onsdag, december 31

Det är svårt att sätta ord på det bräckliga. På det gamla invanda, fast ändå helt nya som vi upplever i princip varje dag sen hon försvann. Det är som att gå på tjock is som när som helst ändå kan försvinna under en. Mitt svåraste är balansen mellan att nu är nu är nu och att inte glömma allt vi fick. Jag gör gärna det annars, glömmer alltså. Har aldrig varit den som reminiscat över tider som varit eller längtat tillbaka. Jag har flyttat över halva jordklotet två gånger och ingen av gångerna har jag längtat tillbaka. Jag har förlorat fina vänskaper av flyttandet, och fast jag tänker på alla dom personerna med kärlek när jag tänker på dom så händer det inte så ofta. Då var då var då.

Mitt minne är väl lite avskavt som bäst. Jag kan komma ihåg, men jag gör det sällan. Jag försvinner in i mina andra världar; pinterest, böcker, tecknad film, serier och lever i framtid, i nutid, men sällan i dåtid. Det har alltid fungerat för mig. Det har alltid fungerat, och nu är jag livrädd för att det ska fungera igen, samtidigt som jag måste att det fungerar för annars orkar jag inte.

Jag är livrädd för att glömma mamma, men just nu orkar jag inte tänka på alla minnen för jag har ingen energi att vara i mörkret och famla. Jag vill ha kvar allting så jag kan ta fram det med en smäll så fort jag orkar, men tänk om det försvinner som så mycket annat gjort om jag inte håller minnet levande?

Det är fan inte alltid lätt att vara en människa, det ska gudarna veta.

tisdag, december 30

Hoppar också på tåget med årssummering

Jaha, jag har ju gjort det här i fyra år nu så vi kör väl en femte gång? Man kan hitta andra år här här och här och här.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Miste en av mina föräldrar. Jag hoppas det dröjer en miljard år innan jag behöver göra om det.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade jag nyårslöften? Eftersom jag inte vet det så gissar jag att jag inte gjorde det.

3. Kommer du ha några nya för nästa år?
Jag vet inte. Jag tror inte det.

4. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja. Jag är snart inne på mitt trettioandra år och är liksom i den där åldern när folk får barn. Så ja.

5. Dog någon som stod dig nära?
Ja fy fan.

6. Vilka länder besökte du?
Italien (Rom). Frankrike (Nice). Monaco (Monte Carlo). Tyskland (Berlin).

7. Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
Lugn. Lycka. Jag önskar mig ett år där jag får vara genuint lycklig, iallafall stundtals.

8. Vilket datum från år 2014 kommer du alltid minnas, och varför?
27 maj. 19 juni. Inte av speciellt roliga skäl.

9. Vad var din största framgång 2014?
Absolut ingenting. Eller absolut allt. Att jag orkade, att jag orkar, att jag ändå är lite hel nånstans.

10. Vad är du mest nöjd med?
Mitt förhållande. Att det står som en cementgrund när allt annat vajar.

11. Största misstaget?
Jag tror inte på att tänka på misstag. På riktigt, jag tror att alla skulle må så himla mycket bättre om dom slutade tänka så mycket på att misstag är misstag. 

12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Förutom smågrejer som skrapsår och skärsår (från matlagning/papercuts) och nån förkylning så nej. Det är helt okej om 2015 också fortsätter på det spåret.

13. Bästa köpet?
Lägenheten. Jag älskar älskar älskar vårt hem.

14. Vad spenderade du mest pengar på?
Lägenheten, sen bilen, resor och förmodligen mat.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att jag har så himla fina kompisar. Att jag är så himla kär. Att nån annan är så himla kär i mig. Att folk står ut med mig trots well, allt.

16. Vilka sånger/band kommer alltid att påminna dig om år 2014?
Ingen som känns ahmen den är SÅ 2013. 

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Sjukt sjukt sjukt mycket ledsnare.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat tror jag. Varit lite bättre på att ringa folk.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Jag vet faktiskt inte. Ätit?

20. Hur tillbringade du julen?
Jag var i Karlstad hos pappas bror med hans familj och barnbarn, pappa, min syrra och hennes kille. Det var mysigt.

21. Hur många one night stands?
Exakt inga.

22. Hur många har du nobbat?
Exakt inga här heller, men det gör inte så mycket längre.

23. Favoritprogram på TV?
Oooh, det här har ju ändå varit året av skräptittande. Varje gång jag är ledsen så tittar jag på sånt som kritiker fnyser åt. Till exempel: Revenge, Nashville, Drop Dead Diva. Jag gillade kanske den sista mest.

24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Sluta hata folk. Det är helt jävla ogivande att hata personer. Hata döda ting istället, du vet datorn, dörren, skorna, spegeln, whatever.

25. Bästa boken du läste i år?
Jag kommer helt ärligt knappt ihåg vad jag har läst i år så för en gångs skull ingen. Jag läste däremot en hel hög askassa böcker som andra gillade, bland dem Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande och den där Gillian Flynn-boken Gone Girl. Varför gillar alla så mycket?

söndag, december 28

Till alla er som väntar längtar undrar

Sitter i soffan bredvid Andreas och kollar på när han gör klart vår bröllopsinbjudan och så kom jag på att vid den här tiden för två år sen så mailade vi för fullt. Jag tror att Andreas till och med bjöd ut mig idag och nu ligger han här bredvid och ska gifta sig med mig om några månader. Jag gick in på Mazily och kollade vår gamla konversation och det är så gulligt alltihop. Två år alltså, ingenting men samtidigt eoner av tid. It can obviously happen. It does happen. Jag lovar.

fredag, december 26

Meddelande om borttagande av ord

Sötnöt. Snälla rara gulliga SLUTA FÖR I HELVETE ANVÄNDA DETTA VIDRIGA ORD. Alltså really, använd a-l-d-r-i-g mer det ordet.

tisdag, december 23

Sallen blev fantastiskt god, enligt uppgift till och med extremt lik vanlig sill. Så god så att jag fick göra en ny senapssall idag för den gamla tog slut igår när vi hade lilljul med Andreas. Jag firar med att streckkolla på Suits, äta tacos och göra en vegetarisk och en vegansk jansson. "Jansson". Grönsaksgratänger kanske jag ska säga. Imorgon åker vi till min farbror i Karlstad och firar jul och på juldagen åker vi till farmor i Sunne och äter julmat. Igen. Jag fick en spadag på Sturebadet i julklapp av min kille. Han vet vad jag behöver den där mannen. Annars intet nytt under solen. Ta hand om varandra och krama på dom du tycker om. Kram!

lördag, december 20

Julskinkan blev urgod och jag har också gjort vegetarisk sill på aubergine. Jag har ju aldrig ätit riktig sill eftersom jag är allergisk mot fisk, men nu har jag blivit tipsad om det här och har gjort en vanlig och en senapsversion och imorgon blir det provsmakning. Imorgon är också dagen vi köper julgran och hämtar syrran och hennes kille på flygplatsen och gör den här familjen komplett. Det ska bli supermys.
Jag är i Lidköping och håller på att griljera skinka as I type. Vi tog maos lilla röda och gasade iväg imorse och jag har således sett solen ända fram tills halvfyratiden idag. Det var...underligt och förunderligt. Igår var vi på A Christmas Carol på maximteatern och om ni inte har några julplaner och är i Stockholm så tycker jag att ni ska kolla om det inte finns några biljetter till det. Så himla mysigt! Äeh, men måste sluta nu för skinkan är tydligen köar. Hejhej.

torsdag, december 18

Såatteh jag är typ klar med alla julklappar. Typ. Jag har bara en liten grej kvar till Andreas och kanske nåt litet till pappa och sen är jag klar. Det känns som att jag har ett berg med grejer jag ska fixa på jobbet och jag gör ingenting. Är det inte typiskt?

onsdag, december 17

And it's back

Hej? Hur mår ni? Jag mår rätt bra, faktiskt. Idag ska jag träffa en kompis och lyssna på hennes dejt från igår och mysa lite hemma. Nu när jag är medlem av Den Mörka Sidan så tycker jag att det är sjukt roligt att höra dejthistorier och framförallt är det ganska roligt att se folk man tycker om lite så där halvt nyförälskat spattiga. Igår åt jag lunch med min kanske äldsta killkompis, inte i ålder men i år vi känt varandra, och imorgon ska jag käka lunch med Sofia och sen ta en öl med en av dom där killarna från min studietid som jag gillar så himla mycket. Åh, och igår käkade jag middag med Lisa. Och på fredag ska jag gå på A Christmas Carol på Maximteatern och käka middag på En halv grek plus turk med Nellie och Andreas. Alltså jag gillar alla ovanstående så himla mycket och jag är så himla glad över att jag har dom. 

I övrigt så var han den där killen jag alltid hälsade på i den där stugan, och ibland trodde att jag kanske var kär i, hemma hos oss på middag i måndags. Jag gillar min snubbe oerhört mycket för att han tycker att det är självklart att jag ska få ha kvar min vänskapsrelation (without the added sex, mind you) och det var faktiskt mycket trevligare än vad jag trodde att det skulle vara. 

När det gäller det emotionella måendet så är det under kontroll. I fredags bröt jag ihop och grät i två timmar och tyckte att livet var jävligt jobbigt och mörkt och jag kan eventuellt ha sagt att vi ahh-haa-ldri-hig gör nåt mysigt ihop längre och att jag känner mig så eehhh-heen-saa-haam. Eventuellt även också att livet är helt ovärt att leva eftersom det bara är jobbigt hela tiden. Den känslan har gått över nu. Det svänger fort inne i mitt huvud, det får man ge det.

Vad händer hos er då?

lördag, december 13

DET ÄR SOL UTE OCH BLÅ HIMMEL JAG VET INTE VAR JAG SKA TA VÄGEN FÖR JAG ÄR SÅ CHOCKAD. Närå. Jag är hos Andreas pappa, fast pappan himself är på sjukhuset där han återhämtar sig från operationen som tog bort cancern. Ser ni vad fina orden är? Tog bort cancern. Ser ni? Känner mig ganska jävla lycklig och lättad över det. Idag ska vi handla julklappar och snart ska jag få frukost på sängen. Det var allt.

onsdag, december 10

Vi är sams nu

Jag är så trött idag. Startade ett jättekonstigt bråk med Andreas igår (av alla dagar) och gick till och med hemifrån i en timma för att jag var så jävla sur, trots att vi har lovat varandra att inte göra så. Han var ju smart nog att fatta att det är situationen som är den egentliga ilskehärden, men att det är lättare att vara arg på en person än på universum, men så smart var inte jag. Och när jag blir arg så blir jag så jävla arg och (inombords) helt MEN HUR SKA VI KUNNA HA ETT LIV IHOP?! och undrar om vi inte har kastat oss in i att gifta oss och är jag verkligen kär (absolut INTE om jag tänker efter när jag är inne i arget, absolut SJÄLVKLART om jag tänker efter alla andra tider) och kan vi ens prata med varandra? Och inne i den stunden så är allting så himla jobbigt, för i mitt huvud så blir det typ error och så undrar jag vad ens meningen med livet är när det ska vara så jävla jobbigt? Varför finns vi ens? Varför ska man ens leva? Ahmen ni fattar ju nivån. Sen grät jag i en och en halv timma medan Andreas egentligen behövde jobba och imorse så vaknade jag med rester av tårar i hela ansiktet och helt plufsiga ögon. Hurra för livet ändå hörrni.

tisdag, december 9

Har en miljard tusen saker att göra och var precis tvungen att göra det där viktigt/inte viktigt/bråttom/inte bråttom-diagrammet för att lugna ner mig lite. Det kanske inte hjälpte så där svinmycket eftersom det känns som att allting faller inom viktigt/bråttom-rutan, men jag har iallafall gjort tre viktiga grejer sen jag skrev ner det så det är ett stort framsteg. Annars längtar jag efter att köpa julklappar, göra julgodis och rätt så jävla mycket att sova bredvid min kille för en gångs skull. Mmm...min kille.

måndag, december 8

Det är SÅ RENT här hemma och det är SÅ SKÖNT! Går runt och tar hyllor och lister och väggar och mumlar best money spent ever som en galen person. Har slängt i tvätt nummer två och ätit mackor till kvällsmat (wåh åh åh mackor till kvällsmat, mackor till kväällsmat wåh åh åh mackor til kvääällsmat), pratat med min kille och ringt försäkringsbolaget om den nya bilen. Status sjuk förälder: doktorerna verkar positiva till att få bort skiten med operation. Chans att allt blir bra: hög. Snälla håll tummarna för det. Tack!
Jobbar som bokföringstant idag. Det är rätt roligt med bokföring faktiskt, på tal om avdelning saker jag aldrig trodde att jag skulle säga. Det är i och för sig roligt för att jag har bokfört allt ordentligt från början och nu mest behöver sitta och bocka av och dubbelkolla så att allting är med, men ändå. Vi har städare hemma idag. När jag gick imorse stod hen uppe på en stege i köket i färd med att plocka ut våra kokböcker för att komma åt att städa under. Dom frågade om jag ville att dom skulle byta lakan, jag sa ja och lade fram nya sängkläder på sängen. Alltså det känns så sjukt lyxigt att veta att det är rent hemma när jag kommer innanför dörren i eftermiddag. Nu känner jag mig ännu mer grinig över att städning ses som lägre status än säg restaurang (en kan lika gärna städa själv som laga mat själv, bara det att när man betalar för det så är det ett proffs som fixar), eller nagelsalonger eller massage eller måleri eller, ja jag kan hålla på ett tag. Eftersom vårt samhälle är uppbyggt kring att betala för andras slit på ett eller annat sätt så förstår jag inte varför just (vitt) städande ska vara det vi tycker till om. Säg gärna emot mig. Jag har lärt mig massor genom att folk har sagt emot mig i den här bloggen. Till exempel kommer jag ihåg när jag frågade varför förskolor hade en skolplan eller vad fan hen nu kunde vara bra för? Eller när jag aldrig i hela liiiiiivet kunde tänka mig att kalla mig själv feminist? Håhå jaja, det är tur att en kan lära sig saker här i livet.

lördag, december 6

Tänk vad man vänjer sig vid saker. Första kanske sex månaderna när jag och Andreas blev ihop så kunde jag verkligen verkligen verkligen inte somna på grund av ljud och rörelser och nån annans platstagande i sängen och nu har jag skitsvårt att somna utan. Jag åkte till pappa idag och ägnade kvällen åt hämtpizza och drop dead diva medan min far valde ett glöggalej. Imorgon ska vi gå på stan, pappa och jag, och välja glasögon till honom. Och lördagsfika, som man gör här i stan. Och kanske köpa nån julklapp eller så om vi får feeling. Älskar att vara med/hos pappa. Han är min andra stora trygghet i livet och just nu behöver jag papparet och eftermiddagskaffe och fotboll på teven. På söndag ska jag köra hem vår nya (mammas gamla) bil (som vi har köpt). Jag är milt sagt ganska exalterad över det här bilägandet. Skönt att ha nåt att vara exalterad över ändå tänker jag.

fredag, december 5

Livet ditt jävla lilla as

Just när jag gick omkring och tyckte att livet ändå kanske är värt att leva och hade slutat med mina superdeppiga weltschmertzanfall så skickade livet oss in i en ny jävla oroshärd. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva om det här för jag upplever inte att det är min sak att skriva om, samtidigt som jag måste få använda det här som utlopp. En till förälder har fått cancer. Det är inte på min sida. Det innebär operation nästa vecka och förhoppningsvis en jättebra chans att bli av med den (snälla snälla snälla universum, låt det bli bra den här gången). Men ändå. Det är skitjobbigt. Jag har varit asledsen hela veckan. Jag känner mig som ett as som är så hysteriskt ledsen. (Låste in mig på toaletten och grät rakt in i handdukarna på handdukstorken och trodde att jag inte skulle höras för att bespara Andreas. Det funkade inte.) Det är inte helt lätt att balansera på kanten av sin egen sorg och samtidigt vara ett stöd och positiv och peppig, det ska gudarna veta. Vi gör så gott vi kan. Vi pratar med varandra. Vi försöker rymma allting hemma. Och nu håller vi allihop så jävla många tummar som det bara går för jag orkar fan inte en gång till. Eller jo, det måste jag väl isåfall, men jag vill inte. Jag vill att allting ska bli bra och sen vara strawberry fields and glittery unicorns i resten av alla jag känners liv.

torsdag, december 4

Bryter tystnaden med en liten lista

Jenny vill att jag svarar på lite frågor och vem är jag att säga nej till nåt sånt när jag egentligen (VERKLIGEN) behöver jobba.

1.) Hur kommer jorden att gå under?
Fy fan vilken fråga Jenny. Jag hatar att tänka på rymden och döden och slutet och sånt för varje gång känner jag mig bara som en liten lort som inte spelar nån roll och när jag känner mig som en liten lort som inte spelar nån roll så känner jag att livet inte spelar nån roll och att jag lika gärna kan dö här och nu. Men okej. Jag tror inte att jorden kommer gå under på rätt länge och jag tror att det kommer ske för att solens liv som stjärna slutar och den expanderar och äter upp jorden, eller hur dom nu säger att det ska gå till.

2.) Hur ser ditt liv ut 2035?
Nu var jag tvungen att tänka till hur gammal jag kommer vara då och kom fram till att jag kommer vara lite drygt femtio. Jag hoppas att jag har utflugna barn, eller barn som går sista åren på gymnasiet. Jag vill vara VD för ett medelstort företag, kanske i fasen efter den värsta tillväxten. Jag har en bokklubb och en lägenhet med massa stora rum och kakelugn och fina inredningsprylar som vi har samlat på oss under åren. Andreas är mitt livs stora kärlek och vi tar söndagspromenader och tittar på teve från samma hörn i soffan. 

3.) Dina tankar om städhjälp?
Mitt största problem med städhjälp är folk som förminskar städande som yrke. Jag köper inte grejen med att man faktiskt inte kan bygga en vägg själv, men alla kan städa sin egen jävla skit. Så länge ROT finns kvar ska RUT finnas kvar, något annat vore sjukt ojämställt i mina ögon. Jag tycker att RUT är en svinbra grej som har gjort dåliga, svarta, underbetalda jobb till vita med förmåner och vettig lön. Jag tycker att RUT har höjt status på ett (tyvärr) kvinnodominerat yrke. Jag tycker att städning bör likställas med vilken annan tjänst som helst när det kommer till status. Jag tycker att dom som städar får alldeles för lite kredd för det jobb dom gör. Det finns få saker som gör mig gladare och lyckligare än ett städat hem och ja, jag funderar på att anlita en städfirma på månatlig basis. Vi drar igång med en storstädning av vårt hem på måndag och om det blir bra så tror jag att vi kommer fortsätta. 

4.) Vem skulle du gifta dig med, ligga med och döda – Stefan Löfven, Anna Kinberg Batra och Annie Lööf.
Fy fan. Jag skulle hellre peta ut ögonen med en gaffel, men okej: jag skulle gifta mig med Annie Lööf (man kan ju skilja sig), ligga med Anna Kinberg Batra (hon ser lite vild och arg ut, typ fylleilskeligga) och döda Stefan Löfven (världen behöver inte fler fackgubbar). (Hej Säpo om ni har bevakning på dom orden. Jag menar givetvis absolut inte i verkligheten. Detta är inte ett hot.)

5.) Du ska skriva en kontaktannons i tidningen på 30 tecken (mellanslag ej inräknat) – hur ser den ut?
Soffromantiker söker livsglädje

6.) Vilket är ditt favoritinlägg på din egen blogg?
Jag har skrivit 4220 inlägg i den här bloggen över nästan sex års tid. Jag vet inte riktigt om jag har ett favoritinlägg, men jag skummade igenom lite grejer nu och jag gillar ju det här ändå. Det var rätt smart skrivet av mig tycker jag.

7.) En liten text på temat ”om jag lämnar dig nu” – kan handla om Sverige, en stad, en partner osv.
För mig är just den här frågan faktiskt helt omöjlig att svara på för det finns för mycket död och skräp i mitt liv för att jag ska orka tänka på en frivillig separation, även om den är fiktiv och även om den handlar om ting istället för personer. Om jag lämnar dig nu skulle det vara för att gå och köpa mjölk typ. Haha, fan vilken fantastisk titel på en bok. Pax för den om jag nånsin skriver nån. 

8.) Vad tror du kommer att hända 2015?
Det enda jag har lärt mig med livet är att ingen har någon som helst aning om vad som kommer hända sen, så pass. Världen går inte under och allt kommer vara more or less the same in the big picture, men för den enskilda individen? Oändligt mycket kommer hända för alla.

9.) Vad vill du ska hända 2015?
Jag vill att alla jag känner ska få vara friska. Jag vill gifta mig. Jag vill åka nånstans med Andreas och bara sitta på en uteservering och hålla handen och kolla på horisonten. Jag vill hälsa på min syrra och hennes kille i Brighton. Jag vill ha en lång sommarsemester. Jag vill att det går bra för mitt jobb. Jag vill ha en ordentlig vinter, en kort vår, en lagom varm sommar och en skön vinter. Jag vill att alla jag känner ska få vara friska. Jag vill att alla jag känner ska få vara friska. Jag vill att alla jag känner ska få vara friska.

10.) Vem i din familj/på ditt jobb/av dina vänner vet om att du bloggar och vad tycker de om det?
Pappa, syrran och Andreas vet. Jag tror att min syster läser, pappa vet inte adressen och Andreas har nog kollat in den typ två gånger sen jag berättade. Han är liksom unfaced med den här delen och tycker lite att det väl är mitt privata och inte hans grej att läsa. Jag fattar inte alls hur han resonerar där för själv hade jag varit besatt av att kolla om det var tvärtom. Dom flesta jag känner vet att jag bloggar och har nog fått adressen nån gång, men det är inte så att jag annonserar att jag har den här gamla trasan. Det var liksom lite svårt att undvika att berätta när nästan halva mitt umgänge plötsligt kom från nån oklar internetgrej. Jag vet inte riktigt vad dom tycker. Jag försöker att inte hänga ut andra här. Jag försöker göra den här till min och inte till nån annans och jag tror att det går rätt bra.