fredag, juni 24

Vi är i Lenåsen utanför Rättvik hos våra kompisar i deras sommarstuga/hus. Allting är supervackert. Jag är förkyld eller allergisk och LIVRÄDD för att jag smitta Ellen om det är det förstnämda så jag tar alla mediciner jag kan hitta för att inte hosta/nysa/snora (och jag har "några stycken" eftersom förkylning är ungefär det folk känner för maginfluensa för mig). Hade lite ont i halsen i förrgår och igår morse och huvudvärk natten till idag och nu är jag lite tät i luftrören och lite snuvig. En mycket mild förkylning om det nu är en sån, men vem vet hur en knappt åtta veckor gammal pluttig bebis reagerar på det? Andreas säger att han inte känner nånting och google säger att förkylning bryter ut dagen efter smittan och att smittotiden är cirka två dygn samt droppspriden så han borde vara sjuk isåfall, men en vuxen man i sina bästa år har ju liiiiide mer av ett immunförsvar än min lilla knölfia till bebis.

Hon är iofs rätt mycket av ett genibarn eftersom hon idag åkte bil mellan 11.30-17.00 och bara vaknade en gång för att käka och var vaken och satt och snackade och log i en halvtimma innan hon somnade om igen. Var beredd på att få ta igen det efteråt, men hon körde bara sin vanliga fantastiska tajming och skrek den halvtimman när alla andra åt middag. Varför, oh VARFÖR, vaknar dom ALLTID sekunden efter middagen är klar och liksom knölar och gnäller och grejar? Blir också väldigt stressad mammy av att andra människor måste lyssna på hennes tinnitusframkallande gastande. Det gick över när hon motvilligt sparkande och gnällande somnade mitt i ett vres i selen. Gud vad intressant det här är för er. Verkligen. Vi säger godnatt istället.

tisdag, juni 21

Be still my beating heart

Min bebis börjar bli stor nu. Igår blev hon sju veckor och det nyfödda börjar lite som försvinna in i nån form av bebis istället. Vi har fått rensa ut kläder (gråt) och det som förut mest var reflexer är nu medvetna handlingar. Min bästa medvetna handling är när hon trycker upp sitt huvud mot min hals eller klänger sig upp till min axel och trycker kinden mot min kind och mmmm-ar nöjt. Jag vill gärna låtsas om att hon också medvetet pussar mig som härm för att jag alltid pussar henne när hon vrider huvudet och trycker sin öppna mun mot mitt ansikte, men tyvärr är det nog mer en går det här att äta?-reflex. Jag borde egentligen sova, men började titta på bilder från när hon var nyfödd och uuuuäääääh och lilleskuttårar. Hon kommer aldrig vara så där liten och pluttig nånsin igen ju.

söndag, juni 19

Spridda tankar igen (obs innehåller sexfråga)

* Varför pratar "alla" om avslag? Upplevde det som cirka noll jobbigt. Det är ju bara att använda binda/trosskydd? Förstår inte problematiseringen.

* Mitt liv blev ca 100% bättre när jag och Andypants insåg att vi liksom glömde bort oss-oss i allt föräldrande och jag började sova med honom istället för som en hök över börnet. Bonus: blir fortfarande yr i huvudet när vi hånglar. Känns som win! Bonus 2: börnet sover mycket bättre utan mitt hökande.

* Det här med sex post-preggo, hur gör man? Närå. Jorå. Men seriöst, jag känner mig jättenervös för hur det ska kännas/vara och framförallt tänker jag jävligt mycket på hur det ens ska ske? Hur gör man? Det känns ju inte direkt mer onervöst att 1) ha tidspress/stress pga barn som kan vakna NÄRSOMHELST och 2) var gör man det ens? Känns askonstigt att vi ska ligga i samma rum som Ellen ju. Och därför 3) hur ska vi ens börja det hela? MYCKET tacksam för tips/guidning i det här va.

* Ska jobba på onsdag. Det ska bli askul och också men NEJJE JAG VILL VARA LEDIG. Gräset och grönt osv.

* Har nu varit ute och käkat två gånger sen Skrällen kom till världen. Det har varit fantastiskt. Trodde inte att jag skulle känna så. Trodde generellt inte att jag skulle känna så starkt att jag är liksom mig själv/som vanligt bara plus en.
Igår när vi skulle gå och lägga oss tittade Andreas på mig och ba jag tror hon kommer bli lite av ett original. Och jag kan inte annat än att hålla med. Knasigare bebis än den här är fan svårt att finna. Hon klättrar, muttrar, luras med flit, fräser, spottar som en lama och låter. Fan vad hon låter hela tiden. Det är inga bebisljud direkt, mer som...djurläten. Och hon delar frisyr med Spike i Notting Hill. När man badar henne svajar det likt sjögräs i vattnet och sen ställer det sig rakt upp igen. Älskade, knasiga lilla barn.

lördag, juni 18

Folk som sover bättre om jag inte håller om min bebis: jag + min bebis. Folk som vill göra det ändå pga MYYYYYYS: jag. Dock: natten till igår vaknade hon en (1) gång såatteh får väl behärska mig ändå då. (NO JINX!)

Ps. Tips på mindfullnesstankar när ens kille snarkar HELA JÄVLA TIDEN tas tacksamt emot. Det eller tips på gift att hälla i kaffet. Ds.

torsdag, juni 16

Helrenovering och något litet i det stora hela

Sitter och väntar på kanske det lyxigaste jag nånsin gjort: en timmas massage följt av fotvård och manikyr. Känner stark winning at life. Kände också viss ajje i hjärtat imorse när jag tänkte på hur lyxigt och hur mycket tur vi har haft som föddes där vi gjorde och hur bra vi har det så jag kände att jag verkligen ville pay lite forward så jag beställde ett par matkassar, lekpaket och blöjpaket på Giving People för att göra nånting iallafall. Himla fin organisation det där. Himla fint med all sorts idellt arbete såklart. Hur jag än formulerar mig så låter det här som att jag försöker köpa mig fri från det dåliga konsumtionssamvetet och ja, så kommer det väl alltid vara tills man ger allting som är överskott när allt nödvändigt är betalt på nåt sätt? Oavsett så hoppas jag att någon/några familjer får det lite lättare om så bara för ett litet tag.

måndag, juni 13

Jag har egentligen hur mycket som helst att få ur mig, men tiden bara försvinner och det är rätt svårt att få nåt gjort alls med en bebis på ena armen. Igår, precis innan vi skulle gå och lägga oss, skulle jag ställa in ett pastapaket i skafferiet och då såg jag nåt som rörde sig och tände i taket och ba NEEEEEEEEJ! EN MJÖLBAGGE! Det var en "kul" upptäckt när jag hade tänkt att dagen idag skulle bestå av manikyr/pedikyr, långpromenad i solen och fotboll. Istället: sanera kök, slänga skafferiets innehåll och diska och torka två hundra miljarder pryttlat och hyllor och lådor. Nu är jag helt slut och jag luktar fan funky och borde duscha för Nellie kommer hit till fotbollen och så borde jag verkligen gå och flytta bilen pga städnatt på gatan. Uuääh.

söndag, juni 12

Karriärlistan

Jag vill också göra listan som alla andra gör!

Vad ville du bli när du var liten?
Frisör eller polis, typ som 100% av alla barn. Var ej nytänkande där.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?
Trodde och trodde, men jag hade fått för mig att jag ville bli controller (tjänst som räknar på verkamhetsutveckling, typ).

Gick du någon nishad gymnasielinje?
Nä, alltså jag gick samhäll-ekonomi men den är ju så vanlig så den kan inte direkt kallas nishad. Gick det lite pga svaret ovan, men mest pga HATADE naturämnena pga var så jävla dålig på kemi/teknik/fysik och ville läsa nåt som jag skulle kunna få tillräckligt med kurser för att kunna läsa vidare utan att komplettera. Funderade länge på humanistisk pga gillade språk men THANK GOD att jag inte valde den för 90% helt värdelösa inriktningen. Kom precis på att jag ju faktiskt började gå samhäll-samhäll innan jag bytte till ekonomisk inriktning ihop med 50% av min klass efter första året.

Vad hade du för betyg?
MVG i nästan allt eller 19.6 (av 20). Slarvade lite under första året men sen berättade min kompis Stina att hennes två år äldre syster hade bestämt sig för att få MVG i allt sista året och då bestämde jag mig för att få MVG i allt från och med då pga inspirerad.

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen?
Bästa: Ekonomikurserna pga enkla, användbara och roliga. 
Sämsta: allt med naturkunskap pga ointresse/dålig på det och textbehandling pga hade en så grinig lärare.

Utbildade du dig efter gymnasiet?
Japp, läste ekonomprogrammet med analytisk inriktning på Handels i Göteborg. Började direkt efter gymnasiet för att jag 1) inte ville resa asien runt som alla andra jag kände och därför 2) inte hade nåt bättre för mig och 3) ville flytta hemifrån, men mest 4) för att jag kom in på programmet och inte vågade riska att inte ta platsen för det i början på 2000-talet var inflation i intagspoängen pga komvux. Tanken var att ta ett sabbatsår efter första året, men sen fick jag så roliga kompisar och ville inte lämna dom så jag råkade gå klart utbildningen.

Vilket var ditt allra första jobb?
Rensade ogräs för ett fastighetsbolag i två veckor när jag var fjorton.

Vad har du mer haft för yrken?
Ekonomiassistent, ordermottagare, telemarketingringare, banktjänsteman, webansvarig, marknadskoordinator, credit controller, webshop manager, CFO.

När hamnade du i den banan du är i idag?
Eh, vet inte om jag är på nån direkt bana, men förmodligen när jag fick jobb på WeSC när jag kom hem från Australien eftersom det var då jag kom in i branschen och började bygga mitt kontaktnät. Hade aldrig fått jobbet jag har idag

Vilken är stunden då du liksom visste att du är på rätt väg?
Vet fortfarande inte vad rätt väg är. Tror inte att det finns en rätt väg för ett mer än fyrtio år långt arbetsliv. Men så länge jag tycker att det jag gör är kul så tycker jag att jag är på rätt spår just nu och det har jag typ tyckt sen jag började jobba som marknadakoordinator på ett vitvaruföretag i Australien och det är väl egentligen ett rätt stort filbyte från det till mitt nuvarande jobb som ekonomiansvarig för ett skoföretag.

Vad brukar du få höra att du är bra på i ditt jobb?
Att jag är logisk, lösningsorienterad och att jag får saker gjorda och får dom gjorda snabbt. Att jag är trovärdig och att jag är bra på det jag gör.

Vilka är dina sämsta sidor på arbetet?
Att jag tappar intresset när nåt har passerat startfasen. Att jag blir förbannad på långsamhet. Att jag blir förbannad på allvar egentligen, förmodligen.

Tre saker du är extra stolt över att du gjort i ditt jobb? När jag styrde upp mitt förra jobb från konkurshot till framgång trots att jag var rätt så mycket rookie. När jag lanserade en webshop från scratch trots att jag var rätt så mycket rookie. När jag vågade säga upp mig för att bli hel trots att jag inte visste vad jag skulle göra sen. Två gånger har jag gjort det.

Vad går ditt jobb ut på mest?
Hahaha, allt? All things ekonomi och verksamhetsutveckling antar jag sums it up, men egentligen att vara 50% ekonomitant och 50% uppfostrare.

Vad skulle du vilja jobba med om du inte gjorde det du gör nu?
Alltså jag när ju en dröm om ett eget Bed and breakfast, men hade förmodligen tröttnat innan första kunden kom dit så isåfall kanske projektledare eller nåt med inredning.

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?
Nåt monotont som typ montör vid produktionsband eller nåt sånt. Eller vad som helst med kemi/fysik eller geografi pga det går inte ens in genom första örat.

Vad gör du om fem år?
Jag vill vara VD för mitt nuvarande företag eller jobba med verksamhetsutveckling i ett roligt team.

Vad gör du när du är 60 år?
Trivs med livet. Nä, men jag har ingen aning. Nåt roligt hoppas jag.

Vad skulle det stå på ditt visitkort om du fick drömma?
CEO

fredag, juni 10

Sin fars dotter

Jag ligger mellan två stycken som andas likadant i olika takt. Som har likadana pannor likadana ögon likadana hår likadana virvlar likadana kinder. Som har handen likadant när dom sover och huvudet i samma bakåtlutade position, om dom får välja själva. Som har likadana delar av mitt hjärta. Det är stort att ha en egen familj.

onsdag, juni 8

Barnet spydde gifvetvis cirka två minuter efter jag postade det förra inlägget. Rakt över sig själv, mig samt golvet. Jag är lite at loss när det gäller matningen just nu för vår barnmorska har sagt att vi ska mata henne när hon visar hunger, allt väl so far. Det är bara det att hon visar hunger cirka jämt och vä-hä-häldigt bestämt just nu och om vi matar henne när hon vill så spyr hon på eftermiddagen rätt rejält pga fullt därinne antar jag. Tidigare har det inte direkt varit nåt problem, men nu blir det liksom fel hur vi än gör. Om vi matar henne när hon vill (hela tiden) så spyr hon på ett ibland väldigt läskigt sätt, inga direkt små rapkräkor utan mer exorcisten och typ kvävsaktigt. Om vi matar henne när vi vet att hon faktiskt är hungrig (då hon såklart får äta hur mycket hon vill) så skriker hon oavbrutet tills vi ger med oss. Är det nån här som också matar/har matat sitt barn med ersättning och har nåt tips?
Idag var jag fan cirka trettio sekunder från att skita på mig. Jag var ute på långpromenad för att lufta börnet (och hålla mig ur vägen för städerskan om jag ska vara helt ärlig) och längst bort hemifrån kom den där känslan en får när magen inte är helt okej så att säga. Jag var på södersidan av årstaviken så det fanns inte en enda toa i närheten. Fick gå 2 km med krampaktigt tag kring barnvagnshandtaget och ihopknipen mun (tycker det är enklare att hålla sig med ihopknipen mun, undra varför?) och med total känsla av panik varje gång mitt vakna barn började gnöla för att stanna för att mata kändes inte direkt som ett option. Hittade med manisk blick en toalett på nya boulestället typ vid tanto och gick med väldigt små snabba steg mot WC-skylten och funderade på hur i helvete jag skulle lösa det ifall toaletterna var låsta. Det var dom inte, thank fucking god.

Annars då? Andreas jobbar två dagar till sen är vi lediga ihop i två månader. Yey! Min syrra kommer på fredag. Ännu mera yey! Lägenheten är nystädad och bebisen nybajsad och ingen är nedspydd hittills idag. Yey, yey, yey!

lördag, juni 4

No jinx!

Bebisen just nu? En jävla dröm att ha att göra med. Lyssna härå: åkte 37 mil i bil igår utan ett pip och då var hon ändå vaken iallafall 10 av dom milen, men satt nöjt och konverserade med fönstret/sin pappa/en scarf. Vaknade bara 03.00 samt 07.15 inatt och lät således sina föräldrar sova nästan hela natten. Samt: var på bröllop i 4 timmar utan ett pip, bara zzz samt leenden. Alla på brölliset älskade henne och ba GU VICKEN SÖT BÄBIS! Vi ba mkej, ah kanske lite fast inombords ba JA DEN SÖTASTE EVER STJÄRNSTOPP.

fredag, juni 3

Nu fattar jag njutet alla pratar om när en blir gravid. Åh, NJUUUUUUT av bebistiden!, ni vet. Har inte njutit så jättemycket förut pga haft identitetskris (har jag skrivit om det? Den förnedrande känslan att vilja få bekräftelse/bara kunna få beröm för hushålleliga prestationer typ?) och pga livet har varit uppdelat i tvåtimmarspass av randomness. Nu, så här på andra sidan sv av första utvecklingssprånget, njuter jag så jävla mycket. Ungen är ju rakt igenom ljuvlig! Att det är sommar ute och att det inte är helt äckligt att lyssna på dokumentärer och promenera vid vattnet är ju inte helt fel det heller, men vår bebis just nu? Började precis gråta pga gullighetsdöden när jag tänkte på hur hon log imorse när jag tvättade henne och satt och pratade med henne. Det är som att hela hennes (annars relativt skeptiska) utseende bara exploderar i glädje. Förut satte jag henne i selen för att hon skulle somna och jag skulle kunna käka frukost, men när jag hade ätit klart var jag tvungen att gå och lägga mig i sängen med henne och bara njuuuuuuuta av att hon vill ligga nära och gosa. Får lite ångest över att hon kommer växa ifrån det typ igår. Vill även spela in alla hennes ljud pga också gull deluxe.

Aja jallefall, idag åker vi till Lidköping. Min barndomsbästis ska gifta sig och även om vi inte kan vara med på festen så vill jag vara där när dom vigs och mingla lite efteråt. Fina fina dom! Längtar också efter: pappa, poolen och verandan i oklar ordning. Längtar inte efter: 37 mil i bil med bebis. Hoppas hon kör ett långpass och sover för annars vet jag inte om jag kommer palla.

Jallefall 2: älskar början av juni. Älskar det gröna och känslan av nästan explosion i bröstkorgen av vackerhet. Älskar att Andreas ska jobba 4 dagar till innan vi kör långledigt tillsammans. Älskar (som sagt) den ljuvliga bebin. Älskar allt kanske?

onsdag, juni 1

En månad

Ellen, Skrällen, Fontanellen, lilla grisräven, lillprutten, skräpbebin, bebiten, monstret, älskade lilla vännen, kompis, Fia-Lotta, Knölfia, mammas (pappas) lilla älskling. Du har funnits i en månad nu. Det är jättekonstigt. Jag har varit din mamma i en månad nu och jag är så kär så kär så kär så kär så kär i min lilla bebis. Ibland är du skitjobbig, som när jag har sovit dåligt och du får för dig att absolut ingenting är bra och bara knölar runt vad vi än gör, då får jag bita jättehårt i din blåa gumminapp som vi "lånade" på neo och fokusera på att andas djupt. Oftare är du skitrolig. Alltså, nu är jag ju partisk, men jag har inte träffat nån bebis i din ålder som är så himla rolig. Din favoritgrej just nu är att sitta i babysittern på köksbordet och kolla på texmex-kokboken som står i hyllan på väggen. Den och kaffeplanschen kan du stirra på och prata med i en hel finfrukost till din mammas stora lycka. Du verkar också gilla strukturer, randigt, prickigt och färgen blå även om vi har läst att du borde se i svartvitt.

När nåt är extra roligt bränner du av ett leende som skrynklar ihop hela ansiktet och visar din tandlösa tandrad på det allra mest bedårande sätt. Du ler precis innan du somnar, varje gång, och ibland låter det som att du fejkskrattar. Du låter väldigt mycket rent generellt faktiskt. Du grymtar och gnäggar och frustar och fnyser och tjuter och smackar och låter rätt mycket som ett rådjur. Det är oerhört underhållande. Något annat du sysslar med rätt mycket är att klättra/kräla, helst upp och ner för min kropp. Då borrar du in dina (satans så vassa) naglar i mig och trycker dig uppåt med benen och om du vill ner så slänger du dig helt sonika åt sidan och trycker och bökar eller rullar tills du hittar en plats som är bekväm. Du har krupit över min axel in i soffan och kastat dig rakt ner emellan mina korsade ben. När du hittar en bra position kommer det där tusenwattssmilet och sen somnar du. I lördags krälade du tvärs över vår dubbelsäng från min sida och in under tunneln mellan din pappas böjda ben. Sen blev du skitsur när du inte fick fortsätta över kanten. På månadskontrollen hos doktorn visade du alla dina skills och du är precis som vi redan gissat jättestark och väldigt alert. Du vänder huvudet efter ljud, följer oss med blick och huvud och kan om du är på humör sitta upp och hålla huvudet och vrida det. Du härmas när vi smackar med tungan och blir så jävla nöjd när du inser att du kunde härma.

Älskade unge, jag tror att du har ärvt mitt humör. Förlåt/varsågod.

Du älskar att bada. Du blir helt tyst och salig när vi doppar dig. Det har vi använt ett par gånger när livet har verkat extra jobbigt för dig. Du älskar också att bli kammad, klappad på och påklädd kläder. Du älskar egentligen allting som innebär att du blir kelad med.

Du är det finaste jag har. Jag älskar dig.

lördag, maj 28

Sak som gör mig vansinnig

När ens man säger jag tar hela helgen så du får sova meaning nätterna och sen come night fall somnar på den sidan sängen där barnet inte ligger OCH SOVER SIG IGENOM DOM TVÅ FÖRSTA MATNINGARNA. Ja, han lider tydligen också av den manliga hörseln som magiskt selekterar bort alla ljud dom inte vill höra. Som sitt eget namn eller SLUTA SNARKA! eller sitt barns gny/smackande/skrik. Det enda som är värre än att vakna varannan timma all day erry day är fan att vakna varannan timma när man har blivit lovad att slippa. Det blir nog en rolig lördag för den här familjen imorgon också. Not.

måndag, maj 23

Tre saker som är lol

Ett:
Imorse fick jag slänga ner ungen direkt från bröstet i babynestet och springa till toaletten och sen slänga ner nestet på golvet för att jag blev så plötsligt jävla bajsnödig. Now, om du inte har fött ett barn så kanske du tänker jaha? Men serru, som nyförlöst (allt är relativt) så är det inte a piece of cake att vara supernödig och behöva sätta sig på huk för att försiktigt lägga ner ett barn på golvet samtidigt. Det gick bra för er som undrar, men fy fan vad det inte kändes speciellt värdigt. Plus bonusen att bajsa medan nån ligger och stirrar stint på en? Vänjer man sig?

Två:
Andreas har fått preggobrainz. Det är så jävla jävla roligt. Igår kom han ut i vardagsrummet och såg o-er-hört frågande ut och ba du..dom här bruna liksom frukt..eh..boll..eh..russinaktiga sakerna i fruktkorgen, kan man äta dom? (Du menar passionsfrukten baby? Ja, det kan man.) Vilket kanske inte hade varit så roligt för mig om han inte för ett par dagar sen appropå middagsförslag tyckte att vi kunde äta sånt där platt kött (lövbiff).

Tre:
Mitt barn bjäfser som en räv i sömnen typ jämt, men igår lade hon sig till med färdigheten att gnägga i sömnen också. Alltså det är så URGULL.

Jaha, det här kanske bara är kul för mig pga you had to be there osv, men varsågoda iallafall.


lördag, maj 21

Världens kortaste långsinthet

Vi är sams nu. Ingen ska skilja sig. Vi ska äta hemmagjorda hamburgare och kramas ikapp. Bebin har fått bada och luktar ljuvligt och ler i sömnen. Allt blir bra.
Fick barnet, lekte med henne i soffan och HON LOG! Jag grät och log tillbaka och sen gullade vi i två timmar. Älskar varm bebiskropp mot min, kanske livets elixir.
Så himla jobbigt. Vill inte vara hemma pga tråkigt, vill inte göra nåt pga vet inte vad jag vill göra. Barnet och barnets pappa sover i sovrummet och jag vill bara gå dit och ta barnet och sätta mig i soffan med henne och låtsas som att det ger mg rätten att bara sitta här och...sitta här. Vill även kasta nåt väldigt hårt på barnets pappa samt skrika rakt ut, men gör inte det heller eftersom jag är en vuxen person. Så mycket frustration här nu.

Medelålders man bortskänkes mot avhämtning

Är så jävla sur på Andreas idag så jag är helt jävla övertygad om att vi kommer skilja oss så småningom. Jag ska bara tillverka ett barn till först så mina barn (om jag kan få fler) får samma pappa och gå igenom en spädbarnsfas till och sen, sen kan vi skilja oss. Nu ska han gå ut och gå med Ellen och mitt hjärta dör av saknad till henne, men jag kan inte slippa se honom snabbt nog. Har tänkt ut en strategi kring hur vi kan samexistera här hemma utan att vara ihop och vill typ bara roffa åt mig mitt barn och sitta med henne i ett soffhörn och gosa och grina hela dagen. Och det är inte baby blues, Andreas är bara extremt dumihuvet och lämpar över allt ansvar för vår relation på mig medan han "är trött" eller martyrar sig av annan anledning eftersom "han jobbar faktiskt" till skillnad från mig. Gud, idag vill jag stänga in honom i sovrummet/lämpa av honom i vassen och gå därifrån och låtsas som att han inte existerar medan jag vill klistra ihop mig med min gosiga gulliga tjocka mjuka lilla bebis.

fredag, maj 20

Jaha, här går dagarna. FontanEllen är hela nitton dagar gammal och Andreas har börjat jobba igen. I onsdags var hans första heldag och ungefär 09.32 var jag redo att kasta in handduken. Min nyupptäckta lutheranska personlighet hade då total panik över att jag hade gjort absolut ingenting sen jag vaknade och jag såg hur alla frukostar jag hade tänkt äta bara rullade förbi ogjorda medan jag var fast i hallen framför stereon med sovtofs i håret, fula trosor och brösten slängandes vaggandes Barnet Som Aldrig Ville Somna. Sen somnade hon och jag kunde duscha och hetsäta frukost och fixa lite hemma och sen vänta in en matning innan jag gick på lattemammapromenad. Alla dessa barnvagnspromenader som jag trodde var för att "gå av sig mammakilona" (*spyr i munnen*), inte visste jag att det var en strategi för att få tiden att gå. FÖR FY I HELVETE VAD TRÅKIGT DET ÄR ATT VARA FÖRÄLDRALEDIG. There, I said it. Jag som såg ett soffhörn och tusen serier på teve och en sovande bebis i famnen framför mig. Jag räknade inte riktigt med känslan av total värdelöshet som infinner sig i den här hjärnan när jag gör ingenting annat än att vagga vysscha mata rapa. Plus bonus: känslan av att vad jag än gör så är det dåligt. Bara hemma = börnet får ingen frisk luft = dålig mamma. Ute och går/gör saker = börnet får bara vara i vagnen = ingen anknytning här inte = dålig mamma. Alltså seriöst, om ungen är nöjd och äter ordentligt och sover och verkar tystna/bli lugn när hon blir gullad med så är hon trygg va? Jag kommer inte fucka upp henne för att hon får sova i min famn varenda minut av varje dag va? Det är okej att söva'na och lägga'na i vagnen och ställa vagnen i hallen så jag ser den från duschen och sen unnduscha, ja?

Och kanske också disclaimer: tror jag är rätt kapabel till att ta hand om mitt barn egentligen. Är bara lite whinig.

Bonusgrej, och varsågoda att hata mig nu, men den här veckan har jag sovit hela natten två nätter pga husbandet har tagit barnomsorgen. Flaskmata FTW! Tyvärr är det min natt inatt såatteh det lär jag väl få äta upp att jag outade.

måndag, maj 16

När barnet är billigt

Nu har hon skrikit i två timmar och jag är villig att göra en Moses och lägga'na i vassen. Det är ju synd om henne pga obviously ej nöjd med livet, men fy fan vad jobbigt det är när dom skriker hysteriskt och ingenting hjälper mer än max fem minuter åt gången. Och ja, jag vet, återkom när/om hon får kolik osv, men det här är fan jobbigt också. För oss är det det. Nu står Andreas och dansar med henne i hallen och jag fick gå in på toaletten och stänga dörren och sätta på vattenkranen för att få några minuters tystnad. Känner mig mentalt utmattad och i stort behov av att vuxenprata med min man och göra nånting som inte blir avbrutet av ett skrik eller pip eller bara att ha koll.
Vi var hos kuratorn idag, samma som vi fick tid med på BB. Hon är jättegullig och rar, ja rar är ordet, men alltså själva mötet var väl relativt menlöst. Nej, så ska jag inte säga. Det är bra att vi tar det på allvar och tar det som erbjuds i form av hjälp. Men jag tror att vi är fine. Vi bokade in ett uppföljningsmöte i augusti bara för att, men när vi gick därifrån tittade vi på varandra och ba äh, we're a team, det här blir bra. Vi har en frisk unge och en trygg relation och det stukade förtroendet för mödravården är nog ingenting som kanske behöver göras så himla mycket åt heller.

lördag, maj 14

Jag är så kär i min bebis. Tänk att jag har skapat henne! Den lilla snusande klumpen som ligger på mitt bröst och sover och bara litar på oss, tänk att hon är min. MIN MIN MIN MIN MIN MIN MIN. Jag dår fjärilar i hela bröstkorgen tappar andan faller faller faller. Allt jag är är du älskade lilla vännen.

onsdag, maj 11

Den stora väntan

Det enda ingen har berättat för mig sen innan är att livet som bebisförälder i princip bara är en enda lång väntan? Först väntan på att ungen ska vakna pga saknad. Sen väntan på huruvida den är på bra eller dåligt humör och beroende på utfall (bra=hur länge till? Dåligt=hur länge till?) så väntar en på att den ska somna igen. Alltså vårt barn skriker typ aldrig men jag går ändå omkring hela tiden och tänker på när hon ska sova/äta/bajsa/skrika eller väntar på att hon ska bli hungrig igen, tänker på hur mycket hon har ätit, om hon har ätit tillräckligt, om hon åt för fort och kommer få magknip, om blir mätt, om hon växer som hon ska, om vi är dåliga föräldrar, om hon är överstimulerad och v ä n t a r på tecken. Kommer bli knäpp när Andreas går tillbaka till jobbet, för övrigt en annan sak jag går och väntar in. Nu är det sju dagar kvar, sex, fem osv.

måndag, maj 9

Okej, så jag bara klagar här dårå. Kul av mig. Här kommer mer klag: jag fick spänningshuvudvärk igår och barnet valde just igårkväll att demonstrera att hon visst det har ett par lungor. Alltså det var ju skitsynd om henne som var så uppenbart störd av nånting (förmodligen lite för mätt pga föräldrar som inte fattade att barnet inte fattar skillnaden på ont i magen och hunger och därmed matade en redan övermätt bebis *sad parent emoji*) och vi var två och det gick ju bra men vi ba alltså hur gör föräldrar med kolikbebisar? Hands fucking down, ni förtjänar nobelpris allra minst. Har tänkt så mycket på lyxen av att vara två och hur dom där tio pappadagarna snarare borde döpas om till VAM - vård av mamman. Fördelning här hemma nu: 0% jag, 100% Andreas. Jag försöker att inte ha dåligt samvete för det utan känna att det är rättvist plus jag behöver det och Andreas tycker ju det också och säger att han vill ta hand om mig (lovez him) och njuta av lyxen. Tanken på att komma hem och vara hormonellt paj och mentalt slut och fysiskt ostabil OCH ha en nyfödd bebis på egen hand? Tror inte jag hade pallat alltså. Ensamstående föräldrar är således också hjältar.

söndag, maj 8

Vi var tillbaka på SöS idag för barnmorskekontroll och den avdelningen följer samma skyltar som dom till Planerade snitt och jag blev så jävla sur. Om jag hade blivit lyssnad på en av alla tjugo gånger jag sa nånting om det som rörde min kropp hos nån av dom sju personerna vi pratade med innan allt satte igång automatiskt hade jag kunnat gå dit och fått mitt barn helt utan hell on earth. Det och den här JÄVLA amningshetsen gör mitt sinne mörkt. Alltså jag ska skriva nåt ordentligt om det någon dag, men den är en av tre grejer jag upplever skuldbelägger och förstör mer än det hjälper. Obs ALLA GÖR SOM DOM VILL/MÅR BRA AV, jag tror bara att många gör det på grund av skuldkänslor. Jag ammar inte för att det inte blev så, för att Ellen fick mat på neo och gillade den och för att känslan av att min kropp skulle vara nåt annat än min efter en förlossning där mina första ord var jag känner mig våldtagen (tyvärr true story) var för mycket att hantera. Jag ammar inte och vi har världens nöjdaste (NO JINX) unge som får massor med närhet och går upp i vikt och har noll magproblem och som added bonus så får både jag och Andreas sova sex timmar i streck eftersom vi kan turas om på nätterna. Jag ammar inte och jag VET att det är bäst för oss, men jag känner mig ändå som Världens Sämsta Mamma när den där lilla pipmunnen fågelpickar på mina bröst så fort hon tycker att maten inte kommer snabbt nog. Varenda informationshäfte, 1177 och för att inte tala om alla jävla lappar på MVC, BB och BVC pratar enbart om amning. Möjligtvis med en liten brasklapp om den som inte kan. Alltså till och med vid mjölkkylen på BB sitter det en lapp med tio riktlinjer för att få mammor att amma. No joke. I get it. Amma är svinbra för den som vill/kan. Det är klart att ett naturligt sätt att mata sin bebis ska promotas, men det här är inte information om fördelarna med amning. Det här är propaganda för Det Enda Rätta Valet och tillbakahållen information om man råkar tillhöra the dark side. Som om det inte vore jobbigt nog med alla hormoner och nyheter i livet med bebis liksom.

lördag, maj 7

Jag får fysisk abstinens med hjärtklappning när mitt barn inte har varit i min famn på en stund. För att inte tala om när hon gör minsta lilla ljud eller min som verkar tyda på nån form av missnöje. Då får jag lägga band på mig för att inte bara springa dit och slita upp henne. Alltså jag förstår ju rent intellektuellt att hon har det svinbra och att det är helt naturligt att hon drömmer och gör minspel och helt ärligt inte farligt om hon skulle gråta lite heller, men logik biter inte på hormoner. Helst av allt skulle jag sitta inklämd mellan Andreas och Ellen jämt för jag vill helst vara nära honom hela tiden också. Jag har en bild i telefonen på dom tillsammans och mitt hjärta gör volter i bröstkorgen när jag ser den pga MIN FAMILJ! MIN! Gud jag är så jävla kär i min familj.
Jaha okej, eventuellt så har tårfesten som har varat i två dygn (är den över?) något att göra med hormonnivåer och att mina bröst ba NU KÖR VI WOOP WOOP! Eventuellt var det viss sömnbrist och eventuellt den lilla detaljen att allting släppte när vi kom hem. Eller eventuellt alltihop samtidigt. Jag pendlar mellan att vilja slicka mitt barn i ansiktet (jo, true story. Den instinkten fick jag förut.) till att vid min mörkaste stund igår sitta med henne i famnen med hjärtklappning och gråta av trötthet och känna MEN UNGJÄVEL JAG ORKAR INTE för att hon vägrade somna och var sur för att hon inte fick suga på mina bröst och/eller äta. Alltså hon fick såklart äta först, men dom kommer ju liksom till en punkt när magen är full och resten bara kommer upp och nappen var HELT VÄRDELÖS när hon kände lukten av riktiga boobz. Och Andreas tog henne såklart så fort han hade fixat klart vad det nu var han fixade men då blev jag äh-hä-hä-nnu mer ledsen för att han var tvungen att trösta henne när jag behövde att han tröstade mig. Plus såklart känslan av att vara en helt totalt värdelös och genomrutten morsa för att jag ens tänkte så. Inatt har jag sovit typ hela natten och tänker bara att hon är världens gulligaste.

fredag, maj 6

Viljestyrkan - den andra sidan

Fast förlossningen slutade med två timmars krystvärkar, sugklocka och en medtagen bebis så kan jag nästan ändå säga att kanske 70% av förlossningen var fantastisk och ascool och just den delen skulle jag lätt göra igen precis närsomhelst. Alltså problemet med förlossningen var att den gick bra tills den inte gjorde det på nåt sätt och mitt fokus och sätt att hantera smärta gav ett förlängt förlopp. Alltså det är inte MITT fel, men det är en anledning. Det som gick fel var att jag fick hålla på i totalt 78 timmar från att vattnet gick där värkarna gick asbra tills dom inte gjorde det och då sattes det värkstimulerande dropp som också gick bra tills det inte gjorde det. Det som gick fel var att vi har träffat inte mindre än fyra läkare innan förlossningen för att undvika ett långdraget förlopp med risker för mig och barnet i slutändan. Det som gick fel var rutinerna i överlämningen där ingen läste ordentligt i journalerna och ingen heller riktigt lyssnade på oss. Det som gick fel var att den egentliga tiden vi var på förlossningen var 18 timmar och majoriteten av den tiden förlöpte precis som den skulle och dom två dygnen som jag hade värkar på hemma som stannade av vid två tillfällen ignorerades trots att det ju borde ha vägts in att jag inte hade vare sig ätit ordentligt eller sovit på tre dygn. Det som gick fel var att inga värden visade att nånting var fel. Förutom att det gick för långsamt och min livmoder var tröttare än resten av mig och läkarna gjorde felbedömningar.

Det som gick rätt var att jag på fullaste allvar tyckte att värkarna var helt okej att hantera fram tills att jag var öppen 10 centimeter. När vi kom in till sjukhuset för "igångsättning" två dygn efter vattenavgång så hade jag öppnat mig fyra centimeter när jag trodde att inget hade hänt hemma och eftersom jag fortfarande skrattade och pratade och var uppe och gick under tiden så kände jag mig som kanske bäst i världen på att föda barn och planerna på snitt sköts på framtiden eftersom allt gick bra. Fram till att jag var öppen sju centimeter körde jag på TENS och lustgas och dansade i rummet till Beyonces Girls och hittade kraften i girlpower och tyckte livet var helt okej. Sen fick jag epidural och sov i två timmar och sen började det bli tufft, men jävligt coolt att ta värkarna men det gick absolut bra. Klart det inte var skönt, men jag hade förväntat mig smärtor som inte går att hantera och det här var klart hanterbart. Sen stannade allting av, dom höjde värkdroppet helt bisarrt och drog ner på epiduralen så jag skulle känna ordentligt. Fy fan. Men skit i det nu, för nu pratar vi om ljuset. All tid fram tills dess var svinhäftig. Vi hade kul och kramades och var ett team och jag hade superfina värden och bebisen också och alla ba FAN DU ÄR SÅ JÄVLA GRYM PÅ DET HÄR! Det tar jag med mig.

Det andra jag tar med mig är att jag har fucking världens coolaste snippa och att sugklocka in all fairness inte alls måste sluta i totalt blodbad. Jag fick knappt en grad två bristning (slemhinna, inga muskler eller nåt) som ändå syddes i operationssal på grund av att den satt långt in. Jag förväntade mig att ha så jävla ont så jävla länge redan när jag tänkte att vi skulle ha en normal förlossning, men in all fairness så var jag öm dom två första dagarna och sjukt svullen i kroppen av vatten typ tills idag, men jag har inte haft nåt ont. Inte ens lite lite mensvärksaktigt efteråt när livmodern drog ihop mig.

Sen ska vi också prata om personalen både på neonatal och på BB. Jävlar vilka fantastiska människor! Att vi nästan är förbi det jobbiga är till stor del för att vi har fått möjlighet att prats om det och bli stöttade och få all information som bRs går att få och kuratortider och extramöten och och och. Allt.

Det sista är såklart min dotter. Jag har liksom BYGGT henne I MIN KROPP. Shit vad det är coolt. Jag kommer göra det igen om vi kan.