torsdag, november 27

Urban outfitter har börjat sin black-out för övrigt

Julklapp till pappa *check*. Hittade på deal på amazon, som för övrigt också har väldigt generösa returpolicies och supermegadupertrevlig kundservice. Köpte även en present till till ett Mycket Bra Pris. Hade jag bott i USA hade jag med stor sannolikhet blivit en coupon-hunter på grund av det oerhörda välbefinnande jag får av att köpa saker som jag ändå ska köpa till ett billigare pris.

onsdag, november 26

Lite julklappstips-ish och vuxen på riktigt

Ja, men okej jag somnade i fredags och vaknade typ i måndags. Kanske inte riktigt, men jag vaknade i normal tonårstid KVART - I - ETT i lördags, petade på Andreas och ba eh haru sett vad klockan är? Sen gick vi upp vid kanske halvtretiden, eftersom jag var tvungen att kolla på ett avsnitt av drop dead och Andreas var tvungen att äh jag vet inte, kolla grejer i mobilen och sova. Gjorde således ingen av de planerade helgaktiviteterna. Sååååå, jag tar igen det nu. Dels har vi gjort en julklappsbudget för inköp till familjer och sånt (proud to be en tant) och dels så ska vi kanske köpa den där bilen (hurrah!).

Men okej, här kommer mitt tips inför julen för er som kanske inte riktigt visste det innan. Nu i helgen är USAs största shoppinghelg, som startas av Black Friday på tada! fredag. Det är vanligtvis riktigt riktigt riktigt riktigt bra priser och det bästa? Väldigt många svenska webshoppar hakar på och kör ibland bara fredag, men oftast hela helgen. Sen efter helgen kommer Cyber-Monday i USA där det blir ännu mer bra deals och ja, igen, många svenska företag hakar på för att inte missa försäljning. Min plan är nu att surfa slut på internet, bokmärka internationella webshoppar eller produkter på sidor jag gillar och göra en plan på vad jag ska köpa till vem och sen ha det som mission att få det så till så bra pris som möjligt.

fredag, november 21

Är ensam hemma ikväll. Handlade på vägen hem och har precis satt in en potatisgratäng i ugnen och sen gjort oxrullader som står och puttrar ovanpå spisen. Jag känner mig SÅ DUKTIG. Har även köpt chips och dipp och blandat flädersaft med bubbelvatten *geni*. Snart är det mat och sen ska jag kolla på dtop dead diva tills jag somnar i soffan. Hejrå.

Saker jag gör på jobbet

Idag har jag först visat vår nya kollektion för vår säljare och sen ätit lunch med Alltfinnsredan och sen så åkte jag till city och mötte upp min kollega och shoppade för företagets pengar tills nu. Vi ska ha fotografering på måndag och den hör gången valde vi att strunta i stylist och stylea själva och DET ÄR SÅ ROLIGT! Att få klä på nån kläder utan att den gnäller och dessutom slippa betala själv? Mitt nya drömjobb.

Hit går jag på date (lista på request)

Igår blev jag tillsagd tillfrågad att göra en lista på restauranger i Stockholm som jag gillar. Min första känsla var men herregud jag kan ju inte det, jag går ju bara till Matbaren och äter pepparsås, men kanske ändå att jag har några favoriter att dela med mig av. Så, till en kompisdejt eller kärleksdejt eller föräldradejt eller vad man nu har för dejt som man vill hänga med kommer här min lilla lista på ställen, utan inbördes ordning.

Restaurang AG (Kungsholmen)
Nu har jag ju bara varit där en gång, men vilken gång! Jag trodde i och för sig att Andreas skulle göra slut den kvällen och kunde inte riktigt njuta förrän en bit in i förrätten, men om man har lite mer hjärna än mig så kanske man fattar att ingen gör slut över en 1500-kronorsmiddag. AGs är dyrt, peoples. Det är dyrt och det är värt det och därför tycker jag att AGs kan få stå för den där fina firarmiddagen. Jag hör till skaran som tycker att om man går till nåt så bra så ska man käka trerätters och dricka finvin och riktigt götta sig, men det är klart att man kan gå dit och käka en huvudrätt också och då är det såklart inte lika dyrt. Åh, dom har en liten mysig bar med lite typ tapasgrejer också, det är också mysigt. På AGs bokar man för övrigt bord i tid och på AGs äter man kött, nästan enbart.

La Vecchia Signora (Södermalm)
Stockholms kanske bästa fin-italienare med fantastiskt vin och magiskt fina ingredienser. Här kan man sitta och käka i baren och känna sig som en stammis, men annars är det vita dukar och härliga, lite skojbuttra servitörer och vinet VINET! La Vecchia är supermysigt och känns verkligen som en fin restaurang och hit skulle jag gå om jag hade tid att käka middag länge.

Bacaro (Södermalm)
En liten pärla som min kompis har som stammishak. Det är kaklade väggar och ståldisk och ett litet kök där man lagar enkel mat med hjärta. Hit går man kanske en tisdag för att käka nåt lite snabbt när man inte orkar laga nånting hemma och oj vi tar ett glas vin till va? Sen blir man oftast kvar ganska länge för det är liksom gjort för att prata där. Till Bacaro går man när man vill prata på nåt sätt. Bacaro är väldigt resonabelt prissatt.

La Tentazione (Norrmalm)
Ahmen okej, vi kör alla italienare på rad här. När Andreas fyllde år förra året så krävde han att vi skulle gå till det som var lite av hans stammishak när han bodde på Norrmalm. Det regnade och jag tyckte att det låg så jävla långt bort, men alltså MYSET! Det känns som (är?) en familjerestaurang. Det är träbord och tända ljus och tavlor som det känns som att ägarna har köpt på sina sommarsemestrar i Italien hängda på lite olika höjd. Det är mysigt och trevligt och snällt. Det är den perfekta åh ska vi gå ut och käka ikväll var ska vi gå?-restaurangen. Det är inte dyrt, det är inte fancy, det är inte gourmetmat. Det är italienskt och det är good enough.

Matboden (Södermalm)
Restaurangen som jag på riktigt får cravings av. Restaurangen där vi har ett stammisbord och där alla servitörer vet vad vi vill ha och där vi får dricka rabatterad sprit till kaffet. Restaurangen dit jag går allra oftast helt enkelt. Jag är helt besatt av deras pepparstek, men dom har både jättegoda fiskrätter och jättegod annan mat och alltid två dagens-grejer. Det är anspråkslöst och mysigt och ja, hit går jag efter jobbet för det är asgod mat utan att kräva läppstift och klackar.

Pressklubben / Duvel café  (City)
Jag tror att det var här jag och Andreas typ blev ihop. Jag hade bokat bord på Pressklubben, men vi gick bägge två fel och hamnade på deras systerrestaurang (delar kök) Duvel Café och efter tre oerhört förvirrade konversationer om var vi hade bokat bord så slutade det med att vi käkade på Duvel. Där är det vita dukar och servitörer i fluga och fransk mat, främst skaldjur. Vi stod på gatan och rökte efter ett par glas vin och jag sa till Andreas att jag gillade honom så mycket att om han inte kände samma så skulle vi vara tvungna att sluta ses för det skulle göra för ont. Han sa att han gillade mig tillbaka och så satt vi där och tindrade med ögonen och jag blev så uppassad av en av servitörerna och Andreas helt ignorerad. Det var jättekul. Iallafall, på Duvel finns det också typ soffbås man kan boka om man är lite fler. Dom har jättegoda drinkar och fin mat. Hit går man en fredag efter jobbet eller kanske till och med en lördag som man vill fortsätta efteråt. Pressklubben har mer belgisk mat, mer öl och är lite mindre stiff. Där är det fantastisk mat och fantastisk service och som gjort för att sitta och liksom planera livet på och ta bara ett glas till va? Duvel är rätt dyrt, pressklubben är mer okej i pris men fortfarande inte billigt.

Okej, nu måste jag jobba men jag kan fylla på med fler nån annan dag om ni vill?

torsdag, november 20

Att ta igen det jag tycker att jag har saknat

Sen tiden jag hade på mitt förra jobb, då när jag grät av stress i hallen när jag kom hem från jobbet, så har jag liksom inte orkat vara så jävla social. Sen kom ju hela mammagrejen och det tog ju rätt mycket energi och så. En eller två saker i på veckodagarna har jag klarat av och sen har jag typ nästan ställt in när jag inte har orkat med den sista inplanerade grejen. Men förrförra veckan fick jag lite panik över att jag är en så dålig kompis och att jag aldrig vill umgås så jag bokade in grejer varje dag den här och nu är det torsdag och jag ska bokklubbshänga med fina människor ikväll och det ska bli jättekul, men shit vad slut jag är som artist nu. Jag får helt enkelt försona mig med tanken att jag behöver varannan dag ledigt för att liksom orka nu för tiden. Plus (och det här är så cheesy) jag har typ inte hängt med Andreas nånting sen innan förra helgen och jag längtar efter att umgås med honom. Jag vill sitta ner, på en restaurang, med en drink, och prata med min kille.

onsdag, november 19

Vad jag gör på jobbet hela dagarna

Ni vet när man sitter på jobbet och har en miljarrrrd saker att göra och ba *sätter på country-radion på spotify* *gör kaffe* *googlar saker*? Bara jag?

tisdag, november 18

Meddelas enbart här (och eventuellt i andra sociala skrytmedier)

Jag är barnvakt ikväll och livear föräldraskap åt tre ungar OCH ALLA HAR LAGT SIG I TID, BORSTAT TÄNDERNA OCH SOMNAT UTAN ETT ENDASTE GNÄLL! Okej, det minsta barnet har eventuellt sin vanliga tröja istället för sin pyjamaströja för well, tyckte inte att det var värt fighten första gången jag barnvaktar honom, men å andra sidan somnade han i min famn efter att ha knölat runt i sängen och pratat med sig själv och fnittrat i tjugo minuter helt urgulligt tills jag blev helt stressad av att barn två skulle i säng så jag helt resolut tog honom i famnen och vaggade i tre sekunder och ba eh okej, han sover? Barn två och tre gick och lade sig när dom blev tillsagda och helt gnällfritt. Är ju clearly the child whisperer. (NO JINX)

Firade med att diska och göra mig en kopp kaffe och ringa Andreas för att diskutera (tjata) att/om vi ska köpa min mammas bil. Jag är team Ja! pga vill ha bil och mammas är fan fin, liten, bensinsnål och well, mammas. Plus är inte så dyrt som jag trodde?

måndag, november 17

Jag har kommit in lite i ett lässkov (NO JINX!) och det är så himla roligt. Vi kan i och för sig kalla det jag läser för väldigt lättläst, men ändå JAG LÄSER UTROPSTECKEN. Nån dag i veckan ska jag samla ihop det lite och kanske göra en liten läslista. Det hade väl varit roligt? Det var ju ungefär tusen år sen jag gjorde det, så jag tycker iallafall att det skulle vara kul.

fredag, november 14

Strö lite socker på mig är du vänlig

Jag träffade en av mina finaste igår. Vi har på grund av livet inte setts på den här sidan årsskiftet och fan alltså vad jag har saknat honom. Vi käkade middag och drack öl och pratade om livet och sen kom två andra kompisar som jag inte har träffat på tusen år förbi och så blev det fler öl och en drink och en shot och sen kom tre till och alltså det var så kul! Gud vad jag behövde en sån kväll och vad den påminner mig om vad Stockholm kan vara.

torsdag, november 13

Jag sitter och målar naglarna på jobbet och ska faktiskt gå ut (gasp) och dricka vin och äta efter jobbet. Berättade precis för min kollega om the wild days och hur jag faktiskt var en sån som kom hem ett par timmar innan jag skulle upp till jobbet och hur jag dansade och shottade och i största allmänhet faktiskt var rätt social. Lite känner jag var fan tog hon vägen den där roliga härliga vilda personen? Varför är det bara ekonomitanten som är kvar? Alltså jag gillar ju mitt trettiosomethingliv med sina tvättdagar och teveserier och middagar rätt jävla mycket, men nån gång vore det lite roligt att få förfesta och sen gå ut och verkligen megadansa och shotta och komma hem med trasiga strumpbyxor halv fem och sova till tolv. Idag är inte den dagen i och för sig, men jag tänker iallafall dricka en drink och skratta.

Dagens filmtips

Okej, igår var jag ju lite deppig, no? Så jag låg i soffan och kollade på teve, mest på TLC eftersom hjärndöd teve är det bästa jag vet när jag är nere för det gör att jag helt kan stänga av huvudet och ba näe! den klänningen ska du VERKLIGEN inte ha på ditt bröllop, FEL VAL! till Say yes to the dress eller skratta åt den italiensk/amerikanska karikatyren som är chef i Cake boss. Sen bestämde jag mig för att hyra en film efter maten (smart-tv FTW!) och så var den första jag såg Tammy med Melissa McCarthy och eftersom hon kanske bara är min bästa skådespelerska EVER så tänkte jag att ja, men den ser jag. Herrejävla gud vad den var rolig. Jag spolade tillbaka scener och såg till och med om de första femton minuterna direkt när eftertexterna började rulla. Det är alltså en komedi (duh) med nästan bara kvinnor som inte en enda jävla gång är en karikatyr på en kvinna, utan som liksom bara råkar vara av kvinnokön. Tammy åker med sin mormor (Susan Sarandon) på en roadtrip och well, den är underbart rolig. Snabb och lite oväntad i replikerna och, jag vill inte stressa det här egentligen men, som folk är på nåt sätt. Kvinnor som får vara personer, enbart personer. Inte kvinnor. Aja, se den när du har en dålig dag.

onsdag, november 12

Det blev bättre

En dag ledigt nedbäddad i sängen och en lång dusch med efterföljande insmörjning, fotfilande och ansiktsmask senare mår jag lite bättre. Har dessutom grinat av mig ordentligt, först själv och sen framför Andreas. Jag har också bokat bil i två veckor över jul. Det var mitt lilla dagsprojekt att hitta den bästa dealen och efter att ha kollat nästan alla uthyrningssajter så hittade jag till slut en kombo av rabatter och kontor som gav både en bra bil (ej miniliten) och ett bra pris. Yey för det. Plus middagen står i ugnen och luktar gött och det är Hela England bakar på teve. Det fina i det lilla.
Jag är hemma från jobbet idag för att jag råkade matförgifta mig själv med härskna solrosfrön när jag bakade bröd igår. Så idag är jag trött. Trött och ledsen och ja, trött och ledsen. Dels en trötthet kopplad till dålig nattsömn, men också en fysisk liksom tunghet där det känns som om jag rör mig i sirap eller i strömt vatten. Ledsen för att jag saknar mamma. Jag går runt med nåt självpåtaget dåligt samvete för att jag inte är där tillräckligt för pappa och min syster. För att jag är en dålig, tråkig kompis som inte orkar umgås och inte orkar göra nånting när jag väl tar mig i kragen och träffar nån. För att jag inte har samma driv som innan. För att jag inte är lika glad, lika öppen, lika skrattig. För att den där perfekta känslan som infann sig förut inte finns längre. För att det ligger en dimma över livet och det är så jävla jävla jobbigt.

Det står i nåt sorgehäfte att man tar två steg fram och ett tillbaka och jag skriver under på det. Det har snart gått ett halvår och såklart är det inte lika akut längre, det är ju lite lättare att andas, men det är också svårare att hantera vardagen. Alla förväntar sig på nåt sätt (obs helt normalt beteende, no blaiming!) att livet är som vanligt igen nu. Jag kan inte gärna sjukskriva mig nu bara för att jag sörjer och är ledsen och inte orkar nåt, men det är nu jag verkligen skulle behöva få ligga i sängen ett par dagar och bara vara ledsen. Få det ur systemet, krascha, samla ihop mig igen.

Jag önskar att jag trodde på nånting. På nån större makt, på ett liv efter döden, på skyddsänglar eller att mamma finns med mig på nåt svävande sätt, men jag gör ju inte det. I min värld är mamma borta, inga livlinor. Det är också jobbigt.

Okej, slutgnällt. Nu ska jag ocarpa den här sjukdagen, gråta klart och gå och duscha.

tisdag, november 11

Jag är trött på att ta ställning för/emot min kropp

Jag är överviktig. Enligt BMI-skalan, enligt vågen och enligt vanliga jävla ögon. Jag har tränat i perioder och fram tills för kanske 8 år sen så var jag inte speciellt stor alls (även om jag såklart tyckte det). Nu? Ptja, min mage är i vägen. Mina lår får definitivt inte plats i ett par normalstora jeans och ja, ni fattar. Det är klart att jag vet det. Jag är bara så jävla trött på att antingen försvara, i huvudet eller för andra, att jag är det (det handlar inte om mätstickor och kilon, jag har rätt att känna mig snygg ändå, hell jag ÄR snygg ändå, min kille doesn't mind, jag är smart och witty och likeable osv) eller att jag inte bryr mig, att jag vet om det, att jag faktiskt lever rätt nyttigt, att jag inte äter godis, att jag ska börja träna, att jag faktiskt har tränat massor i mitt liv och att jag egentligen är en träningsperson. På att att försvara två motsatser: utseende spelar ingen roll / även tjockisar är snygga faktiskt. Jag är trött på att få dåligt samvete om jag är den som hämtar pizzan eftersom tjocka människor obviously inte borde äta onyttigt utan veta bättre och käka en sallad. Vilket kanske är sant, men herrejävlagud kan vi andra kanske inte minda vår egen business? Jag är trött på varenda jävla kommentar om utseende, smal eller tjock, cellulit eller inte. Jag orkar inte ens föreslå en jävla lösning på det här (jo, sluta kommentera utseende period) men jag tänker härmed vägra delta. Jag tänker inte kommentera min egen kropp nåt mer. Jag tänker inte lyssna om nån annan gör det. Jag tänker byta samtalsämne om det kommer upp. Jag fucking avgår från allt. Hejdå.

tisdag, november 4

Andra saker jag tänker på

Att det inte går att kommunicera med min pappa med sms eftersom hans svar 99 gånger av 100 är helt oförståeliga. Att han vill att jag möter honom på centralen när hans tåg kommer trots att han kan ta en taxi för det är trevligt. Att jag vill ha en selfiestation på vårt bröllop och kanske har hittat en lösning på det som kräver nästan ingenting av våra gäster och nästan ingenting av oss.

Saker jag tänker på

Om vi ska hyra bil under julhelgen eller inte. Det är rätt dyrt, men också rätt gött. Om vi ska köpa bil så småningom eller inte. Det är rätt dyrt, men också rätt gött. Att min finaste killkompis ska flytta till Stockholm med sin familj och att det glädjer mig nåt oerhört. Att jag hade en så fin stund med min kille igår. Att han är en sån mjukis och att hela mitt hjärta smälter till en liten pöl på grund av det. Att pappa kommer hit ikväll. Att vi inte har städat eller tvättat eller packat. Att jag inte får glömma att gå till apoteket och hämta nya p-piller IDAG. Att jag inte får glömma att posta paket och brev IDAG. Att jag måste börja bocka av grejer på min todo på jobbet. Att vi kommer klara budgeten till bröllopet. Om vi kommer klara budgeten till bröllopet. Att jag är hungrig.
Jag drömde att jag sprang ett maraton inatt och förutom en liten badpaus i mitten så klarade jag det i stor förvåning. Det kommer ju aldrig hända i verkligheten så det gäller att passa på att skryta.

måndag, november 3

Nu sitter min kollega och klappar på min andra kollega för att "han är lurvig"

Jaha, tillbaka till jobbet efter en helg av familjehäng av alla sorter. Först med min familj och sen en sväng med Andreas igår. När vi åkte hem grät jag lite i bilen och tvingade Andreas att leta igenom hela min väska tills han hittade näsdukar som jag precis kom på att jag glömde ta ur hyrbilen imorse. Aja, lite snor och tårar har väl ingen dött av. Saker som har bröllopshänt: vi har bokat bröllopsfotograf (yey!), fått planritning på lokalen och börjat spåna i bordsplacering. Ja, utan att vi ens har skickat inbjudningar än. Det är bra att vara förberedd. Vi (jag) har också skrivit inbjudningscopy och överlämnat till herr Art Director för designskiss som jag sedan kan vara jobbig och vilja ändra. Hoppas på att ha färdigt inbjudan till nästa vecka så vi kan börja skicka ut.

I övrigt kanske mitt "tips om sorg" var lite...hårt? Alltså allting man gör är ju såklart i all välmening. Inget av tipsen gäller närmast sörjande och deras direkta kontaktnät, men ja. Jag står nog för det iallafall.

På onsdag åker jag till Nice med pappa och Andreas. Det ska regna alla dagar vi är där så jag tänker att jag kommer bli så oerhört kulturellt berikad i och med alla museum vi kommer besöka. Och så är jag jävligt sugen på att köpa bil. Det var nog allt för den här gången, hej.

lördag, november 1

En kortis i att bemöta sorg

Det är skitsvårt att hantera sorg. Såklart för den som direkt drabbas, men också för alla runtomkring. Ingen vet nånsin vad en ska säga för det finns egentligen ingenting att säga som kan hjälpa till. Vi pratade om det igår. Hur folk bemöter oss, vad dom säger och vad som faktiskt gör lite ont även fast vi vet att allting egentligen sker i all välmening. Så på förekommen anledning kommer här lite av mina tips på hur en (inte) bemöter nån i sorg. (Gäller såklart inte närmsta kretsen vänner/familj. Alla era ord/tips/hjälp/sms/kramar osv hjälper.)

1) ignorera det inte. Byt inte sida på gatan eller hylla på Ica eller titta bort. Säg hej. Personen i sorg är fortfarande en fucking person.

2) säg inte "jag beklagar sorgen". Du beklagar inte sorgen alls. Du beklagar förlusten. "Jag är hemskt ledsen för er skull" går också alldeles utmärkt. Eller för all del "jag vet inte vad jag ska säga".

3) dra inte en parallell till ditt eget liv/person du har förlorat/situation du har varit i. Ta hand om dina problem själv.

4) berätta inte i första läget hur du upplever förlusten eller händelsen och hur det har påverkat dig. Säg det till ditt eget nätverk och låt dom trösta dig.

5) säg inte "det blir bättre" eller "man måste gå vidare" eller liknande. Säg generellt ingenting generellt och använd inte man/en. Håll det personligt eller håll tyst.

6) var den som håller kontakten. Fortsätt ringa även om du inte får svar. Skicka sms om vad som händer i ditt liv eller om nåt tv-program eller vadsomhelst. Det är livlinor när man inte orkar själv. På riktigt. För en dag orkar man och då är det så så så skönt att inte känna sig helt ur loopen.

In short, säg att du är hemskt ledsen/beklagar förlusten, var tyst en stund och se om mottagaren vill svara på det och om inte börja prata om nåt annat.

Ett annat tips är också att istället för blommor skicka matcheckar på take-away alternativt skicka blomstercheckar. Alla blommor är skitfina och man blir asglad, men det blir så himla tomt när dom vissnar efter ett par veckor och då vore det fantastiskt att få dra ut det lite över tid. Obs. Alla blommor/gåvor/sms/mail är sjukt välkomna.

Varsågoda.

fredag, oktober 31

Så har det gått ännu en vecka och det är sol och det är fredag och om ungefär tio timmar får jag krama på min pappa och min syster och jag längtar ihjäl mig efter det. Den här gången hyr vi en bil istället för att ta tåget. En ganska stor del av mig känner mig som en skurk för det, men jag orkar inte med SJ den här gången. Det är för mycket byten, för mycket osäkerhet. Jag vill komma fram. Jag vill komma fram i tid och vi behöver lite flexibiliteten för vi åker förbi Andreas pappa i Örebro på vägen hem och det hade varit sjukt jobbigt utan bil. Hoppas som vanligt på att Hertz ska ha råkat hyra ut alla andra bilar och ge oss en sprillans ny volvo trots att vi har hyrt snålmodellen. Nu jinxar jag det säkert genom att säga det, men vi har tagit billigaste alternativet nästan alla gånger och ändå fått fina, nya, snabba, härliga volvos. *fingers crossed*

Annars då? Well, jag har varit lite ledsen över livets förgänglighet. Jag har varit väldigt tacksam för månaderna veckorna dagarna timmarna vi fick med mamma. För att vi fick våra avskedsord, även om ingen nånsin kan få tillräckligt med såna. Jag har fått en diffus tanke/känsla om att döden är så himla mycket mer en del av livet än jag har tänkt förut. Att livet på nåt sätt handlar om att deala med döden och att vi på nåt sätt ändå är gjorda för att göra det. Hur det går i sjok det här med att förstå och att sörja. Hur dagarna på nåt sätt öppnar upp en ny plats i hjärtat där saknaden också kan få rymmas med glädjen och det fina i minnen. Nä, men okej nu droppade det precis ner en tår i mitt kaffe som står framför mig på skrivbordet. Men iallafall, att döden är vidrig men att livet på nåt sätt ändå är större. Det känns lite hoppfullt.

tisdag, oktober 28

Läste precis en blogg jag har följt i många många år och om hur den familjen väldigt plötsligt har blivit en person mindre och jag blev så himla ledsen för deras skull. Livet och döden, jag är inte direkt överens med nån av er just nu.

Bröllopsfronten uppdaterar

Igår var vi på dejt med vår vigselförrättare. Både jag och Andreas höll på att börja gråta för det kändes så rätt och så stort och så OMG VI SKA GIFTA OSS! Och vigselförrättaren liksom fattade. Alltså det är en sak att hålla på med allt det praktiska (really, inte så mycket? förstår alls inte hetsen) men sen när man kommer till själva ceremonigrejerna och inser att vi kommer vara gifta och han kommer vara min man och jag kommer vara en fru, hans fru? Herregud vad det är stort.

fredag, oktober 24

BFFs 4-ever

Nä, nu tar jag några vinflaskor, en väska med relativt rena kläder och en av mina bästisar och drar till Jönköping och hänger med mitt högstadiecrew hela helgen. Vi har liksom känt varandra i...18? 19? år och jag gillar dom så himla himla himla mycket. Tänk att dom har funnits i mitt liv sen killar är som bussar; missar du en kommer snart en ny/buffalo/aqualimone/vit ögonpenna-tiden. Gud, är så gammal nu va.

torsdag, oktober 23

Tänk om nån av dom där spammejlen med alla miljoner jag vinner kunde bli sanna? Har så lite pengar just nu och ja, det är självförvållat och ja, det är lön imorgon. Den är liksom inräknad i det. Snyft.
Jobbar från soffan idag för jag måste göra en grej som kräver InDesign och det har jag bara på hemmadatorn och den är way to heavy för att släpa med till jobbet. Fördelar med att jobba hemma är ju helt klart att man kan gå till ligga i sängen -> jobba på mindre än två minuter (hej mysbrallan, gårdagens tisha, tofflor och Andreas gamla kofta som jag hittade på en stol bakom mig när jag frös förut), att det finns lunch utan att man behöver handla samt att det finns dagsljus. Nackdelarna är väl att det är så jävla tråååååkiiiiigt! och att jag inte riktigt har koll på vad jag borde göra för min to do-lista-bok ligger på jöbbe.

onsdag, oktober 22

ORD VI HATAR: FEEDBACK OCH/ELLER ÅTERKOPPLA

HÄR PÅ JUST ANOTHER FUCKING BLOG FIRAR VI IDAG CAPS LOCK-DAGEN (ja, det är sant, kolla almanackan eller var man nu kollar sånt) OCH KRÄVER ATT SAMTLIGA SVENSKA MÄNNISKOR TAR BORT FEEDBACK OCH ÅTERKOPPLA UR SINA ORDFÖRRÅD. WHILE WE'RE AT IT: TA OCKSÅ BORT LÄSK, SNASK OCH POMMES. SÅ HIMLA ÄCKLIGA ORD.

Dags att samlas i smågrupper igen

När hörrni, nu har jag tänkt igen. Ojojoj, vad kommer den här gången? Närå. Men så här: jag vet ju livet både innan och efter något förjävligt har hänt. Därför tar jag nu på mig den allvetande hatten och pekar med hela handen och säger ett bestämt: SLUTA FÖRMINSKA SORGER BARA FÖR ATT DU HAR ANDRA BRA GREJER I DITT LIV/ANDRA HAR DET VÄRRE. Alltså, din sorg är ju din sorg. Den är baserad på saker som händer i ditt liv och vad du har för referenspunkter. Om du är ledsen för att din partner fräste på dig imorse så har du fan rätt att vara det. Om du är ledsen för att du saknar ett eget litet barn så är du ju det. Är du trött och lipig för att du har ett? Också freaking okej.

Det finns tydligen nån världslag som bestämmer vem som verkligen har rätt att vara ledsen (och hur länge). Förlorat en förälder? Hemskare än att bli dumpad, men bättre än att förlora ett barn. Typ så. Det är förjävliga förjävliga förjävliga händelser som ingen önskar nån annan, såklart. Men dom är (som tur är) också mer sällsynta än att vara trött eller ledsen över jobbet eller ha panik över vad fan man ska göra med sitt liv.

Jag hatar verkligen förminskande av känslor och det eviga ursäktandet förlåt för att jag tänker så här jag vet ju att det finns folk som har RIKTIGA problem. Som att man bara får vara ledsen om man verkligen har nåt att vara ledsen för. Som att det är en känsla vi ska spara på. Kan vi inte sluta tänka så? Kan vi inte börja att bara dela med oss av när vi är ledsna så vi kan känna oss mindre ensamma i det och liksom stötta varandra i det och ta bort stigmat i att man är ledsen fast man inte borde?

Tack för mig.

Edit: åh herregud, glömde ju det viktigaste i det här (tack, Mirijam!): kan vi också sluta påpeka för folk som visar sin ledsamhet att det minsann sticker i ögonen pga barnlöshet/föräldralöshet/blivit dumpad? Det är inte okej att pusha på sina egna demoner på alla andra. Håll käften och sluta läs/gå därifrån/deala med att alla, ja ALLA, har sina egna problem som vi andra kanske inte ens vet en tiondel av.

Jag är dig evigt tacksam

För ungefär två månader sen SKULLE JAG MINSANN BÖRJA TRÄNA och så sa jag det till Alltfinnsredan och bad henne liksom...peppa mig. Och med peppa menade jag gnälla tjata hota för att jag ska ta tag i mig själv. Det är inte så snällt att be en kompis om det, men eftersom hon är världens bästa och nu lydigt har smsat ska du med och träna idag? På måndag? På onsdag? minst två gånger i veckan och därmed har gjort att jag har slut på ursäkter SÅ PACKADE JAG NER MINA TRÄNINGSKLÄDER OCH TOG MED MIG DOM TILL JOBBET IMORSE! Vi kanske inte ska ropa hej än, men nu måste jag fan gå dit, skriva in mig eller vad man nu gör på gym these days och gå och ställa mig på en maskin i minst 30 minuter. Nu skriver jag det här också så det blir ännu pinsammare om jag inte gör det. Livlinor? Förverkade.

torsdag, oktober 16

Jag ska minnas alla mina känslor och hur dom berörde mig

Att alla känslor får plats i en och samma kropp? Jag kollade precis på en video om mamma spelade in för ett par år sen och som är så jävla rolig/gullig och så skrattade och grät jag i en salig röra och sen blev jag jätteledsen och sen smsade Alltfinnsredan och så började jag asgarva. Det är så märkligt hur det ryms på samma gång i en liksom.