lördag, februari 28

Bröllopstips

Okej, så vi orkade provduka. Efteråt (nu) fick jag en liten och tyst ilskeattack över att vi inte bestämde kvällsmat tidigare och inte handlade tidigare och varför är klockan nästan åtta? men innan dess: provdukning. Och thank god för det vi hade tänkt skulle vara fint var absolut inte fint för oss. Det blev för vitt och för gulligt och för joxigt och inte alls så kontrastigt som jag hade i huvudet innan. Så vi ändrade oss, tog bort hälften och kvar blev nåt som känns så himla vi. Oss. Vårt. Plus vi kan uppskatta hur lång tid det kommer ta att fixa iordning (snabbt). Dagens bröllopstips är alltså att provduka. Tacohej.
Allt det där romantiska jag tänkte göra idag? Bahaha. Vi har istället: dammtorkat dammsugit städat badrummet NOGA vattnat blommor duschat blommor burit bort tomglas slängt andra sopor städat städskrubben sorterat papperslådan i köket bytt lakan sorterat garderober bytt trasiga lampor diskar filtren i diskmaskinen torkat ur tvättmaskinen putsat speglar och nu ligger jag utslagen i soffan och Andreas är...i sovrummet kanske? Nån annanstans iallafall. Den är rätt fin den här också på nåt sätt, vardagsrealismen. Fluffig på sitt eget väldoftande sätt.
Jag köpte giftasblomster på vägen hem och ägnade kanske 40 minuter åt att flytta runt och städa upp dom förtvinade blomsterresterna som stod överallt i lägenheten. Jag diskade vaser och beskar blommor och den här har nog iallafall en vecka liv kvar i sig-stuvade om. Blommor kanske är mitt bästa livsknep. Det bara går inte att vara rakt igenom svart när det står ulliga gulliga doftande blomstrande fluff överallt. Nog för att jag alltid har gillat blommor, men nu är det nästan rituellt. Jag kan inte vara utan nånting synligt levande i mitt hem. Vi var hos blomsterbutiken igår också, min florist, bara för att titta om det verkligen är dom vi ska provduka medoch när vi gick därifrån mumlade Andreas nåt om att jag kanske borde sluta gå dit och prata om bröllop flera gånger i veckan om jag inte vill att dom ska ta mig för totalt knäpp. Sen tittade han på mig med det där ögonleendet som gör att jag vet att han gillar mig just för att jag ibland är totalt knäpp. Han tycker att det är lite romantiskt och han är en sucker för romantik den där mannen. Jag tänkte skriva att jag inte vet vad jag har gjort för att förtjäna honom, men om det är nåt det senaste året har lärt mig så är det att jag inte tror att livet förtjänas. Det händer och det har inget att göra med om vi har varit goda eller onda innan. Så så här: jag är så glad att jag vågade när en chans kom och jag är så glad att det var just han som var chansen. Imorgon ska vi provduka och jag tänker spela vår bröllopsmusik på väldigt hög volym och prova min bröllopsklänning och min kappa och mina skor och sen ska jag le med själen och tvinga Andreas att provdansa. Det är inte vad jag trodde att jag skulle göra en lördag för två år sedan, men jag kan inte tänka mig nåt bättre nu.

fredag, februari 27

Jag tänker att dieter och träningshets bara är en form av försök att fylla livet med nån form av mening

Vi lever ju i en värld där det finns nästan fler sanningar än människor och alla är vi väl på vårt sätt ganska övertygade om att vårt sätt är lite bättre än alla andra sätt har jag tänkt. Jag börjar ändra mig. Jag börjar tänka att det som är min livskris, is this it?-krisen, förmodligen upplevs av alla, mer eller mindre. En del kanske inte märker av den för de har hittat sin thang, sin grej att hänga upp meningen på. Ett barn två barn tre barn inga barn men massa resor, vad vet jag. LCHF 5:2 rawfood frukterianism vegetarianism veganism. Alla sätt att tro att en gör lite bättre, för sig själv, för sin omgivning, för miljön. Och vad är det för fel på det då? Absolut ingenting, det här är ingen pekpinne merely en reflektion över saker andra kanske har fattat som inte har fastnat hos mig än. Jag går mest runt och dräller och likt tjuren Ferdinand gillar saker i nuet och kommer inte så mycket längre än så. Andreas sa häromveckan när jag hade ett av mina bryt att meningen kanske kommer komma för mig om vi får barn. Stackarn. 

Det är ju inte som att jag är direkt olycklig liksom. Det är inte som att jag vaknar på morgonen i nån annan dimma än den morgontrötthet jag har haft sen jag var barn. Det är inte som att jag inte kan njuta av en god middag eller fina blommor, en nytvättad lägenhet eller av honom. Som jag njuter av honom. Han är liksom min polstjärna, min riktning, mitt skyddsnät, min xanax, mitt livs största källa till glädje. Det är liksom allt det andra. Allting som ligger utanför bubblan som är mitt hem och min kille och min familj. Is this it verkligen? Vi föds in i en position och sen tuffar livet och åren på och sen tar det slut. Är det det vi alla lever för? 

Jag tror (ganska säkert vet) att det är förlusten av en självklarhet i mitt liv som har skapat det här svarta molnet i mitt huvud som dyker upp och ba nu ja, men vadsomhelst kan hända. Som säger varför ska vi planera för nånting alls när saker och ting ändå blir helt random, varför ska vi bry oss? 

Jag kanske bara ska gå med i en sån där ruffiegrupp eller börja med crossfit och juica allting och hoppas på det bästa?

ahmen trevlig helg då!

Jag är fortfarande hostig och tät och det är fan skitjobbigt. Varför var jag tvungen att bli ett sånt jävla måndagsexemplar till människa? Igår trotsade jag iallafall det efter ett litet uppvaknande över falukorvsresterna på lunchen. Hade jag varit en tecknad serie hade det dykt upp en sån där glödlampa med ett snöre dinglande från. Min livskris, vad livet har för mening osv, kan ju eventuellt bero på att jag gör absolut ingenting med min tid. Ja, alltså jag jobbar ju men förutom det så handlar jag, lagar mat, äter mat och sitter i soffan hemma. Hemma. Jämt. Kanske skulle jag tycka att livet kanske har lite mer mening om jag faktiskt tog del av lite av vad den har att erbjuda? Vilket uppvaknande va? Så igår ställde jag på den tidigare cancellerade datekvällen, kletade på lite läppstift och drog till Matboden på Folkungagatan. Jag och Andreas har ett stående bord där inne i princip, inte riktigt chef's table, men inte heller så långt därifrån. Jag dog av göttma och sen åkte vi hem i tid till Antikrundan. Kanske inte den vildaste datenighten i historien, men baby steps och allt det där.

Idag ska jag käka middag med Nellie, visserligen hemma men ändå, och imorgon ska vi ta tag i det där provdukandet och sen ska jag vila upp mig så det här lungparet jag har kan börja fungera som dom ska igen.

onsdag, februari 25

Förskoleproffs och pedagoger, jag har en fråga till er

Varför är det inte tillåtet att ha sitt barn på förskolan medan en gör nåt annat än att jobba, typ träna? Eller går på stan för den sakens skull? Om en betalar för att ha ungen på heltid och kan sluta tidigt så en hinner träna/fika/shoppa innan hämtning nån gång, vad är då problemet? Jag menar givetvis inom det schema som är lagt för barnet, inte sånt som kan ställa till det för förskolepersonalen eller sista minuten-grejer. Och nu är ni ju för smarta för att komma med "men skaffar en barn får en väl umgås med dem"-kommentarer för jag utgår ifrån att de allra flesta vill vara med sina barn för det mesta, men om en behöver en liten paus och som sagt kan komma ifrån innan schemats sista timma, why not? Och var går gränsen? Om jag tar en lång-lunch från jobbet, ska jag hämta ungen under den tiden då eftersom det inte per definition är arbetstid?

tisdag, februari 24

Det enda fina med gårdagen var att jag blev provsminkad inför bröllopet och kände mig så himla fin, tills jag gick och tvättade bort det för det finns faktiskt gränser för hur mycket smink jag kan ha på mig en vanlig sketen måndagskväll. Modern Familys femte säsong är ute på Netflix märkte jag igår (yey) och dessutom går både jag och min kollega runt och är täta och hostar och har ont i bröstet. Det är nu jag kommer ihåg varför jag alltid har hatat våren. Den är känslan av att inte kunna andas utan att det river. Den är känslan av att inte orka gå från ett rum till ett annat, än mindre gå till jobbet. Den är ont i ryggen och hosta tills jag gråter av trötthet. Tacka vet jag vintern ändå.

måndag, februari 23

MEN FÖR HELVETE! och andra opassande saker jag har skrikit på jobbet idag

Idag är en SÅN dag. Lönerna ska göras, nån jävel har betald förskottssemester (hatar alla semesterlösningar som inte är enligt praxis alt. hatar jag praxis som är så jävla dum så alla förhandlar om den) och jag tvingas sitta 34 minuter i telefon-det är andra samtal före dig i kön, vi tar emot ditt samtal så fort vi kan - tut-tut-kö och dessutom har vi utleverans och nytt logistiksystem och givetfuckingvis strular det till graden att utvecklarna själva inte ens fattar varför. Och jag behöver göra ett bokslut. Åh! Och jag fick mens imorse. Emoji med kryssögon + pistolemoji.

lördag, februari 21

Förlåt, men hur blir nån som Ebba Busch? Vi är ju uppfödda ungefär samtidigt, i samma land, med samma skolsystem. Vi har haft tillgång till samma medier, samma dokumentärer, samma böcker. Hur i HELVETE kan en kvinna med all den infon i ryggen stå och säga att vi behöver nollvision på aborter? Ja, men ja tack, ta oss 77 år bakåt i tiden. Och den här idioten funderar kristdemokraterna på att göra till partiledare. Det borde väl i och för sig inte förvåna eftersom det är ett gäng idioter allihop. Ngh. Jag hatar idioter.

fredag, februari 20

Jag köpte en kappa igår. En dyr kappa, men jag tycker den ingår i bröllopsbudgeten och med den logiken kostade den ju gratis nästan. För att ha en examen i ekonomi är jag förvånansvärt lurig när det gäller min egen privatekonomi. Eller så kanske det är just det som är tricket, att vara en bra ekonom handlar om att kategorisera på rätt sätt, ta från rätt ställe så att säga. Jallafall, den är ursnygg och jag känner mig ursnygg i den och jag blev å-ter-i-gen påmind om att jag verkligen borde sluta köpa billig skit och köpa dyra fina lyxiga grejer istället. Jag tycker själv att jag nästan aldrig köper kläder eftersom 150 kr H&M och 200 kr Monki inte syns känns märks, men om jag räknar ihop mina syns ej känns ej märks ej-köp så hade jag lätt kunnat köpa ett dyrt fint plagg istället. Jag ska jobba på det där tror jag minsann.

torsdag, februari 19

Tillägg

Önskar mig också en handkräm som luktar gott OCH ÄR BRA. Det verkar vara en helt omöjlig kombination givet marknadens utbud. Jag känner att det är orimligt att en ska behöva välja mellan att lukta gott eller ha hud på händerna som inte spricker.
Varför har inte alla människor utrustats med det som kallas humor? Eller en hjärna? I don't really care which, men naturen, plz fix kommande generationer.

Att gilla listor och sånt

Jag blev så inspirerad av gårdagens ljusdosering så jag bestämde mig för att sitta vid mitt eget vardagsrumsbord (jmf min kollegas) idag istället för att gå till jobbet. So far so good måste jag säga för jag har varit hemskt effektiv och känner att jag kan bocka av grej efter grej på min milslånga to do-lista. Jag älskar listor och jag älskar älskar att bocka av.

 Jaha, annars då? Igår tvingade jag Andreas att umgååååås, det vill säga göra listor. Hehe. Vi har nu gjort ett körschema för oss, för våra inblandade kompisar och för stället vi gifter oss på. Först gjorde vi en lista på vad som behöver göras vid olika "stationer", typ lämna vid bröllopslokalen på fredagen, att göra vigselplats, att göra inomhus, att göra under minglet, att ha koll på under middagen och vem som var ansvarig för vad. Sen listade vi vad vi behöver göra under själva bröllopsdagen och vilka hålltider vi har med utgångspunkt i bröllopsstarten och ledtider för olika grejer och voila! ett körschema. Nu ska jag bara göra själva schemat i excel och sen är vi good to go. Ah, och sen googlade vi lite blommor, bestämde vilka vi vill duka med, testdukade lite hemma och räknade ut hur många vaser och ljusstakar och sånt vi behöver och fick fram vad vi behöver skaffa och vad vi redan har. I helgen ska vi testduka på riktigt, köpa lite "provblommor" och livea loss hemma i vardagsrummet. Det är klart att allting inte kommer gå enligt plan, men som min syrra skrev i whatsappen igår (efter hon hade mobbat mig för att vara bridezilla) if you fail to plan, plan for failure. Okej, så illa är det såklart inte, men jag tänker att ju mer vi kan underlätta för alla andra som ska göra fixet, desto mer peppade kommer dom vara att ordna det som går fel och/eller göra dom ändringar vi kanske har last minute.

onsdag, februari 18

Idag jobbar jag från min kollegas hus på lidingö. Här finns det fönster till skillnad från bunkern som är vårt vanliga kontor och helt plötsligt är jag inte alls trött vid två och börjar tänka på när jag ska få gå hem utan känner mig istället superpepp på att jobba. Det kan i och för sig bero på att vi gick till Millesgården och käkade lunch och det var så gott så mina tårkanaler aktiverades lite och jag all but slickade tallriken. När jag körde hit imorse så körde jag lite fel, trots GPS, och tog ett extravarv i Frihamnen/Värtahamnen (vad är skillnaden?) så vi fick lite morgonsightseeing. Hejdå.

tisdag, februari 17

Ähmen jag åkte inte till nåt slott och krashade, jag stannade hemma i soffan och kollade på Friday Night Lights och läste ut Sigge Eklunds senaste In i labyrinten (tredje boken på fyra dagar, yey mig!). Alltså vilken konstig bok va? Ingen kan ju säga att han inte har a way with words, men storyn? Jag vet inte jag. Jag börjar komma till insikt om att jag inte gillar böcker där jag inte kan känna nånting för karaktärerna. Kanske är det därför jag gillar ungdomslitteratur och sörjiga kärleksstories så himla mycket, för att igenkänningen gör att jag kan knyta an på nåt sätt? Iallafall, språket är bra, jag är glad att jag läste den för det känns som att det var längesen jag läste en svensk vuxenbok och den var välskriven, det var den. Happ, det var väl det jag hade att säga ungefär.

måndag, februari 16

Ska jag åka och crasha min killes "workshop" på Häringe slott bara för att få sova på svit i slott eller ska jag stanna hemma? Det är ändå jobbdag imorgon och ska vi vara helt ärliga så är ju inte skillnaden på en säng här och en säng där sådär jättestor förutom sällskapet (där) och bekvämligheten att ha alla sina saker tillgängliga och slippa morgontrafiken (här). Är det romantiskt att åka eller töntigt?

söndag, februari 15

Great minds osv

Vår granne rakt ovanför kom ner och knackade på förut. Hon ville prata styrelseval till vår förening och eftersom vi var upptagna i skypemöte med vår bröllopsfotograf förra gången hon kom ner så började vi prata bröllop när det tråkiga var avklarat och mitt i en förklaring så blänkte det till på hennes han och där satt min ring, eller nästan min ring iallafall. Så vi har köpt identiska lägenheter (alla ovanför vår är identiska give or take nån kvadratmeter) och i princip identiska ringar och är nu således i princip BFFs.

lördag, februari 14

Lyssnar på våra bröllopslåtar på repeat också

Jag är verkligen en klysha vissa dagar, bockar av samtliga double income no kids-kännetecken. Ligger i sängen till halv elva: check. Går upp och äter frukost, läser alla delarna i svenska dagbladet och gör ett av sudokuna mittemot en sömnrufsig man i jeans och vit t-shirt: check. Tittar på den inbjudande och fluffiga sängen och ger efter och går och lägger mig igen till klockan ett: check. Duschar, smörjer god kräm och läppstiftsmålar, tar den där mannen i handen och åker på shoppingtur i stan: check. Provar bröllopskostym (han), pratar för mycket med expediterna (jag) och äter lunch med frozen margheritas halv fem: check. Spontanköper världens finaste bröllopsskor: check. Åker tunnelbana i tysthet, köper grönsaker och dip till kvällsmat och åker hem med en skvallertidning och en inredningstidning och lägger mig i soffan: check.

fredag, februari 13

Vad referenser gör med minnet

Jag stängde av teven, startade en musiklista och satte mig i soffan omringad av kuddar. Tove Folkessons Kalmars Jägarinnor. Jag trodde det skulle vara en modern ungdomsbok, tänkt att dra igång mitt läsande, men istället ungdomsminnen, tidiga vuxenminnen.

Dubbla spagettilinnen från h&m, ibland egna, ibland andras. Beige chinos från samma ställe, småflaskor i behån för de som kunde, i strumporna för oss andra. Maria hade strumpor i behån och mest smink, men jag och Sara var inte långt efter. Vi turades om att sitta på toalettlocket medan den andra målade eyelinern, först svart sen vit. Skolavslutningsöl nere vid Framnäs, en brasa på piren i småbåtshamnen. Vi trodde vi visste allt allt allt.

Lite senare fem kaffe i rad på kafé, ett fullt askfat framför Lee Lee Lees 600 sidor statistik med röken djupt nere i lungorna nästan oavbrutet. Bakisdagar i en blå soffa framför en film som tog en pizzalunch att ladda ner. Vi kunde dela tre personer på Johans äckliga röda Marlboros, fickknyckliga, för snåla och lata för att köpa nya.

Hela tiden det där gänget. Inte samma personer hela tiden, men gänget som grej. Mina personer. Vi som skyddade varandra, men först tio år senare kan prata om hur allt verkligen var inombords. Sammanhanget som en egenvald liten familj, betydligt större och nästan maniskt tajt. Jag saknar det verkligen nu när jag skriver om det.

Handla aldrig hungrig

Jag är ensam hemma ikväll och jag vet nästan inte vad jag ska göra med mig själv. So far har jag lagt i en tvätt, fixat en bukett och bytt vatten på tulpanerna, ätit upp en påse chips och en tredjedels st agur-ost, tre jordgubbar och lite konstiga kex jag hittade i ett skåp. Varför denna gastronomiska mix kanske ni tänker nu. JO MEN FÖR ATT JAG VAR HUNGRIG NÄR JAG HANDLADE. Mvh, glömmer aldrig tops-leverpastej-citron-gate.

torsdag, februari 12

Put a ring on it

Vi hämtade ringen igår. Både jag och Andreas stod där vid disken och svalde bort tårarna och tittade på varandra och fånlog och jag fick fjärilar i magen och hjärtklappning. Det är ju bara ett smycke, en liten rad till på ett finger, och vi borde ju haft större fjärilar när vi skickade in pappren som gör att vi lagligt kommer få gifta oss, men näe. Den där lilla runda saken gjorde hela verkligheten. Jag ska få en man. Jag ska bli en fru. Fy fan vad det är fint ändå hörrni.

onsdag, februari 11

Min ring är klar! Dom ringde från butiken och sa att den är klar nu och jag vill bara kasta på mig jackan och springa dit NU. Och det där hotellet jag mailade om att vi vill boka en massa rum? Dom svarade med ett härligt erbjudande som var från 40% dyrare och mer. Man ba eh tack, men nej tack?

Ännu mera bröllopsblogg dårå (ni som dör av uttråkning får väl hoppa över't)

Det är något med ljuset nu. Ljuset och tiden och den där härliga allting är möjligt-känslan som följer med det. Jag får så sjukt mycket gjort på jobbet, betar av min att göra-lista och mina surdegar i ett rasande tempo. Det är kul. Men jag får också så himla mycket bröllopsrelaterat gjort. Den här veckan har vi bockat av:
- hindersprövning - signed, sealed, delivered (max 4 månader innan bröllopet annars är den inte giltig FYI)
- namnbytesblankett (skickas den in samtidigt som hindersprövningen får en det nya/dom nya namnet/namnen i samband med vigselceremonin)
- skypemöte med vad vi tror är världens bästa bröllopsfotograf (hon sa att vi är drömkunder. Hon skulle bara veta. Närå.)
- fotografkontrakt, signed, sealed, delivered
- mailat hotell om deal för bröllopsgäster och eventuellt oss själva
- mailat till en tjej som jag igår insåg har den perfekta rösten för låtarna vi har valt *håller tummarna för att hon inte är snordyr*
- bokat makeup-artist och bestämt testdatum
- bestämt färg på nagellacket. (Essies maximillian strasse her) Ja, sånt planerar jag också, frågor på det?

Och i helgen ska vi gå på stan och kolla på kostym till Andreas och boka ett datum för middag med folk som är involverade.

tisdag, februari 10

På tal om det där om man vet bättre, varför då förminska osv

Okej, men alltså nu har jag en fråga här och den kanske främst riktar sig till föräldrar eftersom vi andra inte använder just den här benämningen så himla ofta: vari ligger uppgraderingen i ordet föris (från tidigare dagis)? Jag är helt ett hundra procent med på att förskola är en bättre benämning än dagis och att det handlar om att uppgradera pedagogers arbete och utbildning och inte förminska osv. MEN HUR I HELVETE GÖR FÖRIS NÅN SKILLNAD? Snälla alla föräldrar, sluta. Sluta rent generellt med alla -is-ord. Ja, jag tittar på dig mellis.

Sista vändan namnbyte bekräftat av skattemyndighetens handläggare

Så jag mailade ju till Skatteverket eftersom jag inte tyckte att det fanns tillräckligt tydliga instruktioner på namnbyte vid giftemål.

Hej!

Jag och min kille ska gifta oss i april och ska precis skicka in hindersprövningen till er och då såg vi att vi samtidigt ska registrera efternamn, därav vår fråga:

Jag heter Andersson* i efternamn och min kille heter Larsson*. Vi skulle bägge två vilja ha (respektive förnamn) Larsson Andersson, med Larsson som mellannamn och Andersson som gemensamt efternamn. Hur går vi tillväga då? Ska vi välja att ha kvar våra nuvarande namn efter vigseln? Ska jag först ta Larsson som mellannamn och när det har blivit godkänt så ansöker Andreas om efternamnsbyte med sitt nuvarande efternamn som mellannamn?

Jag har letat på er hemsida, men inte hittat svaren.

Tack för hjälpen!

Linn

* efternamn påhittade

----

Skatteverket svarar:

Hej!

För att få samma namn-kombination sätter ni kryss i rutan för "Gemensamt efternamn" och på raden efter skriver ni vilket namn ni väljer - Andersson*.

För att ni även ska få samma mellannamn fyller ni i tex ditt personnummer i den rutan och anger vilket namn som ska vara mellannamn - Larsson*. Precis nedanför skriver ni din partners personnummer och det namn som ska vara mellannamn. Din partners uppgifter kommer alltså inte att stå i några rutor, men det är inget problem. Det viktiga är att det tydligt framgår att ni väljer ett gemensamt mellannamn.

Var noga med att ange telefonnummer till er så att vi lätt kan komma i kontakt med er om något skulle vara oklart.

----

Så alltså, HURRA! Det går alltså supermegaenkelt att göra som vi vill. Blanketten vi pratar om är alltså den som en kan ladda hem på samma ställe som hindersprövningen finns på skatteverkets hemsida.
Jag firade kväll igår med att bli asförbannad på Andreas (varför blir jag alltid det precis vid läggdags och aldrig lite mer normala tider så jag hinner bli osams och sams innan jag somnar?) och han var väl rätt sur på mig också så jag hämnades genom att ta upp telefonen, vilket han verkligen hatar, och greja i sovrumsmörkret och sen stampa efter honom och fräsa när han demonstrativt gick och lade sig i soffan. Sen kollade jag på ett avsnitt av Looking och ett avsnitt av Girls på mobilen innan jag somnade. Jag vet inte ens varför jag bryr mig om att titta på Girls när jag verkligen innerligt avskyr samtliga karaktärer förutom Ray. Looking däremot, har ni inte sett det så tycker jag verkligen att ni ska göra det. Iallafall, rätt så jävla ofta i stundens hetta tänker jag hur i helvete ska jag kunna vara gift med den där mannen I RESTEN AV MITT LIV?! för han kan driva mig till vansinne, men det vill jag ju all annan vaken tid så jag tänker att det får vara okej att vara eldklot i magen sten i blicken ibland. Både för honom och för mig såklart.

måndag, februari 9

Det går sakta, men det går framåt

Min pappa är femtiotalist och har haft direktörsjobb och att diskutera med honom har tidigare kunnat vara lite som att springa rakt in i en betongvägg. Inte för att han har haft inhumana åsikter på något sätt, men kanske mer för att han har varit så himla fast i men jag menar ju inget illa-facket. Det som jag också har varit i, och säkert är i när det gäller vissa saker även om jag försöker läsa på och bättra mig. Iallafall, jag och min syrra har nu fått pappa att inte bara förstå att vissa saker är onödiga och ibland sexistiska och/eller rasistiska utan att också argumentera detsamma till sina likar. Jag är ju stolt över pappa rätt så ofta, men jag tror att ett av mina stoltaste ögonblick var när han stängde en rasistisk diskussion med ett det spelar ingen roll vad man menar om man är medveten om att det kan uppfattas som stötande, det är ju jättelätt att bara låta bli att säga det.*

* Jag är medveten om det lite orättvisa och väldigt strukturella i att det tas på större allvar när det kommer från honom än från mig, men frankly I don't give a damn. Jag tror att allting har större möjlighet att spridas och tas på allvar om det kommer från en sändare mottagaren är van vid och kan relatera till. Mitt nya mission: påverka tidigare generationer.

Media jag intar II

Att få komma hem och sova i sin egen säng, vad skönt det är! (Och vad Andreas snarkar mycket mindre även om jag inatt väckte både honom och nästan mig själv med att sätta mig upp och väldigt högt säga NEJ NU! Iallafall så vaknade jag rätt så utvilad och det kanske är dags att göra den där listan med vad jag läser, tittar på och följer.

Böcker so far 2015
Lena Dunham - Not that kind of girl
Läste kanske halva innan jag dog av uttråkning. Jag har följt henne på twitter och jag har sett alla avsnitt av Girls och jag har läst så många andra (så mycket roligare) självutlämnande biografier förut. (Chelsea Handler eller Sloan Crosley till exempel). Jag är oerhört trött på titta vad speciell jag är för att jag vågar erkänna att jag har brister-koketterande och kommer förmodligen inte läsa klart den.
Betyg: 2 av 5, fast om man inte har sett henne eller läst annat liknande så rekommenderar jag den ändå

Jo Nesbø - Pansarhjärta
Jag har läst den förut, men i brist på annat så låg den framför mig på bordet och Andreas läste uppföljaren så jag läste den. Jag gillar Harry Hole och Nesbø och nu är jag lite fast.
Betyg: 4 av 5

Jo Nesbø - Gengångare
Ännu bättre än föregångaren. Lite relationsdjupare och well, jag tog upp den, jag läste den och sen läste jag tills den var slut. Det hjälper att läsa snabbt när man inte gillar att läsa avbrutet.
Betyg: 5 av 5

Jo Nesbø - Polis
Jag hetsade Andreas att köpa den på Pocketshop igår när vi var på stan och sen tjuvläste jag när han kollade på hockey. Eventuellt anledningen till att jag inte kunde somna inatt. Jag ser fram emot att få läsa lite mer på min lunchrast.

Edit: Den var såklart jättebra och jag kom ihåg varför det här med deckare ändå är en rätt så bra avkoppling.
Betyg: 4 av 5

Karen Thompson Walker - The Age of Miracles
En ungdomsapokalypsbok som handlar om att tiden en dag bara har börjat gå långsammare. Den är skriven ur en kanske elvaårings perspektiv och alltså jag gillar språket och jag gillar idén, men utförandet? Sådär ändå. Den är både för vuxen och för barnslig i sitt skildrande och (och här kommer det jag gillar sämst) jag får inget grepp om karaktärerna. Jag gillar ingen, jag hatar ingen och böcker som inte gör att jag känner nåt är sällan böcker jag rekommenderar.
Betyg: 3 av 5

Filmer so far 2015:
Ocean's eleven
Oceans thirteen
Shrek
Skrek 2
Halva Veronica Mars för sen var det visst hockey
Horrible bosses
Hitchcock
Identity thief (för kanske 3:e gången, älskar Melissa McCarthy)
Änglar och demoner (gick på teve, orkade inte tänka)
Blended

Serier so far 2015:
Girls säsong 4
Nashville säsong 3
Revenge säsong 3
Looking säsong 2
Friday Night Lights Säsong 1

Pods so far 2015:
P3 Dokumentär - Ny demokrati
P3 Dokumentär - Salemmordet
P3 Dokumentär - Fallet Linda Chen
P3 Dokumentär - Orienteringsdöden
Serial - Säsong 1 (6 avsnitt)

söndag, februari 8

Har precis kört 35,6 mil varav de sista 15 i snöstorm. Vi har lyssnat på de sex första avsnitten av Serial och jag har hetsätit godis. Nu är jag så trött så trött så trött.

lördag, februari 7

Jag är hos pappa. Igår grät jag mig igenom sista halvan av middagen för vi pratade om hur det känns, hur livet är och sånt. Jag är så himla himla himla stolt över min pappa och hur oerhört mjuk och tänkande han faktiskt är. Okej, nu kommer det lite fler tårar här. Vi pratade om det nya livet och det flerdimensionella som uppstått i efteråtet. Jag berättade om hur jag ibland verkligen tappar greppet och inte förstår varför vi måste leva. Jag berättade om det dåliga samvetet över att stundtals känna mig som vanligt, och stoltheten över detsamma som på nåt sätt samexisterar med samvetskvalen. Jag berättade om rädslan att glömma. Jag berättade om en bild på ett utdrag ur nån engelsk deckare jag hittade i min telefon häromdagen som är så jävla exakt i sin sorgbeskrivning och också ett hopp. Det var in alles en mycket fin stund med min far.