tisdag, juli 19

Hur mycket aktiverar man spädbarn?

Idag har jag som sagt varit ensam med Snällen hela dagen. Det var...annorlunda. Efter fem veckor tillsammans är det askonstigt att vara den enda föräldern och astråkigt (flåt barnet) aatt behöva vara den som underhåller hela tiden. Gone are the days när hon åt och sov och åt och sov (snyft). Nä, nu ska det minsann stås och balanseras och sittas och hoppas och ABSOLUT INTE LIGGA NER SA JAG LÄGGER DU MIG NER SKRIKER JAG. Satte'na i babybjörnen och went about my business (åt frukost/la i tvätt/hängde tvätt/städade i köket). Sen fick jag dåligt samvete för att jag inte liksom a k t i v e r a r henne/mig hela tiden. Alltså, ni andra föräldrar, hur stor del av dagen som föräldraledig åt bebis lägger/lade ni till ren lek/aktivitet/prat och hur mycket låg ert barn i babygym/vagnen/sitter/på golvet ensamma? Jag tycker ändå att jag leker/går/står/hoppar/pratar/grejar jävligt mycket, men ungen är ju för fan vaken mellan 10-21 med små sovpauser på typ 30 minuter varannan, var tredje timma. Det är ju vansinnigt jävla tråkigt att leka/gå/stå/hoppa/prata/greja 8 timmar om dagen liksom.

måndag, juli 18

Tittar väl in här dårå

Vi har semester. Det är härligt. Barnet uppför sig tämligen väl förutom idag när hon har haft nån form av gnällmaraton sen hon vaknade. Vet iofs inte om det är för att hon har hittat lite nya ljud eller om hon är sur på riktigt för hon låter/skäller mest och gråter inte direkt men men. Först är det gulligt att lyssna på men sen blir det bita ihop tänderna-irriterande så nu sitter jag i en soffa på verandan och läser tidning och ignorerar mitt barn och hennes pappa som kämpar på därinne. Vet inte om jag ska applådera mig själv för att jag övar på egentid eller om jag är världens sämsta (priviligerade medelklass) mamma som ba äeh jag ORKAR INTE *dramatisk suck* *lämpar unge på pappan* *kastar mig i soffa*. Aja, hon tar ju ingen direkt skada av att vara med Andreas så jag njuter väl på då. Imorgon drar han till sthlm för att kolla post/vattna blommor och då får jag öva på att vara föräldraledig ensam igen. Ser EJ fram emot detta. Ser verkligen ej fram emot när han börjar jobba igen i augusti och lämnar mig och Ellen ensamma. Kommer längta ihjäl mig ju.

fredag, juli 1

Två månader

Skrällen. Gnällen. Lillprutten (din pappas smeknamn. Jag är tyvärr storprutten.) Skräpbebin. Älskling. Grisbebin. Knölfia. Världens allra finaste.

Du ligger bredvid mig och sover just nu, i stora sängen mittemellan två kuddar. Din pappa kom och lade dig bredvid mig när han tyckte jag skulle vakna och då åmade du upp ditt lilla huvud mot mitt så min nästipp passade precis in mot svängen på din näsa med mina läppar på din nästipp och sen somnade du med en nöjd suck. Du brukar inte ligga i stora sängen utan ditt babynest. Först var det för att vi var rädda att du skulle kvävas, men nu är det delvis för att du börjar bli lite rörlig och delvis för att du faktiskt sover bra på egen hand och då vill inte vi mecka med det. Allra helst skulle du väl sova mellan mina bröst/rakt över min kropp men det går faktiskt inte på nätterna. Du får göra det dagtid istället och ska jag vara helt ärlig så älskar jag det förmodligen mer än dig.

Du är så himla stark. Du älskar att sitta upp, antingen med lite stöd under armarna eller lutad mot nånting, och kan sen sitta länge och titta och babbla. Du har börjar babbla och det är BE-DÅ-RAN-DE. Det roligaste är när du är lite lite lite upprörd över nån orättvisa (måste byta blöja/maten tog slut/du ligger ner) för då spänner du blicken i den som är närmast, rynkar ögonbrynen och drar av en salva sammanhängande ljud. Är du glad oh:ar, ah:ar och ggggrrrng:ar du mest. Du har hittat två sätt att kommunicera på riktigt på. Det första är att du smackar med tungan bestämt långt fram i munnen när du vill ha mer mat och det andra är att du klickar med tungan när du vill att vi ska prata med dig. Gör vi inte det klickar du igen och tittar noga så vi lyssnade. Jag tror att det började när vi började leka härmlekar med tungan när du var pyttebebis, för då klickade vi med tungan en hel massa för du verkade gilla det.

Du drar dig upp till stående om vi håller dig i armarna och du ÄLSKAR att stå och hoppa i knät. Du orkar inte jättelånga stunder för sen blir huvudet lite tungt, men det märks att du blir starkare för varje gång.

Du älskar fortfarande mat och suger i dig allt större portioner. Vi hade lyckats få in dig på ett tretimmars-"schema" men sen fick du ROTA-vaccin och en släng av din mammas förkylning och återgick till att käka varannan timma igen. Du verkar dock inte ha blivit så där superpåverkad av nåt av det förutom första dygnet som du i princip sov dig igenom utan har varit ditt vanliga soliga self. Ditt humör förresten, du är så glad och älskar allt och alla så nu verkar väl fas 2 av den där utvecklingsfasen också vara över. Du skrek ett gäng kvällar där till synes utan anledning, men igår skrattade du tills du somnade i min famn.

Jag älskar sig så himla mycket mer än vad jag nånsin kunde tro. Du är det finaste jag har.

Sommarledigt var det här

Vi är i Örebro hos Andreas pappa. Imorgon, eller ja, idag åker vi istället till Lidköping och den andra sidans faderskap. Vi har all tid i världen och ändå gör jag absolut ingenting. Eller jo, vi (mest jag) Ronja-övar på att akta oss för saker. Att äta på restaurang till exempel. Det har vi aktat oss för två gånger senaste veckan. Det och att åka väldigt långt i bil med bebis. Och att gå på middag hos kompisar har vi också aktat oss för, midsommarhelgen ej inräknad eftersom vi bodde över i tre nätter. Insåg häromdagen att vi numera alltid kommer falla inom kategorin människor som kommer med barn. Alltså såklart inte alltid-alltid eftersom vissa saker helt enkelt inte passar sig med barn och egen tid osv, men generellt så kommer ju Skrällen liksom vara där vi är dom närmsta säg 12 åren. När Alltfinnsredan skickade bild på sin nya (URGÖLLIGA) bebis och hennes pappa så fick jag såklart hjärtsnörp av fint pga fint men också pga dom är en familj nu! Sen slog det mig att det är ju jag också. Så himla fint/sjukt.

Jallefall, jag håller på att öva på föräldraskapet. Jag övar egentligen mest på att försöka slappna av i föräldraskapet och förändra min inbyggda förebygg och förekom-parenting från undvik till anpassa. Exempel: istället för att undvika restaurang pga bebis kan skrika/vagnen kanske inte får plats/jobbighet -> gå till kedjerestaurang och öva på att äta i kanon (som sång, ej skjutvapen) och vagga barn med ena armen eller istället för att undvika att åka på midsommarfirande pga potentiellt bebis i bil-kaoz -> åk ändå och planera att det får ta precis hur lång tid som helst och kör på kör när barnet sover-modellen. Hittills ger jag mig Godkänt och Skrällen Mycket Väl Godkänt eftersom hon tar allt man slänger åt henne med ett tandlöst leende och en laissez faire-attityd. Älskar henne extremt mycket för det beteendet. Det och att hon verkligen är helt orimligt gullig just nu. Hade jag bara kunnat sova istället för att ligga bredvid och vara klarvaken hade livet varit ännu bättre. Känner mig som ett creep som ligger bredvid och glor och väntar på att hon ska vilja vakna och käka så jag kan locka henne att flina igen.