tisdag, november 11

Jag är trött på att ta ställning för/emot min kropp

Jag är överviktig. Enligt BMI-skalan, enligt vågen och enligt vanliga jävla ögon. Jag har tränat i perioder och fram tills för kanske 8 år sen så var jag inte speciellt stor alls (även om jag såklart tyckte det). Nu? Ptja, min mage är i vägen. Mina lår får definitivt inte plats i ett par normalstora jeans och ja, ni fattar. Det är klart att jag vet det. Jag är bara så jävla trött på att antingen försvara, i huvudet eller för andra, att jag är det (det handlar inte om mätstickor och kilon, jag har rätt att känna mig snygg ändå, hell jag ÄR snygg ändå, min kille doesn't mind, jag är smart och witty och likeable osv) eller att jag inte bryr mig, att jag vet om det, att jag faktiskt lever rätt nyttigt, att jag inte äter godis, att jag ska börja träna, att jag faktiskt har tränat massor i mitt liv och att jag egentligen är en träningsperson. På att att försvara två motsatser: utseende spelar ingen roll / även tjockisar är snygga faktiskt. Jag är trött på att få dåligt samvete om jag är den som hämtar pizzan eftersom tjocka människor obviously inte borde äta onyttigt utan veta bättre och käka en sallad. Vilket kanske är sant, men herrejävlagud kan vi andra kanske inte minda vår egen business? Jag är trött på varenda jävla kommentar om utseende, smal eller tjock, cellulit eller inte. Jag orkar inte ens föreslå en jävla lösning på det här (jo, sluta kommentera utseende period) men jag tänker härmed vägra delta. Jag tänker inte kommentera min egen kropp nåt mer. Jag tänker inte lyssna om nån annan gör det. Jag tänker byta samtalsämne om det kommer upp. Jag fucking avgår från allt. Hejdå.

8 kommentarer:

Lisa sa...

Tack, bra, gött, JAG ÄR MED DIG PÅ ALLT, nu håller vi käften om kroppar ihop, fan vad fint.

Anonym sa...

Jag är inte ens överviktig, även om jag varit det när jag var liten, och det liksom sitter kvar i huvudet att jag fortfarande är tjock. Så jag känner verkligen igen mig. TACK för att du skriver SÅ BRA!

minahistorier sa...

jävligt bra skrivet! jag är också trött på utseendekommentarer, på att ursäkta att jag inte tränar, på att tänka på att äta nyttigt när folk sitter med sin jäkla chiapudding medan jag själv äter kaka.

jag tycker att man ska bara vara mån om att må bra inuti, och det kan inget se utanpå om man gör eller inte!

Johanna sa...

Ja det måste ju vara det bästa, att sluta prata om det. För fan vad det pratas. Inte minst om Nyttighet. Blir galen på det. Typ när folk säger "å jag har varit så onyttig i veckan, har typ ätit macka till frukost varje dag". Eeh?

inte skyldig sa...

Bra. Jag pratar också om det, när det gäller mig själv, men ja - alla borde sluta snacka så mycket om det. Håller med. Jag också.Man är ju liksom hjärntvättad?

Hanna sa...

Hear, hear. Är med dig på alla punkter.

Linn sa...

Lisa: okej, välkommen i klubben!

Anonym: tack för orden och varsågod!

minahistorier: håller helt med! Framförallt så är det väl var och ens business hur bra en vill må tycker jag.

Johanna: ÅH, ja den är sjukt irriterande. Mitt lunchgäng på mitt förrförra jobb var helt BESATTA av att deklarera hur bra dom åt / att dom UNNADE SIG / straffade sig osv. Tyckte även att det var helt okej att kommentera andras matlådor. Gud, jag blir förbannad bara jag tänker på det.

inte skyldig: Ja, man är helt hjärntvättad. Jag pratar ju om det också. Hela tiden. Och framförallt inne i huvudet, det eviga "resonerandet" med självet.

Hanna: välkommen i klubben du också

Hanna sa...

Så jävla bra.