måndag, februari 29

Ja, det gick visst en helg där ja. Vi tog (äntligen) tag i vårt sovrum som har varit i nån form av undantagstillstånd sen vi flyttade in för nästan två år sen, eller det har väl snarare varit en o e r h ö r d långsam process av bortforslande av garderober, ommålning och beslut men nu så! Vi gjorde en lista på grejer vi måste ta tag i hemma efter att jag fick ett litet stressbryt för ett par veckr sen och ta mig fan om vi inte har bockat av 3/4 nu. Bebisen har nånstans att sova, vi har nånstans att byta blöjor och på köpet (och med lite extraköpt förvaring) fick vi ett sovrum som känns som ett rum istället för en yta med en säng där vi sover. High five på det!

Jag börjar inse att det här med max nio veckor till bebisleverans faktiskt tar lite på kroppen. Jag tycker fortfarande att jag mår jättebra all in all, men det kan ju vara för att jag hela tiden har antagit att det ska vara en sån jävla struggle att vara preggers. Obs! Jag vet att det är det för en del och vill ej förminska nån annans upplevelse, this is purely subjektivt. Det är klart att jag inte är mitt smidigaste jag när jag rullvälter ur sängen på mornarna eller när jag måste stöna väldigt högt för att resa mig ur soffan eller behöver gå i en väldigt förnedrande snigeltakt för att inte få sammandragningar (tror jag att det är iallafall, but who knows?), men det känns ju som ganska små grejer med tanke på att det ligger en bebis på typ två kilo och nästan en halvmeter lång mitt i mig? Men nu börjar jag bli tröttare på dagarna. Jag som alltid har varit kvällspigg vill gärna lägga mig i soffan vid sextiden och sen gå och lägga mig vid tio och efter en dag på stan eller ikea eller med fixande hemma så är jag grinfärdig och vill mest bara gnälla. Plus att bebisen stundtals tar sig lite väl stora friheter och sträcker på sig på ett ytterst obekvämt sätt för dens ömma moder. Är det okej att typ bli sur på sin bebis? Jag blir iallafall det ibland när den är extra jobbig. *mom of the year*

fredag, februari 26

Det finaste är dom minsta sakerna

När min kille ringer hem från sin AW för att kolla läget och frustskrattar utan att kunna sluta åt nåt jag skämtar om och får mig att känna mig som ett kap trots att jag sitter nervält i soffan i trosor och tisha efter att jag åt mcdonalds i bilen på vägen hem för jag var för lat för att laga mat. Jag vill rama in såna grejer och spara för alltid.

Gifta på låtsas, eller vid första ögonkastet

Jag älskar programmet. Jag älskar den psykologiska aspekten och hur märkligt det är att två människor nånsin ens lyckas med att börja leva tillsammans och framförallt fortsätta vara tillsammans. Äehmen okej, nu började jag precis grina när dom ba jag är kär i dig. Mnåh hjärtögonemoji! Måste titta mer innan jag fortsätter.

För er som hatar drömprat, vänligen undvik det här inlägget

Jag drömmer om barnet nästan varje natt nu. Natten till igår var jag höggravid, fast jag var det partnerlös, och var tvungen att gå på blind date i Göteborg. Vi strosade längst med kanalen och det var awkward och jag kom på att jag inte visste om jag hade sagt att jag var gravid innan vi möttes upp. Han sa att jag hade sagt det och att det var fine, men det kändes jättefel att gå där i solen med mitt barn i magen och en främmande, om än vänlig, främmande kille bredvid. Han försökte ta min hand och jag ville bara rymma därifrån.

Inatt drömde jag att bebisen plockades ut ur magen för att vägas(?). Det var väldigt oklart hur själva urplockandet skedde men det var painless och ofarligt iallafall för i läkarens famn låg världens finaste tjejbebis med jättemycket mörkt hår som redan hade vuxit över öronen och log med skrattgropar och sträckte armarna mot mig. Det var helt jävla magiskt att hålla i henne och hon luktade så himla gott. Sen stoppade dom (oklart hur) in henne tillbaka för att bakas färdigt på samma smärtfria, ofarliga sätt.

Det är mindre än 60 dagar kvar till uppskattat due date och jag kan nästan inte föreställa mig känslan av att ha bebisen på utsidan istället för på insidan, men igår när jag tänkte på det så började jag gråta för att jag fick en plötslig och kraftig känsla av kärlek i bröstet.

torsdag, februari 25

Brunch och lunchtips!

Saker man (jag) gillar: när min kollega med viss urgency i rösten ropar (trots kontorssize som innebär att jag hade hört henne om hon hade viskat) Linn! Jag bjuder på lunch idag om du följer med till Greasy Spoon! Saker man (jag) gillar ännu mer: när Greasy Spoon visar sig ha en kopia på menyn på mitt favvoställe i Melbourne och dessutom ha vettet att förstå att en macka med avokado ska bestå av minst tre mosade avokados. Det ligger på Tjärhovsgatan på söder och jag rekommenderar att ni går dit så fort ni bara kan och dör av gottma.

tisdag, februari 23

Föräldraledighet och hur en än vänder sig har en röven bak, om en är tjej vill säga

Vi har vetat sen vi började prata om att försöka få barn att vi vill dela på föräldraledigheten. Jag skulle kunna dra hela spielet om varför, men jag känner mig så uppgiven kring det hela så jag känner bara MEN VARFÖR SKA JAG ENS BEHÖVA FÖRKLARA? Det är vårt gemensamma barn och that is it. Vår plan, som för övrigt våra arbetsgivare är fullt insatta i och som planeras vikarier från, är att jag är hemma dom första sex månaderna, vi jobbar halvtid bägge två i ett halvår i mitten och sen tar Andypants vid och är ansvarig i sex månader. När folk frågar, och folk frågar, och jag är den som svarar så får jag i princip alltid den sköna ja, du får se när barnet är här *huvudet på know it all-sned*. När Andreas är den svarande så får han men gud vad du är bra! 

Det. Provocerar. Mig. Så. Oerhört. Mycket.

Varför? VARFÖR? V A R F Ö R?

Det är nedvärderande på så många olika jävla nivåer. Jag är en sämre mamma som inte tar ut MAMMAledighet tills barnet flyttar hemifrån. Andreas är ett underverk som offrar sig och är hemma. Vårt beslutsfattande är undermåligt at best. Mina känslor trumfar Andreas känslor. Jag är en karriärshäxa som inte vill vara med mitt barn. Alltså jag orkar inte ens fortsätta rabbla upp skiten jag vill häva ur mig. 

Det är 2016. Kan vi vänligen sluta berätta för andra hur en gör föräldraskap på Rätt Sätt? 

Uppdatering preggers

Vi var på återbesök hos överbossläkaren som vi fick träffa under blodtrycksgate i december igår. Jag älskar henne så jävla mycket och vill typ adoptera henne som extramamma/stödvuxen/husläkare. Vi var där i typ en halvtimma och egentligen hände inget annat än att hon tog mitt blodtryck och kände lite på min hand och sen klubbade hon mig som en väldigt frisk gravid person, men frågade om vi ändå kanske ville ha det där ultraljudet? I december, då när jag hade högt blodtryck vid ett tillfälle, sattes det igång nån form av checklista som innebar extra blodtryckskontroller, en urinodling och glukosbelastning och ett potentiellt tillväxtultraljud. Now, eftersom alla kontroller och tester jag har gjort har visat inget annat än bra grejer och magen ligger precis på kurvan så kanske jag inte egentligen behöver vare sig ultraljud eller glukosbelastning och superacedoktorn själv sa att hon inte är ett dugg orolig samt jag ser att du inte har graviditetsdiabetes så skulle man ju kunna tänka att det här med ultraljud var ute ur bilden men icke! Vi svarade såklart att vi givetvis inte säger nej till att få se vårt barn en gång till och då tyckte hon att hon alldeles gärna var lite generös med ultraljudsremisser eftersom det ibland är roligt att glädja några samt det ser fint ut i journalen. Så nu ska vi få titta på bebisen igen snart och IIIIIIH!

I övrigt gick vi in i vecka 32 idag, jag och bebin. Det firade vi genom att bebin och bebins pappa i en joint effort väckte den blivande mamman genom att böka runt/snarka klockan fyra och sen höll henne vaken till strax efter sex när den utanför magen gick upp och den innanför magen bestämde sig för att ta en liten paus. Förutom viss sömnbrist med tillhörande förvirring och ett visst besvär att klä på mig på underkroppen så mår jag toppen samt är approved by the doctor.

måndag, februari 22

Trospoll!

På förekommen anledning (smsgnäller med alltfinnsredan om utbudet på graviditetsunderkläder och framförallt färgkombinationerna på de oundvikliga maxipacken) kommer här dagens poll:

Om vita trosor tycker jag:

A. Äehmen fy fan, NEJJE.

B. Äsch, trosa som trosa.

C. Fler vittrosor åt folket!


söndag, februari 21

Hatar känslan när jag (vi) har bråkat och en del av mig bara vill bli sams och gå på full fjäskmode för att få det överstökat och den andra delen har lite självrespekt och fortfarande är grinig pga inte mitt fel den här gången. Som jag precis skrev i ett sms till min syster så har jag iallafall inte hjärtklappning av återhållen ilska längre eftersom jag har fått vräka ur mig den. Tyvärr är jag är explosiv där Andreas är långsint så när jag är färdigbråkad så tar hans isande tystnad vid vilket får mitt osäkerhetsspöke inombords att gå full on fix it-mode. Hatar fan när vi behöver bråka.

En tanke om sorg

Jag läste precis Fråga Insidan på dn.se om en kvinna vars farmor nyligen gått bort plötsligt och lämnat efter sig farfar. Kvinnan var orolig för att farfarn skulle hamna i en depression och ville ha tips om hur hon kunde hjälpa till på bästa sätt. Det är ju såklart jättefint ur ett medmänskligt perspektiv men jag fick ändå en viss fadd smak i munnen för i mitt huvud reagerade jag med den ganska starka känslan av låt sorgen få finnas! Alltså givetvis menar jag inte att förminska hjälp när livet ger jävligt ruttna citroner eller hävda att folk i sorg är exakt likadana och behöver exakt samma sak, men jag tycker nog att sorg behandlas lite jamen jag vet inte orättvist? Det är förjävligt att ha sorg. Det gör så jävla ont och det känns som att den är en konstanthet som kommer styra resten av ens liv och stundtals är den så förlamande att ens tanken på resten av livet känns rätt meningslös. Inte helt olikt depression va? Men här är i mitt tycke den stora skillnaden: sorg är en reaktion på en händelse som påverkar hela ens liv as we now it. Depression är ett tillstånd till synes utan egentligt syfte. Att försöka att undvika, lätta upp eller bota sorg tycker jag är ett sätt att värdera oglada känslor som fula, farliga och fel. Sorg fyller på ett sjukt jobbigt jävla sätt ett nytt tomrum i livet som jag tror bara måste få fyllas i den takt just den människan klarar av och i samma takt få möjlighet att hitta ett nytt förhållningssätt till det nya livet. Därför tycker jag att det är så himla viktigt att låta sorgen få ta plats. Att låta personer i sorg få vara svarta och mulna och ledsna och trasiga och bara lite existera ett tag. Det kräver ju mer av stödpersonerna att orka se nån sörja, men jag tror att genom att se det jobbiga och lyfta det svåra så undviks i större mån dåligt samvete över "negativa" eller "tråkiga" eller "fula" känslor hos den i sorg vilket i förlängningen förhoppningsvis gör att det svarta kan ebba ut istället för att ta över och övergå i nånting permanent. Sorg måste liksom inte botas på samma sätt som depression. Tycker jag.

lördag, februari 20

When in depp, baka

Om jag har nån craving den här graviditeten så är det chokladbollar. Eller inte chokladbollar per se kanske, mer smeten innan det blir bollar. Det är det enda jag kan bli så sugen på så det är helt omöjligt att göra nåt annat än att gå och kladda ihop en smet och rulla ett gäng. Efter att ha fått mina storslagna planer för dagen helt krossade av Den Stora Deppigheten kände jag att mitt behov av att göra nånting (som inte krävde att lämna lägenheten) var ganska viktigt för att inte helt kollapsa såatteh ja, jag gjorde chokladbollar och så bakade jag chokladkolakakor och hade i lite hackad mjölkchoklad. Nu luktar hel lägenheten varm, bakad choklad och så fort jag har hämtat mig från att ha ätit en tredjedel av chokladbollssmeten på stående fot ska jag unna mig ännu mera götte och sen ska jag göra en paj med fetaost, spenat och soltorkade tomater och kolla på melodifestivalen och försöka bli lite glad igen.

Skitdag

Vaknar med en sten i bröstet och har nu gråtit mig igenom typ hela dagen under fyrtio miljarder kuddar och täcken i sängen och är svullen och huden stramar och jag kan inte andas genom näsan och ögonen är så där torra som dom blir efter att ha läckt oavbrutet i flera timmar. Obs. Ingenting har hänt, jag är bara deppy deppysson. Gnöl.

torsdag, februari 18

Om nån bara kunde se oss nu. Jag satt i soffan och läste internet väldigt intensivt när Andreas fick för sig att han var tvungen att prata/leka/sjunga med bebisen så han lade sig helt sonika över min kropp med huvudet på magen och började lattja. Vad jag gjorde? Ja, alltså jag har min internetstund så jag lade datorn på Andreas huvud med min ena arm som stöd och skärmen tre millimeter från ansiktet. Har skrivit det här med enhandsfattning medan barnet har sparkat sin pappa på munnen som svar på den "vackra" sången. Det är för övrigt det roligaste just nu, att den verkar fatta vart ljud kommer ifrån och sen justerar sin position så den kan interagera och puffas och knuffas just där. Funkar med röst, iPhone och speldosa so far.

Det är torsdag och jag funderar på mäns toalettbestyr

Fram till för ett par år sedan hade jag aldrig funderat så mycket mer på mäns toalettvanor i andra former än MEN FÖRIHELVETE STÄNG LOCKET eller HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA ATT TRÄFFA INNANFÖR RINGEN? Sen fick jag kompisar som fick barn med snopp och som uppmanade dessa barn att sitta ner när dom kissade. Det i sig kanske inte var en revolutionerande upptäckt, men när en pappa till ett av dom med styrka i rösten stateade att det är en självklarhet att sitta ner så blev jag faktiskt rätt förvånad. Missförstå mig inte, det är ju lika självklart som han tycker att det är, men jag hade aldrig ens tänkt på det som ett option tidigare. Stärkt av min förvåning frågade jag därför flertalet män i min närhet om det kanske var så att dom också satt ner när dom kissade och igen döm min förvåning när det visade sig att majoriteten av dom inte bara gjorde det men såg det som en självklarhet. Eftersom samtliga av dessa män är män jag har den största respekten för av helt andra orsaker har jag dragit slutsatsen att vettiga män självklart sitter ner när dom kissar och börjat döma dom som inte gör det ganska hårt. Nu, eftersom jag bor med en av dom vettiga, är det inte så ofta jag behöver höra det där jävla skvalandet och skvättandet som obönhörligen följer ståkissandet, men varje gång jag gör det tänker jag för mig själv att den mannen är lite lite dumihuvet. Och har lite lite tveksam inställning till hygien.

tisdag, februari 16

Effort > reward

Ja, jag är hemma med min nemesis förkylningen även idag. Det är svintråkigt, men jag snorar och hostar och blir trött hela tiden så att jobba känns ändå inte som ett alternativ så here I am i mitt soffhörn. Igår kollade jag klart på Transparent och såg dom två avsnitten av Gifta vid första ögonkastet som jag inte har sett innan och så långt det går på Hit the floor så idag känns det som att jag har ett blankt, obehagligt, blad. För att skjuta upp det stora problemet med vad jag ska ägna tevetiden åt plockade jag fram vår råsaftscentrifug (och dess tusen delar) ur skåpen och juicade allt som såg trist ut plus ingefära. Det känns ju oerhört duktigt/nyttigt att göra egen juice, men arbetsbördan vs pris och slutprodukt? Alltså jag vet inte. Först ska frukten sköljas och citrusfrukter skalas, sen tar det cirka tre sekunder att juica skiten bara för att få ett halvt glas juice (okej, en flaska) och två kilo torrt fruktkött som är freaking omöjligt att få bort om man inte diskar o m e d e l b a r t. Så då diskar man ju alla tusen delararna med en pytteliten specialborste i tjugo minuter och torkar av bänken örti gånger pga kladd. För en glasflaska juice som förmodligen kostade minst 40 kronor i totalt inköp av frukt och grönt. Jag känner att det är väldigt oklart om det var värt det. *sippar hemgjord juice med sugrör framför teven*

måndag, februari 15

Det gulligaste jag har hört

Häromdagen läste jag en av alla femtio bebisböcker som jag fick för mig att köpa i ett svagt ögonblick. Ett kapitel tar upp separationsångesten som en del (många) bebisar går igenom runt halvåret-ish. Förklaringen till att ens unge kan få panik när en typ går ut ur rummet är att hen precis har insett att hen är så himla förälskad i sina föräldrar eller nära personer och bara bara bara vill vara där dom är. Alltså HUR GULLIGT?!

söndag, februari 14

Vaknade imorse med så jävla ont i halsen och tryck i öronen och sån där varm känsla i näsan som kommer innan Den Stora Snuvan gör sitt inträde. GNÖL. Jag hatar att vara förkyld och just nu gör jag det extra mycket för jag är så jävla rädd för att det ska sätta sig i lungorna och det är svinjobbigt i vanliga fall due to astman, men jag är rädd att det kan bli ännu värre nu när bebisen snor mitt immunförsvar. Alltså hellre jag än bebin såklart, men helst ingen av oss.

Läste lite bakåt i bloggen igår och tydligen så bråkade jag och Andreas rätt jävla ofta pre-graviditeten och det var ett rätt tydligt PMS-mönster i det bråkandet. Sen jag blev gravid har vi kanske bråkat en gång? Topp ett sak jag kommer sakna med att vara gravid: att slippa mens/PMS. Har väl aldrig haft ett så här lugnt och jämnt humör nånsin förut tror jag.

torsdag, februari 11

Har haft en så jävla produktiv dag på jobbet. Älskar när ingen annan är här så jag får grejer gjorda. Idag har jag dessutom tagit tag i en massa svinjobbiga officiella/statliga måstegrejer som jag har haft lite ångest för samt styrt upp finansiering för närmsta kvartalet (för mitt jobb, mind you). Känsla: I'M ON TOP OF THE WORLD! Ringde precis Andreas och bjöd ut mig själv på date. *happy face*

onsdag, februari 10

Så det är väderombyte och min astma gör sig i vanlig ordning till känna. Den här gången visserligen mer som en liten varning om vad som komma kan så jag jobbar hemma eller "tar en vilodag" som jag smsade mina kollegor imorse och försöker mota Olle i grind. Grejen är att jag inte har gått upp än, bara gått ut i vardagsrummet och hämtat Andreas hemmadator samt gjort frukost i köket och sen retirerat tillbaka till min högborg sängen. Det innebär att medan jag i turordning har pratat med vårdcentralen, en leverantör och ikeas kundtjänst så har jag suttit as nature created me i sängen med tuttarna i vädret och benen i buddhaställning för att få plats med magen. Jag VET ju att ingen kan se mig, men det känns ändå som att jag gör nåt typ busigt. (Förlåt för ordvalet.)

Igår råkade jag klicka vidare till "Läs mer"-länkarna i 1177's gravidapp och det skulle jag verkligen inte ha gjort. Det finns ett avsnitt som heter "Den första tiden efter förlossningen" eller nåt sånt och där står cirka allting vidrigt som händer med kroppen vid en förlossning och allting är typ ja, det är rätt vanligt och vanligtvis gör man ingenting åt det så det kan ta ett halvår innan det läker av sig själv. Vilket är EXAKT INTE DET JAG VILL HÖRA. Är fan sugen på att åka till USA och deras smärta är av ondo/in plastikkirurgi we trust-inställning till vård. Kommer alltså behöva göra om hela rundan med barnmorskan där jag tvingar henne att lova att den inställningen absolut inte ska tillämpas på mig efter förlossningen. Jag vill ha trippla kontroller, utlovad kirurgi om nödvändigt och absolut inget jävla det är natuuuuuuurligt. Jag skiter i om det är naturligt, återställa till originalfunktion är också naturligt.

lördag, februari 6

Idag åt jag en semla. Det kan vara så att det enda jag ville göra i helgen var att äta en semla och att jag blev dödligt besviken när kaféet som tillverkar mina specialsemlor visade sig vara stängt, men sen blev jag överlycklig när jag hittade semlor på det vanliga ica:t och sen bar förpackningen som vore den min nyfödda bebis hela vägen hem. Det var en fantastisk upplevelse och jag kommer köpa en till imorgon innan jag åker hem. Mmm...semla.

Annars då? Drömmer att jag lämnar vårt nyfödda barn hemma i en kall, mörk och fuktig lägenhet och går till jobbet, en grå fabrik i ett grått England, och kommer på på en lunchrast att herregud, jag kan ju inte lämna en nyfödd bebis ensam?! Drömmer också att vi matar honom (pojkbarn i drömmen) med köttfärssås och morotspuré på rågade matskedar. Inser på samma jobb att herregud, barnet är en vecka och borde ju få mjölk eller ersättning?! Vaknar svettig med känslan av total otillräcklighet. Drömmer också att onda utomjordingar ska döda mig och mamma och pappa och det finns inget jag kan göra åt saken. Vaknar igen med en känslan av total dread tills Bom-Bom snabbt drar mig tillbaka till verkligheten med sin morgongymnastik.

Pappa är så himla imponerad över hur jag är som preggo. Han tycker att det är fantastiskt hur jag kan vara i sjunde månaden utan att det ens märks eller görs nån större grej av. Inte för att han skulle ha nåt emot att jag gjorde en stor grej av det, utan mest för att han tycker att jag är så lugn och glad och pigg. Jag suger åt mig hans stolthet som en svamp. Han lagar ändå mat till mig och bäddar rent sängen åt mig och städar fint för min skull. Vi köper blommor och åker till mammas grav och handlar och ser på tusen matcher fotboll. Det är så mysigt och fluffigt och fint och jag är så lycklig här.

fredag, februari 5

En lista om sömn!

Oh! En fredagslista om sömn! Jag hakar. Hittade hos Denna Hagga.

När brukar du gå och lägga dig?
Innan gravidtillståndet kanske halv tolv. Nuförtiden helst halv elva-elva, men jag klarar mig om jag somnar innan klockan tolv. Igår gick vi och lade oss vid kvart över tio och så tidigt brukar jag inte kunna somna men det kunde jag minsann. Mår som en prinsessa idag.

När vaknar du?
När klockan ringer på vardagar. Om jag ska vara på jobbet nio så ringer klockan 7.30 och så går jag upp nån gång mellan 8-8.15 beroende på om jag ska duscha eller inte. Jag måste ha minst 30 minuters vakna tid i sängen för att inte vara yr och må illa när jag kommer upp. På helgerna hade jag förut i princip oändligt sovande så då hände det att vi vaknade 12.30, men nu vaknar jag nästan alltid strax innan nio och sen ligger jag och leker med internet och försöker väcka Andreas i några timmar.

Är du morgonpigg?
Oh noes. När jag väl är ur sängen så är jag inte så trött och tycker inte att det är jobbigt, men sträckan från att klockan ringer tills jag är ur sängen är fan vidrig.

Vad finns på ditt nattduksbord?
Jag har inget nattygsbord. Jag har en liten låda bredvid sängen med en massa småtjafs som nässpray, nåt snöre, glidmedel, en ring och lite gamla kvitton. Vi borde verkligen fixa det där.

Vilken låt är allra bäst att somna till?
Ingen alls. Fy fan, jag vill ha tyst när jag ska sova.

Vad gör du i sängen innan du somnar?
Först ligger jag på Andreas sida och värmer upp sängen medan han borstar tänderna (serve us both well pga vill inte att min egen sida ska bli varm innan för då kan jag inte somna och han hatar kall säng) och sen spoonar vi lite och Andreas klappar på mig och pratar med bebin och sen släcker vi och så tvingar jag honom att säga snälla saker när han nästan håller på att somna så jag får mest jag älskar dig du är min bästa bästa godnatt sov så gott. Sen vänder vi på oss och så håller jag om honom tills jag somnar. Det här är scenariot exakt varenda kväll sen tre år tillbaka. Jag älskar det.

Hur är din säng bäddad?
Med fyra kuddar och tre täcken. Vanligtvis två täcken, men just nu behöver jag ett extra att hålla om på nätterna för att inte hamna på mage och riskera grinig bebis.

Vad är ditt bästa sova gott-tips?
I mån av lyxen att ha ett separat sovrum: gör inget annat än att sova, vila och ligg i sovrummet. Titta inte på teve i sängen. Ha inte för varmt. Köp en skön säng, det är värt det! Var inte i sovrummet om du inte är trött.

Hur sover du egentligen?
Som i bra eller dåligt eller? Jag sover rätt så bra, tackar som frågar. Om det var positionsmässigt så helst i framstupa sidoläge, men i brist på utrymme kring mittpartiet så mest bara på sidan nowadays. Skulle aldrig kunna sova på rygg. Uuuh.

Vad har du på dig när du sover?
Ingenting. Om jag sover nån annanstans än i min egen säng eller på hotell med nån annan än Andreas så har jag såklart på mig trosor och t-shirt, men annars nada.

Hur är din sovfrisyr?
Frisyr och frisyr, men jag sover i tofs på huvudet. Har för mycket och för långt hår för att kunna ha det utsläppt utan att jag lägger mig på det och fastnar eller kittlar mig själv eller Andreas i ansiktet.

Vad har du för säng?
Världens Skönaste Säng från Ikea som är 180cm. Det är deras hårdaste madrass med en bäddmadrass i nåt naturmaterial som "andas". Jag älskar den.

Vad gör du mitt i natten?
Men sover förhoppningsvis? Det är faktiskt inte så ofta som jag är vaken mitt i natten. Om jag måste gå upp och kissa så gör jag det i totalt mörker och sen stapplar jag tillbaka till sängen och somnar om.

 Hur gör du för att få ett mysigt sovrum?
Well, vårt sovrum är rätt omysigt men fina sängkläder och kuddar och växter hjälper ju lite iallafall. Vi ska göra ett riktigt sovrum nu innan bebins ankomst så förhoppningsvis blir det lite mysigare med ny väggfärg, byrå, tavlor på väggarna och mer mattor.

Vad är det konstigaste stället du har sovit på?
I en hall framför högtalarna på en fest förmodligen. Eller att jag har förmågan att sova gott på flyg och därmed sov 18 av 23 flygtimmar när jag flög mellan Melbourne och Stockholm ungefär varje gång.

torsdag, februari 4

Uppdatering från babyville

Vi hade tid hos barnmorskan imorse. Jag var min vana trogen skitnervös för att inte vara en A-mamma och ha dåliga värden och sov som en jävla kratta inatt dels pga det men också pga att mannen jag lever med snarkar nåt så vansinnigt när han är förkyld. Jag hatar honom lite på nätterna då faktiskt. Inatt skickade jag ut honom på soffan när jag hade legat vaken en timma och först lite gulligt älskling, kan du vända dig om för du snarkar? *snäll klapp* och sen lite mer grinigt men för helvete sluta snarka eller lägg dig på soffan *knuff knuff*. Jag hade oavsett sömnbristen ingenting att hämta för min oro för barnmorskan, som vikarierade för vår originalare som var sjuk, PRATADE I VERSALER och var OERHÖRT PEPP PÅ LIVET och meddelade att mitt blodtryck var PRECIS DÄR DET SKA VARA och bebisens hjärtljud var HELT PERFEKT LYSSNA VAD FINT! och min mage låg PRECIS PÅ KURVAN! Det är faktiskt hemskt fint att höra det där kloppeti-kloppeti-kloppet från bebishjärtat. Vi konstaterade gemensamt att det nog är dags att jag slutar tänka att det är nåt fel på vårt barn och istället njuter av att jag mår så himla lylligt. Sen konstaterade hon också att jag hade EN ALLDELES UTMÄRKT JÄRNDEPÅ OCH FINA JÄRNVÄRDEN och inte alls behöver äta järntabletter innan hon raskt bokade in mig/Andreas/oss på gravidyoga, pappagrupp och föräldrautbildning och sen skickade hem oss med ett LYCKA TILL HÖRRNI!

Såatteh, jag och bebin mår alldeles förträffligt och förutom att det känns som att jag kommer jobba 50% dom närmsta månaderna på grund av ovanstående gravidrelaterade aktiviteter och barnmorsketräffar så vill jag high-fivea världen. Jag sa till Andreas häromdagen när vi pratade lite om förlossning och sånt att jag liksom nästan inte är rädd längre och att jag, eller nån djupt rotad jävla hippieinstinkt i mig, har börjat bara känna att nej, men det här klarar jag och bebin. Det kommer göra ont så in i helvete och vara helt vidrigt, men jag klarar det. Vi ska team-klara det jag och bebin och Andreas och personalen och det känns så himla ahmen skönt att kunna mer fokusera på att få fokusera på att föda barn istället för att oroa mig för detsamma. Snart kommer jag väl börja skriva affirmeringar och tända rökelse och nynna för mig själv.

onsdag, februari 3

Ny vecka, ny matplanering

Jag lunchade med alltfinnsredan på La Neta idag, för övrigt mitt go to-lunchställe pga MUMS, och förutom att jag har saknat henne och det var skitmysigt så passade jag på att göra ännu mer reklam för det här med matplanering och hemleverans. Jag är alltså precis likadan live som här, kul för mig. Det må icke vara det sexigaste som har hänt mänskligheten, men he-rre-gu-d vad det är skönt att helt vuxet ha mat i kylskåpet och därmed kunna ha mat på bordet på 30 minuter från landning hemma. Idag till exempel så hann jag komma hem, måla över mina färgprover som jag provmålade nån gång förra våren och ändå ha maten klar en halvtimma senare. Eftersom jag åker till pappa i helgen när Andypants målar sovrummet och jag har feeling så kommer det en matplanering redan idag. Vi ska äta (det börjar för övrigt bli lite svårt att komma på så mycket kötträtter vilket ju i sig känns rätt bra på nåt sätt):

Tagliatelle med kyckling, soltorkade tomater, bladspenat och vitlök

Köttbullar med potatis, gräddsås, rårörda lingon och kokta morötter

Rostade grönsaker med bacon och crème fraîche med vitlök och timjan

Bulgursallad med halloumi, rödkål, paprika, avokado och massor med koriander och kikärtsröra (det vill säga typ det här fast i en bunke)


måndag, februari 1

Nudlar med biff, grönsaker och gött

Jag har aldrig ätit riktig thaimat (pga allergier) så det här är en ren höftning på ungefär hur jag gissar att det kan smaka. Ni som vet eller kan äta till exempel fisksås kan ju alltid blanda in det, annars kan jag rekommendera det här helt utan ändringar pga blev så jävla gott. Det ser jobbigt ut, men jag lovar att det går sjukt snabbt. Jag ber om att få presentera marinerad lövbiff med nudlar, sockerärter, vårlök, chili och pressgurka.

Du behöver:

1/2 gurka
1 tsk 24% ättika
2 tsk socker
1 krm salt

1 pkt risnudlar
Vatten
Salt
2 msk fond eller buljongtärning

400 gram lövbiff
1/2 lime
1 tsk honung eller sirap
2 msk japansk soja
2 vitlöksklyftor

3 cm ingefära
1 chili

Till serveringen:
1 pkt sockerärter
2-3 vårlökar
1/2 lime
1 stor chili
1 kruka koriander
8-10 myntablad
Japansk soja


Börja göra vanlig, hederlig, svensk pressgurka genom att hyvla remsor av gurka med en potatisskalare eller osthyvel. Lämna den kärniga mittdelen. Lägg gurkan i en skål och häll på socker, salt och ättika, rör om lite och ställ åt sidan.

Fortsätt med marinaden till köttet genom att skala och riva ingefäran och finhacka vitlök och chili. Blanda alla ingredienser i en skål stor nog att rymma köttet också. Strimla köttet och lägg i.

Här gick jag och vilade i tjugo minuter pga sur bebis, men ni kan ju keep on going om ni vill. Det är en bra grej att duka här iallafall för i slutet går det fort och det finns inget tråkigare än kall mat.

Hacka vårlöken, koriandern och chilin till serveringen fint. Jag lade upp det i olika skålar pga fint (och för att min man har bebismun när det gäller chili), men det går ju utmärkt att blanda det också om det känns bättre. Dela sockerärterna ett par gånger och lägg i botten av ett durkslag.

Koka upp vatten, buljong eller fond och lite extra salt. Det här ska inte ätas så det gör inget om det blir lite för salt. Det ska bara jävligt snabbt ge smak åt nudlarna.

Sätt på en stekpanna på hög värme.

Lägg i nudlarna i buljongen och tillred enligt förpackningen.

Häll i kött och marinad i den varma stekpannan och stek under omrörning tills det är precis stekt. För mig tog det lika lång tid som för nudlarna, dvs 4 minuter.

Häll av nudlarna i durkslaget med sockerärter, lägg i en (förvärmd) skål eller kastrull och ös på köttet och blanda runt lite. Nu är det bara att äta och toppa med så mycket av resten av grejerna som du tycker är gött.