torsdag, december 31

Kökstjänst

Vi firar nyår med pappa och mamma och pappas bästa kompisar hemma hos pappa. Dagen har bestått av sovmorgon, långfrukost och fotbad och sen ett jävla pillande i köket trots en enkel standardmeny med kött och potatis. Har försökt koka ner en flaska till rödvin (med lite annat jox i) till en rödvinssås i kanske två timmar? Den är fortfarande inte helt hundra och det kanske återstår en 3 dl eller så. Aja. Potatisgratängen står iallafall i ugnen, förrättsgeggan är gjord och köttet ska snart ut på luftning. Det blir nog ett bra slut det här också.

onsdag, december 30

Året som gått

Ja, jag fortsätter precis som så många andra med årssummerandet. Här kan man läsa om förra året och ännu tidigare finns här (2013) och här (2012) och här (2011) och här (2010).

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Gifte mig och blev preggers. Hoppas på att aldrig mer göra om det första och eventuellt göra om det andra nån gång i framtiden.



2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag tror inte att jag hade några nyårslöften faktiskt. Första delen av 2015 handlade helt seriöst ganska mycket om ren och skär överlevnad från ett stort stort stort kolsvart moln av sorg och saknad och identitet.

3. Kommer du ha några nya för nästa år?
Nä. Jag ska försöka vara en så bra förälder jag bara kan.

4. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jao. Som sagt så är jag ju över trettio så bebisfödandet sker ju relativt ofta nuförtiden.

5. Dog någon som stod dig nära?
Nej, thank god. Det räcker med död nu på jävligt jävligt jävligt länge.

6. Vilka länder besökte du?
Danmark (Köpenhamn), Tyskland (Berlin), Skottland (Edinburgh), England (Brighton med omnejd).

7. Är det något du saknar år 2015 som du vill ha år 2016?
Ja alltså förutom bebisen på utsidan av magen istället för i så nä? Slutet av 2015 har varit himla fint faktiskt.

8. Vilket datum från år 2015 kommer du alltid minnas, och varför?
25 april pga fick en äkta man och 18 augusti pga fick reda på att bebisen hade börjat bo in sig i lelle livmodern.

9. Vad var din största framgång 2015?
Det måste ha varit att jag kom ut ur mörkret. Att det gick och att jag faktiskt är mig själv fast jag inte trodde att den personen skulle finnas igen.

10. Vad är du mest nöjd med?
Att jag har valt en så jävla bra person att leva med. Han gör allting bättre.

11. Största misstaget?
Att jag har varit hemma lite för mycket kanske?

12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nope. TA I TRÄ!

13. Bästa köpet?
Jag gissar att det är vår nya mom car. I mindre skala min Rodebjerkappa som jag hade på bröllopet och cirka varje dag efter det när jacka har behövts.

14. Vad spenderade du mest pengar på?
Bröllopet, hands down. Vi tyckte verkligen inte att vi hade ett extravagant bröllop på nåt sätt, men herrejävlar vad det kostade iallafall. Totally worth it och det är bara pengar osv.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Min man, min pappa, min syster, mina kompisar och bebisen. Herrejävlar vad glad dom kan göra mig.

16. Vilka sånger/band kommer alltid att påminna dig om år 2015?
Jag kanske aldrig har lyssnat så lite aktivt på musik nån gång som under 2015. Men (förlåt för bröllopstjat) musiken som Fluru spelade vid vigseln kommer aldrig försvinna. Vi gick in till The book of love, hade You you you you you innan vigseln och Shine a little light efter och gick ut till Walk through this world with me. Jag älskar dom alla gränslöst.

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och? Början var jobbig, men ju längre in i året vi kom desto bättre har jag mått. Jag vill gärna att det fortsätter så.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Umgåtts med mina kompisar.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Legat i soffan.

20. Hur tillbringade du julen?
Med Andreas, pappa, syrran, farmor, morfar, farbror med fru, moster, morbröder och en kusin hemma hos pappa. Det var skitmysigt och så himla fint hur mammas syskon är en del av vårt liv fast mamma inte är det längre.

21. Hur många one night stands?
Tio? Nä. Inga såklart.

22. Hur många har du nobbat?
Noll personer. Tänkte skriva att vigselring kanske är avskräckande, men tror att det mer handlar om att jag inte har träffat typ några nya personer i år.

23. Favoritprogram på TV?
Får Homeland räknas som TV-program? Isåfall Homeland.

24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Vi har ju pratat om det här förut, hat är inte bra kids. Don't hate.

25. Bästa boken du läste i år?
Jag har läst så fruktansvärt lite böcker i år så jag skäms nästan lite. Det kan bli mitt nyårslöfte för 2016; börja läsa böcker igen för helvete. Kommer inte på nån fantastisk läsupplevelse så pass då I guess.

Bring on 2016 och gott nytt år till er allihop!

tisdag, december 29

Älskar ledigheten

Okej så nu är jag såpass ledig så jag precis bkade två sorters småkakor och lade mig på golvet i köket framför ugnen när dom gräddades.
Hag kom precis hem från en tur till lampaffären och Mio med pappa. Varje gång jag är här mår jag så himla bra. Det är så mysigt och lugnt och framförallt så är det annars ständigt dåliga samvetet över pappas ensamskap såklart helt borta. Jag kan nästan inte berätta hur skönt det är. Mammas närvaro här är också lättare att bära nu, lite mysig till och med. Den var jobbig i början. Alla ställen hon har suttit på, alla blommor hon har pillat med, hennes doft i badrumsskåpet. Det var lite för svårt att liksom värja mig där i början, då när allting var så extremt påtagligt ändå och sorgen så djup och så grund samtidigt. Nu när den är mer molande och minnena inte uteslutande är från den sista sjukdomstiden utan släpper igenom det fina, dom mjuka, alla skratt så är det istället fint. Jag går och letar i kokböckerna efter hennes handstil, klappar på hennes plats i soffan och öppnar badrumsskåpet på vid gavel när jag är på toaletten och jag saknar, längtar, minns. Det var ju inte så här det skulle bli, men den här verkligheten fungerar den också. Den är också ett liv. Den har också en mening, tvärtemot vad jag kände där i våras när mörkret helt tagit bort min livslust. Jag skrattar från magen igen. Inte heller det går förmodligen att beskriva storheten i.

söndag, december 27

Med vänlig hälsning, ej lydigt preggo

Saker jag skiter i while pregnant:
Min vikt. Förstår på allvar inte det här jävla vägandet/viktpratet eller vad det egentligen ens ger nån ever. Lite blodprover och urinprover och blodtryck och ultraljud och magmätningar och bebishjärtljud talar ju i fakta, vikt gör det inte. Jag vet folk som har gått upp massor och mått bra och folk som har gått upp lite och mått bra. Folk som har varit smala innan och tjocka innan. Oavsett hur deras graviditeter har fortlidit så är det inte vikten som har visat något avgörande utan helt sonika andra tester. Jag har frågat barnmorska och överläkare om vad exakt det visar att följa vikten och so far har jag inte fått nåt annat svar än det kan vara en indikation, men det är väldigt individuellt vilket på nåt sätt får mig att tänka att om det är så individuellt så är det väl egentligen ingen pålitlig indikation? Jag väger mig såklart hos barnmorskan eftersom det just nu är en del av protokollet, men jag vet inte resultatet för jag har bett att få slippa veta om ingenting händer som gör att jag måste.

Min andra sak som jag skiter i är kostråden. Ingen alkohol eller tobak i den här kroppen pga i mitt tycke bevisade negativa följder och small sacrifice to make, men i övrigt? No shits given. Jag tog upp det här med listeria med min barnmorska eftersom det typ är 1 fall om året varav inte ens hälften går att härleda till vad kostråden avråder från och hennes reaktion var att rycka lite på axlarna och säga att oro har betydligt fler negativa och konstaterade effekter än en bit mögelost om man nu är sugen på det. Så jag har ätit kött medium rare och mögelost när andan har fallit på och valt att inte ha ett uns av dåligt samvete.

Det här är ingen preach för att Alla Måste Göra Som Jag, utan mer ett försök till balans i det som verkar vara en ständig ström av förmaningar. Det här funkar bra för mig liksom.
För övrigt så sjukt besviken på Serial S.02. Den känns väldigt amerikaniserad för inte kan nån utanför USA bry sig det minsta om vad en idiotperson gjorde eller inte gjorde i ett idiotkrig och huruvida han kommer få sitta en stund i fängelse eller inte? Hade peppat monumentalt inför första avsnittet och somnade nästan half way through. Plus så himla dålig ljudupptagning på alla telefonintervjuer? Snyft.

God jul i efterskott!

Ligger i min killes min mans barndomssäng och vilar och kollar på magen när den studsar runt av vilda bebins förmiddagsgymnastik. Vi har firat jul med hela min släkt och sen tagit bilen till Örebreu och käkat INGEN JÄVLA JULMAT! med hans familj. Här är tempot lägre än noll och det är så jävla gött. Jag kanske ska duscha och vi ska fika med några kompisar och sen kolla ikapp dom senaste två avsnitten av Homeland och där slutar väl planen ungefär. Imorse nätshoppade jag drömgrejer på rean och jag kommer väl grina när fakturan kommer, men jag har faktiskt gått och dregglat över en klänning sen tidigt i höstas och kände ett starkt unn. Funderar på att blunda lite till över privatekonomin och klicka hem mer grejer. Mmm...köpa saker.

fredag, december 18

Nutid

Jag såg precis bebin sparka i min mage. JAG SÅG PRECIS BEBIN SPARKA I MIN MAGE. Om ni undrar vart jag befinner mig den närmsta tiden så ligger jag i soffan och stirrar stint på min egen mages kurva i hopp om att få fnittra förtjust igen.

Glömsk (15+4)

Igår när jag ringde till pappa för att önska grattis på farsdag satt jag i min vanliga plats i ett soffhörn i vardagsrummet med benen i soffan framför mig. Medan jag väntade på att han skulle svara tittade jag neråt och ba men vad i helvete?! När blev jag så jävla tjock? och glömde liksom av att magen står ut för att det ligger en bebis på cirka 15 centimeter där inne.

torsdag, december 17

"Jag älskar bebisen" (14+2)

Han är ju en känsloprick min man. Han är lättrörd och har nära till den halvan av känsloregistret som går åt det positiva hållet, vilket innebär att han nästan alltid tycker att allt är kul och bra och mysigt och härligt och så framförallt; han tycker om nästan alla människor (unlike vissa andra ehum). Han älskar mig och ibland ÄÄÄÄÄÄLSKAAAAAR han mig (när han har druckit vin eller är extra gullig) och jag älskar (förutom honom) just att han säger det minst en gång varje dag. Jag har aldrig tyckt att just kärleksuttryck går att överanvända i verkliga livet så länge det sägs med mening. Det finns ju ingenting som gör att själva känslan urholkas bara för att orden uttalas. Tycker jag. Jallefall, igår när vi skulle somna och jag gnällde lite över att Bollen knölade och var ivägen så sa han jag älskar bebisen och jag visste liksom inte vad jag skulle svara. Alltså jag vill ju verkligen att Bollen ska fortsätta att växa och bli tjock där inne och jag ser fram emot att få se vem hen är, men alltså jagälskar inte än. Och det är måste ju också få vara okej, fast jag kände mig som en usel person som ba eh oh-keh-j. 

Ny vecka! (och en liten gravidapp-genomgång) (14+0)

Nu plingade det i min telefon med ett Ny vecka! Pyret har alltså gått in i vecka femton och pyrets mamma börjar bli lite OMG! *kryssögd smiley* Jag har för övrigt 3 olika appar, 1177s egna (tråkig, men neutralt informativ), den där lila som alla alltid postar % och sånt från med det fantasifulla namnet Gravid App (särskrivning and all) som jag egentligen avskyr pga pissig information i partnerfliken. Dom får fan minuspoäng för att ha en partnerflik när den ändå bara handlar om att tänka på att din partner har det lite jobbigt eller ha tålamod för hennes nycker eller det kan vara svårt att knyta an, men det kommer...nog. Okej, det där efter sista kommatecknet var ev-en-tu-ellt min egna fantasi, men det känns typ så. Enda anledningen till att jag har den är just att den räknar % av total graviditet på ett tydligt sätt (och för att alla har den...). Min sista, och bästa, app är Ovia Pregnancy. Den är på engelska, men informationen är lätt att ta till sig. Det enda är att man får ha visst överseende med att vissa grejer som föräldraledighet och/eller doktorgrejer inte kanske riktigt är applicerbart till 100%. Åh! Och så ska man GE FAN I att använda den där mat-track-funkionen pga ger enbart superdåligt samvete slash ätstörningssignaler. Men i övrigt kan man se hur stor bebisens hand är en viss vecka, jämföra hen med gulliga djur eller leksaker eller parisian bakery (Your baby is now the size of a small macaron *dör gulldöden*). Vår bebis är den här veckan lika stor som en mus/napoleonbakelse/squirtgun. Naw. En annan bra grej är att man kan döpa sin unge så texten anpassas efter det samt att den kör med både han/hon i beskrivningarna. Hen verkar inte riktigt existera i den amerikanska världen än, men it's good enough.

I övrigt är hen där inne tydligen 10-14 centimeter den här veckan. WHAT THE FUCK!? Den har ju varit yttepytte svinlänge och nu ba nä, men jag är väl som en colaburk då. Inte så jävla konstigt att magen står ut eh?

tisdag, december 8

Sak jag inte trodde att jag nån skulle göra

Sitta och imprinta min doft i en liten tjugocentimeters gris i tyg så bebin ska "känna igen doften".

söndag, december 6

Fick låna Martina Haags Det är något som inte stämmer av Alltfinnsredan när vi vuxenvardagsfikade förut och åkte direkt hem till soffhörnet och läste ut den på en timma blankt och herrejävlar vad jag vill tvinga Andreas lova på heder och samvete att aldrig aldrig aldrig lämna mig. Att aldrig aldrig aldrig skiljas. Att vara min människa för fucking all framtid.

Jag är inte vilt förälskad i min man. Jag får inte hjärtklappning när jag ser honom, inte sug i maggropen heller. Det händer att jag googlar snabb+skiljsmässa när vi har bråkat/bråkar och jag verkligen inte kan se hur vi nånsin ska kunna leva ihop en enda liten timma till. Jag är inte hans bättre hälft och han är inte min, vi är två egna personer. Men han är mitt team. Han är min trygghet min värme mitt lugn. Han får mig att skratta varje dag och när han tittar på mig ibland så måste jag gråta lite för den blicken är så jävla varm och mjuk och fin och har så mycket leende i ögonvrårna så hela min varelse liksom blir luddig i kanterna av gull.

Jag skulle klara mig utan honom, men jag kan inte tänka tanken utan att få lite panik. Jag vill inte leva utan honom. Jag vill inte vara förälder utan honom. Jag vill inte ha en egen lägenhet där inte han är, inte äta middag med nån annan varje kväll, inte lägga mig i en säng där inte han sover.

Fy fan för kärlek som tar slut.

fredag, december 4

Lyssnar på julmusik på jobbet. Alla julhatare är borta och jag och min kollega sittdansar och skrattar. Alltså jag gillar mitt jobb så himla mycket och jag gillar dom jag jobbar med så himla himla himla mycket. Dom är smarta och bra och gör mig glad varje jävla dag. I övrigt såg jag förut en man som åt frukt med kniv. Folk som äter frukt med kniv direkt från knivbladet gör att jag tänker på Crocodile Dundee. Folk som äter frukt med kniv får mig också att tänka på att jag själv tycker att det är rätt gött att äta frukt med kniv så nu måste jag köpa äpplen på vägen hem.

Helglistan!

Vad åt du till frukost? En ciabatta med ost, en halv vitamin well och en kopp kaffe.

Vad har fått dig att skratta i dag? Min chef och min kollega och Andreas. Jag skrattar mycket nuförtiden. Det är fint.

Vad har du på dig just nu? Borde förmodligen ta bort den här frågan när den kommer eftersom svaret without fail är följande: svarta strumpbyxor, svart trikåkjol, svart halvgenomskinlig blusgrej, håret i lilla my-tofs.

Hur ser resten av dagen ut? Ja, alltså jag lär väl jobba fram till klockan fem iallafall.

Vad händer i kväll? Då lär jag väl vara hemma och se på film som vanligt. Längtar lite efter att hänga med Andreas en hel helg faktiskt. Jag gör ofta det i slutet av arbetsveckan.

Och i helgen? Pratade lite löst med Allt finns redan om att ses pga så himla längesen och jag längtar efter henne, men ett bestämt svar på var/när/hur försvann liksom i mängden andra sms som skickades under dom tre timmarna som vi mer eller mindre sms-hängde igår. Andreas berättade när han kom hem igårkväll om att vi ska käka middag med Robert och Julia och deras unge imorgonkväll så jag antar att jag också ska göra det. Andreas pratar också om att måla om i sovrummet, vilket egentligen inte innefattar mig i nån större mängd än att jag ska välja ut vilken färgjävel vi ska ha, men jag tycker ändå att det känns jobbigt. Vill hellre gå på stan och pilla på julklappar.

Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan? Att jag och Emma Esteban änt-lig-en fick till en dejt och när min chef hade varit på vinlunch och kom tillbaka och var på väldigt bra humör. Och igår när Andreas kom hem lite packad och vi fick en fnissattack av nåt internskämt.

Och det tråkigaste? Väderjäveln. Hatar fan plusgrader. Ge mig kallt och sol.

Helgens tre bästa låtar? Har lyssnat på cirka noll musik med flit det senaste...året så jag vet inte? Förmodligen nån julmusik pga gravidjulpsykos.

Hur lyder dina tre senaste sms?  Väljer att tolka det senaste från de tre olika personerna i topp av av inkorg för annars skulle alla tre vara från samma person.

1/4 del avklarad! från min kompis som också är preggers.

Den där emojin med en gul tjej och en gul kille som pussas från Andreas appropå att han var lite full och längtade när han drack öl igår.

Hah glad emojigubbe okej från en av mina anställda appropå att jag hade råkat schemalägga henne på två platser idag och sen tog fel på dagar på hennes semester och till slut gav upp och skrev Ignorera mig bara. Jag är ju dumihuvet. Sätter således inte nån prestige i att vara nån större förebild för vår personal.

Vad dricker du i helgen? Bubbelvatten, kaffe, apelsinjuice och förmodligen julmust.

Och tiden bara rinner iväg ja (13+5)

Jag var tvungen att öppna en app och kolla vilken dag jag var i när jag skulle skriva rubriken. Man kan säga att the novelty av den här graviditeten lite har gnagts av. I början tror jag att jag kollade apparna kanske en gång i timman och nu kanske en gång i veckan när telefonen piper med en notifikation om ny vecka. Trodde aldrig jag skulle bli så laissez faire:ig, men mirakel kan hända osv. Det var så himla mycket oro som föll av där på ultraljudsbritsen. Först och främst när barnmorskan ba och där är hjärtat och sen när hon pekade på två ben, här är en arm och en till och här....här är två hjärnhalvor också. Alltså den har klarat sig så här långt och verkar ha två av det den ska ha två av och hjärtat pickar och den var helt sprattlig och vild och min mage putar och vi har nästan helt passerat vecka 14 och missfallsrisken är nu rätt så minimal (ta i trä osv) så nu börjar jag liksom fatta att vi med väldigt stor sannolikhet faktiskt kommer få en bebis. IIIIIH EN BEBIS GULLEGULLEGULLEGULL.

Jag mår fortfarande alldeles utmärkt. Mer utmärkt när jag och Stina var i Edinburgh och jag var utomhus och uppe och rörde mig hela dagarna än nu när jag ägnar nästan alla dygnets timmar åt att sitta eller ligga, men jag måste ändå erkänna att det har varit en oerhört soft graviditet so far. Ja, jag vet att det är lylligt och jag är tacksam för varje dag som det fortsätter. Jag är dock jävligt slemmig i halsen, liksom under svalget, och ibland äcklar det mig så mycket att jag får kväljningar. Jag har absolut ingen aning om varför, men nu ska jag gå till apoteket och köpa nåt mot sura uppstötningar och hoppas att det hjälper. Inte för att jag har sura uppstötningar, men det kanske är samma hormon som slappnar av magmunnen eller vad det är som ställer till mitt slem. Ja, förlåt för graphics.

I övrigt så har jag gått in i nån OKEJ NU FIXAR VI ALLTING SOM BEHÖVER FIXAS-mode. Gjorde en lista igår och oh lord, vi har lite jobb framför oss. Det tog tre år för mig att välja soffa pga utbudet och jag har aldrig lyckats köpa en ipad (jag tar en sån eller ska jag ändå köpa en så kan jag ju likagärna ta en sån med simkort och ska jag ändå betala x kronor så kanske jag ska köpa en med mer GB och HELVETE VAD DYRT DET BLIR JAG KÖPER INGET) så det här med att vi nu måste köpa en ny bil känns...oöverstigligt. Men men. Vill helst få plats med barn och barnvagn och inte livea sjuttiotal och stoppa in ungen i en korg i baksätet utan bälte.

Så gick en vecka osv (11+6)

Jag har fått en mage som inte går att bortse ifrån ens med ens bästa fantasi. Det gör att den värsta oron börjar försvinna lite. Det och att vi snart är i vecka tretton och jag inte ens med min vildaste fantasi kan känna nåt ont eller blod eller obehag och magens putande verkar ju ändå lite som att det bor nåt där inne. Vi ska på ultraljud på torsdag och jag gissar att vi kommer få reda på det då, men just nu känns det för första gången lite mysigt och hoppfullt.

tisdag, december 1

Hur mår du? (11+0)

Jag och Andreas och den där lilla magen packade ett par väskor och drog till Berlin lördag till tisdag. Det var extremt avslappnat och trevligt. Jag sov middag varje dag till exempel. Det var gött. Vi åkte till hotellet som vi bodde på på smekmånaden bara för att det är så jävla göttigt och det var precis lika göttigt den här gången. Personalen kände igen oss och blev helt lyckliga när vi berättade att vi inte kunde hålla oss borta. Det var gulligt och herreguuuuud vad mycket billigare det är att äta lyxmiddag, eller any middag i och för sig, när en inte dricker alkohol. Gravidmässigt är jag inne i nån form av jag vet inte men mellanperiod? Jag känner tillräckligt (ömma tuttar/kissa på natten/pet i livmodern) för att tänka att jag nog är preggers, men inte så mycket så att det tar upp all min tanketid längre. Har till och med slutat komma ihåg att gå in på apparna och kolla. Om ungen lever och har det gött där inne så gör den ju det och om inte får vi reda på det på ultraljudet nästa torsdag.

Vi pratade en del om föräldraskapet när vi var borta. Fyra dagar oavbrutet umgänge gör ju att det finns en hel massa massa tid att prata om grejer på och jag funderar rätt mycket på det här med att vara förälder vs att vara mamma. Att bli förälder skrämmer mig inte alls. Jag ser till och med fram emot att bli det. Mamma däremot? Not so much. Kraven som följer mammarollen känns inte alls samma som dom som kommer med föräldrarollen. Förväntningarna och allt tyckande är fortfarande väldigt koncentrerade kring mamman och det finns oändligt antal ställningstaganden, alla med sina förespråkare, där nån alltid oavsett vad man väljer kommer tycka att det är fel val. I en del grejer känns det som att det jobbigaste är att stå för sitt val och inte valet i sig självt och det känns så jävla snett. Jag skulle önska att det fanns nån form av lexikon för all things parenting. En bok helt utan en massa tyckande där allting bara är beskrivet rakt upp och ner. Vi kan ta det här med matande som exempel. Jag är inte helt hundra på att jag vill amma alls och/eller helt. Jag skiter fullständigt i vad andra gör så det är no judgement, men jag vet inte om jag vill/tror att det är bäst för oss. Det hade därför varit sweet om information om hur matande funkar och vad man ska tänka på fanns att tillgå på ett samlat, enkelt och odömande sätt för att undvika att behöva googla och försöka låta bli forum med en jävla massa tyckande.

måndag, november 30

Tänk om det inte är nåt där inne? (10+0)

Börjar vecka elva (again with the räkning alltså) med att boka om ultraljudstiden. Den första vi fick passade inte riktigt eftersom jag är i Edinburgh med Stina då, men dum som jag var sa jag ja till dagen innan istället. Alltså inte dumt som i att jag inte vill göra det, men tänk om det inte finns nåt därinne? Tänk om fostret har dött/slutat utvecklas men att det inte har blivit nåt missfall? Den senaste veckan har jag liksom inte känt speciellt mycket. Jag är inte supertrött. Jag mår inte speciellt illa och även om brösten fortfarande är ömma så har jag liksom inte några känningar tycker jag. Nu när jag skriver det här slår det mig att jag kanske borde ringa till min barnmorska och höra vad hon tycker. Min app säger att fostret borde vara lika stor som en legogubbe nu. Jag vill väldigt gärna att legogubben mår bra och har rätt storlek och ett pickande hjärta.

lördag, november 28

Gravidtips och en komplimang

Idag åkte vi till Täby Centrum med ursäkten att vi skulle kolla på julklappar och innan vi åkte sa jag till Andreas å det skarpaste att inte låta mig åka därifrån utan nya trosor. Alla min trosor rullar nämligen ner under magen och lägger sig som ett jävligt obekvämt veck och trots att jag i veckor har tänkt att jag ska göra något åt det och vid ett tillfälle till och med stått med ett tvåpack i handen så har jag bara inte kunnat göra det för HELVETE VAD FULA DOM ÄR. Hatar vita bomullstrosor med ingen skärning och tyg upp till axlarna. Jag är gravid, inte inlagd på sjukhus liksom. Men idag när jag klädde på mig så var det liksom droppen som gjorde att jag kände att världens samlade mammatrosor oavsett fulhetsgrad fanimig MÅSTE flytta in i min troslåda. Och lyssna här: på Lindex finns det höga trosor både från Ella M och deras egna märke SOM GÅR ÖVER NAVELN ÄVEN PÅ PREGGON I VECKA NITTON. Köpte 6 par och ångrar att jag inte köpte fler. Passade också på att köpa två BH:ar i fin spets utan byglar och nu går jag omkring här hemma och känner mig både snygg och bekväm. High five Lindex, jag ska älska dig tills jag dör. Åh, och H&Ms gravidstrumpbyxor i 100 denier (hänger på bebisavdelningen) är också the bomb. Eventuellt kommer jag aldrig gå tillbaka till vanliga kläder igen.

Vi strosade också runt planlöst och tog i saker och sen köpte Andreas ett par finbrallor på Volt och jag stod bredvid kassan och väntade och var i vägen när det kom en kvinna som också skulle handla. Jag ba jag står inte i kö. Jag är bara sällskap och i vägen och då log hon och och ba och du är väldigt snyggt klädd! SMILEYFACE HJÄRTÖGON V-TECKEN.



måndag, november 23

On another note

Åt precis 1/5 chipspåse till förrätt medan jag väntar på leverans från Pizza Hut till middag. Är ensam hemma och acting like a baws.

Pengar pengar pengar och tips på hur man kanske kan få behålla lite mer av dom pt. 1

Det känns som att jag alltid vill lägga in en brasklapp när jag ska prata om pengar eller saker vi köper eller jamen hela mitt liv egentligen. För jag är priviligierad och ibland får jag för mig att jag liksom måste säga att jag vet om det för att jag inte ska låta som ett bortskämt barn, men bara grejerna i sig ÄR ju bortskämda på ett sätt så det blir ju bara en konstig liten ähmen här sitter jag och är priviligierad och lever gött men det är ju okej eftersom jag VET OM DET. Det blir ju lite könstigt va. Nu gör vi så här att jag skiter i det framöver. Det här är ju ändå en blogg om mitt liv och mitt liv ser ju ut som så att jag är vit och bor i innerstan i Stockholm och jobbar med fäshiön och har en man som jobbar med mediasaker och vi har en bra gemensam inkomst och har därmed råd med shit. Grattis till oss på nåt sätt. Nu kör vi ekonomitips härå. Jag får nog dela upp det lite.

1. Att tänka på vid bostadslån/val av bank

För öppenhet kan jag ju säga att vi har Handelsbanken och jag älskar vår personliga bankperson. Det är i princip hen som har kommit med samtliga förslag som har gett oss mer pengar i plånboken, även om jag kanske hade föreslagit nåt liknande efter lite räknande. Mitt första tips är därför att tänka mer än bara på kronor och ören på räntan när man väljer bank för bolån och mitt andra tips är att samla sin shit på ett och samma ställe eftersom man på det sättet blir en bättre kund och därmed får bättre villkor och rabatter och grejer även om det vid första anblick verkar billigare att sprida sina grejer. En bra relation med sin bankperson kan bokstavligt talat vara guld värt.

Mitt andra tips är att boka möten med ett par-tre banker och kolla vad dom kan erbjuda en helkund innan ni bestämmer er. Var öppen mot er nuvarande bank och säg att det är en stor affär och att ni känner att ni måste kolla era alternativ eftersom det gäller så mycket pengar/så stor del av ert liv. Det bör ses som att ni är medvetna och ansvarsfulla kunder och genererar snarare bättre rabatter hos er nuvarande bank än att ni förlorar nånting. Steg ett i förhandlingen är därmed öppnad.

Det första man jämför är ju räntan. Vad får vi hos bank 1 jämfört med bank 2 osv? Be om era personliga räntor både för rörligt och bundet då rabatterna ofta skiljer sig beroende på hur länge man binder sina lån. Jag gjorde ett excelark där jag lade in informationen så vi snabbt kunde räkna ut vad den faktiska skillnaden i kronor blev för varje alternativ. Det är viktigt eftersom det är just den skillnaden som man sen använder för att jämföra på riktigt. 

För här kommer mitt bästa tips. Jämför även:

a) kortavgifter! Varje kort har ofta en avgift, t ex Handelsbankens kostar 250 kronor/år och om man som oss har 6 stycken (varsina kreditkort, lönekort och kort till gemensamt konto) så är det ändå 1500 kr om året. Här brukar dom kunna "göra lite". Vi betalar t ex bara för varsitt kort om året. Det är 1000 kronor sparat det.

b) låneskydd/livförsäkring. Här är det som avgjorde vårt val (ihop med att vi fick en specifik kontaktperson). Handelsbanken har nånting som kallas för låneskydd som ska ingå när man tar bolån genom dom. Låneskydd betyder att om ond bråd död, god forbid, skulle drabba dig eller din partner så täcker banken upp till 1,7 miljoner per person. Kanske inte det mest upplyftande att prata om, men framförallt om man har barn så kan det ju vara skönt att veta att man inte kommer stå där med ett lån för två personer när man är ensam kvar. I vårt fall skulle låneskyddet i princip ta bort den personens del av lånet om det värsta händer. Andra banker vi träffade (Skandia, Swedbank, Nordea) hade inte låneskydd, men däremot nåt liknande i en livförsäkring som man fick betala för varje månad. För oss var skillnaden 450 kronor i månaden mellan Handelsbanken där det ingick och den billigaste av övriga. Det är 5400 kronor per år det. Är man inte intresserad av låneskydd så är det ju bara att gå tillbaka till att jämföra räntesatser, men om man är intresserad så är ju 5400 kronor per år ändå 27 punkter (0,0027) på ett bolån på 2 000 000 kronor.

Ännu mer detaljerad förklaring/exempel:

Bank 1:
Låneskydd ingår
Ränta 1,93%
Lån: 2 000 000

Total kostnad per år:
2 000 000*0,0193 = 38 600 kronor eller 3217 kronor/mån

Bank 2:
Livförsäkring 450 kr/mån / 5400 kronor/år
Ränta: 1,75%
Lån: 2 000 000

Total kostnad per år:
2 000 000*0,0175 = 35 000 kronor + 5400 kronor = 40 400 kronor eller 3367 kr/mån

Det som först känns billigast var alltså inte det.

c) amortering. Nu är jag oerhört för att amortera eftersom det är ett bra sätt att vänja sig vid en viss utgift varje månad och ju mer man amorterar ju mindre behöver du amortera längre fram och desto mindre ränta kommer du behöva betala. Amorteringens vara eller inte vara behöver vi ju inte gå in på här, men om man har tajt ekonomi så kan det ju vara skönt att kolla om nån bank har lägre amortering än nån annan eftersom det har en direkt påverkan på pengar ut varje månad.

Om du/ni gör allt ovan så kanske ni kan lyckas få ner det ni betalar varje år med flera tusen. Det är ju gött.

När ni väl har en bank och lån och räntor och en bostad har det gött så kan det här potentiellt bli en gift that keeps on giving. För GLÖM INTE ATT VÄRDERA OM BOSTADEN MED JÄMNA MELLANRUM! Ring din bankperson och träffa hen nån gång om året och uppdatera er. Hur är räntan nu? Är det läge att binda lån? Vad får vi för rabatt då? Ska vi öka amorteringen? Ska det komma en ekonomisk katastrof i form av föräldraledighet? Går det att frysa amorteringen isåfall? Men framförallt: Vad är bostaden värd idag? Finns det möjlighet att lägga om lån till bottenlån och därmed slippa amortera/frigöra pengar till annat?

Ahmen lycka till dårå.

söndag, november 22

I helgen var jag och magen och Andypantz hos pappa. Det var så mysigt så jag dog av rosa fluff i bröstkorgen. Nu är vi hemma och jag ska gå och lägga mig i vår säng. Som är skön. Och hård. Och har rum. Och inte gör så att A-P snarkar så mycket så han får ta sitt täcke och en kudde och lägga sig i ett annat sovrum. Ja, it happened. Nästa gång vi åker dit ska jag ta med sängen som står i vårt förråd så vi får en ordentlig jävla säng och slipper rulla ihop till en sned hög i mitten samt fkn ryms.

Annars händer det inte mycket. Jag har bananaslängt efter all things jul och har googlat sönder internet efter mat/prydnader/gran/ljus/whatever. På onsdag kommer städerskan (seriöst bästa beslutet evah) och efter det får jag börja pynta här hemma. Längty.

Jo, har också varit hos banken och "förhandlat" och sänkt vår månadsutgift med 4300 kronor trots köp av ny bil. Jag kan antingen ranta om hur sjukt det är att pengar ger pengar ("lite"äckligt faktiskt) eller ge tips. Your choice.

lördag, november 21

Min mage hälsar och säger förlåt

Nä, men okej. Jag kommer förmodligen bli världens största preggo. Hej hej vecka 18.







onsdag, november 18

Joel Alme säger i Jills veranda att det viktigaste är att känna sig älskad och välkommen hemma, för om inte där så var? På ett ungefär. Och jag tänker på självklarheten jag bär med mig varje dag överallt alltid alltid alltid. Jag och min syster är och har alltid varit så självklart välkomna hemma så iallafall jag tar det så oerhört för givet så att jag inte ens frågar om jag får komma när vi ska åka dit. Eller jag kanske frågar när jag talar om att vi kommer, men jag lyssnar definitivt inte på svaret. Inte ens om pappa säger att han inte är hemma lyssnar jag. Jag åker dit när jag vill. Fy fan vad lyxigt det är. Fy fan vad lyxigt det är att vara älskad till den grad att det liksom är som en extra ryggradsreflex, så självklart så jag inte tänker på det.

Tänk vilken gåva det är att ge det till sina barn. Tänk vilken tur att födas in i en sån miljö.

Bilar bilar bilar

Ja, nä, men vi fortsätter väl livet som vanligt då? Här kommer dagens dos av vardagsrealism i den trygga svenska medelklassen.

Vi har köpt en bil. En familjetraktor, jag menar bil. Vi har ju haft en liten Ford Fiesta sen förra hösten och ihop med den lilla känsloaspekten att det var mammas bil så ÄLSKAR jag den. Den är liten och nätt och drar typ ingen bensin (tur och retur till Lidköping på mindre än en tank / 30 liter) och den är lätt att parkera och mjuk att köra och har allting man kan behöva. Den nya bilen är en Volvo V70 och kvalitetsmässigt går det ju inte ens att börja jämföra pga så himla överlägsen, men den är så stooooor. Den har ju allting vi behöver in terms of plats för bebis och bebistillbehör och säkerhet och den är för vuxna människor och den är jättefin och jättebra på alla sätt och vis, men jag älskar den inte än. Förmodligen älskar jag den inte för att den betyder att jag är vuxen och att jag måste sälja mammas bil och det gör fkn ont att sälja den. Jag har separationsångest deluxe och vill helst behålla den, men alltså till och med jag fattar att det är total idioti. Vi bor i innerstan. Vi behöver fan knappt en bil, let alone två, och den kostar pengar bara genom att existera men buhuhuhu jag vill inte. Imorse signade jag iallafall ett kontrakt för försäljning genom KVD för jag och Andypants kom fram till att det inte är bra för mitt preggopsyke att hantera blocketfolk och på fredag lämnar jag ifrån mig den för försäljning. Jag är typ redan ledsen.

tisdag, november 17

Den stora lättnaden (9+1)

Imorse var vi hos barnmorskan för inskrivning. Hon jag träffade förra gången var sjuk så vi fick en ny som visade sig vara mycket trevligare så nu har vi bytt till henne väldigt smidigt. Jag var livrädd och har haft superångest för att gå dit pga hypokondriker som tror att allting är SuPeRdÅLiGt med allt så när mitt blodtryck visade sig vara perfekt och likaså järnvärdet, blodsockret och vad mer dom nu mäter så var det som om världens största sten bara föll från mitt bröst. Nu ska vi få göra KUB-test och ett sånt där rutinultraljud och SEN ska vi träffa henne igen. I början av december. Typ en evighet bort ju. This preggo be healthy, hurra!

måndag, november 16

Alltså jag vet verkligen inte vad jag ska skriva här när världen ser ut som den gör. Allt känns så fjuttigt eftersom allting i jämförelse blir så fjuttigt. Jävla maktgalna idioter till män överallt.

Vi var på Fotografiska i lördags. Där finns Magnus Wennmans Där barnen sover, bildserien om barn som drabbas av kriget. Det var så mycket känslor i det lilla nedsläckta bakre rummet och med all rätt. Verkligheten att det som hände i Paris är vardag för så många kunde inte blivit tydligare än just där, just då. Samtidigt var det oundvikligt att slås av kontrasten av vit medelklass som med tårar på kinderna bara gick ut ur det lilla rummet, kollade på lite andra foton och sen fortsatte med våra liv med en liten ryckning av en axel och kanske lite tyngre hjärtan. Vi kan ju unna oss att känna precis hur mycket empati vi vill med för i våra liv finns ju i princip inget ont. Våra liv fortsätter som vanligt. Vad kan det möjligen finnas att säga om min vardag då utan att det låter bortskämt/vidrigt/verklighetsfrånvänt?

tisdag, november 10

Vänder det nu eller är det över? (8+5)

I torsdags fick jag så jävla ont i njurarna så jag fick gå direkt och lägga mig med en varm vattenflaska och en alvedon och gunga fram och tillbaka tills jag somnade. När jag vaknade kände jag ingenting. Enter (som i ungefär allt annat i graviditeten): oro. Jag pendlar mellan att tycka att gravid är svintråkigt och vara livrädd för att pyret där inne inte lever längre. Gud vad det måste ha varit så mycket enklare att ha fått barn när vi var typ tjugofem och internet inte var lika utbrett och ingen annan hade varit gravid och man inte visste bättre. Nu går det ju i princip att tänka på nåt annat än missfall och missade aborter, eller vad det heter på svenska, och allt annat jävla skräp som kan gå fel. Jag trodde i min enfald innan jag blev gravid och "råkade" läsa lite på olika forum att missfall = blöda, men det är visst vanligt att man går omkring och kroppen tror att den är preggers fast fostret har dött. Det känns ju..sådär. Efter i torsdags mår jag i princip inte illa alls, vilket ju borde vara nån form av cause for celebration, men istället går jag och tänker att barnmorskan kommer säga att det inte längre finns nåt litet pyre när vi gör ultraljudet. Det är ju peppigt.

Samtidigt: tvättar minibodys och minibyxor och minimössa och har börjat vakna på nätterna för att gå upp och kissa och måste ligga med armarna uppallade av kuddar framför mig på nätterna för att inte dö av ont i brösten. Är eventuellt fortfarande gravid.

måndag, november 9

Att räkna som pappa (8+0)

När min pappa spelar golf hittar han alltid ett sätt att vinna på, även om han förlorar den officiella tävlingen som samtliga spelare än medvetna om. Nu kan jag nästan ingenting om golf (pga snark) men säg att det flest poäng vinner som är tävlingen och någon annan har fler poäng, då räknar pappa snabbt ihop att han hade färre slag/vann fler hål/nåt annat man kan räkna på och lutar sig sen nöjt tillbaka i stolen. Ungefär så känner jag att det här med att vara gravid är. Först räknar man att graviditeten startar vid senaste mensens första dag och vips så är man minst i vecka fyraish innan det ens syns på ett test att man är preggers. Sen räknas veckor som påbörjade veckor och åtta fullgångna veckor + 1 dag ger vecka nio som i sin tur ger månad tre. Jag är i tredje månaden enligt gravidsättet att räkna fast jag blev gravid nån gång i början av augusti och det idag är den 16 september och jag egentligen väl mer är en sådär sex veckor in i att vara befruktad. Alltså I'm not complaining, ju snabbare det här kan gå desto bättre, men det är lite konstigt yo. Kollade statistik i en app igår och ba GRATTIS DU HAR KLARAT AV 20,4% AV GRAVIDITETEN. Hoppas resterande femtedelar går lika snabbt.

Edit: alltså är inte i vecka 8 nu. Är 39,6% in nu. Den andra femtedelen gick inte riktigt lika fort som den första.

tisdag, november 3

Idag är mammas födelsedag. Hon skulle ha blivit femtioåtta. Femtioåtta. Det är liksom ingenting. Jag har gråtit så mycket ikväll så jag inte har några tårar kvar för ens mamma borde få finnas hos en betydligt längre än så.
Igår käkade jag middag med hemma hos en av mina jobbarkompisar med resten av vårt lilla team och två stycken bonusperson i form av vuxna och två stycken bonuspersoner till i form av barn. Det var så himla härligt. Ni vet när vissa kvällar och konstellationer av människor liksom bara funkar? När alla samtal flyter på och humorn klickar och maten är god och det är trevligt och ja, ni fattar. Så var det igår och på nåt sätt behövde jag det så himla mycket. En sak med att vara preggers är ju att det lätt blir centre of attention i ens eget huvud, men också en del hos andra fina person som liksom bryr sig, men igår fick jag bara vara jag. Inte jag som är gravid utan jag. Mer specifikt det jaget som fanns innan mamma dog, innan jag blev sönderstressad på jobbet, innan jag började vara hemma 95% av min fritid. Det jag som var när jag inte kände att en situation med främmande människor krävde en ansträngning och som därför också alltid blir lite...forcerad. Det jag som har något att säga och som till och med är lite rolig. Jag fick vara henne igår och när jag kom hem så var jag helt pladdrig och somnade inte förrän halv två. Det var det värt.

måndag, november 2

Detta illamående gör ej under för min personlighet (7+5)

Herre_gud_vad_jag_mår_illa. Hela dagarna, dygnet runt förutom när jag sover. Förut har det varit när jag har varit hungrig eller på väg att bli hungrig, men nu är det mer konstant. Jag är världens tråkigaste människa att leva med just nu för jag är sur och tycker synd om mig själv och tycker allting är tråkigt och äckligt. Jag försöker äta men det är inte superenkelt när bara tanken på att tugga på nånting får mig att vilja dö av disgust. Jag spyr fortfarande inte och klarar ju av att vara upprätt större delen av dagen så jag kanske ändå ska vara lite tacksam, men det är svårt. Plus bonusgrej: har insett att det som växer i min kropp är en liten liten liten liten människa med hjärta och lungor och små fingrar och ögon som börjar få färg och jag tycker det är så himla obehagligt. Vinner most def inte priset som världens gulligaste preggo.

fredag, oktober 30

Ett litet hallon (7+0)

17,5% av graviditeten är genomförd. Woop woop! Jag har börjat tänka att det faktiskt kanske kan bli ett barn av det här lilla fröet ändå och inte bara utgå ifrån att allt kommer gå åt helvete. Andreas kom med ett namnförslag häromdagen som först fick mig att titta upp från soffan väl-dig-t plötsligt och frustfnissa, men som sen ba eh fast det är rätt gulligt ändå och nu har jag gått så långt så jag liksom tänker att det är det namnet som ungen ska heta (om allt går bra no jinx). Det är rätt knasigt och jag hade förmodligen tyckt att det var urskumt om nån av mina kompisar hade valt det och det är framförallt jävligt långt ifrån Pelle Astrid Kalle Märta Bosse Greta-aktiga namnen som vi har skrivit upp i övrigt, men det har gjort att jag ändå börjar känna att jag ska få en unge och att det inte bara är en cellklump som får mig att må dåligt hela tiden. När mamma och pappa väntade mig så diskuterade dom aldrig namn för mamma bestämde sig när hon var nio-tio år och såg att Liv Ullman hade döpt sitt barn till Linn att det skulle minsann hennes barn heta också. Så mamma bestämde att barnet skulle heta Linn och ut kom det som tur var en tjej. Funderar på att försöka med samma sak.



Edit så här åtta veckor senare: Barnet ska absolut INTE hela det namnet. Det låter som en seriefigur på det dåliga sättet. Back to Pelle Astrid Kalle Märta Bosse Greta.

onsdag, oktober 28

Som att vara konstant bakfull (6+5)

Så känns det. En konstant jävla baksmälla där ingenting är gott trots känslan av att ha mask i magen och där illamåendet ligger strax under svalget, men aldrig rör sig därifrån. HUR STÅR FOLK UT?! Helt seriöst alltså, jag mår ändå rätt bra. Jag varken kräks eller somnar mitt i maten och sover gott på nätterna och funkar okej i huvudet och ändå tycker jag att det är är helt värdelöst. Hela grejen med att ha noll kontroll på sin kropp och bara behöva finna sig i dess nycker? Jag gillar det inte. Och det triggar ett sånt jävla dåligt samvete samtidigt. Jag VILL ju ha barn egentligen. Jag vill ju att fostret ska fortsätta leva och bli en bebis som kommer ut till oss och för varje jag hatar det här! jag känner känns det som att jag önskar olycka över det lilla växande pyret. Och jag har dåligt samvete för att jag bara inte är en sån person som njuuuuuuuter av livets miraaaaakel och går omkring och hennafärgar håret och gör mammayoga varje morgon och bara accepterar att aaaallt är okeeeej. Samt den sköna bonusgrejen att jag har dåligt samvete över att jag inte liksom känner nånting. Jag känner inte nån kärlek eller lycka eller nåt annat. Jag känner mig bakfull fast jag vet att det är för att jag är gravid. No more, no less.

tisdag, oktober 27

Tiden tiden tiden (5+4)

Ibland när jag tänker på tiden så blir jag helt svindlig. För nästan exakt två år sen flyttade Andreas in hos mig i min lilla tvåa och vi målade väggar och byggde hyllor och slängde skräp och nu sitter jag här och är preggers. Och gift. Jag vill nästan skratta rakt ut när jag skriver det för det är så himla overkligt. För två år och nio månader sen var jag singel och nyårsönskade att jag kunde få träffa nån och nu, ja nu kollar jag på (ännu) större lägenhet/hus/radhus med snubben som är allt jag nånsin kunde ha önskat och förhoppningsvis snart även pappa till mitt barn. Eller han är ju pappa till embryot i magen ofc, men ni fattar. Om ett år har vi *fingers crossed* en liten bebis. En bebis! OMGOMGOMGOMGOMG! Tiden går så snabbt?

Fast också: tiden går så långsamt? Herregud vad det här med att vara preggers ställer till det i huvudet. För det första så går det fan inte att låta bli att hela tiden brasklappa det här. OM allt går bra. FÖRHOPPNINGSVIS har vi en bebis i slutet av april. Det är fortfarande väldigt TIDIGT och VI VET INTE HUR DET KOMMER ATT GÅ. Och alltså, jag är ju asglad över att vi lyckades med själva befruktningen, men sprudlande lycklig? Nej, men jag är inte det? Jag är helt ärligt mest ja, jag är gravid och det är skitkonstigt *axelryck inombords* och jag fast jag inte vill så skäms jag för hur jag känner. Andreas blev helt överlycklig och sprallig och jag känner mest mmmmmm..okej. Plus det här med att kroppen håller på och liksom håller på. Helt jävla omöjligt att veta hur man egentligen mår. Ena sekunden så stramar det i typ ljumskarna, andra känner man Absolut Ingenting och tredje så kollar man maniskt på pappret när man har kissat. Jag är inte trött, jag har inte mått illa och mina bröst är bara lite ömma, men jag har varit så jävla svullen i magen så det ser ut som att jag är i minst sjunde månaden och så blir jag andfådd och får hjärtklappning för fkn minska lilla. Man ba ska det vara så här eller är det nåt FEL PÅ MIG *googlar*? Dessutom har jag antingen fått nån form av mild förkylning eller så har jag redan fått täppt näsa på grund av slemhinnorna och what's worse även astmabesvär. Det är "kul". I fredags tog jag snabbverkande astmamedicin (har ringt min läkare som har kollat upp mina mediciner och garanterat att det inte är några som helst problem, ytterligare en grej att oroa sig för), vilket jag aldrig gör annars och fick sån jävla hjärtklappning. Vid ett tillfälle var min puls uppe i 110 slag per minut och då låg jag i soffan sen två timmar tillbaka. Den dödsångesten och känslan av okej ska det vara så här i nio månader/kommer jag ens klara av att vara gravid/SKA JAG DÖ NU? var ju inte jätterolig direkt. Jag ringde till 1177 som sa direkt att det var ofarligt för barnet och för mig och sen skakgrät jag hysteriskt i 30 minuter tills jag somnade mitt i. Alltså jag är hypokondriker sen innan och det här är fan inte bra. Andreas ba men är det verkligen bra att du oroar dig så här mycket? Ba eh nej, det är det säkert inte MEN VAD FAN VILL DU ATT JAG SKA GÖRA DÅ FÖRMINSKA INTE MINA KÄNSLOR BUHUHUUUUUU.

Resten av helgen struntade jag i medicinen och hade således ingen hjärtklappning när jag var still men jag blir likförbannat svintrött av att vara uppe och röra på mig och då blir jag rädd att jag inte får tillräckligt med syre och dödar vårt barn och vill ta medicin men av den tror jag att jag ska dö så ja. Det är inte kul att vara preggers va. (Obs NO JINX, stay in the womb little Cellen)

Plus: är gravid. Mår som att jag är gravid. Det syns inte att jag är gravid. = värdelöst. Längtar efter att vara i sjunde månaden och iallafall få gnälla ohejdat med förståelse från omgivningen. Just nu känns det som att jag borde bete mig precis som vanligt och må precis som vanligt och orka precis som vanligt eftersom jag ser ut precis som vanligt. Känsla: inget är som fkn vanligt för jag håller på att göra en bebis. Av saker jag äter. Och saker jag dricker. Och av mitt blod. Häromdagen till exempel så började hjärtat slå. Idag börjar den få ögonpluppar på huvudet. I förrgår fick den små knölar till armar. Inget. Är. Som. Vanligt.

måndag, oktober 26

Är du utsatt för våld? (5+0)

Jaha, här går jag och är gravid och känner ingenting mer än en jävla nästäppa och att jag är astmatät, vilket kan vara en helt normal jävla förkylning eller gravidsymptom. Mina bröstvårtor (sorry for graphics) har i och för sig blivit lite större och det är möjligt att tuttarna har blivit lite fastare, men i övrigt? Nada. I övrigt berättade jag för pappa igår genom att gömma ett gravtest, ett sånt därnt digitalt där det står gravid, i en iWatchlåda och ge till honom som present. Han blev så himla ställd och baGravid? GRA-VID? GRAAAAVID? Gravid? Linn, det står gravid här? Gravid? och det hjälpte knappt att jag sa eh jo alltså JAG är ju gravid för han satt fortfarande som ett frågetecken. Sen blev han lite rörd och glad, men gulligast var imorse när han skulle åka hem och kom in och kramade mig hejdå (jag låg och sov) och ba nu när det har sjunkit in lite så är det ju jätteroligt och fint och nåt att se fram emot. Insert NAAAAAW-emoji.

Jo, just det, idag var jag hos barnmorskan för första gången. Det var tvåtusen människor i väntrummet och mitt inre lyxlejon fick lite panik över att trängas bland en massa folk, men sen fick jag en barnmorska som var precis rätt på gränsen mellan auktoritär och kulturtant för att jag ska gilla henne massor så nu ska jag gå kvar där iallafall. Andreas fick inte följa med och sist kom den, Frågan: Hur är det med våld och så? och även fast tanken på att han ska slå mig är helt skrattretande (som han sa förut är det nån som skulle slå nån i vårt förhållande är det nog du och well, that's true.) så tycker jag att det är jättebra att dom frågar. Nu ska jag maila livsmedelsverket och fråga om jag får äta Omega 3 i nån form av algform och sen ska jag go on with my life (ha möte i brf-styrelsen som jag inte vill nåt hellre än att gå ur pga får ilskesvallningar varje gång boss lady gör nån form av kommunikation).

fredag, oktober 23

Det ÄR inte okej

Jag kan inte gilla världen just nu. Alltså jag kan inte det. Det är krig och hot och våld och kaos och så sitter det folk här uppe i förskonade, trygga norden och hatar. Dom hatar på nätet. Dom hatar öppet på gatan. Dom bränner ner egendom dom förmodligen inte ens använder till nåt annat bara för att folk med en annan hudfärg inte ska få sova på golvet där inne. Dom sitter i riksdagen och låtsas att dom är nånting finare och slutligen, dom skapar människor som går in på en skola med barn och hugger ihjäl människor bara för att just dom människorna hade en annan jävla hudfärg.

Det är inte okej. Det är fkn INTE okej.

Jag är vit och medelklass och kan inte sätta mig in i obehaget och rädslan och en vanlig jävla vardag som andra, mindre tursamma i färg- och födelselandslotteriet, har varje dag. Det lilla som läcker igenom till min sfär är nog för att få mig att må illa och jag känner mig så himla maktlös. Jag vill inte vara en del av ett samhälle som är exkluderande. Det är så jävla äckligt att det finns folk som vill det och det är så himla sorgligt att det är dom som på nåt sätt sätter tonen.

onsdag, oktober 21

Tårta! Chokladtårta! Smörgåstårta! VAD SOM HELST FÖR TÅRTA!

Jahapp, då kan vi skriva upp i tidens böcker att den första cravingen har uppstått. Jag pratar om det o-er-hör-da suger efter tårta. Ett sug som i sig är relativt spännande med tanke på att jag är ägg- och nötallergiker och i princip aldrig har ätit nån form av tårta i hela mitt liv. Eller okej, så sorgligt är det inte, men förutom pannkakstårta, bröllopstårta, marängtårta på midsommar och en chokladtårta Andreas gjorde på min födelsedag för två år sen så är jag ganska oerfaren på all things bakelser/tårtor. Until nu, för helvete vad jag är sugen på konsistensen av tårta. Att äta annat sött funkar inte, det måste vara tårta. I nåt försök att blidka mig bakade Andreas (det lilla gullot) kladdkaka idag efter vi hade varit på Ikea och jag DOG av gott, men har i och med det tyvärr också fått blodad tand. Ligger och googlar smörgåstårtor och sväljer saliv trots att varenda tårta borde verka svinäcklig ingredienserna att döma. Jag menar skinka, ost, majonäs, grädde, ananas, leverpastej, apelsin och kiwi? Kom igen, det MÅSTE vara äckligt?! *dregglar*

Det krävs så lite att få mig glad





Team Ikea Foevah

Första outingen (4+0)

Jag ringde till min syster och berättade igår. Det lät ungefär så här:

Jag: Ja, alltså jag mår bra men jag har lite ont i huvudet och mår lite illa för att eh jo men vi eller jag gjorde ett gravidite....
Syster: AHAHAHAHIIHIHIHI HIHIH IIIIIIIIIIIIIIII PIIIIP PIIIIP PIIIIIP ÄR DET HIHIHI SANT IIIIH PIIP PIIIIP PIIP ÄR DET SANT IIIIIH ÅÅÅÅÅÅH IIIIIIIH ÄR DET SANT? HAHAHAH OOOOHHOHOHO IHIHIHIH.

Så det gick väl ändå bra tycker jag.

Tips på strumpbyxor sökes

Ahmen okej, här kommer dagens (årets?) absolut minsta problem, men det är fortfarande ett problem. Mina strumpbyxor börjar nu bli för korta över magen och hamnar nånstans mitt på och liksom rullar ner hela tiden med nån form av väldigt oönskat och obekvämt femtonårshäng som följd. I CAN'T TAKE IT ANYMORE! Jag brukar använda Lindex ekostrumpbyxor med 80 denier eller HMs dito, eller ibland HMs sköna 100 denier men dom är 1) alltid glansiga = uerk och 2) går sönder i resåren i midjan = irro. Jag har letat på HM och Lindex efter preggogrejer men dom är alltid såna där URFULA supertunna? Förlåt, men vem använder tunna strumpbyxor 2015 förutom Silvia och möjligtvis Magdalena Ribbing? So; är det nån som vet var man kan hitta strumpbyxor som funkar för preggomagar och som är matta och minst 60 denier, helst 80? Jag lovar evig fkn tacksamhet för hjälpen.

tisdag, oktober 20

Torsdag 20 augusti (4+0)

HERREGUD JAG ÄR GRAVID! Det är inte så lätt att strukturera ett bokslut samtidigt som hjärnan på repeat drar jag är gravid jag är gravid jag är gravid jag är gravid jag är gravid. Innan imorse hade jag i princip inga tecken och nu är jag skittrött och vill bara gå hem och lägga mig samtidigt som jag har den där härliga huvudvärken jag får vid mens och är rädd för att ta alvedon. Vill mest bara att Andreas ska komma hem från jobbet, att jag ska komma hem från jobbet och att vi ska ligga i sängen och titta på varandra och försöka ta in det här. Jag var liksom inställd på att det skulle ta hur lång tid som helst, att det inte skulle gå alls och så tar det sig på andra försöket. Och nu känner jag att jag måste skriva en stor brasklapp om att jag vet att det är tidigt och att vi kan få missfall och det är rätt så stor risk ändå, men iallafall. Jag vill kunna vara lite glad i ett par dagar innan jag börjar oroa mig.

Okej, då kör vi (4+0)

Gravid 1-2 står det helt fast i den lilla displayen på testet. Jag läser en gång till - Gravid Raskaana 1-2 - och öppnar badrumsdörren och försöker höra om Andreas är kvar hemma eller om han har gått till jobbet redan. Vi blev asosams igårkväll och han sov på soffan och har smugit omkring hemma som ett tyst moln sen jag vaknade och fast han alltid pussar mig hejdå innan han går hade han lätt kunnat bara gå idag. Sen står han där i vit skjorta framför sovrumsdörren och jag darrar skakar fnittrar hickar gråter och glor på honom med en hand framför munnen lite hollywooddramatiskt sådär. Kanske att han aldrig har tagit så stort kliv så snabbt i hela sitt liv men så står jag inne i en kram och jag gråthickfnissar och han mumlar jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig ner i min nacke. Gå och titta så jag inte läste fel och han lyder och kommer ut och baby vi ska få en bebis med tårar och världens största leende.





(Jag hemligbloggade lite för min egen skull innan det var out in the open så jag tänkte posta det lite i efterhand istället för att ha en gravidblogg ingen orkar med. Här är nummer ett.)

lördag, oktober 17

Tusen tack för alla grattis! (!!!)

Ligger i en säng in Edinburgh bredvid min bästis. Lyssna nu på mig: Edinburgh är det nya svarta. Jag skojar inte ens. Vi har varit på comedy club, åkt turistbuss och gått över en mil. Vi behövde bara pausa en gång i timman för att äta och/eller kissa. Dis pregnancy thing be awesome so far förutom behovet att kissa cirka jämt och grejen att maten inte riktigt får plats så jag måste äta svinofta istället. Okej, nu dka jag sova. Puss

torsdag, oktober 15

En liten kärleksförklaring

För sex månader sen stod jag på ett berg, i en strimma sol från en annars molnig himmel, med mannen som har mitt hjärta för alltid alltid alltid. Världens bästa band Fluru spelade The 6ths You you you you you och vi hade precis lovat varandra framtiden.

Det låter så klyschigt, men det var den finaste dagen i mitt liv. Tills en dag för tre månader sen när jag klev ut ur badrummet och ropade hans namn och kanske aldrig förut har varit i en kram så fort. Jag fnittergrät ränder i hans vita skjorta och hans tårar blötte min nacke och han viskade jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig. I min hand låg en blåvit platsgrej med Gravid 1-2 i displayen.

Om sex månader kommer förmodligen nästa finhetsrekord, en bebis. Vår bebis. Och jag tänker att det var låten som spelades den där fina dagen i april som hen dansade till idag i min mage när vi för första gången fick se det livliga, ljuvliga livet som bor där inne.

fredag, september 25

Så jävla peppig fredag va

Blev helt jävla megaklar med bokslutet igår och passade på att också bli helt klar med kvartalsbokslutet OCH sortera alla våra skräppärmar. Kände mig helt orimligt nöjd efteråt. Nu kom jag precis på att jag inte har lämnat in nån utläggsrapport på länge och såg att totalsumman hamnade strax över femtusen. Jag vet att det är asmycket att ligga ute med, men lite här och lite där under ett gäng månader liksom märks inte så nu känns det som att jag har vunnit på lotto när jag får tillbaka det. Imorgon ska jag ha sport- och kulturdag med Stina och ikväll ska jag somna i soffan klockan åtta. Känner high five på mig själv just nu.

fredag, september 18

Unne mä å götte mä

Pratade med sjuksköterska precis som inte var ett dugg orolig och dom sa till mig att komma in med ett urinprov nästa vecka för säkerhets skull. Jahapp. Så nu sitter jag i soffan i vardagsrummet och skulle väl för all del kunna åka till jobbet och jobba resterande del av denna dag, meeeeen jag skulle ju å andra sidan kunna se det som en dag när jag kan ta hand om mig själv. Ni vet, duscha länge, fila fötter och naglar, kanske till och med måla naglarna. Andreas fick nåt form av ryck i förrgår och ba ska vi inte gå på stan i helgen och köpa lite nya kläder till dig? Eh, jo tack? Jag vill ha den här klänningen och den här toppen och dom här skorna. Är ju tyvärr inte gjord av pengar så jag kommer väl komma hem med ett gäng jerseykjolar från H&M för 99kr/styck och nån stickad tröja från Monki.
Fick plötslig värk njurarna igårkväll och låg och kved i sängen med en alvedon och en ramlösaflaska fylld med varmvatten (har ej micro så vetekudde funkar inte yo) och trodde, i vanlig dödsångestordning, att jag skulle dö. Vaknade imorse och kände ingenting så nu känner jag mig jävligt tveksam här. Antingen är det en urinvägsinfektion som jag inte har känt av pga känner aldrig av dom förrän dom går upp i njurarna eller så åt jag nåt igår som min dumma allergikropp på nåt sätt reagerade emot. Det som talar för alternativ ett är att det kändes exakt som en UVI gone bad. Det dom talar emot är att sån smärta inte slutar förrän jag får penicillin och jag känner ju som sagt ingenting nu plus har inte varit extra kissnödig, vilket ju lite talar för alternativ två. Problemet med det är att jag inte åt nåt konstigt igår förutom en ny vitamin (B6 för den som undrar) som jag har hört ska vara bra om man har allergi/astma/torr hud. Kan det vara en vitamin? Har ingen större lust att prova igen pga det var ytterst oskönt men vill inte heller gå omkring med obehandlad njurbäckeninflammation. Stannade hemma från jobbet för jag sov så dåligt inatt plus väntar på tid för återupprungning från vårdcentralen för en tid att komma dit. High life osv.

söndag, september 13

Jag är hos pappa i helgen, bara jag och pappa, och det är så mysigt. Han har lagat mat och jag har legat på kökssoffan och pekat och tipsat och fnissat. Vi har sett på fotboll och på film och käkat middag med min moster och en av mina kusiner och jag har igen känt en oerhörd tacksamhet för den trygghet som är min familj. Alla borde få ha det så här. Det är så hjärtetvistande att så många i världen lever i otrygghet på grund av maktgalna män, maktgalna nationer. Det är svindlande vad vi gör mot varandra under den korta korta tid som vi lever och hur mycket ondska som finns. Det är så sjukt så jag klarar inte av, som i kan inte förstå, att tänka klart tanken. Det är som rymden fast bara mörker och fult.

fredag, september 11

En sak som är jobbig och väldigt annorlunda sen mamma dog är hur mina relationer har ändrats. Det började förmodligen redan när jag jobbade på Minirodini och höll på att jobba ihjäl mig och oroade mig för mamma på sidan av. Tiden som tidigare varit oändlig krympte och krympte och krympte och till sist fanns det nästan ingen tid kvar till nåt annat än att överleva och mitt stora nätverk, relationerna med fina personer, blev svagare och svagare. Det kanske äe en naturlig del av att bli vuxen och det kanske egentligen är en kombination av familjebildandande, som ju har en tendens att vara ganska tidsödande, och brist på engagemang och ork från min sida, men oavsett så saknar jag alla ibland. Rätt ofta.

Tiden efter mamma, året efter mamma, var ganska mycket som ett svart hål. Jag kommer helt ärligt inte ihåg speciellt mycket eftersom ingenting hände och den tiden som jag inte låg i soffan och var deppig ägnade jag mest åt att försöka vara sällskap till pappa eller träffa dom som jag aldrig kommer kunna vara utan. Även min relation till mina bästisar är annorlunda nu, nästan ny och lite öm ibland. Det är inte lätt att vara kompis med nån som är totalt inåtvänd och relativt ointresserad av en och ens vanor och god bless dom för att dom står ut ändå.

Jag vet inte vad ni har för uppfattning om mig, men jag gissar på att ni tänker mig som ganska extrovert. Det har jag alltid gjort också, men i den mörka sörjan som är sorg så försvann lite det som var min intuition och mina skills i att dra en konversation framåt. Det börjar komma tillbaka, thank god, men fortfarande får jag ibland aktivt tänka på vad jag ska säga/fråga personen mittemot ibland, även när den personen är en av mina närmsta. Det är märkligt och det gör att jag tvivlar mycket mer nu än vad jag nånsin gjort förut på min egen person och min del av mina relationer. Tycker dom om mig? Verkligen? Har jag nåt att bidra med? Och det hjälps kanske inte heller av att min telefon som tidigare kunde plinga flera gånger per kväll nu kan vara tyst över en hel helg och att almanackan är ständigt tom. Alltså det är ingens fel och jag skyller inte på någon eller tycker att det är någons fel eller ens fel alls. Det är vad som händer när livet händer men ibland kan jag sakna livet jag hade med folket jag hade det med.

torsdag, september 10

Ja, för oss som inte har några riktiga problem så

Det är verkligen inte sunt för mitt psyke att vara ensam hemma alltså. Dels kan jag inte somna och dels hinner jag tänka på alldeles för mycket saker. Vi har ju bokat en resa till Turkiet i slutet på september och hade planen att bara ligga i en solstol och njuta av den delade poolen precis utanför uteplatsen och nu känns det inte alls bra att åka. Det är oroligt och resenärer på plats har blivit tillsagda att hålla sig på hotellet och även om UD inte avråder från att resa till turistorter vid medelhavet känner jag mig ändå orolig inombords och det är inte kul. Och medan jag skriver det här är jag fullt medveten om hur äckligt det låter att jag inte känner för att åka och bada i vår privata pool för att det är lite oroligt medan folk flyr allt dom äger och riskerar livet och jag önskar av mitt liv att alla i världen kunde ha mina "problem" istället för sina riktiga, men samtidigt är det här ju mitt liv och min verklighet. Iallafall: imorse avbokade jag kalaset för ingen sol i världen är värd att vara kaninhjärterädd för.

onsdag, september 9

New low

Beställde precis Pizza Hut-pizza med utkörning. Ligger i soffan under ett täcke och fryser (vi har fönsterrenovering, är ej sjuk) och min man är på tredagarskonferens. Vi är lite nykära för tillfället så igår innan vi skulle somna så började han nästan gråta lite för jag tycker det är så onödigt att vi ska sova borta två nätter jag kommer längta ihjäl mig. Och ja, well, jag också. Det händer fan inte mycket nuförtiden utanför jobbubblan, därav min frånvaro. Eller i världen händer det ju massor. Jag känner mig förhoppningsfullt positiv till framtiden för det här kan inte bara vara ett par veckors drive. Allt engagemang från privatpersoner och företag måste resultera i politiska beslut baserade på humanism och inte procent och pengar. Det måste bara det.

Oookej, där kom pizzan och VARFÖR HAR INGEN BERÄTTAT FÖR MIG ATT DET ÄR DEN GODASTE PIZZAN EVER? Okej, nuff shouted, nu ska jag fortsätta titta på Keeping up with the Kardashians och dricka ramlösa. Hoppas ni mår bra allihop! Puss

tisdag, augusti 18

Efter regn... (ja, här haglar klyschorna)

Fick precis ett samtal som liksom automagiskt fixade ett av mina största jobbproblem och by far min tyngsta jobbångest. Ville hoppa upp och ner i stolen samt pussa henom som ringde genom luren. Känsla: all shall pass.

Upp som en (sur) sol, ner som en pannkaka

Jag trodde ju (i min enfald) att jag hade kontroll över jobbet trots allt. HAHAHA. HAHA. Nej. Idag sitter jag här med ett berg av bajs och vet inte riktigt vart jag ska börja gräva. Och som bonus: har sovit som en kratta två dagar i rad och har ingen lunch med mig, klockan är snart ett och jag måste äta för att orka men jag orkar inte äta. Åh lifvet din oljuva skapelse.

måndag, augusti 17

Det går tydligen att sälja sommarstugor för huspriser om man vill

Alltså husvisningen igår: HAHAHHAHA. Det var ingen husvisning, det var en visning av en schmancy sommarstuga som halva Stockholms hipsterbefolkning gick på. Det var så trångt och lågt till tak så Andreas slog huvudet i dörrkarmen och nån idiot gick omkring med en bajsblöjeunge på armen (förlåt är inte förälder osv MEN VARFÖR BYTER MAN INTE BLÖJA PÅ SITT BARN OM DET HAR BAJSAT?) så det luktade bajs i hela jävla huset. Jag höll på att spy och fick äckelkänslor för huset och känslan när vi gick därifrån var ren och skär smutsighet. Sen googlade jag ägarna och kände mig ännu mer smutsig när jag insåg att mannen i huset är av sorten gnälla på allting på facebook (första fem googleträffarna var gnälliga kundservicemeddelanden till diverse företag). Plus att huset fan var svindyrt. Brrr.

Jobbmässigt så har jag kommit ikapp lite grann, tillräckligt mycket för att min chef verkar nöjd. Phew.

söndag, augusti 16

Den här helgen ett liv

Jaha, så var det söndag igen då. Jag har massiv jävla ångest över min underprestation på jobbet förra veckan och innan ni tänker att jag är för hård mot mig själv så vill jag bara säga att det här inte är ett case of jobbat tio timmar räcker inte till. Det är ett case av var på jobbet sju timmar varav jag jobbade fyra och slösurfade resten TROTS att jag vet att vår VD förväntar sig en rapport när han är tillbaka på jobbet imorgon och jag har så jävla mycket att göra. Varför jag inte har jobbat? Ja säg fucking det. Dålig moral och brist på fokus most likely. Skulle ha åkt in och jobbar igår men hade en allting är målat i svart-dag och låg hemma i soffan och grinade och såg på romcoms. Extra Bra Person kände jag mig när Andreas drog och sprang Midnattsloppet i min pappas ställe ihop med folk jag har växt upp med och jag stannade hemma och åt en påse chips med dipp och glodde in i väggen. Idag skulle jag ha jobbat på förmiddagen, men jag vaknade kvart över elva av att telefonen inte hade ringt pga inget batteri. Den nya planen är att jobba efter husvisningen vi ska på i eftermiddag. (Insert gasp) Vi behöver inte hus och har egentligen inga planer på hus, men det är way inom vår budget och supergölligt (80kvm yo) med naturtomt och spröjsade fönster och äeh jag vet inte. Det är fint och vi ska åka och kolla. Wish me luck!

fredag, augusti 14

Fredag eftermiddag bör vara raindrop on roses and whiskers on kittens

Jag blev precis så förbannad så jag fick hjärtklappning och yrsel och det är ju precis vad som önskar fredag eftermiddag. NOT. Vår bostadsrättsförening fick precis sin halvårsrapport och våra kostnader ligger ungefär 100% över vad som är budgeterat och kärringen som bossar över allting tycker att det är helt i sin ordning eftersom budget bara är nåt som redovisningsbyrån skickar. Att det skulle vara kanske det viktigaste styrdokumentet vid beslutsfattande har gått henne helt förbi precis som det faktum att föreningen ska överleva och ha pengar på kontot även efter den här mandatperioden eftersom som saker eventuellt behöver renoveras/lagas även då. Plus att vi har en kund i ett annat land som är så jävla frustrerande så jag vill slå näven i en betongvägg.

Så trevlig helg då. EMOJI MED KRYSSANSIKTE.

Kan nån smart starta ett magasin med bara bra smak?

Ahmen jag har tänkt lite mer på det där som jag skrev om igår och alltså är det ändå inte helt åt jävla helvete att det inte finns ett livsstilsmagasin som har lyckats hålla hög modegrad, ha intressanta intervjuer och använda blandade modeller UTAN ATT LABELA DOM? Jag vill inte läsareportage om strong is the new skinny eller big is beautiful eller om hudfärg, jag vill att det bara ska vara en naturlig del av tidningen. Nu är jag lite exalterad här, men på riktigt, tänk er att sjunka ner i soffhörnet med en tidning som är som Rum Hemma fast för mode. Lite vintage, lite senaste trenderna, lite recept, nåt resereportage, ett gäng uppslag med trendiga foton med olika sorters människor, lite hudvård (igen olika fejjor). Alltså jag göttar mig så mycket i den tanken och lite seriöst sugen att bara göra det. Och så en jävligt snygg och härlig layout som grädden på moset. Inte som ett politiskt ställningstagande utan för att det faktiskt saknas på marknaden. Visst skulle ni köpa och läsa? Visst?

torsdag, augusti 13

Lite pladder och ett par tips

I våras började jag följa lite fashionkonton på instagram med folk som inte är modellsmala. Dels för att var lite trött på enformigheten hos de konton jag följer, men också för att jag, trots min stora aversion mot utseendenormer, ändå bara följde standarden. Jag skäms för att säga att jag först kände att det var lite...jag vet inte, obekvämt? Ovant iallafall. Men nu? Alltså det är så jävla gött att se bikinibilder på kvinnor av massa olika storlekar och vad min blick har ändrats alltså Nu känner jag inget ovant utan ser bara kläderna/outfiterna istället för modellens kropp och det är ju liksom hela vitsen. Det är egentligen en självklarhet att det finns människor med över storlek 42 som är jävligt intresserade av mode, men oftast när de får plats i smalmedia så handlar det om big is beautiful vilket fortfarande på nåt sätt är ett statement om size. Jag vill följa ett flöde där storlek inte ens tas upp utan bara är. Jag måste börja följa fler konton, men jag kan ändå tipsa om emmisnicker och Rue107.

Sex- och kärlekslista (allt som är kul i ett)

Alltså jag hittade en lista om sex och kärlek hos Sandra Beijer och GUD VAD ROLIGT! Here goes:

Är du singel? Näjje.
Trivs du med det? Jovars.
Vad är viktigt i ett förhållande? Att känna att man är del av ett team så respekt, förståelse och hjälpsamhet. Och att man skrattar mycket. Och att det finns en total trygghet.
Vad är viktiga egenskaper hos en partner? Smart snäll rolig uppmuntrande.
Hade du kunnat tatuera in din kärleks namn på armen? Nä.
Vem kysste du senast? Andreas.
Är du kär? Kär och kär, närå, såklart jag är!
Den äldsta du hånglat med? Jag hånglade med en rätt gammal grek när jag bodde i Australien. Kan han kanske ha varit född nån gång på sent sextiotal kanske?
Den yngsta du hånglat med? Alltså jag brukar ju inte legga mina ligg (har hänt though) men jag tror en 88:a.
Har du haft sex med någon du inte varit kär i? Det var det enda jag gjorde i typ sju års tid.
Vad hade du gjort om du hade blivit gravid imorgon? Blivit glad och även omg ska vi ha barn är jag redo jag är inte vuxen-panik.
Vad för sorts människor dras du till? Såna som är smarta och roliga.
Vill du gifta dig? Är gift va.
Har du haft ett one-night-stand? Hur kan man komma undan det under ett liv?
Har du haft sex med fler än 4 personer? Jag har haft sex med tre personer på en helg så ja.
Fler än tio då? Men herregud. Ja.
Har du snott någon annans pojkvän? Nej, det har jag inte gjort.
Har du sårat någon med flit? Alltså varje gång nån blir ledsen så är det ju jobbigt, men jag har inte sårat nån med flit just for the sake of it.
Har du någonsin strulat med fler än 1 på en kväll? I had a slutty youth så ja.
Har du haft en trekant någon gång? Nej.
Konstigaste stället du haft sex på? Jag är så jävla vanilj så inget superkonstigt. Motorhuven på en bil? På en pir? I trädgården?
Har du älskat någon på riktigt? Gud ja.
Har du blivit dumpad? Mja. Alltså jag har haft ett riktigt långt förhållande innan Andreas och då dumpade jag, men av dejter ja.
Är utsidan viktig? Ja, men inte vad som anses attraktivt utan vad just du tycker är attraktivt. Det är ju så fiffigt att naturen har ordnat att vi gillar olika.
Hade du kunnat vara ihop med någon som har ett rykte för att vara player? Föll bara för såna killar förut, men det blir aldrig nåt bra av det. En player är en player är en player. Har hen varit otrogen och spelat förut kommer hen vara det igen.
Hade du kunnat vara ihop med någon som är tio år äldre? Alltså Andreas är ju sju år äldre än mig så ja.
Skulle du kunna förlåta otrohet? Det beror väl på kontexten, men jag hade nog kunnat velat förlåta men kan inte svara på om det hade lyckats. Att kunna lita på den man lever med är ungefär det viktigaste som finns.
Har du blivit med barn någon gång? Nej.
Har du haft sex med någon kompis? Hahaha. Ha. Ja.
När blev du av med oskulden? Strax efter jag fyllde 15.
Hur många seriösa förhållande har du haft? Två .
Hur många gånger har du varit riktigt kär? Ahmen två då.
När kramade du någon senast? Imorse.
Har du svårt att bli kär? Jag vet inte. Lätt att bli förälskad i tanken, svårt att bli kär på riktigt?
När kysste du någon senast? Imorse.
Ångrar du det? Nä.
Hur långt har ditt längsta förhållande varit? Nästan 6 år.
Vad hette din riktiga första kärlek? Patrik tror jag. Vi gick i tvåan och han frågade chans på mig i bussen på väg till Tossebergsklätten på en skolutflykt.
Vet du någon som är kär i dig just nu? Japp. Har aldrig känt mig så älskad (förutom av mina föräldrar).

onsdag, augusti 12

Frisör i Stockholm sökes

Det är verkligen ve-he-he-herk-li-gen dags för mig att klippa mig och slänga i lite ny färg i håret inför hösten och min frisör har bestämt sig för att höja priserna hutlöst och även fast jag alltid blir nöjd känner jag att 2500 kronor inte är pengar jag vill lägga på mitt hår oavsett hur långt det är. Så: är det nån som har en bra frisör att tipsa om som är bra på färg och klipp och som inte tar tvåtusenfuckingfemhundra spänn för en klipp-och-färg? Tacksam för tips!

tisdag, augusti 11

Att inte ha kakan och äta den

Det räcker nu. Det här samhället vi lever i och dess jävla könsroller och offren dom skördar. En tjej blir mördad när hon ska åka hem från jobbet. En annan när hon är ute och springer. En liten sjuårig flicka i sitt hem. En mamma och hennes son på Ikea. Det är inte psykiskt sjuka människor, det är symptomen av ett sjukt samhälle.

Det. Räcker. Nu.

Det går inte att separera ovan händelser från verkligheten i vilken vi lever med förväntningarna, mallarna, rollerna som vi föses in i från födseln. Kvinnor är svagare än män. Män är starkare än kvinnor. Riktiga män häver öl, byter däck och ska vara den stora starka skyddande kraften som beskyddar den svagare, bräckligare kvinnan. Riktiga män kollar på bilar, leker med pistoler och gråter inte för skavsår på knäna. Riktiga män gråter vid fotbollsderbyn och OS-guld, inte av osäkerhet ledsamhet rädsla. Ordentliga kvinnor tar hand om hemmet, kramar på barnen och äter sallad leendes. En ordentlig kvinna har lagom stora höfter, lagom stora bröst, lagom smala ben och alltid ett jävla leende på läpparna. Fina tjejer leker med dockor och gillar Barbie och läser i Frida om hur dom sminkar sig för att se bättre ut. Tjejer behöver alltid en man för att försvara sig, män måste alltid försvara.

Jag är helt jävla övertygad om att låt kvinnor vara kvinnor och män vara män är det mest skadliga påstående som finns, för alla inblandade. Vi kommer aldrig komma åt makt genom våld förrän vi löser upp ekvationen stark = makt. Vi kommer aldrig kunna få män att sluta slå förrän män får itutat från barnsben att det är okej med känslor. Så länge män har den trånga boxen av stark familjeförsörjare med liten inblandning i dom mjuka värdena så kommer män att slå. Jag känner hur många fina människor av manligt kön som helst och dom måste börja ta mer plats. Dom måste stå upp och säga ifrån. Dom måste gå före och visa vägen. Och förihelvete alla fellow kvinnor, vi måste sluta prata om bad boys med ett fnitter. Vi måste sluta skämta om män som inte tvättar/städar/diskar med ett ögonrull och en bitter bismak. Vi måste sluta prata om att "vi måste ställa krav" och ta för givet att ett gemensamt hem är gemensamt och agera därefter. Det gäller även föräldraledigheten. Vi måste sluta lägga beslag på majoriteten av ledigheten för att vi vill det och det är enklare så. Vi måste sluta ha "tjejkvällar" och vi måste sluta gruppera oss i tjejer/killar.

Vi kan inte välja ut delar av könsrollerna som passar för tillfället och sen vilja förändra resten. Det handlar inte om jämställdhet. Det handlar om mänsklighetens överlevnad.

måndag, augusti 10

Mmm..vi kör en lista. Så listigt av mig. (förlåt, var i gbg i 4 dagar på semestern)

Den här snodde jag av Maria  som snodde den av Ania 

Beroende av?
Att äta innan jag blir svinhungrig för att inte bli en total hagga. Annars väldigt lite måste jag säga. Kaffe på morgonen när jag jobbar kanske?

Vad behöver du mest just nu?
En kram? Nä, men att hitta det där jävlar annamat som gör att jag för en jävla gångs skull faktiskt tar tag i att börja träna.

Vad tror folk om dig?
Guuu va svååårt. Vad tror ni? Att jag är hård, tar plats och är rapp i käften kanske?

Stämmer det?
Jao, kanske lite. Jag tror inte att jag tar plats på ett skrikigt sätt och jag är inte speciellt hård om jag inte är fly förbannad, men om jag är lite stressad så har jag en förmåga att liksom glömma av sociala koder som att hälsa, kolla läget osv och bara gå direkt på det jag vill veta/behöver och skämt i dessa lägen flyger högt över mitt huvud. Det är...charmigt.

Vad får du ofta komplimanger för?
Att jag har ett smittande skratt.

Brukar du ofta skratta för dig själv?
Fnysfnissa mest. Det är svårt att asgarva utan sällskap.

Vad står det i ditt senast inkomna sms?
"Topp" Från Andreas som svar på att jag har kollat med försäkringsbolaget vad försäkringssumman på 500 000  i specen på fakturan täckte efter att mest ha känt fuuuuuuck, vad händer om huset brinner ner? Står vi där med miljonskulder och ingen försäkring då? Det gör vi inte därav "topp". Han är vältalig min man.

Nästa mål i ditt liv:
Att måla om sovrummet och alltid göra en sallad/ha grönsaker till maten.

Hur svarar du i telefon?
Yallå eller Hej det är Linn.

Vem ringde dig senast?
Lisa som ville ha hjälp att bära upp barnvagnen till vår lägenhet.

Antal timmar sömn i natt?
Har inga barn så räknar inte timmar, men typ halv ett till halv åtta så sju timmar?

Hur känner du dig just nu?
Ganska glad och pepp på livet.

Vanligaste färgen på dina kläder?
Svart, fast jag börjar bli bättre på att ha färgglada kläder på mig.

Favoritdryck på morgonen?
Starkt svart kaffe

När brukar du oftast gå och lägga dig?
Vid tolvtiden.

Är du blyg?
Haha, nej. Jag är snarare översocial.

Sysslar du med någon idrott?
Ehnej.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Men det här har vi ju varit igenom tusen gånger. Nej. Jag tror att det är helt omöjligt att bli kär vid första ögonkastet. Intresserad, ja. Attraherad, ja. Kär, nej.

Har du några smeknamn?
Linnis, Linnsan, Linnbi.

Har du kyssts i regnet?
Jao.