tisdag, augusti 30

Jag jobbar idag. Vi måste göra klart bokslutet och eftersom jag har gjort 98% av resten så tänkte vi att jag likagärna kan göra klart hela skiten också. Vi var på möte med revisorerna förra veckan och Skrällen satt i mitt knä och skrattade och pratade och charmade dom i två timmar så det verkar funka att jobba även med börn. Just idag är jag dock barnfri. Det var skitjobbigt att gå hemifrån imorse (hello, varm mjuk nyvaken bebis!) men sen jag kom hit har jag tänkt på henne cirka fem minuter sammanlagd. HERREGUD VAD SKÖNT DET ÄR ATT GÖRA VUXENSAKER! Jag tror i och för sig att Andreas är ännu mer nöjd över att vara med Ellen ensam hela dagen så det är helt klart en win win det här.

måndag, augusti 29

Stanna tiden, håll mig kvar här

Det regnar ute. Fönstren är öppna och släpper in den första doften av höst - kall luft, mjuka löv och jordig asfalt. Nån autospotifylista med mjuk ackustisk indie sprider sig från hallen. Jag sitter i soffan i ett kuddhav med min sovande bebis tvärsöver mig och en varm kopp starkt kaffe på armlängds avstånd. Det här är en sån stund som liksom grundar mig tryggar mig lugnar mig. En stund där tacksamheten för livet nästan exploderar i bröstkorgen.

söndag, augusti 28

Allt gick bra. Såklart. Skrällen somnade strax innan nio och sov som en baws till halv tio imorse. Alltså hon vaknade och åt vid fyra och sju. "Vaknade". Hon börjar röja runt som en virvelvind ->jag vaknar och hämtar mat -> jag plockar upp börnet -> hon äter i sömnen. Allt är över på femton minuter. Älskar mitt barn för det. Hatade på min man en sväng imorse när han inte bara kom inswoopandes och tog barnet SEKUNDEN jag tröttnade, men eh skäms på mig för sen tog han henne, lät mig sova till tolv, gjorde frukost och gick ut på en jävligt lång promenad med ze bebe. Efter en inledande tidsdödande städa köket-grej så sitter jag nu i soffan. Och tittar på Gilmore girls. Och äter choklad. HELT ENSAM. Mmm...ensam.

lördag, augusti 27

Jag är ensam hemma med Skrällen ikväll för Andreas är på kräftskiva (jag var bjuden men vill hellre vara hemma med Ellen pga orkar inte mecket) och trots att jag egentligen unnar honom att ha en svinrolig kväll så sitter jag här och surar. För att jag är ensam. För att jag är slut som lektant efter en veckas föräldrajobb. För att jag är nervös för att nåt ska hända (?!). Vad ska hända nu som är så jävla annorlunda än dom nio timmarna per dag som jag alltid hänger med mitt kiddo? Absolut ingenting. Dessutom är han i Skarpnäck. Inte direkt på månen så skulle nåt mot förmodan hända så kan han ju vara här på typ femton minuter. Jag har dessutom sagt att jag ska ta natten och ge Andreas sovmorgon och det är jag också nervös för. Så jävla konstigt. JAG VET JU HUR JAG SKA MATA MITT BARN, right? Tror egentligen allt handlar om att jag har sovit dpligt i veckan och vårt barn är osugen på att sova dagtid och vill bli underhållen hela tiden och buren och grejad med och jag vill mest låsa in mig i sovrummet med choklad och en dator och gilmore girls. Oj, nu vaknar hon.

Sleepless in Södermalm

Jaha, här sitter jag vaken mitt i natten helt i onödan. Avkomman sover så det är inte hon som håller mig vaken DET ÄR DEN HÄR JÄVLA VÄRMEN! I typ fem dagar har jag gått omkring och varit fkn konstant klibbig. Eller nej, jag har alternerat mellan konstant klibbig som torraste nivå och helt flytande. Jag tror att jag kan ha upptäckt en ny fysiklag; flytande människa. Ska lämna in mig själv till forskningen när jag hittar orken igen. Nu kanske ni ba Men det är ju sommar?! Det är ju härligt! Nej. Nej nej nej nej nej nej nej. Det är INTE härligt. Det är verkligen inte härligt när man måste bära runt på en tusen grader varm (hello gener), svettig sjukilos mask cirka hela tiden alternativt köra runt masken i ett tiokilos ekipage. Minst tio kilo förresten, vet ni hur jävla mycket saker en fyramånaders bebis dräller runt med? FÖRJÄVLA MYCKET GREJER är det iallafall. Resultatet är iallafall att det blir varmt. Och svettigt. Och klibbigt. Jag HATAR varmt och svettigt och klibbigt. Min man försökte muntra upp mig häromdagen när jag deppade över nåt helt annat och ba men snart är det ju höst?. He knows me so well. Jag dör av längtan efter att kunna öppna fönstret och faktiskt känna att det blir svalt. Att kunna gå en promenad utan att rinna iväg. Att kunna sova utan att behöva gå upp och duscha kallt. Jo, det just happened. Nu är jag sval, men tyvärr ännu mer klarvaken. Jag kräver fanimig att universum gör kallt nu.

fredag, augusti 26

Familj

Min moster, eller min morbrors ex-fru som alltid kommer vara min moster och som också är okristlig gudmor till min dotter, var här på middag ikväll. Jag älskar henne. Hennes hem var min fristad från att jag var tio tills nä, det har inte slutat än. Hos henne lärde jag mig vad bra böcker är, vad bra musik är och hur man lagar mat som är god. Hon har alltid tid. Hon kramas dom hårdaste bästaste kramarna jag vet och hon är min stora förebild i hur jag vill att det ska kännas att komma hem till oss. Varmt. Mjukt. Tillåtande.

Hon var hos oss ikväll och gullade med mitt barn och skrattade med min man och värmde hela min själ. Jag känner mig så himla tacksam för att hon finns i mitt liv.

måndag, augusti 22

Och allt är gratis

Så jag var hos kuratorn i förmiddags. Jag hade tänkt att gå själv och ta med mig Skrällen, men igår när jag pratade med Andreas och var ledsen så erbjöd han sig att följa med och sitta utanför som moraliskt stöd (ja, han är världens bästa partner) om det skulle kännas bättre. Så jag svalde min äh jag klarar mig/kan själv-stolthet och ba ja, tack. Jag bet inte hur lång tid jag egentligen hade, men jag gick därifrån efter en timma och fyrtio minuter med torkade tårar i ansiktet och en ny tid om två veckor i kalendern. Hur känner du? Vill du ha en ny tid? När vill du ha den? OCH DET KOSTAR MIG INGENTING! Inte ens en symbolisk hundralapp i patientavgift. Jag älskar Sverige och skatten för det.

Själva kuratoriet gick bra. Jag blev sedd och bekräftad och jag gillar att få prata om MIG helt ostört. *ego girl* Nä, men skämt åsido och lång story short så är det just känslan av att vara förminskad som människa och o-mött i kommunikation som är det som jag behöver prata om (eller få upprättelse för som jag själv tydligen beskrev det idag) och ahmen fan hon är bra. Jag gillar henne. Hon hjälper mig att inte förminska mina känslor i nån form av äh men allt gick ju bra nu går vi vidare-mentalitet. För även om det är sant så har jag ju såklart rätt att få reda upp mina känslor. *light bulb!* Spårade iofs ur en sväng och pratade om hur jag tycker att förlossning/graviditet och samhällsnormerna är så jävla fuckade och hur mycket dom förstör för folk men men. Det fick hon som bonus.

Hjälp med sinnesbajs alltså, tie tummar upp.

fredag, augusti 19

Blodigt

Jaha, ett UNDERBART år utan mens och pms och huvudvärk från helvetet är tydligen till ända. Med besked. Herregud jag blöder mer nu än vad jag gjorde veckorna efter förlossningen tillsammans. SKA DET VARA SÅ HÄR?! Obs retorisk fråga eftersom det likt allt annat relaterat till kvinnokroppen enligt vården är heeeelt normaaaaalt. FML.

Längtar så jävla mycket efter att p-pillren ska börja work their magic och ta mig tillbaka till världen av en och en halv-dagars mens och lindrigare PMS.

Varsågoda för informationen jao.

onsdag, augusti 17

Eh älskling, vi ska nog inte boka av den där tiden ändå?

Jag var på återbesök hos barnmorskan idag. Ja, det kanske är lite sent så här 15 veckor efter förlossningen men strutsbeteende och sommarlov osv. Det var en ny barnmorska (igen) och jag började väl hulkgråta sisådär tre minuter in i ja, jag har ju läst i din journal att ni hade det rätt tufft. Hur är det med dig?. Det är som om det först nu liksom finns ork att peta med fingret i det såret och erkänna att mitt nu vill jag bara gå vidare förmodligen inte funkar så bra om jag inte går tar itu med att den bestående känslan från förlossningen, förutom vansinnig vrede för att min lilla bebis var fick tusen nålar i sig, bröt nyckelbenet och hade ont, är att jag känner mig våldförd på. Som om jag var ett kadaver, en kropp, ett djur och inte en människa. Det som hände kommer ju aldrig bli ogjort, men jag behöver få prata med ansvariga på förlossningen och jag behöver prata med en kurator själv och erkänna högt hur mycket svart mörkt hål i bröstet jag tycker att det är att tänka på min förlossning. Barnmorskan idag var jättebra och gav mig konkreta besked och mitt järnvärde hade gått upp till supernivåer trots att jag förlorade nästan två liter och blodtrycket är fortsatt lågt, men vi kom överens om att den där kuratortiden vi har inbokat som uppföljning på måndag som jag hade tänkt boka av absolut inte ska bokas av. Nu ska jag plocka upp min perfekta bebis från hennes babygym och pussa på hennes tjocka kinder tills hon skrattar sitt beavis and butthead-skratt och terapia mig.

tisdag, augusti 9

Stoppa tiden!

Min unge ligger på en kudde i mitt knä med sin filt över huvudet (alltid filt över huvudet) (obs hon får luft) och sover lite. Hon har precis spottat ut nappen och ligger och småler och rynkar på näsan om vartannat och är så jävla gullig så jag dör. Äeh nu skrattar hon i sömnen *hjärtögaemoji*. Hon är så jävla ljuvlig att ha att göra med just nu. Förut när hon vaknade så gick jag in och satte mig vid sängkanten och när hon såg mig så skrek hon rakt ut av glädje och log ett tandlöst leende som var så stort att ögonen stängdes. Sen tjattrade hon glatt i babysittern när jag åt frukost och skrattade varje gång jag svarade på hennes pladder. Känner oerhörd stark WINNING! på mitt barn just nu.

fredag, augusti 5

Tre månader

Ellen. Skrällen. Snällen. Monstret. Jox-Fia. Lilla tjockisen. Bebisen. Älskling. Din morfar kallar dig världens finaste. Jag håller med.

Gud, den här månaden har varit som en enda aldrig sinande ström av utveckling. Det här med dom där faserna verkar då inte hålla dig till så mycket utan hoppar vilt mellan nya saker du lär dig. Du är så jävla ljuvlig att ha att göra med för du är fanimig nästan alltid glad. Till och med när du har varit vaken i åtta timmar i streck och varit på stan och på restaurang och flängt runt är du glad. Det innebär att vi har vågat göra rätt mycket grejer den här sommaren. Vi har varit i Jönköping och Markaryd och Rättvik och Malmö och Köpenhamn och Göteborg och mest har vi varit hos din morfar i Lidköping. Jag tror att du tror att du bor här nu faktiskt. Din morfar är oerhört betagen av dig och kommer nog gråta av saknad när vi åker på söndag. För att riktigt toppa den här föräldrakakan av greatness så sover du dessutom like a baws. Du somnar för natten vid nio och vaknar för morgonen mellan nio och elva. Vi brukar mata dig i sömnen innan vi går och lägger oss vid tolvtiden och sen sover du oftast till halv fem-fem när du halvvaknar för att äta och sen somnar om igen. Efter det äter du typ varannan var tredje timma. Du verkar köra lite varannan dag-grej med din dagsömn där du verkar tycka att den är rätt onödig varannan dag och gillar den dagen efter. Oftast påverkar det inte alls ditt humör konstigt nog. Du har haft några kvällar när du har skrikit i panik i typ en halvtimma helt otröstlig och första gången det hände var jag och din pappa nära att ringa sos eftersom det aldrig aldrig händer att du skriker utan att vi kan trösta dig på nån minut. Lelle hjärtat, vad vi tycker synd om dig då.

Du är stark. Du vill helst bara stå och stå och stå och stå hela tiden och att ligga ner i vaket tillstånd är det tråkigaste du vet. Du drar dig utan problem upp till stående om du bara får hålla i våra fingrar och blir helt sjukt lycklig om vi berömmer dig. Såna där barnvagnspromenader som andra pratar om där deras barn bara somnar är typ tvärtom för oss. Du kanske somnar i ren uttråkning när du har gått igenom minst fem leksaker och min sjal som du har adopterat som snutte och som du drar över huvudet som en koja, men vi har börjat ta med kuddar hemifrån så vi kan pallra upp dig till sittande för då är du urnöjd hur länge som helst. När vi kommer hem ska vi byta till sittdelen för jag tycker att det vore skönt att kunna gå ut och gå utan att du blir sur. Du tar tag i leksaker och drar dom till munnen men du är helt ärligt inte svinbra på att träffa rätt med en gång. Igår hittade du dina fötter och tyckte att det var så sjukt irriterande att dom satt fast i nåt när du drog i dom. Vi kan ha skrattat åt dig då.

Du har också hittat pratet och kan hålla låda i timmar med en massa grrrr och aiiooo och nääjj och munpruttar. Gud vad du bubblar och pruttar och smackar med munnen. Och dregglar, som du dregglar. Du är nog blöt cirka jämt tror jag.

Jag är så kär i dig, Ellen. Din envishet. Ditt soliga humör. Din oerhörda nyfikenhet. Din stora lilla kropp över min när du vilar. Din hand på mitt bröst. Dina fingrar hårt runt mina. Ditt leende alltid, men framförallt när det skrynklar ihop hela ansiktet så du får ett kryss mellan ögonen. Då är du så jävla gullig så jag tror att jag ska spricka. Det har hänt att jag har börjat gråta av gull när vi har pratat med varandra och du har tittat på mig i pure bliss. Jag älskar dig med varenda atom som är jag. Tack för att du valde oss älskling. Du är det finaste jag har.

Saker jag tänker på och vill blogga om i oordning

Svartsjuka
Romantik
Närhet
Usavalet
Boende
Mammaskapet
Äktenskapet
Barnet

På måndag, när semestern är slut och vi är tillbaka i Stockholm, då ska jag ta tag i det. Nu vet jag inte om det är nån som fortfarande läser här och bryr sig men om ni gör det och undrar över nåt eller har nåt önskeinlägg eller så så är kommentarerna era. Jag lovar att svara på allt. Puss!