fredag, juli 29

Jag drömde att jag var Lauren Conrad inatt. Jag fick hustla mellan massa killar och ha shiny hair. Det kändes bra. Sen var en kille två kille tre otrogna. Då fick jag känna att inte ens tjejer med glansigt hår och höga klackar är förskonade från ångest och skit. Det var ju trevligt av mitt undermedvetna att slänga in en liten moralkaka. Hade jag fått bestämma hade det inte hänt och klockan hade inte ringt. Ibland är ignorance bliss.

Morgen

Är dålig tågåkare idag. Äter frukost på tåget och har tagit av mig skorna. Var dessutom tvungen att yppa orden eh, jag har bokat fönsterplatsen vilket gör att jag känner mig som en stor douche. Vill ju inte vara en sån som liksom bryr mig om såna världsliga saker, men jag gör ju det. Bokar ju genom att välja i scrollistan "fönster" till och med. Tjejen jag sitter bredvid vad dock mkt trevlig så det är inga problem. Hon tog faktiskt av sig skorna först och öppnade därmed för mig att göra detsamma. Nu ska jag äta.

Läströk

Alltså den här boken Middlesex av Jeffrey Eugenides? Inte alls så bra som förväntningarna. För det första är den ungefär 279 sidor för lång. Om det inte är typ Harry Potter eller en Freybok så bör böcker inte överskrida 350 sidor. Det är ju vansinnigt tråkigt att vänta mer än halva boken på att det ska hända nåt. Och nu när den äntligen börjar bli intressant så hsr jag liksom tröttnat. Vill ha nåt annat. Längtar efter en snabb bok, typ Jonathan Troppers Konsten att tala med en änkling. En författare som liknar Nick Hornby eller Tony Parsons i stilen och som skriver med humor. Kanske måste shoppa lite på pocketshop på centralen imorn innan jag åker.

torsdag, juli 28

I am genious

Det går att smälta choklad och doppa nyttigheterna i ju! Måste lämna soffan och köpa choklad! Bloggar istället! Dumt! Hejdå!

Fail

Köpte efterrätt förut. Nyttig efterrätt. Sån med vitaminer och fibrer och well, nyttighet i sig. Alltså jordgubbar, vattenmelon och apelsiner. Mmm...gott! SÅ VARFÖR ÄR JAG SUGEN PÅ CHOKLAAAAAAD? Helvete.

Middag. Klar och uppäten.

Typiskt god mat: kött. Kan meddela att det tar exakt 4.15 minuter att få en 220 grams entrecôte perfekt. Det tar 32 minuter att få till en perfekt potatisgratäng och ungefär 45 sekunder att få till såna där illgröna knastriga sockerärtor.

Nu svettas jag och mår illa. Det är hemskt lätt att äta för mycket av god mat när man inte ätit på ett dygn.
Ja ni behöver kanske inte ringa psyket riktigt än. Jag har gått upp, duschat, gått och handlat och börjat laga mat. Visserligen planerar jag att sätta mig framför teven igen, men nu i något fräschare tappning.

Ps. Köpte en trisslott när jag handlade. Ni kanske ska ringa psyket ändå? Ds.

Jag tyar inte

Jag lovar att älska den som kommer hit med nåt ätbart 'til the end of time. Åt mat senast...igår lunch. Det känns inte helt hälsosamt. Hatar att vara utan kylfrys.

Händelserik dag

09.14 Vaknade. Vände på mig. Satte på Beate Grimsruds Sommarprat på telefonen.
10.23 Mamma ringde. Berättade att jag levde och att ny frys får kosta 8000 kr.
10.40 Stängde av sommarpratet med typ fem minuter kvar. Hemskt tråkigt. Somnade flera gånger.
10.42 flyttade ut i soffan. Slökollade på tvshop och nåt annat jag inte kommer ihåg nu. Tog upp Middlesex-boken.
12.32 Soffan MKT obekväm. Gick och lade mig i sängen istället.
14.20 Ligger fortfarande i sängen. Funderar på att det kanske vore bra att äta nåt. Orkar inte. Läser liten stund till.

onsdag, juli 27

Gnällbloggen

Äter ostbågar till middag. Kollar på sitcoms utan ljud. Försöker läsa Middlesex. Har huvudvärk från hell.

Tröstshopping





Godnatt på det då

Man ska inte ge mig en flaska vin (eller två) och låta mig prata om...mig. Det leder bara till massa skitslutsatser jag hade varit bättre utan. Dagens: jag är en asdålig kompis. Jag borde vara mer egoistisk. Jag förstör mitt eget självförtroende genom att tycka att jag konstant borde vara bättre. Obs att jag själv kom fram till det här. Ej den som placerade spriten i mina händer. Eller well, det var min egen sprit så det stämmer kanske inte, men det är ej lyssnarens slutsats. Förutom det sista. Den var inte min.

Känsla just nu: stort mått av värdelöshet blandat med ånger och självhat. Godnatt.

tisdag, juli 26

Rainman

Jag ska äta middag på samma ställe idag som igår. Tror att jag kanske till och med ska käka samma mat. Ja? Vad? Den är god ju.

'Cause I'm the judge of cool pt.12

Inne:
Länsförsäkringar
Träningsskor
Effektivitet

Ute:
Frysjäveln
Dagtv-tablån
Bokbrist

Little miss fix it

Började dagen med att tömma frysen på spyluktande slam och möglig mat. Diskade lådorna i duschen och sen tvångstvagade jag mig själv med stålull och fyra liter parfym. Typ. Har även hunnit prata med Länsförsäkringar som gav mig 3000 kronor i kompensation för förstörd mat direkt (yey Länsförsäkringar) samt boka reparatör som ska fixa/döma ut skåpfan ikväll. Löste det lilla problemet med att skriva ut försäkringsblankett genom att vifta på ögonfransarna hos min lilla kvartersbutik. Samma ställe jag för övrigt brukar lämna extranycklar när jag själv inte hinner överlämna dom till den som ska ha dom. Annat dom löser: förvara min mammas väskor och en lampa samt lånar ut miniskruvmejslar. Jag älskar dom. Anywho. Funderar på att fortsätta den här effektiva dagen med att bära upp saker på vinden och köpa ett lås till dörren. Tycker dock bära upp saker på vinden är skittråkigt och alternativet dricka öl och läsa bok är trevligare så vi får se lite där.

Payback's a fucking bitch

Okej karma. Jag fattar att jag inte borde skrutit så jävla mycket om Italienresan, men på riktigt, den här veckan? Not cool. Såg precis att det förmodligen är vattenskador under kylskåpet. Också.

Nåt mer du vill berätta? Ska jag få sparken? Trilla ned för en trappa? Krocka? Vänligen sköt det imorn då, för sen orkar jag fan inte mer. Alla dåliga nyheter, allt skräp, all sorg. Imorn. Okej?

Dagens downer

Ahmen nejje. While min kyl leker Arktis har tydligen min frys lekt medelhavet. Maten simmar omkring i ett hav av äckel upptäckte jag precis när jag skulle ta fram is till min kompis whiskey.

Dör. Av. Äckel.

Min lösning på problemet: ignorera tills typ onsdag. Är uppbokad imorn och kommer kräva fucking sanering och kaskadspyor för att få bort spylukten den frysta lasagnen har skapat. Grönmögelost i lasagne är fantastiskt gott, men inte i tropiskt klimat.

Den här veckan får en jävla massa minus i min bok.

Nämen så trevligt

Sitter absolut inte och pratar sex och killar och dricker ren sprit. Absolut inte.

måndag, juli 25

Ibland är jag bra

Jag vill tacka mig själv för att jag städade innan jag åkte för det är JÄVLIGT GÖTT att komma hem till en ren lägenhet, nya lakan och bonusen ett kylskåp fullt av öl och vin och sprit. Det luktade instängt och kylen pep för den är typ trasig och fryser allting, men nu är det korsdrag och kylen skiter jag i just nu. Det är fan skönt att vara hemma ändå.

Lite socker också

Wiii! Min bästabästa kommer stå på perrongen och vänta. Sjukt bra grej, det här med vänner.

SJ, SJ gamle vän

Åker tåg. Första klass, tyst avdelning. Det är relativt tyst förutom en persons röst. Han är tågvärd, men åker bara med den här resan. Så reglerna om att hålla käften gäller tydligen inte honom. Han jobbade bland annat den gången när Gävle snöade igen. Och två riktigt jobbiga vintrar. Alltså om, och jag säger OM, jag hade varit intresserad av random gubbes babbel hade jag inte bokat TYST FREAKING AVDELNING. Vi är två personer som nu har påpekat det här för honom för övrigt.

Stiltje

Jaha. Här händer det inte mycket. Jag vet inte hur jag ska skriva när allting är sorg. Vi kör en disclaimer som jag är helt säker på att ni förstår redan, men för att vara på den säkra sidan: jag sörjer för Norge och alla de ungdomar som var med om en mardröm. Alla de som inte klarade sig. Alla de som saknar nån. Jag sörjer för min kompis som inte ville leva mer. Och andra som följer hans fotspår. Men det här är ingen sorgeblogg och sorg är som sagt inte en solitär känsla, därför kommer den här bloggen nu återgå till det normala tramset. Jag överlåter till de som säger det så mycket bättre än mig att prata om terror och ondska och sorg.

Efter den tysta minuten klockan tolv öppnar vi här igen.

söndag, juli 24

Morgonzoo








lördag, juli 23

Mina föräldrar grälar. Det känns precis på samma sätt som det gjorde när jag var liten. Oförmögen att göra nånting och livrädd att dom ska skilja sig. Dom har bråkat x antal gånger under de trettiotvå åren dom har varit ihop så den rädslan är sjukt obefogad, men fy fan. Just nu har jag hjärtat utanpå och orkar inte med höga ljud eller hårda röster eller ögonblixtar. Jag vill ha bomull och snälla ord och dämpade röster. Jag vill ha kindklappar och pannpussar och nån att borra in huvudet i halsnackgropen hos. Jag vill ha schhh lilla vän, gråt du. Jag finns här.

Den här veckan går till historien som en av mina fulaste. Sam. Norge. Winehouse.

Ensamhet. Hat. Tragik.

Är det okej att ta en sömntablett och somna ifrån den här jävla skiten tills imorn? Jag orkar inte vara vaken en sekund till nu.
Gjorde det jag brukar när hjärtat inte klarar längre; åkte till barn. Omgav mig med joller. Fyllde näsan med bebisdoft och öronen med porlande barnskratt. Satt i köket och var del i en familj. Åh, vad det är fint! Jag och min bästa kompis byggde kojor och lekte kurragömma och gungade och klättrade och tog foton. Och hjärtat är lite helare nu, klumpen i halsen tillfälligt borta. Barnlove, bästa sortens love.
Idag finns inga ord. Bara en stor klump i halsen och tårar. Alla tankar till de som genomlevde total terror igår. Ondska är fruktansvärt.

fredag, juli 22

Världen är bra sjuk ändå

Mitt facebookflöde just nu: en ny bebis. En begravningsinfo. Några oskadda från Norge. En apa som tuggar tuggummi. En räkor och vitt vin-fredagsmyyyyys smiley. Sams musik.

Upp och ned.

Jag dricker vin till kvällsmat och skrattar så jag gråter. Och gråter för norge.

Ned och upp.

torsdag, juli 21

Fortfarande ingen Lisa. Börjar snart gnaga på en arm alternativt dör av hunger. Det är förmodligen mig det handlar om när Expressens löp skriker ut HUNGERDÖD! imorgon. Ba satt ni vet.

Sjusovarbesöket

Hallå Lisa! Vakna! Jag har varit vaken sen kvart i åtta och jag är vrålhungrig. Jag har kokat kaffe och burit ut dynorna och solen är jättevarm. Bilen är laddad med musik och promenadskorna står uppställda. Vaaaaaaakna!

tisdag, juli 19

Livet livet. Döden döden.

Tack för alla fina ord. Er omtanke värmer nåt oerhört. Jag mår helt okej. Det är fruktansvärt tragiskt och ledsamheten pendlar från skakgråt till en liten klump i magen, men på det stora hela är det okej. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Sorgen är ju min, inte er, och livet går ju vidare även med den i bagaget så jag tror att det här blir det som skrivs om det här. Mina minnen är ju bara värda mycket för mig. Tomheten är ju min tomhet.

Men jag har ju glädje också. Urfina vänner till exempel. Era ord. Att få bära omkring på 4 månader av pure kärlek i två timmar som kiknade när jag pussade honom nånstans mellan alla dubbelhakor. Barn, kanske världens bästa medicin. Dom och promenader tills benen stumnar. Kanske också att det sprang en älgkalv i trädgården förut. Inte så mycket att jag blev rädd för att mamma älg skulle attackera mig på hemvägen av promenaden, men kalven var göllig.

I'm lost for words

Den där magkänslan att nåt är fel kanske inte är så mycket av en vidskeplig sak ändå. Nånting är truly väldigt väldigt fel. En av mina finaste vänner finns inte mer. Det verkar inte finnas tillräckligt mycket tid för vissa personer. De lever ut allting på en gång. De använder upp lyckan som vi andra använder syre, men för dem verkar det inte finnas en obegränsad mängd att andas. Sam var en av dem. Sam är en av de finaste personerna jag har mött i mitt liv. Och nu har han valt att inte finnas mer.

Det gör så himla ont.

Det gör ont för att jag inte kommer få kramas sådär så min axel passar in perfekt under hans arm. Det gör ont för att ingen mer kommer skrika PATRÓNE PADRE! till bartendern. Det gör ont för att hans släpiga brooklyndialekt aldrig mer kommer fylla mina öron. Jag kommer aldrig mer få dra handen genom hans krulliga hår eller sitta och lära mig konstiga ord på en bänk eller skratta åt idiotiska idéer på fyllan. Vi kommer aldrig mer ta bilen upp i bergen, gå på promenad på piren och titta på pingviner eller käka frukost i Fitzroy bland alla veganer. Det gör ont.

Men det som gör mest ont är att ingen av oss som älskar Sam kunde göra nånting för att mildra hans känsla av ensamhet. En ensamhet som tillslut tog över.

Sam, jag saknar dig saknar dig saknar dig. Jag saknar dig så det gör ont i hela kroppen.

måndag, juli 18

Viva la Sverige!

Hej Sverige! Jag är hemma nu. Ni kan sluta längta efter mig. Jag har hunnit hänga med en bästis och en bebis och gått 1,3 mil. Varsågoda att bli imponerade. Jag har fått ungefär femtio nya myggbett och skavsår, men det var det värt. Det här med att jag ska vara hos mina föräldrar en vecka till däremot, vet ej om det är värt. Mamma är fruktansvärt jobbig just nu. Vill att vi ska planera hela veckan. Ihop. Jag vill ej. Nu ska jag läsa bok. Godnatt.

söndag, juli 17

Misery loves company

Jaja, okej. Jag sa att jag längtade hem, men jag har som vanligt när jag ska lämna en orosklump i magen. Inte att det ska hända MIG nåt, nejnej, men just den där känslan är så himla lik känslan när nånting är hemskt fel. När jag har gjort nåt dumt. Eller låtit bli att göra nåt jag borde. Att det liksom har hänt nånting och jag vet inte om det än.

Det är förövrigt en av singelskapets baksidor, den andra sidan av den känslan. Ja, alltså att ingen kommer veta om det händer mig nåt. Visst skulle folk väl bli oroliga om jag inte kom till jobbet, men säg att det skulle hända mig nåt en fredag, då skulle hela helgen kunna gå utan att nån visste. Det är ju inget konstigt att nån inte svarar när man ringer. Kanske lite märkligt om man har bestämda planer, men det är många av mina helger som består av planer i form av vi kan väl höras om det imorn? och ibland hörs man inte och det ringer inga domedagsklockor då. Eller nu på semestern, jag har ingen som förväntar sig att jag ska höra av mig varje dag. Den dagen jag åker till Stockholm så kommer inte ens mamma och pappa att oroa sig, för vi brukar aldrig prata i telefon varje dag. Hur länge skulle det rent hypotetiskt kunna gå då? En vecka? Två?

Sånt roar jag mig att tänka på ibland. Sen blir jag orolig för att det har hänt mina älskade vänner nåt och måste spamma telefonboken med sms för att säkerställa att allt är okej.

Eh jasåatte...godnatt.

Ett litet brev från kolonien pt.7




Hej bloggen!

Idag har det regnat nästan hela dagen. Vi körde till Como för att lämna tillbaka bilen och sen åkte vi världens skabbigaste katamaranfärja tillbaka. Vi åt lunch på en ganska medelmåttig restaurang och gick uppför berget hem. Trettio minuter rätt uppför. Jag var fan helt slut när vi kom hem. Mamma vägrar gå utanför dörren så nu ska vi försöka slänga ihop nån mat på det som finns här hemma. Packas ska det göras också för vi åker härifrån 7.10 imorgon bitti. Taxichauffören sa hela tiden fel på 7.15 och 7.50 så han löste det tillslut med att säga 7.10. Jag längtar hem nu. Italien har varit fullkomligt makalöst, men nu vill jag hem.

Ses snart!

Linn

lördag, juli 16

Varning för skryt

Okej. Ooooookej. Jag har precis lagat världens godaste mat. På fucking riktigt. Kalventrecote. Ugnsbakade körsbärstomater med färsk vitlök och timjan. Ångkokta brytbönor med lättsaltat smör. Lättstekt spenat vänd i vitlöksolja. Vitlöks-, timjan- och persiljesmör.

Tyvärr hann jag inte fota för hungern var övermäktig. Istället bjuder jag på recensioner av mina föräldrar.

Pappa: En fantastisk italiensk måltid. Bästa köttet jag har ätit i Italien de senaste femton åren. En perfekt måltid som jag ville ha den. Till och med spenaten var god och jag gillar inte spenat. Vitlök! Och vinet!

Mamma: *tuggar frenetiskt på benen* Har inte tid. Måste gnaga. Jag var hund i mitt förra liv.

Ett litet brev från kolonien pt.6




Hej bloggen!

Vi vaknade till ösregn imorse. Det var jättemysigt. Åt långfrukost försökte vi, men mamma och pappa kan sitta still cirka tre minuter så den blev inte så lång. Jag hann inte ens dricka upp kaffet. Sen var det utflyktsdags. En tur till Lugano var inplanerad men blev snabbt avblåst när jag fick reda på att Lugano ligger i Schweiz och pappa fick reda på att man inte får köra hyrbilar över gränsen. Vi tog istället en tur runt den norra delen av Comosjön: San Siro-Pianello del Lario-Stazzona-en cappuccino i Domaso (bilden)-Colico-Bellano-båt från Varenna till Menaggio. Det är egentligen olika variationer på samma vy hela tiden. Vatten. Berg i lager. Molntussar. Sluttningar fulla av hus. Ikväll blir det hemmamiddag igen. Jag tänker kött. Jag tänker ångkokt spenat. Jag tänker tomatsallad och gremulata och nåt rött vin.

Snart är vi hemma!

Linn

fredag, juli 15

Kåt, glad och tacksam. Eller iallafall de sista två.

Det är faktiskt helt sinnessjukt här. Allting är vackert. Allting är fanimig nästan så perfekt så jag får tårar i ögonen. Vi har precis kommit hem och jag sitter (som vanligt) på balkongen och tittar på sjön. Det är fullmåne och månljuset speglar sig i vattnet. Tusen små gatljus blinkar från alla möjliga och omöjliga håll. Det enda som låter är syrsornas spelande och lite italiensk vispop på håll och det är en jättejättelätt varm bris ute.

Jag är så himla tacksam. För att jag får vara här. För att mina föräldrar ser det som ett privilegie att få umgås med mig en vecka. För att det kanske är sista gången det här händer, såhär i den här konstellationen. Just nu är jag helt bara jag. Jag kan lyssna på två sommarprat och läsa en bok och inte gå upp förrän vid tiotiden. Jag kan stanna hemma hela dagen om jag vill. Skämta internskämt med mamma och pappa vid middagsbordet utan att nån känner sig utanför. Jag har råd att betala.

Jag tänker att den kan vara sista sommaren det är just så och att jag ska njuta av det. Inte för att alternativet är sämre, tvärtom, men för att ha vett att verkligen uppskatta och ta in. Kanske kommer det fler somrar som den här, men då får jag väl njuta igen då isåfall. Fast jag tycker lite att det är min tur nu. Jag är liksom klar med mig nu. Jag kan helt allvarligt säga det för första gången. Jag är trygg, lycklig och äntligen lite jävla öppen. Jag sitter här och tittar på Comosjön och känner att nu, nu är jag så hel jag kan vara. Visst fan borde det vara min tur då?

Dagens höjdpunkt (pun intended)

Ni kommer inte tro på mig nu, men vi har varit uppe på en liten restaurang uppe i bergen och ätit. Det blev helt sonika den mat som ställdes på bordet, ty det var en äkta italiensk restaurang. Vi åt:
Antipasti
Salami
Prosciutto
Parmaskinka
Nån annan korv
Vinkokta smålökar
Inlagda grönsaker
Grillad paprika
Tonfiskfylld tomat (jag åt inte)
Sardellrulle (jag åt inte)

Primo piatto:
Kalvfärsfylld ravioli (jag åt inte)
Svamplinguine (jag åt inte)
Penne arrabiata

Secondi piatto:
Polenta
Kalvkött i svampsås
Rådjur i enbär och rödvinssås
Långkokta revbensspjäll

Sen orkade vi absolut inte en smula mer, fast dom försökte truga på oss ostar och efterrätt. Om vi säger såhär: jag behöver förmodligen inte äta förrän 2014 nån gång.

Ps. Jag valde ett Valpolicella Classico Superiore från 2008. Det var orgasmgott. Ds.

Jo, så här såg det ut också.



Ett litet brev från kolonien pt.5




Hej bloggen!

Idag har det varit fint väder hela dagen. Mamma och pappa har spelat golg och jag har legat i en solstol och läst bok och lyssnat på Maria Wetterstrands sommarprat. Så himla bra som alla säger vet jag inte om jag tyckte att det var, men det höll min koncentration uppe under hela iallafall. Jag har blivit lite brun och den snygga vita bikinin sitter kvar även i duschen. Jag badade för övrigt precis jaccuzi med såna där massagebubblor i en halvtimma. Nu har jag sminkat mig och sitter på balkongen och dricker prosecco och gnabbas med pappa. Ikväll ska vi till nån liten obskyr restaurang uppe i bergen. Jag ska äta mozzarella. Nä. Jag ska försöka äta nåt annat.

Trevlig helg!

Linn

torsdag, juli 14

A bottle full of fun

Alltså listen to this: Min pappa. Står och bräker. Mot ett får nånstans i bergen. På vår terass. Som ligger bland andra hus.

Sluta dricka?

Eh nejje. Det är nu vi dricker mer.

Va blir det för mat?




Den där kycklingen ni vet, stoppad med timjan, vitlök, chili, citron och proscuitto. Potatis- och babysquashsallad med vitlöks- och persiljedressing. Lättstekt sparris med parmesanflagor. Till det ett lokalt chianti.

Frågor på det?

Konsten att göra ingenting

Men gör du ingenting på din semester?! Näe, tänk för det gör jag inte. Idag har jag läst en tredjedels bok och lyssnat på två sommarprat; Dilsa Demirbag-Sten och Karin Broos (betyg: 4/5 och 4/5). Ibland har jag legat i en solstol, ibland i soffan. Emellanåt har jag hämtat vatten eller jordgubbar eller körsbär. En liten stund åt jag lunch och städade iordning efteråt. That's it. En hel arbetsdag har jag gjort absolut ingenting och det är så jävla skönt. Har inte alls den där "måste göra saker"-genen. Kanske har med min B-personlighet att göra, what do I know?

Nu ska jag duscha och sen ta bilen ned till byn och handla mat och vin. Eller nu och nu, först ska jag läsa lite till och lyssna på Wu-tang (enligt min kompis playlist) och komma på vad vi ska käka. Sen så.

Ett litet brev från kolonien pt.4




Hej bloggen!

Mamma kokar kaffe och svär över att hennes glasögon ÄR BORTA! med inte så lite anklagan i rösten. Som om jag skulle sno hennes läsglasögon. Jag har ögon som en hök! Eller det har jag väl egentligen inte, är nästan blind utan linser, men några läsglasögon behöver jag iallafall inte. Det var en parentes. Pappa sitter i deras sovrum och syr. Ja, syr. Hans shorts är tydligen trasiga och sy kan han minsann göra själv. Jag ligger som det lata barn jag är och alternerar Sommar i P1-lyssnande med bokläsande på verandan. Ibland kommer det kalla vattendroppar i form av regn samtidigt som solen värmer, men det är okej ändå. Till lunch åt vi sallad på plommontomater, prosciutto, ruccola, buffelmozzarella och candeloupmelon. Olivolja. Salt. Peppar. Tänk att något så förbannat enkelt kan vara så magiskt gott.

Vi hörs snart!

Linn

onsdag, juli 13

Ett litet brev från kolonien pt. 3




Hej bloggen!

Dagen började inte så bra med för lite sömn och ett rejält familjegräl. Det är lite skönt att ha det avklarat ändå, nån gång måste det ju fram liksom. När tårarna torkat tog vi bussen till Como för att hämta en bil. Vägarna är cirka sextio centimeter breda och busschauffören tyckte att bästa väjningen för olycka var att tuta i förskott. Han körde således konstant tutande och med bussen lite halvt i luften i svängarna den dryga timman det tog att åka dit. Jag trodde jag skulle dö. Det var betydligt behagligare att åka med pappa på vägen hem. Jag till och med somnade i bilen. Väl tillbaka gick jag till en grönsakshandlare och en charkuteriaffär och ett bageri och köpte maten ovan. Nu har vi precis ätit och mapa är överens om att hemmarestaurangen hittills slår alla andra italienska restauranger, även om halva middagen fick tillagas i skenet av levande ljus. Det åskar och blixtrar så mycket så att ingen by runt sjön har nån elektricitet.

Hoppas du har det bra!

Linn

Not my proudest moment

Det här med att jag precis skrek men du är ju så jävla dumihuvet till pappa med tårarna rinnande nedför kinderna, det är vuxet tycker jag. Så mycket för argumentationsteknik och jag upplever eller jag känner.

Du är ju helt jävla dumihuvet.

Jag är 27 år gammal och that, just then, var kanske en identisk situation till när jag var 10, 14, 19. Förutom att jag faktiskt inte slog i nån dörr den här gången.
Okej. Ett stort minus med den här resan: sängjäveln är bäddad med nån jävla fleecegrej som madrasskydd så man blir etthundraåttio miljarder grader varm på en sekund. Jag hatar varm. Jag kan inte sova i varmt (höll på att skriva såva, så trött är jag). Kukvärme, lägg ner. Orka sova på golvet liksom.

tisdag, juli 12

Dagens (eller förra veckans, men who gives a shit) komplimang

Jag skrattade precis högt åt boken jag läser och kom att tänka på när min jobbarkompis för nån vecka sen sa nåt så himla fint. Vi var på säljmötet och satt och käkade middag med lite distributörer och så började han hetsa om att dom skulle berätta en historia för mig. Vilket dom gärna gjorde. Och den var jättejätterolig så jag skrattade högt flera gånger. Efteråt sa min kollega: Jag visste att du skulle tycka om den. Så fort jag hörde den så tänkte jag på hur du skulle tycka om den och hur ditt skratt skulle liksom porla ut. Först lite grann, sen jättemycket. Jag var bara tvungen att höra det för det är så underbart.

Det tyckte jag var så himla fint sagt så jag sitter här flera veckor senare och blir varm i hjärtat. Jag har ett skratt som gör folk glada. Kanske min finaste komplimang nånsin. Den ska jag också stoppa ner i konservburken.

ps2. Ett litet blink av lycka

Om jag kunde konservera ett ögonblick i tiden önskar jag att det kunde vara den här. Jag har legat på en madrasserad solstol i solen högt över vattnet och tittat mest på ingenting hela dagen. Ingenting av bergstoppar. Ingenting av skog. Ingenting av disiga moln och röda blommor och vita hus. Jag har ätit solvarma plommontomater med mozzarella och färska gröna oliver. Jag har druckit prosecco. Mina lår är varma av solens efterglans och kinderna hettar trots att jag faktiskt har varit duktig med solskyddet idag. Jag ligger på mage i min dubbelsäng i rummet som leder direkt ut på terassen, den med kvällssol, och läser en bok. Min telefon plingar full med fina ord. Hela jag känns som ett stort leende som startar i ögonen och sen inte kan hålla sig utan helt sonika tar över.

Just nu, just det här ögonblicket skulle jag vilja stoppa ner i en burk och ställa i bokhyllan som medicin mot mindre bra dagar. Fördelen med att vara känslomänniska är nämligen att även lyckan blir större starkare högre när den visar sig. Och just nu är ett sånt ögonblick.

Ett litet ps.

Mamma och pappa har gått ner till byn för att mamma har lika mycket myror i benen som en treåring. Jag är alltså SJÄLV! ENSAM! i lägenheten. Det är FANTASTISKT! Jag älskar mina parentsar och så, men gud vad det är tyst och lugnt när man inte har en konstant kommentator i örat. titta berget! Där är ett hus! Ser du blomman? man ba ja? Vi är på samma ställe. Jag har ögon.

Jallefall. Mysigt som satan att få göra såna här lyxsemestrar med sina föräldrar trots att jag är mer än vuxen, men minutrarna av ensamhet är fan bliss.

Ett litet brev från kolonien pt.2




Hej bloggen!

Vi är framme i Menaggio nu. Vi åkte tåg genom kuperat landskap och sen båt över comosjön sista biten. Det är dödligt vackert här. Dessutom bor vi så lyxigt så jag knappt tror mina ögon. Vi har två terasser! Bara det. Men även utsikt över sjön och byn och bergen. Och sen är det A/C och jacuzzi i badrummet. Trägolv, riktiga täcken(!) och två badrum. Sjön är nästan spegelblank och jag hör banne mig vad jag tänker.

Må gott!

Linn

Ett litet brev från kolonien





Hej bloggen!

Vi är i Bergamo, strax utanför Milano. En gammal stad byggd på en bergssluttning med kullersten och djupa djupa vallgravar. Det är ungefär trettio grader ute och värmen är inte tryckande, men ganska påtaglig. Vi har bara bråkat tre gånger, men det är mest för att pappa alltid har rätt när han har fel. Vi tog en taxi till Cita Alta, gamla stan, för att äta middag. En kanna vin. En capresesallad. En fjärdedels svamprisotto (pga total mättnad). En dubbel espresso. Sen tjuvåkte vi buss nedför trånga slingervägar tillbaks. Hotellet har A/C. Jag har öronproppar och ögonmask. Imorn åker vi till Menaggio. Hoppas ni har det bra!

Ciao!

Linn

(borde ha publicerats igår när jag skrev det, men blogger är dum. Bättre sent än aldrig though)

måndag, juli 11

Mamma säger att jag är sjuk i huvet om jag tar med allihop

Men det skiter jag i. Semesterböcker:



Har vi verkligen likadana gener?

Saker min pappa tänker att han ska göra innan vi åker klockan tolv:
Byta däck på bilen
Klippa den enorma gräsmattan
Bära bort massa pinnar och köra dom till sopstationen (?)
Köpa och installera en gps
Packa
Städa

Saker jag tänker att jag ska göra innan vi åker klockan tolv:
Packa
Äta frukost
Eh, ja det var väl det.



söndag, juli 10

I am a unicorn

Semesteralkoholintag so far: noll procentenheter. Har istället gått på promenad med min bästis lite drygt en mil. Fy fan vad lätt det är att gå när man får gå med barnvagn. Ska satan skaffa en barnvagn och släpa runt på bara för att. Har även fått cirka två miljarder myggbett varav ett är mitt i pannan. Imorn är det således jag och mitt horn som packar om väskorna och drar till Italien. Hoppas tulltjänstemännen släpper in mig trots att jag på passfotot saknar just horn.

Men hörrni, Italien alltså. Har som mål att bli en mozzarellaost när veckan är slut. Mjuk, söt och beroendeframkallande alltså. Eventuellt en smula vinmarinerad, men det är mer en bonus tycker jag.

Söndag på verandan

Mark Levengood i lurarna. Päronträdets skugga över huvudet. Doften av timjan och oregano och nån rosa blomma. Ser surare ut än vad jag är. Hej.



Godmorgon

Det slog mig precis varför jag hade ångest i fredags. Det var separationsångest såklart. Felet var att jag sa hejdå till massa jobbarkompisar hela fredagen (hatar att säga hejdå) och sen dessutom åkte ifrån mitt hem dagen efter (hatar att åka från). Mina tryggheter. Såklart var jag tvungen att grina lite åt det och känna mig rotlös och hopplös och ehehensam.

Aja, nu ligger jag i mitt sovrum hos mapa och lyssnar på när pappa tror han smyger med frukosten. Jag älskar precis här. Tryggt. Lugnt. Älskat. Således ingen ångest. Känns gött ändå att fatta varför.

En liten note to pappa också: sätt ej på radion on du ska vara diskret. Det tar lite bort effekten av smygandet.

Det braiga håller i sig

Åh! Barn! Mina kompisars treåring läste saga för mig förut. Fantastiskt underhållande. Hon är så jävla rolig. Sen bar jag omkring på deras bebis och passade på att kramas lite medan dom gjorde kantarelltoast på nyplockade kantareller. Det är underbart att vara omringad av finheter. Sen körde jag hem i regnet. Älskar köra, älskar regn. Dock att jag alltid är orolig för att det ska sitta nån i baksätet som på skräckfilm när jag sätter mig i en bil själv i mörker. Jag hade ju planer på att bosätta mig i gästhuset för att få en behagligare sovrumstemperatur, men jag vette fan om jag törs det alltså. Knappt så att jag vågade gå från bilen till vanliga huset nu när jag trodde att mamma och pappa var borta.

lördag, juli 9

Hardcorelyckan

Jag luktar saltvatten och solvarm hud. Ikväll ska jag hänga med fina kompisar och deras ungar. Jag förstår att jag verkar mer än en smula jävla schizo, men det går såhär fort inom mig. Ena sekunden ångest och gråt, som jag iochförsig går in hundraprocentigt för, andra sekunden total lycka. Livet kunde inte vara mer perfekt-lycka. Livets förgänglighet och allt det där. Ovärt att känna saker halvhjärtat. Hellre allt av allt än lagom av lagom. så funkar jag.

Ps. Min favoritplats hos mapa. Man ser nästan hela trädgården härifrån. Ds.

Sämästär!!

23 grader i poolen. 26 grader på altanen. 12 nya böcker. 1 premiärdopp. 3 myggbett. 2 föräldrar. 2 klädesplagg. 31 likadana dagar framför mig.

Jag känner redan hur axlarna har åkt ner nån decimeter. Hur andetagen är djupare. Leendet bredare. Ögonen mer gnistrande. Det ska nog bli folk av mig också så småningom.

Minnen revisited

Jag sitter på tåget hem och lyssnar på Timbuktus sommarprat. Det är så. jävla. bra. Jag har skrattat, gråtit och fått rysningar.

Jag tänker på alla mörka kvällar i bilen för längesen, tisdagar om jag inte missminner mig. Jasons lugna röst och musikenmusiken i P3. Bilars bländande ljus i ojämna intervaller. Sätet på min ljusblå gamla bubbla studsade mig upp och ned i takt till musiken. Ratten glappade en tio femton centimeter så händerna nästan lekkörde från sida till sida för att parera. Mest var det mörker och Jasons röst som ett lugnande täcke mellan låtarna. Jag minns lugnet i det, fast mitt inre var mest ett kaos. Det var i slutfasen eller i askan av ett förhållande och jag hade fantomsmärtor i själen som fortfarande inte riktigt fattat. Det som gör mest ont av sluten är vänskapens frånfälle. Allra bästaste en dagen, borta nästa. Blandad hiphop som ett soundtrack till alltihop.

Idag är inte alls lika sorgligt jobbigt. Eller det han pratar är hemskt, men mer ett wake up call att livet faktiskt är jävligt bra. Lyssna på Jason Diakités Sommar om du inte har gjort det. Lova det.

Färdiggnällt

Jag ska snart gå upp ur nästet som är min säng. Har legat och trygghetsslumrat bland alla kuddar och täcken och försökt få ordning på tankarna. Nu är jag klar med det tror jag och ligget istället och dealar med mig själv när det gäller städningen av lägenheten innan jag drar. Det är fantastiskt skönt att komma hem till helt nystädat hem, men just nu är jag sjukt osugen på att städa. Och packa. Fast jag är ju lite av ett packningsproffs så det borde nog gå bra. Förutom att jag typ inte äger några sommarplagg. Min garderob består av svart. Och stickat. Ah well, det löser sig.

Och vilka böcker ska jag ta med mig? Alla olästa? Gudarna ska veta att jag har läsning att ta igen. Semestern ska bestå av böcker, sommar i P1 och promenader. Jag bestämmer det nu. Och så ska jag vara lycklig. Orka dras med den där jävla ensamheten. Jag tycker att den har gjort sitt nu och kan gå och harassa nån annan. Ja, jag bestämmer det också.

Men glad sommar säger vi väl på det?

Oh crap

Jag har gjort nåt så jävla dumt. Borde absolut inte ha tillgång till telefon när jag känner mig ur balans och ligger och grinar framför teven. Ångesten nu är faktiskt inte nådig. I övrigt säger vi: hej lördag.

fredag, juli 8

A bit of a hunch

Skrev precis ett inlägg som internetz åt upp. Ah well, kanske lika bra det. Jag har den där känslan, ni vet, att nåt är fel, men jag har ingen aning om vad. Mamma och pappa mår bra. Jag försöker få tag på sis för att dubbelkolla så att det inte har hänt nåt. Hon är den första jag tänker på när jag får oroskänslor. Vill aldrig nånsin att det ska hända henne nåt. Hon sover nu och kan inte svara att hon mår bra, men jag bestämmer att hon gör det. Och farmor mår bra och morfar mår bra och så vitt jag vet så mår mina kompisar väldigt bra. Är det semestern? Resfeber? Förändringsångest i största allmänhet? Ensamhet?

Nånting är det iallafall som hoppar runt mellan revbenen och drar med sig maggropen på inandningarna. Jag gillar't inte. Vänligen sluta.

Jag hatar att vänta

Sitter och väntar på en kollega för jag måste hem till henne och hämta lite grejer som jag visst lämnade till hennes man när jag var lite full på vårt säljmöte. Roar mig med facebook medan jag väntar och passar på att kryssa i lite rsvps på alla jävla events och blir påmind om att det finns folk som på publika event, typ från en klubb, svarar anledningen till att de inte kan komma. Inte nog med att alla typ skiter i hur många som tackar ja på ett sånt facebookevent, men att faktist kommentera skiten med "landar 1:a augusti" eller "tyvärr, är i japan"? Who the fuck cares?

Nu kom min kompis så nu kan jag inte vara arg längre. Laterz.

The unbearable lightness of being

Jag håller på att läsa en bok nu som heter The unbearable lightness of being av Milan Kundera och den är nog den mesta bokbok jag har läst iår. Min vanliga plöjarläsning går inte överhuvudtaget att applicera för det är så mycket ord och så mycket mening insprängt i texten så den liksom automatiskt bromsar in hetset. Jag vet inte om det är en bok jag skulle tycka om om det inte vore så att jag är på det humöret jag är på just nu. Men den är liksom så himla rätt, på nåt sätt. Den handlar väl mest om alltings förgänglighet. Att saker kan vara där en dag, men borta nästa. Det både exalterar mig och skrämmer mig nåt så förjävligt.

Jag funderar ganska mycket på det där. Ena dagen är jag all for att glömma morgondagen och tänka på nuet istället [vg. insert random Carpe diem-bild här] för det är ingen idé att tänka på framtiden för man vet ändå inte vad som händer och det som finns idag kanske inte finns imorn och blablabla. Andra dagen tänker jag på allting som jag har just nu och hur jag absolut inte vill att nånting ska försvinna och när jag tänker på att det kommer göra det för att så fungerar tiden så får jag totalt panik.

Eh ja. Det är fredag. Det är semesterfredag och jag är tydligen lite flummig. Men nu går vi hem peoples. Nu tar vi semester.

Mamma säger nej

Det här med att kalla sig 'mamma' eller 'pappa' till sina husdjur, vi slutar med det tycker jag. Eller nu har [djurnamn] blivit storasyster! som kommentar till att en onge har fötts.

Read my lips: Inte. Okej.

Bliss!

JAG HAR SEMESTER I FYRA VECKOR! JAG HAR SEMESTER I FYRA VECKOR! JAG HAR SEMESTER I FYRA VECKOR!

Igår fick jag leka med Dejjan. Hon pussade mig på handen och var allmänt urgöllig. Sen gick jag hem, läste lite i min bok och somnade vid tiotiden. Det har inte hänt sen hedenhöstiden. Jag vaknade av mig själv kvart över sju imorse, var på jobbet halv nio och nu har min kollega bryggt riktigt kaffe i en upphittad kaffebryggare. Jag har ätit god frukost, solen skiner, vi ska migrera information till den nya telefonen OCH JAG HAR SEMESTER I FYRA VECKOR starting this afternoon.

Lyckan i det folket. Lyckan i det.

torsdag, juli 7

Baby I truly am a hustler

Nämen satte vissa har ju en ny telefon dårå. Den nya versionen. Innan semestern. Jag kallar det för vinst.

Edit: Eventuellt så kallade jag IT-nisse för min allra bästaste kollega ungefär tusen gånger efteråt. Med vadå? Han är det, faktiskt.

Dagens plan

Idag ska jag hänga med bästaste Emster som jag har saknat. Ska försöka få henne att turboblogga lite mer Internet är en fattigare plats utan henne. Idag får jag även en bonus i form av Emsters kiddo. Jag ska så charma brallorna av henne.

2005 nån gång

Vi kan väl fortsätta lite på temat minnen till musik. När jag kom in på kontoret imorse så spelades nån Lars Winnerbäcklåt i receptionen och det tog kanske nån sekund innan jag slängdes tillbaka till hösten 2005. Jag jobbade på bank i Västra Frölunda. Tog ettan från Stockholmsgatan varje morgon i pennkjol och skjorta. I högklackat och med ordentligt smink och ljusmålade naglar. Det var alltid septemberoktober. jag somnade nånstans vid Stampen. Jag tror jag hade 50 låtar eller nåt sånt på min mp3-spelare som gick på repeat. Lars Winnerbäck, Snook och Timbuktu kommer jag ihåg. En kaffe och en gillad bagel på Coffee House till frukost. Det var alltid grått och blåsigt. Lars Winnerbäck kommer alltid vara grått och blåsigt för mig. Och ganska ensamt. Jag jobbade, jag åkte hem, jag sov. Och sen gjorde jag om samma sak dagen efter. Jag var tjugotvå år och såg på Buffy på kvällarna och stämplade inbetalningskort på dagarna. Tacka gudarna för januari 2006 och Australien och ett liv som faktiskt levde.

Jag tänker på det ibland. Vad som hade hänt om jag inte hade åkt. Hade vi blivit ihop på riktigt då, jordnötsmannen och jag? Flyttat ut till ett hus på nästan landet? Jag hade tagit lilla bilen till jobbet på morgonen i min pennkjol och gett halvkassa investeringsråd till trötta femtioåringar. Han hade snickrat saker. Lekt övervuxna med två barn tidigt. Här kan jag inte tänka på det längre, för den genuina lyckan över att det inte blev så infinner sig och tar över.

Godmorgon godmorgon

Jag skulle bara ta ett glas vin igår och sen gå hem och lägga mig ABSOLUT SENAST NIO. Ahmen tjena. Vid ett inatt gick mina fina vänner hem. Idag är jag fanimig beyond trött.

onsdag, juli 6

Lite vin på det?

Är man trött när man ställer väskan i handfatet, stänger dörren och sätter på kranen istället för ljuset? Ja?

Baby I'm a hustler

Har lämnat över min mobil till en av våra datasnubbar. Jag känner mig naken och exposed. Är lite rädd för att han ska börja gå igenom sms och liknande. Det skulle kunna bli så kallat jobbigt. Försöker iallafall hustla till mig en ny telefon för jag har eventuellt tappat min i golvet rätt många gånger så displayen är helt fucked och batteriet håller cirka en halv dag. Nu hoppas jag att han fipplar bort vår mailserverkoppling så jag MÅSTE få en ny. Vill även ha en uppdaterad version. Datasnubben säger kanske. Jag vill ha en ny innan semestern. Undra vem som vinner?

Sugar parent sökes

Det här med att ha en sugar daddy/mommy vore nåt det. Jag fick skitbra boktips av Sofia igår och vill shoppa loss lite på adlibris och så är jag sugen på lite ungdomsböcker, men alltså DOM ÄR SÅ DYRA. Och jag har redan spenderat massa pengar på böcker. Och massa annat skräp.

Så, vem vill köpa böcker till mig? Jag lovar att...skriva om dom? Ingen? Om jag strippar för det? Nähe, absolut inte då? Respektera min integrevahetteretet? Jag klarar mig fint utan bara jag får lite böcker. Jag lovar.

Note to self

Jag måste sluta med att vara så jävla lättirriterad. Det är en sjukt ocharmig egenskap. Skärp mig.

En fin kväll

Alltså ni måste gå till Aarts på Åsögatan och käka. Sinnessjukt god mat, svingott vin och perfekt service. Dessutom så himla himla trevligt sällskap! Jag älskar bloggens kontaktnätande faktiskt. Bloggen sköter sig mycket bra. Numer är jag faktiskt inte ens nervös när jag träffar folk för första gången. Vi känner ju varandra redan liksom och so far har noll personer varit kokobello. Jag = mkt nöjd samt snäll idag. Har sovit fyra timmar lite sporadiskt och nu började dom precis riva väggar på kontoret, men är snäll iallafall.

Kors i taket

Klockan är sex och tjugofem *pip*. Jag har varit vaken i 45 minuter. Ska gå upp nu. Vem har tagit över min kropp?

tisdag, juli 5

Hurra för fkn mig

Jag har stämt av både "mina" konton och min kollegas/min förra tjänsts idag. Varav jag borde stämma av noll. Bara för att jag är en bra anställd. Jag förtjänar fan en medalj. Nu ska jag äta middag med Apple, dear-Sofia. Det är som ljuset i slutet av tunneln. Kanske ska jag dricka vin också. Fuck kanske. Jag ska dricka vin också. Och äta kött. Hejdå.

Min dag

Vad menar du egentligen?

Jag har väldigt svårt att förstå konceptet av att säga saker man inte menar för att det är lättast. Hur kan det vara lättare? Det slutar ju bara med att alla går omkring och gissar om man verkligen menade det man sa eller om det kanske skulle kunna vara så att man sa , men menade såhär istället? All den tid som läggs ned på att tänka på hur man ska formulera sig så att den som lyssnar ska förstå att man menar si när man in fact säger är nästan ännu mer skrämmande. Hur är det enklare än att bara säga det man menar från början?

Jag gör det själv. Tro inget annat. Jag säger iochförsig inte saker jag inte menar, men likförbannat sitter jag där och second-guessar andras egentliga mening. Och anpassar vad jag säger efter vad jag tror att de menar. Fy fan vad det är energikrävande.

Det värsta är väl när man, och ja jag pratar om mig här, hittar på en helt egen konversation i huvudet. Men om jag säger det här så kommer hon säga såhär och då säger jag si och då blir hon sur och fan vilken jävla dålig stil av henne att bli sur för det. Så sitter jag där och är grinig i en timma över en händelse som inte ens har hänt. I värsta fall kanske jag aldrig säger det där jag borde ha sagt bara för att jag ändå ju "vet" vad som händer om jag säger det. Ahmen tjena.

Förklara för mig hur det är enklare. Förklara för mig hur låtsasvärlden är bättre än den riktiga. För jag förstår inte.

Gammelt skräp

Det är tisdag. Tipstisdag. #TT för er därute som twittrar. Och ja, jag hittade precis på den taggen. Sånt roar jag mig med när jag är sur. Här har ni iallafall lite lästips om ni vill bli snälla. Det är nothing new under the sun, så bli inte för exalterade. Dock. Har ni inte läst de böcker jag skriver om så går ni direkt och köper/lånar. Släng i Miranda Julys Noone belongs here more than you också. Notera att jag här gjorde ett försök att skapa en färdig korg till er på adlibris.se, men de har ingen funktion för att dela en korg. Förjävligt. Men det var en snäll tanke iallafall.

Don't fkn mess with me today

Okej. Bråka INTE med mig idag. Jag är skitsur. Och hissen funkade inte på jobbet imorse så jag fick gå 14 trappor. Och kaffekokaren är urkopplad på grund av ombyggnationen så jag är förpassad till äckligt espressomaskinkaffe som smakar gödsel eller pulverkaffe. I plastmugg. Jag är väl för fan inte kommunalt anställd? Snart kommer vi få dricka vatten ur såna där små vita räfflade muggar som man drar ut ur en hållare och som rymmer ungefär en tungspets vatten. Dessutom måste jag skriva instruktioner och fixa bokföringen för juni. Och nagellacket har börjat chippa så jag ser ut som ett jävla luder. Sa jag att jag har en skitdag?

måndag, juli 4

Dålig flicka

Ska vi skälla lite på mig för att jag 1) har druckit vin (ja, idag igen) och 2) inte orkade laga mat (idag heller) och käkade knäckebröd med iofs hemmagjord hoummus till kvällsmat? Jag känner ja. Men whatever. Jag är mätt och småfull = nöjd. Godnatt.

Logiskt tänkande pt. 58

Jag tror inte på gud. Jag tror inte på ödet. Jag tror inte på horoskop. Men hur kommer det sig att jag blir lika nedslagen varje gång jag likförbannat läser 'veckans horoskop'? Den här veckan, till exempel, ska vara full av bråk och besvikelser. Jag ba åh nej! Jag som inte vill bråka! Ba hallå? Är det inte jag som bestämmer över mitt eget liv eller? Jag kan väl bara låta bli att bråka då? Ändå är humöret modfällt nu.

Längtet

Det är konstigt det här med minnen och saknad och längtan. Den här musiken gör mig knäpp. Trots att jag om jag lyfter blicken bara nån millimeter ser Hammarbybacken och Djurgården och Gärdet så känns det som om jag är i Melbourne. Och saknaden fullkomligt klöser i bröstkorgen. Barerna. Gränderna. Musiken. Folketvinetskratten.

Kaffet.

Jobbet.

Kärleken. All den kärleken.

Hejandet på min chef varje morgon. Fruktbowlandet i korridoren. Den väntande kindpussen på Vineyard efter en tung dag. Specialgjorda drinkar. Undergroundutställningar. Håliväggenrestauranger. Pop up-barer. Eftermiddagsmötesvinet. Fyllan. Taxiresorna. Promenaderna runt Albert Park lake. Lukten av solvarmt hav.

Grillfesterna. Takterassfesterna. Spontanfesterna.

Alla inbjudningar.

Samtidigt som minnena river ut tårar ur ögonen så vet jag ju att det är minnena jag längtar efter. Jag vill spola tillbaka tiden och uppleva dom igen. Gatorna finns kvar. Många av ställena finns kvar. Folket finns till stor del kvar. Men det är annorlunda nu. Alla är vuxna och har åtaganden och hus och i vissa fall barn. Det skulle inte vara samma nu. Och jag kan sitta här sex fem fyra tre år senare och känna att gud vilken jävla tur jag har som har allt det här så nära i minnet så det kommer tillbaka på en två sekunder.

En annan tid. Ett annat liv?

Apropå Timbaland så var jag tvungen att sätta på Shockvalue-skivan för det sitter SÅ MYCKET minnen i musiken. Känslan av tidig morgon på väg till jobbet i strålande sol och med A/C:n på full blast. Dörrarna på min svarta lilla plåtbil skakade av basen. Känslan av fredagsciggen på parkeringen utanför jobbet. Öppen dörr, 2 Man Show, solvarm bil mot ryggen. Känslan av en bil full med hiphop-darlings på utflykt i eukalyptusskogen. Scones i sconeshuset. Köra tillbaka i beckmörkret med medrappande snubbe bredvid. Älsket på den stunden: total.

Tänk att bara de inledande tonerna på en låt kan poppa upp ett minne direkt. Känslan. Lukten. Skratten. Till och med tankarna.

José Gonzales är en liten balkong och söttung marijuanarök. Ben Sollee är tårar i halsen och sol på armarna och beslutet att flytta. Regina Spektor och Lily Allen en iskall vinterdag, iskristaller i solen och känslan av att här hör jag hemma.

En liten dagens på det kanske?

DAGENS VILL HA: Mer jobbtid innan semestern.
DAGENS KLÄDSEL: Mörkgröna tygsneakers, svarta strumpbyxor, svart kjol, svart/beige randig tisha, leopardmönstrad baseballjacka.
DAGENS SMINK: Maskara.
DAGENS FRISYR: Lilla my-tofs. Som vanligt.
DAGENS HÄNDELSE: Kaoset när folk skulle välja platser på kontoret imorse. Eller att jag slår huvet i en taklampa varje gång jag ställer mig upp pga felplacerat skrivbord.
DAGENS LÅT: Timbaland och Katy Perrys 'If we ever meet again'.
DAGENS PLANER: Jobba. Jobba och jobba.
DAGENS SAKNAD: Kramar.
DAGENS DUMMASTE: Att jag hällde ut kaffe på skrivbordet. Det var onödigt av mig.
DAGENS SJUKA: Sexskvaller från förra veckans möte.
DAGENS DROG: Vatten. Hur tråkig är jag?
DAGENS ROLIGASTE: Sexskvallret igen.
DAGENS FAVORIT: Mina kollegor.
DAGENS KÖP: So far ingenting.
DAGENS HUMÖR: Mycket mycket bra.
DAGENS ORD: Ahmen vad FAN!

En sån dag pt. jaghartappaträkningen

Den här dagen so far: fail. Förutom ett gulligt sms som fick mig att le på bussen imorse när jag förmodligen såg mitt suraste ut. Älskar gölliga sms. Men i övrigt: fail. Tappade passerkortet i hissen. Hissen åkte ner. Fick vänta upp hissen igen. Sen tappade jag mynt i receptionen som rullade längst in i ett hörn. Sen skulle jag koppla i en nätverkskabel och då spillde jag ut min fulla kaffekopp över hela skrivbordet och golvet. Sen blev det papperstrassel när jag skulle skriva ut. Sen fick jag kväljningar av tuggummit. Vet ej varför jag envisas med att tugga tuggummi när jag vet att jag tycker att det är så himla äckligt.

söndag, juli 3

"Mark all as read"

Ni hänger ju inte med mig som vi har bestämt så då blir det spam istället. Plus har saknat bloggy i veckan pga jobboverload så jag tar igen det nu.

Nu är det ormar på teve istället. Jag är inte ett dugg rädd för ormar, men fy fan vad äckligt att bli biten. Kommer så stänga av teven när spindlarna kommer.

På tal om ormar och orädsla så ville jag ha en husdjursorm när jag var liten. Och när jag hade tråkigt så cyklade jag till djuraffären och badade deras majsormar. Små tioårsarmar och meterlånga ormar. Såatte, vissa var ju lite coolare än andra när dom var små.

Kan inte titta, kan inte låta bli

Jag älskar naturprogram. Men det vet ni säkert redan. Förutom program om husdjurskatter. Couldn't care less about husdjurskatter. Hundprogram går dock bra. Man kan ju göra saker med hundar, typ leka och klappa och säga till. Anywho. Djurprogram. Har precis tittat på In the lion's den=mkt bra program, men nu började Jag har blivit biten. Alltså EUW. Ormbett, spindelbett, död vävnad. Men nu är det värsta: insekter som lever i en. Fick precis kväljningar. Så jävla äckligt och ändå kan jag inte sluta titta. Fy fan för insekter alltså.

Mat som inte rekommenderas

Har ingen som helst matinspiration när det är så här varmt. Plus kan inte handla för jag har semester om en vecka och jag vill inte slänga massa mat så jag borde käka upp det som finns i kylskåpet. Men jag är inte sugen på nåt som jag har hemma. Så jag gjorde popcorn till middag. Halva påsen är kvar och jag mår skitilla. Popcorn är visst äckligt.

Snygghorigt eller WT?





Coq au vin

Äh. Bytte till Morberg istället. Vad är vitsen med att sitta och titta på en tredygnspreparation av nån fiskgratäng, som innefattade såväl brinnande hö som dubbelkokad buljong, när jag inte ens käkar fisk? Nä. Nu ska jag lära mig göra Coq au vin och sen ska jag bjuda nån snäll på middag.

Rätt nyans av horighet

Jag kollar på matlagningsteve, fast har bytt Morberg mot Heston Blumenthal. Lagbar mat till science project. Skulle aldrig laga mat som tar dagar att göra och kräver tre kilo kött bara för att göra en buljong. Men det är kul att titta på. Dessutom målar jag naglarna horröda. Man måste vara så jävla noga med horröda naglar för att få det snyggt och tufft och horigt på rätt sätt istället för white trash. Största no-no: långa naglar. Fast långa naglar är iochförsig äckligt oavsett nagellacksfärg. Fransk manikyr på långa naglar ser ut som porrfilm. Naglar ska vara korta. Punkt.

Kvällsunderhållningen

Ni vet att det är söndag idag va? Och vad gör vi på söndagar? Jo, vi umgås. Vad har ni gjort i helgen till exempel? Jag har well, varit hemma och druckit vin och städat och legat i en park och läst en liten diktbok som var urgullig och lite lik en barnslig, gullig variant av Charles Bukowski. Även om herr Bukowski själv kanske inte alls skulle tycka om att bli jämförd med Tao Lin. Men tji fick han, för här bestämmer jag. Boken heter You are a little bit happier than I am och om man gillar moderna dikter så tycker jag att man köper den. Plus titeln är urfin!

Nu sitter jag och väntar ut sista tvätten i min fåtölj och har på musik på urhög volym precis bredvid. Jag vill duscha också, men det är så jävla svettigt nere i tvättstugan så det skulle bli helt ogjort om jag gjorde det nu. Alltså tänk er typ ångrummet på Titanic med ånga som bara väller ut. Så är vår tvättstuga. Man blir typ blötsvett efter 30 sekunder. Sjukt äckligt yo.

Jallefall. Umgås med mig nu. Sluta göra saker.

Dagens outfit

Komplett med modefötter och allt. Jag kallar den städtant goes lilla my. Outfit kommer komplett med otvättat hår och smutsiga fötter.



Städdag

Jag vet inte ens hur jag ska börja beskriva den lättnad som det lite kallare vädret bar med sig. Den här veckan är busybusy och min lägenhet är så extremt smutsig och gårdagens förlamande värme gjorde ingenting för att hjälpa. Nu är det korsdrag i lägenheten, städoutfit på och städande på hög nivå.

Ska:
Tvätta
Byta lakan
Panta flaskor
Göra rent ugnen
Städa ink. torka golvet

lördag, juli 2

Tlött

Är typ dödendödentrött. Kollar på filmer i soffan. Har verkligen blivit gammel tant, men fy fan vad gött det är att vara hemma en lördagkväll ibland. Framförallt med fyra dagars drickande i färskt minne. Sen att jag missar att hänga med urhärliga människor är ju lite av en fail, men förhoppningsvis kommer det fler tillfällen till det. Nu: Iron man. Älskar Robert Downey Jr. Alltså ÄLSKAR.

Det här med barn

Alltså jag är faktiskt sjukt bra med barn. Tre månader. Två år. Åtta år. Fjorton. Dom gillar mig. Dom gillar mig för att jag gillar dom. Och för att jag är lugn. Och van. Och tydlig. Sen pratar jag med dom. Och ni som är föräldrar känner kanske DOH! om det här, men jag har inga ongar så jag är glad över det här.

Bland det bästa jag vet:
När ett barn somnar i min famn
När ett barn väljer att gå till mig eller prata med mig
När dom skrattar nere i maggropen porlande för att vi har en connection.

Det kan göra en hel vecka bra. På allvar.

Should I stay or should I go?

Skulle bara gå hem, fräscha upp mig, käka nåt och gå ut igen, men värmen och eftermiddagsfyllan lade mig på soffan istället. Nu kommer jag inte upp. Det är dålig romkom på teve. Jag har vin hemma. Ska jag bli lite mer full och somna tidigt eller ta tag i mig själv och gå ut? Så himla jobbigt val.

Fifth day straight

Om jag kanske dricker vin? Eh ja. Det är lika gott idag. Hemligheten ligger i att hålla sig till en sort per dag och sen byta dagen efter. Igår rött, idag vitt. Till exempel. Hsr även ätit jordgubbar och läst skvaklertidning i nån bögglänta på Långholmen. Det där med bögglänta fattade vi lite sent faktiskt. Nu sitter jag på min bästastes balkong och pratar sex, killar och livet. Hur klyschigt?

fredag, juli 1

Bakisdag cont.

Om jag ligger hemma på soffan och dricker vin? Eh ja. Vin är gott, det är varmt, bla bla bla.

Ojdå.

Drack ramlösa. Glömde att jag satt i kontorslandskap nu. Rapade. Kände fyra huvuden vridas åt mitt håll. Vi säger att jag bjuder på den för att det är fredag.

Har jag sagt att jag älskar mitt jobb?

Flyttkaos aside så har jag sån jävla tur med mitt jobb. Vi får så himla mycket grejer och alla som jobbar här är så mycket mer än bara kollegor. Till och med våra distributörer är närmre än kollegor i många fall. Idag hade vi en avtackning för en kollega och halva kontoret grät. Sen åt vi glass och övningskörde den nya streettrenden kontorsstolsåkning. Jag var bäst. Eller så var det bara jag som åkte, det beror på hur man ser det. Men iallafall, för gånger när jag är sur så kan det vara bra att ha i åtanke att jag faktiskt tycker att mitt jobb är fantastiskt ganska många av dagarna.

Önskefredag

ÖÖöööööörgh. Jag har ätit pizza och druckit cocacola och nu är jag typ DÖD. Om jag fick önska vad jag ville så skulle jag i detta nu bli upphämtad i en bil, utkörd till ett hus på landet (med A/C), inhyst i en famn hos en kille som bara skulle ta hand om mig. Säga stackars och klappa mig på pannan och pussa mig på kinden och placera mig i en hängmatta i skuggan. Och på nåt magiskt sätt tycka att jag är SKITHET trots bakishet och spritandedräkt. Tyvärr skulle väl den kraken vara tvungen att vara lobotomerad för att tycka det, men hey, när man är bakis krävs det ändå inte så mycket brains.

Istället: Ett äckelkvavt kontor, en halvdrucken cola och en STOR hög jobb.

Typisk bra fortsättning på en bra dag

Pappa mailar att boendet i Italien är bokat nu. Vi ska bo här. Stackars, stackars mig.

Typisk dålig start på en dag

Hungrig. Bakfull. Trött. Receptionen har slutat sälja mackor. Skrivborden står huller om buller helt dammiga. Dator och skärm osv i en låda. Inga förlängningssladdar. Det är varmt.

Alltså yyyyyyyyl. Det är synd om mig.

Fredag, folket!

Woho! Jag kan stå upp. Jag har inte ont i huvet och jag tog lite sovmorgon så nu är jag strax på kontoret. Det ska bli hemskt spännande att se hur mycket kaos det kommer bli med bakfulla människor med sina skrivbord i kartonger nånstans i lokalen. Orkar så inte med att hålla på och installera datorer osv så det hoppas jag är gjort redan. Längtar redan efter pizzalunchen. Kanske för att jag inte har käkat frukost än. Jävlar vad jag tjatar. Nu är det iallafall snart helg. Yey.