måndag, juli 28

Kom på en sak när jag skrev det där om manligt och kvinnligt och objekt i förra inlägget. Snälla rara gulliga tuffa starka tjejer/kvinnor/hens out there: sluta med mansobjektifierandet. Sluta med pojknackar och idolbilder och utseendekrav. Sluta se på Ryan Gosling-gull på internet. Sluta med hjärtögonsmiley så fort det kommer ut en bild på en man med skägg på instagram. Sluta, bara sluta. Ingen, oavsett könstillhörighet, ska behöva känna att den ska passa in i en idolbild. Men det är ju bara på skämt, sa jag för ett par år sen. Men det är ju bara på låtsas, sa jag också. Men det är ju liksom inte det. För varje gång vi dömer nån annans utseende så hjälper vi ju till att ha en värld där utseende trumfar beteende och det är så jävla fel. Visst, det är kul att sitta och poängsätta män som går förbi och tar en öl. Det är roligt att låtsasdreggla till nån snygg dude på teve. (Ja, jag pratar om mitt eget beteende här.) Men det är ett väldigt litet offrande för att få ett bättre samhälle att leva i. Nu slutar vi med det tycker jag.
Kom hem till Lidköping igår. Pappa är på nån sorts semester och frotterar sig med kändisar och skiter blankt i att vi är här och det är så himla skönt. Jag blev förkyld över natten och förut tyckte jag så himla synd om mig själv för att det är så jobbigt så jag grät en stund. Jag hatar förkylningar över nästan allting annat för min gamla astma kickar in och gör så att det känns som att jag har sprungit ett åttahundrameterslopp när jag egentligen bara har rest mig och gått från soffan till köket. Hjärtat bultar i halsgropen och jag är sjukt andfådd och blir helt svettig. Nu har jag bäddat ner mig i soffan på nedervåningen, som har A/C, och kvider lite varje gång Andreas går förbi för att han ska komma och klappa på mig och säga att han ska ta hand om mig.

Veckan som gått har varit fantastiskt. Jag har vävt mitt säkerhetsnät lite tightare och jag är så glad så glad så glad att jag har mina vänner. Som känner mig och gillar mig och ger mig skratt och kärlek och fint och som står ut fast jag är rätt dålig på att höra av mig. Och Andreas, alltså jag är så himla glad och stolt och tacksam och kär. He completes me. Närå, men att det kan vara så här lätt? Tror ganska ofta att han han baktankar med saker och ting och är väldigt skeptisk när han gör bra grejer, men shame on me för han är liksom bara snäll och omtänksam och liksom lätt. Som nu, när jag kanske fräste åt honom för att han inte hade stängt altandörren och han försökte skämta lite och jag ställde mig och med tårarna i ögonen och ba JAG ORKAR FAKTISKT INTE MED ATT DU ÄR JOBBIG MOT MIG och stampade upp för trappan och letade efter nåt och kom ner helt gråtig och han inte ens var lite irriterad utan bara kom här nu *klappar på ryggen*. Han tar hand om mig alltid och jag känner att jag inte ger nåt tillbaka fast jag ju vet att jag gör det egentligen. Ibland tänker jag att jag bara är grinig och fräser och gnäller och härjar och grinar och håller på och är allmänt oälskbar, men av nån anledning ser inte han det utan tycker att jag är snäll och gullig istället. How did that happen? Eller jag vet ju, jag valde en snubbe med vett. En snubbe som fattar att det är viktigare att bry sig än att kunna hugga ved och som tycker att rosa är en jättefin färg att ha i köket och att vi är jämlikar, inte man och kvinna ugh. Egentligen tack vare att jag läste bloggar och blev feminist och fattade att den gamla ruttna manligheten/kvinnligheten/objektifieringen tillfångatar fina personer och förvränger allting till nåt det inte är. Så tack feminismen för att Andreas får utrymme att vara den han är och för att jag lärde mig fatta vem jag egentligen vill ha.

torsdag, juli 24

Jag har semester och det är fanimig alldeles ljuvligt. För en liten vecka har jag bestämt mig för att få slippa allt jobbigt och bara försöka ha kul och gilla livet. Det kanske inte är så svårt när man får åka båt till en bästis nya ställe i Göteborgs skärgård och sitta på fortfarande solvarma klippor och kolla på solnedgången och morgonbada och få somna bredvid den bästa personen jag vet. Det kanske inte är så svårt när man blir bjuden på göttelunch mitt bland havren och kronhjortar på skånes böljande fält. Det kanske inte är så svårt när vi har bokat in oss på värdshus och gästgiverier i ett nästan skämtsamt pittoreskt skåne och får äta helt magiskt god mat och sitta uppe och dricka sprit och leka med jukeboxen halva natten och sen gå och lägga sig i världens skönaste säng. Det kanske inte är så svårt när Sverige livear medelhavet. Men det är fan jävligt svårt ändå, men jag försöker och det går faktiskt rätt bra.

torsdag, juli 17

Meh hallå? Jag har ju glömt att visa ringen. Eller Ringen som den kanske bör kallas. Förutom att jag älskar den sjukt mycket så har den även hypnotiska effekter för jag har varit på två middagar och bägge gångerna har mitt sällskap inte kunnat stirra på nåt annat. Jag förstår dom för det kan typ inte jag heller. Aja, här är den iallafall.



Jag har jobbat i veckan, fast jag har gett mig själv sommartid som innebär att om jag jobbar 10-15.30 så är jag jätteduktig och får gå hem. *klapp på axeln* Det har varit en jävligt jobbig vecka. Jag har liksom insett vad det här med sorg är tror jag. Eller så är det nåt som man inser hela tiden under den här "resan". *är Mia Thörnblom* Igår fick jag iallafall ett break och hade datenight och började planera vårt bröllop. Iiiiiiiihh. Jag lade upp kortet coverband a'la fjällen på bordet och eftersom Andreas är på nån mancavehelg nu så förväntar jag mig att han ska ha smält det lagom till att vår semester börjar på måndag. Sen pratade vi om att jag ville döpa min framtida unge till Nicole när jag var i tonåren och när jag råkade attenda Andreas jobbarkompis kompis flyttevent av misstag och så skämdes jag så mycket så jag var tvungen att halsa vin och yogaandas. Idag drar jag vill Maria och Björn och deras vildhundar och imorgon åker jag vidare till papi. Jag har bestämt mig för att jag redan har jobbat färdigt för idag (nytt rekord i arbetstid: 9.30-11.30) eftersom min inkorg är tom och min to do-lista kryssad och klar. Nästa vecka är det roadtrip, baby! och jag ska göra Skåne så att säga. Det blir fint.

måndag, juli 14

En liten lista höstböcker

Eftersom jag inte har så mycket annat kul att berätta så tänkte jag bara ge en liten lista på vad jag kommer läsa i höst. Jag har inte hört nåt om nån utan har min vana trogen gått på titel och/eller författare och/eller "andra har också köpt.."-funktionen på Amazon.

The Universe Versus Alex Woods av Gavid Extence

How to Fall in Love av Cecelia Ahern

The Other Half of Me av Morgon Mccarthy

We Were Liars av E. Lockhart

The Blazing World av Siri Hustvedt

 A Nice Girl Like Me av Rosie Boycott

Severed Heads, Broken Hearts av Robyn Schneider

The Colour of Milk av Nell Leyshon


lördag, juli 12

Idag träffade jag min nyaste kompis Harry. Harry är fyra dagar gammal och helt ofantligt söt och eftersom han är tredjebarn och eftersom hans mamma har känt mig i cirka tjugo år och har en lite förstorad tilltro till mina förmågor så överlät hon honom till mig under de två och en halv timmarna jag var där. Jag bytte till och med kläder på honom och det kanske tog två av dom där timmarna för herregud vad försiktigt jag plockade med hans små små små små söta armar och ben medan det lilla gullot låg och plirade på mig och log. Ja, jag väljer att tro att han ler redan. Sen lekte jag lite med hans fantastiska syster och fick två små brunbrända armar runt halsen och ett bestämt jag älskar dig! innan jag åkte hem. All in all en tämligen fantastisk stund som verkligen behövdes. Är inte långt ifrån att slänga p-pillren åt helvete nu alltså.

torsdag, juli 10

Ursäkta tystnaden, vi semestrar

Just exakt nu sitter jag i en liten stuga i på min farbrors sommarhustomt. I sängen sitter jag, med korslagda ben. Utanför fönstren till vänster ser jag Fryken och dom små samhällena som ligger i sluttningarna ner mot sjön. Häromdagen tog vi kyrkbåten från Bjälverud till Lysvik och åt middag på Frykens Pärla och sen ringde vi till Kapten Sören och så kom han med träbåten och tuffade tillbaka oss till Bjälverud. Jag satt bredvid pappa på båten och vi kom överens om att det nästan var exakt som när vi var vid Comosjön i Italien 2011. Värmland är helt klart bland det absolut vackraste jag vet.

Igår tog vi en tur till Klässbols linneväveri, lite för att jag ville köpa fint linne och lite för att få ett utflyktsmål. Vi åt på Olssons lada i Arvika och jag blev väldigt positivt överraskad av hur en liten stad som Arvika kan ha så mycket bra sommaridéer. Hängmattor i stadsparken, marknad på torget och gratis parkering överallt på sommaren. Vi stannade också hos pappas kusin och hans fru i deras mansion vid nån liten insjö och herrejävlar vad fint. Överallt kring mig finns pappa och pappas armé av människor. Dom är jätteroliga och jag är så glad för att vi har den här veckan ihop. Igår tog vi en liten liten paus från alla andra och åkte till Diner 45 i Stöpafors. En tvättäkta (nåja) amerikansk diner med vansinnigt goda hamburgare, ena sidan granne med 45:an till Oslo och den andra till betande kossor.

Snart börjar vi resan hemåt. Först ska vi luncha med farmor och sen ska vi stanna till i Karlstad och äta middag med en familj som jag har känt sen jag var nyfödd, som har barnvaktat mig, som har läst sagor för mig. Världens snällaste. Sen, ikväll, drar vi till Lidköping och det känns både lite skönt och lite sorgligt.

måndag, juli 7

Sitter i soffan och panikjobbar lite innan S-E-M-E-S-T-E-R! Imorse när jag hade duschat så filade jag fötterna så jag med gott samvete kan gå i sandaler och herrejävlar vad mycket hud som inte behövs jag har på fötterna. Hela badrumsgolvet var typ vitt när jag var klar. Städade genom att skölja av golvet med duschslangen. Ändå nån form av fördel med litet badrum. Snart ska vi åka och hämta våra ringar. Jag är sjukt nervös. Sen ska vi hem och hämta grejer och sen drar vi till Värmland och pappa och fisketurer och farmorguidningar i skogarna. Jag längtar så att jag håller på att dö.

söndag, juli 6

Igår började jag googla bröllopslokaler (igen). Due to vissa händelser har vi nu ändrst vår ursprungsplan och står på exakt noll planer. Eller vi vet ju ATT vi ska gifta oss och vi har ju köpt ringar, men that's about it. Eftersom alla vägar på internet leder till familjelivs syskon bröllopstorget och på bröllopstorget finns det bara galna människor så frågar jag nu istället er: vet ni nån fin lokal i Stockholm som inte är ett slott eller en herrgård utan mer en hembygdsgård eller vindsvåning där man får: 1) catera själv 2) ta med egen sprit 3) dansa längre än till klockan ett? Tack på förhand!

lördag, juli 5

Skärpte mig lite lite grann och dammtorkade hela lägenheten och alla köksluckor och rengjorde minituöst inne på toaletten, räddade det som rädda kundes av en gammal blomsterkvast och gjorde en to do-lista för vår semester. Sen gick jag och handlade grejer till en pastasallad till ikväll på Kate's. Älskar Kate och hennes man. Nu funderar jag på om jag ska göra manikyr på mig själv eller om jag ska åka och fixa det på salong imorgon. Vi får våra ringar på måndag och god damn om jag inte ska ha välvårdade naglar när jag drar på mig det där blinget för första gången. Kom precis på att jag är nervös. Tänk om den blev ful? Tänk om jag har ångrat mig? Omg omg omg. Får man lämna tillbaka den då? Orkar inte ha betalt en större förmögenhet för en ring jag inte gillar. Ska nog ta ett glas vin eller fem. Hejrå.

Ett uppvaknande

Näe alltså imorse vaknade jag och insåg att jag har gått och blivit tjock. Vi har inte haft spegel på tre månader och well situationen kanske inte har bidragit till speciellt bra mat och så, men på riktigt?! Ställde upp en spegel och ba MEN VEM FAN ÄR DET DÄR? Känns som att det hände över en natt när det i själva verket är ett resultat av ett dekadent leverne år tillbaka. Alltså I don't mind being lite småtjock, men jag vill fan iallafall känna igen mig själv. Lite jobbigt att det här uppvaknandet sker precis första dagen på semestern och semester ändå hör ihop med en viss dekadens. Men men, några veckor till kan jag väl klara av att livea Kicki Danielsson innan jag skärper mig.

Ps. Firar tjockisfaktat med att leka med internet i sängen medan Andreas stödar lägenheten. Känns rättvist och rimligt. Ds.

torsdag, juli 3

Kattvakt i sthlm sökes

Hej på er!

Min kompis Mimmi ska åka på unnresa till Frankrike. Hon är så himla värd den resan om ni frågar mig. Hon är min klippa. Och nu har hennes stora tjocka gamla katt sällskapsbehov i två veckor 23/7-5/8 i Stockholm. Mimmi erbjuder boende på ö i en superfin tvåa till en ansvarsfull själ och för det får man evig tacksamhet och god karma. Känner man att nja alltså Katten (kattnamn, hon är påhittig den där kvinnan) kan jag tänka mig men bo hos nån annan vettefan så går det också att lösa. Han är innekatt, rymmer inte och älskar barn. (Samt hoppar upp och buffar med huvet på handen när man inte gullar, det är sött.)

Takers på den?
Vi hade datenight igår. Jag blev rätt så strängt tillsagt att absolut inte boka in nånting på onsdag för enligt Andreas (vårt/jag har gett upp) sätt att räkna så var gårdagen vår ettochetthalvtårsdag. Han räknar dagen vi sågs första gången för att han hävdar att han blev kär i mig på en minut, vilket är urgulligt men ja, love at first sight alltså jag vet inte jag. Iallafall. Vi möttes på Grand Central och tog ett glas vin och jag gick in genom dörren och Andreas kollade upp och log så himla stort och mumlade i mitt öra när vi kramades du är så jävla snygg, vet du det? Så det var väl en rätt bra början kan man säga. Sen gick vi till Pressklubben och åt trerätters och drack fransk cider och öl och cognac och pratade pratade pratade. Vi hade bord halv sju och gick när dom stängde klockan tolv. Jag älskar att vara på date med honom. Vid fler än ett tillfälle hade fler än en person tårar i ögonen för igår var så himla mycket kärlek. Sen tog vi en taxi hem och på hallgolvet väntade förutom extremt ovälkommen post från SD ett brev från ett företag som hanterar en grej som har med mammas bortgång att göra. Och där, hennes namn på ett papper, tre små namn och sen (avliden) och jag gick fullkomligt sönder.

Det går liksom inte att göra rätt hur jag än gör. Det dåliga samvetet över att jag klarar av att fortsätta livet äter upp mig. Att jag kan skratta tills jag gråter äter upp mig. Att jag igår inte en gång på hela dagen kom ihåg det äter upp mig. Folks välvilja och hela dela sorgen-grejen äter också upp mig. Jag vet inte, men jag kan liksom inte sörja litegrann. Lite lagom. Jag kan inte prata om mamma och vara lite passande ledsen och jag vill inte orkar inte kan inte bryta ihop framför folk för jag blir så jävla slut efteråt så då kommer jag bara vilja gå hem. Det är förjävla svårt att ta emot nån som är så ledsen och jag orkar inte tänka på hur nån annan skulle må efteråt så jag undviker att hamna i den situationen och ställer istället folk på längre avstånd och jag vet att det också kan såra och det äter upp mig. Att Andreas får ta så så så så mycket ansvar och tårar och skit när det egentligen borde vara vårt lyckligaste äter upp mig. Jag blir arg för ingenting och det äter också upp mig.

Imorse satt jag på sängkanten med strumpbyxorna vid knäna och stirrade rakt fram i säkert tio minuter och kände bara att jag ville välta åt sidan och ligga så, i fosterställning, hela dagen hela helgen hela sommaren. Men så funkar ju inte livet. Så nu sitter jag på jobbet och ska snart ha ett möte och sen ska jag bocka av massa saker så jag kan vara ledig nästa vecka. Livet går ju vidare även när man inte vill eller orkar. Att falla för frestelsen att låsa in mig och skärma av mig och tänka tänk om hjälper ju inte ett jävla skit det heller.

onsdag, juli 2

Jag stod och pratade med vår hyresvärd (på jobbet) förut och vi pratade lite om sommaren och planer och whatever och så sa jag att jag ska till Värmland med pappa och sen skulle jag säga Andreas och så kändes det liksom så konstigt att nämna honom vid namn eftersom hyresvärden ju inte vet vem han är så min mun sa och min sambo och i samma sekund som jag sa det så fick jag typ äckelrysningar. Alltså det är nåt med det ordet som gör att jag blir helt galen. Samtidigt känns det lite fel att säga "min kille" eftersom vi ju är förlovade nu och jag är ju liksom lite stolt och glad över det så och well, ja. Jag längtar tills vi är gifta och jag kan säga min man. Tills dess kanske jag ska inse att ingen annan bryr sig om huruvida vi bor ihop eller är förlovade eller whatever och bara säga Andreas/min kille som jag har sagt att andra ska göra de senaste tio åren när jag har tappat det av irritation.

måndag, juni 30

Nä, okej vi ångrade oss. Först ville jag ångra allt och åka på solcharter en vecka men sen sansade vi oss och gjorde om vår tripp till att enbart vara i Sverige istället. Vi lade till en övernattning på väg till Skåne och bytte ut Köpenhamn mot Blekinge. Jag är nämligen lite fundersam kring Blekinges existens för jag hsr aldrig varit där och heller aldrig träffat nån från Blekinge. Tror därför Blekinge är en marknadsföringskupp, typ som Lidls Dill fast lite större. Vi ska iallafall åka följande på semestern för er som vill ha lite tråkig info:

Rond (vecka) ett: Stockholm-Karlstad-Sunne-random ställen i Värmland-Lidköping-Stockholm

Jobba jobba jo-obba! (Andreas åker på mancave weekend i djupaste norrland, jag jobbar och åker till pappa)

Rond (vecka) två-tre: Stockholm -Lidköping - Trollhättan - Göteborgs skärgård - Hotell Köpmansgården i Höganäs - Hammenhögs gästgivaregård på/i Österlen nånstans - Guö Värdshus utanför Karlshamn - oklart. Det lutar mot Markaryd och sen oklart men vi får se lite där. Kanske blir det ett stopp till på vägen till Stockholm. Kanske blir det Lidköping och lämna tillbaka bilen direkt. Man får se lite där.
På min gullelista just nu ligger däremot Aplace. Jag köpte en klänning där för ett par veckor sen och efter en användning så gick sömmen på ena fickan upp så jag mailade och sa att jag ville laga på deras bekostnad. Fick svar efter cirka två minuter att jag kunde lämna in var och när det var bekvämt för mig och att dom självklart tar kostnaden. Jag vet att detta är inom ramen för konsumentköplagen, men jag gillar ändå ta det lugnt, vi fixar-attityden. Så hiss: Aplace.
Skickade precis kanske mitt argaste mail nånsin till en av våra leverantörer. Skakar typ fortfarande av ilska över deras totala brist på kundservice. Ingenting gör mig så arg som dålig kundsupport. Ja, barnmisshandel och krig och svält osv såklart, men självklarheter undantagna så är det dålig service som gör mig ga-ha-halen.

Semestertips i Skåne sökes

Igår tog vi tag i semesterplanerna och gjorde en lös plan som går ut på att vi ska vara med pappa i Värmland och Lidköping i en vecka. Det ska bli jättemysigt och mest mysigt för att pappa verkade bli så glad när vi bestämde det. Sen ska jag jobba en vecka emellan och ha två veckor till efter det. Det var dom två veckorna vi försökte lägga upp igår och efter lite dividerande kom vi fram till att vi ska göra Skåne/Danmark ett par dagar. Vi har bokat ett hotell typ nånstans vid Simrishamn två nätter och en natt i Köpenhamn och sen är vi (jag) sugna på att åka från Köpenhamn till Louisiana och då behöver vi nånstans att bo antingen i Danmark eller nånstans i närheten av Helsingborg. Ni brukar ju besitta en hel massa tips och kunskap när det gäller det mesta så jag frågar er: Är det nån som har nåt bra tips på boende max en timmas bilkörning från Helsingborg, ej söderut? While you're at it så är ni också välkomna att tipsa om saker att se i Skåne/runt Österlen. Och ja, Mirijam om ni är hemma tänkte vi sno till oss lite kaffe.

söndag, juni 29

Igår hade jag en heldag med Stina och jag vet faktiskt inte vem jag skulle vara utan henne. Hon har funnits i mitt liv i 12 år och varit min bästis i 11 och att umgås med henne är som att komma hem. Vi har aldrig för lite att prata om. Vi kan skratta åt samma saker. Ahmen ni vet ju hur det är. Iallafall så gjorde vi Värmdö-Rindö-Vaxholm-Djursholm-Ica Liljeholmen igår. Vi upptäckte Siggesta gård (barnfamiljstips) och smög runt på nån udde i Djursholm och är övertygade om att vi såg kungligheter. Jag passade på att fira detta genom att ha högläsning av Johan T Lindwalls krönika om förlovningen. En ständig källa till asgarv och pinsamma vridningar i stolen, den mannen. Sen skukke vi köpa mat och jag ba SNÄLLS KAN VI ÅKA TILL ICA LILJEHOLMEN?! Och det kunde vi och sen var vi där inne i en och en halv timma. Jag skojar inte. Jag älskar Ica Liljeholmen. Kvällen avslutades med chark och ostar och melon och jordgubbar och glass i varsin soffa. En helt perfekt dag alltså.

Edit: hahaha, kan inte räkna. Inte 12 år. 18 år.

fredag, juni 27

Steg två eller tre eller vad det nu är: ilskan

En annan sak som är rolig är min totala brist på tålamod just nu. Det är ju liksom inte starkt the best of days, men nu? Totalt obefintligt när det gäller andra människor. Jag vill gärna tro att vanliga Linn har nån form av förståelse för andra människor. Hen gjorde ju så för att hen är rädd/ensam/liten/whatever och fast jag inte håller med så kan jag förstå. Ni vet, sånt. Nu ba: KAN ALLA SLUTA VARA SÅNA JÄVLA IDIOTER?! Är orimligt irriterad på sånt som egentligen inte spelar mig nån roll. Sånt som jag igen gärna vill tro att jag kan känna empati för i vanliga fall. Och tro inte att det bara gäller främmande människor. Nej nej. För några dagar sen vaknade jag mitt i natten helt vansinnig på Andreas och gick och lade mig på soffan och ba NÄE NU ÄR DET SLUT! Varför? Ptja, han andades lite högljutt och vände inte på sig tillräckligt fort när jag sa till honom. Sen, när solen gick upp och vardagsrummet blev ljust och jag var tvungen att gå och lägga mig i sängen igen så var jag helt övertygad om att vi var tvungna att göra slut eftersom han inte ens vaknade och frågade var jag hade varit nånstans. Mest irriterad är jag (komiskt nog) på alla som tycker synd om sig själva och/eller är ledsna. Blir helt ahmen SKÄRP DIG! i huvudet. Jag vet att det inte är en fin egenskap alls, men samtidigt så är det liksom lite skönt att vara arg. Det är såklart inte rättvist nånstans och jag hoppas att jag inte agerar på det så mycket så att folk blir ledsna i verkliga livet, men inombords att få gå in i full blown hate mode är så jävla skönt.

Inspirationssnott vardagsekonomisnack

Sara skriver om hur hon och hennes man (man! Dom har gift sig, så fint!) gör med ekonomin i sitt förhållande och det är kanske en av mina bästa samtalsämnen så jag tänker att jag också hakar på. Först kan jag ju säga att vi tjänar nästan exakt lika mycket, give or take typ 500 kronor netto, och att vi från första början har haft nån form av det jämnar ut sig-tänk och typ den som har pengar betalar så vi har typ aldrig bråkat om ekonomigrejer.

Vi har nån form av gemensam ekonomi som mer och mer blir nästan helt gemensam. Vi flyttade ju ihop i typ september och då hade vi separat ekonomi och alla räkningar drogs från mitt konto (min lägenhet sen innan osv) och så satte Andreas över pengar för hyra/räkningar. Sen tänkte vi att allt annat liksom jämnar ut sig förutom semestrar och sånt som vi alltid fick hålla på och föra över pengar för att "fixa till". Det var asjobbigt ur meckperspektiv, så vi skaffade ett gemensamt konto för mat/gemensamma utgifter. Sen sålde/köpte vi ju lägenhet och då fick vi ju göra en ordentlig genomgång av ungefär allting. Det gick till såhär: jag ägde en lägenhet och han har ett förstahandskontrakt. Jag sålde min lägenhet med jättemycket vinst och dom pengarna använde vi till en insats för nya lägenheten samt en liten buffert på ett gemensamt sparkonto. Vi äger nya lägenheten 50/50. Vi har inget samboavtal för det finns ingenting som inte ska delas lika vid en separation. Vi löste pengadelen så att vi skrev ett skuldebrev där Andreas helt sonika "lånade" en del av insatsen av mig med "återbetalning" vid försäljning av lägenheten. Så om vi separerar så får jag tillbaka mina pengar och vi delar lika på eventuell vinst. Om vi inte separerar så spelar det ju liksom ingen roll eftersom det är skitsamma vems pengar som är vems när dom används för att vi ska ha det gött som familj. Och min förminskade förräntning på mitt kapital tycker vi är samma lika risk som att Andreas släpper sitt förstahandskontrakt, ifall nån undrar om det.

Eftersom jag gillar konton så har vi tre olika dit vi för över lika stora summor varje månad. Ett räkningskonto varifrån alla (tada!) räkningar/amortering/ränta och annat mög dras ifrån (pga jag tycker att det är gött att veta att pengarna till räkningar inte är slut om vi får för oss att ha på oss spenderarbyxorna en helg), ett gemensamt sparkonto och sen kortkontot. "Egna" räkningar typ CSN/träning/a-kassa och pensionsspar och andra egna grejer betalar vi var för sig. När (om vi kan) få barn så kommer vi slänga ihop all inkomst på ett och samma konto och bara splitta the fun-money rakt av. Alla gör så som just dom tycker, men vi är överens om att för oss handlar det om en familj, ett liv, dela lika. Föräldraledig är lika mycket jobb som ett vanligt jobb och den som är hemma bör därför inte straffas ekonomiskt för att den är hemma med barn. Tycker vi dårå.

Och ja, att vi tjänar rätt bra bägge två underlättar såklart. Det är mycket enklare att inte bråka om pengar när det finns pengar. Jag ber om att få återkomma i ämnet den dagen vi blir fler i familjen.

tisdag, juni 24

Tänker inte gå och träna idag för jag fick precis mens och mensvärk från hell och är redan så jävla sur och grinig så det får helt enkelt bli imorgon istället. Eftersom det här är ett månadsvis återkommande ämne här i bloggen så kör vi det den här månaden också: HUR KAN JAG INTE KOPPLA IHOP MITT HUMÖR MED MIN MENSCYKEL?! Idag är jag på riktigt så grinig så jag bara skulle vilja slå nån. Vår stackars butikspersonal ligger verkligen på minus idag och jag känner mest att jag vill kasta skor på henne och hon har gjort absolut inget annat än att bara råka vara i samma lokal som mitt åskhumör. Det är gulligt att vara tjej ibland alltså.

lördag, juni 21

Härmed lovar jag...

Igår var det midsommar. Jag var med familjen och somnade innan tolv. Idag gjorde jag ingenting innan klockan två förutom att grina och försöka deala till mig att min kille ska sluta röka genom att lova att bli mindre tjock och otränad. Och med tjock och otränad menar jag inget mer än att det är det jag är just nu och med lova honom menar jag att lova mig själv. Och med det menar jag att jag för utseendets skull couldn't care less, men för min framtida friskhets skull så måste jag börja träna igen. Om jag ska vara gravid nån gång i framtiden så är det inte med ett flås som en väldigt gammal knähund. Jag ska banne mig vara stark och frisk för min skull och för min familjs skull. Jag ska inte lata bort min framtid och min kille ska inte röka bort den. Så på tisdag är det jag som går till gymmet. Jag kommer vara sjukt osugen, sur och supersvag och det är okej för jag ska göra det ändå.

torsdag, juni 19

Det var jättefint idag. Både i kyrkan och på minnesstunden efteråt. Jag som hade jätteångest inför det hela och verkligen inte förstod hur jag skulle kunna prata med hundra personer efteråt kände i kramandet utanför kyrkan hur otroligt mycket värme vi har omkring oss. Prästen var fantastisk. Solisten och piano/flöjttjejen var fantastiska. Floristen var fantastisk. Maten och servicen var fantastisk och begravningsentreprenören bara fixade allt annat. Det var så himla skönt att veta att dom var så bra och bara släppa allting och vara i stunden. Så mycket kärlek på ett och samma ställe mot mamma och mot oss. Jag är så himla tacksam för den.
Det är begravning idag. Inatt drömde jag att mamma var här och det kändes så himla naturligt. Att vakna upp till hennes begravning känns allt annat än naturligt.

söndag, juni 15

Det är fotbolls-VM och jag är mer engagerad än vad jag tidigare trott. Det är soligt och varmt och jag sover som en jävla kratta på grund av det samt på grund av att Andreas låter som ett jasplan när han sover. I fredags gick jag och lade mig på soffan för att få sova, men då gick solen upp. Kände mig jävligt motarbetad då. Igår gick vi på stan i syfte att välja dom där jävla ringarna nån gång och lo and behold! Vi gjordere! En liten man som hette Lars och som hade väldigt nariga fingertoppar (yrkesskada?) ilade runt i butiken för att hämta mer grejer åt en viss bestämd dam som tänker lite som den här fast liksom lite mindre gluttrig fast ändå stor eller jag vet inte. Till slut blev det en version av den jag blev kär i förra gången som jag gjorde om en smula. Lite lägre här och lite smalare där och ta bort allt det runda för det ser helt snett ut. Ungefär så. Idag har jag tvättat, ätit jordgubbar och legat i soffan.

tisdag, juni 10

Vi har inget internet hemma. Ja, jag har väl ringt och bett dom skicka en router så vi kan komma igång för GOD IT'S KILLING ME att vara utan. Eller min plånbok egentligen eftersom det bara slutar med att jag internetdelar via telefonen och måste köpa massa extrasurf för att 8 GB visst inte räcker så himla länge när man vill se på serier i soffan. Annars så har jag bett min fina kompis som bor i London att gå till en butik och prova lite ringar åt mig eftersom jag har hittat en designer som gör FANTASTISKA GREJER! men är lite obekväm med att köpa saker på interwebz för massor med pengar utan att nån ens har tittat på dom innan. Jag har (nog) bestämt mig nu. Tror jag. Velar lite mellan en som har en sten i guld som är lite större och en som har en diamant som är lite mindre (for obviously diamanter är lite dyrare än guld va). Den första är rolig och cool och jättespeciell och den andra är snygg och elegant och kanske lite mer hållbar i längden men också cirka dubbelt så dyr. Funderar också på hur jag ska kunna övertala min kille om att få köpa en kopparlampa till köket samt vad för sorts bokhylla vi ska bygga samt var den ska vara placerad. Således kretsar större delen av min hjärnkapacitet kring hur jag ska kunna spendera en massa pengar eller hur jag ska kunna se mer på serier. Det känns inte helt sunt, men det får vara okej for now.

söndag, juni 8

Idag har jag blivit beordrad att ligga i soffan hela dagen och TA DET LUGNT, SA JAG! Det är skitsvårt att inte hålla på och pilla med nåt och bara liksom ligga still och jag har självanalyserat anledningen och kommit fram till att det är mycket liksom slut nu. Mamma, obviously, men också mina mål eller drömmar eller så. Så många singelår där jag liksom drömde om kaffe på sängen en famn att krypa in i frukostar i köket stora fönster i vardagsrummet ett gemensamt hem gemensamt liv. Och så nu, jag har allt det där. Och i tomheten och alla minnen och oron och allt som har pågått under de senaste åren så har liksom målen, drömmarna, varit en hållhake eller nåt att fokusera på och nu har jag liksom inte nåt direkt att fokusera på. Okej, vi har fortfarande några grejer att göra (bokhylla! sovrummet!) men det är smågrejer. Nästa stora grej är liksom bröllop eller barn och det känns lite tidigt att tänka på det nu och jag är asnöjd med jobbet så där kan jag inte heller ha nån plan. Det är tomt. Äh, jag ramblar här nu men iallafall så ska jag öva på att göra inget och låta huvvet komma ikapp kroppen.

lördag, juni 7

Lyssnar på Nas, dricker hemmagjorda drinkar (älskar vara vuxen och ha spritskåp) och spelar Stockholmsspelet. Sämre kan en ju ha det.