onsdag, februari 22

Min familj

Nackdelen med att jobba är helt klart att resten av familjen får ligga kvar i sängen när jag måste gå upp. Ja, barnet sover fortfarande ofta till typ åtta-ish (tack högre makter om ni finns) så många mornar blir som idag när jag inte kan morgongosa utan måste gå direkt in i duschen. Alltså det värker i hjärtat av gull när jag kommer in i sovrummet och ser lillsnarkarn och storsnarkarn ligga ansikte mot ansikte på samma kudde, under samma täcke, med armarna om varandra i kors. Ellen sover med Andreas nämligen. Och med med menar jag väl egentligen typ på eftersom hon smackar upp sitt huvud så nära ens eget så kinden liksom trycks åt sidan och sen knölar hon ner resten av kroppen som en liten klisterlapp med fötterna rakt in i magen. Jag tycker det är skitmysigt i typ tre minuter och sen ba uuuuuh ta bort henne! så nu har hon lärt sig att bara rulla till pappa direkt istället. Andreas å sin sida ÄLSKAR att sova nära och vaknar typ inte av nånting så det är lite av en win-win där alla sover. Det är bara på morgonen jag är lite avis för alltså halvsvettig bebisnacke? Kanske lite som luktknark?

Ekonomitanten svarar och förklarar - fråga 8.

Här kan man ställa frågor om man vill.

Johanna säger:
JAA! Okej undrar många saker men primärt detta:

* Det jag måste sätta mig in i väldigt snart: bunden eller rörlig ränta på bolån, eller både och? 
* Vad är bästa sättet att pensionsspara?

Okej hej och tusen tack osv!

Åh, lån och räntor och sånt. Har du läst mitt inlägg om sånt här? Lite tips om saker som är bra att tänka på vid bankval och förhandlingar och sånt. Men tillbaka till din fråga: rörligt eller bundet? Historiskt har det i princip alltid lönat sig i längden att ha rörligt bolån. Det är fakta. Fakta som jag personligen inte bryr mig om ett dugg eftersom jag får kaninpuls av att känna osäkerhet i pengafrågor. Jag har haft bundna bolån sen jag köpte min första egna lägenhet 2009. Inte alltid hela bolånet och absolut inte allt med en och samma bindningstid, men majoriteten har varit bundet. För mig handlar det rätt och slätt om att jag vill veta vad jag ska betala varje månad. 2009 var det för att jag tjänade 23 000 kronor i månaden och inte hade typ några pengar över till osäkerhetsgrejer. När vi köpte lägenheten vi bor i nu var vår ekonomiska situation helt annorlunda och vi hade tjänat på att inte binda, men vi föredrar känslan av att veta att ja, men nu betalar vi X pengar varje månad kommande åren. Rörligt bolån innebär ju att räntan ändras var tredje månad och så som marknaden har sett ut de senaste säg fem åren så har ju räntan inte ändrats jättemycket från kvartal till kvartal och det finns ju ingenting som säger att du inte kan binda vid nästa tremånadersperiod så känn ingen press att liksom hetsbinda precis just när ni signar. Se däremot till att era rabatter gäller HELA TIDEN och inte bara för just det lånets bindningstid. 

Att binda lån eller inte är ju egentligen en ren spekulationshandling, kommer räntan gå upp i framtiden eller inte? Hur snart kommer den gå upp? Och till vilken nivå? Googla typ ränteprognos eller kolla din banks prognosverktyg för att se vad proffsen tror. Den andra anledningen till att vi har bundit våra lån är också att jag ihop med prognoser och vår bankperson har trott att räntan ska gå upp rätt länge nu. Det är ju en orimlig nivå vi är på nu och att den har hållt i sig så länge som den har är ju helt sjukt egentligen. En liten tyckpassus där ja. 

För er del då? Alltså det kan inte jag råda om. Men så här, ränteläget är fortfarande rätt lågt men nu börjar det stiga lite. Prognosen är att räntan kommer börja gå upp, frågan är ju bara hur snabbt och vilken nivå som är den nya normalnivån? En ränta på 5-6% är egentligen inte speciellt konstigt, men givet att vi har lån som är bundna på 1,30% idag (som exempel) så blir det ju liksom en kostnadsökning på flera hundra procent om räntan går upp till den nivån. Det är lätt att glömma av att en ränteökning på 1-1,5% för närvarande gör att ens månadskostnad i princip fördubblas. En procent är liksom inte speciellt mycket och det kan gå upp rätt snabbt. Det är också bra att tänka på att de långa räntorna (3 år och uppåt) följer prognosen på långtid och de brukar alltså gå upp snabbare än den rörliga räntan om marknaden tror att räntan kommer höjas (eftersom för varje månad som går kommer man närmre och närmre potentiell höjning och banker gillar inte att tänka att dom förlorar pengar). Den rörliga räntan rör ju sig i nutid och går därför sällan upp mycket på kort sikt eftersom dens verkningstid eller vad man kan säga är rätt hundraprocentig när man gissar (nutid är ju liksom nu so to speak). Så såhär då: om marknaden tror att räntan är på väg upp så kommer långa räntorna stiga först. Då kan en ju antingen tänka att en hoppar på det tåget nu för att en tror att en kommer tjäna på att ligga på dagens ränteerbjudande under bindningstiden eller så låter man lånet förbli rörligt och håller koll på långa räntorna och binder när de börjar stiga. Eller binder inte alls om en tänker att det historiskt sett faktiskt alltid lönar sig i längden även om det kan innebära osäkra kostnader framöver i toppar. 

För full transparency kan jag ju säga att vi har följande uppdelning på lån idag:
Bundet tom 2017-06-01 : 65% av vårt lån (band 50% på 3 år vid köp och 15% på 1 år som vi sen band om till fantastisk ränta på 2 år till)
Bundet tom 2018-06-01 : 15% (band 15% på 2 år vid köp och band sen om på 2 år till)
Bundet tom 2019-06-01 : 20% (hade rörligt, band om förra året på 3 år pga fantastisk ränta)

Det är garanterat inte det maxade sättet att hantera pengar och vi har förlorat pengar på de 50% vi band på tre år vid köp som faller ut i år, men har tjänat in nästan alla pengar på resterande och just exakt NU så ligger vi under samtliga listräntor så just exakt NU är den set up:en till dom räntor vi har bundit till bra. Vi kommer binda om en majoritet av det som löper ut nu igen. Dels för att jag tror att vi tjänar på det men också för att jag vill veta vad vi ska betala. Vi kommer med stor sannolikhet vara föräldralediga igen och då är det rätt skönt att veta vad vi måste kunna betala. 

Kom ihåg att det är ni som bestämmer uppdelningen på lånet. Ni kan binda eller inte binda hur stora eller små andelar ni vill. Lycka till!

Bästa sättet att pensionsspara? Alltså igen with the sparande! Närå, men jag känner verkligen inte att jag är i en position där jag kan ge råd om det bästa sättet eller vilka fonder eller aktier eller så. Men ATT pensionsspara kan jag väl iallafall tipsa om. Och att göra det i ett ISK är väl ingen dum idé (investeringssparkonto, man betalar en årlig schablonskatt på totalbeloppet istället för vinstskatt och slipper fondavgifter och kan byta fonder och aktier hej vilt inom sitt ISK.) Som flera andra har tipsat om så har avanza och nordnet bra fonder med låga avgifter så konton hos dom är väl ingen dum idé, men som jag har sagt tidigare så tycker jag att det är en bra grej att gå och prata med en rådgivare om inte annat för att bli guidad i avgifter och avkasningar och etiska fonder och inriktningar och risker och sånt. Är man lat och obrydd (såsom jag, kommer få skit för det här nu) så sätter man in pengar i en så kallad generationsfond där risken (fondportföljens ägande) ändras med tiden. Fonden säljer av högrisk och satsar på lägre risk ju närmre pensionen man kommer. Det är INTE det mest lönsamma sparandet, men det är ett sparande och det ger mer avkastning än sparkonto. Ett ISK går alltid att komma åt så OM det blir kris framöver innan pension så kommer du ändå åt pengarna. Det finns också kapitalförsäkringar som är låsta till perioder med utbetalning typ från du fyller 65 år eller vad du nu väljer. Det är kanske ett alternativ om en vet med sig att en är sjukt dålig på att spara och nallar pengar hela tiden?

Alla ni andra får gärna komma med era (bättre) tips i kommentarerna. 

måndag, februari 20

Ekonomitanten svarar och förklarar - fråga 7.

Felicia säger:
Då undrar jag om barn! Vad kostar det per månad? Hur mycket får man egentligen ut i föräldrapenning? Hur lite pengar kan man klara sig på i månaden?

Nuru Felicia, nu ska vi prata om pengabålet som är barn. Skoja ba, don't you worry! Ni kommer klara det galant!

Vad kostar ett barn per månad? Om vi för nu struntar i inkomstbortfallet dom orsakar under föräldraledigheten och vabbandet så tänker jag att dom väl kostar ungefär det barnbidraget är, 1050 kronor, och uppåt i månaden utslaget på ett år. Om man ammar i början och blandar lite ärvda kläder med blocket/traderafynd så behöver det inte kosta jättemycket. Säg 200 kronor i kläder i månaden och typ 400 spänn för blöjor? Och så nån leksak på det. Sen börjar dom käka lite mat och vill ha lite gröt och välling och sånt och sen behöver dom ytterkläder och skor och jackor och tusen andra grejer när dom är över ett år, men samtidigt som dom börjar på förskola och därmed behöver typ tusen extraprylar så börjar en ju ofta jobba så den kostnadsökningen kommer ändå kännas minimal i jämförelsen att slippa leva på föräldrapenning.

"Startkittet" tror jag kostade oss ungefär 10 000 kronor. Vi köpte en ny vagn (tips att passa på att handla i reaperioder och/eller erbjudanden, vi fick vår till 40% rabatt) och spjälsäng,  barnstol, skötbord och sängkläder på Ikea samt badbalja, förkylningskit och kanske fem uppsättningar kläder. Babyskydd, babysitters, babybjörn, ergobaby, hoppgunga och gåstol har vi fått låna av våra snälla kompisar. Fördelen med att vara i 30-årsåldern när man får sitt första: det finns andra som har fått barn tidigare. Babynest sydde min kompis åt oss, hjärta henne.

Okej, då går vi på inkomstbortfallet som väl är den största ekonomiboven vid barnskaffande. Alltså det är inte en briljant ekonomisk idé att skaffa barn, men det är ju temporärt för det mesta. Hur mycket man får ut i föräldrapenning beror på vad du tjänar. Du får knappt 80% av din lön (lön x 0,97 x 0,8) om du tjänar upp till 37 300 kronor i månaden. Det maximala uttaget från Försäkringskassan är  28 900 kronor brutto alltså en utbetalning på drygt 20 000 kronor om du tar ut 7 dagar i veckan. Det är viktigt att veta att det är skillnad på att vara föräldraledig och att ta ut föräldrapenning. Du kan vara ledig alla dagar i veckan, men ta ut ersättning för fritt antal dagar. Många tar ut färre dagar för att kunna vara hemma en längre period eller spara till framtida lov osv. För att räkna ut exakt vad du skulle få ut och laborera lite med dagar vs ersättning så rekommenderar jag Föräldrakollen på försäkringskassan. Nu råkar jag ju veta att din kille har eget företag (eftersom du skrev det hos Jenny)  och försäkringskassan kan hjälpa till att räkna där också om du/ni istället kollar här: SGI-guiden. Jag tror att han minst kan få 250 kronor per dag, men förmodligen mer eftersom han jobbar och har en inkomst.

Kom också ihåg att det går att dela föräldraledigheten ner på timmar på en dag och att det visst går att arbeta samtidigt, bara en inte tar ut ersättning för samma tid. Jag har till exempel jobbat 20 timmar i månaden hela tiden även om jag har haft Ellen. Jag har varit på möten och svarat på mail och fixat andra grejer. Antingen har jag gjort det på dagtid och inte tagit ut föräldrapenning för den tiden eller så har jag gjort det på kvällar och helger och inte tagit ut föräldrapenning för den tiden heller. Din kille kanske mycket väl kan vara hemma OCH jobba samtidigt? Han har ju ingen chef som bestämmer att han inte får ha en bebis bredvid sig eller att han MÅSTE jobba varje dag mellan 9-17? Han kanske kan göra en halvtid efter klockan 16 och fakturera för den tiden samtidigt som han tar ut föräldrapenning på halvtid? Då har ju du hand om bebisen när han jobbar, men du kan ändå jobba heltid? Det finns nackdelar med att ha eget företag och varierande inkomster men den stora fördelen är flexibiliteten med tiden. Glöm inte det!

Hur lite pengar man kan klara sig på i månaden tror jag är upp till var och en. Nu killgissar jag utifrån mitt medelklassperspektiv, men om vi tänker att mat/blöjor/grejer från mataffär kostar från 4000 kronor i månaden (eller 7500 som det kostar oss, men då har vi liberos touch blablabla pant-blöja och vårt barn äter färdigblandad ersättning och nån jävla ekogröt som kostar massor) och att ni utöver räkningar behöver jag vet inte, 3000 kronor var i månaden så tror jag inte ni kommer lida. Om ni kan få ihop 25 000 kronor i månaden netto så klarar ni er. Allt över det gör att ni också kan leva lite mer vanligt liv än bara att klara sig. Och ja, jag vet att många lever på betydligt mindre än så och klarar det också, men nu tolkar jag frågan väldigt generöst.

Var det till nån hjälp? Mindre skrämmande att tänka på barn?

Ekonomitanten svarar och förklarar - fråga 6.

minahistorier undrar:
Sparande vs amortering: är det bättre att amortera eller sätta över pengarna på sparkontot? Jag har inget "riktigt" sparkonto utan sätter över ca 3000kr/mån på ett extra allkonto.

Jag vill bara passa på att säga att allting jag svarar nu är hur JAG tycker och hur JAG tänker. Det kommer finnas folk som inte håller med och dom har också rätt för det beror på hur en värderar olika saker och hur duktig en är på olika grejer.  Jag är långt ifrån proffs på det här, men som sagt, jag har en ganska bra grundförståelse och kan bara förklara hur jag tänker och varför. Okej, då har vi det sagt.

Sparande vs amortering alltså, denna ständiga käpphäst. Jag vet flera personer som tycker att amortera är cirka det sämsta som finns och flera personer, typ min direktörsgubbepappa, som tycker att man är dumihuvet om man inte amorterar. Jag känner lite att det beror på situation och framtida situation och vad pengarna behöver gå till och när och hur en sparar och så.

Men så här, rent matematiskt så är det bättre att amortera än att ha pengarna på ett konto som genererar noll ränta (minskar i värde pga inflationen, remember?). Varför? För att amortering = minskat lån = minskad ränta = mer pengar i plånboken. Amortering blir ju på det sättet ett sparande genom undvikande av kostnad plus har fördelen att din andel lån minskar och det i sin tur kan ju påverka hur mycket du MÅSTE amortera och det påverkar verkligen din räntekostnad om räntan skulle gå upp (vilket den kommer göra nån gång). Säg att du har en ränta på 2% och en amortering på 3000 kronor i månaden sänker ditt lån med 36 000 kronor per år. Det betyder en ränteminskning på 720 kronor på ett helt år (36000*0,02). I just ditt fall gör det som du ser kanske inte nån större skillnad, men det är mer pengar än du får på allkontot till 0% ränta.

Alternativet är ju såklart att spara pengar på nåt sätt som ger mer än 2% avkastning per år och därmed ökar dina pengar snabbare än bara sparandet. För det, se tidigare inlägg.

Om vi skiter i fjantmatten lite och fokuserar på livet istället då, använder du dina sparade pengar eller låter du dom bara ligga där på allkontot och deppa? För om du omsätter pengarna ett par gånger om året genom resor eller annat unn så tycker jag personligen inte att du ska amortera. Götta dig istället isåfall. Ha en liten buffert för grejer. Gör nåt kul. Livet går inte bara ut på att spara pengar till sen.

Summa summarum, om du inte tänker att du ska röra pengarna på några år och du inte orkar sätta dig in i ett sparande som genererar mer än 2% ränta så amortera. På tre år har du ju amorterat 100 000 kronor och när räntan är 4% istället för 2% så blir det ändå 4 000 kronor på ett år och det är ju en resa eller en jävligt dyr unnväska eller två och en halv lyxmiddag eller nåt annat gött. Och om du behöver pengarna så är det ju bara att låna upp dom igen?

Ekonomitanten svarar och förklarar - fråga 5.

Här kan ni ställa frågor om ni vill.

thesonj undrar:
Vi som bor i hyresrätt och liksom inte är tokavlönade men har helt okej lön, hur fan gör man för att få ihop en kontantinsats i Stockholm och närförorter? Vi har bil som kostar pengar och hund som kostar pengar, så liksom, hur? går det ens?

Alltså jag önskar att jag hade ett bra svar och/eller kunde trolla. Det är klart att det går, folk gör ju det, men jag har inget bra svar på exakt hur. Och jag kan inte svara på vilka uppoffringar ni är villiga att göra i er ekonomi eller hur mycket luft som finns där just nu. Men jag kan visa på räkneexempel.

Ett:
Vi har 150 000 kronor i sparkapital idag. Vi kan spara 3000 kronor i månaden. Om vi räknar på en avkastning på i snitt 8% och ränta på ränta-effekten så är kapitalet efter 10 år cirka 890 000 kronor. Om vi tänker att vi lägger 15% i handpenning och lånar resten så kan vi köpa boende för 5,9 miljoner. Men se tidigare inlägg om hur banken tänker och amorteringskrav påverkar storleken på lånet.

Två:
Vi har inget sparkapital idag, men kan spara 5000 kronor i månaden till med 8% avkastning i 10 år. Efter 10 år är kapitalet uppe i cirka 940 000 kronor.

Tre:
Vi har 150 000 i sparkapital och kan spara 5000 kronor i månaden och vill köpa om 5 år. Då har vi cirka 600 000 kronor att röra oss med.

Om jag tänker att en helt okej lön ligger på 32 000 kronor i månaden och, som i ert fall, ni är två stycken som lever tillsammans så killgissar jag lite på att ni kanske får ut 45 000 kronor i månaden efter skatt totalt. Att tänka att det borde gå att spara 5000 kronor av dem även med hund och bil och ett rätt okej liv är väl inte speciellt orimligt? Isåfall, se ovan. Eller räkna och pilla själv med olika alternativ på https://rikatillsammans.se/verktyg/kalkylator-rakna-pa-ranta-pa-ranta/#result och kolla in avanza eller nordnet eller prata med er bankperson för lite olika tricks för att få en genomsnittlig avkastning på det totala kapitalet på 8%.

Ekonomitanten svarar och förklarar - fråga 3 och 4

Här kan du ställa frågor.

Matilda säger:
Ja tack! Undrar typ över allt det där, men om jag ska välja en sak så undrar jag över sparande. Vilken typ av sparande tycker du att man ska ha om man drömmer om hus? Tänker typ fem-tio-årsperspektiv. Och vilken typ av sparande tycker du att man ska ha inför pension, typ 40-årsperspektiv?

Den där Jenny säger:
Undrar också över sparande. Både kortsiktigt (till resa på vår 40-årsdag om tre år (IHHH!)) samt typ sparande till renoveringar av huset, kanske någon liten charter. Sen även långsiktigt (pension, till barnen osv). Sen undrar jag hur en kommer igång med sparande i fonder/aktier. Hur gör jag? Kan INGENTING!

Ja, Matilda och Jenny, för det första hoppas jag att det är okej att jag klumpar ihop era frågor och för det andra HELVETE NI FRÅGAR OM MIN AKILLESHÄL. För att jobba med vad jag jobbar med och hävda att jag kan det jag hävdar att jag kan är jag verkligen skomakarens barn när det kommer till sparande.

Det. Är. Ju. Så. Tråkigt.

Men okej *rullar upp ärmarna och slickar på pennspetsen* here goes:

Jag tror det finns en generell regel som säger att det är bra att ha tre månadslöner (netto gissar jag) på ett vanligt sparkonto för oförutsedda utgifter, typ föräldraledighet, sjukdom, arbetslöshet eller biljäveln gick sönder samtidigt som kylskåpet och ungarna behöver vinterkläder. Jag har ingen aning om ifall det gäller per person eller per familj, men vi gissar per familj och jag tror att det är två månadslöner om man inte har barn förresten. Vi har inte det. Vi är som sagt skitdåliga på att spara pengar trots att vi verkligen borde ha utrymme för det. *blundar och lever life* Skämt åsido så kan inte jag bestämma vad er krissumma är men jag tycker att det är viktigt att ha en krissumma på ett vanligt sparkonto som man kommer åt direkt när det behövs. Detta är viktigare än allt annat. Resterande tips är BARA när krissumman är klar.

Sen känner jag att jag inte kan eller vill ge tips om vad en ska spara i exakt för jag är helt enkelt inte tillräckligt insatt. Gå till banken och prata med någon där om mer exakta tips på vilka fonder och på vilket sätt och vilken risk och så vidare. Istället kan jag prata lite om det här med risk och lång- och kort sikt och hur sparande kanske kan bli lite roligare (testar hemma just nu så kan ev även utvärdera om det verkligen är kul att spara sen nångång hehe).

Generellt gäller att ju mer snart du vill ha dina pengar desto lägre risk. Och risk är alltså hur mycket av dina pengar du kan tänka dig att förlora. På ett sparkonto finns ju pengarna alltid kvar så risken med det är ju noll men sen är det ju det här med inflationen. Om räntan är lägre än 1,4 % (inflationen idag) så förlorar en köpkraft. Pengarna blir alltså värda mindre än tidigare så egentligen är det väl en risk i sig. Försök isåfall hitta ett konto som iallafall ger nån form av ränta. Det finns ju också nåt så härligt som ränta på ränta som tråkiga gubbar i grå kostymer pratar om. Det betyder att för varje år du får ränta/avkastning insatt på kontot så ökar ju totalsumman och nästa år får du ränta på den ökade summan osv. Effekten av ränta på ränta är fan ENORM på sikt, vilket också är anledningen till att ett långsiktigt sparande kanske är värt att spara på ett ställe där räntan är högre. Jag återkommer med exempel.

På tal om ränta och risk förresten. Dom går oftast hand i hand. Hög ränta (avkastning) = högre risk och tvärtom såklart. Anledningen till att välja hög risk på lång sikt och låg risk på kort sikt är att börsen generellt går uppåt på sikt men kan dippa i närtid/under perioder och behöver en pengarna då kan det bli lite tråkigt.

Olika sätt att spara:
Sparkonto = låg (obefintlig ränta), låg risk

Fonder = finns i tusen exemplar men om du inte är så himla intresserad så finns alltid nån form av blandfond eller indexfonder som följer börsens utveckling (snitt 13,68% de senaste åren). En fond är alltså nån person som sitter och köper en massa olika sorters aktier och så köper du en del alla dom aktierna. Ganska mycket mindre risk än att satsa alla sina kort på ett företag alltså. Det finns allt från räntefonder (låg avkastning, rätt låg risk) till nischfonder inom speficika områden (typ läkemedel eller olja) och allt däremellan. Bankerna brukar vara ganska bra på att riskmärka sina fonder.

Aktier = du satsar på huruvida ett företag kommer gå bra eller inte. Det finns en massa parametrar för hur en bedömer/gissar på det och varför en aktie är lönsam men dom tänker jag inte gå in på för jag satt och drack vin i en park när jag borde ha gjort den tentan och har mot min pappas stora ilska fortfarande inte gjort den så här femton år senare. Plus finns tusen andra som kan förklara bättre än jag.

Fonder kan man köpa antingen direkt i sin internetbank eller genom att starta ett investeringssparkonto och köpa fonder i det. Skillnaden är att i det första alternativet så skattar du på vinsten när du säljer fonderna (cashar ut) och i det andra betalar du en schablonavgift på nån procent av totalbeloppet varje år oavsett om du cashar ut eller inte men som motgåva skattar du inget när du tar ut pengarna. Det senare är mer lönsamt om du sparar på lång sikt och tror att du kommer ha en rätt hög avkastning, t ex till pension eller till barn.

Aktier köper man genom en depå som du får hos banken. Jag äger noll aktier så igen, kan ej relatera här. EDIT: Aktier kan man tydligen också köpa i en ISK. Skaffa ingen depå peoples, skaffa ett ISK oavsett sparform.

Så Matilda, för din del är det väl ganska superviktigt att pengarna inte försvinner i nån börskris eller hur? Samtidigt behövs det ju rätt mycket pengar till en insats för boende och det är klart att det är dumt att pengarna inte jobbar åt dig (ränta på ränta remember?) under tiden. Jag skulle gå till banken och kolla med dom om lite olika alternativ. Kanske kan du ha en grund i nån lågriskfond som ändå genererar mer än inflationern och sen välja en summa du kan satsa lite mer med men som i sin tur ändå ger en 8-10 % i avkastning varje år? 8 % på 100 000 kronor blir cirka 215 000 kronor på 10 år med ränta på ränta ( https://rikatillsammans.se/verktyg/kalkylator-rakna-pa-ranta-pa-ranta/ ) så det kanske kan vara värt att låta en del av pengarna jobba?

Jenny: Alltså kortsiktigt tänker jag att det är bra att bara komma igång och få in pengar på konton som inte är era vanliga spenderarkonton. (Så gör vi för EXAKT samma saker iallafall.) Det är här min nya "roliga" strategi ska komma in. Både jag och Andreas tycker det är så jävla tråkigt att spara till liksom ingenting/allting så nu har vi öppnat en jävla massa nya konton och döpt dom till typ MALLIS 2017 och FINA LAMPAN FTW och TRÖKBILEN och sånt. Vi har kollat lite på ungefär när saker ska ge (mallis 2017 duh), fina lampan när vi flyttar till huset 2018 och trökbilen tyvärr lite närsomhelst och sen ungefär vad dom kostar. Mallis 2017= 20 000, fina lampan 7 500 och trökbilen 5000 kronor/år. Därefter räknade vi ut vad det blir i månaden på tiden som vi måste spara och sen gjorde vi automatiska överföringar på respektive summa till respektive konto varje månad. Även om totalsumman kanske är densamma så känns det liksom roligare att spara 416 kronor i månaden när vi vet att det är till drömlampan än en klump på säg 2000 kronor då och då. Tipset är alltså: gör en jävla massa konton och gör småöverföringar. Om ni får 13,72 kronor över på kontot nån månad, för över dom också. Många bäckar små osv.

Pension och barnspar, här är det mer att liksom spara lite varje månad som kommer göra skillnad. 100 kronor i månaden i 18 år (barn hemma säger vi) ger 48 500 kronor med 8% avkastning om du sparar varje månad. 100 kronor i månaden på ett sparkonto blir 21 600. Ränta på ränta mer än dubblar pengarna, just sayin'. Öppna ett ISK (investeringssparkonto) och ta hjälp av banken (boka möte, be om hjälp) för att välja fonder (man kan ALLTID byta) och ba kör. Ju högre summan du sparar är, desto större effekt av ränta på ränta men som du ser ovan så är 100 kronor också pengar! https://rikatillsammans.se/verktyg/kalkylator-rakna-pa-ranta-pa-ranta

Hjälpte det nåt eller? Blev ni nåt klokare?



Ekonomitanten svarar och förklarar - fråga 2

Här kan ni ställa frågor om ni vill.

Hanna undrar:
Hur mycket behöver vi tjäna för att kunna bo i Lilla Sköndal? Alltså köpa nåt nytt. Jag är besatt av detta område nu.

Vi kommer max kunna lägga 1,5 miljon i kontantinsats då vi ju inte gjort bostadskarriär här. Övriga lån är på en bil, typ 2000 kr/månad.

Hmm, alltså det här är rätt svårt att svara på eftersom banker gör individuella bedömningar på personer när de ger lånelöfte och pris för boende är lite liksom flytande? Det fanns ju en generell typ bankregel förut om att en inte fick låna mer än 85% av bostadens värde. Nu gäller ju (tyvärr) dom nya amorteringskraven och i och med att de framförallt kanske på en så dyr marknad som Stockholm påverkar den månatliga utbetalningen (låt oss inte vara så himla petiga framöver, låt oss kalla det boendekostnad även om amortering per se egentligen är en typ av sparande) så gör ju banken istället/också en bedömning av hur mycket hushållet klarar av att betala varje månad. Jag försöker gå igenom step by step nedan hur banken då tänker. Nu blire siffror här så ni som dör av tråk kan sluta läsa.

Om vi för enkelhetens skull ändå börjar med att du inte FÅR låna mer än 85% av bostadens värde så kan du med en insats på 1 500 000 max köpa ett boende för 10 000 000 (insats/100-85% = 1 500 000 / 0,15) och därmed låna 8 500 000. HAHAHAHHA känner jag för det om hushållet inte tjänar mer än 150 000 kronor i månaden och till och med då tror jag att det kan bli tajt. Att utgå ifrån den regeln är alltså inte relevant. Era 1 500 000 kronor (som är MASSOR med pengar ju) kommer alltså täcka mer än 15% av huspriset för er gemensamma inkomst kommer sätta ett maxtak på lånet som är lägre än 8 500 000.

Då har vi nummer två i störordning: amorteringsreglerna, som är följande: Lån över 70% av husets värde måste amorteras med 2% av lånets TOTALSUMMA per år. (alltså ej summan över 70% som jag trodde *blev besviken som fan när vi räknade på samma grej*), lån mellan 50-70% av värdet amorteras med 1% av TOTALSUMMAN per år.

Säg att värdet är 6 000 000 och du lägger 1 500 000, då har du lån på 4 500 000 dvs 75%. Din årliga amortering blir då 2% av 4 500 000 dvs 90 000 kronor eller 7 500 kronor i månaden.

Steg tre är räntan: Just nu är listräntan typ 2% men eftersom banken gillar hängslen och livrem så räknar dom på om ni klarar en ränta på 7,5%. Ett lån på 4 500 000 * 7,5% = 337 500 kronor per år eller 28 125 kronor per månad.

Del fyra är sen antingen avgiften till föreningen eller driftskostnaden för hus. Låt oss för enkelhets skull sätta den till 5000 kronor (för att det är den den är för oss som har köpt i Lilla Sköndal).

Låtom oss räkna på vad banken säger att ni måste klara av att betala:
Amortering: 7500 kronor
Ränta: 28 125 kronor (obs ej det sanna värdet, men bankens worst case scenario)
Driftskostnad: 5000 kronor
TOTALT: 40 625 kronor

Sen lägger dom på nån allmän kostnad för leverne osv och det går säkert att googla på typ konsumentverket eller nåt, men jag TROR att det är typ 15 000 kronor för en familj med två barn och en bil.

Era gemensamma inkomster NETTO behöver alltså vara 40 625+15 000 kronor i månaden = 55 625 kronor. Brutto blir det väl typ 80 000 kronor (55625/0,7). Så det GENERELLA OBS! svaret är väl att ni behöver dra in typ 80 000 brutto i månaden om ni köper ett hus för 6 miljoner med en insats på 1,5. Det känns dock rätt högt och banker gillar ju att låna ut pengar så ett tips är att gå till sbab.se och fylla i deras "Räkna på bolån" och dra lite här och där och pilla tills ni får fram en summa som känns trolig för er. Sen kan ni alltid be banken om ett lånelöfte och kolla vad dom säger.

OBS ATT DEN VERKLIGA KOSTNADEN INTE ALLS ÄR 40 625 KRONOR I MÅNADEN EFTERSOM RÄNTAN NUFÖRTIDEN ÄR UNDER 2%. Men ändå.

Lycka till!


Ekonomitanten svarar och förklarar - fråga 1

Här kan ni ställa frågor om ekonomi och sånt.

Christel säger:
Kopierar frågeställningen och svarar ja tack - Vad är bra att tänka på när man planerar lönesamtal?

KUL! Okej, först tycker jag att man ska fundera på vad en vill/behöver ha mer av, tid eller pengar? Är en småbarnsförälder så kanske extra semesterdagar är värt mer både i tid och pengar och en kortsiktig planering är bättre än en långsiktig. Planerar en föräldraledighet så kanske ett kontrakt med föräldralön upp till 90% av bruttolön under x månader är värt mer (i stunden) än en månatlig löneökning och då kanske en kan föreslå det istället. Om det är pengar så är det ju mer hard bargaining som gäller.

Jag tycker följande är bra att förbereda oavsett vilket av ovan som känns viktigast:

1) Googla skiten ur statistiken. Kolla med ditt fackförbund, på allastudier.se och gärna med kollegor om ni är såna som pratar om lön. Vad tjänar andra som gör samma jobb som du?

2) Gör en lista på allting du gör på jobbet och jämför sedan den med din arbetsbeskrivning. Gör du det som är överenskommet eller mer? Hur många timmar i veckan jobbar du vs hur många timmar är du anställd för att jobba? Om du gör färre grejer och färre timmar kan jag tyvärr inte tipsa så mycket, men det är ju rätt sällsynt. Gör du mer eller fler timmar så är det absolut ett underlag för att höja lönen. Du producerar ju mer/bättre än överenskommet eller hur? Genom att göra en lista på det du faktiskt gör på jobbet är det också lätt att se om du är effektiv eller inte? Om du upptäcker att du hinner göra ditt vanliga jobb på kortare tid än förväntat så kanske det kan vara ett argument för mer ledighet? Du hinner ändå göra jobbet liksom.

3) Fundera kortsiktigt och långsiktigt. Vill du ha upp lönen mycket nu för att du ligger lågt jämfört med liknande positioner/kollegor eller vill du tjäna mer på sikt? Är du ny på jobbet och vill visa att du kan eller har du jobbat länge på samma ställe? Tänk längre än bara till det här lönesamtalet. Kan du tänka dig att acceptera en sämre deal nu mot en (nedskriven obs!) överenskommelse om en större ökning på sikt? Jag har som exempel vid tre tillfällen accepterat en nyanställningslön som var lägre än vad jag hade velat mot överenskommelse till en ny lönerevision efter 6 månader när jag har visat vad jag går för samt då även varit tydlig med vart jag förväntade mig att isåfall landa givet att de var nöjda med mig. Jag har höjt lönen 3-5000 kronor varje gång på så sätt.

4) Kolla hur det går för ditt företag. Gör ni vinst? Gör din avdelning vinst? Håller ni budget? Om du inte har nån att fråga så kan du söka på allabolag.se. Om du är nyanställd, kolla hur löneökningen har varit historiskt. Kolla också vad inflationen är http://www.riksbank.se/sv/Penningpolitik/Inflation/Inflationen-just-nu/ och kom ihåg att alla löneökningar som är mindre än den procentsatsen är en sänkning av din lön pga inflation = prisökning i samhället (typ hyra, mat, allt du köper). (Nutidsexempel, per idag är inflationen 1,4%. Om du tjänar 30 000 i månaden (brutto) är allting under 420 kronor i ökning en reell minskning (30 000 * 0,014). Acceptera INTE "din del i lönepotten" eller "jag har bara budget för" som svar av din chef. Det är INTE ditt ansvar vad andra får i lön eller varifrån eller hur företaget allokerar sina pengar. Det finns alltid pengar, det handlar bara om prioriteringar.

5) Gå igenom ditt senaste år och ta fram dina bästa prestationer. Om du kan mäta det i pengar på nåt sätt, gör det. Berätta vad ditt företag tjänar på att ha dig som anställd.

För att det är kul kommer även mina no-nos:

 Det här kanske är självklart, men hota aldrig om du inte tänker fullfölja. Om du känner att du är dåligt behandlad och underbetald osv så är det oavsett en sjukt dålig strategi att hota med att säga upp sig men OM du ändå gör det så måste du follow through om ditt krav inte går igenom. Om du hotar och sen ändå är kvar har du förutom pajat din relation med chefen/företaget även minerat alla framtida förhandlingar med att bete dig som en bebis. Och för guds skull, ta inte upp nån privat anledning till varför du ska få mer pengar av din arbetsgivare. På samma sätt som det är helt ovidkommande hur företaget fixar fram pengar till din lön är det orelevant för dom att du har köpt en för dyr lägenhet/vill resa mer/ska få barn. Håll dig till arbetsinsats och försök att vara opersonlig.

Lycka till!

Ekonomitanten svarar - ett försök/förslag

Jag jobbar ju med ekonomi och är utbildad i ekonomi och juridik och statistik och sånt samt har ett visst kontrollbehov/pengaskräck som gör att jag kan en del även om privatekonomiska frågor. Jag vet att vi har pratat lite om såna grejer som banker och räntor och grejer förut men jag tänkte att om ni vill så kan jag vara ekonomitant fur alle och liksom ha en liten frågelåda. Vill ni det? Har ni några grejer om ekonomi som ni undrar över? Hur gör man en budget? Finns det inget roligare sätt än excel? Varför måste man göra samboavtal och sånt TRÅK? Vadå ränta? Spara, amortera eller spendera? Vad kostar ett barn? Vad är bra att tänka på när man planerar lönesamtal? Hur funkar föräldraledigheten och pengar i praktiken? Kanske såna saker. Vill ni läsa om sånt? Hit med frågorna isåfall så kör vi!

onsdag, februari 15

Vi firade allahjärtansdag över grönsaker i ugn vid köksbordet igår och försökte väl vara romantiska och prata om livet och tacksamheten och framtiden i flerordsmeningar, men det tar på uppmärksamheten att ha en nioochenhalvmånaders runt fötterna hela tiden. Det fick väl vara på plussidan; vårt egentillverkade barn. Att ha en familj. Att vi är en familj. Att vi får dela det här med varandra. Att vi är ett så himla himla bra team. Att det är så självklart att vi ska dela på saker. Jag träffade en bekant häromdagen som beklagade sig över arbetsbördan hemma med en bebis och en fyraåring och ja min man är bra på många saker men hushållsarbete är inte en av dom och jag kände mest okej, fast vad avvikt är han bra på då? Hushållsarbete är väl ingenting man är bra eller dålig på känner jag? Det är ju ingenting man liksom väljer att göra, det är ju bara nåt man gör och jag menar livet och vardagen består ju fan av bädda plocka bära städa diska tvätta handla laga mat repeat. Jag kan faktiskt inte förstå hur nån kan acceptera att den andra personen bara inte gör saker för att hen "inte vill". Alltså det finns tusen saker som jag gör hellre än att plocka städa damma diska fixa MEN DET MÅSTE JU GÖRAS. Hur kan då bördan av det hamna på en person? Eller alltså jag fattar hur det händer, men jag kan inte relatera till det för jag hade aldrig accepterat det? Jag tycker på allvar att bristande jämställdhet hemma är samma sak som bristande respekt för sin partner. Att ställa JAG vill inte framför ett välmående för bägge. Jag tycker inte på nåt sätt att det är okej att ens tjafsa tillbaka när det gäller hushållsarbetets delande. Bara. Fucking. Gör. Det. Jag är tacksam för att jag och min andra teammember håller det som så himla självklart. Jag har fan aldrig hört Andreas gnälla om vardagsbestyr. Eller jo, kanske att han är den enda som går ut med soporna och well, han har rätt och jag eh försöker knappt bättra mig. Shame on me. Jaha vad mer pratade vi om? Vårt barn säkert. Det är svårt att låta bli att prata om vårt barn eftersom hon är så jävla göllig och rolig och härligt och äeh men fan det är så jävla fantastiskt att ha barn ändå? Trots att jag var nära på att ge bort henne på Bolia i måndags strax innan jag även var nära på att ge bort min man också. Det gillar jag också med vårt förhållande; att det är okej att faktiskt vara lite jävla svinsur en stund och ändå veta att det är for life. Att allt som är jag ryms i allt som är vi för det finns inget alternativ. Det är ju vi och vår familj nu och för all framtid amen.

onsdag, februari 8

Saker jag tänker på

Alltså jag borde väl förmodligen inte fråga det här eftersom hela anledningen till att jag frågar förmodligen är svaret men: vad räknar du som sova hela natten/bra nattsömn för bebis/barn? Vi har äntligen kommit ner på en gång mellan 00-07 efter att ha varit i två-fyra gångersgänget några månader plus några mikrogånger pga ynk/nappen/jävligt oklart och visst är det skönt att en ny fas inträtt (NO JINX) men så himla jobbigt har jag inte upplevt avbrotten ändå? Vårt barn vaknar iofs och somnar om nästan direkt antingen av mat eller bara vara i famnen så det är ju inga långa vakenstunder, men jag har ju likförbannat inte sovit mer än kanske tre hela nätter sen Ellen kom. Och ändå är jag en människa som oftast inte är alltför trött. Jag snittar nog ändå 8-9 timmar i sängen varav kanske 20-30 minuter i vaket tillstånd. Hon somnar typ åtta för natten och vaknar typ åtta för dagen. Skulle ni säga att det är ett barn som sover bra eller inte?

Min andra grej är: hur kan nån vara emot samtyckeslag? Alltså vad är argumentet? Om en ligger med folk som vill ligga med en tillbaka (eh som det ska vara) så är det väl varken till eller från att det finns en lag som säger att det är rätt eftersom det inte spelar nån som helst roll för en själv. Således borde ju alla som är emot antingen personligen ta åt sig (och verkligen skärpa till sig) eller vara emot samtyckessex hence för tvångssex? Eller?

tisdag, februari 7

Vi har sjukstuga. Jag har astma och barnet, well barnet är väl typ friskt nu, men Andreas säger att han känner sig lite risig. I förrgår tog vi inte av Ellen pyjamasen, igår drog hon med mig till vagnen i hallen och propsade på att gå ut och idag har hon fått kolla på BABABABABAA! (babblarna) 3 gånger. Alltså 20 minutersversionen. Precis exakt just nu är en av gångerna. Andreas lagar mat (vegetarisk lasagne) och jag orkar fan inte vara mera pedagogisk sångledare personligt gåstöd sagläsare magkittlare nåt mer så hejhej youtube på teven. Plus hon brukar smygbajsa framför teven och hon skulle behöva göra det nu såatteh.

Annars då? Nämen jag försöker väl övertala alla jag gillar att köpa hus i Sköndal så vi kan bo grannar och grilla och hjälpas åt med hämta/lämnacirkusen. Fan vad fint det skulle vara.

HA! Jag kan min bebis, nu bajsade hon!

lördag, februari 4

Rövhatt

Är förkyld. Hatar som ni vet att vara förkyld. Har smittat mitt barn. Hatar om möjligt förkylningar ännu mer för AJJE MITT HJÄRTA när ungen vaknar upp och vrålar pga ont nånstans, halsen gissningsvis för det hade jag. Är så himla himla glad för att hon till och med i det läget liksom är glad i grunden. Att det går att distrahera henne med nåt hon gillar (bild på mormor, Morbergs kokbok (alltså don't ask men hon kan peka på frågan "var är morberg") eller vilken lysknapp som är närmst) och när hon har lugnat ner sig så tar hon flytande alvedon och hjälper till fast det är äckligt. Så himla stark och tuff mitt barn. Gillar INTE snorsugen men tycker det är helt okej efteråt och hatar saltlösningen. Det var liksom lättare när hon var två månader och inte kunde göra motstånd men det är också lättare nu för det går att kommunicera och hon har utvecklat förmågan att andas genom munnen. Nu ska hon få gå på alvedon i ett dygn och sen kollar vi om det onda är borta och ja, jag är en sån som hellre pillar i lite alvedon i onödan för att hon ska slippa ont än som håller på det tills det krisar. Det är jobbigt nog att vara nio månader och sjövild men inte orka nånting. Lelle lelle bebin.

onsdag, februari 1

Jämställdheten - så tänker vi 2.0

Kommer ni ihåg jämställdhetslistan som jag fyllde i innan Skrällen föddes? Jag blev då påmanad om att återkomma typ ett år senare och well, nu gör jag det. Det blir lite för rörigt om jag ska klippa in vad jag svarade då jag föreslår att ni först klickar på länken ovan och sen läser här, mkej?

BEBISNÄTTER:
Ja, alltså det är väl ganska lika om vi också räknar in mornar i det här. När Ellen var nyfödd så delade vi upp nätterna i innan fyra-fem och efter fyra-fem där jag tog första delen och min morgonpigga man den senare. Det innebar att alla fick sova minst 5 timmar ostört i sträck. Jag matade Ellen som alltid somnade typ samtidigt som hon åt och Andreas sov glatt vidare utan en tanke på att vakna (tror på allvar att den manliga hörseln är lite outvecklad) och när hon vaknade för att käka vid fyra-fem-snåret så gick Andreas helt sonika upp med henne så fick hon sova vidare i soffan efter maten och jag fick sova tills jag vaknade/bebin vaknade för dagen. När han jobbade lade han tillbaka det sovande barnet bredvid mig i sängen innan han gick. Sen hon slutade vakna för att käka hela tiden men innan delad föräldraledighet så tog jag dom flesta vardagar och han alla helger så jag fick ordentliga sovmornar. Han har kanske fått två? sovmornar sen Ellen föddes. *wife of the year* Nuförtiden är det den som ska vara föräldraledig på dagen sen som tar natten och sen tar vi varannan helgdag fast Andreas brukar låta mig sova ut varje morgon iallafall.
Jämställdhetsbedömning: 10/10

NATTNINGAR:
Ah, nattningarna. När hon var en spädis så delade vi på det. Jag vet inte om det var exakt 50/50 men typ den som behövde vara ifred fick det och den som ville gulla fick det. Om hon var ledsen så var det typ mest jag för då blev hon tyst. Sen kom bara mamma-perioden när Andreas inte fick röra Ellen efter typ sju utan att hon skrek hysteriskt och kastade sig mot mig. Då nattade jag varje kväll in i evigheten amen. Det var hemskt. Det var kanske 2 månader? Nu vill jag skriva att den som har varit hemma på dagen nattar på kvällen men det är fan inte sant. Jag nattar kanske 5 dagar av 7 och mest för att det är så himla mysigt men också för att det går på MAX tio minuter varav minst nio av dom är att hon äter och mmm:ar i min famn. En dålig kväll kanske jag måste dansa med henne nån minut innan hon slocknar.
Jämställdhetsbedömning: 6/10

FÖRSKOLA:
Ja, där är vi ju inte riktigt än så jag säger väl det jag sa sist: jag tänker att vi kommer lämna/hämta 50/50. Vi vill väl ha Ellen på förskolan så korta dagar som möjligt så en lär väl lämna och den andra hämta. Eller alltså det kommer bli så. Jag skulle aldrig acceptera nåt annat och det är lika självklart för Andreas.
Jämställdhetsbedömning: N/A

VAB:
Samma här, tar för givet att vi delar. Jag och Andreas är ofta rätt schyssta med varandra och räknar inte timmar så om nån har nåt viktigt så är väl den andra hemma även om det råkar bli två dagar i rad eller två gånger i rad. Så länge som det inte blir att det ALLTID råkar vara en persons jobb som är viktigare så jämnar det ut sig.
Jämställdhetsbedömning: N/A

STÄD:
Vi har städhjälp varannan vecka. Jag prioriterar gladeligen bort andra grejer för den lyxen. Emellan där plockas det ju till förbannelse och Andreas brukar dammsuga nån gång medan jag brukar torka av lite luckor och sånt i köket. Andreas går ut med soporna i 97% av fallen. Jag rensar mer, typ kylskåpet, gamla påsar, tandkrämstuber som är tomma och sånt. Vi bäddar sängen när vi är hemma. Vi plockar fanimig jämt bägge två. Andreas sa häromdagen alltså nuförtiden tycker jag aldrig att jag lämnar ett rum utan att ha nåt med mig och ÄNDÅ är det grejer överallt. Livet med en bebis osv. Jämställdhetsbedömning: 10/10

MAT & DISK:
Här är det nog ungefär samma som sist. Jag lagar nog kanske 60% av maten och mest för att jag tycker att det är roligt samt pga kontrollbehov. Vi, nä jag, gör en matlista på söndagar med veckans rätter och sen beställer jag mathem med leverans på måndagen. Nu så här aprés bebé så är det ju inte direkt så att den andra personen liksom ligger på soffan och pillar sig i naveln när den andra lagar mat. Är en inte på bebisvakt så städas det liksom. Disken tar antingen den som inte har lagat mat eller den som inte lägger Ellen. Eftersom jag lägger Ellen 5 dagar av 7 så tar Andreas hand om disken 5 dagar av 7 även om han har lagat den.
Jämställdhetsbedömning: 8/10 (mest pga att planeringen hamnar på mig)

TVÄTT:
Sammalika skulle jag säga. Jag tvättar ordentligt (vill se botten på tvättkorgarna) och effektivt (lägger i ny när jag hänger upp den blöta) när jag tvättar men Andreas tvättar oftare fast färre maskiner. Typ en maskin. Det är ganska irriterande. Jag tror att vi typ viker tvätten lika ofta? Den som är hemma typ viker tvätten? Jag försöker ibland hinna först bara för att jag hatar hur Andreas viker men det tycker inte jag ska ingå i bedömningen för jag får faktiskt skylla mig själv om jag vill ha mina kläder vikta På Ett Speciellt Sätt. Han viker ju och plockar undan (på sitt sätt) liksom.
Jämställdhetsbedömning: 10/10

RÄKNINGAR/RÄNTOR/EKONOMI:
Vi slår ihop löner/försäkringskassepengar varje månad, betalar alla räkningar även typ personspecifika som mitt CSN och drar ett stort belopp till ett gemensamt kortkonto varifrån alla månadens familjeutlägg går och sen för vi över hälften var till våra egna lönekonton. Vi har alltså helt gemensam ekonomi fast får typ månadspeng på egna konton att disponera fritt över. Det känns vikigt för oss att inte allt går på det gemensamma för jag vill varken veta vad han gör med sina pengar eller ha dåligt samvete för vad jag gör med mina, vilket jag hade haft om allt hade gått på det gemensamma. Vi sparar pengar till Ellen varje månad och pensionssparar lika mycket. Det dras också från potten innan delning. Den som ser en räkning lägger in den för betalning och men det är jag som summerar allt innan löning och ser till att det förs över pengar till rätt konton osv. När det gäller räntor är det jag som har bäst koll, men vi är hos banken gemensamt och fattar besluten gemensamt. Jag får mer pengaångest än Andreas vilket är både bra och mindre bra. Vi är bägge två svindåliga på att spara och prioritera sparande och well, vi jobbar på att bli bättre.
Jämställdhetsbedömning: 8/10 (mest pga att planeringen hamnar på mig även om det är frivilligt)

ÖVRIGT:
Föräldraledigheten har jag ju skrivit om förut, men vi delar ju lika där. Inköp till Ellen gör nog jag mest av men det är mest för att jag typ drar runt på stan när jag är ledig och Andreas liksom GÖR saker med Ellen istället typ går på museum och rum för barn och leker och bygger kojor och whatnot. Jag fixar mer hemma. Jag köper nya kuddöverdrag och plockar om prydnadssaker och köper blommor (och tar bort blommor HERREGUD är han blind?) och piffar. Andreas tar Ellen oftare och med större tålamod. Han tröstar och masserar och pysslar om oss mer. Jag ser till att vi bråkar 100% av gångerna. Jag ser till att vi pratar när det behövs. Jag har ev-en-tu-ellt skrikit JAG TYCKER VERKLIGEN INTE ATT DET ÄR SPECIELLT SNÄLLT ATT DU ÖVERLÅTER HELA DEN EMOTIONELLA UTVECKLINGEN AV VÅR RELATION TILL MIG! Det kan ha varit en liiiiiten överdrift och jag glömmer där också helt att 100% av lugnet i relationen är på grund av honom och hans enorma tålamod.
Jämställdhetsbedömning: 7.5/10

Total jämställdhetsbedömning: 59.5/70 dvs 85% jämställt. Det är inte hundra procent, det är det inte, men jag upplever mig generellt som väldigt jämställd och det verkar väl som att siffrorna visar ungefär samma? Jag är ändå ganska nöjd.