tisdag, november 30

Ahmen skärpning för fan

Jag ångrar mig. Att inte kunna skilja på de och dem eller honom och han eller särskriva eller skriva fel i lite engelska uttryck är en piss i havet i jämförelse med de jävla nötterna som tror att man kan göra flera kommatecken i rad. Man KAN göra flera punkter i rad, flera utropstecken i rad och eventuellt flera frågetecken, men aldrig nånsin flera kommatecken. Helst gör man inte flera skiljetecken i rad nånsin, men det här,,,, är inte okej. Jag får fan migrän här bakom datorskärmen.

Dagens rätt

Ska göra chili con carne ikväll. Hett, hett när det är kallt, no? Tänker avokadosallad, hemgjord tomatsalsa och lite. Okej, här blev jag avbruten av ett jobbsamtal och han som ringde avslutade med kram. Det är andra gången jag pratar med honom i telefon och han avslutar med kram. Folk alltså.

Ja iallafall. Ikväll blir det chili.

En sån dag pt. har tappat räkningen

Jag har ont i ryggen där njurarna sitter och är en smula orolig för att jag har fått urinvägsinfektion. Dessutom tror jag att jag har en förkylning som bara väntar på att jag ska fucka upp immunförsvaret med alkohol. Och imorse när jag åt frukost så bet jag mig i kinden så hårt så det nu känns som om hela högersidan av munnen är svullen. Jag typ läspar. Oh. The. Horror.

My favourite memory

Jag var nio år och hade precis fått en ny cykel. Det var en mountainbike med tjugoen växlar och handbromsar. Den var överstrykningspennagul med svarta färgstänksblobbar och det var den finaste cykeln jag nånsin sett. Dessutom luktade den gott; gummi och nytt. Solen sken och det var sådär varmt som det bara är de första vårdagarna, när huden värms fast vinden fortfarande är lite kall, och fåglarna kvittrade sådär vårigt från träden på torget utanför vårt hus. Mamma, pappa och jag, förmodligen min syster också, cyklade iväg i samlad tropp till Skutberget för en picknick och lite lek i nån lekpark. Den känslan, den stoltheten, när jag cyklade lite före mamma och pappa, snabbtsnabbt uppför backen i solen och det luktade torkande asfalt och löv, den känslan glömmer jag aldrig.

Tänk om jag hade bott i en våning på Östermalm

Sex timmar tog det att få rent och fint här hemma. På sex timmar hann jag tvätta, skrubba rent över köksskåpen, sortera skräphögen i köket, dammsuga, laga mat, dammtorka i kök och vardagsrum, städa toaletten, dammsuga soffan, köpa blommor, byta tavlor i två ramar, hämta julsaker på vinden, stryka lite, klä granen, hänga upp och vika ihop kläderna/mattan på mitt golv, byta lakan, duscha och borsta tänderna.

Jag bor på 36 kvadrat och det tog sex timmar att göra det där och då fuskade jag ändå lite. Jag har sovrumsfönstret kvar att fixa och julkartongen ska upp på vinden och den nya tvätten ska vikas, jag måste laga matlådor och jag har fortfarande inte bakat.

Hur fan gör man när man bor i typ hus? Tar det hela veckan då eller?



måndag, november 29

Taking it too far pt.2





Taking it too far

Jag strök precis en kökshanduk. Alltså en handduk jag kommer använda till att torka av knivar och spill och golv. Strök. Jag. Amen.



Dinner for one





Hit me.

Jag ska vara duktig flicka idag dvs. storstäda, julpynta, baka, laga mat och sånt. Jag vill ha brödrecept av er. Snällarå?

Idag ignorerar vi

Att jag kanske blir av med körkortet eller Linn, du kommer bli av med körkortet. Det finns inget kanske i det, som min pappa säger.

Att jag har tvättid ikväll.

Att jag inte har legat på hundra år.

Rule of thumbs

Om du inte kan skilja på de och dem, använd dom. Okej? Du förstör nämligen hela min morgon när jag får ett mail om att dem tyvärr inte har ringt tillbaka eller att du tar han om de. While we're at it så kör vi en repris också: Det heter back in the daY, inte back in the dayS. Och loser, inte looser. Lose = förlora, loose = lös.

Japp, då glömmer vi och går vidare som bättre personer.

My first kiss

Kan ni läsa om här. Efter det så kysstes vi i mörka rummet på fritidsgården, där alla par satt på rad längst väggen och den stackarn som var ensam fick sköta lysknappen och sen var det tunga mot tunga tills ljuset tändes igen. Man både ville och ville inte vara det par som fortfarande höll på när ljuset tändes. Och så hånglades det i Lottas garderob och i hennes rum som luktade tonårssvett och stearinljus, där vi hängde upp täcken i gardinstången för att få det mörkt och mysigt och dansade tryckare i timmar till Bryan Adams och Whitney Houston. Allt det här när jag var elva år gammal. Elva freaking år gammal. Inte konstigt att man är en sån slampa idag.

söndag, november 28

Please don't ask

Alldeles för en stund sen pratade jag med en kompis på telefon. Det var jättetrevligt, men som alltid när man pratar med någon som inte finns i ens dagliga liv så får man som singel frågan och hur går det med killarna då? Och bara sådär så hörde jag mig själv säga jorå, jag ska på date i veckan. Alltså, det ska jag ju inte. Jag vet inte varför jag sa så, men när jag väl hade sagt det så kändes det ju lite konstigt att försöka skämta bort det hela så ja, jag lät min kompis tro att jag ska på date i veckan för jag orkar inte förklara vad det är för fel på mig som aldrig kan hitta/behålla en kille.

Here's a hint: Jag vet inte. Hade jag vetat hade jag förmodligen gjort nåt åt det.

Ni i förhållanden där ute, snälla låt era singelvänner vara bara vänner utan singelprefixet ibland. Om dom har träffat någon så kommer ni förmodligen få höra om det iallafall. Vi förstår att ni vill väl, men ibland kanske det, trots all välvilja, känns som att frågan egentligen är när vi ska bli lika lyckliga som er.

My dreams

Ett trädgårdsland fullt med grönsaker. Att få jobba med text. Evig kärlek.

Att få känna den ovillkorliga kärleken till ett barn. Per Morbergs kök.

Ett konto som inte är tomt i slutet av varje månad.

Bilsemester i Italien.

Extrem passion.

Lycka.

Saker vi igorerar idag

Att jag behöver klippa mig badly. Att jag nog borde gå till tandläkaren. Att jag inte borde använda kläderna från resan som golvmatta i sovrummet.

lördag, november 27

Triumfen i det lilla

Jag lyckades med nåt jag aldrig har lyckats med förut. Jag gjorde korv stroganoff och den blev GOD. Jag är rätt bra på att laga mat om jag får säga det själv, men korv stroganoff har jag aldrig lyckats med av nån anledning. Och ja, vi har korvtema just nu. Pank från resan remember?

Oh what a glorious morning

Jag hatar att vakna tidigt på helgerna. Imorse: 8.30. Nu ligger jag och mitt täcke och kollar på en dokumentär om kopplerihärvan i Malmö. Här går man och tror att Sverige har ett välfungerande samhälle, men nej. Ibland undrar jag om all pappersexercis i det här landet förstör de statligt anställdas empati och synen på människovärdet försvinner i pappersdammet? Att folk inte blir mer människor än ett nummer i en ärendemapp. Jag förstår inte hur tanter i medelåldern har så svag självkänsla att de inte kan be en fjortonåring om ursäkt när de gör fel utan istället tittar in i kameran och tomt säger att de inte vill prata om det. För gud vad jobbigt det skulle vara om det blir lite tryckt stämning när de vill hem till katterna och vardagslyxa med Amelia.

Kan inte vi smarta komma överens om att vi ska göra vårt bästa för att hjälpa andra? Och att vi ber om ursäkt när vi gör fel? Och att vi försöker slå bort vår inre mellanmjölkssvensk och säga ifrån åt dom som inte kan säga ofrån själva?

Snälla?

The last living slut

Istället för att snällt gå och lägga mig när jag för en gångs skull är hemma hyfsat tidigt har jag legat vaken till missinassen och läst ut en bok. I vanliga fall är jag inte ett jättefan av biografier, men The last living slut av Roxana Shirayi är fantastiskt läsvärd. Likt en kvinnlig Neil Strauss, som för övrigt är en av utgivarna, guidar hon dig genom trettio års trassel. Det är lycka i en rödprickig klänning i hennes barndoms Iran blandat med sex, droger och rock n' roll. En av världens kanske största groupies har inte helt förvånande blivit misshandlad, utnyttjad och utkastad, men ändå innehåller boken förvånansvärt lite bitterhet och förvånansvärt mycket glädje. Den är smutsig och sexig och jävligt välskriven. Mig höll den ju dessutom uppe halva natten så jag låter er dra era egna slutsatser av det.
Betyg: 4,5/5.



Ps. Notera tuffa naglar längst ner. Ds.

fredag, november 26

Kontraster

25 grader inomhus, minus 52 gradet utomhus. Champagne för 90 kronor glaset på Malmen, öl för 24 kronor flaskan på Kellys. Hungrig, mätt på kött och fantastisk tomatsallad. Ful på jobbet, nytt nagellack som jag kallar fun, perky and off in a good way.

Peoples, det är fredag.

Men hörru knugen, du är bäst när du håller käft och vinkar sådär sött med handen

Via De kallar mig Skrållan och Ett liv i exil hittar jag kungens fina försvarstal. Pardon me men hahahaha. Om nån undrar varför vi har en kung så är det här anledningen. Det är lite som en naughty Kendocka. Undra hur många hjärtinfarkter hans presschefer har fått genom åren?

Pressdirektiv: Så går du ut och säger tack för uppmärksamheten, kära s v e n s k a r. Givetvis är ingenting sant och drottningen och barnen är det viktigaste i mitt liv. Och så går du av scenen.

Kungen ba ok uhm ok....

Kära örebroare, jag gillar hundar som springer fort och låg, det gjorde jag ju för längesen och det var faktiskt ett annat riktnummer så det gills inte och drottningen förstår ju inte att det bara är ett skämt så för henne har det aldrig hänt. Sluta förstöra det för drottningen nu. Dessutom ska jag till Kina imorn och i Kina är det definitivt ett annat riktnummer så där gills det ingenting och jag har hört att kineserna kan skjuta bollar med muttan. Är det sant? Loligt isåfall. Iallafall så hejdå allihopa.

Presschefen ba omg mitt hjärta, jag dör.

Inga konstigheter

Hela kontoret är bakfulla och halva kontoret kom in efter halv elva idag. Tydligen stor fest igår, men det vet inte jag för jag gick hem och lade mig klockan nio. En sån jävla kärring har jag blivit. Dessutom är det 'utförsäljning' och jag har ett klädställ med kläder på mitt kontor som ska bli julklappar. Eller en viss mörkgrå kofta blev visst ingen julklapp utan min hållamigvarmpåkontoret-kofta. Jag borde jobba men roar mig med att skicka boktipsmail istället. Så himla bra anställd är jag så jag borde få nån form av pris.

What I wear today

Svart trosor, svart behå, svarta strumbyxor, svart underklänning, svart oversizetisha, mörkgrå stickad herrkofta, pippilångstrumpskor, lillamy-knut.

Det här hade varit så mycket roligare om jag bildbloggade. Men what's with the upprepning av header, listan?

torsdag, november 25

This week

Jag och mitt minne är inte så himla bra kompisar, men vi kan ju göra ett försök.

Måndag:
(kollar bloggen)Just ja, jag hatade lite på par och lyckliga människor i allmänhet. Lagade mat åt Lisa som annars äter yoghurt till alla måltider. Bakade bröd och städade lite. Ringde mamma efter åtta(!) missade samtal i helgen.

Tisdag:
Vanlig jobbdag. Gick hem i halkan och snålblåsten och typ somnade framför teven. Pratade med min lillasyster i telefon. Kollade på teve och gjorde äcklig mat.

Onsdag:
Cellprovtagning, usch men nödvändigt. Jobbade över och kom hem vrålhungrig. Åt två mackor och tre små kanelbullar. Gick och lade mig 20.30.

Torsdag:
Vaknade tidigt utan klocka. Hurra! Jobbjobbjobb, mötemötemöte. Fest i en butik, Petter ska spela. Slurp! Middag på Vapiano med jobbfolk. Inte bli full och inte röka. (yeah right). Inte gå till Kåken.

Fredag:
Gå till barnmorskan och ta blodtryck 9.15. Inte vara bakfull. Jobbajobbajobba. Äta middag på Malmen med två högskolekompisar. Bli lite full.

Lördag:
Sova länge. Läsa en bok. Gå på stan och hitta julpynt och nåt att ha på mig och kanske julklappar. Bli full med Stambyte.

Söndag: Sova länge. Inte vara för bakfull. Julpynta lägenheten. Baka. Laga mat. Vara huslig i största allmänhet. Läsa en bok. Se på romkoms.

Är det nån som tycker att sånt här är det minsta intressant?

Oops..I did it again

1. "All Families are Psychotic" - Douglas Coupland; Paperback; £4.76

2. "A Certain Age" - Rebbecca Ray; Paperback; £6.35

3. "Skippy Dies" - Paul Murray; Paperback; £7.73

4. "Starter for Ten" - David Nicholls; Paperback; £4.24

5. "Barrel Fever" - David Sedaris; Paperback; £5.85

5. "A Wolf at the Table" - Augusten Burroughs; Paperback; £5.51

6. "All My Friends are Superheroes" - Andrew Kaufman; Paperback; £5.27

Sold by: Amazon EU S.a.r.L.

Inatt jag drömde

Om jag ibland undrar varför jag inte har nån kille så kan det här vara en del av svaret: Inatt vaknade jag liksom av att jag satte mig upp i sängen och sa högt för mig själv Perksen med vintern är ju att det är allmänt befogat att fisa under täcket. Vadå? Ja, för värmen.

Hjälp, jag är av kvinnokön och dumihuvet

Men vad i helvete är det här? Om man är tjej så fösståj man inte lika mycke som alla tuffa killaj och då behövej man sjyddas lite gjann? För det är bara barn och kvinnokön som går på reklam, det vet ju alla.

Och while we're at it: Sverige för i helvete, sluta vara en sån jävla daddastat. Jag vill inte leva där staten bestämmer ALLT. Jag förstår att det inte är bra för hälsan att röka och att det kostar staten oerhört mycket pengar varje år, men det gör chips och godis och för stora portioner och för lite motion och färdigrätter och cocacola och glass också. Ska vi förbjuda det också? Nollvision på socker. Nollvision på Felix färdiglagat. Nollvision på kvinnor utomhus efter fem. Och inomhus för där finns det också farligheter. Nollvision på kvinnor kanske? Det skulle ju lösa problemet. Varför inte ha en kontrollant på varje person som ser till att vi äter fem frukter per dag och motionerar trettio minuter och äter hemlagad mat och sover åtta timmar om dygnet och aldrig dricker mer än ett halvt glas rödvin? Då blir ju dessutom arbetslöshetsfrågan ett minne blott.

Walking in a winter wonderland

Jag älskar Sverige. Jag älskar vinter. Jag älskar snö och kallt och mörker. Jag är alltså inte ironisk här, det är sant. Ett litet minus är väl hur trångt det är på bussen på morgonen när alla har michelinsizeade jackor på sig och man får massa sånt där vant/möss/halsduksludd i ögonen hela tiden, men i övrigt: fkn love vinter.

Alltså så här mycket älskar jag vinter: jag vaknar AV MIG SJÄLV innan klockan sju på morgonen så jag har tid att duscha och föna håret (tar trettio minuter) (ja, på riktigt) och äta frukost hemma och ändå hinna med tidiga bussen som inte är äckelfull. För er som inte vet så händer det aldrig annars. I don't do tidiga mornar.

onsdag, november 24

Don't fuck with me mister

Har ringt jurist ang. ventilationsskiten. Ser ut som att jag kanske inte är den som ska punga ut after all. Jobbade dock över så jag kom hem och var vråkhungrig och jag har inte hunnit bygga upp nåt matförråd än så det blev macka och kanelbullar. Hembakt visserligen, men det hjälper väl inte så himla mycket egentligen.

En sån dag pt. infinity

Jag hade högt blodtryck på den dära övre mätningen imorse (138/80 vad det nu betyder). Barnmorskan ba äru stressad? Jag ba eh jag HATAR sånt här så jag är nog nervös och så låg jag och nöp mig i handen för en sekund sen för mitt freaky minne fick för sig att det gjorde ont och så sprang jag hit för jag trodde jag var sen. Och så har jag rest jorden runt nyss så jag har dubbla jetlags och så drack jag varje dag i tre veckor och rökte upp en limpa cigg på samma tid fast jag inte röker. Så nu ska jag gå dit igen på fredag för att provmäta igen. När jag inte är så spänd och stressig. Nu har jag ont i huvudet och sitter och googlar högt blodtryck och tror att jag ska dö. Och så är min skrivbordslampa trasig så jag ser typ ingenting och då får jag ännu mer ont i huvudet. Jävla skitdag.

Är det nån som fattar frånluft dvs. hjälp?!

Okej, jag behöver ju tydligen frånluft i köket i min lägenhet. Vår OVK besiktning har inte gått igenom (?) och jag måste åtgärda detta. Jag har googlat och googlat och googlat och jag fattar fan ingenting. Funkar en kolfilterfläkt? Hur vet man om det funkar eller inte?

Är det nån som vet sånt här? Eller är det nån som vet nån som vet sånt här? Snälla snälla förklara isåfall.

What's in my bag

Men gud så tråkigt.

:: Plånbok innehållande 1 Visakort, 1 Mastercard, 1 passerkort till jobbet, 1 Frequent Flyer Quantas, 1 SL-kort, 23 kronor i blandade mynt, 40 kronor i sedlar.

:: iPod och gula små in ear-lurar

:: Rosebud läppbalsam

:: Matlåda med gårdagens äckliga rester

:: 2 clementiner

:: Cold and flu-tabletter

Just do it

30 minter kvar till cellprovtagning. Jag hatar cellprovtagning. Men jag inser nyttan/nödvändigheten. För två år sen var min kompis på cellprovtagning. Dom hittade förändringar, men det var nog ingen fara. Fast det var det, en vecka senare ringde dom och sa att proverna visade på ondartade tumörer som dessutom hade spridit sig till lymfkörtlarna. Hon fick 24 timmar på sig att besluta om hon först ville göra en IVF-behandling och frysa ägg innan dom opererade bort hennes äggstockar. 4 veckor hormonbehandling, två operationer och sex månaders strålnings- och cellgiftsbehandling senare fick hon svagt positiva besked. Idag har hon fått beskedet att cancern är borta helt, men om hon inte hade gått på den där cellprovtagningen hade hon förmodligen inte funnits idag.

Så det är ju bara att svälja ångesten och gå dit.

tisdag, november 23

Spam

Familjen Sikström: jag DÖR. Gråter av skratt. Underbara familj. Älskar egentligen alla utom teaterfamiljen. Man ba men sluta spexa. Spex som humorform: helt ovärd. Man kan ju inte ens låtsas som att det är ironiskt roligt som man kan med t ex gbghumor.

Eh asså

Har dom döpt ungen till Tahilla? Tahilla? Mycket ska man höra innan örona trillar av.



Åh herregud

Då var det dags för sveriges skönaste familjer igen. Eh asså jag älskar familjerna dom har valt, så jävla mänskliga, men mamman i teaterfamiljen Oh äm gee. Hon är ju verkligen heeeelt bananas. Får min mamma att verka som värsta...värsta mellanmjölksmorsan.



Hur tänkte dom där?

Varje teaser för veckans arga snickarn-program innehåller jag har ALDRIG sett nåt liknande! Asså kom igen Kanal 5, lite bättre kan ni?

Sen undrar jag lite hur jag tänkte när jag gjorde mat idag? Ba tinade falukorven, satte på rött råris ( just known as the torraste known to man) och tanken var nog att göra korv stroganoff, men sen tog nåt i mitt huvud över och gjorde ungsbakad falukorv. När jag satte in korven i ugnen så ba eh vad fan har jag gjort för mat? Passar ju inte ihop alls.

Juxtaposition

Jag HATAR när det är stökigt i kök. Vill ha kliniskt rent, inte en pinal på virrovägar.

Jag ÄLSKAR när det är stökigt på mitt skrivbord. Vill ha stök och papper och pennor och sudd och grejer överallt.

My sibling

När jag var tre år och åtta månader fick jag en lillasyster. Jag hade vattenkoppor och fick inte hälsa på mamma på sjukhuset och jag bodde hemma hos min dagmamma, tror jag. Lite oklart varför jag bodde hemma hos henne, men så kommer jag iallafall ihåg det. Sen var hon liten och rosa och typ skrikig och jag fick hänga jättejättemycket med pappa. Det var en bra tid. Sen kom tiden då hon dyrkade mig. Mamma och pappa beställde blöjor i stora balar som kom levererade till dörren ibland och då brukade jag slänga över nån gammal filt och liksom leka häst. Anna ville också vara med så du tog jag skostället i trä som farfar hade gjort och slängde på en filt och så fick hon också en häst, om än en smula hårdare. Hon var nöjd. Och ibland när jag ville ha uppmärksamhet så brukade jag lägga mig på soffan helt slapp och säga med tillgjord röst Linn är död så hon började grina och ba mammammammaLinnärdöd.

Nu är hon 23 år och världens bästa syster. Visst, hon har ett humör som skulle få Gordon Ramsey att blekna av avund och hon kan ha en tendens att ö v e r d r a m a t i s e r a ibland, men hon är också världens roligaste människa. När hon ringde mig när jag var i Australien så fick hon mig att gråta av skratt efter trettio sekunder och jag tror att den där syskongrejen; att man har vuxit upp ihop och har gemensamma referenspunkter gör att man liksom förstår varandra utan att behöva förklara. Man kan gå pang på utan att förklara historia och hurvarnärvarför. Man kan ringa mittinatten och grina och man kan säga jag vill inte prata med dig nu och det är ändå okej.

Anna är en typisk lillasyster och jag är en typisk storasyster och ibland blir det lite för mycket för vår relation och då skriker vi på varandra. För i vår familj skriker man när man blir sur. Och sen ber vi om ursäkt och gråter och kramas och så är det bra igen.

Anna, jag är så inihelvete glad att du finns. Vem skulle ta ner mig på jorden annars? Vem skulle irritera mig ut i fingerspetsarna? Vem skulle göra att min hjärta nästan går sönder när ditt gör det? Vem skulle göra att lusten att mörda den som gör dig illa dyker upp med noll sekunds notis? Vem skulle jag älska mer än livet om inte du fanns?

måndag, november 22

Bullmamma light

Gick hem, handlade, bakade en solroslimpa och några brödkakor, gjorde grön ärtsoppa, dammsög, diskade. Mkt mkt stolt.

Välte även ner mjölet på golvet, brände mjölken, mixade soppan över ena handen och tappade locket i golvet så det blev ett jack. Mkt mindre stolt.

Godnatt.



Reward me

Det är lite svårt att anpassa sig till Sverige och tider när man bor i fucking natten. Ska bestraffa mig med att promenera hem, handla på vägen och sen städa upp det som ser ut att vara resterna av en klassfest för trettonåringar. Jag har sagt det förr, men det tål att sägas igen: hur kan TVÅ personer ställa till med så mycket oreda? Ofattbart. Ska fan ta kort på kaoset så ni får se med egna ögon om ni tror att jag eventuellt överdriver en smula.

Ska även på cellprovtagning på onsdag. Det knyter sig i livmodern redan nu. Jag HATAR att gå på cellprovtagning/gynundersökning. Typ nästan lika hemskt som att ta blodprov. Kanske kan ta blodprov före så jag svimmar och slipper komma ihåg undersökningen. Så tar jag lite på låret här först UUääää.

What I wore today

Svarta trosor, svart BH, dubbla svarta strumpbyxor från HM (bästa! 100 denier, kostar inget), svart linneklänning (under) och en svart/vit randig stor tisha med ficka på höften över. Pippi långstrumpskor och nedsläppt hår.

fy fan vad jag tycker sånt här är tråååkigt. Kanske därför jag har få (men bra!) läsare. Är så inte en dagens outfit person. Kan bero på att min garderob inte rymmer tillräckligt mycket outfit att visa. Min garderob består av svart, svart, svart och lite randigt. Svartvitt såklart.

Jävla skitdag

Det snöar, vilket jag borde älska men inte idag. Alla är gravida och pariga och flyttar till stora lägenheter eller till hus och blir vuxna. Jag känner att jag ligger så inihelvete långt efter och idag så HATAR jag det. Jag är glad å mina vänners vägnar såklart, men jag hatar att dom är gravida just idag. Det går över och det är inte på riktigt, men det är jobbigt att alla andras liv liksom förändras när mitt står och stampar på samma jävla ställe hela tiden. Ja, jag kan gå ut och dricka och träffa massa folk och åka till andra sidan jorden och fan flytta dit om jag vill, men just idag vill jag bo i ett hus på landet och vara bullmorsa.

Lika som bär?









Är det bara jag som tycker att Assange är lik Carson i Fab 5?



(Bilder här och härifrån.)

My beliefs

Jag tror inte på gud. Jag tror inte på organiserad religion överhuvudtaget. Jag kan tillochmed gå så långt att jag säger att jag avskyr organiserad religion och ja, jag förstår att den fyller en funktion i att bland annat hjälpa folk vara mindre ensamma, men jag tror man kan uppleva det utan att blanda in religion. Så. Folk får tro på vad fan dom vill; andar, gud, jesus, återfödelse, stjärntecken, I don't care men pracka inte på det på mig. Jag talar inte om för andra att jag eventuellt tycker att man är en smula efter om man tror på jesus, så tala inte om för mig att jag är dumihuvet som inte tror. Typ.

Jag tror att man ska ta hand om varandra, men för att ta hand om varandra måste man ta hand om sig själv. Med ta hand om sig själv menar jag inte att det är okej att vara självisk, jag menar att man måste lyssna på sig själv och säga nej ibland när man inte orkar längre. Jag tror på att man har ansvar för sitt eget liv (som vuxen, inte som barn. Barn ska vara barn.) och sin egen lycka. Jag tror på att hårt jobb belönas.

Jag tror inte på att vi har ett karmakonto på riktigt, men jag tycker att tanken är himla bra. Jag tror på att man ska göra saker för andra även om det ibland går emot vad man själv vill. Jag tror på empati och sympati.

Framförallt så tror jag på styrkan i att våga veta vem man är.

söndag, november 21

How to waste a perfectly good Sunday

1. Sov till tolv.
2. Titta på vinterstudion till tre.
3. Sov mellan tre och nio.
4. Titta på And along came Polly.
5. Och The big bang theory. Fantastiskt program.
6. Gå och lägg dig igen.

Idag saknar vi

Bakismassage.
En famn att sova i.
Orken att städa kaoset som är mitt hem.



lördag, november 20

Ahmen då var det vin då

Jävla Lisa. Här tackar man nej till pingis och ös och går och handlar i fucking gårdagens smink och så häller hon i mig en flaska vin och smsar litr folk och så vips ska jag tydligen hoppa in i duschen och bli snygg. Alltså...



A moment

Jag hade spanat på dig i så himla många år och så helt plötsligt så står jag upptryckt mot väggen i hallen och hånglar sådär som man drömmer om att man ska få hångla. Sådär så att hela jävla kroppen pirrar och magen slår så många knopar på sig själv så jag nästan mår illa. Jag kommer inte ihåg hur vi flyttade på oss för allting den kvällen var du. Jag vet inte om jag pratade med någon annan eller hur champagnen smakade eller vilka det var som kom och gick för hela min uppenbarelse var inställd på dig. Din mun. Din kropp. Din lukt. Gud vad du luktade gott.

Jag tror vi hånglade på soffan i vardagsrummet. Var det fler folk där då? Jag minns bara oss. Lite som ett sånt där foto med fish eye-perspektiv. Du och jag i mitten och så sudd runtomkring.

När du kysste mig i bilen dagen efter, då efter vi hade släppt av alla andra, och sa det här har jag längtat efter hela dagen så trodde jag att mitt hjärta skulle hoppa ur kroppen.

När jag pussade dig i mungipan, för du sa att du gillade det, och sa hejdå så fick jag reda på vad längtan faktiskt betyder.

Vi säger hej till en emotionell baksmälla

Sitter fortfarande i trosor framför teven insvept i täcke. Klockan är 16.31. Det händer inte mycket här idag. Har fortfarande bara ätit tre colaflaskor, två ferraribilar och ett peacemärke på hela dagen. Jag orkar liksom inte ta mig upp ur den här koman och 1) handla (mitt kylskåp är tomt, 26 dagar borta remember?) och 2) laga mat. Lisa vill gå ut ikväll. Det kanske kanske är pingis på kontoret med värda snygga människor. Jag ba eh kanske inte orkar. Kanske vill sitta här under mitt täcke och kolla på Vinterstudion och random dålig lördagsfilm på typ trean. Kanske inte orkar vara glad och perky och skrattig idag. Kanske vill vara hemma och fulgråta framför teven istället.

Som alltid efter en tid av mycket känslor så kommer den stora tomheten. Som om känslorna liksom bara produceras i en viss mängd och när man har nått den kvoten så tar det slut, hence no lycka eller skratt kvar idag. Kvoten av kärlek är också hyfsat slut.

Det kanske är ensamheten som gör det? Att komma hem till en tom lägenhet med bara mig i gör mig lat och dum och ensamheten kanske föder någon form av osocial del av mig som bara vill vara kvar här i tystheten och tråkigheten? Typ straffa mig själv för att jag hade den dåliga smaken att faktiskt njuta av livet och i en hel jävla månad dessutom. Fy mig.

Så mycket för det nya livet

Äter godisrester och coca cola till frukost.


Åh soffan och täcket och teven

Jag säger som Onekligen. Äntligen Vinterstudion!


Fredagkväll med jetlag














fredag, november 19

Pineapple dance studios

Kom igen nu mammalediga och övriga slackers, sätt på femman och kolla lite pineapple dance studios. Fantastiskt program. Alla är galna.


Bokbokbok

Jag köpte ju Nick Caves The Death of Bunny Monro och passade på att läsa ut den medan jag väntade på att boarda planet i L.A. Jag var där lite i förskott kan man säga. Iallafall. Jag har inte läst nåt av Nick Cave innan så jag förväntade mig ingenting och jag tyckte att boken levererade. Jag gillade den verkligen. I början är den i mitt tycke ganska sexig, men det övergår mer till äckel mot slutet faktiskt. Det är något med trasiga människoskildringar som får mig att gå igång alltså. Ge mig en bok med en trasig huvudperson och jag är såld. Eller nej. Ge mig en bok med ett bra språk och en trasig huvudperson och jag är såld. Vilket den här hade. Jag är väldigt ambivalent den här gången för jag liksom både gillade och hatade huvudpersonen och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om boken som sådan mer än att jag gillade den. Dock tror jag inte det här är en bok för folk som mestadels läser chicklit, det är den alldeles för smutsig för.
Betyg: 3,5/5.

My best friend

Jag kan nog helt ärligt säga att jag inte har en bästa vän och förutom under låg- och mellanstadiet då jag, liksom alla andra, turades om att vara bästis så har jag nog aldrig haft en bästa vän. Jag har många som jag räknar som min bästa vän. Och ja, jag är medveten om att bästa är ett ord som per definition betyden en eller allra bästa, men jag tycker att den definitionen är skev. Bästa får man visst applicera på fler än en.

So this goes out to all of you: Sara, Lotta, Emma, Lisa, Nellie, Stina, Lina, Jennie, Marvin, Johan, Gustav, James. Ni som är den där muren med soldater runt mig som jag fantiserade fram när jag var liten och rädd och inte kunde sova. Stora, plåtklädda soldater med vapen som skulle skydda mig mot allt hemskt. Ni som tillåter mig slappna av i vetskapen att ni skyddar när det behövs. Ni som slår ner cementen kring mitt innersta.

Tack för att ni låter mig vara mig. Tack för att ni ställer upp när jag är gnällig och skitjobbig. Tack för att ni skrattar när jag är rolig. Tack för att ni hämtar upp mig när det är tungt och djupt och tack för att ni lyfter mig när jag är fnittrig och glad. Tack för att ni vet vem jag är när jag inte vet det själv längre.

Jag skulle inte vara den jag är idag om jag inte hade haft er.

My day

Vilken rolig dag att få min dag på. Halva torsdagen försvann i tidsskillnad och andra halvan spenderade jag på ett flygplan. Sen tog jag taxi hem, duschade, läste bloggar i Readern och somnade.

Idag vaknade jag tidigt på grund av att jag i princip har sovit 18 av de senaste 24 timmarna. Sen åt jag frukost hemma för typ första gången sen jag flyttade in. Nu sitter jag på bussen och är arg på mig själv för att jag har glömt passerkortettill jobbet och kommer få sitta utanför tills det kommer nån. Så mycket för att vara duktig och åka in tidigt.



torsdag, november 18

Honey, I'm hooome

Gud vad jag älskar när det är kallt och mörkt och luktar höst. Jag älskar höst och vinter faktiskt. Och min lägenhet som stod kvar så hel och fin. Och min dusch och nytvättade kläder och min säng!

Hej Sverige, jag är hemma nu. Ta hand om mig.


onsdag, november 17

My definition of love

Att kärlek är vackert är vi nog överens om, men vad kärlek är måste jag erkänna att jag inte tror att jag vet. Än. Eller jag vet ju vad jag tycker att kärlek är, men jag har inte upplevt den där för livet-kärleken än så den kommer jag inte prata om, ok? Ok.

Kärlek är känslan när magen vänder ut och in på sig själv och pulsen går upp.
Kärlek är när man fulgråter i vetskapen att han ändå tycker att man är snygg.
Kärlek är när man skrattar.

Kärlek är när man kan sitta tysta i soffan och pyssla med sitt, men ändå ihop.
Kärlek är känslan av tomhet när han är borta.
Kärlek är att känna sig hemma.

Kärlek är att skrika och vara sitt hemskaste och veta att det inte tar slut.
Kärlek är känslan av en hand i nacken när man är ledsen
Kärlek är att våga vara svag.

Kärlek är att läsa Fantomen för att han gillar Fantomen.
Kärlek är släppa in där det aldrig släpps in annars.
Kärlek är att vilja ge ge ge.

Kärlek är det finaste som finns.

What I ate today

Eller det blir liksom igår, för ikväll kommer jag äta flygplansmat och imorse 'åt' jag en Starbuck's venti triple cappuccino och en apelsinjuice.

Igår åt jag två grova rostbröd fulla med konstiga medel med philadelphiaost och skinka och ett glas apelsinjuice till frukost. Jag följde upp med en banan och en kopp starkt kaffe nångång vid halv elva och körde på en lunch med två små beef taquitos och lite guacamole och en mineralvatten till lunch. Ett försök till att värma gammalt kaffe i en styrofoammugg slutade med en översvämmad microvågsugn så sen käkade jag ingenting förrän vi åt i en food court mitt i shoppingen. Ett Quarter Pounder-meal på gamla Maccy D med en coca cola. Avslutade kvällen som jag började den här dagen; med Starbucks venti triple cappuccino.

Gud vad jag längtar efter nyttig mat alltså. Ska köra en detox när jag kommer hem. So far har jag druckit en öl och rökt noll cigaretter sen jag lämnade Australien. Eller jag drack en sån där liten flygplansflaska med vin på vägen hit iochförsig. Men annars, alkoholfritt och rökfritt. Är mkt nöjd med mig själv faktiskt. Fast nu är jag sugen på cigaretter, det brukar jag inte vara, och det gör att jag verkligen inte ska röka. Så fungerar jag dårå.

Borta bra, men hemma bäst

Supersizeme-landet är häftigt och fascinerar mig mot min vilja. Allt finns här och det är häftigt på nåt sätt. Att kunna få precis exakt vad man vill ha precis när som helst lockar liksom in en (mig) i nån blandning av awe och disgust. Los Angeles känns lite som en automatiserad fabrik eller som en ful version av framtiden eller kanske lite som Truman show. Förprogrammerat är kanske ordet jag söker. Och det beror nog till stor det på att gatorna i princip är tomma på människor, trots att det bor ungefär arton miljoner människor här. Istället möter man bilar av storleken dinosaurie. Det hjälper inte heller att alla affärer har tydliga kösystem, kaféer har kaffe på löpande band och ingen jaywalkar utan väntar istället snällt på att handen ska tala om att nu får du gå. Visst, jag har bara sett en del av L.A och jag längtar efter nästa gång när jag kan komma hit och bo på hotell och hänga downtown och se lite folk och gå på restaurang och så, men nu vill jag hem.

Jag längtar efter min säng och hur min lägenhet luktar och min dusch med bra tryck i och ett kylskåp med riktig mat och min soffa. Herregud vad jag längtar efter att lägga mig i soffan, knäppa på teven och dra mammas filt över mig. Kanske tända lite ljus. Andas in svensk höstluft. Sova i mörker. Jag längtar efter att kunna ringa min syster och min mamma och Emma. Jag har inte glömt dig serru, inte Ellen heller. Och min tvättstuga. Gud vad jag längtar efter rena kläder som luktar gott även efter man har torktumlat dom istället för en blandning av varm äckellukt och klorin.

Jag längtar efter att få ställa in mina böcker i bokhyllan (14 so far) och ljudet som bussen gör när den stannar utanför och mitt kontor. Jag längtar efter att få hänga upp mina fyrtiosju tavlor eller iallafall köpa ramar till dem. Jag längtar efter att läsa på bussen. Jag längtar efter att träna.

Jag tror att det är tur att jag åker hem om tolv timmar.

Det är synd att det är textade filmer på bio i Sverige

Jag som aldrig nästan ser på film har sett två på bio och typ fem på planen. The social network bekräftar bara att Justin T är sjukt ful och såg ut som scream i en scen. Har jag skrivit om det redan kanske? Life as we know it var en annan mysfilm som jag hulkade mig igenom. Typiskt mig att lipa till amerikanska gigantproduktioner. Annars kan jag rekommendera Dumma mig och tala om att Killers är rätt ovärd om man inte är supersugen på Ashton Kutchers tvättbräda (och när är man inte det?)

Men det jag egentligen vill gnälla över är att svensk bio textar engelska filmer. Ja, jag förstår varför men JAG vill inte ha dum text som tar fokus från filmen. För det gör det så himla mycket. Finns det nån bio i Stockholm som inte textar?



Mera böcker





A tiny bit marvellous

Justja, jag läste ju A tiny bit marvellous av Dawn French också. En bok om en helt onormalt normal familj. Boken är skriven som en dagbok där mamma, dotter och son skriver varsina kapitel. Först tyckte jag att boken var jätterörig eftersom varje kapitel har ett eget språk, men när jag väl lärt mig var det faktiskt rätt roligt. Det roligaste med den här boken är nog att jag fick känna så himla mycket. Jag var irriterad på dottern och på sonen och på mamman och sen tyckte jag synd om dottern och mamman och sonen och sen gillade jag dottern och sonen och ja, kanske mamman också. En speciell bok som jag förstår om man inte gillar, men jag gillade den verkligen. När jag väl hade kommit in i den vill säga.
Betyg: 3,5/5.

Vilken storlek är du?

Det slog mig precis när en kille frågade en nyanställd butikschef what size are you? att det liksom är konstigt hur alla vet vilken storlek alla har när man jobbar med kläder. Jag skojar inte om jag säger att det kanske är en av de fem första frågorna man får när man börjar på jobbet. Sen diskuteras kroppar i detalj. David kan inte ha den för han är för bred över axlarna och Stella har ingen rumpa så prova inte på henne nästa gång och Adam är för kort för att vara en medium är normala för att inte säga dagliga saker man hör i korridoren.

Det fina är kanske att ingen lägger nån vikt i vilken storlek man är. Det är inte bättre att vara en XS än en XL. Eller tvärtom för killar. Enda gången det finns en värdering är när man är en Small som tjej eller Medium som kille för då kan man ha alla våra samples och då har man en jävligt billig garderob.

Skriva ikapp?

Jag funderar på om jag ska skriva ikapp en om dan-grejen bara för att kunna publicera när andra gör eller om jag ska ta en om dag för en om dan. Vad tycker ni?

Bortskämd? Jag?

Gud vad jag låter hemsk i förra inlägget om mina föräldrar. Som om vi har fått allt vi har pekat på jämt och som om jag inte är ett dugg tacksam. Alltså pappa har jobbat 70-timmars veckor så länge jag kan komma ihåg och både mamma och pappa kommer från riktiga arbetarfamiljer, men nu tjänar pappa nästan det han förtjänar och med det kommer vissa perks. Som att åka till Australien eller på semester eller köpa en skruttig bil. För att dom tycker att det är roligare att vi gör saker nu än att vi ska vänta tills det kommer ett arv.

Men det jag kanske är ännu mer tacksam över är att dom har varit förnuftiga nog att se till att vi vet om att vi är bortskämda och har det bra och därmed förmågan att känna en stor tacksamhet för att vi har det så.

Jag har en sån förbannad tur som har friska, roliga, underbara, kärleksfulla, smarta föräldrar. Det hade räckt. Såklart. Men nu har dom det helt okej ställt och då får man vara tacksam för det också.

tisdag, november 16

My parents

Jag vet inte hur jag ska börja. Nu har jag skrivit första meningen och suddat ut fyra gånger så nu blir det till att freestyla istället.

Jag kan inte tänka mig bättre föräldrar än mina. Jag läser andras beskrivningar om sina föräldrar och tänker gud vilka fina människor, men dom är inte bättre än mina. Och även om det finns få jag blir så arg på som mina föräldrar och få jag tycker är lika dumma i huvudet eller jobbiga eller envisa så är dom felen små i jämförelse med dåliga föräldrar. Mamma är till exempel väldigt mycket martyr. Och pappa har sagt förlåt en gång under hela mitt liv. Men det är så dom är. Mamma får man lära sig att ignorera när hon sätter igång och pappa säger förlåt genom en chokladkaka på kudden eller genom att sticka in huvudet i dörröppningen och göra en grimas. Så är dom och så är det.

Mamma och pappa är som natt och dag. Mamma är liten och blond och en känslomänniska utan dess like. Pappa är lång och mörk och reser sig och går om man börjar grina när man bråkar. Mamma bryr sig om allt och alla och pappa bryr sig om mig, min syster och min mamma. Och sina bröder och farmor, fast inte lika mycket. Jag, min syster och mamma är hans allt och för oss skulle han gå i döden.

När jag är ledsen ringer jag hem till mamma och grinar och så får hon tycka synd om mig och säga att det går över och att livet är så ibland. Om hon inte är hemma och pappa svarar istället så får man rådet att dricka lite vatten och gå och lägga sig. När jag krisar om jobbet och om framtiden och om pengar och lägenhetslån och amorteringar så ringer jag pappa. Om mamma svarar så slutar det med att vi blir osams på tre sekunder för att hon inte fattar nåt.

När mamma och pappa ska köpa nya utemöbler så åker dom och kollar på nåt, bestämmer sig för blåa och sen levereras det röda för att mamma ångrade sig. Oh, skulle jag ha berättat det? När mamma och pappa åker bil så roar pappa dom genom att räkna ut konstiga sifferkombinationer medan mamma inte ens kommer ihåg första siffran.

Men det som jag älskar med att komma hem är att det är så mycket skratt. Vi har otaliga hemmavideofilmer från semestrar där pappa skämtar så mamma skrattar och kissar på sig. Och dom har så himla kul ihop mina föräldrar. Även om dom är olika och olikheterna ibland leder till tredje världskriget så har dom så himla kul ihop.

Jag är bortskämd. Jag är fruktansvärt bortskämd. Inte på ett titta jag har en ny märkesväska-sätt, men på kärlek och tillit och okej då, lite lyx. Vi har kunnat åka på semestrar. Jag flyttade till Australien, pappa betalade biljetten. Jag köpte en bil, pappa betalade. Jag ville flyga hem över jul, pappa betalade. Jag ville köpa lägenhet, dom gav mig pengar till insatsen. Och såklart älskar jag dem för det. Men inte på grund av det. Jag älskar dem för att de fullkomligt överöser mig och min syster med kärlek av den icke-monitära sorten och för att de alltid alltid finns där för oss.

Häj äl äj











En tyst och tom stad

Det konstigaste med en av världens största städer är att den är så tyst och tom. Jag tog en promenad på en dryg åtimma efter jobbet här i Santa Monica och jag mötte kanske fem personer. Starbucks på Main street var helt tomt klockan sju. Alla åker bil här. Alla. Åker. Bil. Utom jag och dom andra svenskarna.

Har tagit två nighttime cold and flu tablets och känner att jag typ måste hålla upp huvudet i tofsen. Dags för sängen?

Semesterläsning

Har visst med mig tio böcker i bagaget och då har jag inte köpt en enda bok i USA än och jag har hört att det ska vara billigt med böcker i det här landet. Jag har läst typ åtta av dom so far och pratat om två. Nu ska jag försöka komma ihåg resten, men det är inte säkert att jag klarar av det och då får ni helt enkelt vänta tills jag kommer hem.

Dry: A Memoir av Augusten Burroughs
vet jag iallafall att jag läste för jag köpte den för att jag var så himla sugen på något roligt. Men jag måste erkänna att jag blev lite besviken. Efter att ha börjat Burroughs-läsningen med Magical Thinking så förväntade jag mig att jag skulle gapskratta och det gjorde jag inte. Missförstå mig inte, det är en bra bok. Det är en jättebra bok faktiskt, men den är inte lika hysteriskt rolig som den första jag läste. Man blir jättesugen på att läsa fler av hans böcker, det måste jag erkänna att han inte har tappat, men det är mer för att han har ett extremt märkligt förflutet.
Betyg: 3/5.

The Enchantment of Lily Dahl av Siri Hustvedt är en annan bok som min favoritbokaffär i hela världen tillhandahöll för dyra pengar. Shit, vad det är dyrt med böcker i Australien alltså. Jag gillar ju Hustvedt när hon inte håller på med massa psykoanalysbabbel och jag gillade den här boken också även om jag kanske inte blev lika fast som när jag läste What I loved (trodde jag hade skrivit om den här, men tydligen inte). Det är faktiskt tydligt att det är samma författarinna till båda böckerna och inte bara i språket utan även hur hon porträtterar karaktärerna. De är udda och lite ensamma, men ändå självständiga. Det är en jättefin historia på nåt sätt, men det förstod jag inte förrän jag hade läst klart boken nästan. Så om du tycker att den är lite trist i början så är det för att du inte har blivit infångad än. Den är värd att läsa, jag lovar.
Betyg: 3,5/5.

Vad fan har jag läst mer?

Jo! My friend Jesus Christ av Lars Husum som jag köpte enbart på titeln och för att omslaget är knallorange med Jesus på en Harley framför korset. Lars Husum är dansk och boken utspelar sig i Köpenhamn. Jag kan inte danska och vet inte hur den här boken skulle vara på danska, men på engelska är den fanimig fenomenal. Och tjejen som har översatt boken har verkligen gjort ett bra jobb för den känns äkta, en känsla jag sällan känner med översatta böcker. My friend Jesus Christ handlar om en trasig kille och om hans väg tillbaka. Och om ni är som jag och hatar organiserad religion så fear not. Den här boken handlar så inte om guds son Jesus treenigheten amen. Den handlar om mänsklighet och trasighet och relationer. Och den är så fin så jag fick ståpäls flera gånger. Läs för bövelen!
Betyg: 5/5.

Dom andra kan ju inte ha varit så jättebra för jag kommer inte ihåg dom just nu.

måndag, november 15

My first love

Vem är min första kärlek egentligen? Peter som frågade chans en hel dag i trean och som jag tillslut sa ja till och lite halvt motvilligt pussade hejdå en gång och sen var jag jättenervös när vi skulle ses nästa gång. Lite fjärilar i magen sådär. Sen gjorde jag slut när sommarlovet började efter en vecka.

Eller Petter som var den första som jag hånglade med? Vi var på skolans fritidsgård och hade gått undan till en källartrappa för att hångla liksom för första gången och jag var så nervös att jag var tvungen att avbryta liksom precis när vi skulle pussas och klia mig i ögat. Då var jag tio år gammal. Det i sig är ju helt sjukt nu när jag tänker på det i efterhand, men då tyckte jag att jag var lagom gammal.

Eller Björn som jag var dödligt förälskad i ungefär hela högstadiet? Som var två år äldre och hängde med dom tuffa killarna och som var ihop med en av dom tuffa tjejerna på en annan skola som han brukade bråka högljutt med på torget där alla hängde på helgerna. Björn vars telefonnummer jag memorerade och brukade tjuvringa till och antingen lägga på (om han svarade) eller låtsas att jag hade ringt fel (om hans föräldrar svarade), som fick hela mitt innersta att hoppa bara av att gå i korridoren. Som jag aldrig trodde det skulle hända nånting med.

Björn som var kompis med mitt ex och som 'ringde fel' dagen efter min kille hade gjort slut i tvåan på gymnasiet, som skvallrade om vad min kille gjorde när han inte svarade på mina telefonsamtal och som förmodligen var det bästa som kan ha hänt mig just då. Som jag tyckte var världens snyggaste kille och min tonårscrush (!) som jag hängde med dag och natt i några månader och som jag liksom aldrig blev kär i. Som jag lämnade klockan åtta en lördagmorgon genom att smyga ut efter han hade somnat när vi hade grälat högljutt om droger en hel natt (han var för, jag var emot) och aldrig gick tillbaka till.

Introduce yourself

Oh näj, MÅSTE jag prata om MIG? Hehe. He.

Hej!

Jag heter Linn och är tjugosju år gammal. Jag har flyttat tretton gånger i mitt liv och växte upp i två städer. Vi flyttade från Karlstad när jag var nio år gammal och mitt krav för att flytta med var att jag skulle få en orm. Ja sa mamma. Ja sa pappa. Jag fick ingen orm. Istället klippte jag av mig håret och alla killarna på den nya skolan trodde att jag var en kille. Det har jag nog tänkt på ganska mycket om jag liksom tänker efter. Typ klädde mig i jättetajta kläder när jag var fjortis så mina minimala former skulle synas. Nu finns det nog ingen som undrar längre, förutom till sättet. Jag gillar killars rättframma sätt, lite tough love sådär. Jag tycker inte att man måste analysera allt hela tiden, men gör det gärna iallafall. Jag tycker man borde låta saker och ting vara lite grann. Lev nu, inte imorn eller om två år eller på låtsas. Jag älskar att bara hänga. Slökolla på teve, laga mat, snacka, dricka öl och om jag är på humör så gillar jag att shotta.

Jag har ett jävla temprament som jag i princip har under kontroll nuförtiden. Jag blir arg som ett bi, men det går över lika fort och jag tycker faktiskt att det är skönt att få ut all ilska på en gång istället för att gå och pysa lite då och då.

Jag är en besserwisser när det gäller saker jag kan eller tror mig kunna. Matlagning och australiensiska viner är två exempel. Och böcker. Jag tror att jag kan omvända folk som inte gillar att läsa genom att JAG rekommenderar böckerna. Mkt charmig egenskap.

Jag är jätterolig. Inte för att skryta eller så, men jag är faktiskt jätterolig. Framförallt om jag är sur och bakfull. Men om man är en sån person som tar saker bokstavligt (host amerikaner) så är jag inte rolig alls. Då är jag förmodligen helt jävla dumihuvet.

En kompis berättade för mig i slutet av ettan på gymnasiet att hennes storasyster hade bestämt sig för att få MVG i allt sista året. Då bestämde jag mig för att få MVG i allt från och med då och gick ut med 19.5 utan att ha slösat allt för mycket tid på att plugga. Jag har väldigt lätt för att lära.

Ibland är jag rädd för att mitt liv har varit så lätt att nåt måste gå fruktansvärt fel snart för att väga upp det. Sen tänker jag att det inte alls det är så lätt att vara allergisk mot en massa mat och ha astma när man är liten och behöva ligga på sjukhus med svullna ögon för att mamma har köpt fel schampoo när alla andra får åka på skolutflykt. Och så tänker jag att fan, jag har visst kämpat mig till där jag är idag. Jag har visst ansträngt mig och gjort saker som jag inte känt för och trotsat mina demoner och jag förtjänar fanimej det här. Och sen börjar cirkeln om igen.

Det är jag. More and less.

Härmis

Vill förövrigt göra den där himla utmaningen som alla gör just nu som är snodd av nån som har snott den av nån. (Skulle gärna länka om jag visste vem som startade.) Dels för att jag inte orkar tänka och dels för att det skulle vara kul att faktiskt ha det nedskrivet.

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Bildbevis











lalalala L.A

Är framme i L.A nu. Gud vad jobbigt mitt jobb är alltså. Verkligen. Har spenderat hela dagen i en monsterbil som jag kallar för traktorn, men som enligt killarna verkligen inte är en traktor utan ett tecken på att man är en somebody. Eller hur? Dom vill bara ha en störst går först-bil att glassa runt i. Så idag har vi glidit runt i den svarta pimpmobilen och kollat på stränder och Malibu och surfare och käkat lunch på ett motorcykelhak (I know, wtf?! right?) och åkt vilse på Mulholland Drive så en av killarna med ett ehehextremt ordningssinne fick lite panik över att vi var en timma efter i hans dagsschema. Ett mycket viktigt dagsschema ska sägas, men tanke på att våra andra planer för dagen är icke-existerande. Vi hittade ut tillslut efter att ha frågat en dam med hund när Mulholland helt plötsligt blev en grusväg. Gud vad ont det gjorde i dom små killarna när dom fick erkänna sig besegrade och fråga efter vägen. Fick även se vad jag kallar Mount Humpalot. En bergstopp som ser ut som en tjock man som bestiger en kvinna. Och alla surfer dudes här nere ser ut som Kendockor. Gorgeous mind you, men bara kritvita tänder och flirtiga ögon och noll i huvet.

Nu har min jobbarkompis dragit på viktig middag och här sitter jag och hans kompis och ska gå ut och dinera så att säga. Han är dock mycket trevligt så jag tror inte att det blir så himla stelt och jobbigt. Vi satt trots allt på en liten handduk idag och tittade på när Anders surfade, fast mest på delfinerna som lekte bredvid om jag ska vara helt ärlig. Han kan inte surfa för han fick brädan i huvudet igår och har fem stygn i tinningen just nu. Jag kan inte surfa för att jag kan inte surfa.

Eh, hej resedagbok.

lördag, november 13

En liten parentes bara

Min kompis Lisa känner mig ganska bra kan man säga. Förra året när jag fyllde år fick jag en fickplunta och ett grattiskort med två gamla kärringar och hälsningen From one drunken whore to another. Iår fick jag två böcker: the last living slut samt en bok packad med Chuck Norris-quotes. Och det summerar i princip upp humorn på den här resan.

Chuck Norris once killed the pope with a roundhouse kick to the face because of an argument over who had the better beard - Norris or Jesus.

Chuck Norris hates ballerinas. They twirl all day long without killing a single person with a roundhouse kick.

Jesus is a follower of Chuck Norris on twitter.

Ovan tycker jag är JÄTTEkul.

Godnatt.

Nu är det slutsemestrat

Om ungefär tolv timmar sitter jag på ett plan till L. freaking A. och då är glassarlivet slut minsann. Jag har cirka tre tusen kronor i mitt namn och längtar efter min soffa och en vardag. Jag vill grotta ner huvet i jobb och laga riktig mat och läsa bloggar. Tre veckor worth of bloggar. Jezuz. Sen ska jag skriva lite med om jag kommer ihåg hur man gör. Men inte nu. Nu ska jag sova.

måndag, november 8

Oh crap


















Det här med att reseblogga visar sig vara mycket svårare än jag hade tänkt mig. Främst för att lilla bloggen känns lite undanskuffad för verkligheten just nu. Verkligheten är fantastisk. En av mina bästa kompisar fixade en födelsedagsfest för mig i lördags. Jag lagade iochförsig maten, men han fixade allt annat. Och alla kom. Alla mina fina fina kompisar som inte egentligen hänger speciellt mycket med varandra kom för min skull. Eller som Marvin sa senare på kvällen Linn you're the glue that keeps us all together, can't you see that now? och sen förklarade han vilken fantastisk person jag är. Och då slog det mig: jag spelar roll för massor med människor. Det finns folk som tycker att jag är snäll och fin och rolig och gullig och fantastisk. Den känslan ska jag stoppa in i en liten sammetsask och ta fram när jag är lite deppig och ensam. Den känslan ska få dra upp mig ur träsket när baksmällan från den här resan slår mig om några veckor. Förövrigt så har jag typ fått ett jobberbjudande här nere. Igen. Och jag vet inte vad jag vill.

Jag har läst massa böcker också, men vi får ta det när jag inte käkar frukost och är otrevlig mot mitt sällskap.

lördag, november 6

onsdag, november 3

Her fearful symmetry

Har ett liv tydligen, men om man verkligen vill kan man smyga in lite läsning mittibland ett glas rött och en frukost. Till exempel. Eller kanske ägna lite flygplanstid åt läsning.

Jag gillade ju verkligen Audrey Niffeneggers bok A time traveller's wife och hennes förmåga att väva in verklighetstrogna relationer med lite hittepå. (Nu när jag letar länkar så har jag tydligen inte talat om för er att jag har läst den. Aja.) Her fearful Symmetry är faktiskt lika bra den, även om jag blev arg på författarinnan flera gånger under bokens gång för att hon låter den ta den riktningen den tar. Niffenegger är definitivt inte en författare man ska läsa om man gillar uppenbara happy endings. Inte det att sluten är hemska, men dom är vemodiga och kanske lite lyckliga på sitt eget sätt. Jag kände saker när jag läste den här boken. Jag var arg och ledsen och vemodig och glad och irriterad. Det tycker jag är ett bra tecken i en bok.
Betyg: 4/5.

Sen har jag också tagit mig igenom Commitment av Elizabeth Gilbert. Eat Prey Love var bättre. Mycket bättre. Commitment var mer som en uppsats med dåligt refererade källor och en jävla massa trams. Framförallt kände jag att boken var väldigt inkonsekvent. I ett kapitel hävdar författaren en sak och i ett annat det rakt motsatta och det stör mig. Klart man kan ändra åsikt, men då kanske man ska referera till vad eller varför det har ändrats och inte bara byta från ena sidan av ringhörnan till den andra. Sen tyckte jag att språket hade förändrats. Jag gillade ju hennes sätt att skriva, men nu kändes det bara tillgjort på nåt sätt. Som att hennes success på något sätt stigit henne lite över huvudet. Som att hon skriver till och för sina läsare och inte för att hon känner ett inre driv. Hon ursäktar sig och dubbelförklarar sig och håller på och det faller inte mig i smaken.
Betyg: 2,5/5.

I'm alive

Jaha, hej på er då. Nån som hänger här fortfarande eller? I don't blame you if you don't faktiskt när jag är så kass på att ge er juicy goss om mig själv. Finns för lite juicy goss att ge faktiskt. Det närmsta jag har varit en kille är förmodligen när jag pratade med kafékillen alldeles nyss.

Min röst är helt fucked up. Eller som min mamma (!) sa när jag pratade med henne: Det är för att du är ditt sexiga jag när du pratar engelska. Ba uhm ja? Har druckit varje dag sen jag kom hit. Rökt för många cigaretter. Pratar för mycket. det är världens konstigaste känsla att vara tillbaka. Superglatt för att alla blir så förbannat glada när vi ses och bara kramas och pussas och gullar sig. Superjobbigt för att jag vet att jag måste ta tillvara på de här veckorna för sen ses vi inte på, ja bokstavligt talat jag vet inte när. Så himla hemma att gå på gatorna och kunna hjälpa folk hitta och veta när vilken restaurang har specials. Så himla borta att inte känna igen kafépersonalen eller folket på gatan. Nya människor har tagit över min roll som local nu och det gör ont.

Jag är en annan person här. Det är ganska tydligt faktiskt. Lisa säger Det syns att det är här du hör hemma och allt mitt babbel som gör att uptighta stockholmare rynkar på ögonbrynen tas emot med leende och skratt och where are you guys heading to night? See you there.. Älskar gästfriheten i Australien. Älskar att folk skjutsar och hämtar och låter en bo och fixar biljetter och restauranger och vin för att dom VILL, inte för att dom måste.

Älskar mina kompisar.

Nu börjar jag snart grina här i kaféhörnet så nu räcker det för idag.

tisdag, november 2