fredag, maj 31

Nu äre gjort. Hejrå jobbet, hejhej "mellan två jobb".

När man inte kan få det vill man ha det

Borde göra sista to-do:sen på min lista men sitter istället och tänker på allting jag vill köpa. Köpa köpa köpa köpa köpa köpa. Nytt schampoobalsam. Nya ansiktsprodukter. Nytt läppstift. Nya skor. Ny jacka. Nya kläder. Ny matta. Ny teve. Ny iPad. JAG VILL HA NYTT! Vill klippa mig och köpa dyr mat och göra manipedi och gå på massage och boka en resa och, ja ni förstår.
Så är den här, sista dagen på jobbet. Alla ba hur känns det? och jag ba men jag vet inte. Det känns knappt för jag tror inte att jag har förstått att jag inte har nåt jobb att gå till på måndag. Att jag ska vara ledig nu och att jag kanske måste sätta igång på allvar och söka jobb, trots den förhoppningsvis jätteroliga intervjun nästa vecka. Jag är så dumihuvet när jag tänker på det för nu när jag har en intervju så känner jag mig nästan otrogen om jag skulle skicka iväg ansökan till fler ställen så jag gör inte det. Och så kan jag ju inte tänka. Jag kan ju inte skicka en ansökan och sen ha allting på is tills jag får besked och hålla på så för då har jag väl ett nytt jobb i februari nästa år eller så. Ska skärpa mig och ta tag i det här på måndag. Ringa dom personerna som jag har fått rekommenderat och prata med dom och sen ljus och lykta-söka interwebz efter roliga jobb och sen fucking skicka dom där ansökningarna. Okej? Ni skäller på mig på måndag eftermiddag om jag inte har gjort det? Ja.

torsdag, maj 30

Jag gillar att han får mig att skratta att le fnissa fårinteluftkikna. Och samtidigt får han mig att vara den naknaste råaste fulaste och han tittar på mig med den där jag är kär i dig-blicken trots att jag sitter med soffrufsigt hår och surar över att han måste gå två meter ifrån mig för att fixa nåt i köket. Blir svartsjuk på köket som får ha honom istället för mig. Måste ta på honom när jag går förbi. Måste klänga och ställa mig i trappan och tvångskrama honom och vara i vägen och han tycker att jag är helt okej, fast jag är helt knäppihuvet. Tvingar honom med pockande ord att säga att han vill vara med mig, fast jag vet ju det helt utan tjat, egentligen. Är liten och krävande och skriker (inte så) tyst efter uppmärksamhet. Blir blyg när han sätter sig i fåtöljen mittemot mig och bara tittar. Vad tittar du på?

Det är så stort, det här. Jag vet inte om han fattar det.

Det är eventuellt dags för den där käftsmällen nu

Hej mitt dåtida jag! Jag är en av dom nu. Jag är the dark side. Slå mig om du kan fånga mig.

ps. Sitter i soffan och får fjäskmiddag av nån jordärtskocksgratäng, parmesankörv och sparris och bresaola lagad åt mig. Häromdagen fick jag lammfärsbiffar med fetaost och stuvad savojkål med bacon och äpple. Han är en klar keeper(/feeder). ds

Disclaimer

Min snubbe är alltså inte elak mot mig eller så. Det var ingen stor grej vi bråkade om. Det var inget förhållandehaveri utan ett vanligt jävla lära känna varandra missförstå varandra-gräl. No biggie.

Då var det gjort också

Har bråkat med min kille så jag somnade typ mitt i en snyftning inatt och vaknade upp och kände det som att nån hade vrängt mina ögonlock under natten. Nu sitter jag på jobbet helt svullen runt ögonen och är ungefär inte så pepp på att göra min nästsista dag här. Alltså vi är sams igen, men tröttheten mattheten? Urk.

Samtidigt var det lite skönt att bråka. Eller jag hade väl hellre varit kvar i den där rosa lilla gullegullbubblan, men nu bråkade vi och trots att jag blev arg/ledsen så kände jag aldrig att det hade med förhållandestatusen att göra. Det var mer okej nu tycker vi olika och just NU kanske jag inte tycker så där jättemycket om dig, men sen kommer jag göra det och vi kommer bli sams och det kommer bli alles gut.

måndag, maj 27

Alexander Lucas

Jag var på nittio minuter massage förut (hej sista veckan på jobbet måste utnyttja friskvårdsbidraget). Sen fick jag ett telefonsamtal som jag på riktigt inte ens kunde ha fantiserat ihop under min högsta hybristopp och som gör att jag (NO JINX) förmodligen ska på en intervju nästa vecka och som gör att jag känner såhär IIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!

söndag, maj 26

Varsågod, här, ta min framtid och gör den till din

Det är så konstigt hur nån man inte ens visste fanns för ett halvår sedan kan vara så mycket nu. Jag vill berätta allt för honom, vända ut och in på min själ och ba här får du allt som är jag.

fredag, maj 24

Ohmygod den här veckan alltså. Eller dom sista två dagarna. Nu står jag helt svettig och väntar på min kille vid ett garage som jag inte ens vet om det är rätt eller inte för att åka till hans hemstad och göra nåt jag inte ens vet vad det är. För tre minuter sen satt jag panikslagen i en taxi för att få en påskrift av en snubbe där vi hade ett window of opportunity på cirka tio minuter eller så hade vi suttit i skiten. Men vi klarade det och nu är jag färdig att lämna över allt mitt jobb för nu är allting klart. Phew! Mvh, stressmaja.

onsdag, maj 22

Sover själv inatt för första gången på ett par veckor och av nån idiotisk anledning har jag fått för mig att det är nån i min lägenhet och kan därför inte somna. Det är ingen i min lägenhet (det har jag kollat med telefonen förinställd på 112 och tummen över ringknappen) och ingen kan ta sig in thanks to galler överallt, men det känns ändå jävligt olustigt. Hatar den här känslan, men tänker skylla den på 1) snubben som sprang ikapp mig förra veckan och 2) dudsen som gjorde knarkaffärer utanför min port och sen blev osams varpå en slet upp en pistol och började jaga en annan. Plus min vanliga mörkerrädsla.

måndag, maj 20

Förutom att jag är förkyld/allergisk (förlergisk? allerkyld?) så har jag fått nåt jävla utslag på vänstra handens ovansida som kliar nåt så förjävligt. VARFÖR ÄR DU EMOT MIG KROPPEN?!
Nästäppan i halva näsan utvecklade sig under kvällen till bägge näsborrarna och under natten till nånting som är misstänkt likt en förkylning. Jag känner mig helt jävla sänkt och blev typ svettig av att gå 200 meter till jobbet. Nu har jag stängt dörren till mitt kontor och sitter och handspritar mig varannan minut för att minimera smittan. Vill helst gå hem, men med två veckor kvar att arbeta och ett ton grejer att göra och ett icke-fungerande hem-modem så känns det som en jättedålig idé.

söndag, maj 19

Bakissöndag

Idag är dagen när jag började grina av bakfylla. Stod och tittade på de framtagna frukostattiraljerna och ba buhuhu. Fick gå och sätta mig i soffan och bli serverad istället. Sen bölade jag för att det var så gått med mat. Såatte... Dessutom är jag helt igentäppt i vänster näsborre och bara vänster. The fuck?

Edit: gått = gott. Var ej vid mina sinnens fulla bruk igår.

lördag, maj 18

Fantastisk säger du? Ptja, alltså ganska bra är jag väl iallafall.

Jag tittade på dig och min kompis igår när jag kom in genom dörren och han satt helt storögd och leende mitt i en konversation med dig och jag tänkte att jag måste ha träffat världens mest fantastiska person.

fredag, maj 17

Jag är på så sjukt bra humör idag. Smsade precis med en av mina bästa och han ba vilket underbart humör du verkar vara på idag!! och man ba why, thank you! Aim to please osv. Men helt seriöst så är jag faktiskt rätt så rolig när jag sätter den sidan till. Som att göra paintkollage till exempel. SJUKT bra på. Jag ska nog inte glömma att skriva in det i mitt CV. Jag är väldigt underhållande, till exempel så kan jag skicka jättefina teckningar i paint till personalen för att lätta upp stämningen. Eller hitta på historier om vår gemensamma, ytterst skötsamma, kompis hemliga backpackerliv The beach-style. Och om två timmar ska jag dricka vin. Förstår ni hypen? *untz untz untz untz*

En liten boklista så här till fredagen (eller det jag precis klickade hem på Amazon eftersom jag ska vara ledig i minst 2 månader nu)

Vi börjar med dom böckerna jag köper för att jag vill ha nåt lättsmält som jag blir helt fast i:
Av Charlaine Harris
Dead Ever After (True blood, sista boken buhu)
An Ice Cold Grave (Dom här tre är nån ny serie som jag tänkte fastna i)
Grave Sight
Grave Surprise

Sen kommer ett till gäng som jag helt enkelt bara tror är bra:
Gaza Blues - Different stories av Samir El-Youssef och Etgar Keret
The Bus Driver Who Wanted To Be God and Other Stories av Etgar Keret
the Last Letter from Your Lover av Jojo Moyes
The Passage av Justin Cronin
The Summer Guest av Justin Cronin (Sofia, den här har jag köpt på tips från dig.)
Let's Explore Diabetes With Owls av David Sedaris
This Is How: Surviving What You Think You Can't av Augusten Burroughs
The Ocean at the End of the Lane av Neil Gaiman

En måste unne säj och andra lite mindre bra saker

Bokade precis 90 minuter massage för 765 kronor (FYND) men also FÖR JOBBETS PENGAR. Friskvårdsbidrag FTW liksom. Plus måste passa på innan jag slutar om två veckor.

Justja, igår blev jag förföljd av en äcklig snubbe som ba öh du, du kan lika gärna stanna...öh.. ÖH! Jag ba *pinnade på så fort benen bar mig* och *pratade jättehögt om min kille i telefonen* som om det hade hjälpt. Det var ju trafikerat och det fanns folk ute, men jag hann ändå få lite panik där. I efterhand kom jag på att jag ju hade kunnat springa ut i vägen om det hade hänt nåt för det körde bilar hela tiden, men nu gick det ju bra iallafall. Sen hade jag lite dåligt samvete för att jag var otrevlig som inte pratade med honom. The fuck?! Det är inte en mänsklig rättighet att springa ikapp nån och glo och ta för givet att man ska få ha en konversation. Han var bad guy, inte jag. Från och med nu får min kille fan komma och möta mig om jag är ute och slarvar på nattetid utan honom.

torsdag, maj 16

Torsdagslistan!

Just nu tänker jag på eh ingenting? Eller egentligen jagkannoginteskrivaattjagtänkerpåminkillejagbordejobbainteskrivadumlistaåpenbloggmendetärjusåhimlaroligt.
När jag vaknar på morgonen hoppar jag inte direkt upp ur sängen om en säger så.
Min mobiltelefon är svart? 
Imorgon kommer jag dricka öl men min kompis och hennes syskon och det kommer bli skitkul. Innan det ska jag förstås även jobba lite.
Ikväll skall jag dricka öl med en kollega och en fd kollega nånstans i solen.
När jag bakar blir jag sjukt nervös att det ska bli dåligt resultat eftersom jag inte kan provsmaka/kontrollera resultatet.
Sist jag grät ja det var nog i typ lördags kanske? Jag fick nån mental breakdown och grinade lite om nåt jag inte ens kommer ihåg idag. *stabil tjej*
Kärlek är fantastiskt. Man borde älska mer.
I somras var jag absolut inte ledig och helt slutkörd.
Jag pratar fort och jävligt mycket.
Jag lyssnar på andras playlists eftersom jag inte har orken att göra egna.
Jag är sämst på så himla många saker. Men hålla käften är up there. Jag är sämst på att hålla käften.
Jag är bäst på att lyssnalyssna när nån pratar allvar.
Den bästa känslan den jag har just nu tror jag. Nykär och jävlig.
Jag är rädd för tusen saker. Att bli blind, att bli helkroppsförlamad, att bli skadad. Att min mamma ska dö.
När jag lagar mat skryter jag helt ogenerat om hur gott det blev efteråt.
Jag brukar få komplimanger för att jag är smart.
Jag glömmer aldrig nånting. Haha, så inte sant. Glömmer nästan allt.
Jag vill ha en lottovinst så jag kan göra lite vad fan jag vill under det kommande året. Eller ett jobb. Vilket som, really.

*vänder kappan efter vinden*

Det är så mycket jag har sagt om "äckliga par" som jag kommer få äta upp nu känner jag. Till exempel hela relationshipgrejen på facebook som jag har men varföööör?!:at ungefär tre miljoner gånger. Nu ba *vill vara in relationship* och helt MIN! KILLE! Eller att jag har ifrågasatt varför man måste ses varje jävla dag? Om man är ihop så kan man väl för fan ses vilken dag som helst? Nya Linn ba nej? måste ses varje dag för annars...aja jag vet väl kanske inte vad som händer annars eftersom ingenting händer men varför längta när man inte måste? Och jag ondgör mig över det här här för att well, det är lite roligt och för att jag gärna vill visa på att jag är meeedveeeten om det men egentligen är jag sjukt nöjd och går omkring och mentalt gnuggar händerna och gubbtofflemyser.

onsdag, maj 15

Jag skulle vilja ha nåt lite mer substantiellt att skriva om än min kille för jag blir liksom trött på mig själv till och med, men hey it's my blog and I write what I want to osv. Iallafall så har jag (förutom här) slutat prata så jävla mycket om honom/oss med andra och istället gått in i den kräkgulliga fasen av du är gullig nej du är gullig men du är så himla bra och sen sitter vi och pratar om hur fina vi är, helt självgott och ödmjukt.

Iallafall, om vi ska prata lite om nåt annat så tycker jag att alla som håller på och har invändningar mot feminism är dumma i huvudet och stöniga och helt ärligt även rätt jävla elaka. Orkar inte utveckla det mer än så just nu för jag är så himla irriterad och trött på't men det kommer nog när jag har samlat mig till nåt annat än bara svammel.
När min kompis precis hade blivit ihop med sin kille berättade hon att hon tänkte på honom ungefär hela tiden och därför inte fick nåt gjort så hon instiftade en liten regel att om hon jobbade 45 minuter fick hon tänka på honom i 5 utan dåligt samvete. Jag är hon nu.

tisdag, maj 14

Som det också kan vara

Jag är så himla trött på att vara på mitt jobb nu. Tre månader är LÅÅÅÅNG tid mellan att fatta ett beslut om att sluta och faktiskt göra det och ingenting jag gör nu känns speciellt bra. Jag är inte motiverad och utan motivation jobbar jag sinnessjukt dåligt och när jag jobbar dåligt mår jag dåligt så ja, just nu är det ungefär som vädret. Kallt. Pissigt. Som en grå dimma som hänger över mitt huvud. BLÄ.

söndag, maj 12

Plötsligt händer det

Jag sitter på ett tåg igen. Det börjar skymma utomhus och himlen är blå ljusgrön gul orange rosaröd. Min kille sitter bredvid med en hand på mitt ben och jag har sockerdricka i hela kroppen. Han har träffat mina föräldrar nu. Sett var jag växte upp, min gamla skola. Bryggan jag drack spritblandning ur petflaska på.

Jag sitter på ett tåg igen och det är söndag och den svarta klumpen som suttit i maggropen så många söndagar är så långt borta att jag nästan glömmer hur den känns.

fredag, maj 10

Jag är hemma hos mamma och pappa. Allting blommar och det är varmt och vindstilla och så jävla mysigt. Imorgon kommer min kille och mapa smider planer för hur dom ska jävlas med honom. Tyvärr har mamma pokerface som en jakthund så hon klarar inte ens av att berätta om planerna utan att skratta sig till tårar. Nu ska jag åka till morfar och dricka kaffe och ptja, det är dagsplanen i sin helhet det.

måndag, maj 6

Alltså det tänker jag inte göra, men ändå

Jobbar med barnkläder. Vi ska ha utförsäljning. Jag går omkring och plockar på mig kläder som om det inte fanns nån morgondag. Den kan vara bra att ha. Och den kan vara bra att ha. Och DEN är VERKLIGEN bra att ha. Såatte, om en skulle ta och börja producera en unge rå kanske.

Jag visste inte ens att det kunde kännas så här

Det går upp för mig mer och mer att det här med att vara ihop med nån faktiskt kräver en del grejer från mig också. Det kanske tydligaste, och svåraste, är att förstå att det skyddsnät av familj och fina fina vänner som jag har ringt till om allting förut numera kanske måste vänta lite ibland. Att dom där grejerna jag tänker på som jag har babblat om alltid faktiskt inte längre kanske bara är mina att babbla om. Att nånstans i allt det här är det inte längre bara min (obefintliga) integritet det handlar om, det är också hans. Att jag inte kan rat him out varje gång jag blir osäker eller irriterad utan att jag måste ta det med honom, först iallafall.

Nu låter det ju som nåt negativt nästan, och det är det inte. Jag är äcklar nästan mig själv med allt gullegull men jag kan liksom inte låta bli.

söndag, maj 5

Söndag

Jahapp, så vi är ihop och jag grinade lite igår för att det är så fint och för att jag är helt rädd att göra nåt som pajar det. Han strök mig över håret och ba jag ska ingenstans.

fredag, maj 3

Fridag

Jag jobbar hemifrån idag för vi har inget internet på kontoret. Eller ja, imorse var jag på vårt lager och körde lite utbildning och sen köpte jag en urfin bukett med pioner och alstoemerior och nån annan jävla pinne med djupcerisa blommor på och mat tills ikväll men SEN jobbade jag hemifrån. Nu har jag bestämt mig för att kompa ut resten av dagen, dammsuga, spruta lite rengöringsmedel på ytor där det kommer synas att det blir städat och sen ska jag förbereda potatisgratäng och rödvinssås och försöka övertala min kille att vi ska dricka några öl när han slutar jobba och sen gå hit och käka mat, dricka vin och hångla. Åh, just det. Satt ute i solen på lunchen och fick en rand? Nu är det vår på riktigt.

Det gör inte ens nåt att jag får vakna helt okristligt tidigt

Jag är sockerdricka i benen bubbel precis bakom tungan lätt i steget. Jag är så liten, samtidigt så stor. Tänk om this is it? Det svindlar lite när tanken nuddar mig och jag knuffar bort den, men det går inte. Ett hörn ligger kvar där och ba tänk om tänk om tänk om tänk om.

torsdag, maj 2

Sliding doors

Det slog mig förut att om min kille hade varit ett uns mindre full eller i närheten av ett uns mindre fulla kollegor så kanske han aldrig hade åkt hit för en vecka sen och ringt på min dörr mitt i natten. Eller om jag inte hade skickat det där hejhurärdet-smset som han bestämt använde du började ju!-argumentet med i hallen när jag undrade vad fan han höll på med. Hade vi aldrig fått vara det här då? Orkar typ inte tänka på det här mer för det känns lite som att tänka på rymden eller trådlöst internet eller kroppen. Men ändå, hade vi inte blivit då?

Till Linda och alla som Linda

Min bästa blogg slutar nu finnas för att människan bakom bloggen inte orkar med att bli påhoppad för att hon inte skriver exakt det folk vill att hon ska skriva. För att det inte passar vissa läsares bild av vad man får och inte får tänka eller får eller inte får klaga på. Det är så förjävligt så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med all min ilska.

Linda, om du mot förmodan läser här så vill jag bara passa på att prata lite med dig om vad en blogg är och hur den fungerar för jag antar att du inte har nån egen? En blogg kan man ha till många saker. Att visa upp sig, att visa upp annat, att samla sin hobby, träffa folk eller bara ha den som känslooutlet och finna trygghet i att det finns fler än en själv som kanske känner samma sak. En blogg är inte till för läsaren, den är till för skribenten, med den lilla bonusen att man som läsare får vara med och dela nånting. Det ger ingen rätten att döma eller klaga eller gnälla. Om man inte gillar så tar man och klickar ner fönstret och låter bli att läsa igen och man gör det i tysthet för det är ingen som ber om att få höra det negativa.

Såna som Jenny finns det inte många av. Det är inte många som vågar dela med sig av det fula i livet med olyckor och rädslor och ilska för att det finns såna som du, Linda, som anser att om man inte har det värst av alla så har man ingen rättighet att må dåligt och klaga. Nu råkar det ju vara så att lycka är helt och hållet subjektivt och varje person utgår ju från sina känslor, sitt liv, sina referenser när den pratar om sig själv. Om vi alltid skulle tänka på att nån annan har det värre skulle vi ju stänga oss helt och hållet. Då skulle det ju bara vara dom i krigshärjade områden, dom utan vatten och mat, dom som måste gömma sig som får må dåligt. Alla vi andra skulle få gå här och vara nöjda med att vi ju faktiskt har det bättre och inte borde klaga.

Om livet vore så jävla enkelt, Linda. Jag tror att dom allra flesta gladeligen skulle välja den världen framför verkligheten om det vore så lätt. För känslan av att känna sig otillräcklig eller liten eller ensam eller förminskad eller utarbetad eller ouppmärksammad eller fel är väldigt solidarisk. Den kommer till alla. Ska man då inte få skriva om det för att man faktiskt inte har det värst? Ska vi tiga ihjäl känslan och få en värld där ingen nånsin säger nånting negativt och därmed också skapar ett samhälle där alla tror att alla andra är så jävla lyckade och mår så jävla bra och den där fula lilla skaviga känslan i bröstkorgen måste ju innebära att det är nåt seriöst fel på en?

Nej, så ska vi inte ha det. Det är därför bloggar som Jennys behövs. Hon blottar sig och gör att flera andra, däribland jag, känner att vi kanske inte är så himla ensamma om att tycka att saker är fult ibland. Hon gör så att såna som jag känner att vi inte är själva, att vi är mest som alla andra och såna som jag finner tröst i det.

Jenny, du kommer vara saknad.

onsdag, maj 1

Just nu har jag kaffevakt, men annars är det normalt

Har nu officiellt gått in i den vidriga nykärsfasen där jag skulle vilja limma ihop mig med min kille för att jag längtar efter honom även om han sitter en halvmeter från mig i soffan. Och gårdagen, alltså jag skrattade så jag grät och inte kunde andas. Livet ändå va, så jävla fint.