onsdag, december 10

Vi är sams nu

Jag är så trött idag. Startade ett jättekonstigt bråk med Andreas igår (av alla dagar) och gick till och med hemifrån i en timma för att jag var så jävla sur, trots att vi har lovat varandra att inte göra så. Han var ju smart nog att fatta att det är situationen som är den egentliga ilskehärden, men att det är lättare att vara arg på en person än på universum, men så smart var inte jag. Och när jag blir arg så blir jag så jävla arg och (inombords) helt MEN HUR SKA VI KUNNA HA ETT LIV IHOP?! och undrar om vi inte har kastat oss in i att gifta oss och är jag verkligen kär (absolut INTE om jag tänker efter när jag är inne i arget, absolut SJÄLVKLART om jag tänker efter alla andra tider) och kan vi ens prata med varandra? Och inne i den stunden så är allting så himla jobbigt, för i mitt huvud så blir det typ error och så undrar jag vad ens meningen med livet är när det ska vara så jävla jobbigt? Varför finns vi ens? Varför ska man ens leva? Ahmen ni fattar ju nivån. Sen grät jag i en och en halv timma medan Andreas egentligen behövde jobba och imorse så vaknade jag med rester av tårar i hela ansiktet och helt plufsiga ögon. Hurra för livet ändå hörrni.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Du är fantastisk. Jag ville bara säga det, för jag orkar akdrig kommentera, trots att jag skulle vilja. Men nu gör jag det, och du är klok och knäpp och verkar så fin. Lycka till med allt du gör. Kram, Sara

Anonym sa...

Alltså.
Livet. Fy fan.
Ville bara säga det.
Har ett tjog med jobbiga grejer som jag för det mesta hanterar. Kanske inte alltid bra men ändock hanterar. Sen slår det över. Och då får det vara så. För efteråt blir det bättre.
Vet inte hur mycket stöttning det här var men ville bara säga det.

Hang in there.

Linn sa...

Sara: Alltså tack! Jag blev (är) så himla glad över din kommentar så du förstår inte. Tusen tusen tack!

Anonym: det var bra stöttning tycker jag! Jag vet ju att livet är jävligt jobbigt ibland, och att andra också tycker det, men det är ändå skönt att höra att det är bara är jag. Det blir mindre ensamt på nåt sätt. Tack!