måndag, juli 31

Supermegasnabb göttelunch

Förresten, måste nästan dela med mig av det här "receptet" på lunch som tog mindre än 10 minuter men var typ restauranggott. Det är nån version av typ pasta aglio olio (vitlök och olja), men för mig är det egentligen min mammas potatissalladsdressing i pastakostym så.

Du behöver:
Spaghetti för 4 personer
4 vitlöksklyftor
1 dryg dl olja
1 liten chili (går att strunta i)
1 kruka kruspersilja

250g (1 pkt) körsbärstomater på kvist eller andra goda småtomater
1/2 rödlök
1 msk balsamvinäger

Salt och peppar

Gör så här:
Koka upp pastavatten och salta ORDENTLIGT. Alltså mer än vad du tror att du ska salta och sen lite till. Lägg i pastan.

Grovhacka tomaterna och finhacka rödlöken så fint du bara kan. Blanda i en skål med balsamvinäger och en nypa salt och nymalen svartpeppar.

Finhacka vitlök och chili. Värm oljan i en stekpanna på låg värme och lägg i vitlöken och chilin och låt det simma runt där tills pastan är klar. Hacka persiljan och lägg i oljan och salta och peppra lite.

När pastan är färdig lägger du i den i vitlöksoljan och geggar runt tills allt verkar ha lite olja och götte på sig. Är det för lite vätska kan du ta lite kokvatten från pastan och spä med.

Servera med tomatsalladen och njut.

Var. Så. Goda.

Nu ska jag gå ner och pussa på mjuka bebisläppar och kittla henne tills hon tjuter av lycka

Jag har precis jobbat lite. Vaknade som vanligt inatt vid halv fyra och var egentligen trött men barnet hade lagt sig med huvudet vid min röv och fötterna i mitt ansikte och höll på och ploga i täcket och så fort hon slutade började Andreas hosta och/eller snarka om vartannat så det var stört omöjligt att somna om. Jag gav upp vid halv fem och gick och lade mig i syrrans rum vägg i vägg och skulle precis till att somna när en flyktig tanke om jobbet råkade ta sig igenom mitt i övrigt omsorgsfullt uppbyggda INGET JOBB-försvar. Helvete. Det finns ingenting som är så stressande som att börja tänka på jobb mitt i natten när en 1) inte kan göra nåt åt det samt 2) egentligen inte ens borde göra nåt åt det dagen efter pga semester. Det ledde såklart till att jag radade upp alla grejer som behöver göras i huvudet och blev skitstressad över att det bara är en vecka kvar på semestern och sen ska jag hinna allting jag måste göra som är TOP PRIORITY när jag är tillbaka på dödliga 8 arbetstimmar per dag. 8 arbetstimmar som jag just nu känner mig lite tveksam till om jag kommer orka eftersom jag typ DÖR av trötthet vid tretiden på eftermiddagen när dagens aktiviteter har bestått av: äta frukost, sitta på verandan, värma rester till lunch, göra en utflykt till nån och sitta och dricka kaffe, sitta i soffan. Är glad för fem veckors semester med Skrällen när jag kan vara närvarande lekmorsan som jagas på gräsmattan och kastar barn i luften och pussar henne på halsen tills hon kiknar av skratt. Kommer orka vara nej Ellen, låt mamma vara/ligga i soffan-mamman så fort jag börjar jobba. Nya Bebin bökar och stökar och suger ur all ork ur mig. Börjar nog ändå längta lite efter Nya Bebin nu. Vem är det som ligger där inne liksom? Hur kommer hen vara? Börjar känna mig lite kär i hen tror jag.

söndag, juli 30

Efter semestern ska jag ta tag i att göra om det här gamla härket till blogg så den blir lite snyggare och dessutom fatta hur fan jag ska kunna mobilblogga bilder. Nån som vet hur det funkar på blogspot nu när bloggerappen har slutat med såna petitesser?

Har i övrigt kakpsykos. Har bakat kolakakor, chokladkyssar och skånska havrekakor och sitter här och funderar på om inte även chokladbollar och en äppelpaj inte vore på sin plats? Kommer ju spruta kakor ur örona på oss om det här är nån långvarig företeelse. Hittills har jag bara ätit kantsnuttarna på kolakakorna och jag mår typ redan illa. Kan eventuellt ha varit mer sug efter att ha kakor än att faktiskt äta dom. Alltså inte som i att dom inte kommer bli uppätna men ändå.

Ska alldeles strax dessutom ställa mig och göra kvällens Biff Stroganoff efter Jamie Olivers recept och efter det känner jag att jag har gjort mitt hushållsarbete för dagen och får ligga i soffan.

måndag, juli 24

Vaknade till moln och arton-ish grader, lite skönt som omväxling. Alla här på schlätta pratar bara om regnet som frälsningen. När kommer det? Kan det inte komma än? Idag kommer nog regnet?! Att det har varit en sommar liknande drömsommaren -94 spelar ingen som helst roll här där alla har nån koppling till skörden, eller Skörden kanske jag borde skriva i andakt?

Vi packade iallafall en picknick och drog till stadsträdgården och picknickade med Lotta och Victor och Stina och Lars. Det är fint med hemvändandet på somrarna så en hinner träffa en massa gosiga människor utan att flänga runt alls. Stina och Lars bor i och för sig på andra sidan bron från oss i Stockholm, men vardagen och tiden och så där har gjort att vi knappt har setts alls den här våren. Det var iallafall himla mysigt.

Nu är klockan snart halv sju och dagen försvann och jag ska ställa mig och göra en lasagne till middag så vi kan fortsätta vår kontinentala middagstid och fucka upp vårt barns dagsrytm. Borde kanske gå efter förskoleschemat men eh orkar inte? Det är gött att hon sover till åtta och hon somnar som en stock strax innan nio såatteh nä men vi kör väl på

söndag, juli 23

Eller är det det lite pretentiösa som stör mig? Självuppoffrandet, att vara eller ge allt för kärleken? Kärlek som uppoffringarnas ultimata slutmål? Inget är väl kärlek på riktigt utan lidande? Kärlek som är större än all i jämförelse petitessig vardag. Min egen absoluta anti-tes. Kärlek är väl för fan vardagens smådelar? Att lyssna när den andra vågar säga när nåt skaver? Att förstå att kärlek är handling och som Lotta Lundgren skriver i Tio lektioner i matlagning (saxat ur minnet): kärlek är inte en flyktig gas som på ett magiskt sätt passerar från mig till dig. Den kärlek jag känner för dig stannar i mig. Den kärlek du har för mig stannar i dig. Kärlek är att i handling visa känsla så gott det går och att vilja den andras glädje och lycka.

Att leva sitt liv i skuggan av nån annans behov skaver så himla mycket i mig så jag kanske inte kan ta in resten av personporträtten? Kanske är det det.
Pappa kom hem från sin tur till Värmland. Han har väl en smula moloket accepterat det faktum att altanen har en ny möblering. Det är för varmt för nåt annat. Däremot satte han igång vattenspridaren till faktiskt mest min mans stora förtjusning så nu springer han omkring och kastar bollar för att locka in barnet och piper förtjust när han träffas av kalla droppar på vägen.

Barnet i magen verkar ha roterar på nåt sätt för plötsligt är magen iallafall 30% mindre än tidigare. Den bökar och grejar så det verkar ju som att den har det bra även om jag var lite orolig där inatt när jag låg vaken mina vanliga två timmar och var helt ensam i min vakenhet. Inget av mina barn rörde så mycket som ett finger. Jag sov till kvart i tio sen så ni behöver inte oroa er för att jag inte får min sömnkvot fylld.

Började läsa Lina Wolffs De polyglotta älskarna förut. Alltså jag förstår inte? Antingen så har jag varit ute ur litteratursvängen för länge eller så har jag blivit småbarnsdum men herregud vad jag inte alls gillar det nya självutplånande eller halvgråa i den här eller Lena Anderssons Ett egenmäktigt förfarande eller Kristina Sandbergs Maj-serie. Jag blir bara irriterad och känner oerhört lite sympatier vilket väl kanske säger mer om mig som person än författarens personporträtt? Det kanske är min inre liberalist som irriterar sig på det lakoniska? Tål att funderas på medan jag irriterar mig vidare bland sidorna.

lördag, juli 22

Måste kolla almanackan för att veta vilken dag det är. Vill aldrig mer jobba. Känner det så starkt just nu. Jag vill bara leva semesterlajf med min familj för alltid. Har skytt tanken på föräldraledighet lite som pesten men nu börjar jag nästan se fram emot det igen. Att vara ledig, att ha en liten bebis. Ellen sover på en kudde här bredvid mig i utesoffan och jag gick tillbaka i bildarkivet och tittade på när hon gjorde detsamma för prick ett år sen, lelle bebin. Tänk att vi ska få en till sån liten plutt? Jag oroar mig såklart för hur det kommer gå, grinar lite i Andreas tröja om hur jag vill ge bägge barnen mitt allt och hur det inte kommer gåå-hå-hå-hå. Han stryker min rygg och försäkrar att det går väl visst det. En soffa rymmer väl både ett och två barn bredvid? Vi köpte ju en enorm version för att alla skulle få plats och kärleken är ju inte begränsad, det förstår jag väl?

Jag oroar mig för vaknätter och han svarar att om en ändå är uppe med den ena får en väl ta den andra också, på köpet. Jag tassar kring sömnbrist och brist på egentid och tillsammanstid och han säger att baby, vi klarar allt du och jag. Gör vi inte föräldraskapet rätt bra ihop redan?

Vad än jag har gjort för att fånga förtrolla behålla denna man, tack för det.

TACK.

FÖR.

DET.

torsdag, juli 20

Fortsätter väl sommardrömmen

Pappa åkte till Värmland igår. Han är borta tills på söndag och det första jag gjorde när bilen rullade ut från grusuppfarten var att möblera om på verandan. Nu står det en soffa under markisen med utsikt över trädgården och träden och det lekande barnet. Idag vaknade jag strax innan tio och gick ner till ett tjattrigt och naket barn och en man med en kopp kaffe i näven och ansiktet mot solen. Jag och Ellen tog ett morgondopp och läste sagor och lekte med katten och kaninen och alla tusen bollarna. Hon är klart bolltokig den ungen. Bollar och bilar. Det finns inget annat som kan dra igång en glad svada och vevande armar som en full parkeringsplats DÄ Å DÄ Å DÄ Å BABADÄ Å DÄÄÄÄ BBBBABA DÄÄÄÄÄÄÄSCHHAJJJJ Å DÄÄH *lyckligt leende* Vad mer? Hängde i skuggan, badade i poolen, åt rester till lunch. Läste en bok när Ellen sov middag. Sandra Beijers Allt som blir kvar. Den var exakt som hennes blogg? Till och med mörker och sorg blir utstuderat, nåt spännande, ett ALLTING. Gissar att livet kanske är så när en är över trettio och kallar killar snubbar män för pojkar och förförs av tråniga blickar och saker som är som i film. Tog en kort sväng till Rörstrands för att köpa lite blommor och rasta barnet, kom hem och fixade mer på altanen och sen grillade vi hamburgare medan kvällssolen målade talltopparna lysorange. Nu kollar jag på Ernst med ett barn som inte vill sova i famnen och vad gör väl det? Det är sommar och en lintott i blommig pyjamas som kryddar kvällen med kvitter kan ju aldrig vara dåligt?

tisdag, juli 18

Sommar

Det är sol och varmt mest hela tiden. Lagom varmt, typ tjugotre grader. Ellen leker i plastpoolen vi köpte och jag sitter på olika kuddar i skuggan och är en loj påhejare av skvätt och plask. Hon pratar oavbrutet i tungor och kommer och drar oss bestämt i handen eller knuffar på benen när hon vill att vi ska följa med/hämta nåt/busa. Jag visste inte att det gick att älska så här djupt.

Vi har med en resesäng, men den står fortfarande ouppackad i förrådet, trots sängens 140 centimeter. Vi säger hela tiden att idag, idag är dagen när vi packar upp den, men det kommer alltid nåt i vägen. Den saknar madrass. Vi har inget bebistäcke. Vi glömde sängkläder. Sånt. Egentligen är det för att vi bägge två älskar att känna hennes andedräkt i ansiktet och hennes lilla hand på armen när hon sover. Det är lite som en drog, närheten till det allra käraste vi har. Närheten oss vuxna emellan är väl sisådär och jag kanske borde oroa mig men jag orkar inte. Sex med långa mellanrum blir liksom ett sånt projekt att ta tag i? Jaha, ska vi ligga ikväll eller? Ska vi lägga barnet i andra rummet då eller ska vi försöka passa på innan pappa kommer hem? Ingen orkar ta tag i det så vi går väl här och o-ligger istället. Typiskt om det går över precis när magen blir så stor så all form av sexuell aktivitet är lite av en cirkuskonst. Vi har väl resten av livet på oss att ligga antar jag.

Det är grönt överallt ute. Träden är så oerhört höga. Dom måste ha stått här i hundra år allra minst och bildar en mur mot omvärlden. Gräset är mjukt och björkarnas och päronträdets blad prasslar i vinden. Jag badade innan frukost imorse och torkade i solen på verandan.

Barnet sover sin siesta nu. Hon har själv dragit ner från två till en längre sovstund per dag och somnar på två röda mellan 11.30-11.45 och sover en och en halv timma. Vi vet inte vad vi ska göra med så mycket tid över så vi sitter väl bredvid och glor och väntar på belöningen i form av tusenwattssmilet när hon vaknar.

Jag har läst fem böcker på den här semestern. Det är cirka fyra fler än vad jag läst sammanlagt senaste året. Tre Läckberg-deckare (som har blivit bra plötsligt?), Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap och Malin Wollins Till min dotter. Sex böcker har jag läst förresten, för jag började med Malin Persson Giolitos Störst av allt. Jag blev besviken över alla utom Läckbergs deckare, precis tvärtom mina förväntningar eller kanske på grund av desamma? Gulliksen förstod jag verkligen inte vare sig idén, berättelsen eller det torra vemodet med. Giolito hade jag glömt av vad den handlade om och längtade efter en deckare och inte en självklar storyline med rättegångsfokus. Språket gillade jag i och för sig. Och verklighetskänslan. Bara inte grejen att utfallet var så givet redan på sidan ett. Wollin var väl som Wollin är på nåt sätt. Jag önskar att delarna direkt till dottern had en större del av boken och minnesdelen mindre. Den var dock extremt lättläst och mest som att läsa hennes krönikor på en rad efter varandra, inte nödvändigtvis en dålig grej.

Vi ska äta carbonara till lunch. Jag ska ställa mig och hacka lök nu så allt är klart när Skrällen vaknar så vi kan käka lunch och lämna henne i morfars vård ett par timmar. Vi ska provköra lite bilar för vi har fått nåt infall att vi kanske ska byta, men ingen av oss kan egentligen motivera det speciellt bra. Jag hoppas att vi inte kommer gilla nån av dom för det är ett jävligt dyrt infall om vi genomför det och vi går alldeles för mycket på feeling i våra beslut.

Vad har ni för er?


lördag, juli 8

Sommar-/frukosthack

Här kommer sommarens bästa frukosttips för larmaskar: Coops egna bake-off-frallor i åttapack. Ugn på 200 grader, baka 8 minuter och voilá! perfekta hembakta frallor till frullen. Äts helst med avokado till jordgubbar och yoghurt samt starkt kaffe men each to your own där. Ba göre!

tisdag, juli 4

Insikt: är alldeles för lat för att bli nåt/vara entreprenör/ha karriär. Har pratat om detta med flera kompisar och det kanske är livet eller (bristen på) drivet eller medelklasslivet men efter en lön på runt fyrtiotusen så kliver plötsligt andra grejer in på banan. Typ ledighet frihet och jamen lathet. Orkar jag verkligen jobba mer för att få lite mer pengar? Vill jag ens jobba mer? Ett jobbyte för mig givet att jag isåfall går uppåt eller till större bolag skulle definitivt innebära fler arbetstimmar och koncentration och det är inte värt det? Har jag hamnat i förnöjdhetens fälla? Eller är det bara småbarnslivets enklast=bäst som spökar? Kommer hjärnan takta upp om ett par år, söka nya utmaningar, kräva den där Planen? För just nu är den småbarnsmos som inte kommer ihåg knappt mitt eget barns namn och jag känner mig väldigt lycklig över att gå till ett jobb (ha semester från hehe) där jag skrattar och gör ändå inte helt tråkiga saker men som kanske inte är mitt livs största utmaning för nu har jag ork och lust att leka med mitt barn när jag kommer hem från jobbet. Jag somnar gott på kvällarna och ligger inte och tänker på jobbet på nätterna. Jag gråter inget, har ingen ångest (eventuellt tackar vi gravidhormonerna för det) och känner mig generellt rätt avslappnad. Det känns som att det är värt minst tjugotusen extra i lön för att ens tänka tanken att byta bort det. Och i andra bloggar läser jag om nätverkande och motivationsböcker och lean och 5am-livsstilen och min hjärna blir en gröt. Hur ORKAR dom? Vad driver dom? Varför saknar jag den genen? Eller har jag den, fast gömd bakom jävligt mycket lathet och bekvämlighet?

Första dagen på semestern. Hjärnan jobbar med ovan. Nu ska jag klä på mig, packa in familjen i bilen och dra in till stan och käka en alldeles för overdue lunch med Vmhih-Maria plus familj. Hej hej.

söndag, juli 2

Skulle ha gått på semester i fredags men efter att ha ägnat halva dagen åt mindblowingly irriterande leverantörsidioti och inte åt det jag borde gjort satt jag 17.15 och ba nä, jag ORKAR fan inte. Så jag ska jobba förmiddag imorgon men sen så. Vi ska till barnmorskan klockan ett och det är lite skönt att ha en tid att förhålla sig till. Det blir lätt att stanna en stund till bla bla bla. Så 12.30 imorgon är det hejdå jöbbe och hejhej familjelivet. GUD VAD JAG LÄNGTAR! Att få vara med Ellen (och Andreas) hela tiden ska bli bliss!

lördag, juli 1

Säg den lycka som varar

Ja, det var ju en peppig rubrik av mig tycker jag. Skulle såklart aldrig ha andats det minsta unset glädje över barnets förmågor igår eftersom hon följde upp det hela med att lära sig klättra upp på vardagsrumsbordet igårkväll. Istället för att sova, I might add. Först upp ner upp ner upp ner på/från vardagsrumsbordet och sen detsamma med fåtöljen. Snabb som en vessla blev hon dessutom såatteh det var den friden det. *krossögaemoji*