Frågestund har guld i mun(d)?

Okej, jag har tråkigt och frågestunder är ju asroliga eftersom 1) jag får prata om mig och 2) det är nästan som att fylla i formulär och jag ÄLSKAR att fylla i formulär. Nu har jag ju i-och-för-sig haft det tidigare och ni kanske redan vet allt, men det är värt ett försök. Jag lovar att svara på allting som inte rör namn på mig själv, min kille, min familj eller min arbetsgivare. Allt annat är game.

Any takers?

Fråga Linn (igen) pt. 5

josefin undrar:

Hur ser en perfekt dag ut för dig? Inga begränsningar här, det får vara precis hur urflippat och omöjligt som helst.
Ni ställer ju omöjliga frågor! Jag måste ju TÄNKA EFTER och det är ju JOBBIGT. Skoja ba, det är kul. Men jag måste säga att en perfekt dag börjar med att vakna kanske halv elva, ha lite slött morgonsex och sen gå upp och käka lyxfrukost dvs gott bröd, god juice, starkt kaffe, god ost, skinka, nån form av grönsak och yoghurt. En dagstidning ska givetvis också läsas och ljus ska vara tända och musik ska vara på lågt i bakgrunden. Nästa steg är jag lite kluven till eftersom jag både älskar att ligga hemma i soffan och gillar att typ  slögå på stan. Vi kör en blandning. Den perfekta dagen behöver man inte duscha eller klä på sig eller sminka sig för man har en perfekt hårdag och sminket finns redan och kläderna är vrålsnygga och liksom bara flyger på så det är bara att gå ut en sväng efter frukosten. Kanske kolla lite inredningsaffärer och definitivt minst två bokhandlar och eventuellt Monki eftersom det alltid går att stödköpa nånting där inne. Sen är det kaffedags och då får man sitta på ett mysigt kafé i en jävligt skön stol och prata jättemycket med ett helt gäng kompisar som liksom bara droppar in så vi tillslut nästan har tagit över kaféet. Sen kan jag krypa hem, för kaféet ligger så nära mig, och gå till Cajsa Warg och köpa ingredienser till kvällens middag och sen tvärsöver gatan och köpa massa fina blommor. Och sen får jag hacka lite och pilla lite och så luktar det gott och allting bara diskas vips puts väck och lägenheten är nystädad och tvätten tvättad och tro fan om inte avloppet är rengjort bara sådär vips utan att jag behöver göra det själv. Och sen på kvällen så kommer det kanske åtta nio tio elva tolv roliga personer och maten blir en succé och vi skrattar jättemycket och jag blir perfekt full och sen dansar vi i soffan och jag somnar klockan fyra och då har hela lägenheten igen städat sig själv.

Vilken är din bästa chipssort?
Åh! Alla sorters chips. Eller såna där finchips som man kan köpa på Cajsa Warg som är "handgjorda" i "England". Eller ja, England då. Med havssalt. Jag tror faktiskt att jag gillar bara saltade chips bäst.

Vilka politiska sakfrågor tycker du är dom viktigaste? Vilken ideologi ligger dig närmast?
Eh. Pass? Sist röstade jag på arbeit machts frei-moderaterna. (Alltså vanliga moderaterna, ingen jävla rasistskit). Precis som jag skrev i en tidigare fråga så tror jag på eget ansvar och jag tror på arbetslinjen i stort. Det betyder inte att jag står bakom varje beslut den sittande regeringen fattar eller att jag tycker att det är okej att utförsäkra cancerpatienter eller köra ut flyktingar i landet. Jag är inte Satan. Men jag står bakom mer av den blåa politiken än vad jag gör den röda. Just nu.

Om du har varit i förhållanden; hur har dom varit?
Det första var tonårsbråkigt och stormigt och en stor jävla trygghet. Allting var nytt och allting skulle utforskas och ja, det var lite treårstrots över det. Mysigt, men också ganska gränstestande på alla sätt och vis. Den andra var aldrig uttalat att det var vi, fast det typ ju var det. Det var ett och ett halvt år av hattande fram och tillbaka, med jättemycket kemi fast också en jag vill inte vara i förhållande-panik.

Vad saknar du mest med Melbourne? Vad fick dig att flytta därifrån? Vad tycker du om Australien som land och om australier som folk?
Det jag saknar mest är att det är så levande. Det är så mycket folk och så mycket barer och restauranger och klubbar och ja, rent socialt så finns det verkligen ingenting som saknas där. Jag flyttade för att det passade in i mitt liv och jag kände att jag var tvungen att prova Sverige som vuxen innan jag bestämde mig för att bosätta mig på andra sidan jordklotet för gott. Sen saknade jag det som är baksidan av det übersociala; bristen på djup. Jag saknade att PRATA med folk. Politik, uppfostran, ämnen som berör. Det är locket på i Australien på sånt. Jag både gillar och ogillar Australien som land. Det är fantastiskt vackert och på så många sätt fantastiskt välkomnande. Om man är tjej och skandinav iallafall. Men det är också jätterasistiskt och samhället är byggt på väldigt förlegade könsroller som nästan alla känner ett behov av att försvara med näbbar och klor. Dom är där Sverige var för femtio år sen ungefär. Detsamma gäller australiensare; urtrevliga på ytan, jättelätta att hänga med, men det är svårt som tjej att få respekt för annat än utseende och det är väldigt mycket fokus på att gifta sig och skaffa barn. Det var också en av anledningarna till att jag ville hem; jag kan inte på nåt sätt tänka mig att skaffa barn och låta dem växa upp i den sortens miljö.

Hur har du känt dig precis innan du varit i stånd med att träffa människor från internet?
Första gången var jag så nervös så jag skakade och vacklade på rösten. Andra gången var jag också jättenervös. Tredje gången lite mindre och tja, det är ju alltid nervöst att träffa nya människor och kommer dom vara som man har tänkt sig och kommer man komma överens och kommer man ha kul? Men nu har jag träffat så mycket helt fantastiska människor från internet att jag börjar tycka att det är bland det roligaste jag vet.

Om du fick behålla din nuvarande inkomst, skulle du sluta jobba och börja plugga då?
Jag vet inte. Det är både väldigt enkelt och väldigt jobbigt att plugga. Och jag vet inte om jag är så sugen på att pluggplugga igen. Massa teori som sen nästan aldrig används i praktiken. Om jag skulle plugga så skulle jag gå nån KY-utbildning som är tätt knuten till arbetslivet och innefattar mycket praktik. Men jag gillar att jobba egentligen. Nu får jag ju fatta beslut och tänka själv och herregud, jag lär ju mig saker nu också varje dag. Det är nästan roligare än att plugga faktiskt.

Vad är din favoritgrej med Stockholm? Obs inget om människorna utan mer stämning/ställe/grej. (Alltså inte "alla mina favoritpersoner bor här").
Det som fick mig att flytta hit var hur vackert det är. Varje jävla morgon, dimma eller regn eller sol, tänker jag på hur vackert det är här och vilken tur jag har som får bo här. Jag gillar att det är ganska litet och att jag kan gå till och från jobbet. Och sen gillar jag att det nästan aldrig är dåligt väder! Jämfört med Göteborg och Lidköping är det fan rena paradiset att bo här.

Fråga Linn (igen) pt. 4

felicia undrar igen:

okej ... jag undrar en sak till. du verkar ju ibland blogga på arbetstid, hur tänker du om det? har du någon gång dåligt samvete, eller försöker du dölja det?
(jag läser sjukt mycket bloggar på arbetstid. måste för fan få lite stimulans mellan de enformiga arbetsuppgifterna. men jag skäms om nån ser att jag gör det.)
Jadu felicia, uppenbarligen tycker jag ju att det är okej. Heh. Nej, men så här ser jag på det: Det viktigaste med ett jobb är att man gör det man är anställd för och att man gör det bra. När jag gör det spelar inte så stor roll för varken mig eller min arbetsgivare. Där jag jobbar nu har vi ingen övertidsersättning eller fastställda raster eller så. Det är frihet under ansvar som jobbet vinner på för nästan alla jobbar över. Givetvis har vi rätt att "ta rast", men vi har inget för- eller eftermiddagsfika på jobbet så oftast sitter jag vid datorn hela dagen, förutom de tjugo minuterna jag käkar lunch. Att blogga eller läsa bloggar är för mig att ta en femminuters rast, typ. På samma sätt som andra här kollar youtube-klipp eller går och röker. Jag har inget dåligt samvete för jag vet att jag sköter mitt jobb. Den dagen jag prioriterar blogg framför det som betalar mina räkningar kommer jag skämmas som fan. Som vuxen människa tror jag att man vet när man passerar gränsen för vad som är okej eller inte.

Fråga Linn (igen) pt.3

emma sofie w undrar:
undrat länge varför du ratar veg.substitut så himla hårt? har för mig att du gjort det i något inlägg (obs. kan ha fel.)
Alltså jag ratar inte vegetarianer (eller hehe, det kanske jag gör ibland, men jag menar inget med det. Det är bara på skojs.) men quorn är bland det vidrigaste jag vet. En kemisk cocktail på mögelsvampprotein och äggviteämnen där mineraler och vitaminer tillsätts tillsammans med köttaromer. Alltså nej punkt tack. Jag tror på naturlig mat och äter så lite tillsatser och fejkade smaker som möjligt. Det finns massor med goda grönsaker och bönor och grejer där proteiner och mineraler och vitaminer och framförallt smaken är naturliga som jag tycker är ett mycket bättre alternativ för vegetarisk kosthållning. När det gäller tofu tycker jag i och för sig också att det smakar äckligt, men framförallt så är jag allergisk mot det så därför äter jag det inte.

om du fick utbilda dig till precis vad du ville, vad skulle du bli då?
Gud vad svårt! Jag vet faktiskt inte. Jag gillar den utbildningen jag har i botten, ekonomi är ju en jävligt bra grund faktiskt. Men jag skulle nog kanske vilja gå på Berghs och läsa nåt med marknadskommunikation. Eller allra helst så skulle jag vilja vara typ praktikant hos nån som är jävligt duktig på det här med marknadsföring och kommunikation och sånt.

vad önskar du just nu?
Uhm, svårt. För mig önskar jag att jag kunde få vinna lite pengar så jag kan köpa massa saker som jag vill ha, men som inte ryms i min lön. Och att mitt immunförsvar kunde skärpa till sig en smula. För världen så önskar jag att alla föräldrar skulle lägga sina egna issues åt sidan och stötta sina ungar så barn slipper lida för vuxenidioti. Barn förtjänar att bli sedda och lyssnade på och hjälpta.

om du inte fick bo i stockholm, var i sverige skulle du bo då?
I Lidköping. Om jag inte får leva storstadsliv så vill jag leva lantliv och vara nära det som är hemmahemma.

något udda intresse som du kanske har?
Alltså jag är så jävla tråkig så mina intressen är utan inbördes ordning läsa, laga mat och prata. Jag gillar att läsa psykologiböcker och vetenskapens värld och sånt, men det är ju knappast ett udda intresse?

Fråga Linn (igen) pt. 2

felicia säger:

hej! jag undrar faktiskt vad du gillar för vin. är du bra på vin? jag skulle gärna vilja ha tips.
Hej! Nej, jag är inte bra på vin. Men tre år i vinlandet Australien gav mig iallafall lite koll på vilken sorts vin jag tycker om. Jag gillar viner som smakar massor.Well, jag kan inte terminologin för vin. Det jag kan rekommendera är att köpa lite olika druvor och prova dom samtidigt för att se vilken/vilka du gillar/ogillar. (För vinkunnare: jag VET att en druva kan smaka olika beroende på odlingsland/temperatur osv, men för nån som inte kan vin så är det större skillnad mellan ett Shiraz och ett Merlot än mellan ett Merlot och ett Merlot om man vill få reda på vad man gillar. Tycker jag.) Exempel på viner jag gillar: Penfold's Thomas Hyland Shiraz (rött), Boulder Bank Sauvignon Blanc (vitt), Ravenswood Vintner's blend Zinfandel (rött) och Wolf Blass Eaglehawk Cabernet Sauvignon (rött).

sedan tycker jag (som bara läst din blogg i ett par månader bara) att du verkar ha ett bra självförtroende och gillar dig själv. nu vet ju jag inte om det är så, men om - hur har det blivit så? det verkar bra.
Hmm, vad svårt! Men såklart jätteroligt att du uppfattar mig så. Och jag tror jättemycket på att det är bra att vara snäll mot sig själv.

Både ja och nja, tror jag. Jag har ganska så bra självkänsla, vilket i grunden nog baseras på att jag har en jättetrygghet i min familj som alltid har trott på att jag har varit kapabel och därför tvingat/låtit mig vara ansvarig för grejer sen jag var liten. Jag tror att det finns få saker som stärker känslan av att man duger lika mycket som att få lyckas med någonting. På samma sätt som att få misslyckas ibland förminskar känslan av att misslyckande är just ett misslyckande och istället blir en del av livet. Ibland är allt man presterar inte så jävla bra, men det gör ingenting liksom. (Vilket också är anledningen till att jag tror att curlingföräldrar gör sina barn världens största otjänst,  men det får nog bli ett eget inlägg.) Sen försöker jag att inte vara så hård mot mig själv samt ta hjälp av folk runtomkring mig. Bara att inte känna mig ensam i mina "gud vad jag är värdelös"-stunder gör att helt enkelt känner mig mindre värdelös. Och sen så har jag lärt mig att ta till mig komplimanger. Vet ni hur mycket enklare livet är när man bestämmer sig för att tro på det folk säger till en?

Till sist så försöker jag tänka på att må bra före att vara snygg. Och tänka på att snygg inte är stöpt i en form. Det är det absolut svåraste tycker jag. Det här blir ju världens längsta svar så vi kanske ska ha en liten må bra-skola typ som lilla matlagningsskolan? Starta en liten Linn-religion? Hehe. Näe, skoja ba. Men på riktigt, om mitt sätt att tänka funkar på nån annan så kanske vi ska prata om det?

Fråga Linn (igen) pt.1

Limpy undrar:

Om du fick gifta dig och leva med en kändis resten av livet, vem skulle du gifta dig med då
Oj, vad svårt! Jag är ju kär i så himla många kändisar ju. Men Robert Downey Jr. ligger bra till. Han verkar rolig och så har han "levt lite" så han kan berätta godnattsagor om sitt vilda leverne för mig. Åh! Eller Popsy. One's gotta love the Popsy. Tänk att få gosa in sig i den där stickade tröjan när han berättar godnattsagor om skidtävlingar och valla. Eller Edward Norton för han har världens finaste röst och jättesnälla ögon. Eller Alexander Skarsgård för att han bara är så jävla het. Och verkar ha självdistans och vara rolig. Nån av dom borde väl bli ihop med mig, no?

Vem var du när du var 16 år?
Jag var en ganska så präktig, ganska så duktig, ganska så snäll tonåring. När jag var sexton var jag ihop med min första kille och alternerade mellan att hänga med honom och att festa med mina kompisar. Jag argumenterade med lärare och jobbade som telefonförsäljare och var barnvakt åt mina kusiner jättemycket. Sen dansade jag och så tränade jag friidrott fem dagar i veckan. Jag var ungefär tusen gånger duktigare då än vad jag är nu. Ibland bråkade jag med mina föräldrar och slängde lite i dörrar och skrek och grät lite och så, men i övrigt var det nog ganska så lätt att vara förälder till mig. Jag hade mycket kompisar och var nog rätt omtyckt. Rent generellt så har jag haft en väldigt enkel tonårstid, så inget ångestande eller armskärande eller svartsminkningar här inte. Jag hade Filippa K-kläder och helknäppta koftor och typ foträta skor. Som sagt, jag var ungefär fyrtio år gammal när jag var sexton.

Vilket är ditt favoritdjur?
Eh, inget djur? Jag gillar inte djur. Men typ en vandrande pinne kanske? För att det är ett så sjukt djur. På teve gillar jag stora kattdjur, just för att dom är så stora.

Fråga Linn (igen)

Okej, jag har hösthjärna och är svindålig på att underhålla er. Jag vet att vi har haft frågestund ungefär en miljard gånger, men jag har verkligen inget vettigt att säga och ni är så himla roliga så nu blir bloggen er för en stund. 

Så. Vad undrar ni över? Varför jag har två flaskor handsprit på skrivbordet? Vilken färg det är på mina kökshanddukar? Vad jag gillar för vin? Hit me.

(Also, förstår om ni har totalt tröttnat på det här så ni måste verkligen inte fråga saker.)

Play with me darlings

Jag har ingenting att berätta. Eller jag vet inte vad jag ska berätta. Jag är oduschad och sitter i svarta mysbyxor och en vit tisha med tuttar på och jobbar hemifrån idag. Orkar inte röra mig längre sträckor, men är pigg nog att jobba. Men det blir liksom ingen naturlig paus när man sitter hemma så jag tänkte att ni kanske ville leka lite med mig?

Ställ vilken fråga som helst så svarar jag heter leken. Det är alltså nu ni ska passa på att fråga om vilken färg jag hade på trosorna när jag blev av med oskulden eller hur många kiwis jag kan äta på en dag eller vad jag tror om world peace. Eller vad jag heter i andranamn eller nåt annat ni har funderat på men kanske inte frågat förut.

Så shoot, my little angels.

Bloggen undrar

Berättaren undrade i en kommentar om jag är lika rolig och vitsig i verkligheten (hej, blygsamt_skryt) och jag känner att jag inte riktigt kan svara på det. Ni är ju en hög folk här som har träffat mig på riktigt och nu blev jag lite nyfiken. Stämmer bilden ni hade i huvudet innan vi sågs med hur jag faktiskt är? Eller liksom stämmer bloggen med IRL-Linn? Eller ja, ni fattar.

Hjelp snela?

FRÅGESTUND! REALTIDSSVAR!

Sitter och svarar på lite frågor angående nåt annat och känner att det är ju jävligt roligt. Dessutom är jag sällskapssjuk, så jag tänkte fråga er om det är nåt ni undrar över? Risken när man gör sånt här är ju att ingen jävel undrar över nånting, men den risken tar jag. Så. Om ni nån gång har undrat över nåt som jag inte redan har svarat på så passa på nu för bövelen!

Frågor på det?

Hej allihopa!

Ni är några stycken som vill ha tips om Budapest, ja/nej? Eftersom jag suger på att recensera så får ni ställa eventuella frågor i det här inlägget så kan jag svara.

Skulle ni mot förmodan undra över nåt annat är det helt okej att fråga om det också.

Okej? Okej.

Linn svarar pt.11 (sista frågan)

Favoritgata: Bondegatan.
Favoritdrink: Vodka, sodavatten och mycket pressad lime.
Favoritförort: Är rädd för förorten.
Bästa mikromaten: Euw. Äter inte mikromat. Eller jo, ibland. Då är det Café Operas(?) korv stroganoff.
Här bjuder jag mamma på middag: Rival. I ett bås. Hon kan inte koncentrera sig i lokaler där man inte avgränsar sällskapet för hon måste titta så mycket på alla andra.
Här bjuder jag pappa på middag: Pappa bjuder mig på Vassa Eggen.
Senaste Stockholmsupptäckt: Eh? Att jag vet vart Fridhemsplan ligger.
Senast sedda utställning: Lady Warhol/Sarah Moon på Fotografiska.
Favoritlyxartikel: Min ansiktskräm "Intervene" från Elisabeth Arden
Läser just nu: A Fraction of the whole av Steve Toltz.
Läser helst: Hela tiden. Väldigt blandat.
Favoritråvara: Lök/vitlök.
Bästa baren: Vet ej.
Favoritmärke: Fifth Avenue Shoe Repair
Favoritskor: Mina svarta kilklacksskor i skinn med dragkedja på sidorna. Så jävla sköna!
Klädkonto per månad: Mellan 500-3000 i månaden.
Motionerar: Till och från. Promenerar från jobbet. Älskar crosstrainern.
Det dyraste jag har köpt: Min lägenhet. Annars Australienresan.
Favoritprodukt på Apoteket: Plackers.
Senast köpta: Böcker på Amazon.
Mitt sämsta köp någonsin: Vet inte. Förtränger sånt som inte är bra.
Dansar helst till: R'n'B
Senaste impulsköp: Böcker på Amazon
Senaste fyndet: eh, inte så bra på att fynda. Men böckerna på Amazon tycker jag är ett fynd.
Senaste secondhandfyndet: En lampa för 200 spänn som jag sen hittade i en annan secondhandaffär för 1900 kr.
I dvd-spelaren/datorn: Ingenting. Kollar typ aldrig på film.
Användbar pryl: Stavmixer.
Mode jag aldrig vill se igen: Superspetsiga skor.
Värsta huvudbonaden: Hatt.
Bästa huvudbonaden: Enbart hår.
Favoritaccessoar: Mina vita pistolörhängen.
Bil/Transportmedel: Taxi.
Återvinner: Nej.
Hejar på/håller på: Sverige.
Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Läser eller lyssnar på musik och glor ut genom fönstret.

Linn svarar pt.10

Matilda har också lite frågor:
Men åh vilka bra frågor alla har hunnit fråga nu då! Jag vet inte alls mera.
Kanske ... kanske ... kanske ... Vilken dokusåpa genom alla tider skulle du helst vilja vara med i och varför?
Vad/vilken är din sämsta egenskap?
Vad ville du bli när du var liten och om det är något annat än du är i dag, varför blev du inte det?
Om du bara fick välja en maträtt att äta resten av ditt liv, vad skulle det bli då?

Jag är inte så mycket uppmärksamhetshora så jag skulle vilja se mig själv på teve, men om jag var tvungen så skulle jag välja Masterchef. Är det en dokusåpa? Eller en tv-show? Om jag måste välja en mer traditionell dokusåpa så var ju Baren rätt soft faktiskt.

Min sämsta egenskap? Hmm...jag tror att det kan vara att jag kan ta lite för givet att alla funkar likadant som jag, och därför bli oprovocerat irriterad när saker händer som jag inte har kunnat förutspå för att jag själv aldrig skulle ha gjort så. Makes sense?

När jag var liten ville jag bli typiska barngrejer som polis och lärare och frisör, men om vi pratar tonåren så tror jag att jag var rätt sugen på att jobba som controller. Jag har ju rätt utbildning för det, men valde att gå på marknadsföringsdelen när jag väl började jobba för att det var mycket roligare på riktigt.

ooooh, matfrågan! Vad svååååååårt! En maträtt bara. Jag kan inte bestämma mig så jag skulle väl svälta istället. Väljer mellan: mammas kycklingpaj med en ruccolasallad, entrecote med tryffelsmör, potatisgratäng och ångkokt spenat eller den där köttfärspajen med kantareller jag gjorde häromdagen. Det är så nära jag kan komma EN rätt. Flåt.

Linn svarar pt.9

Claes M frågar:
Dina förhållanden du haft, hur länge har de varat och vad har det berott på att de slutat?
Om du började bli intresserad i någon som tidigare varit en vän, hur skulle du då agera? Skulle du agera på det eller skulle du försöka låta känslorna svalna?

Egentligen har jag nog bara haft ett riktigt förhållande och ett gäng kk-förhållanden, om man räknar ett förhållande som över två månader. Mitt första riktiga förhållande varade i sex år och tog slut för att vi var för olika. Jag var pluggtypen och han var lite mer slacker. Han var världens snällaste, satte mig på piedestal och skulle ha ändrat hela sitt liv för mig. Jag kände mig kvävd och gjorde revolt och var rätt elak. Efter Kille 1 träffade jag en annan kille i ett och ett halvt år, lite från och till. Ganska mycket till, men vi sa liksom aldrig att vi var ihop. Det tog slut för att jag flyttade till Australien. Jag skulle ju bara vara borta i tre månader så jag tänkte liksom inte att det var ett slut, men sen blev jag ju kvar i tre år och ja, då var det ju slut. Där var det lite killar, men absolut inget seriöst. Sen har jag träffat en kille lite från och till det senaste året, men det är inget loveydovey i det egentligen. Vi har känt varandra i typ åtta år och han är en sjukt fin person som jag tycker jättemycket om, men vi är inte kära.

Så, som svar på kompisfrågan så skulle jag nog svara att jag skulle vara sjukt försiktig och verkligen skulle känna in läget innan jag agerade. Om man ponerar att starkare känslor sällan kommer helt obesvarade så skulle jag ändå vara sjukt försiktig, för fin vänskap är inget som man slarvar med tycker jag.

Linn svarar pt.8 (börjar det bli tjatigt nu?)

Peppe säger:
Jag är sjukt självcentrerad, men frågar ändå: om vi träffades i Stockholm och hade en hel dag och natt på oss att göra roliga saker. Vad skulle vi göra då?

Oj vilken svår fråga! Jag är ju inte så bra på att göra saker. Men eftersom jag också är lite självcentrerad så tänker jag på saker som jag skulle vilja göra. Först så skulle vi träffas och käka brunch på Rival. Sen skulle vi åka till Naturhistoriska riksmuseet och gå runt där och titta lite på djur och skratta åt pingviner och sånt. Kanske testa våra reaktioner i Den sinnrika människan. Sen tycker jag nog att det är dags för ett glas eftermiddagsvin när vi har slitit så hårt. Kanske åka tillbaka till Söder och gå upp till Mosebacke om det är sommar. När man har druckit vin så blir man ju hungrig tillslut och då tänker jag att vi skulle promenera längst vattnet till Bar. Efter mat och dryck så tror jag att vi skulle vara sugna på att dansa lite, men vart vi skulle gå då är lite oklart för det beror ju på vart det händer just den kvällen så att säga.

Vad säger du om en sån dag Peppelainen?

Linn svarar pt.7

Egon undrar:
Vad är du nervös över? Vardagsnervös alltså. Jag är t ex ganska nervös varje gång jag skickar mail på engelska till de höga cheferna, trots att jag gör det dagligen.

Och jo! Lista dina fem favoritböcker med motivering. Frågan lyder då: vilka är dina fem favoritböcker och varför?

Hmmm. Jag är blir vardagsnervös över att hålla en presentation. Det spelar ingen roll om det är dom människorna jag normalt sett sitter och asgarvar med eller helt främmande människor. Sen är jag lite nervös inombords när jag ska träffa folk jag beundrar lite, för jag vill liksom inte att det ska synas. Typ när jag träffade er första gången. Hjärtklappningen!

Fem favoritböcker, jävlar vad svårt. Men here goes (utan inbördes ordning)

Extremely close and incredibly loud av Jonathan Safran Foer. För att det var en av de första böckerna jag läste som frångick korrektheten och reglerna i språket och i upplägget av boken i allmänhet. Och för att jag när jag läste klart den satt på ett fik och stirrade rakt fram med tårarna rullande ner för kinderna i femton minuter.

Me talk pretty on day av David Sedaris. Återigen för att det var en first. Det var första boken jag läste som var så rolig så jag började gråta av skratt. Den här boken var liksom en introduktion till övriga asroliga författare i samma genre: Chelsea Handler, Augusten Burroughs, Sloane Crosley t ex.

Harry Potter-serien (fuskar jag nu när jag väljer en serie?) för att well, den är hur bra som helst och för att den lärde mig att läsa på engelska.

Kafka on the shore av Haruki Murakami. Inte en första faktiskt, men Murakamiälskare som jag är måste jag säga att jag tycker att det här är den bästa. Den har Murakamis vanliga halvlåtsas värld, men kanske den bästa historien i den verkliga världen också. Murakami var förövrigt min introduktion till japansk litteratur and I love it!

Till sist måste jag säga All my friends are superheroes av Andrew Kaufman. För att Kaufman visar att man inte alls behöver skriva 400 sidor för att skriva en fantastisk bok.

Det blev en massa "första"-böcker, men det finns så många och jag tycker att dom är olika bra beroende på vilket humör jag är på så jag valde att köra på dom som har varit en inkörsport till annan fantastisk litteratur, förutom att vara guldkorn själva.

Linn svarar pt.6

Sofia frågar:
Vilken litterär person skulle du vilja träffa i verkligheten?

Eh, jag har ingen aning. Jag skulle vilja träffa Chelsea Handler för hon verkar så jävla rolig, men hennes böcker är ju självbiografiska så det är ju egentligen inte en litterär person. Men jag skulle vilja träffa den Chelsea som hon skriver om i sina böcker. Räknas det då? Annars så vill jag träffa ungen i Jonathan Safran Foers Extremely close and incredibly loud och ge honom en stor stor kram.

Linn svarar pt.5

Den där Jenny undrar lite mer:
Många av mina kompisar är singlar just nu och de är så hemskt stressade över att vara det. Jag undrar hur du tänker där. Visst känns det som om fler är singlar nu än för femtio år sedan? Är vi mer kräsna nu? För… alla kommer ju att hitta någon. För så är det väl?

Sen tycker jag att Bitter fick en asintressant fråga: Och så undrar jag vilket inlägg som är ditt bästa inlägg nånsin (ditt/nån annans)?

Varför började du blogga?

Har du någon blogg som du läste innan som du slutat läsa?

Ja, den eviga singelstressen. För mig går den lite upp och ned. Jag är inte stressad över att jag måste vara i ett par, men det vore ju kul att träffa nån snart eftersom jag är ganska barnkär och inte vill vänta tills jag är trettiofem med att skaffa kiddosar. Jag tror att det är fler singlar nu och jag tror inte att det beror på kräsenhet, jag tror det beror på möjlighet. För femtio år sen var det svårare än idag att vara singel. Inte för att det på något sätt var omöjligt, men då var ju hela familj+barn-grejen liksom den enda meningen med livet. Jag tror att många försakade sig själva, eller kanske inte ens tänkte på sig själva, för familjelivets skull. Sen var man nog mer av ett unikum som singel än vad man är idag. Vill dock poängtera en sak: jag tycker inte singellivet är hemskt. I mångt och mycket tror jag att det är bra att vara singel under en period i livet, framförallt för att det är jävligt lärorikt. Jag har kompisar som är i dåliga förhållanden för att de är rädda för att vara singlar, men det finns inget att vara rädd för. Det kan ju bara bli bättre liksom. För ja, alla kommer hitta någon. Eller några. Även om det känns precis tvärtom vissa dagar.

Det bästa inlägget nånsin? Jag vet inte. Det som har känts mest att skriva var ett av de två inläggen på min resdagbok som jag skrev när jag hade bestämt mig för att flytta hem till Sverige igen. Det första var på svenska till mina svenska kompisar och den andra var till mina engelska kompisar. Det på engelska skrev jag ner med blyerts på ett slitet gammalt block klockan tre på natten. Jag satt och grät så jag skakade och tårarna suddade ut det jag skrev samtidigt som jag försökte dämpa ångesten genom att kedjeröka. Det är inte ett bra skrivet inlägg, men det är känslosamt. Det till mormor kändes också. EDIT: Hittade det. Hade visst copy/pasteat förut.

Jag började blogga för att jag behövde skriva av mig och för att lära mig uttrycka det jag känner istället för att bara trycka tillbaks det och gå och vara ledsen/sur. Det har funkat hur bra som helst. Bästa terapin ever!

Hmm. Ja. Jag läste Citronmuffin. Slutade för att hon blev så...dryg. Alltså inte på sättet hon var innan utan bara dryg. Sen läste jag Nio till fem, men nu är det ju bara bilder och bildblogg = snark! (för mig alltså). Schulmanfamiljen var jag besatt av ett tag, nu tycker jag att det är sammasammalika hela tiden. Samma sak med Ett liv i exil. Jag tycker att den har blivit så överlägsen. Det är inte det att jag inte unnar honom framgång, men det var lättare att ta åt sig när han inte tyckte att hela världen inte unnade honom. Så, i princip bara storbloggar som jag har slutat läsa. Jag säger att personliga bloggar är det nya svarta.

Linn svarar pt.4

Debbie frågar många frågor:

Idag är jag av nån anledning hemskt fokuserad på alkohol och undrar således:

- vad tycker du om Systembolaget?
- vad dricker du?
- vilken bar gillar du?
- dansar du nykter?
- välj; pizzeria i förort med karaoke-kväll ELLER champagnehink på Gondolen i klackskor ELLER stor stark på svartklubb i hammarbyhamnen?

Eventuellt undrar jag också hur lång du är?

Hejdå.

Jag tycker att Systembolaget är en jättebra, välsorterad spritbutik som många skulle fortsätta att gå till även om man avreglerade försäljningen av alkohol. Vilket Sverige verkligen borde göra. Jävla kontrollstat. Fredrik Backman skrev en jävligt rolig krönika om det i onsdags. Läs!

Jag dricker allt som har alkohol i sig förutom tequila, fernet och strohrom. Och för mörk öl. Om du menar vad jag gillar att dricka så är svaret ungefär det samma. Rekommenderar dock Shiraz från Margaret River, Australien, Sauvignon Blanc från Marlborough, Nya Zealand som funkaralltidviner.

Eh, jag är inte så bra på barer, men jag gillar faktiskt Malmen (surprise), annars föredrar jag egentligen sunkbarer.

Jag dansar alltid, så japp. Fast det är roligare när man är full.

Jag väljer storstark på svartklubb i hammarbyhamnen. Jag avskyr karaoke och Gondolen är fantastiskt osexigt.

Eventuellt är jag 166 cm lång. Det står så i mitt pass iallafall.

Hejdåhejdå.

Linn svarar pt.3 (på fyllan)

Den där Jenny undrar:
Ligga med/ha ihjäl/gifta dig med: vilken hamnar var av
Harry Potter
Harry Houdini och
Harry Martinson?

Jag kan ha ihjäl Harry Martinsson för jag vet knappt vem han är, förutom att han var gift med Moa. (är outbildad, så skjut mig). Ligger med Houdini. Hello knep i sängen om man kan ta sig lös från kedjor under vatten(!). Gifter mig med Harry Potter. Dels för att han kommer bli snygg när han blir stor och dels för att han typ kan trolla fram vadsomhelst. Typ dom där vakterna kring sängen när jag sover som gör att jag aldrig mer behöver vara mörkrädd. Den där jävla Voldemort är det väl bara att ge en kram. Han är ju ändå bara gnällig för att han inte fick nån luuurve när han var liten.