna dagligen dock.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.

56. Dansar du i bilen? Ja, det gör väl alla?

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? P...3?

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? 1 bild - kategori start bildspel < o o o o > istf p 1 of 4 pilar

59. När var du i kyrkan senast? På mammas begravning.

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Vår SO-lärare Fredrik gillade jag väldigt mycket.

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält? Va? Inte vet jag, två dagar kanske? I don't do tält.

62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig? Det var till 100% säkerhet Andreas, men jag kommer helt otacksamt inte ihåg vad.

63. Vad lyssnar du på just nu? Nåt jävla blipp-blipp som vår butikspersonal har satt på på Spotify.

64. Har du varit med i tidningen? Ja. En gång när jag var sju år och hade en ryggsäck som hade en klocka och en gång när jag var 16 och Aftonbladet var på vårt gymnasium och frågade vad vi tyckte om narkotikastraff och sen förvrängde hela mitt svar. Oh, och en gång med min kompis familj när dom gjorde ett repotage om hennes ensamstående mamma och alla hennes barn. Då satt jag också med på familjebilden. Det var roligt.

65. Vad är det konstigaste du ätit? Jag vet inte. Jag äter inte så konstiga grejer. Känguru?

66. Vem såg dig naken senast? Andreas imorse

67. Vad är det för färg på din tandborste? Blå och vit tror jag

68. Hur imponerar man på dig? Man är smart och snäll och öppen och inkluderande.

69. Vem ringer du när du är arg/ledsen? Ingen. När jag är arg/ledsen vill jag mest vara ifred. Annars är det Andreas eller min syrra.

70. Har du någon piercing? Nej. Mina öronhål har till och med växt igen.

71. Din största vinst? Jag vet inte, mitt jobb?

72. Civilstånd? Förlovad. *bling bling*

73. Vilka hemsidor besöker du dagligen? omg, orka. mailen, banken, bokföringsprogrammet, hemsidan, gmail, feedly, aftonbladet, expressen, facebook, pinterest, instagram.

74. Är du fåfäng? Det är väl alla litegrann?

75. Ångrar du någonting du gjort? Ja, såklart. Inga majorgrejer, men jag ångrar att jag har sagt grejer till folk i onödan och sånt såklart.

76. Hur gammal är din pappa? 60 år ung.

77. Vilket är ditt drömjobb? Jag gillar mitt nuvarande faktiskt.

78. Finns det något du verkligen skulle vilja göra men inte haft tillfälle, tid eller råd till? Gå på en spadag och få göra allt från topp till tå med typ en tvåtimmars helkroppsmassage.

79. Vad har du haft för husdjur? Två guldfiskar i ett par veckor.

80. Berätta tre saker som dina läsare antagligen inte vet om dig? Ni vet allt? Alltså jag kommer inte på nåt.

81. Svär du ofta? Inte så superofta längre faktiskt.

82. Sverige när det är som bäst? Är jämställt, inkluderande, vänligt och socialt.

83. Kan du åka slalom? Inte så himla bra längre. Började åka snowboard när jag var tretton, men det var också längesen jag gjorde.

84. Vad har du ätit i dag? Chili från Taco bell eller var det heter. Sjukt gott.

85. Vad har du för utbildning? Samhällskunskapsprogram med inriktning ekonomi, civilekonomutbildning med inriktning mot ekonomistyrning och redovisning på Handels i Göteborg och lite strökurser i typ copywriting, web-marknadsföring och adobeprogrammen.

86. Vilken kroppsdel är du mest nöjd med? Gud vilka ointressanta frågor. Sluta utseendehetsa.

87. Vilken kroppsdel är du minst nöjd med? Se ovan.

88. Vilken är din bästa egenskap? Att jag är smart.

89. Vilken är din sämsta egenskap? Att jag har dåligt tålamod med folk som inte är smarta.

90. Nämn två historiska personer som intresserar dig? Sånt här är jag SJUKT dålig på.

91. Saknar du något? Mamma, obviously. Annars skulle ett litet pengaregn inte sitta helt fel.

92. Är det viktigt att fira födelsedagar? Ja, såklart. Alla saker man kan fira är kul att fira. Fira är livet.

93. Vad gör dig ledsen? Allting elakt i världen. Att folk inte  fattar. Att feminism tolkas som extremt när det är livsviktigt. Att folk inte fattar att allting handlar om respekt.

94. Vad gör dig glad? Att så himla många fattar. Att jag är omgiven av folk som lär mig saker hela tiden. Att se folk jag tycker om le.

95. Har du varit gift eller förlovad? He put a ring on it.

96. Vad ska du göra i helgen? Idag ska jag gå på min kompis flytta-hem-AW med min kille och min kusin. Imorgon ska jag gå på Alltfinnsredans födelsedagsfest. På söndag ska jag fira min kille med tårta och paket (som jag inte har köpt än ehum).

97. Vad är det knasigaste du gjort? Flyttat till andra sidan jordklotet från förslag till action på 20 dagar utan att känna en själ.

98. Vad har du för laster? Mat. Älskar mat.

99. Vem är din förebild? Jag samlar på såna så jag orkar inte rada upp alla. Jag tycker man kan ha förebilder för nästan allting här i livet och till och med flera stycken för samma grej. Förebilder gör att man blir en bättre person.

100. Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor? Jobba ikapp like a motherfucker.

onsdag, oktober 1

Okej, en bröllopsgrej till: vigselförrättare?

Okej, ny fråga: är det nån som vet en bra, mjuk, fin vigselförrättare i Stockholm? Eller huruvida det är okej att använda en vigselförrättare från en annan kommun? Jag har försökt googla mig till det här, men kommuner och landsting och interwebs är jy inte direkt bffs om man säger. Okej, tack igen!

På bröllopsfronten massa nytt

Okej peoples, vi har en lokal! Och ett datum då, liksom på köpet. Vi gick en liten (asfalterad) stig upp på ett berg och träffade en så oerhört sympatisk man som visade runt och var fantastisk och jag tror att både jag och Andreas fick en crush på honom så HONOM SKA VI HA! Det här är helt caterat med mat och dryck och hela baletten och det var ju verkligen inte vad vi hade tänkt oss från början, men det var så fint och kändes så tryggt och rätt och well, värt det helt enkelt. Så, avcheckat på listan: klänning, plats, datum (och man). Yey!

söndag, september 28

Jag är hemma hos pappa. Jag åkte supermegatidigt tåg imorse och imorgon tar jag bilen till Göteborg för ett möte och sen drar jag tillbaka till Stockholm. Det kanske låter helt bananas, men jag var tvungen att dra till götet på ett möte och jag höll på att längta ihjäl mig efter pappa. Nu är jag här och sitter i soffan på övervåningen ingrävd i en kuddvrå och er på naturfilm. Jag har lagat lasagne och vi har planterat blommor vid graven. Det blev jättefint och det var mysigt att göra det ihop med pappa. Det är så konstigt, men jag tror att jag börjar förstå att mamma är borta nu. Jag kan se fina minnen och vara glad och le åt bilder och tankar istället för att stålsätta mig och dra upp pansarskyddet, svälja hårt och tänka på nåt annat. Hon börjar få mer plats nu, mamma. Paniken, chocken, skräcken börjar ge efter för det fina. Alltså missförstå mig inte, jag önskar mer än allt annat att mamma fanns här hos mig, att jag slapp sakna och sörja, men så är inte verkligheten och i verkligheten är det rätt fint att kunna få minnas lite.

Före | Efter

Varför göra grejer när man inte får fläka ut det i sociala medier, right? Så, vår hall har nu gått från empty space till myyyyys. I give you (med dåliga mobilbilder):

Före:









Och *drumroll* efter:












onsdag, september 24

Bröllopspoll

Hej, hej, hallå! Om nån fortfarande hänger här så tänkte jag att ni kanske kan hjälpa mig lite? Det här med bröllop håller på att driva mig helt jävla bananas, Mest grejen med att allting kostar fyrtiotusenmiljarder när jag kanske tänkte att det väl går att ordna iallafall. Jag och Stina hade ju en 30-årsfest förra året och det kostade kanske runt 15 000 spänn totalt, men då gjorde vi ju all mat själva och alla dekorationer och dukningen och DJandet och städningen och allt jobb och fast det var världens roligaste kväll så var det asslitigt och rätt jobbigt att vara orolig för att allt ska flyta på och well, det vill jag inte ha i huvudet på vårt bröllop. Och jag har kompisar som säkert gärna skulle hjälpa till, men lite samma sak där: jag vill att dom ska kunna gå på bröllopet och bara njuta och inte behöva vara bröllopskoordinerare. Så det vi försöker leta efter nu är helt enkelt en lösning där vi har folk som dukar och dukar av och gör middagen och fixar och well, ja. Kan vi inte ha en liten poll här där ni säger vad ni tror att ett bröllop kostar, vad ni tycker är max och sen vad ni tycker är det absolut viktigaste för att det ska vara ett drömbröllop? Okej, ni får tusen miljarder karmapoäng om ni gör det här. Tack!

tisdag, september 23

Jag blev superförkyld. Det är till 100% Andreas fel, trots att jag delade upp nästan hela hemmet i min zon och din zon med varsina soffor, specifika handdukar på toaletten, i köket, en barriär i sängen och jävligt mycket har du handspritat?-tjat. Jag tror givetvis att jag nästan är döende eftersom förkylning är det absolut värsta jag vet. Är hellre magsjuk fyra gånger än förkyld en, no joke. Plus jag kunde inte åka till pappa, vilket gör ONT fanimig. Nu har vi visserligen nya planer på att jag ska åka dit på torsdag om jag är frisk då, eller iallafall garanterat på söndag. Längtar efter pappakram och pappahumor och well, min pappa i största allmänhet.

söndag, september 21

Med bröllopsplaneringen intet nytt. Vi måste ringa våra varsina cateringföretag och få offert och sen måste vi bestämma oss och sen ja, sen har vi iallafall nånstans att vara och ett hum om totalkostnaden och då kan jag bli lite mer chill i huvudet. Just nu ligger jag på sängen medan min killes pappa (och lite Andreas) sätter upp vår bokhylla. Jag ser ganska fucking mycket fram emot när vårt hörn i sovrummets tio kartonger inte längre är tio kartoger utan prydligt uppställda böcker i en hylla. Sen ska vi bara måla sovrummet och köpa ett skrivbord och laga våra middagsstolar och sätta upp lite lampor och fixa kökshandtag och så kommer allting bli bra.

Imorgon åker jag till pappa och jag längtar så himla mycket. Kanske att jag aldrig har längtat så mycket efter honom som just nu. Jag ska jobba i Göteborg på tisdag och då snor jag åt mig två kvällar hos papi som bonus. Okej, nu började jag gråta för att jag längtar så mycket. Hej så länge.

fredag, september 19

Bridezilla

Igårkväll var mina sista ord kan vi inte bara gå till Stadshuset?Eller skjuta upp hela skiten? innan jag somnade. Eller kanske att jag sa godnatt efteråt, men det var i princip mina sista ord. Herrefuckinggud vad bröllopsplanering är frustrerande. Delen när man får sitta och pinna på pinterest eller favorita i Etsy är ju jätterolig eftersom drömbröllopet känns helt rimligt, men sen kommer verkligheten och festlokal och catering och mat och personal och städ och sprit och bar och HELVETE VAD ALLTING KOSTAR PENGAR-ångesten. Vi tycker att vi vill ha ett rätt low-key-bröllop. Vi vill inte ha champagne, vi vill ha slushpuppydrinkmaskin. Vi vill inte ha oxfilé och nån jävla potatiskaka, vi vill ha buffé. Vi vill inte ha slott, vi vill ha lada. Min klänning kostade typ tusen spänn och jag köpte den oprovad på Etsy. Det blir dyrt ändå. Så igår satt vi och pratade om ekonomi och sparande och sen blev vi lite osams och så kändes allting bara jävligt tråkigt och mitt huvudmantra vi skiter i det jag behöver inte gifta mig vi skiter i det jag behöver.. gick rätt mycket på repeat. Vill ni läsa om bröllop förresten?

torsdag, september 18

Är det inte tur att näsduken håller på att försvinna? Herregud vilken äcklig liten bakteriesamling som gamla människor släpar runt i fickan och geggar med i ansiktet i tid och otid. Okej, det ÄR mer miljövänligt än engångsnäsdukar, men tänk kostnaden för samhället och vården om alla skulle springa omkring med en näsduk för diverse kroppsvätskor i fickan jämt. Uöhrg. Så himla äckligt.

onsdag, september 17

Take it from one who knows

På förekommen anledning. Till alla mammor och pappor out there: det är inte farligt att gråta inför sina barn. Det är helt okej. Dom blir inte skadade för livet. Ni behöver inte alltid vara kontrollerade och lugna och förståndiga. Ni fuckar inte upp era barn för att dom får se känslor. Så länge ni älskar dom, inte gör dom illa med flit, är elaka eller skäller utan att förklara varför (ja, efteråt duger också) så kommer dom bli fina människor. Noja inte om det. Ta det från nån som (väldigt kärleksfullt) växte upp i ett hem där det kastades mjöl, slogs i dörrar, skreks och gräts friskt. Jag älskar min uppväxt. Jag är trygg och säker och får inte panik av konfrontationer eller att folk tycker olika. Min mamma var en liten tårboll ibland. Det. Är. Helt. Okej.
Idag hade jag utvecklingssamtal. Vi gick till ett kafé, jag och min chef, eftersom kontoret är för litet för att rymma ett mötesrum. Sen satt vi och pratade om hur bra jag trivs, hur kul det är och hur vi ska uppnå world domination. Jag trodde aldrig att jobb kunde vara så här roligt och givande och snällt och finstressigt. Sen frågade jag om lönedelen av samtalet och då sa min chef snällt att hen har lärt sig att man inte ska blanda ihop mjuka värden och lönesamtal och så bokade vi ett nytt möte. Jag borde väl be om löneförhöjning, men jag känner nästan att jag vill betala dom för att jag får vara där. Nästan alltså, jag behöver ju trots allt pengar till att leva och ha bröllop (GAWD vad allt kostar pengar även när man budgetköper en klänning för 900 spänn på Etsy) och köpa saker till mitt hem. Eller spara eller whatever.

Precis nyss när jag stod och väntade på bussen så slog det mig att jag är en sån som blir uppriktigt irriterad när jag upplever att nån knör sig i buss"kön" och liksom ganska bestämt tar "min" tur. Eftersom den här pensionärsbussen väldigt sällan är mer än halvfull spelar det ju absolut ingen roll om jag går på före eller efter den andra personen som väntar på min hållplats, men det kickar in nån rättvisepolis i huvudet som ba MEN DET ÄR MIN TUUUUUR. Är det normalt? Va?

söndag, september 14

Make your voice heard

Idag hoppas jag att alla går och röstar. Jag kräver ta mig fan att alla går och röstar. Det är en demokratisk rättighet vi verkligen måste värna om och dra nytta av och dessutom är varje bortkastad röst en röst på SD och deras skräckpolitik. Jag skiter i om ni röstar rött, blått, grönt eller rosa, rösta bara på det som du tror är bäst för världen, för samhället, för oss. Rösta för att mota bort det brunsvarta kletet och visa att vi som gillar är betydligt fler än dom som ogillar. Det är öppet till åtta, du behöver inget röstkort för id-kort räcker. Valmyndighetens hemsida kan hjälpa dig om du inte vet vilken som är din vallokal. Och efteråt kan du med gott samvete äta choklad framför teven. Seså, off you go.

torsdag, september 11

Jag hade en riktig jävla skitdag igår. Det är så sjukt mycket på jobbet så vi har möten och äter lunch och mailar och kollar statistik samtidigt och det är tusen grejer på en gång. Egentligen kul, men inte när det är that time a month och jag håller på att längta ihjäl mig efter mamma. Jag kom hem efter jobbet igår och så hade jag fått ett brev med handskriven adress och eftersom den enda riktiga posten man får nu för tiden är inbjudningar så trodde jag att det var en sån och så var det ett kort och ett foto på mamma. Det är nästan omöjligt att hantera när det händer så oförberett. Som när vår butiksperson satte på en låt som vi hade på mammas begravning förra veckan. Så mycket stål i halsen som jag hade då har jag kanske nästan aldrig haft. Igår bröt jag ihop vid matbordet och tårarna rann ner i resterna från kycklingpastan. Det är jävligt jobbigt nu. Jävligt verkligt och jävligt overkligt och det gör fucking ont ändå in i märgen.

fredag, september 5

Igår kom min morbror på middag. Det var supermegamysigt och han är så himla himla himla lik mamma så jag både blev asglad och lite sorgsen över vår tretimmarsmiddag. Idag ska jag träffa min barndomskompis plus familj och imorgon ska jag låna sagda morbrors bil och åka till Ikea och köpa hyllor (YEY, IKEA I HEART YOU) och en helfigursspegel så jag kan sluta gå omkring och vara helt tjock och nöjd med mig själv och bli lite självkritisk och börja mitt nya liv och bli snygg till bröllopet. I övrigt är mitt huvud rätt så jävla fullt av bröllopsplanering. Jag vill så himla gärna planera ihop med Andreas och han ÄR involverad, men jag är kanske liiiiite mer involverad ändå. Iallafall om man ser till mängden tid jag spenderar på google, pinterest och etsy alike och mängden han (inte) gör det. Köpte kanske min bröllopsklänning på Etsy häromdagen förresten. Den ser helt jättefin ut så vi får hoppas att den passar. Sen har vi kanske fixat bröllopslokal och vi har fixat musik till vigseln och eventuellt även DJ till festen. Älskar att leva i ett samhälle där folk verkligen vill hjälpa till. Ett av min och min morbrors samtalsämnen igår var förresten just det, folks inneboende vilja att vara snälla och hjälpsamma. Gud jag ser fram emot det här bröllopet och planeringen och allting så himla himla himla mycket. Blir helt fylld av kärlek redan nu när jag tänker på det. Det, och vår nya bokhylla som vi ska bygga efter ikeabesöket imorgon. Mmmm...bokhylla.

onsdag, september 3

Okej, det är förmodligen bara ytterligare en av mina ohmygodnuändrarjaglivet-veckor som fallerar inom kort, men jag älskar verkligen vår storhandling/matplanering i söndags. I förrgår slängde jag ihop en sallad på matvete (koka i buljong, ja), avokado, chili, halloumi, citron, broccoli, nektariner, jordgubbar och koriander. Den var magisk. Om ni nån gång ska prova nåt nytt i ert liv så vill jag att ni provar jordgubbar och koriander. Varsågoda för tips. Igår gjorde jag det här, fast jag fick inte loss vitkålsbladen hela så vi fick ta isbergssallad (okokt) istället. Det gick också bra och var supermegajättegott. Jak er scheni. Hejdå.

söndag, augusti 31

Har nu ätit middag och HERREJÄVLAR JAG ÄR ETT GENI I KÖKET! Om ni vill härmas så gör ni det här köttet och medan den puttrar kokar ni upp en 1-2-3-lag på 1,5 dl ättika (24%), lite salt och några rosépepparkorn, skivar 2 rödlökar och 1 fänkål rätt fint och lägger i varsin tätslutande burk och häller över hälften av lagen i varje burk. Gör sen en coleslaw på 2 stora morötter och 1/2 litet vitkålshuvud och en liten finhackad rödlök. Jag gör med 1 burk creme fraiche, 2 nypor flingsalt, svartpeppar och kanske 10-15 droppar tabasco. Mosa sen lite lite vitlök i botten på en mortel och mortla sönder ett par avokados ovanpå. Varsågoda och ät. Det är gott med koriander men vi var så hungriga så vi glömde den och det var gott ändå.
Den nya projektledarens arbetsfördelning innebär att jag får pyssla i köket och sen ligga i sängen och få massage medan han släpar upp grejer på vinden, dammsuger och masserar. Känner att jag röstar för Andreas som projektledare forever and ever.

Veckans matsedel i textform

Har veckohandlat, gjort en kryddmix och en juicedrink som typ spratt av nyttigheter och håller på att marinera kött. Vi ska käka nån variant av carnitas ikväll och jag dka strax göra en coleslaw och lägga in lite fänkål och rödlök. Sen ska jag tvätta, skypea med min syster och kolla på en film. Resten av veckan ska vi äta: nån form av superblandad plock där man använder vitkålsblad som typ tortillas och fyller med guacamole, tunna små morotsstavar i ingefärsdressing och en köttfärs med finhackad svamp, massa vitlök, soja och sesamolja och så ska vi äta grönsaker i ugn med örtsås och till sist halloumisallad med matvete, jordgubbar, persika, koriander, squash och kanske paprika med citron- och balsamicodressing.

Avd. Plötsligt händer det

Jag undrar om vi inte ska ta söndagar till en fixa-dag och planera veckan och storhandla och så?

Älskling, you had me at planera. Är det här dagen jag kliver av som chef över projekt hushållsplanering? Låtom oss hoppas.

Hejrå, nu drar vi till Ica Liljeholmen (😍) och storhandlar.

fredag, augusti 29

Jag jobbar jättejättejättemycket just nu. Det är väldigt roligt och väldigt tröttsamt. I förrgår tog jag mod till mig och berättade för vår VD att jag vill ha ett utvecklingssamtal och mitt lönesamtal som egentligen är 6 månader overdue. Tänker egentligen inte att jag ska pusha för en löneförhöjning för well, jag tycker kanske inte att jag har gjort nåt speciellt för att förtjäna en höjning den här gången, men däremot vill jag att vi (jag) får en pensionsplan och jag tänker att jag kanske också ska känna mig för lite med föräldraledighetsjox. Typ se om dom kan tänka sig att täcka upp en del av lönen eller whatever när (om) jag blir föräldraledig. Aja, nu väntar jag på att Nellie ska ringa och sen drar vi och käkar lunch och sen ska jag popagandahänga resten av helgen. Hejrå.

söndag, augusti 24

Se hur duktig jag är då! Visst? Visst?

Idag har jag:
Dammtorkat
Städat köket
Städat badrummet
Gjort rent i duschavloppet
Putsat duschdörrarna
Bäddat rent
Tvättat och hängt tre maskiner tvätt
Plockat ur och i diskmaskinen
Vattnat blommorna
Putsat speglarna

Och bajsat med öppen badrumsdörr och insett mid-poop att vårt sovrumsfönstee ger alla på vår gård fri lejd till toaletten. Ingen såg mig dock. Phew!

Nu sitter jag och funderar på om jag även ska dammsuga och torka golven eller om jag ska lämna det till Andreas när han kommer hem überbakis. Hatar verkligen att dammsuga, men gillar verkligen att vara Duktig Flickvän så valet är lite svårt.

lördag, augusti 23

ungdomen ungdomen ungdomen

Vi hade ett litet visningsevent med jobbet igår. I det ingick att vi hade modeller som gick fram och tillbaka med våra prylar på sig (duh). Några av modellerna var under tjugo och alltså, inget INGET får mig att inse min dinosaurieålder lika mycket som att vistas i närheten av tonåringar. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte hur jag ska tilltala dom. Jag förstår inte deras humor, jag roas oerhört av deras svartvita världsbild. Vi har ungefär ingenting att mötas kring. Framförallt inte dom som är uppvuxna i Stockholms innerstad. På ett sätt är dom så himla mycket bättre än mig, men sen är dom ju oändligt mycket drygare så det kanske jämnar ut sig. Men iallafall, en sak jag har tänkt på länge och som kom fram igår igen är det här med att den nya generationen (innterstads-)ungar liksom helt verkar sakna mentala begränsningar. Dom besitter en självkänsla som jag tror många trettioåringar skulle dö för och det är så jävla fint. Det verkar lika självklart att kramas och pussas med sina kompisar av samma kön som med dem utan och helt utan den där sköna girl on girl-viben som yours truly hade. Sexualitet verkar vara nånting som är underställt allt annat rent generellt, eller liksom oviktigt på nåt sätt. Den mysiga bögskräcken min generation hade i deras ålder verkar äntligen ha blivit begraven. Smink är inte en tjejgrej. En av modellerna igår var på riktigt helt förbluffad över att en av de äldre aldrig använder smink ens när du går ut? Alltså inte ens maskara?! Och det gör mig så himla glad för livet. Vi blir bättre, vi människor. Allt jobb alla lägger ner på sina barn och kompisars barn och well, kommande generationer ger förbättring. Jag gillar verkligen det.