torsdag, augusti 17

Jag vaknade vid halv fem imorse av en liten hand som låg och klappade mig på ryggen och viskmumlade mammmma mmmmammmma mmaa maa. Blixtar och känslodunder och enhörningskonfetti då va. När jag försökte vända på mig för att hålla om henne och stoppa i nappen för att hon skulle somna om knuffade hon bestämt tillbaks mig och fortsatte sitt klappande. Och imorse när jag skulle gå till jobbet och som vanligt ropade Ellen, nu ska mamma gå. Kom och säg hejdå! flög hon ner från soffan och sprang under glädjetjut rakt in i min famn. Om jag nånsin undrar varför jag vill ha barn: right those moments.

onsdag, augusti 16

En bättre dag

Imorse klockan nio var jag på samtalsmottagningen på SöS på läkarbesök för förlossningsplanering aka kejsarsnittsbeslut. Jag fick träffa en helt briljant överläkare som ba jag kommer planera in ett kejsarsnitt för dig och om du ångrar dig så hör du bara av dig. Hon var så himla inkännande och tydlig och bra och jag kände mig så himla sedd och lyssnad på och respekterad och jamen allting som alla skräckhistorier säger tvärtemot. Vi kommer få ett snitt, det är bokat och även om jag har "vetat"-vetat att det skulle gå bra så är det så himla skönt att det inte bara gick bra som i blev som vi vill men gick bra som i att mötet i sig var fint och bra. Nu kan jag fokusera på att eh ställa in mig på snitt typ? Läsa på lite hur det går till. Kolla nån film på SöS hemsida (läkarrekommendation). Längta efter att få pussa mjuka bebisläppar. Jag grät bara pyttepyttelite under mötet och nästan bara pyttelite när jag pratade med Andreas efteråt (han var hemma med Skrällen).

Andra bra saker: köpte lunch enligt Allt Som Är Gott-principen (mozzarella, honungstomater, avokado, nybakt bröd, hallon, bigaråer och plommon) samt göttefika tills ikväll. Andreas tyckte jag skulle gå och köpa nåt jävligt dyrt för att belöna mig, men jag nöjde mig med en jävligt dyr lunch.

Och! OCH OCH OCH! Vi intervjuade en person för mitt vikariat i torsdags och hen kändes som en så himla bra fit för oss och idag sa hen ja till tjänsten. Jag är så himla glad!

tisdag, augusti 15

Senaste dygnet har verkligen inte varit speciellt kul alltså. Igår var Nya Bebin vaken typ exakt precis hela dagen och sträckte på sig och sparkades och knölade och ihop med att sitta ihopkrupen vid ett skrivbord hela dagen kände jag vid tretiden en begynnande huvudvärk, lite typ blodtrycksaktigt för er som vet. Gick hem och lade mig på soffan en timma och då försvann huvudvärken men känslan av att inte kunna sitta, stå eller ligga utan att bli attackerad inifrån bestod resten av kvällen och tillslut blev jag typ klaustrofobisk i min egen kropp och tvingade Andreas att komma och klappa på magen och prata med den så jag kunde låtsas om att den inte var min en stund.

Ellen firade det hela genom att sova som en jävla kratta och plöja runt i sängen mellan två och halv fem när Andreas gav upp och gick upp med henne så jag fick sova. Vaknade således svintrött och med känslan av att vilja sjukskriva mig och ligga hemma i sängen hela dagen. Tog en halvtimma extra på mig imorse men nu har jag jobbat bort det värsta dåliga samvetet/dom stora puckarna på listan så nu känner jag att jag kan gå hem här om nån timma eller så och vila lite till.

måndag, augusti 14

Den jämställda semestern

Matilda skriver om att dela lika på föräldraledigheten och det är ju ett ämne som är mig varmt om hjärtat och jag har dryftat det med flera olika personer dom senaste veckorna, bland annat han jag lever med. Vi började prata om det när den lilla checklistan för en jämställd semester dök upp och om nån inte skulle ha sett den kommer den (och mina svar) här:

1. Vem packar väskorna?
Jag packade min väska, Andreas sin och vi packade gemensamt inför sommaren, men Andreas packade nog skötväskan och Ellens grejer 98% av dagarna under semestern. Han är ju föräldraledig just nu och det lite följde med in i semestern.

2. Vem packar upp väskorna?
Vi packade upp våra egna väskor och sen packade vi nog inte upp Ellens förrän vi använde grejerna.

3. Vem har koll på var allting finns?
Haha, ingen? Jag tror den vanligaste meningen i somras var har du sett...? Men Andreas hade mest koll på om det fanns blöjor, smoothies, mat, d-droppar och annat barnrelaterat. Jag hade koll på "fluffet", typ extra filtar och gosedjur och kuddar och favoritboken och sånt. Ingen hade koll på vuxenprylar typ.

4. Vem vet var solkrämen är?
Faller inte under kategorin allting? Alltså typ ingen. Den som såg den packade ner den och Ellen bar runt den om hon hittade den så den var typ alltid föremål för letande.

5. Vem håller koll på att barnen inte drunknar?
Den som var i närheten? Om jag var ute och Ellen badade och jag ville gå in så gick Andreas ut och tvärtom. Om vi bägge var ute så hade vi koll bägge två.

6. Vem planerar gemensamma aktiviteter?
Mest jag. Eller från dag till dag kanske bägge föreslog grejer men jag var den som kom upp med "listan" av alternativ in the first place. Kanske berättigat eftersom vi var 5 veckor i min gamla hemstad men ändå.

7. Vem handlar, planerar och lagar middag?
Vi handlade gemensamt, jag planerade och jag kanske lagade 70% av maten. Å andra sidan bytte Andreas alla bajsblöjor (ok, inte när han var bortrest men), nattade henne flest kvällar och lekte med henne fler timmar per dag.

8. Vem vet om något saknas i barnens sommargarderob?
Bägge. Jag köpte höstgarderoben i ett shoppingsug men det var mest för att jag tycker det är så himla roligt. Jag har i och för sig kanske lite bättre koll på vad vi behöver inför förskola och sånt, men om jag inte hade varit så lättstressad så hade Andreas ju fixat det till förskolestart utan mina listor också.

9. Vem får sovmorgon?
Eh, jag. Jag KANSKE tog Ellen en dag per vecka och sen tog Andreas resten och jag fick sova tills jag vaknade. Det är delvis för att han är mer morgonpigg än vad jag är och ibland var uppe redan innan Ellen och då är det väl rätt naturligt men också pga jag är preggers. Hade jag inte varit det hade vi nog delat lite mer lika, men han hade fortfarande tagit majoriteten av mornarna.

10. Vem tar ansvar för att barnen smörjs in och får på sig solhatt?
Jag skulle säga att vi smorde in henne lika ofta (baserat på typ vem som hittade krämen hehe) och samma sak med keps/solhatt.

11. Vem fixar lunch?
Se punkt 7.

12. Vem får mest egentid?
Andreas var på kompisresa tre dagar (två nätter) men sett över hela sommaren så var han mer med Ellen och jag fick vila i soffor och sängar och diverse fåtöljer. Jag tror dock att det jämnade ut sig lite i att jag har hand om vår ekonomi och såg till att alla räkningar var betalda och posten vidarebefordrad och tidningen likaså och och och.

Slutsatsen är väl att vi nog är så jämställda vi kan komma i mångt och mycket där fysiska grejer är tyngre åt Andreas håll (typ byta blöjor/leka/packa väskor/fixa vagnen/greja) och det planeriga är mer på mig. När jag gjorde den här checklistan och insåg att frågorna just i den här listan nog faller till min nackdel så funderade jag lite kring den och vårt förhållande och vad för andra grejer jag gör (förutom bygger en fkn bebis till) och att vi nog är rätt jämställda. Sen pratade jag med Andreas om det och vi kom fram till att listan hade sett HELT annorlunda ut om han inte hade varit föräldraledig och vi inte hade delat lika på grejer från första stund. För ganska många saker som hör till den dagliga skötseln av barn är liksom saker som kommer med att en gör det varje dag. Det är klart att solskydd väl borde vara en del av varje persons tankebana, men om det alltid är en förälder som matar och badar och byter om från pyjamas och byter blöja så är det nog rätt lätt att glömma av att tänka på det. Samma sak med huruvida det finns blöjor i skötväskan eller rena nappflaskor eller extrakläder eller om kläderna är för små. Det märker en ju inte förrän en faktiskt använder dom sakerna på en daglig basis.

När jag var hemma med Ellen vet jag att jag tänkte på allt det här ovan och ba NÄE ANDREAS FÅR FAN SKÄRPA SIG! VARFÖR ÄR DET BARA JAG SOM HAR KOLL PÅ OM BLÖJORNA HÅLLER PÅ ATT TA SLUT ELLER MJÖLKEN ÄR SLUT ELLER... och nu så här på jobbsidan så ba hehe jag har ingen aning? Jag vet inte om vi har blöjor hemma eller hur många mjölkförpackningar vi har eller vilka kläder som behöver bytas eller ligger i tvätten eller när hon sov eller vad hon åt till lunch eller... Jag kommer hem och byter på sin höjd en blöja och kanske gör en flaska mjölk när hon ska sova, men då finns det ju alltid hemma eftersom Andreas under dagen har fyllt på om det har tagit slut. Alltså jag VET ju att vi behöver ha koll på det här, men det är ju han som av förklarliga skäl kollar flera gånger per dag och då vet per automatik.

Nu vet han ju att sånt är viktigt att ha koll på. Det är han som klär på henne på morgonen och därför han som smörjer in henne om det ska bli soligt. Han vet om tröjorna börjar bli för små eller om dom har för många fläckar (hans eget intresse, jag bryr mig inte om fläckar) eller om hon får blåsor på fötterna av skorna. Han vet hur mycket tid det tar att ta hand om ett barn och vad en vinner på att ha lite framförhållning.

Inget av det hade varit möjligt utan antingen nån form av föräldralektion(-er) från min sida eller delad föräldraledighet. Trots INTENTIONER att dela lika bör jag kanske tillägga. För det räcker inte med att tänka att en är jämställd eller vilja vara det eller tänka att en är det. Att dela på föräldraledigheten/ägna ungefär lika mycket tid åt barn/-en handlar om så himla mycket mer än bara att ge barn tillgång till bägge föräldrarna. Det handlar i mina ögon också om en investering i sitt förhållande. Ett sätt att bry sig om varandra och faktiskt dela på både upplevelsen och all vardag som barn för med sig.


Sura listan

Ahmen om "alla" andra gör den så tänker väl jag också lägga min lunch på att tjura och sura.

Obehagligaste jag vet: 
Att möta högljudda män i grupp kvällstid. HATAR högljudda män i grupp. Annars när Andreas äter choklad bredvid mig i soffan för han tar en svinstor bit och liksom smack-suger på den UÄÄÄÄHH. Gillar inte heller spindlar eller andra snabba småkryp.

Absolut inte min killtyp: 
Hippies. Rent utseendemässiga attribut dreads, fiskarbyxor och långt skägg. Långt skägg generellt uuuuuääh. Jag tycker ju att det har ungefär samma konsistens som könshår så jag kan liksom inte komma över det. Säljarmän.

Äckligaste mat jag vet: 
Gult pulver-curry. Kan inte ens smaka på mat med sån curry. Banan i mat.

Blir arg på: 
Oftast män. Näst oftast ojämställdheten inom vården. Bubblare: att folk inte FÖRSTÅR att bilar är tyngre än människor och cyklar lite all over the place utan lysen och/eller går rätt ut i gatan.

Sämsta bok jag läst: 
Åh, måste ju vara dött lopp mellan nån Mons Kallentoft-bok som jag på riktigt inte ens tror hade en redaktör pga bristerna i story och tidslinje och allt eller Åsa Anderberg Strollos Hoppas. Eller det finns säkert värre, men dom kommer jag ihåg att jag har varit förbannad på i efterhand och jag skulle aldrig få för mig att plocka upp deras böcker igen. Mons Kallentoft verkar ju i och för sig också vara kanske världens mest osympatiska person vilket jag vet genom bekanta inte alls är fallet med Anderberg Strollo, tvärtom, så han får förstaplatsen därför.

Något som får mig att byta radiokanal: 
Experimentiell jazz eller hårdrock. Får fan panik av ljud utan melodi.

Sist jag ville ta till knytnävarna:
Nej, men slåss gör jag faktiskt inte. Eller JO! Jag ville slå läkaren som förlöste Ellen på käften eller iallafall knuffa in henne jävligt hårt i en vägg efter förlossningen. Vill typ det fortfarande.

Sämsta serien jag nyligen sett:
Jag har inte sett nån dålig serie nyligen för jag har alldeles för lite tid att titta på serier för att orka med nåt som inte är bra, men vi försökte kolla på Westworld och jag dog av tråk och innan dess kollade jag 3,5 säsong av Breaking Bad i förhoppning att det skulle ta sig men nej. Usch.

Fulaste plagg jag vet: 
Alltså egentligen vill jag inte bidra till en utseendemall som gör att nån kan känna sig ful eller fel eller whatever för jag tycker att en ska ha på sig vad en vill om det får en att känna sig snygg, men för MIG och MIN STIL: hade aldrig satt på mig ballerinas eller trekvartstajts med spetsavslut.

Äckligaste drycken: 
Allt med hälso-nånting. Typ juicer med konstiga pulver, kombucha eller macha, energidrycker eller proteinpulver. URK. Eller hallonsoda som Andreas ÄLSKAR. Fy fan vad sliskigt.

Sämsta karaktär i film eller TV-serie: 
Lite dött lopp mellan Johnny Chase i Entourage och George Costanza i Seinfeld. Urtypen av män jag aldrig skulle dejta heller utöver ovan btw.

Det skriker jag när jag blir arg: 
Men KUUUUUUK! eller HELVETE! Är inte så påhittig på den fronten.

lördag, augusti 12

Cheese

Han har åkt nu. Jag var tvungen att berätta att jag lyssnade på våra vigsellåtar i bilen häromdagen och fick svälja ner tårarna och då började jag eventuellt gråta lite också. Jag är så glad att vi gifte oss före barn och att det vi lovade där och då var för oss två. Och det kanske är cheesy men den här låten spelades precis innan våra löften och den är så perfekt, för oss, för då, för nu.

The 6ths You You You You You alltså. Hjärta dig som tipsade om den här i kommentarerna när jag bad om låtförslag.

Even though I met you only recently
I find myself falling in love with you
I don't know quite how to put this decently
But what's the chance that you could love me too?

Who who who who who
Has made my dreams come true?
And turned my gray sky blue
Why it's you you you you you

Woo woo woo woo woo
Like amorous lovebirds do
Who made my world seem new
Tis tis you you you you you

You make me feel like I'm seventeen again
You make everything beautiful seem true
I can't wait to go to sleep and dream again
Cause every dream I dream's a dream of dreamy little you

Who who who who who
Has made my dreams come true
And turned my gray sky blue
Why it's you you you you you

Woo woo woo woo woo
Like amorous lovebirds do
You make my world seem new
Tis tis you you you you you

You make the world go round
The sun go up and down
The flowers bloom in may
The children laugh and play

Shall we choose the day?

Who who who who who
Has made my dreams come true?
And turned my gray sky blue
Why it's you you you you

Woo woo woo woo woo
Like amorous lovebirds do
Who made my world seem new
Tis tis you you you you you

Jag har sovmorgon och ska enligt uppgift få sova preciiiis hur länge jag vill. Tack kroppen och Nya Bebin för att det blev till 8.57. Nu ligger jag i sängen och smygsurfar och hör att det regnar ute. Det är helt HELT okej med mig att det regnar men det vore bra om det blir uppehåll mellan 14-18 när jag ska röra mig utanför lägenheten med Skrällen för att undvika uttråkningspaniken som uppstår när hon måate vara hemma och inne en hel dag. Varken jag eller barnet äger regnkläder (än) så vi kommer inte vara riktig barnfamilj och gå ut ändå. Andreas åker vid lunch och fast jag vet att jag är fullt kapabel att ta hand om mitt barn på egen hand är jag typ nervös? Obs att det handlar om ork och trötthet för egen del mer än nåt som kan hända henne. Typ att hon vägrar sova så jag måste vagga henne eller bära henne eller vara uppe hela natten. Vilket händer cirka aldrig så varför skulle det bli så idag?

torsdag, augusti 10

Det är cirka tusen grader varmt på jobbet och jag har märkt att jag blir mycket mer svullen av att sitta ner hela dagarna (FML). Får inte ens på mig hälften av mina vanliga skor, men borde väl vara glad så länge jag slipper gå i typ uppklippta converse eller crocs som jag vet att mina kompisar har haft som last resort.

Aha, annars då? Andreas åker till Örebro i helgen för att gå på 40-årskalas så jag och Skrällen ska vara ensamma hemma. Jag har (med förra inlägget in mind) bokat in dejter med tre av mina finisar så jag räknar med att trötta ut Ellen så hon somnar på en sekund. Det har i och för sig blivit så himla mycket bättre med läggningarna sen hon (självmant) gick över till att sova en gång per dag istället för två. Nu är hon svintrött vid åtta och går typ och hämtar snutten och nappen (om hon når den) och kommer och kryper upp i famnen för att gosa. Åh, låt oss prata lite om det här med att vi har fått ett gosigt barn. Det är så himla himla himla härligt att hon gillar att kramas och gosa och pussas och att vi börjar varje morgon med att hon rullar mellan mig och Andreas och liksom trycker sin lilla kropp emot och MMMMMM:ar och vill att vi ska klappa och pussa på henne i typ en kvart. Och! Hon har helt fattat det här med hejdå under den här veckan. Varje morgon säger jag nu ska mamma gå, kom och säg hejdå Ellen och då kommer hon springandes och slänger sig i min famn och vänder upp ansiktet så vi kan pussas lite. Sen sträcker hon ut armarna mot Andreas, gör några slängpussar från hans famn och vinkar frenetiskt. Det är så gulligt så gulligt så gulligt. Det är också himla gulligt att hon blir helt lycklig när jag kommer hem på eftermiddagarna också och springer omkring och kramas och fnittrar och tjattrar och sjunger. ÅH MITT BARN JAG ÄLSKAR DIG.

onsdag, augusti 9

Det som skaver

Det går ju runt en vänlista på en massa bloggar just nu. Hur en är som vän, hur ens vänner är och så och det är ju jättekul att skriva om och för några år sedan hade jag hoppat jämfota över en möjlighet att få haussa både mig själv och mina vänner, men nu är det så himla skavigt. Det är min stora sorg och svarta hål och Det Förbjudna att tänka på när jag ska somna. En gång i tiden, typ den här bloggens glansdagar och before, hade jag så många kompisar. Jag kunde ha ångest över att inte veta hur framtiden skulle se ut eller ensamheten eller osäkerhet när det gäller utseende eller jobb eller killar, ffa killar snubbar män, hade jag aldrig ångest över mig själv som vän eller mina vänskapsrelationer. Nu är det exakt precis tvärtom. Det typ enda jag på riktigt mår dåligt över och känner mig osäker kring är just mina vänskapsrelationer.

Jag kan rada upp en hel massa anledningar till att det är så och alla är väl legitima på sitt sätt; brist på ork, fokus och intresse gpa sorgen innan under efter mammas död, hetsjobbandet och nästan gå in i väggen-smällen på mitt förra jobb, att jag är i en relation, att jag har varit gravid - nybliven morsa - gravid i två år. Att jag är över trettio nu med kompisar som också är över trettio där tid är en bristvara pga relationer och jobb och barn och och och.

Men ändå.

Jag har aldrig känt mig så här osäker i relation till dom som har varit mig närmst om hjärtat så länge. Konstigt nog känner jag det samtidigt som jag i mitt vardagsliv upplever att jag ÄNTLIGEN har fått tillbaka min sociala kompetens. Att jag kan vara rolig och få folk att skratta och bubbla kring småsaker bara för att. Att jag bryr mig och vill veta och har ork att engagera mig och kasta mig in i konversationer. Att jag börjar få lite koll på kringlivet utanför mitt eget huvud och kan haka på en diskussion om samtiden. Men när det gäller dom jag ser som mina bästa kompisar, som är urviktiga för mig ju, känner jag mig mest jag vet inte? I vägen? Ett onödigt ont? Onödig? Att dom hänger med mig på gamla meriter och när det måstes? Och det är klart att en del av det här ligger i mitt huvud men det finns sanning i att jag försvann och dom såklart har fyllt det hålet och den tiden med andra och då är det väl kanske lite konstigt att komma nu och ba OKEJ MEN NU ÄR JAG PÅ BANAN IGEN SÅ ATTEH NU KÖR VI! För om jag ska vara ärlig så är det ju inte riktigt så heller? Jag har en man och ett barn och ett till på väg och är 30 veckor preggers och vill helst bara somna i soffan klockan åtta varje kväll. Jag är ju inte hon som orkar göra mig iordning i en timma och sen gå ut och käka middag och vara ute och klubba till tre på natten. Jag är knappt hon som en tar en promenad med pga får foglossning och blir trött och sur. Vad är det jag har och bring to the table då egentligen?

Jag tänker jättemycket på det och det gör ont även om jag också känner att det kanske är så här livet är litegrann? Nu är det familjefasen som är igång. Nu är fokus hemma. Det är naturligt att relationer ändras blablabla.

Men ändå.
Vi fortsatte rensningen igår. Helt plötsligt har två fulla byråer och överfulla lådor blivit halvtomma byråer och en garderob med halvtomma hyllor. Det blev en Sellpypåse som hämtas idag, fyra kassar med noppiga, trasiga eller bara allmänt oskänkbara grejer till soprummet och en hög som når till fönsterblecket med fina och tvättade sängkläder, handdukar, dukar och kuddöverdrag som jag tänkte att vi skulle skänka bort. För det måste det väl finnas behov av tänker jag? Om nån har tips på nån organisation som är i behov så hojta gärna!

Passade också på att packa upp fem veckors sommarpackning och när jag var klar och allt var inhängt i garderoberna så gick jag till Andreas och ba alltså nästa gång jag säger att jag behöver nåt klädesplagg så kan du väl bara leda mig till min garderob och öppna dörren? HerreGEUD, jag behöver INTE köpa nånting mer på typ flera år. Har till och med lämnat in tre klänningar hos skräddaren för att laga några sömmar.

Idag är det dags för De Onämnbara Boxarna i garderoben och skräphörnan i köket. Det är ju förjävla tråkigt att städa och jag är så trött vid åtta så jag typ vill gå direkt till säng utan att passera gå, men vad skönt det kommer bli när vi har gått igenom allting och kan börja göra iordning det vi har planerat att göra utan att först behöva leka tetris med resten av lägenheten.

måndag, augusti 7

Ah just det, vecka 30

Är ju trettio veckor gravid idag. Firade genom att besöka vår fantastiska barnmorska. Lyssnade på kloppeti-kloppeti-kloppet och fick a-ok-stämpel på alla prover. Har möte med doktor på samtalsenheten nästa onsdag (kombo prata om Ellens förlossning och påbörja förlossningsplanen (som går ut på att dom ska boka snitt) gissar jag och sen har vi ett tillväxtultraljud två veckor efter det tror jag. Det är klockan nio fjärde dagen av Ellens inskolning och alltså jag borde nog kanske boka om tiden för jag gissar att lämna tidigt kanske inte direkt står på agendan redan dag 4 för nån inblandad och vi vill såklart se Nya Bebin bägge två.

Annars mår jag bra. Bebin är sprattlig och reagerar precis som Ellen gjorde på Andreas röst och flyttar sig i magen för att kunna buffa på hans mun. Magen är en kurva över normalläge sen här gången och barnmorskan spår en något större bebis än Skrällen. För mig spelar det ingen roll alls så länge som den mår bra där inne.
Har påbörjat Projekt Utrensning här hemma. När vi kom hem igår kände både jag och Andreas för det första "fan vad litet det känns" och för det andra, och jobbigaste, "fan vad grejer vi har". Jag ville spontant bara slänga ut hälften på innergården och bränna upp det, men det hade väl varken varit speciellt konstruktivt eller praktiskt så nu blir det lite varje dag tills det går att stänga garderober och lådor utan att behöva bruka våld och hallen går att ta sig igenom utan djungelskillz. Igår gick jag ner med tidningar och sopor och idag har jag fyllt en Sellpy-påse och två stora kassar med gamla noppiga grejer som inte går att vare sig sälja eller skänka. Alltså vi pratar trosor jag köpte i Los Angeles 2010 som är så små så små så små så jag inte kan FÖRSTÅ hur dom har överlevt rensningarna dom senaste tio åren et al. Har också städat en av Ellens lekstationer och vikt lite tvätt. Nu går det att stänga två garderober och en tredje är numera halvtom. Imorgon blir det sängkläder och handdukar och barnkläder (igen) som ska rensas.

söndag, augusti 6

Testing testing

mirijam tipsade om en ny bloggapp som ska kunna hantera bilder så är kommer ett test på berg-och-dalbanepreggot jag är nuförtiden. 


lördag, augusti 5

Mjölkar ur det sista

Barnet vaknade på st-rå-lan-de humör imorse kvart i åtta och jag har sovit hela natten som en död. Vi har morgonmyst i soffan med en kopp blecksvart kaffe och nyhetsmorgon/barnprogram och ätit frukost. En frukost där alla inblandade åt massor och ingen skrek. Det får väl ses som höjden av lycka på nåt sätt. Tänk att ens avkommas matlust har så stor påverkan på ens välbefinnande? Älskar när hon äter. ÄLSKAR! Nåväl, öppnade altandörren efter frukosten och nu springer barnet omkring på gräsmattan och sorterar sina bollar och sjunger och jag och Andreas sitter skavfötters i soffan med varsin telefon. Det är lite molnig himmel och blåser lite, men solen skiner och gräsmattan luktar sommarregnad.

Imorgon åker vi tillbaka till Stockholm och på måndag börjar jag jobba igen. Det är med visst vemod måste jag säga, för att vara ledig med Ellen och Andreas i fem veckor har varit inget annat än ljuvligt. Jag har verkligen valt en fantastisk person att leva med och ju mer tid jag är med honom desto mer inser jag det. Alltså jag vill ju fortfarande mörda honom ibland på nätterna när han snarkar eller har sitt personlighetsförändrade natthumör och är en fullblodsidiot, men 99% av tiden blir jag bara mer och mer kär. Vi låg och kollade på Game of Thrones i soffan igår. Ellen sov och Nya Barnet körde sin sedvanliga kvällsgympa och jag kollade på honom i profil och nästan svindlades av hur livet blev. Min familj liksom, min egna snart fyra personers-familj. Jag tror aldrig jag har varit så lycklig som nu.

måndag, juli 31

Supermegasnabb göttelunch

Förresten, måste nästan dela med mig av det här "receptet" på lunch som tog mindre än 10 minuter men var typ restauranggott. Det är nån version av typ pasta aglio olio (vitlök och olja), men för mig är det egentligen min mammas potatissalladsdressing i pastakostym så.

Du behöver:
Spaghetti för 4 personer
4 vitlöksklyftor
1 dryg dl olja
1 liten chili (går att strunta i)
1 kruka kruspersilja

250g (1 pkt) körsbärstomater på kvist eller andra goda småtomater
1/2 rödlök
1 msk balsamvinäger

Salt och peppar

Gör så här:
Koka upp pastavatten och salta ORDENTLIGT. Alltså mer än vad du tror att du ska salta och sen lite till. Lägg i pastan.

Grovhacka tomaterna och finhacka rödlöken så fint du bara kan. Blanda i en skål med balsamvinäger och en nypa salt och nymalen svartpeppar.

Finhacka vitlök och chili. Värm oljan i en stekpanna på låg värme och lägg i vitlöken och chilin och låt det simma runt där tills pastan är klar. Hacka persiljan och lägg i oljan och salta och peppra lite.

När pastan är färdig lägger du i den i vitlöksoljan och geggar runt tills allt verkar ha lite olja och götte på sig. Är det för lite vätska kan du ta lite kokvatten från pastan och spä med.

Servera med tomatsalladen och njut.

Var. Så. Goda.

Nu ska jag gå ner och pussa på mjuka bebisläppar och kittla henne tills hon tjuter av lycka

Jag har precis jobbat lite. Vaknade som vanligt inatt vid halv fyra och var egentligen trött men barnet hade lagt sig med huvudet vid min röv och fötterna i mitt ansikte och höll på och ploga i täcket och så fort hon slutade började Andreas hosta och/eller snarka om vartannat så det var stört omöjligt att somna om. Jag gav upp vid halv fem och gick och lade mig i syrrans rum vägg i vägg och skulle precis till att somna när en flyktig tanke om jobbet råkade ta sig igenom mitt i övrigt omsorgsfullt uppbyggda INGET JOBB-försvar. Helvete. Det finns ingenting som är så stressande som att börja tänka på jobb mitt i natten när en 1) inte kan göra nåt åt det samt 2) egentligen inte ens borde göra nåt åt det dagen efter pga semester. Det ledde såklart till att jag radade upp alla grejer som behöver göras i huvudet och blev skitstressad över att det bara är en vecka kvar på semestern och sen ska jag hinna allting jag måste göra som är TOP PRIORITY när jag är tillbaka på dödliga 8 arbetstimmar per dag. 8 arbetstimmar som jag just nu känner mig lite tveksam till om jag kommer orka eftersom jag typ DÖR av trötthet vid tretiden på eftermiddagen när dagens aktiviteter har bestått av: äta frukost, sitta på verandan, värma rester till lunch, göra en utflykt till nån och sitta och dricka kaffe, sitta i soffan. Är glad för fem veckors semester med Skrällen när jag kan vara närvarande lekmorsan som jagas på gräsmattan och kastar barn i luften och pussar henne på halsen tills hon kiknar av skratt. Kommer orka vara nej Ellen, låt mamma vara/ligga i soffan-mamman så fort jag börjar jobba. Nya Bebin bökar och stökar och suger ur all ork ur mig. Börjar nog ändå längta lite efter Nya Bebin nu. Vem är det som ligger där inne liksom? Hur kommer hen vara? Börjar känna mig lite kär i hen tror jag.

söndag, juli 30

Efter semestern ska jag ta tag i att göra om det här gamla härket till blogg så den blir lite snyggare och dessutom fatta hur fan jag ska kunna mobilblogga bilder. Nån som vet hur det funkar på blogspot nu när bloggerappen har slutat med såna petitesser?

Har i övrigt kakpsykos. Har bakat kolakakor, chokladkyssar och skånska havrekakor och sitter här och funderar på om inte även chokladbollar och en äppelpaj inte vore på sin plats? Kommer ju spruta kakor ur örona på oss om det här är nån långvarig företeelse. Hittills har jag bara ätit kantsnuttarna på kolakakorna och jag mår typ redan illa. Kan eventuellt ha varit mer sug efter att ha kakor än att faktiskt äta dom. Alltså inte som i att dom inte kommer bli uppätna men ändå.

Ska alldeles strax dessutom ställa mig och göra kvällens Biff Stroganoff efter Jamie Olivers recept och efter det känner jag att jag har gjort mitt hushållsarbete för dagen och får ligga i soffan.

måndag, juli 24

Vaknade till moln och arton-ish grader, lite skönt som omväxling. Alla här på schlätta pratar bara om regnet som frälsningen. När kommer det? Kan det inte komma än? Idag kommer nog regnet?! Att det har varit en sommar liknande drömsommaren -94 spelar ingen som helst roll här där alla har nån koppling till skörden, eller Skörden kanske jag borde skriva i andakt?

Vi packade iallafall en picknick och drog till stadsträdgården och picknickade med Lotta och Victor och Stina och Lars. Det är fint med hemvändandet på somrarna så en hinner träffa en massa gosiga människor utan att flänga runt alls. Stina och Lars bor i och för sig på andra sidan bron från oss i Stockholm, men vardagen och tiden och så där har gjort att vi knappt har setts alls den här våren. Det var iallafall himla mysigt.

Nu är klockan snart halv sju och dagen försvann och jag ska ställa mig och göra en lasagne till middag så vi kan fortsätta vår kontinentala middagstid och fucka upp vårt barns dagsrytm. Borde kanske gå efter förskoleschemat men eh orkar inte? Det är gött att hon sover till åtta och hon somnar som en stock strax innan nio såatteh nä men vi kör väl på

söndag, juli 23

Eller är det det lite pretentiösa som stör mig? Självuppoffrandet, att vara eller ge allt för kärleken? Kärlek som uppoffringarnas ultimata slutmål? Inget är väl kärlek på riktigt utan lidande? Kärlek som är större än all i jämförelse petitessig vardag. Min egen absoluta anti-tes. Kärlek är väl för fan vardagens smådelar? Att lyssna när den andra vågar säga när nåt skaver? Att förstå att kärlek är handling och som Lotta Lundgren skriver i Tio lektioner i matlagning (saxat ur minnet): kärlek är inte en flyktig gas som på ett magiskt sätt passerar från mig till dig. Den kärlek jag känner för dig stannar i mig. Den kärlek du har för mig stannar i dig. Kärlek är att i handling visa känsla så gott det går och att vilja den andras glädje och lycka.

Att leva sitt liv i skuggan av nån annans behov skaver så himla mycket i mig så jag kanske inte kan ta in resten av personporträtten? Kanske är det det.
Pappa kom hem från sin tur till Värmland. Han har väl en smula moloket accepterat det faktum att altanen har en ny möblering. Det är för varmt för nåt annat. Däremot satte han igång vattenspridaren till faktiskt mest min mans stora förtjusning så nu springer han omkring och kastar bollar för att locka in barnet och piper förtjust när han träffas av kalla droppar på vägen.

Barnet i magen verkar ha roterar på nåt sätt för plötsligt är magen iallafall 30% mindre än tidigare. Den bökar och grejar så det verkar ju som att den har det bra även om jag var lite orolig där inatt när jag låg vaken mina vanliga två timmar och var helt ensam i min vakenhet. Inget av mina barn rörde så mycket som ett finger. Jag sov till kvart i tio sen så ni behöver inte oroa er för att jag inte får min sömnkvot fylld.

Började läsa Lina Wolffs De polyglotta älskarna förut. Alltså jag förstår inte? Antingen så har jag varit ute ur litteratursvängen för länge eller så har jag blivit småbarnsdum men herregud vad jag inte alls gillar det nya självutplånande eller halvgråa i den här eller Lena Anderssons Ett egenmäktigt förfarande eller Kristina Sandbergs Maj-serie. Jag blir bara irriterad och känner oerhört lite sympatier vilket väl kanske säger mer om mig som person än författarens personporträtt? Det kanske är min inre liberalist som irriterar sig på det lakoniska? Tål att funderas på medan jag irriterar mig vidare bland sidorna.

lördag, juli 22

Måste kolla almanackan för att veta vilken dag det är. Vill aldrig mer jobba. Känner det så starkt just nu. Jag vill bara leva semesterlajf med min familj för alltid. Har skytt tanken på föräldraledighet lite som pesten men nu börjar jag nästan se fram emot det igen. Att vara ledig, att ha en liten bebis. Ellen sover på en kudde här bredvid mig i utesoffan och jag gick tillbaka i bildarkivet och tittade på när hon gjorde detsamma för prick ett år sen, lelle bebin. Tänk att vi ska få en till sån liten plutt? Jag oroar mig såklart för hur det kommer gå, grinar lite i Andreas tröja om hur jag vill ge bägge barnen mitt allt och hur det inte kommer gåå-hå-hå-hå. Han stryker min rygg och försäkrar att det går väl visst det. En soffa rymmer väl både ett och två barn bredvid? Vi köpte ju en enorm version för att alla skulle få plats och kärleken är ju inte begränsad, det förstår jag väl?

Jag oroar mig för vaknätter och han svarar att om en ändå är uppe med den ena får en väl ta den andra också, på köpet. Jag tassar kring sömnbrist och brist på egentid och tillsammanstid och han säger att baby, vi klarar allt du och jag. Gör vi inte föräldraskapet rätt bra ihop redan?

Vad än jag har gjort för att fånga förtrolla behålla denna man, tack för det.

TACK.

FÖR.

DET.

torsdag, juli 20

Fortsätter väl sommardrömmen

Pappa åkte till Värmland igår. Han är borta tills på söndag och det första jag gjorde när bilen rullade ut från grusuppfarten var att möblera om på verandan. Nu står det en soffa under markisen med utsikt över trädgården och träden och det lekande barnet. Idag vaknade jag strax innan tio och gick ner till ett tjattrigt och naket barn och en man med en kopp kaffe i näven och ansiktet mot solen. Jag och Ellen tog ett morgondopp och läste sagor och lekte med katten och kaninen och alla tusen bollarna. Hon är klart bolltokig den ungen. Bollar och bilar. Det finns inget annat som kan dra igång en glad svada och vevande armar som en full parkeringsplats DÄ Å DÄ Å DÄ Å BABADÄ Å DÄÄÄÄ BBBBABA DÄÄÄÄÄÄÄSCHHAJJJJ Å DÄÄH *lyckligt leende* Vad mer? Hängde i skuggan, badade i poolen, åt rester till lunch. Läste en bok när Ellen sov middag. Sandra Beijers Allt som blir kvar. Den var exakt som hennes blogg? Till och med mörker och sorg blir utstuderat, nåt spännande, ett ALLTING. Gissar att livet kanske är så när en är över trettio och kallar killar snubbar män för pojkar och förförs av tråniga blickar och saker som är som i film. Tog en kort sväng till Rörstrands för att köpa lite blommor och rasta barnet, kom hem och fixade mer på altanen och sen grillade vi hamburgare medan kvällssolen målade talltopparna lysorange. Nu kollar jag på Ernst med ett barn som inte vill sova i famnen och vad gör väl det? Det är sommar och en lintott i blommig pyjamas som kryddar kvällen med kvitter kan ju aldrig vara dåligt?

tisdag, juli 18

Sommar

Det är sol och varmt mest hela tiden. Lagom varmt, typ tjugotre grader. Ellen leker i plastpoolen vi köpte och jag sitter på olika kuddar i skuggan och är en loj påhejare av skvätt och plask. Hon pratar oavbrutet i tungor och kommer och drar oss bestämt i handen eller knuffar på benen när hon vill att vi ska följa med/hämta nåt/busa. Jag visste inte att det gick att älska så här djupt.

Vi har med en resesäng, men den står fortfarande ouppackad i förrådet, trots sängens 140 centimeter. Vi säger hela tiden att idag, idag är dagen när vi packar upp den, men det kommer alltid nåt i vägen. Den saknar madrass. Vi har inget bebistäcke. Vi glömde sängkläder. Sånt. Egentligen är det för att vi bägge två älskar att känna hennes andedräkt i ansiktet och hennes lilla hand på armen när hon sover. Det är lite som en drog, närheten till det allra käraste vi har. Närheten oss vuxna emellan är väl sisådär och jag kanske borde oroa mig men jag orkar inte. Sex med långa mellanrum blir liksom ett sånt projekt att ta tag i? Jaha, ska vi ligga ikväll eller? Ska vi lägga barnet i andra rummet då eller ska vi försöka passa på innan pappa kommer hem? Ingen orkar ta tag i det så vi går väl här och o-ligger istället. Typiskt om det går över precis när magen blir så stor så all form av sexuell aktivitet är lite av en cirkuskonst. Vi har väl resten av livet på oss att ligga antar jag.

Det är grönt överallt ute. Träden är så oerhört höga. Dom måste ha stått här i hundra år allra minst och bildar en mur mot omvärlden. Gräset är mjukt och björkarnas och päronträdets blad prasslar i vinden. Jag badade innan frukost imorse och torkade i solen på verandan.

Barnet sover sin siesta nu. Hon har själv dragit ner från två till en längre sovstund per dag och somnar på två röda mellan 11.30-11.45 och sover en och en halv timma. Vi vet inte vad vi ska göra med så mycket tid över så vi sitter väl bredvid och glor och väntar på belöningen i form av tusenwattssmilet när hon vaknar.

Jag har läst fem böcker på den här semestern. Det är cirka fyra fler än vad jag läst sammanlagt senaste året. Tre Läckberg-deckare (som har blivit bra plötsligt?), Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap och Malin Wollins Till min dotter. Sex böcker har jag läst förresten, för jag började med Malin Persson Giolitos Störst av allt. Jag blev besviken över alla utom Läckbergs deckare, precis tvärtom mina förväntningar eller kanske på grund av desamma? Gulliksen förstod jag verkligen inte vare sig idén, berättelsen eller det torra vemodet med. Giolito hade jag glömt av vad den handlade om och längtade efter en deckare och inte en självklar storyline med rättegångsfokus. Språket gillade jag i och för sig. Och verklighetskänslan. Bara inte grejen att utfallet var så givet redan på sidan ett. Wollin var väl som Wollin är på nåt sätt. Jag önskar att delarna direkt till dottern had en större del av boken och minnesdelen mindre. Den var dock extremt lättläst och mest som att läsa hennes krönikor på en rad efter varandra, inte nödvändigtvis en dålig grej.

Vi ska äta carbonara till lunch. Jag ska ställa mig och hacka lök nu så allt är klart när Skrällen vaknar så vi kan käka lunch och lämna henne i morfars vård ett par timmar. Vi ska provköra lite bilar för vi har fått nåt infall att vi kanske ska byta, men ingen av oss kan egentligen motivera det speciellt bra. Jag hoppas att vi inte kommer gilla nån av dom för det är ett jävligt dyrt infall om vi genomför det och vi går alldeles för mycket på feeling i våra beslut.

Vad har ni för er?


lördag, juli 8

Sommar-/frukosthack

Här kommer sommarens bästa frukosttips för larmaskar: Coops egna bake-off-frallor i åttapack. Ugn på 200 grader, baka 8 minuter och voilá! perfekta hembakta frallor till frullen. Äts helst med avokado till jordgubbar och yoghurt samt starkt kaffe men each to your own där. Ba göre!

tisdag, juli 4

Insikt: är alldeles för lat för att bli nåt/vara entreprenör/ha karriär. Har pratat om detta med flera kompisar och det kanske är livet eller (bristen på) drivet eller medelklasslivet men efter en lön på runt fyrtiotusen så kliver plötsligt andra grejer in på banan. Typ ledighet frihet och jamen lathet. Orkar jag verkligen jobba mer för att få lite mer pengar? Vill jag ens jobba mer? Ett jobbyte för mig givet att jag isåfall går uppåt eller till större bolag skulle definitivt innebära fler arbetstimmar och koncentration och det är inte värt det? Har jag hamnat i förnöjdhetens fälla? Eller är det bara småbarnslivets enklast=bäst som spökar? Kommer hjärnan takta upp om ett par år, söka nya utmaningar, kräva den där Planen? För just nu är den småbarnsmos som inte kommer ihåg knappt mitt eget barns namn och jag känner mig väldigt lycklig över att gå till ett jobb (ha semester från hehe) där jag skrattar och gör ändå inte helt tråkiga saker men som kanske inte är mitt livs största utmaning för nu har jag ork och lust att leka med mitt barn när jag kommer hem från jobbet. Jag somnar gott på kvällarna och ligger inte och tänker på jobbet på nätterna. Jag gråter inget, har ingen ångest (eventuellt tackar vi gravidhormonerna för det) och känner mig generellt rätt avslappnad. Det känns som att det är värt minst tjugotusen extra i lön för att ens tänka tanken att byta bort det. Och i andra bloggar läser jag om nätverkande och motivationsböcker och lean och 5am-livsstilen och min hjärna blir en gröt. Hur ORKAR dom? Vad driver dom? Varför saknar jag den genen? Eller har jag den, fast gömd bakom jävligt mycket lathet och bekvämlighet?

Första dagen på semestern. Hjärnan jobbar med ovan. Nu ska jag klä på mig, packa in familjen i bilen och dra in till stan och käka en alldeles för overdue lunch med Vmhih-Maria plus familj. Hej hej.

söndag, juli 2

Skulle ha gått på semester i fredags men efter att ha ägnat halva dagen åt mindblowingly irriterande leverantörsidioti och inte åt det jag borde gjort satt jag 17.15 och ba nä, jag ORKAR fan inte. Så jag ska jobba förmiddag imorgon men sen så. Vi ska till barnmorskan klockan ett och det är lite skönt att ha en tid att förhålla sig till. Det blir lätt att stanna en stund till bla bla bla. Så 12.30 imorgon är det hejdå jöbbe och hejhej familjelivet. GUD VAD JAG LÄNGTAR! Att få vara med Ellen (och Andreas) hela tiden ska bli bliss!

lördag, juli 1

Säg den lycka som varar

Ja, det var ju en peppig rubrik av mig tycker jag. Skulle såklart aldrig ha andats det minsta unset glädje över barnets förmågor igår eftersom hon följde upp det hela med att lära sig klättra upp på vardagsrumsbordet igårkväll. Istället för att sova, I might add. Först upp ner upp ner upp ner på/från vardagsrumsbordet och sen detsamma med fåtöljen. Snabb som en vessla blev hon dessutom såatteh det var den friden det. *krossögaemoji*

fredag, juni 30

Ett stort barn

Så kommer morgonen när barnet vaknar, klappar på sin mamma, pussar på sin pappa och sen helt sonika klättrar ur sängen och går och leker, viskandes för sig själv. Jag hör henne stöka runt med sin gå-vagn i vardagsrummet. Hon har varit inne en snabbis och klappat mig på armen, men gick härifrån igen efter det. Känner stark win på det här.

torsdag, juni 29

Saker som provocerar mig

Utan inbördes ordning:

* Män i grupp

* Cyklister som inte fattar att bilar väger nåt ton och därmed inte KAN tvärnita bara för att dom vill knöla sig fram utanför cykelbanan

* Cyklister som inte fattar att ljus/lampor är en bra idé alla dygnets timmar alla årets dagar. Vet ni hur jävla svårt det är att upptäcka en mörkklädd cyklist i spöregn? Eller en cyklist i direkt solljus? ANVÄND LAMPOR.

* Folk som inte stänger luckor efter sig (eh, t ex mitt gravida jag...hehe..he)

* FOLK SOM INTE KAN PARKERA. Herregud. Ställ er så tätt intill nästa bil som möjligt. Försök tänk ett steg till och tänk på andra. Finns inget som gör mig så vansinnig som att leta parkering och se hela gator fulla av bilar parkerade över 1 1/2 plats. Oftast BMW/Mercor/Audis vars ägare vill "skydda lacken". Köp en parkeringsplats och fuck off.

* Folk med lösa hundar utanför koppelfria områden. Ba nej.

* Folk som måste MÅSTE tycka/tipsa om saker även när dom helt seriöst har noll koll. Tänker specifikt på vissa fb-grupper där nånba hej jag har problem hjälp mig och folk svarar grejer som är helt uppåt väggarna. Alltså ej tyck-råd utan typ ekonomiska råd eller juridiska råd. Om man inte vet och är utbildad inom det, håll käften?

Ja, det är väl mer grejer men phu det var skönt att häva ur mig.

tisdag, juni 27

Calling on föräldraakuten (igen) (obe ej akut)

Kom precis på två saker på väg till lunchköp.

Ett: vårt barn dricker fortfarande bebismjölk dagtid, typ kanske 4 gånger per dag? Fem? En gång på morgonen, en gång vid lunch, en gång på eftermiddagen och när hon går och lägger sig. Kanske fler gånger eller färre, vad vet jag, det är inte jag som är med henne. Hon börjar på förskolan i augusti, dom lär ju inte ge henne nån himla flaskmjölk på dagarna liksom? Måste sluta flaskmata barnet dagtid pga lathet. Obs alltså hon käkar matfrukost, matlunch, matmellis och matkvällsmat OCKSÅ. Verkar ha två separata magar för detta. Hur gör förskolor? Ger dom flaska? Ifall vi misslyckas alltså.

Två:
Vi måste köpa en massa klädsaker till förskolestart också. Vad behöver vi? Obs vårt barn har typ sandaler och en tunn vindjacka och en vindoverall och that's it i ytterplaggsväg. Så ytterkläder? Vilket märke är bäst? Skalkläder eller tjock jacka? Separata regnkläder eller ytterplagg som tål vatten? Stövlar obv, vilket märke? Tretorn? Hur många uppsättningar behövs av allt? Extra kudde, snutte och napp antar jag? Mössor, vantar, halsdukar och märklappan också va? Och kängor, vilka är bra?

Obs att jag inte köper några märkesgrejer till Ellen vanligtvis pga förstör allting genom att vara ett barn, men ytterkläder känns rätt viktigt att dom är bra. Obs igen att bra inte nödvändigtvis behöver betyda dyr, jag vill bara veta vilka märken som är bra oavsett pris.

Okej, tusen tack på förhand för input!