måndag, augusti 29

Stanna tiden, håll mig kvar här

Det regnar ute. Fönstren är öppna och släpper in den första doften av höst - kall luft, mjuka löv och jordig asfalt. Nån autospotifylista med mjuk ackustisk indie sprider sig från hallen. Jag sitter i soffan i ett kuddhav med min sovande bebis tvärsöver mig och en varm kopp starkt kaffe på armlängds avstånd. Det här är en sån stund som liksom grundar mig tryggar mig lugnar mig. En stund där tacksamheten för livet nästan exploderar i bröstkorgen.

söndag, augusti 28

Allt gick bra. Såklart. Skrällen somnade strax innan nio och sov som en baws till halv tio imorse. Alltså hon vaknade och åt vid fyra och sju. "Vaknade". Hon börjar röja runt som en virvelvind ->jag vaknar och hämtar mat -> jag plockar upp börnet -> hon äter i sömnen. Allt är över på femton minuter. Älskar mitt barn för det. Hatade på min man en sväng imorse när han inte bara kom inswoopandes och tog barnet SEKUNDEN jag tröttnade, men eh skäms på mig för sen tog han henne, lät mig sova till tolv, gjorde frukost och gick ut på en jävligt lång promenad med ze bebe. Efter en inledande tidsdödande städa köket-grej så sitter jag nu i soffan. Och tittar på Gilmore girls. Och äter choklad. HELT ENSAM. Mmm...ensam.

lördag, augusti 27

Jag är ensam hemma med Skrällen ikväll för Andreas är på kräftskiva (jag var bjuden men vill hellre vara hemma med Ellen pga orkar inte mecket) och trots att jag egentligen unnar honom att ha en svinrolig kväll så sitter jag här och surar. För att jag är ensam. För att jag är slut som lektant efter en veckas föräldrajobb. För att jag är nervös för att nåt ska hända (?!). Vad ska hända nu som är så jävla annorlunda än dom nio timmarna per dag som jag alltid hänger med mitt kiddo? Absolut ingenting. Dessutom är han i Skarpnäck. Inte direkt på månen så skulle nåt mot förmodan hända så kan han ju vara här på typ femton minuter. Jag har dessutom sagt att jag ska ta natten och ge Andreas sovmorgon och det är jag också nervös för. Så jävla konstigt. JAG VET JU HUR JAG SKA MATA MITT BARN, right? Tror egentligen allt handlar om att jag har sovit dpligt i veckan och vårt barn är osugen på att sova dagtid och vill bli underhållen hela tiden och buren och grejad med och jag vill mest låsa in mig i sovrummet med choklad och en dator och gilmore girls. Oj, nu vaknar hon.

Sleepless in Södermalm

Jaha, här sitter jag vaken mitt i natten helt i onödan. Avkomman sover så det är inte hon som håller mig vaken DET ÄR DEN HÄR JÄVLA VÄRMEN! I typ fem dagar har jag gått omkring och varit fkn konstant klibbig. Eller nej, jag har alternerat mellan konstant klibbig som torraste nivå och helt flytande. Jag tror att jag kan ha upptäckt en ny fysiklag; flytande människa. Ska lämna in mig själv till forskningen när jag hittar orken igen. Nu kanske ni ba Men det är ju sommar?! Det är ju härligt! Nej. Nej nej nej nej nej nej nej. Det är INTE härligt. Det är verkligen inte härligt när man måste bära runt på en tusen grader varm (hello gener), svettig sjukilos mask cirka hela tiden alternativt köra runt masken i ett tiokilos ekipage. Minst tio kilo förresten, vet ni hur jävla mycket saker en fyramånaders bebis dräller runt med? FÖRJÄVLA MYCKET GREJER är det iallafall. Resultatet är iallafall att det blir varmt. Och svettigt. Och klibbigt. Jag HATAR varmt och svettigt och klibbigt. Min man försökte muntra upp mig häromdagen när jag deppade över nåt helt annat och ba men snart är det ju höst?. He knows me so well. Jag dör av längtan efter att kunna öppna fönstret och faktiskt känna att det blir svalt. Att kunna gå en promenad utan att rinna iväg. Att kunna sova utan att behöva gå upp och duscha kallt. Jo, det just happened. Nu är jag sval, men tyvärr ännu mer klarvaken. Jag kräver fanimig att universum gör kallt nu.

fredag, augusti 26

Familj

Min moster, eller min morbrors ex-fru som alltid kommer vara min moster och som också är okristlig gudmor till min dotter, var här på middag ikväll. Jag älskar henne. Hennes hem var min fristad från att jag var tio tills nä, det har inte slutat än. Hos henne lärde jag mig vad bra böcker är, vad bra musik är och hur man lagar mat som är god. Hon har alltid tid. Hon kramas dom hårdaste bästaste kramarna jag vet och hon är min stora förebild i hur jag vill att det ska kännas att komma hem till oss. Varmt. Mjukt. Tillåtande.

Hon var hos oss ikväll och gullade med mitt barn och skrattade med min man och värmde hela min själ. Jag känner mig så himla tacksam för att hon finns i mitt liv.

måndag, augusti 22

Och allt är gratis

Så jag var hos kuratorn i förmiddags. Jag hade tänkt att gå själv och ta med mig Skrällen, men igår när jag pratade med Andreas och var ledsen så erbjöd han sig att följa med och sitta utanför som moraliskt stöd (ja, han är världens bästa partner) om det skulle kännas bättre. Så jag svalde min äh jag klarar mig/kan själv-stolthet och ba ja, tack. Jag bet inte hur lång tid jag egentligen hade, men jag gick därifrån efter en timma och fyrtio minuter med torkade tårar i ansiktet och en ny tid om två veckor i kalendern. Hur känner du? Vill du ha en ny tid? När vill du ha den? OCH DET KOSTAR MIG INGENTING! Inte ens en symbolisk hundralapp i patientavgift. Jag älskar Sverige och skatten för det.

Själva kuratoriet gick bra. Jag blev sedd och bekräftad och jag gillar att få prata om MIG helt ostört. *ego girl* Nä, men skämt åsido och lång story short så är det just känslan av att vara förminskad som människa och o-mött i kommunikation som är det som jag behöver prata om (eller få upprättelse för som jag själv tydligen beskrev det idag) och ahmen fan hon är bra. Jag gillar henne. Hon hjälper mig att inte förminska mina känslor i nån form av äh men allt gick ju bra nu går vi vidare-mentalitet. För även om det är sant så har jag ju såklart rätt att få reda upp mina känslor. *light bulb!* Spårade iofs ur en sväng och pratade om hur jag tycker att förlossning/graviditet och samhällsnormerna är så jävla fuckade och hur mycket dom förstör för folk men men. Det fick hon som bonus.

Hjälp med sinnesbajs alltså, tie tummar upp.

fredag, augusti 19

Blodigt

Jaha, ett UNDERBART år utan mens och pms och huvudvärk från helvetet är tydligen till ända. Med besked. Herregud jag blöder mer nu än vad jag gjorde veckorna efter förlossningen tillsammans. SKA DET VARA SÅ HÄR?! Obs retorisk fråga eftersom det likt allt annat relaterat till kvinnokroppen enligt vården är heeeelt normaaaaalt. FML.

Längtar så jävla mycket efter att p-pillren ska börja work their magic och ta mig tillbaka till världen av en och en halv-dagars mens och lindrigare PMS.

Varsågoda för informationen jao.

onsdag, augusti 17

Eh älskling, vi ska nog inte boka av den där tiden ändå?

Jag var på återbesök hos barnmorskan idag. Ja, det kanske är lite sent så här 15 veckor efter förlossningen men strutsbeteende och sommarlov osv. Det var en ny barnmorska (igen) och jag började väl hulkgråta sisådär tre minuter in i ja, jag har ju läst i din journal att ni hade det rätt tufft. Hur är det med dig?. Det är som om det först nu liksom finns ork att peta med fingret i det såret och erkänna att mitt nu vill jag bara gå vidare förmodligen inte funkar så bra om jag inte går tar itu med att den bestående känslan från förlossningen, förutom vansinnig vrede för att min lilla bebis var fick tusen nålar i sig, bröt nyckelbenet och hade ont, är att jag känner mig våldförd på. Som om jag var ett kadaver, en kropp, ett djur och inte en människa. Det som hände kommer ju aldrig bli ogjort, men jag behöver få prata med ansvariga på förlossningen och jag behöver prata med en kurator själv och erkänna högt hur mycket svart mörkt hål i bröstet jag tycker att det är att tänka på min förlossning. Barnmorskan idag var jättebra och gav mig konkreta besked och mitt järnvärde hade gått upp till supernivåer trots att jag förlorade nästan två liter och blodtrycket är fortsatt lågt, men vi kom överens om att den där kuratortiden vi har inbokat som uppföljning på måndag som jag hade tänkt boka av absolut inte ska bokas av. Nu ska jag plocka upp min perfekta bebis från hennes babygym och pussa på hennes tjocka kinder tills hon skrattar sitt beavis and butthead-skratt och terapia mig.

tisdag, augusti 9

Stoppa tiden!

Min unge ligger på en kudde i mitt knä med sin filt över huvudet (alltid filt över huvudet) (obs hon får luft) och sover lite. Hon har precis spottat ut nappen och ligger och småler och rynkar på näsan om vartannat och är så jävla gullig så jag dör. Äeh nu skrattar hon i sömnen *hjärtögaemoji*. Hon är så jävla ljuvlig att ha att göra med just nu. Förut när hon vaknade så gick jag in och satte mig vid sängkanten och när hon såg mig så skrek hon rakt ut av glädje och log ett tandlöst leende som var så stort att ögonen stängdes. Sen tjattrade hon glatt i babysittern när jag åt frukost och skrattade varje gång jag svarade på hennes pladder. Känner oerhörd stark WINNING! på mitt barn just nu.

fredag, augusti 5

Tre månader

Ellen. Skrällen. Snällen. Monstret. Jox-Fia. Lilla tjockisen. Bebisen. Älskling. Din morfar kallar dig världens finaste. Jag håller med.

Gud, den här månaden har varit som en enda aldrig sinande ström av utveckling. Det här med dom där faserna verkar då inte hålla dig till så mycket utan hoppar vilt mellan nya saker du lär dig. Du är så jävla ljuvlig att ha att göra med för du är fanimig nästan alltid glad. Till och med när du har varit vaken i åtta timmar i streck och varit på stan och på restaurang och flängt runt är du glad. Det innebär att vi har vågat göra rätt mycket grejer den här sommaren. Vi har varit i Jönköping och Markaryd och Rättvik och Malmö och Köpenhamn och Göteborg och mest har vi varit hos din morfar i Lidköping. Jag tror att du tror att du bor här nu faktiskt. Din morfar är oerhört betagen av dig och kommer nog gråta av saknad när vi åker på söndag. För att riktigt toppa den här föräldrakakan av greatness så sover du dessutom like a baws. Du somnar för natten vid nio och vaknar för morgonen mellan nio och elva. Vi brukar mata dig i sömnen innan vi går och lägger oss vid tolvtiden och sen sover du oftast till halv fem-fem när du halvvaknar för att äta och sen somnar om igen. Efter det äter du typ varannan var tredje timma. Du verkar köra lite varannan dag-grej med din dagsömn där du verkar tycka att den är rätt onödig varannan dag och gillar den dagen efter. Oftast påverkar det inte alls ditt humör konstigt nog. Du har haft några kvällar när du har skrikit i panik i typ en halvtimma helt otröstlig och första gången det hände var jag och din pappa nära att ringa sos eftersom det aldrig aldrig händer att du skriker utan att vi kan trösta dig på nån minut. Lelle hjärtat, vad vi tycker synd om dig då.

Du är stark. Du vill helst bara stå och stå och stå och stå hela tiden och att ligga ner i vaket tillstånd är det tråkigaste du vet. Du drar dig utan problem upp till stående om du bara får hålla i våra fingrar och blir helt sjukt lycklig om vi berömmer dig. Såna där barnvagnspromenader som andra pratar om där deras barn bara somnar är typ tvärtom för oss. Du kanske somnar i ren uttråkning när du har gått igenom minst fem leksaker och min sjal som du har adopterat som snutte och som du drar över huvudet som en koja, men vi har börjat ta med kuddar hemifrån så vi kan pallra upp dig till sittande för då är du urnöjd hur länge som helst. När vi kommer hem ska vi byta till sittdelen för jag tycker att det vore skönt att kunna gå ut och gå utan att du blir sur. Du tar tag i leksaker och drar dom till munnen men du är helt ärligt inte svinbra på att träffa rätt med en gång. Igår hittade du dina fötter och tyckte att det var så sjukt irriterande att dom satt fast i nåt när du drog i dom. Vi kan ha skrattat åt dig då.

Du har också hittat pratet och kan hålla låda i timmar med en massa grrrr och aiiooo och nääjj och munpruttar. Gud vad du bubblar och pruttar och smackar med munnen. Och dregglar, som du dregglar. Du är nog blöt cirka jämt tror jag.

Jag är så kär i dig, Ellen. Din envishet. Ditt soliga humör. Din oerhörda nyfikenhet. Din stora lilla kropp över min när du vilar. Din hand på mitt bröst. Dina fingrar hårt runt mina. Ditt leende alltid, men framförallt när det skrynklar ihop hela ansiktet så du får ett kryss mellan ögonen. Då är du så jävla gullig så jag tror att jag ska spricka. Det har hänt att jag har börjat gråta av gull när vi har pratat med varandra och du har tittat på mig i pure bliss. Jag älskar dig med varenda atom som är jag. Tack för att du valde oss älskling. Du är det finaste jag har.

Saker jag tänker på och vill blogga om i oordning

Svartsjuka
Romantik
Närhet
Usavalet
Boende
Mammaskapet
Äktenskapet
Barnet

På måndag, när semestern är slut och vi är tillbaka i Stockholm, då ska jag ta tag i det. Nu vet jag inte om det är nån som fortfarande läser här och bryr sig men om ni gör det och undrar över nåt eller har nåt önskeinlägg eller så så är kommentarerna era. Jag lovar att svara på allt. Puss!

tisdag, juli 19

Hur mycket aktiverar man spädbarn?

Idag har jag som sagt varit ensam med Snällen hela dagen. Det var...annorlunda. Efter fem veckor tillsammans är det askonstigt att vara den enda föräldern och astråkigt (flåt barnet) aatt behöva vara den som underhåller hela tiden. Gone are the days när hon åt och sov och åt och sov (snyft). Nä, nu ska det minsann stås och balanseras och sittas och hoppas och ABSOLUT INTE LIGGA NER SA JAG LÄGGER DU MIG NER SKRIKER JAG. Satte'na i babybjörnen och went about my business (åt frukost/la i tvätt/hängde tvätt/städade i köket). Sen fick jag dåligt samvete för att jag inte liksom a k t i v e r a r henne/mig hela tiden. Alltså, ni andra föräldrar, hur stor del av dagen som föräldraledig åt bebis lägger/lade ni till ren lek/aktivitet/prat och hur mycket låg ert barn i babygym/vagnen/sitter/på golvet ensamma? Jag tycker ändå att jag leker/går/står/hoppar/pratar/grejar jävligt mycket, men ungen är ju för fan vaken mellan 10-21 med små sovpauser på typ 30 minuter varannan, var tredje timma. Det är ju vansinnigt jävla tråkigt att leka/gå/stå/hoppa/prata/greja 8 timmar om dagen liksom.

måndag, juli 18

Tittar väl in här dårå

Vi har semester. Det är härligt. Barnet uppför sig tämligen väl förutom idag när hon har haft nån form av gnällmaraton sen hon vaknade. Vet iofs inte om det är för att hon har hittat lite nya ljud eller om hon är sur på riktigt för hon låter/skäller mest och gråter inte direkt men men. Först är det gulligt att lyssna på men sen blir det bita ihop tänderna-irriterande så nu sitter jag i en soffa på verandan och läser tidning och ignorerar mitt barn och hennes pappa som kämpar på därinne. Vet inte om jag ska applådera mig själv för att jag övar på egentid eller om jag är världens sämsta (priviligerade medelklass) mamma som ba äeh jag ORKAR INTE *dramatisk suck* *lämpar unge på pappan* *kastar mig i soffa*. Aja, hon tar ju ingen direkt skada av att vara med Andreas så jag njuter väl på då. Imorgon drar han till sthlm för att kolla post/vattna blommor och då får jag öva på att vara föräldraledig ensam igen. Ser EJ fram emot detta. Ser verkligen ej fram emot när han börjar jobba igen i augusti och lämnar mig och Ellen ensamma. Kommer längta ihjäl mig ju.

fredag, juli 1

Två månader

Skrällen. Gnällen. Lillprutten (din pappas smeknamn. Jag är tyvärr storprutten.) Skräpbebin. Älskling. Grisbebin. Knölfia. Världens allra finaste.

Du ligger bredvid mig och sover just nu, i stora sängen mittemellan två kuddar. Din pappa kom och lade dig bredvid mig när han tyckte jag skulle vakna och då åmade du upp ditt lilla huvud mot mitt så min nästipp passade precis in mot svängen på din näsa med mina läppar på din nästipp och sen somnade du med en nöjd suck. Du brukar inte ligga i stora sängen utan ditt babynest. Först var det för att vi var rädda att du skulle kvävas, men nu är det delvis för att du börjar bli lite rörlig och delvis för att du faktiskt sover bra på egen hand och då vill inte vi mecka med det. Allra helst skulle du väl sova mellan mina bröst/rakt över min kropp men det går faktiskt inte på nätterna. Du får göra det dagtid istället och ska jag vara helt ärlig så älskar jag det förmodligen mer än dig.

Du är så himla stark. Du älskar att sitta upp, antingen med lite stöd under armarna eller lutad mot nånting, och kan sen sitta länge och titta och babbla. Du har börjar babbla och det är BE-DÅ-RAN-DE. Det roligaste är när du är lite lite lite upprörd över nån orättvisa (måste byta blöja/maten tog slut/du ligger ner) för då spänner du blicken i den som är närmast, rynkar ögonbrynen och drar av en salva sammanhängande ljud. Är du glad oh:ar, ah:ar och ggggrrrng:ar du mest. Du har hittat två sätt att kommunicera på riktigt på. Det första är att du smackar med tungan bestämt långt fram i munnen när du vill ha mer mat och det andra är att du klickar med tungan när du vill att vi ska prata med dig. Gör vi inte det klickar du igen och tittar noga så vi lyssnade. Jag tror att det började när vi började leka härmlekar med tungan när du var pyttebebis, för då klickade vi med tungan en hel massa för du verkade gilla det.

Du drar dig upp till stående om vi håller dig i armarna och du ÄLSKAR att stå och hoppa i knät. Du orkar inte jättelånga stunder för sen blir huvudet lite tungt, men det märks att du blir starkare för varje gång.

Du älskar fortfarande mat och suger i dig allt större portioner. Vi hade lyckats få in dig på ett tretimmars-"schema" men sen fick du ROTA-vaccin och en släng av din mammas förkylning och återgick till att käka varannan timma igen. Du verkar dock inte ha blivit så där superpåverkad av nåt av det förutom första dygnet som du i princip sov dig igenom utan har varit ditt vanliga soliga self. Ditt humör förresten, du är så glad och älskar allt och alla så nu verkar väl fas 2 av den där utvecklingsfasen också vara över. Du skrek ett gäng kvällar där till synes utan anledning, men igår skrattade du tills du somnade i min famn.

Jag älskar sig så himla mycket mer än vad jag nånsin kunde tro. Du är det finaste jag har.

Sommarledigt var det här

Vi är i Örebro hos Andreas pappa. Imorgon, eller ja, idag åker vi istället till Lidköping och den andra sidans faderskap. Vi har all tid i världen och ändå gör jag absolut ingenting. Eller jo, vi (mest jag) Ronja-övar på att akta oss för saker. Att äta på restaurang till exempel. Det har vi aktat oss för två gånger senaste veckan. Det och att åka väldigt långt i bil med bebis. Och att gå på middag hos kompisar har vi också aktat oss för, midsommarhelgen ej inräknad eftersom vi bodde över i tre nätter. Insåg häromdagen att vi numera alltid kommer falla inom kategorin människor som kommer med barn. Alltså såklart inte alltid-alltid eftersom vissa saker helt enkelt inte passar sig med barn och egen tid osv, men generellt så kommer ju Skrällen liksom vara där vi är dom närmsta säg 12 åren. När Alltfinnsredan skickade bild på sin nya (URGÖLLIGA) bebis och hennes pappa så fick jag såklart hjärtsnörp av fint pga fint men också pga dom är en familj nu! Sen slog det mig att det är ju jag också. Så himla fint/sjukt.

Jallefall, jag håller på att öva på föräldraskapet. Jag övar egentligen mest på att försöka slappna av i föräldraskapet och förändra min inbyggda förebygg och förekom-parenting från undvik till anpassa. Exempel: istället för att undvika restaurang pga bebis kan skrika/vagnen kanske inte får plats/jobbighet -> gå till kedjerestaurang och öva på att äta i kanon (som sång, ej skjutvapen) och vagga barn med ena armen eller istället för att undvika att åka på midsommarfirande pga potentiellt bebis i bil-kaoz -> åk ändå och planera att det får ta precis hur lång tid som helst och kör på kör när barnet sover-modellen. Hittills ger jag mig Godkänt och Skrällen Mycket Väl Godkänt eftersom hon tar allt man slänger åt henne med ett tandlöst leende och en laissez faire-attityd. Älskar henne extremt mycket för det beteendet. Det och att hon verkligen är helt orimligt gullig just nu. Hade jag bara kunnat sova istället för att ligga bredvid och vara klarvaken hade livet varit ännu bättre. Känner mig som ett creep som ligger bredvid och glor och väntar på att hon ska vilja vakna och käka så jag kan locka henne att flina igen.

fredag, juni 24

Vi är i Lenåsen utanför Rättvik hos våra kompisar i deras sommarstuga/hus. Allting är supervackert. Jag är förkyld eller allergisk och LIVRÄDD för att jag smitta Ellen om det är det förstnämda så jag tar alla mediciner jag kan hitta för att inte hosta/nysa/snora (och jag har "några stycken" eftersom förkylning är ungefär det folk känner för maginfluensa för mig). Hade lite ont i halsen i förrgår och igår morse och huvudvärk natten till idag och nu är jag lite tät i luftrören och lite snuvig. En mycket mild förkylning om det nu är en sån, men vem vet hur en knappt åtta veckor gammal pluttig bebis reagerar på det? Andreas säger att han inte känner nånting och google säger att förkylning bryter ut dagen efter smittan och att smittotiden är cirka två dygn samt droppspriden så han borde vara sjuk isåfall, men en vuxen man i sina bästa år har ju liiiiide mer av ett immunförsvar än min lilla knölfia till bebis.

Hon är iofs rätt mycket av ett genibarn eftersom hon idag åkte bil mellan 11.30-17.00 och bara vaknade en gång för att käka och var vaken och satt och snackade och log i en halvtimma innan hon somnade om igen. Var beredd på att få ta igen det efteråt, men hon körde bara sin vanliga fantastiska tajming och skrek den halvtimman när alla andra åt middag. Varför, oh VARFÖR, vaknar dom ALLTID sekunden efter middagen är klar och liksom knölar och gnäller och grejar? Blir också väldigt stressad mammy av att andra människor måste lyssna på hennes tinnitusframkallande gastande. Det gick över när hon motvilligt sparkande och gnällande somnade mitt i ett vres i selen. Gud vad intressant det här är för er. Verkligen. Vi säger godnatt istället.

tisdag, juni 21

Be still my beating heart

Min bebis börjar bli stor nu. Igår blev hon sju veckor och det nyfödda börjar lite som försvinna in i nån form av bebis istället. Vi har fått rensa ut kläder (gråt) och det som förut mest var reflexer är nu medvetna handlingar. Min bästa medvetna handling är när hon trycker upp sitt huvud mot min hals eller klänger sig upp till min axel och trycker kinden mot min kind och mmmm-ar nöjt. Jag vill gärna låtsas om att hon också medvetet pussar mig som härm för att jag alltid pussar henne när hon vrider huvudet och trycker sin öppna mun mot mitt ansikte, men tyvärr är det nog mer en går det här att äta?-reflex. Jag borde egentligen sova, men började titta på bilder från när hon var nyfödd och uuuuäääääh och lilleskuttårar. Hon kommer aldrig vara så där liten och pluttig nånsin igen ju.

söndag, juni 19

Spridda tankar igen (obs innehåller sexfråga)

* Varför pratar "alla" om avslag? Upplevde det som cirka noll jobbigt. Det är ju bara att använda binda/trosskydd? Förstår inte problematiseringen.

* Mitt liv blev ca 100% bättre när jag och Andypants insåg att vi liksom glömde bort oss-oss i allt föräldrande och jag började sova med honom istället för som en hök över börnet. Bonus: blir fortfarande yr i huvudet när vi hånglar. Känns som win! Bonus 2: börnet sover mycket bättre utan mitt hökande.

* Det här med sex post-preggo, hur gör man? Närå. Jorå. Men seriöst, jag känner mig jättenervös för hur det ska kännas/vara och framförallt tänker jag jävligt mycket på hur det ens ska ske? Hur gör man? Det känns ju inte direkt mer onervöst att 1) ha tidspress/stress pga barn som kan vakna NÄRSOMHELST och 2) var gör man det ens? Känns askonstigt att vi ska ligga i samma rum som Ellen ju. Och därför 3) hur ska vi ens börja det hela? MYCKET tacksam för tips/guidning i det här va.

* Ska jobba på onsdag. Det ska bli askul och också men NEJJE JAG VILL VARA LEDIG. Gräset och grönt osv.

* Har nu varit ute och käkat två gånger sen Skrällen kom till världen. Det har varit fantastiskt. Trodde inte att jag skulle känna så. Trodde generellt inte att jag skulle känna så starkt att jag är liksom mig själv/som vanligt bara plus en.
Igår när vi skulle gå och lägga oss tittade Andreas på mig och ba jag tror hon kommer bli lite av ett original. Och jag kan inte annat än att hålla med. Knasigare bebis än den här är fan svårt att finna. Hon klättrar, muttrar, luras med flit, fräser, spottar som en lama och låter. Fan vad hon låter hela tiden. Det är inga bebisljud direkt, mer som...djurläten. Och hon delar frisyr med Spike i Notting Hill. När man badar henne svajar det likt sjögräs i vattnet och sen ställer det sig rakt upp igen. Älskade, knasiga lilla barn.

lördag, juni 18

Folk som sover bättre om jag inte håller om min bebis: jag + min bebis. Folk som vill göra det ändå pga MYYYYYYS: jag. Dock: natten till igår vaknade hon en (1) gång såatteh får väl behärska mig ändå då. (NO JINX!)

Ps. Tips på mindfullnesstankar när ens kille snarkar HELA JÄVLA TIDEN tas tacksamt emot. Det eller tips på gift att hälla i kaffet. Ds.

torsdag, juni 16

Helrenovering och något litet i det stora hela

Sitter och väntar på kanske det lyxigaste jag nånsin gjort: en timmas massage följt av fotvård och manikyr. Känner stark winning at life. Kände också viss ajje i hjärtat imorse när jag tänkte på hur lyxigt och hur mycket tur vi har haft som föddes där vi gjorde och hur bra vi har det så jag kände att jag verkligen ville pay lite forward så jag beställde ett par matkassar, lekpaket och blöjpaket på Giving People för att göra nånting iallafall. Himla fin organisation det där. Himla fint med all sorts idellt arbete såklart. Hur jag än formulerar mig så låter det här som att jag försöker köpa mig fri från det dåliga konsumtionssamvetet och ja, så kommer det väl alltid vara tills man ger allting som är överskott när allt nödvändigt är betalt på nåt sätt? Oavsett så hoppas jag att någon/några familjer får det lite lättare om så bara för ett litet tag.

måndag, juni 13

Jag har egentligen hur mycket som helst att få ur mig, men tiden bara försvinner och det är rätt svårt att få nåt gjort alls med en bebis på ena armen. Igår, precis innan vi skulle gå och lägga oss, skulle jag ställa in ett pastapaket i skafferiet och då såg jag nåt som rörde sig och tände i taket och ba NEEEEEEEEJ! EN MJÖLBAGGE! Det var en "kul" upptäckt när jag hade tänkt att dagen idag skulle bestå av manikyr/pedikyr, långpromenad i solen och fotboll. Istället: sanera kök, slänga skafferiets innehåll och diska och torka två hundra miljarder pryttlat och hyllor och lådor. Nu är jag helt slut och jag luktar fan funky och borde duscha för Nellie kommer hit till fotbollen och så borde jag verkligen gå och flytta bilen pga städnatt på gatan. Uuääh.

söndag, juni 12

Karriärlistan

Jag vill också göra listan som alla andra gör!

Vad ville du bli när du var liten?
Frisör eller polis, typ som 100% av alla barn. Var ej nytänkande där.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?
Trodde och trodde, men jag hade fått för mig att jag ville bli controller (tjänst som räknar på verkamhetsutveckling, typ).

Gick du någon nishad gymnasielinje?
Nä, alltså jag gick samhäll-ekonomi men den är ju så vanlig så den kan inte direkt kallas nishad. Gick det lite pga svaret ovan, men mest pga HATADE naturämnena pga var så jävla dålig på kemi/teknik/fysik och ville läsa nåt som jag skulle kunna få tillräckligt med kurser för att kunna läsa vidare utan att komplettera. Funderade länge på humanistisk pga gillade språk men THANK GOD att jag inte valde den för 90% helt värdelösa inriktningen. Kom precis på att jag ju faktiskt började gå samhäll-samhäll innan jag bytte till ekonomisk inriktning ihop med 50% av min klass efter första året.

Vad hade du för betyg?
MVG i nästan allt eller 19.6 (av 20). Slarvade lite under första året men sen berättade min kompis Stina att hennes två år äldre syster hade bestämt sig för att få MVG i allt sista året och då bestämde jag mig för att få MVG i allt från och med då pga inspirerad.

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen?
Bästa: Ekonomikurserna pga enkla, användbara och roliga. 
Sämsta: allt med naturkunskap pga ointresse/dålig på det och textbehandling pga hade en så grinig lärare.

Utbildade du dig efter gymnasiet?
Japp, läste ekonomprogrammet med analytisk inriktning på Handels i Göteborg. Började direkt efter gymnasiet för att jag 1) inte ville resa asien runt som alla andra jag kände och därför 2) inte hade nåt bättre för mig och 3) ville flytta hemifrån, men mest 4) för att jag kom in på programmet och inte vågade riska att inte ta platsen för det i början på 2000-talet var inflation i intagspoängen pga komvux. Tanken var att ta ett sabbatsår efter första året, men sen fick jag så roliga kompisar och ville inte lämna dom så jag råkade gå klart utbildningen.

Vilket var ditt allra första jobb?
Rensade ogräs för ett fastighetsbolag i två veckor när jag var fjorton.

Vad har du mer haft för yrken?
Ekonomiassistent, ordermottagare, telemarketingringare, banktjänsteman, webansvarig, marknadskoordinator, credit controller, webshop manager, CFO.

När hamnade du i den banan du är i idag?
Eh, vet inte om jag är på nån direkt bana, men förmodligen när jag fick jobb på WeSC när jag kom hem från Australien eftersom det var då jag kom in i branschen och började bygga mitt kontaktnät. Hade aldrig fått jobbet jag har idag

Vilken är stunden då du liksom visste att du är på rätt väg?
Vet fortfarande inte vad rätt väg är. Tror inte att det finns en rätt väg för ett mer än fyrtio år långt arbetsliv. Men så länge jag tycker att det jag gör är kul så tycker jag att jag är på rätt spår just nu och det har jag typ tyckt sen jag började jobba som marknadakoordinator på ett vitvaruföretag i Australien och det är väl egentligen ett rätt stort filbyte från det till mitt nuvarande jobb som ekonomiansvarig för ett skoföretag.

Vad brukar du få höra att du är bra på i ditt jobb?
Att jag är logisk, lösningsorienterad och att jag får saker gjorda och får dom gjorda snabbt. Att jag är trovärdig och att jag är bra på det jag gör.

Vilka är dina sämsta sidor på arbetet?
Att jag tappar intresset när nåt har passerat startfasen. Att jag blir förbannad på långsamhet. Att jag blir förbannad på allvar egentligen, förmodligen.

Tre saker du är extra stolt över att du gjort i ditt jobb? När jag styrde upp mitt förra jobb från konkurshot till framgång trots att jag var rätt så mycket rookie. När jag lanserade en webshop från scratch trots att jag var rätt så mycket rookie. När jag vågade säga upp mig för att bli hel trots att jag inte visste vad jag skulle göra sen. Två gånger har jag gjort det.

Vad går ditt jobb ut på mest?
Hahaha, allt? All things ekonomi och verksamhetsutveckling antar jag sums it up, men egentligen att vara 50% ekonomitant och 50% uppfostrare.

Vad skulle du vilja jobba med om du inte gjorde det du gör nu?
Alltså jag när ju en dröm om ett eget Bed and breakfast, men hade förmodligen tröttnat innan första kunden kom dit så isåfall kanske projektledare eller nåt med inredning.

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?
Nåt monotont som typ montör vid produktionsband eller nåt sånt. Eller vad som helst med kemi/fysik eller geografi pga det går inte ens in genom första örat.

Vad gör du om fem år?
Jag vill vara VD för mitt nuvarande företag eller jobba med verksamhetsutveckling i ett roligt team.

Vad gör du när du är 60 år?
Trivs med livet. Nä, men jag har ingen aning. Nåt roligt hoppas jag.

Vad skulle det stå på ditt visitkort om du fick drömma?
CEO

fredag, juni 10

Sin fars dotter

Jag ligger mellan två stycken som andas likadant i olika takt. Som har likadana pannor likadana ögon likadana hår likadana virvlar likadana kinder. Som har handen likadant när dom sover och huvudet i samma bakåtlutade position, om dom får välja själva. Som har likadana delar av mitt hjärta. Det är stort att ha en egen familj.

onsdag, juni 8

Barnet spydde gifvetvis cirka två minuter efter jag postade det förra inlägget. Rakt över sig själv, mig samt golvet. Jag är lite at loss när det gäller matningen just nu för vår barnmorska har sagt att vi ska mata henne när hon visar hunger, allt väl so far. Det är bara det att hon visar hunger cirka jämt och vä-hä-häldigt bestämt just nu och om vi matar henne när hon vill så spyr hon på eftermiddagen rätt rejält pga fullt därinne antar jag. Tidigare har det inte direkt varit nåt problem, men nu blir det liksom fel hur vi än gör. Om vi matar henne när hon vill (hela tiden) så spyr hon på ett ibland väldigt läskigt sätt, inga direkt små rapkräkor utan mer exorcisten och typ kvävsaktigt. Om vi matar henne när vi vet att hon faktiskt är hungrig (då hon såklart får äta hur mycket hon vill) så skriker hon oavbrutet tills vi ger med oss. Är det nån här som också matar/har matat sitt barn med ersättning och har nåt tips?
Idag var jag fan cirka trettio sekunder från att skita på mig. Jag var ute på långpromenad för att lufta börnet (och hålla mig ur vägen för städerskan om jag ska vara helt ärlig) och längst bort hemifrån kom den där känslan en får när magen inte är helt okej så att säga. Jag var på södersidan av årstaviken så det fanns inte en enda toa i närheten. Fick gå 2 km med krampaktigt tag kring barnvagnshandtaget och ihopknipen mun (tycker det är enklare att hålla sig med ihopknipen mun, undra varför?) och med total känsla av panik varje gång mitt vakna barn började gnöla för att stanna för att mata kändes inte direkt som ett option. Hittade med manisk blick en toalett på nya boulestället typ vid tanto och gick med väldigt små snabba steg mot WC-skylten och funderade på hur i helvete jag skulle lösa det ifall toaletterna var låsta. Det var dom inte, thank fucking god.

Annars då? Andreas jobbar två dagar till sen är vi lediga ihop i två månader. Yey! Min syrra kommer på fredag. Ännu mera yey! Lägenheten är nystädad och bebisen nybajsad och ingen är nedspydd hittills idag. Yey, yey, yey!

lördag, juni 4

No jinx!

Bebisen just nu? En jävla dröm att ha att göra med. Lyssna härå: åkte 37 mil i bil igår utan ett pip och då var hon ändå vaken iallafall 10 av dom milen, men satt nöjt och konverserade med fönstret/sin pappa/en scarf. Vaknade bara 03.00 samt 07.15 inatt och lät således sina föräldrar sova nästan hela natten. Samt: var på bröllop i 4 timmar utan ett pip, bara zzz samt leenden. Alla på brölliset älskade henne och ba GU VICKEN SÖT BÄBIS! Vi ba mkej, ah kanske lite fast inombords ba JA DEN SÖTASTE EVER STJÄRNSTOPP.

fredag, juni 3

Nu fattar jag njutet alla pratar om när en blir gravid. Åh, NJUUUUUUT av bebistiden!, ni vet. Har inte njutit så jättemycket förut pga haft identitetskris (har jag skrivit om det? Den förnedrande känslan att vilja få bekräftelse/bara kunna få beröm för hushålleliga prestationer typ?) och pga livet har varit uppdelat i tvåtimmarspass av randomness. Nu, så här på andra sidan sv av första utvecklingssprånget, njuter jag så jävla mycket. Ungen är ju rakt igenom ljuvlig! Att det är sommar ute och att det inte är helt äckligt att lyssna på dokumentärer och promenera vid vattnet är ju inte helt fel det heller, men vår bebis just nu? Började precis gråta pga gullighetsdöden när jag tänkte på hur hon log imorse när jag tvättade henne och satt och pratade med henne. Det är som att hela hennes (annars relativt skeptiska) utseende bara exploderar i glädje. Förut satte jag henne i selen för att hon skulle somna och jag skulle kunna käka frukost, men när jag hade ätit klart var jag tvungen att gå och lägga mig i sängen med henne och bara njuuuuuuuta av att hon vill ligga nära och gosa. Får lite ångest över att hon kommer växa ifrån det typ igår. Vill även spela in alla hennes ljud pga också gull deluxe.

Aja jallefall, idag åker vi till Lidköping. Min barndomsbästis ska gifta sig och även om vi inte kan vara med på festen så vill jag vara där när dom vigs och mingla lite efteråt. Fina fina dom! Längtar också efter: pappa, poolen och verandan i oklar ordning. Längtar inte efter: 37 mil i bil med bebis. Hoppas hon kör ett långpass och sover för annars vet jag inte om jag kommer palla.

Jallefall 2: älskar början av juni. Älskar det gröna och känslan av nästan explosion i bröstkorgen av vackerhet. Älskar att Andreas ska jobba 4 dagar till innan vi kör långledigt tillsammans. Älskar (som sagt) den ljuvliga bebin. Älskar allt kanske?

onsdag, juni 1

En månad

Ellen, Skrällen, Fontanellen, lilla grisräven, lillprutten, skräpbebin, bebiten, monstret, älskade lilla vännen, kompis, Fia-Lotta, Knölfia, mammas (pappas) lilla älskling. Du har funnits i en månad nu. Det är jättekonstigt. Jag har varit din mamma i en månad nu och jag är så kär så kär så kär så kär så kär i min lilla bebis. Ibland är du skitjobbig, som när jag har sovit dåligt och du får för dig att absolut ingenting är bra och bara knölar runt vad vi än gör, då får jag bita jättehårt i din blåa gumminapp som vi "lånade" på neo och fokusera på att andas djupt. Oftare är du skitrolig. Alltså, nu är jag ju partisk, men jag har inte träffat nån bebis i din ålder som är så himla rolig. Din favoritgrej just nu är att sitta i babysittern på köksbordet och kolla på texmex-kokboken som står i hyllan på väggen. Den och kaffeplanschen kan du stirra på och prata med i en hel finfrukost till din mammas stora lycka. Du verkar också gilla strukturer, randigt, prickigt och färgen blå även om vi har läst att du borde se i svartvitt.

När nåt är extra roligt bränner du av ett leende som skrynklar ihop hela ansiktet och visar din tandlösa tandrad på det allra mest bedårande sätt. Du ler precis innan du somnar, varje gång, och ibland låter det som att du fejkskrattar. Du låter väldigt mycket rent generellt faktiskt. Du grymtar och gnäggar och frustar och fnyser och tjuter och smackar och låter rätt mycket som ett rådjur. Det är oerhört underhållande. Något annat du sysslar med rätt mycket är att klättra/kräla, helst upp och ner för min kropp. Då borrar du in dina (satans så vassa) naglar i mig och trycker dig uppåt med benen och om du vill ner så slänger du dig helt sonika åt sidan och trycker och bökar eller rullar tills du hittar en plats som är bekväm. Du har krupit över min axel in i soffan och kastat dig rakt ner emellan mina korsade ben. När du hittar en bra position kommer det där tusenwattssmilet och sen somnar du. I lördags krälade du tvärs över vår dubbelsäng från min sida och in under tunneln mellan din pappas böjda ben. Sen blev du skitsur när du inte fick fortsätta över kanten. På månadskontrollen hos doktorn visade du alla dina skills och du är precis som vi redan gissat jättestark och väldigt alert. Du vänder huvudet efter ljud, följer oss med blick och huvud och kan om du är på humör sitta upp och hålla huvudet och vrida det. Du härmas när vi smackar med tungan och blir så jävla nöjd när du inser att du kunde härma.

Älskade unge, jag tror att du har ärvt mitt humör. Förlåt/varsågod.

Du älskar att bada. Du blir helt tyst och salig när vi doppar dig. Det har vi använt ett par gånger när livet har verkat extra jobbigt för dig. Du älskar också att bli kammad, klappad på och påklädd kläder. Du älskar egentligen allting som innebär att du blir kelad med.

Du är det finaste jag har. Jag älskar dig.

lördag, maj 28

Sak som gör mig vansinnig

När ens man säger jag tar hela helgen så du får sova meaning nätterna och sen come night fall somnar på den sidan sängen där barnet inte ligger OCH SOVER SIG IGENOM DOM TVÅ FÖRSTA MATNINGARNA. Ja, han lider tydligen också av den manliga hörseln som magiskt selekterar bort alla ljud dom inte vill höra. Som sitt eget namn eller SLUTA SNARKA! eller sitt barns gny/smackande/skrik. Det enda som är värre än att vakna varannan timma all day erry day är fan att vakna varannan timma när man har blivit lovad att slippa. Det blir nog en rolig lördag för den här familjen imorgon också. Not.