torsdag, augusti 17

Jag vaknade vid halv fem imorse av en liten hand som låg och klappade mig på ryggen och viskmumlade mammmma mmmmammmma mmaa maa. Blixtar och känslodunder och enhörningskonfetti då va. När jag försökte vända på mig för att hålla om henne och stoppa i nappen för att hon skulle somna om knuffade hon bestämt tillbaks mig och fortsatte sitt klappande. Och imorse när jag skulle gå till jobbet och som vanligt ropade Ellen, nu ska mamma gå. Kom och säg hejdå! flög hon ner från soffan och sprang under glädjetjut rakt in i min famn. Om jag nånsin undrar varför jag vill ha barn: right those moments.

onsdag, augusti 16

En bättre dag

Imorse klockan nio var jag på samtalsmottagningen på SöS på läkarbesök för förlossningsplanering aka kejsarsnittsbeslut. Jag fick träffa en helt briljant överläkare som ba jag kommer planera in ett kejsarsnitt för dig och om du ångrar dig så hör du bara av dig. Hon var så himla inkännande och tydlig och bra och jag kände mig så himla sedd och lyssnad på och respekterad och jamen allting som alla skräckhistorier säger tvärtemot. Vi kommer få ett snitt, det är bokat och även om jag har "vetat"-vetat att det skulle gå bra så är det så himla skönt att det inte bara gick bra som i blev som vi vill men gick bra som i att mötet i sig var fint och bra. Nu kan jag fokusera på att eh ställa in mig på snitt typ? Läsa på lite hur det går till. Kolla nån film på SöS hemsida (läkarrekommendation). Längta efter att få pussa mjuka bebisläppar. Jag grät bara pyttepyttelite under mötet och nästan bara pyttelite när jag pratade med Andreas efteråt (han var hemma med Skrällen).

Andra bra saker: köpte lunch enligt Allt Som Är Gott-principen (mozzarella, honungstomater, avokado, nybakt bröd, hallon, bigaråer och plommon) samt göttefika tills ikväll. Andreas tyckte jag skulle gå och köpa nåt jävligt dyrt för att belöna mig, men jag nöjde mig med en jävligt dyr lunch.

Och! OCH OCH OCH! Vi intervjuade en person för mitt vikariat i torsdags och hen kändes som en så himla bra fit för oss och idag sa hen ja till tjänsten. Jag är så himla glad!

tisdag, augusti 15

Senaste dygnet har verkligen inte varit speciellt kul alltså. Igår var Nya Bebin vaken typ exakt precis hela dagen och sträckte på sig och sparkades och knölade och ihop med att sitta ihopkrupen vid ett skrivbord hela dagen kände jag vid tretiden en begynnande huvudvärk, lite typ blodtrycksaktigt för er som vet. Gick hem och lade mig på soffan en timma och då försvann huvudvärken men känslan av att inte kunna sitta, stå eller ligga utan att bli attackerad inifrån bestod resten av kvällen och tillslut blev jag typ klaustrofobisk i min egen kropp och tvingade Andreas att komma och klappa på magen och prata med den så jag kunde låtsas om att den inte var min en stund.

Ellen firade det hela genom att sova som en jävla kratta och plöja runt i sängen mellan två och halv fem när Andreas gav upp och gick upp med henne så jag fick sova. Vaknade således svintrött och med känslan av att vilja sjukskriva mig och ligga hemma i sängen hela dagen. Tog en halvtimma extra på mig imorse men nu har jag jobbat bort det värsta dåliga samvetet/dom stora puckarna på listan så nu känner jag att jag kan gå hem här om nån timma eller så och vila lite till.

måndag, augusti 14

Den jämställda semestern

Matilda skriver om att dela lika på föräldraledigheten och det är ju ett ämne som är mig varmt om hjärtat och jag har dryftat det med flera olika personer dom senaste veckorna, bland annat han jag lever med. Vi började prata om det när den lilla checklistan för en jämställd semester dök upp och om nån inte skulle ha sett den kommer den (och mina svar) här:

1. Vem packar väskorna?
Jag packade min väska, Andreas sin och vi packade gemensamt inför sommaren, men Andreas packade nog skötväskan och Ellens grejer 98% av dagarna under semestern. Han är ju föräldraledig just nu och det lite följde med in i semestern.

2. Vem packar upp väskorna?
Vi packade upp våra egna väskor och sen packade vi nog inte upp Ellens förrän vi använde grejerna.

3. Vem har koll på var allting finns?
Haha, ingen? Jag tror den vanligaste meningen i somras var har du sett...? Men Andreas hade mest koll på om det fanns blöjor, smoothies, mat, d-droppar och annat barnrelaterat. Jag hade koll på "fluffet", typ extra filtar och gosedjur och kuddar och favoritboken och sånt. Ingen hade koll på vuxenprylar typ.

4. Vem vet var solkrämen är?
Faller inte under kategorin allting? Alltså typ ingen. Den som såg den packade ner den och Ellen bar runt den om hon hittade den så den var typ alltid föremål för letande.

5. Vem håller koll på att barnen inte drunknar?
Den som var i närheten? Om jag var ute och Ellen badade och jag ville gå in så gick Andreas ut och tvärtom. Om vi bägge var ute så hade vi koll bägge två.

6. Vem planerar gemensamma aktiviteter?
Mest jag. Eller från dag till dag kanske bägge föreslog grejer men jag var den som kom upp med "listan" av alternativ in the first place. Kanske berättigat eftersom vi var 5 veckor i min gamla hemstad men ändå.

7. Vem handlar, planerar och lagar middag?
Vi handlade gemensamt, jag planerade och jag kanske lagade 70% av maten. Å andra sidan bytte Andreas alla bajsblöjor (ok, inte när han var bortrest men), nattade henne flest kvällar och lekte med henne fler timmar per dag.

8. Vem vet om något saknas i barnens sommargarderob?
Bägge. Jag köpte höstgarderoben i ett shoppingsug men det var mest för att jag tycker det är så himla roligt. Jag har i och för sig kanske lite bättre koll på vad vi behöver inför förskola och sånt, men om jag inte hade varit så lättstressad så hade Andreas ju fixat det till förskolestart utan mina listor också.

9. Vem får sovmorgon?
Eh, jag. Jag KANSKE tog Ellen en dag per vecka och sen tog Andreas resten och jag fick sova tills jag vaknade. Det är delvis för att han är mer morgonpigg än vad jag är och ibland var uppe redan innan Ellen och då är det väl rätt naturligt men också pga jag är preggers. Hade jag inte varit det hade vi nog delat lite mer lika, men han hade fortfarande tagit majoriteten av mornarna.

10. Vem tar ansvar för att barnen smörjs in och får på sig solhatt?
Jag skulle säga att vi smorde in henne lika ofta (baserat på typ vem som hittade krämen hehe) och samma sak med keps/solhatt.

11. Vem fixar lunch?
Se punkt 7.

12. Vem får mest egentid?
Andreas var på kompisresa tre dagar (två nätter) men sett över hela sommaren så var han mer med Ellen och jag fick vila i soffor och sängar och diverse fåtöljer. Jag tror dock att det jämnade ut sig lite i att jag har hand om vår ekonomi och såg till att alla räkningar var betalda och posten vidarebefordrad och tidningen likaså och och och.

Slutsatsen är väl att vi nog är så jämställda vi kan komma i mångt och mycket där fysiska grejer är tyngre åt Andreas håll (typ byta blöjor/leka/packa väskor/fixa vagnen/greja) och det planeriga är mer på mig. När jag gjorde den här checklistan och insåg att frågorna just i den här listan nog faller till min nackdel så funderade jag lite kring den och vårt förhållande och vad för andra grejer jag gör (förutom bygger en fkn bebis till) och att vi nog är rätt jämställda. Sen pratade jag med Andreas om det och vi kom fram till att listan hade sett HELT annorlunda ut om han inte hade varit föräldraledig och vi inte hade delat lika på grejer från första stund. För ganska många saker som hör till den dagliga skötseln av barn är liksom saker som kommer med att en gör det varje dag. Det är klart att solskydd väl borde vara en del av varje persons tankebana, men om det alltid är en förälder som matar och badar och byter om från pyjamas och byter blöja så är det nog rätt lätt att glömma av att tänka på det. Samma sak med huruvida det finns blöjor i skötväskan eller rena nappflaskor eller extrakläder eller om kläderna är för små. Det märker en ju inte förrän en faktiskt använder dom sakerna på en daglig basis.

När jag var hemma med Ellen vet jag att jag tänkte på allt det här ovan och ba NÄE ANDREAS FÅR FAN SKÄRPA SIG! VARFÖR ÄR DET BARA JAG SOM HAR KOLL PÅ OM BLÖJORNA HÅLLER PÅ ATT TA SLUT ELLER MJÖLKEN ÄR SLUT ELLER... och nu så här på jobbsidan så ba hehe jag har ingen aning? Jag vet inte om vi har blöjor hemma eller hur många mjölkförpackningar vi har eller vilka kläder som behöver bytas eller ligger i tvätten eller när hon sov eller vad hon åt till lunch eller... Jag kommer hem och byter på sin höjd en blöja och kanske gör en flaska mjölk när hon ska sova, men då finns det ju alltid hemma eftersom Andreas under dagen har fyllt på om det har tagit slut. Alltså jag VET ju att vi behöver ha koll på det här, men det är ju han som av förklarliga skäl kollar flera gånger per dag och då vet per automatik.

Nu vet han ju att sånt är viktigt att ha koll på. Det är han som klär på henne på morgonen och därför han som smörjer in henne om det ska bli soligt. Han vet om tröjorna börjar bli för små eller om dom har för många fläckar (hans eget intresse, jag bryr mig inte om fläckar) eller om hon får blåsor på fötterna av skorna. Han vet hur mycket tid det tar att ta hand om ett barn och vad en vinner på att ha lite framförhållning.

Inget av det hade varit möjligt utan antingen nån form av föräldralektion(-er) från min sida eller delad föräldraledighet. Trots INTENTIONER att dela lika bör jag kanske tillägga. För det räcker inte med att tänka att en är jämställd eller vilja vara det eller tänka att en är det. Att dela på föräldraledigheten/ägna ungefär lika mycket tid åt barn/-en handlar om så himla mycket mer än bara att ge barn tillgång till bägge föräldrarna. Det handlar i mina ögon också om en investering i sitt förhållande. Ett sätt att bry sig om varandra och faktiskt dela på både upplevelsen och all vardag som barn för med sig.


Sura listan

Ahmen om "alla" andra gör den så tänker väl jag också lägga min lunch på att tjura och sura.

Obehagligaste jag vet: 
Att möta högljudda män i grupp kvällstid. HATAR högljudda män i grupp. Annars när Andreas äter choklad bredvid mig i soffan för han tar en svinstor bit och liksom smack-suger på den UÄÄÄÄHH. Gillar inte heller spindlar eller andra snabba småkryp.

Absolut inte min killtyp: 
Hippies. Rent utseendemässiga attribut dreads, fiskarbyxor och långt skägg. Långt skägg generellt uuuuuääh. Jag tycker ju att det har ungefär samma konsistens som könshår så jag kan liksom inte komma över det. Säljarmän.

Äckligaste mat jag vet: 
Gult pulver-curry. Kan inte ens smaka på mat med sån curry. Banan i mat.

Blir arg på: 
Oftast män. Näst oftast ojämställdheten inom vården. Bubblare: att folk inte FÖRSTÅR att bilar är tyngre än människor och cyklar lite all over the place utan lysen och/eller går rätt ut i gatan.

Sämsta bok jag läst: 
Åh, måste ju vara dött lopp mellan nån Mons Kallentoft-bok som jag på riktigt inte ens tror hade en redaktör pga bristerna i story och tidslinje och allt eller Åsa Anderberg Strollos Hoppas. Eller det finns säkert värre, men dom kommer jag ihåg att jag har varit förbannad på i efterhand och jag skulle aldrig få för mig att plocka upp deras böcker igen. Mons Kallentoft verkar ju i och för sig också vara kanske världens mest osympatiska person vilket jag vet genom bekanta inte alls är fallet med Anderberg Strollo, tvärtom, så han får förstaplatsen därför.

Något som får mig att byta radiokanal: 
Experimentiell jazz eller hårdrock. Får fan panik av ljud utan melodi.

Sist jag ville ta till knytnävarna:
Nej, men slåss gör jag faktiskt inte. Eller JO! Jag ville slå läkaren som förlöste Ellen på käften eller iallafall knuffa in henne jävligt hårt i en vägg efter förlossningen. Vill typ det fortfarande.

Sämsta serien jag nyligen sett:
Jag har inte sett nån dålig serie nyligen för jag har alldeles för lite tid att titta på serier för att orka med nåt som inte är bra, men vi försökte kolla på Westworld och jag dog av tråk och innan dess kollade jag 3,5 säsong av Breaking Bad i förhoppning att det skulle ta sig men nej. Usch.

Fulaste plagg jag vet: 
Alltså egentligen vill jag inte bidra till en utseendemall som gör att nån kan känna sig ful eller fel eller whatever för jag tycker att en ska ha på sig vad en vill om det får en att känna sig snygg, men för MIG och MIN STIL: hade aldrig satt på mig ballerinas eller trekvartstajts med spetsavslut.

Äckligaste drycken: 
Allt med hälso-nånting. Typ juicer med konstiga pulver, kombucha eller macha, energidrycker eller proteinpulver. URK. Eller hallonsoda som Andreas ÄLSKAR. Fy fan vad sliskigt.

Sämsta karaktär i film eller TV-serie: 
Lite dött lopp mellan Johnny Chase i Entourage och George Costanza i Seinfeld. Urtypen av män jag aldrig skulle dejta heller utöver ovan btw.

Det skriker jag när jag blir arg: 
Men KUUUUUUK! eller HELVETE! Är inte så påhittig på den fronten.

lördag, augusti 12

Cheese

Han har åkt nu. Jag var tvungen att berätta att jag lyssnade på våra vigsellåtar i bilen häromdagen och fick svälja ner tårarna och då började jag eventuellt gråta lite också. Jag är så glad att vi gifte oss före barn och att det vi lovade där och då var för oss två. Och det kanske är cheesy men den här låten spelades precis innan våra löften och den är så perfekt, för oss, för då, för nu.

The 6ths You You You You You alltså. Hjärta dig som tipsade om den här i kommentarerna när jag bad om låtförslag.

Even though I met you only recently
I find myself falling in love with you
I don't know quite how to put this decently
But what's the chance that you could love me too?

Who who who who who
Has made my dreams come true?
And turned my gray sky blue
Why it's you you you you you

Woo woo woo woo woo
Like amorous lovebirds do
Who made my world seem new
Tis tis you you you you you

You make me feel like I'm seventeen again
You make everything beautiful seem true
I can't wait to go to sleep and dream again
Cause every dream I dream's a dream of dreamy little you

Who who who who who
Has made my dreams come true
And turned my gray sky blue
Why it's you you you you you

Woo woo woo woo woo
Like amorous lovebirds do
You make my world seem new
Tis tis you you you you you

You make the world go round
The sun go up and down
The flowers bloom in may
The children laugh and play

Shall we choose the day?

Who who who who who
Has made my dreams come true?
And turned my gray sky blue
Why it's you you you you

Woo woo woo woo woo
Like amorous lovebirds do
Who made my world seem new
Tis tis you you you you you

Jag har sovmorgon och ska enligt uppgift få sova preciiiis hur länge jag vill. Tack kroppen och Nya Bebin för att det blev till 8.57. Nu ligger jag i sängen och smygsurfar och hör att det regnar ute. Det är helt HELT okej med mig att det regnar men det vore bra om det blir uppehåll mellan 14-18 när jag ska röra mig utanför lägenheten med Skrällen för att undvika uttråkningspaniken som uppstår när hon måate vara hemma och inne en hel dag. Varken jag eller barnet äger regnkläder (än) så vi kommer inte vara riktig barnfamilj och gå ut ändå. Andreas åker vid lunch och fast jag vet att jag är fullt kapabel att ta hand om mitt barn på egen hand är jag typ nervös? Obs att det handlar om ork och trötthet för egen del mer än nåt som kan hända henne. Typ att hon vägrar sova så jag måste vagga henne eller bära henne eller vara uppe hela natten. Vilket händer cirka aldrig så varför skulle det bli så idag?

torsdag, augusti 10

Det är cirka tusen grader varmt på jobbet och jag har märkt att jag blir mycket mer svullen av att sitta ner hela dagarna (FML). Får inte ens på mig hälften av mina vanliga skor, men borde väl vara glad så länge jag slipper gå i typ uppklippta converse eller crocs som jag vet att mina kompisar har haft som last resort.

Aha, annars då? Andreas åker till Örebro i helgen för att gå på 40-årskalas så jag och Skrällen ska vara ensamma hemma. Jag har (med förra inlägget in mind) bokat in dejter med tre av mina finisar så jag räknar med att trötta ut Ellen så hon somnar på en sekund. Det har i och för sig blivit så himla mycket bättre med läggningarna sen hon (självmant) gick över till att sova en gång per dag istället för två. Nu är hon svintrött vid åtta och går typ och hämtar snutten och nappen (om hon når den) och kommer och kryper upp i famnen för att gosa. Åh, låt oss prata lite om det här med att vi har fått ett gosigt barn. Det är så himla himla himla härligt att hon gillar att kramas och gosa och pussas och att vi börjar varje morgon med att hon rullar mellan mig och Andreas och liksom trycker sin lilla kropp emot och MMMMMM:ar och vill att vi ska klappa och pussa på henne i typ en kvart. Och! Hon har helt fattat det här med hejdå under den här veckan. Varje morgon säger jag nu ska mamma gå, kom och säg hejdå Ellen och då kommer hon springandes och slänger sig i min famn och vänder upp ansiktet så vi kan pussas lite. Sen sträcker hon ut armarna mot Andreas, gör några slängpussar från hans famn och vinkar frenetiskt. Det är så gulligt så gulligt så gulligt. Det är också himla gulligt att hon blir helt lycklig när jag kommer hem på eftermiddagarna också och springer omkring och kramas och fnittrar och tjattrar och sjunger. ÅH MITT BARN JAG ÄLSKAR DIG.

onsdag, augusti 9

Det som skaver

Det går ju runt en vänlista på en massa bloggar just nu. Hur en är som vän, hur ens vänner är och så och det är ju jättekul att skriva om och för några år sedan hade jag hoppat jämfota över en möjlighet att få haussa både mig själv och mina vänner, men nu är det så himla skavigt. Det är min stora sorg och svarta hål och Det Förbjudna att tänka på när jag ska somna. En gång i tiden, typ den här bloggens glansdagar och before, hade jag så många kompisar. Jag kunde ha ångest över att inte veta hur framtiden skulle se ut eller ensamheten eller osäkerhet när det gäller utseende eller jobb eller killar, ffa killar snubbar män, hade jag aldrig ångest över mig själv som vän eller mina vänskapsrelationer. Nu är det exakt precis tvärtom. Det typ enda jag på riktigt mår dåligt över och känner mig osäker kring är just mina vänskapsrelationer.

Jag kan rada upp en hel massa anledningar till att det är så och alla är väl legitima på sitt sätt; brist på ork, fokus och intresse gpa sorgen innan under efter mammas död, hetsjobbandet och nästan gå in i väggen-smällen på mitt förra jobb, att jag är i en relation, att jag har varit gravid - nybliven morsa - gravid i två år. Att jag är över trettio nu med kompisar som också är över trettio där tid är en bristvara pga relationer och jobb och barn och och och.

Men ändå.

Jag har aldrig känt mig så här osäker i relation till dom som har varit mig närmst om hjärtat så länge. Konstigt nog känner jag det samtidigt som jag i mitt vardagsliv upplever att jag ÄNTLIGEN har fått tillbaka min sociala kompetens. Att jag kan vara rolig och få folk att skratta och bubbla kring småsaker bara för att. Att jag bryr mig och vill veta och har ork att engagera mig och kasta mig in i konversationer. Att jag börjar få lite koll på kringlivet utanför mitt eget huvud och kan haka på en diskussion om samtiden. Men när det gäller dom jag ser som mina bästa kompisar, som är urviktiga för mig ju, känner jag mig mest jag vet inte? I vägen? Ett onödigt ont? Onödig? Att dom hänger med mig på gamla meriter och när det måstes? Och det är klart att en del av det här ligger i mitt huvud men det finns sanning i att jag försvann och dom såklart har fyllt det hålet och den tiden med andra och då är det väl kanske lite konstigt att komma nu och ba OKEJ MEN NU ÄR JAG PÅ BANAN IGEN SÅ ATTEH NU KÖR VI! För om jag ska vara ärlig så är det ju inte riktigt så heller? Jag har en man och ett barn och ett till på väg och är 30 veckor preggers och vill helst bara somna i soffan klockan åtta varje kväll. Jag är ju inte hon som orkar göra mig iordning i en timma och sen gå ut och käka middag och vara ute och klubba till tre på natten. Jag är knappt hon som en tar en promenad med pga får foglossning och blir trött och sur. Vad är det jag har och bring to the table då egentligen?

Jag tänker jättemycket på det och det gör ont även om jag också känner att det kanske är så här livet är litegrann? Nu är det familjefasen som är igång. Nu är fokus hemma. Det är naturligt att relationer ändras blablabla.

Men ändå.
Vi fortsatte rensningen igår. Helt plötsligt har två fulla byråer och överfulla lådor blivit halvtomma byråer och en garderob med halvtomma hyllor. Det blev en Sellpypåse som hämtas idag, fyra kassar med noppiga, trasiga eller bara allmänt oskänkbara grejer till soprummet och en hög som når till fönsterblecket med fina och tvättade sängkläder, handdukar, dukar och kuddöverdrag som jag tänkte att vi skulle skänka bort. För det måste det väl finnas behov av tänker jag? Om nån har tips på nån organisation som är i behov så hojta gärna!

Passade också på att packa upp fem veckors sommarpackning och när jag var klar och allt var inhängt i garderoberna så gick jag till Andreas och ba alltså nästa gång jag säger att jag behöver nåt klädesplagg så kan du väl bara leda mig till min garderob och öppna dörren? HerreGEUD, jag behöver INTE köpa nånting mer på typ flera år. Har till och med lämnat in tre klänningar hos skräddaren för att laga några sömmar.

Idag är det dags för De Onämnbara Boxarna i garderoben och skräphörnan i köket. Det är ju förjävla tråkigt att städa och jag är så trött vid åtta så jag typ vill gå direkt till säng utan att passera gå, men vad skönt det kommer bli när vi har gått igenom allting och kan börja göra iordning det vi har planerat att göra utan att först behöva leka tetris med resten av lägenheten.

måndag, augusti 7

Ah just det, vecka 30

Är ju trettio veckor gravid idag. Firade genom att besöka vår fantastiska barnmorska. Lyssnade på kloppeti-kloppeti-kloppet och fick a-ok-stämpel på alla prover. Har möte med doktor på samtalsenheten nästa onsdag (kombo prata om Ellens förlossning och påbörja förlossningsplanen (som går ut på att dom ska boka snitt) gissar jag och sen har vi ett tillväxtultraljud två veckor efter det tror jag. Det är klockan nio fjärde dagen av Ellens inskolning och alltså jag borde nog kanske boka om tiden för jag gissar att lämna tidigt kanske inte direkt står på agendan redan dag 4 för nån inblandad och vi vill såklart se Nya Bebin bägge två.

Annars mår jag bra. Bebin är sprattlig och reagerar precis som Ellen gjorde på Andreas röst och flyttar sig i magen för att kunna buffa på hans mun. Magen är en kurva över normalläge sen här gången och barnmorskan spår en något större bebis än Skrällen. För mig spelar det ingen roll alls så länge som den mår bra där inne.
Har påbörjat Projekt Utrensning här hemma. När vi kom hem igår kände både jag och Andreas för det första "fan vad litet det känns" och för det andra, och jobbigaste, "fan vad grejer vi har". Jag ville spontant bara slänga ut hälften på innergården och bränna upp det, men det hade väl varken varit speciellt konstruktivt eller praktiskt så nu blir det lite varje dag tills det går att stänga garderober och lådor utan att behöva bruka våld och hallen går att ta sig igenom utan djungelskillz. Igår gick jag ner med tidningar och sopor och idag har jag fyllt en Sellpy-påse och två stora kassar med gamla noppiga grejer som inte går att vare sig sälja eller skänka. Alltså vi pratar trosor jag köpte i Los Angeles 2010 som är så små så små så små så jag inte kan FÖRSTÅ hur dom har överlevt rensningarna dom senaste tio åren et al. Har också städat en av Ellens lekstationer och vikt lite tvätt. Nu går det att stänga två garderober och en tredje är numera halvtom. Imorgon blir det sängkläder och handdukar och barnkläder (igen) som ska rensas.

söndag, augusti 6

Testing testing

mirijam tipsade om en ny bloggapp som ska kunna hantera bilder så är kommer ett test på berg-och-dalbanepreggot jag är nuförtiden. 


lördag, augusti 5

Mjölkar ur det sista

Barnet vaknade på st-rå-lan-de humör imorse kvart i åtta och jag har sovit hela natten som en död. Vi har morgonmyst i soffan med en kopp blecksvart kaffe och nyhetsmorgon/barnprogram och ätit frukost. En frukost där alla inblandade åt massor och ingen skrek. Det får väl ses som höjden av lycka på nåt sätt. Tänk att ens avkommas matlust har så stor påverkan på ens välbefinnande? Älskar när hon äter. ÄLSKAR! Nåväl, öppnade altandörren efter frukosten och nu springer barnet omkring på gräsmattan och sorterar sina bollar och sjunger och jag och Andreas sitter skavfötters i soffan med varsin telefon. Det är lite molnig himmel och blåser lite, men solen skiner och gräsmattan luktar sommarregnad.

Imorgon åker vi tillbaka till Stockholm och på måndag börjar jag jobba igen. Det är med visst vemod måste jag säga, för att vara ledig med Ellen och Andreas i fem veckor har varit inget annat än ljuvligt. Jag har verkligen valt en fantastisk person att leva med och ju mer tid jag är med honom desto mer inser jag det. Alltså jag vill ju fortfarande mörda honom ibland på nätterna när han snarkar eller har sitt personlighetsförändrade natthumör och är en fullblodsidiot, men 99% av tiden blir jag bara mer och mer kär. Vi låg och kollade på Game of Thrones i soffan igår. Ellen sov och Nya Barnet körde sin sedvanliga kvällsgympa och jag kollade på honom i profil och nästan svindlades av hur livet blev. Min familj liksom, min egna snart fyra personers-familj. Jag tror aldrig jag har varit så lycklig som nu.