onsdag, november 30

Jag gör en mean fajita också

Ljudet av när nån annan borstar tänderna duschar grejar i badrummet är så himla mysigt. Sjukt att inte komma ihåg när det var standard sist. Har druckit vin och konjak/cognac (skillnad nån?). Är lite full. Gillar lite full. Godnatt.

tisdag, november 29

Mnåh! Känner verkligen för att titta på teve nu och så finns det inget att titta på. Sur smiley. Jättesur smiley faktiskt.

En annan sorts dag

Men hörrni! ÅH! liksom. Livet innan blogg: så himla mycket fattigare. Det kanske är skönt för er att höra att jag inte alls tänker grina nåt idag. Att jag och mina fina killar har haft möte i ett hus på landet med tänd brasa och skratt. Att idag är en sån dag där vuxenskapet känns rätt jävla okej ändå.

måndag, november 28

Jag är ju iallafall snygg i håret. Alltid nåt.

Jag har grinat mig till huvudvärk och snyter mig tills jag blir yr av trycket i öronen. Tittar upp och möter ett par randiga kinder rödsprängda ögon svullna läppar. Mina läppar blir alltid så himla svullna när jag gråter. Jag vet inte vart jag ska med mitt liv och det är så himla jobbigt att alltid fatta beslut på egen hand. Motigt plingade upp i en wordfeudmatch för en stund sen.

Motigt in-fucking-deed.

Jag stirrar in i mina egna pupiller, försöker finna svar där svar kommit så många andra gånger. Idag finns det bara tårar som sakta droppar ner på kinderna medan jag sänker huvudet. Jag vilar händerna på varsin sida av det kalla handfatet, pannan mot kranen, och drar några hackiga djupa andetag. Vissa dagar är helt enkelt jobbigare i det här med vuxenskapet än andra.

Kan du vara lite mer konstant i dina känslostämningar tror du?

Och så kommer Lisa och sätter sig bredvid mig och för varje minut blir jag lite mera hel. Tänk att såna man tycker om kan fixa så himla mycket bara genom att sitta bredvid och vara tyst (och jobba, mind you. Hon jobbar bredvid mig i tysthet.). Det är fint.

En så kallad dålig dag

Ska klippa mig klockan tre. Klippa mig och bli rödhårig igen i nåt försök att återfå nån form av snygghetskänsla. Den är himla låg nu, snygghetskänslan. Känner mig mest bortkommen och liksom fel. Känner mest känslan av sådär, SÅDÄR vill jag se ut! när jag tittar på alla andra. Det är mycket som är fel nu i och för sig. Mycket som gör att jag mest bara vill låsa in mig och kolla på SoA 22 avsnitt på raken och inte svara i telefon och inte prata med nån och inte jobba och göra planer och vara peppad och hjälpa till. Det är fel i insidan av mig och jag vet att det går över och jag vet att jag kan laga och det är ingen fara. Det är ingens fel och det beror inte på nån annan, det är liksom bara fel i nån jävla koppling i huvvet som gör att jag känner mig rätt så ovärd just nu. Så är livet också ibland.

Rekord! Jag slog rekord!

Vårt måndagsmöte öppnades med att presentera mig som den nya rekordinnehavaren av antal program av en tv-serie sedda under en helg. Lisa hade förra rekordet på 18 avsnitt. Jag är stolt över mina 22. Jag tittade alltså på 22 avsnitt av Sons of Anarchy i helgen. Jo, det gjorde jag visst det. Som ni kan räkna ut så gjorde jag inte så mycket mer på dagarna än så. Och idag känns mer som en transportsträcka till kvällen när jag kan se resterande tre avsnitt av säsong tre. Jag är omvänd nu.

Dagens hat

Folk som pratar bebisspråk med annat än just bebisar borde skjutas. Åh tjitta vijken söt tjöja! Det är inte kokett. Det är inte gulligt. Det är absolut inte en önskvärd egenskap överhuvudtaget. Och framförallt så är det måndag och jag har bara druckit en kopp kaffe och är verkligen inte på humör.

fredag, november 25

Typiskt bra fredag

1) Lön. Jag gillar dineros. Eller jag gillar att spendera dineros.

2) Trädfan är fällt och min buss går som vanligt.

3) Jag vann vårt jobbquiz (ALLA RÄTT) och fick därför PRESENTER. Jag är en sucker för presenter.

Snart vet ni allt om mig.


Mitt tjugoåriga jag hade fått rysningar av blotta tanken

Jag vet ju hur mycket ni går som på nålar i väntan på att få reda på mina kvällsplaner. Ska hon dricka sprit? Ska hon dansa på bardiskar? Ska hon vara en jävla kärring? Jag ska vara en jävla kärring. Ämnar gå från jobbet till Cajsa Warg och köpa en entrecote och sen gå hem och göra potatisgratäng och lägga mig i soffan. Sen ska jag dricka ett (1) glas vin, titta på På Spåret och gå och lägga mig. Och hela kvällen ska jag njuuuuuuuuta så jävla mycket av att det är nystädat och luktar gott och framförallt av att vara själv.

Egentligen vill jag ju vara ljuv och späd och blyg

På riktigt, nu har jag skrattat åt den där jävla katten tills jag började gråta två gånger under en fyratimmarsperiod. Min kollega kom precis upp för trappen och frågade om jag hade en bra dag eftersom han inte tyckte att jag har gjort nåt annat än att skrattat hela dagen. Jag har ett sånt där högljutt skratt, you see. Inget litet gölligt fniss här inte.

'Cause I'm the judge of cool pt. 16

Inne:
Fredagar
Vin
Kalkon

Ute:
Trädkramare
Rött nagellack
Caffé Latte

Nu är livet slut

Började dagen med att titta på en katt som säger nononono och skratta tills tårarna rann. Jomensatte, en har gått och blivit sån där LOL-katt-person. This is the new me.

Edit: Ja, jag är sist på bollen. Jag är okej med det.

torsdag, november 24

Tusen frågor

Ikväll ska jag städa. Det ska bli...kul. På rikt, hur mycket SKIT kan det samlas i en lägenhet på en liten vecka? Är jag en lortgris? Är mina kompisar lortgrisar? Vad är problemet? Spelar det verkligen så stor roll att jag springer omkring på jobbet utan skor varje dag? Kan det vara det? Bestämmer redan nu att jag är värd att köpa nya blommor och att jag ska göra nåt med korv till kvällsmat. Belöningssystem FTW liksom.
Igår sa min kompis att jag är klok. Det tyckte jag var fint av henne faktiskt. Klok är nog en av topp tre saker jag vill vara.

onsdag, november 23

Det här är viktigt, folket.

Det finns viktiga saker att försöka förändra bortom jävla ekar och sjuka små ekorrar. Viktiga saker där viktiga riktiga liv står på spel. Där det står en människa som behöver hjälp men som av dåliga konstiga vidriga anledningar inte får hjälp. Det tycker jag är värt att lägga ner tid och resurser på. Läs Klaras text här. Läs Klaras text och fundera på om det ändå inte finns nåt ni kan göra för att få alla Klaror att få den hjälp de har rätt till.

När man tror att folk inte kan vara dummare

Eh okej. TV-eken är dessutom fucking rutten och har dömts ut av naturexpert. Det är farligt för allmänheten att den står kvar eftersom den kan falla ihop när som helst och då träffa fotgängare eller trafik. Då ställer sig ett gäng i fotriktiga skor med en förkärlek till beige och håller hand och sjunger kumbaja för att hejda den skymf mot mänskligheten och demokratin som ett fällande av trädet skulle innebära. Herre. Gud.

Vad jag gjorde på lunchen?

Kollade på SoA. Satt med min halsduk som skäms-/skrämskudde och gnydde. Jag börjar gilla't nu.

Stockholmsproblematik

I Stockholm, för er som inte bor här eller har hört om det, så står det ett gammelt träd utanför SVT. Nu vill kommunen fälla trädet. Det vill inte trädkramarna, som gråtande talar ut i teve om att det är ett hot mot demokratin att fälla eken, så dom har bosatt sig i trädet, tänt gravljus vid trädet, bildat människomur kring trädet. Det hela styr om trafik och kollektivtrafik i närheten, tar polisresurser och är allmänt jävla idiotiskt. Egypten demonstrerar för demokrati och frihet. Andra länder kan inte ens demonstrera. Men Stockholm, Stockholm tycker att det är helt okej att fullkomligt ösa pengar på att det är synd om träd. Plus: jag måste gå femhundra meter extra till och från bussen varje dag. Det är skitjobbigt. 

Om ingen hugger ner det där jävla trädet innan jag åker hem idag kommer jag personligen gå dit och spränga det i bitar.

tisdag, november 22

Åh mitt fluffiga täcke, I adore you!

Jag var helt övertygad om att det var onsdag idag och så visar det sig att det bara är tisdag. Suck. Fick dock ett nytt Dexter av min källa så jag kollade på två tredjedelar på lunchen, sen hann jag inte mer. Nu sitter jag och gör allt sånt där som jag inte hinner i vanliga fall dvs sorterar, resizear bilder, beställer grejer och sånt. Vill bestämma hur och när jag ska åka hem i jul, men kan inte riktigt fatta nåt beslut för jag är så himla rådvill. Imorse var den första tanken det är bara åtta timmar tills jag får gå och lägga mig igen så idag kanske inte är en dag för nån form av beslut.

måndag, november 21

Ensam mamma söker - The Hype

Ikväll ska jag ha EMS-kväll. Emster kommer och min kompis Lisa kommer och Josefine är med i våra hjärtan/via internetz. Vi ska dricka Gosa och käka tacos och prata jättemycket skit om dom vi inte gillar. Till exempel hon den fjantiga som fajtas mot Jane. Henne ska vi prata ner totalt. Och Mys mesar till män. Ropen skalla, mer tåga till alla! Är ganska pepp kan man säga.

Livet och treårscyklerna och kliet

Från skolåldern har mitt liv gått ut på treårscykler. Lågstadiet (ny skola), mellanstadiet (ny skola, ny stad), högstadiet (ny skola), gymnasiet (ny skola). Direkt till högskolan och ny stad, tre år. Sen ett litet skruttit halvår på bank och så Melbourne i ganska så exakt tre år. Tionde december i år har jag varit hemma i tre år och nu pirrar det i kroppen efter förändring igen. Inte samma sorts förändring, för nu vill jag inte flytta, men förändring none the less.

Ranting lite ba

Vet ni vem som skulle vara en trovärdig Jax? Vin Diesel. Hård, mörk basröst, muskler och tatueringar. Bam! ba. Skulle sitta som jävla klistrad. Eller Colin Farrell. Nu googlade jag precis "tuffa killar" och det kan jag inte rekommendera er att göra för där kom det bara upp massa wannabe HA med halskedjor och tintinfrisyrer, men ni fattar. Det ska vara en TUFF kille som man är rädd för. Jax är ju för fan rädd för sin egen skugga.

Men jag vill ju tycka om!

Alltså Sons of Anarchy, jag känner nej. Det är fan PLÅGSAMT att titta på den där fula frisyren, prettyboy-smilet och wigga-gången. För att inte tala om dom extremt fula spongebob squarepants-jeansen Jax sportar. Eller hans otroligt fjantiga munsnörp varje gång han säger nåt. Säg att han klipper sig och skaffar en stil säg i S01E07 annars kommer jag inte kunna fortsätta titta. Dom enda man gillar: Elvisgubben, han med huvvetatueringen, läkaren och han med skägg som är pappa. Alla andra: nej.

ÅH! Nu stör jag mig jättemycket bara av att tänka på SoA. Kan inte ha varit jättesvårt att casta Jax. Krav: Titta under lugg, le med ena mungipan, prata med tyck synd om mig-röst. Urtypen av den där killen alla vill ha i romantiska high school-filmer fast med motorcykel och tatueringar. Vet ni vem han är? Dylan i bevvan fast med långt hår. Enda gången han är uthärdlig är när han inte har några kläder på sig samt dricker sprit direkt ur flaskan.

söndag, november 20

Och en söndag att smaka som en fest

Efter några timmars Californicationmaraton har jag övergått till terapisätt nummer två; laga mat. Det finns nåt så extremt lugnande att känna dofterna av hackad timjan och vitlök och olivolja på varm potatis. Kanske även också i att hålla i en stor kniv och hackhackhackhacka lätthanterade äpplen som på löpande band. Alltså. God mat slår godis och chips any day of the week så jävla mycket, därför lagar jag idag äppelmarinerad fläskfilé med rosmarinpotatis. Om jag inte blir glad av det så är jag nog ett obotligt case.

Strö lite socker på mig är du vänlig

Ni vet när det ligger som ett extra hudlager av osäkerhet? När magkänslan inte vill jävla bestämma sig utan mest bara hoppar runt i magen som en annan jelloshot? När tårarna sitter i halsen och ovanför ögonen bakom pannbenet och fötterna är för kalla? En sån dag är det.

Jag ligger i soffan med datorn på knäna och liksom känner efter. Man ska inte känna så jävla mycket efter, men det är mycket enklare att predika än att leva efter faktiskt. Jag har tänt ljus och mina tulpaner börjar växa sig fint vilda ur vasen och det står nypressad apelsinjuice i ett sånt därnt fint gammelglas en armlängd ifrån mig. Teven är på, men ljudet är av. Jag gillar att ha tyst när jag skriver, men musik när jag läser förresten. Är inte det lite konstigt? Om orden ska komma ut av sig själva så måste dom få utrymme för det på nåt sätt. När vi läste James Frey i bokcirkus! så berättade nån att han skriver mening efter mening av sina böcker. Att han inte har nåt färdigt manusskelett utan låter orden styra en mening efter den andra. Så skriver jag också, om än inte vare sig i romanform eller med samma kvalitet. Jag har absolut ingen aning om vad som kommer ut när jag öppnar bloggen. Förutom när jag ska berätta om nåt som har hänt förstås. Då skriver jag ju som det är. Men annars. En mening efter den andra och sen i slutet: publicera.

Juicen är lite sur förresten. Jag gjorde den på gamla apelsiner och en blodgrape som luktade sött, men smakade beskt. Tänker att det väl inte kan vara nåt farligt med att äta mjuka apelsiner. Och så ringde jag mamma förut, bara för att få höra lite fluff. Älskade vännen. Lilla gumman. Åh, vilken tur att du finns! Sånt.

Söndagsproblematik

Okej folket. Jag har ingen frukost hemma och kommer således vara tvungen att äta gröt eller gå och handla = oönskat en söndagmorgon. Dessutom. Dessutom så är jag motarbetad på Twitter i vad gegget i ögonen på morgonen heter. Jag hävdar gröschel. Lisa säger gomorra och Maria hävdar att det heter kladd. Maria har ju givetvis mest fel eftersom kladd inte är ett dugg ett eget ord utan mest beskriver en konsistens, men Lisa är lite tuffare. Kan ni hjälpa mig här? Rösta på mig!

lördag, november 19

Att få en lördag att smaka som en fredag

För att fira att det är lördag så äter jag resterna från middagen igår. För det är precis lika gott idag eftersom jag värmer det i ugnen istället för i micron. Egentligen tycker jag att microvågsugnen är en totalt onödig uppfinning eftersom allting går att värma på spis/i ugn, men skit i det. Om ni sitter därhemma nu och ba vad ska jag laga för mat?! Det ska vara gott och det ska vara gott och ja, det ska vara gott! så tycker jag att ni ska klicka och läsa hur ni lagar spenat- och svampfyllda canneloni med körsbärstomatsås och mozzarellatäcke. Ni kommer inte ångra er. Vad vet jag, ni kanske till och med får ligga.

Tack Internet för alla fina människor

Åh! Känslan när man får en ny vän, så där vän, är obeskrivlig. När man känner att helvete vad vi är lika tänker lika pratar lika. När det inte finns nåt gammalt lim som håller ihop utan allt är nytt men ändå bara liksom sitter.

Tänk att jag var rädd för internet för fem år sen. Det är konstigt faktiskt.

fredag, november 18

Bliss

Hur tråkigt det än är att städa och tvätta så är det tre gånger så skönt att komma hem efter jobbet på fredagen och sätta på lite bra musik, tända ett altare med ljus och ba näe, inget som behöver göras. Friheten i det är värd mitt anletes svett kan jag säga.

Fredagsmat

Eftersom Omomigen har kärleksförklarat sig så fint så kan jag ju passa på att meddela att det kommer komma ett recept på svamp- och spenatfyllda canneloni i hemmaputtrad tomatsås på Jag lagar mat också i helgen. Och eftersom Omomigen är ett vinproffs så kommer ni även få vinrekommendation den här gången. Bra va? Och sen funderar jag på nån efterrätt kanske och alltså det är ju kul med såna där fina grejer, men banan och choklad och glass är ju ändå det som är typ godast så det blir förmodligen nåt sånt. Eller en affogato. Kanske en affogato ändå. Jag menar kaffe, glass, sprit. Kan det bli fel?

Folket, det är fredag

Har fått ny jacka och nya vinterskor. Reppar och känner mig schnygg. Chefen drog precis på Magnus Ugglas Joey Killer på högsta volym och dansar i korridoren. Den dagen jag inte jobbar här längre kommer jag se tillbaka på det här och ba fy fan vad fantastiskt vi hade det.

torsdag, november 17

Vänligen applådera

Har även dammsugit, torkat golven (två gånger), städat toaletten, rensat avloppet (!), gjort iordning garderoben, torkat ur kylskåpet och tagit bort mitt gamla nagellack.

Jag är så jävla duktig tycker jag.

Det är bara att fokusera på slutresultatet

Paus två. Har möblerat om tavlor, duschat blommor, städat fönster, lagt i en tvätt, städat köksskåpen, gått ut med soporna, dammtorkat och köpt blommor. Och kanske bestämt sofftyg samt läst en tidning.

Hälften kvar.

Nån som vill ha pengar?

Har redan tagit första pausen. Pantflaskorna är mig övermäktiga. Jag HATAR pant. Jävla skitidé. Om nån är sugen på att panta åt mig för pengarna så är det bahahara att säga till. Skulle ha tagit erbjudandet om att gå och panta med sällskap häromdagen. Eller så gör jag en konstinstallation av det hela och bara staplar skiten i vardagsrummet. Pantat ska verket heta. Aja. Jag har iallafall en skitbra spellista att ostäda till.

Men jag påverkas inte alls av mörkret. Nej. Nope. Inte alls.

Förut ba urpepp på att gå hem och städa och putsa och tvätta och köpa blommor och ha det fint. Efter mörkrets inbrott är jag sugen på att gå hem och lägga mig i soffan med en påse typ ostbågar eller nåt.

Men nu säger jag här att jag SKA hem och städa. Jag ska dammsuga och sen ska jag våttorka golvet och sen ska jag tvätta. Och köpa blommor. Okej? Kan ni kolla in här vid tio och ba HARU STÄDAT VAVAVA? Och sen skrika att jag är en dålig människa om jag inte har gjort det?

Tack på förhand!

Lyckan, jag förklarar krig mot dig

En sak som gör mig ledsen är attityden att inte vara lycklig är ett misslyckande. Som att man alltid måste gå omkring och vara så jävla lycklig. Som om alla andra hela tiden går runt och är så jävla lyckliga. Det finns en väldigt självförminskande effekt på det tänket som jag tycker är rent av skadligt. Det finns så himla mycket andra grejer i livet som gör att man känner sig skit ibland helt utan att behöva tänka jag måste vara lycklig! Är jag lycklig nu? hela tiden.

Folket, lyssna på mig nu: det är helt okej att bara vara lite jävla vardag ibland. Man går till jobbet, man äter mat, man går hem och tvättar och städar och går och lägger sig och känner sig totalt ospännande och ganska tråkig. Det är okej att känna sig som sämst i världen också. Det är okej att göra fel. Det är okej att vara ledsen. Det är okej att hela hemmet faller ihop och det är smutstvätt överallt och dammråttor i hörnen och smulor i sängen. Det är okej att inte skratta sig igenom livet.

Jag har lärt mig the hard way att livet blir mycket enklare när man tillåter sig att vara ett knytte ett härke ett skräp ibland. Jag tycker nog till och med att vi är lite orättvisa när vi diskriminerar känslor. Glad = bra. Ledsen = dåligt. Vem har sagt det? Jag tror att det är jättebra att känna lite av allting, för så är ju livet. Lite glatt, lite ledset, lite argt. Men väldigt mycket snällt. Snäll är jätteviktigt. Framförallt så blir det lättare att känna dom mörkare känslorna om vi inte tänker att det är ett failure att just göra det. Och så slipper vi kanske den där härliga spiralen av oh nej, jag är ledsen det är hemskt att vara ledsen ingen annan är ledsen jag är ensam ingen kan tycka om mig jag är inte värd nåt nu blir jag ännu mer ledsen. 

Om vi istället tänker att jaha, så här känns det att vara lite ledsen vilsen arg sur ensam så är det himla lätt att också sen tänka jaha, så här känns det att vara glad lycklig kär rolig omtyckt. Och helt plötsligt så blir alla känslor lite mindre farliga, gör lite mindre ont. Eller nej, där ljög jag. Dom gör fortfarande jävligt ont när dom händer, men dom kanske inte river riktigt lika länge eller lika hårt.

Det som gör mig mest förbannad är dom som använder sina kommunikationsplattformar till att förstärka intrycket av att alla andra är så jävla lyckliga. Där allt är rosa och guld och gröna skogar. Där livet alltid är en fest. För det är så jävla osant. 

Människan har känslor. Vi känner av allihop. När vi är små lär vi oss att göra miner som är ledsna och rädda och glada och busiga och arga. Och sen nånstans på vägen så lär vi oss att bara minerna med uppåtmungipor är okej. Att man inte är riktigt lika bra som andra om man inte är glad.

Bull-fucking-shit.

Vi är människor, vi känner. Alla känner. 
Och det är helt okej.

onsdag, november 16

Cause I'm the judge of cool pt. 15

Inne:
Weekendresor
Berättelser
Äkthet

Ute:
Ylletröjor
Årtal
Högläsning

Lyxfällan, here I come

Det här med att jag alltid har utgifter som är högre än mina inkomster, ska vi prata om det eller? Okej, jag ljög. Men det är fanimig nästan alltid plusminusnoll på kontot i slutet av månaden. Jag vet att ni är några här som gillar att spara (hrrr, hemska ord), kan ni skälla lite på mig nu?

Inte många fel där faktiskt

Ibland blir jag lite lycklig i hjärtat. Typ som när Maria ba häng med till mitt torp (fast det är ett hus) och drick vin och ät choklá och häng med mig och min familj. Fattar ni? Jag ska få 1) åka till torp 2) dricka vin med Maria och 3) hänga med kiddos.

Jag som bara tänkte vara fin till festen ikväll

När jag har utsläppt hår kan jag liksom få för mig att jag blir extra varm (Det kan bero på att jag äger ungefär tre kilo hår på huvudet.) och då tycker jag att jag blir konstig i huden i ansiktet. Samma sak händer när jag har ylle på mig. Varm, konstig i ansiktet. Idag har jag både ylletröja och utsläppt hår och känner mig således som om jag har blivit inlåst i ett solarium några kvartar för länge. Vilken tur att det är just idag som jag ska gå på nån modegrej efter jobbet. Alltså, verkligen. Kanske kan köra en systrarna Olsen och gömma mig bakom manen hela kvällen?

Somliga går med trasiga skor. Somliga har inga alls.

Jag blev blixtindragen i ett möte med vår finanschef och nån chefssnubbe från nån bankgrej så jag satte på mig skorna. Man kan faktiskt inte skaka hand med gubbe i kavaj i strumplästen. Herregud, Ribbing skulle skjuta mig. Plus jag sportar regelrätt knullrufs idag och nån måtta får det vara på att vara edgy. Så, jag satte på mig skorna. Mötet gick bra. Jag sa saker som tillväxtmarknad och bedrägeripolicy och i dagsläget, typiska tecken på vuxenmöte. När vi hade skakat hand och jag var på väg tillbaka till mitt skrivbord så kommenterade hela tre personer det faktum att jag var skoburen. En meddelade att vår produktionschef till och med kommenterat det i ett möte häromdagen.

Ribbing skulle skjuta mig ändå va? Med eller utan viktig gubbe?

Julklappstips!

Jag är ju bannad här i bloggen, men inte på bokcirkus! tack och lov. Eller ja, där hade jag väl också varit bannad om jag hade särskrivit, men det har jag inte så nu finns det lite julklappstips där. Klicka och läs om pophipstern Paul.

tisdag, november 15

Men det här skäms jag för!

Men för i helvete! Jag har särskrivit! Ser ni? Hemma_gjord. Alltså, nu får jag sparken från bloggen. Inga fler ord förrän jag har fyllt svarta tavlan med jag ska inte särskriva jag ska inte särskriva jag ska inte särskriva...

Mindfulness

Vissa ska ju käka pizza, hemma gjord mind you, och kolla på fotboll ikväll dårå. Trots att vissa inte är värda det för vissa skickade ett mail till en utomkontoring med jätteviktig inomkontorsinfo för att hon var lite för snabb i fingrarna. Det var pinsamt.

En sak som jag faktiskt är rätt bra på nu för tiden är att skaka av mig jobbigheter such as ovan. Förut skulle jag angstat hela kvällen och ba oh noes! Nu får jag sparken! Nu ba ojoj, det var dumt. Aja, shit happens. För vet ni? Det är verkligen ingen som bryr sig om att man gör lite fel ibland. Man får inte sparken för att man gör fel av misstag. Man kan få sparken när man gör fel med flit, men det är en helt annan grej.

Det är charmigt att vara självgod, visst?

Magnus, hur skulle du klara dig utan mig?

Magnus är den roliga killen som sitter mittemot mig på jobbet. Magnus skulle inte klara sig en dag utan mig, svarar han. (Det skulle han inte.) Lisa säger att ingen klarar sig utan mig, egentligen. Och det är ju faktiskt lite sant. Jag är mycket användbar faktiskt.

måndag, november 14

Loss is never far from sight

Pastor Sam är min Sam in disguise. Dom rör sig likadant. Dom pratar likadant. Dom ler likadant. Det är fint i hjärtat, men det gör ont också. Den rösten är bland det bästa jag vet nämligen.

Måndag in my heart ändå

Jag åt inte glass till kvällsmat. Jag åt tre knäckemackor och en påse djungelvrål. Vuxet värre. Nu njuter vi av Dexter medan nåt pulver förhoppningsvis fräter bort mina hudrester från avloppet på toan.
Har läst ut bok. Den var...bra. Eller ja, hade den varit svensk så hade typ Leif G.W skrivit handlingen och hon Jag ska sjunga dig milda sånger-Linda ( Linda väl?) Ohlsson orden. Den är sävlig och lite som en dimmig morgon över öppna fält, där man helt plötsligt hittar en kropp i diket när man kör hem traktorn. Och sen ska hela byn intervjuas om kroppen och så. Men jag gillar språket som blir vid en översättning från japanska till engelska. Det är nåt med verben som blir så rent och rätt. Tänker definitivt beställa fler böcker av Keigo Higashino, men först ska jag bestämma om det är okej att äta glass till middag.

Får jag se en till jävla mini-keso slår jag nån

Alltså. Minilightsötningsmedelsfolket. Vad. Är. Problemet? Nej, jag tar bara lite Lätt-Kesella med Fun light här. En timma senare: Åååååh, jag är så himla hungrig! En kvart senare: Jag tror att jag har blodsockerfall. Jag måste nog ta en energibar. Ytterligare cirka en halv sån där timma senare: Nu går jag och tränar, men jag känner mig helt svag idag. 


Nähe? Gör du? Så himla konstigt!

Säg efter mig nu: Lightprodukter äro utav djävulen komna. Lightprodukter äro utav djävulen komna. Lightprodu...ja, ni fattar.

Ishitakasimimuta

Ska nog läsa bok också, The Devotion of Suspect X av Keigo Higashino som enligt min kompis japanska kompis ska vara The Big Thing i le Japan i sällskap med Murakami. So far är den ju inte ett dugg lik Murakami, förutom att boken utspelar sig i Japan, och den känns rätt simpel, men jag känner ett längt till att läsa i maggropen så den kanske är rätt bra ändå. Eventuellt (alltså ev-en-tu-ellt) kanske jag läser istället för att dammsuga. Det är rätt tråkigt att dammsuga och så himla smutsigt är det nog inte hemma ändå.

Tummen upp på det?

Passade på att köpa lite sån där cognac/konjak på flygplatsen så nu blir jag snart så där full och rolig här på bloggen igen ety jag köpte en hel liter av det göttiga. Nom nom nom och så.

Vad jag ska göra ikväll? Tja, kanske dammsuga och äta nåt och kolla på Dexter (iiiih!) och kolla på Californication eller nån film samt DRICKA cognac/konjak.

Pausunderhållning

Ni ba men säg nåt kul! Jag ba näe, vissa dagar jobbar jag faktiskt. Men om ni vill läsa nåt som är oerhört roligt så ska ni klicka här. Om ni blir hungriga är det inte mitt fel.

Vissa ska man hålla tag i och hålla tag i dom hårt

Jag har ingen röst kvar överhuvudtaget, men jag är hemma lycklig. Vilken resa! Vi har varit på tortyrmuseum och gått längst floden i solnedgången, druckit lokal öl och åkt tåg på tjeckisk landsbygd. Vi har fotat slott i solnedgången och sett bisarra konstinstallationer med döda djur, druckit mintdryck och skrattat. Och pratat pratat pratat från vi vaknade tills vi somnade. Vi snackar klockan sex torsdag morgon till och med idag tjugotretolv. You do the maths. Stina är en mycket mycket mycket fin kompis och jag är förbannat glad att jag har'na.

Hejdå Prag, jag hoppas vi ses igen!



lördag, november 12

Tjeckien är ungefär som Sverige fast ungefär bättre. Så känner jag. Det är vackrare, trevligare, lättare att ta sig fram. Nu sitter jag på ett tåg från Kutná Hora där vi har kollat på kyrkor med skelettinredning och sen åkt lokalbuss upp till centrum och nån annan bjässekyrka som också byggdes innan 1500-talet. Solen fångar alla färger i fälten och träden och himlen och kupén är lagom varm. Jag har ätit St Martin goose, vilket vi gissar är Mårten gås, med potatis och surkål och typ dött matdöden för fy i helvete vad gott det var! Jag har absolut ingen röst kvar, men det är en petitess. Ibland känner jag att livet va, inte så himla dumt ändå.



fredag, november 11

Turist, javisst!

Det är lite kallt, tycker vi.


Men fint!


Till exempel kan man kolla på över tusen år gamla kyrkor.


Ungefär tusen meters takhöjd.


Nån är jättejättetörstig!


Vadårå? Det smittade!


Streetartutställning.


Jesus gillade gympa. Faktiskt. (Den är ca fyra meter hög btw.)


Ända tills han dog.


Ahmeh jarå? Ställ ut mig rå! Nähe, F U.



torsdag, november 10

Also

Fattar ni hur fint det är att känna nån i femton år och ändå lära sig nya saker om varandra? Och ändå ha nog att prata om i sexton timmar? Och ändå tycka om varandra fast man får se det svartaste?

Stina är min klippa min livboj mitt magskratt min hjärna min vän.

It's alive (eller jag då om vi ska vara petiga)

Att resa med allergikern.




Får man checka in nu?




Men tyst! Säg inte kommuniststat högt! Då är du dödens död.




Titta fint då!




Ge mig en öl äru gölli?!




onsdag, november 9

Prisa gudarna, jag har noll mail i inboxen!

Jag gillar dagar med press eller deadline. Det finns ingen gång jag är så effektiv så smart så bra som då. Typ som idag när jag vet att jag måste jobba av allting innan jag går hem för dagen för annars kommer vi ha massa sura kunder och jag kommer ha ett helvete på måndag. Men nu så. NOLL MAIL. ALLA SAKER AVBOCKADE. JAG ÄR SIMLA DÖKTIG!

Så går vi hem och tvättar lite på det va? Sen blir det SEMESTER. Märker ni att jag ÄR EXALTERAD?

Ananalog

Har även skrivit ut allergilappar. Ni vet, Resa med allergikern; en serie i tolv delar. Nä, men översättningslappen med mathandikappet så jag slipper prova den tjeckiska sjukvården. Är helt nöjd med att enbart prova ölen och kullerstenarna. Efter jag hade skrivit ut lapparna och klippt till dom till plånboksstorlek (nej, jag skojar inte. Skärp er! Det är faktiskt inte roligt.) kom jag på att jag ju hade kunnat lägga in texten i min telefon istället för att springa runt med massa papperslappar i plånboken, men gjort är gjort.

Old Skool

Om jag precis copy-pasteade era kommentarer i mitt tigginlägg om Pragtips och sen printade ut sidan med tipsen? Ja. Om jag printade ut menyer och hemsidor ni tipsade om? Ja.

Men orka ta med sig en jävla dator på resan liksom.

tisdag, november 8

En dagens utsikt på det också





Resfeber

Och NU slog det mig att jag åker till Prag på torsdag. Och bor i en tvåvåningssvit. Iiiiih! Lyxen i det! Och lyxen i att det är Stina som ska med! Och lyxen i att vi älskar öl! Och ja, ni fattar.

Fråga Linn (igen) pt. 5

josefin undrar:

Hur ser en perfekt dag ut för dig? Inga begränsningar här, det får vara precis hur urflippat och omöjligt som helst.
Ni ställer ju omöjliga frågor! Jag måste ju TÄNKA EFTER och det är ju JOBBIGT. Skoja ba, det är kul. Men jag måste säga att en perfekt dag börjar med att vakna kanske halv elva, ha lite slött morgonsex och sen gå upp och käka lyxfrukost dvs gott bröd, god juice, starkt kaffe, god ost, skinka, nån form av grönsak och yoghurt. En dagstidning ska givetvis också läsas och ljus ska vara tända och musik ska vara på lågt i bakgrunden. Nästa steg är jag lite kluven till eftersom jag både älskar att ligga hemma i soffan och gillar att typ  slögå på stan. Vi kör en blandning. Den perfekta dagen behöver man inte duscha eller klä på sig eller sminka sig för man har en perfekt hårdag och sminket finns redan och kläderna är vrålsnygga och liksom bara flyger på så det är bara att gå ut en sväng efter frukosten. Kanske kolla lite inredningsaffärer och definitivt minst två bokhandlar och eventuellt Monki eftersom det alltid går att stödköpa nånting där inne. Sen är det kaffedags och då får man sitta på ett mysigt kafé i en jävligt skön stol och prata jättemycket med ett helt gäng kompisar som liksom bara droppar in så vi tillslut nästan har tagit över kaféet. Sen kan jag krypa hem, för kaféet ligger så nära mig, och gå till Cajsa Warg och köpa ingredienser till kvällens middag och sen tvärsöver gatan och köpa massa fina blommor. Och sen får jag hacka lite och pilla lite och så luktar det gott och allting bara diskas vips puts väck och lägenheten är nystädad och tvätten tvättad och tro fan om inte avloppet är rengjort bara sådär vips utan att jag behöver göra det själv. Och sen på kvällen så kommer det kanske åtta nio tio elva tolv roliga personer och maten blir en succé och vi skrattar jättemycket och jag blir perfekt full och sen dansar vi i soffan och jag somnar klockan fyra och då har hela lägenheten igen städat sig själv.

Vilken är din bästa chipssort?
Åh! Alla sorters chips. Eller såna där finchips som man kan köpa på Cajsa Warg som är "handgjorda" i "England". Eller ja, England då. Med havssalt. Jag tror faktiskt att jag gillar bara saltade chips bäst.

Vilka politiska sakfrågor tycker du är dom viktigaste? Vilken ideologi ligger dig närmast?
Eh. Pass? Sist röstade jag på arbeit machts frei-moderaterna. (Alltså vanliga moderaterna, ingen jävla rasistskit). Precis som jag skrev i en tidigare fråga så tror jag på eget ansvar och jag tror på arbetslinjen i stort. Det betyder inte att jag står bakom varje beslut den sittande regeringen fattar eller att jag tycker att det är okej att utförsäkra cancerpatienter eller köra ut flyktingar i landet. Jag är inte Satan. Men jag står bakom mer av den blåa politiken än vad jag gör den röda. Just nu.

Om du har varit i förhållanden; hur har dom varit?
Det första var tonårsbråkigt och stormigt och en stor jävla trygghet. Allting var nytt och allting skulle utforskas och ja, det var lite treårstrots över det. Mysigt, men också ganska gränstestande på alla sätt och vis. Den andra var aldrig uttalat att det var vi, fast det typ ju var det. Det var ett och ett halvt år av hattande fram och tillbaka, med jättemycket kemi fast också en jag vill inte vara i förhållande-panik.

Vad saknar du mest med Melbourne? Vad fick dig att flytta därifrån? Vad tycker du om Australien som land och om australier som folk?
Det jag saknar mest är att det är så levande. Det är så mycket folk och så mycket barer och restauranger och klubbar och ja, rent socialt så finns det verkligen ingenting som saknas där. Jag flyttade för att det passade in i mitt liv och jag kände att jag var tvungen att prova Sverige som vuxen innan jag bestämde mig för att bosätta mig på andra sidan jordklotet för gott. Sen saknade jag det som är baksidan av det übersociala; bristen på djup. Jag saknade att PRATA med folk. Politik, uppfostran, ämnen som berör. Det är locket på i Australien på sånt. Jag både gillar och ogillar Australien som land. Det är fantastiskt vackert och på så många sätt fantastiskt välkomnande. Om man är tjej och skandinav iallafall. Men det är också jätterasistiskt och samhället är byggt på väldigt förlegade könsroller som nästan alla känner ett behov av att försvara med näbbar och klor. Dom är där Sverige var för femtio år sen ungefär. Detsamma gäller australiensare; urtrevliga på ytan, jättelätta att hänga med, men det är svårt som tjej att få respekt för annat än utseende och det är väldigt mycket fokus på att gifta sig och skaffa barn. Det var också en av anledningarna till att jag ville hem; jag kan inte på nåt sätt tänka mig att skaffa barn och låta dem växa upp i den sortens miljö.

Hur har du känt dig precis innan du varit i stånd med att träffa människor från internet?
Första gången var jag så nervös så jag skakade och vacklade på rösten. Andra gången var jag också jättenervös. Tredje gången lite mindre och tja, det är ju alltid nervöst att träffa nya människor och kommer dom vara som man har tänkt sig och kommer man komma överens och kommer man ha kul? Men nu har jag träffat så mycket helt fantastiska människor från internet att jag börjar tycka att det är bland det roligaste jag vet.

Om du fick behålla din nuvarande inkomst, skulle du sluta jobba och börja plugga då?
Jag vet inte. Det är både väldigt enkelt och väldigt jobbigt att plugga. Och jag vet inte om jag är så sugen på att pluggplugga igen. Massa teori som sen nästan aldrig används i praktiken. Om jag skulle plugga så skulle jag gå nån KY-utbildning som är tätt knuten till arbetslivet och innefattar mycket praktik. Men jag gillar att jobba egentligen. Nu får jag ju fatta beslut och tänka själv och herregud, jag lär ju mig saker nu också varje dag. Det är nästan roligare än att plugga faktiskt.

Vad är din favoritgrej med Stockholm? Obs inget om människorna utan mer stämning/ställe/grej. (Alltså inte "alla mina favoritpersoner bor här").
Det som fick mig att flytta hit var hur vackert det är. Varje jävla morgon, dimma eller regn eller sol, tänker jag på hur vackert det är här och vilken tur jag har som får bo här. Jag gillar att det är ganska litet och att jag kan gå till och från jobbet. Och sen gillar jag att det nästan aldrig är dåligt väder! Jämfört med Göteborg och Lidköping är det fan rena paradiset att bo här.

Fråga Linn (igen) pt. 4

felicia undrar igen:

okej ... jag undrar en sak till. du verkar ju ibland blogga på arbetstid, hur tänker du om det? har du någon gång dåligt samvete, eller försöker du dölja det?
(jag läser sjukt mycket bloggar på arbetstid. måste för fan få lite stimulans mellan de enformiga arbetsuppgifterna. men jag skäms om nån ser att jag gör det.)

Jadu felicia, uppenbarligen tycker jag ju att det är okej. Heh. Nej, men så här ser jag på det: Det viktigaste med ett jobb är att man gör det man är anställd för och att man gör det bra. När jag gör det spelar inte så stor roll för varken mig eller min arbetsgivare. Där jag jobbar nu har vi ingen övertidsersättning eller fastställda raster eller så. Det är frihet under ansvar som jobbet vinner på för nästan alla jobbar över. Givetvis har vi rätt att "ta rast", men vi har inget för- eller eftermiddagsfika på jobbet så oftast sitter jag vid datorn hela dagen, förutom de tjugo minuterna jag käkar lunch. Att blogga eller läsa bloggar är för mig att ta en femminuters rast, typ. På samma sätt som andra här kollar youtube-klipp eller går och röker. Jag har inget dåligt samvete för jag vet att jag sköter mitt jobb. Den dagen jag prioriterar blogg framför det som betalar mina räkningar kommer jag skämmas som fan. Som vuxen människa tror jag att man vet när man passerar gränsen för vad som är okej eller inte.

Mat och så va

Annika tycker att tacos är grejen. Det tycker inte jag. Jag tycker att vi alla ska embracea vår inre kärring och börja laga husmanskost, hence recept. På riktigt, lyd mig när det gäller köttet. Det gör hela skillnaden. Det och massamassa lök och hemsnabbkokt lingonsylt.

Fråga Linn (igen) pt.3

emma sofie w undrar:
undrat länge varför du ratar veg.substitut så himla hårt? har för mig att du gjort det i något inlägg (obs. kan ha fel.)
Alltså jag ratar inte vegetarianer (eller hehe, det kanske jag gör ibland, men jag menar inget med det. Det är bara på skojs.) men quorn är bland det vidrigaste jag vet. En kemisk cocktail på mögelsvampprotein och äggviteämnen där mineraler och vitaminer tillsätts tillsammans med köttaromer. Alltså nej punkt tack. Jag tror på naturlig mat och äter så lite tillsatser och fejkade smaker som möjligt. Det finns massor med goda grönsaker och bönor och grejer där proteiner och mineraler och vitaminer och framförallt smaken är naturliga som jag tycker är ett mycket bättre alternativ för vegetarisk kosthållning. När det gäller tofu tycker jag i och för sig också att det smakar äckligt, men framförallt så är jag allergisk mot det så därför äter jag det inte.

om du fick utbilda dig till precis vad du ville, vad skulle du bli då?
Gud vad svårt! Jag vet faktiskt inte. Jag gillar den utbildningen jag har i botten, ekonomi är ju en jävligt bra grund faktiskt. Men jag skulle nog kanske vilja gå på Berghs och läsa nåt med marknadskommunikation. Eller allra helst så skulle jag vilja vara typ praktikant hos nån som är jävligt duktig på det här med marknadsföring och kommunikation och sånt.

vad önskar du just nu?
Uhm, svårt. För mig önskar jag att jag kunde få vinna lite pengar så jag kan köpa massa saker som jag vill ha, men som inte ryms i min lön. Och att mitt immunförsvar kunde skärpa till sig en smula. För världen så önskar jag att alla föräldrar skulle lägga sina egna issues åt sidan och stötta sina ungar så barn slipper lida för vuxenidioti. Barn förtjänar att bli sedda och lyssnade på och hjälpta.

om du inte fick bo i stockholm, var i sverige skulle du bo då?
I Lidköping. Om jag inte får leva storstadsliv så vill jag leva lantliv och vara nära det som är hemmahemma.

något udda intresse som du kanske har?
Alltså jag är så jävla tråkig så mina intressen är utan inbördes ordning läsa, laga mat och prata. Jag gillar att läsa psykologiböcker och vetenskapens värld och sånt, men det är ju knappast ett udda intresse?

måndag, november 7

Så har vi måndag på vår gata i stan

Nu är det ensam mamma söker. Jag älskar ensam mamma söker. Jag älskar även att jag precis gjorde stekt (ekologiskt) fläsk med löksås, kokt potatis, slantade morötter och rårörda lingon precis. Som blev jävligt gott. Samt att nån står och diskar och har beordrat mig att sitta i soffan och kolla på teve.

Dagar jag älskar min chef

När han tar bort mina sjukdagar från tidrapporten för att han vet att jag jobbade hemifrån då. Och sen säger att jag har snygga skor.

Fråga Linn (igen) pt. 2

felicia säger:

hej! jag undrar faktiskt vad du gillar för vin. är du bra på vin? jag skulle gärna vilja ha tips.
Hej! Nej, jag är inte bra på vin. Men tre år i vinlandet Australien gav mig iallafall lite koll på vilken sorts vin jag tycker om. Jag gillar viner som smakar massor.Well, jag kan inte terminologin för vin. Det jag kan rekommendera är att köpa lite olika druvor och prova dom samtidigt för att se vilken/vilka du gillar/ogillar. (För vinkunnare: jag VET att en druva kan smaka olika beroende på odlingsland/temperatur osv, men för nån som inte kan vin så är det större skillnad mellan ett Shiraz och ett Merlot än mellan ett Merlot och ett Merlot om man vill få reda på vad man gillar. Tycker jag.) Exempel på viner jag gillar: Penfold's Thomas Hyland Shiraz (rött), Boulder Bank Sauvignon Blanc (vitt), Ravenswood Vintner's blend Zinfandel (rött) och Wolf Blass Eaglehawk Cabernet Sauvignon (rött).

sedan tycker jag (som bara läst din blogg i ett par månader bara) att du verkar ha ett bra självförtroende och gillar dig själv. nu vet ju jag inte om det är så, men om - hur har det blivit så? det verkar bra.
Hmm, vad svårt! Men såklart jätteroligt att du uppfattar mig så. Och jag tror jättemycket på att det är bra att vara snäll mot sig själv.

Både ja och nja, tror jag. Jag har ganska så bra självkänsla, vilket i grunden nog baseras på att jag har en jättetrygghet i min familj som alltid har trott på att jag har varit kapabel och därför tvingat/låtit mig vara ansvarig för grejer sen jag var liten. Jag tror att det finns få saker som stärker känslan av att man duger lika mycket som att få lyckas med någonting. På samma sätt som att få misslyckas ibland förminskar känslan av att misslyckande är just ett misslyckande och istället blir en del av livet. Ibland är allt man presterar inte så jävla bra, men det gör ingenting liksom. (Vilket också är anledningen till att jag tror att curlingföräldrar gör sina barn världens största otjänst,  men det får nog bli ett eget inlägg.) Sen försöker jag att inte vara så hård mot mig själv samt ta hjälp av folk runtomkring mig. Bara att inte känna mig ensam i mina "gud vad jag är värdelös"-stunder gör att helt enkelt känner mig mindre värdelös. Och sen så har jag lärt mig att ta till mig komplimanger. Vet ni hur mycket enklare livet är när man bestämmer sig för att tro på det folk säger till en?

Till sist så försöker jag tänka på att må bra före att vara snygg. Och tänka på att snygg inte är stöpt i en form. Det är det absolut svåraste tycker jag. Det här blir ju världens längsta svar så vi kanske ska ha en liten må bra-skola typ som lilla matlagningsskolan? Starta en liten Linn-religion? Hehe. Näe, skoja ba. Men på riktigt, om mitt sätt att tänka funkar på nån annan så kanske vi ska prata om det?

Fråga Linn (igen) pt.1

Limpy undrar:

Om du fick gifta dig och leva med en kändis resten av livet, vem skulle du gifta dig med då
Oj, vad svårt! Jag är ju kär i så himla många kändisar ju. Men Robert Downey Jr. ligger bra till. Han verkar rolig och så har han "levt lite" så han kan berätta godnattsagor om sitt vilda leverne för mig. Åh! Eller Popsy. One's gotta love the Popsy. Tänk att få gosa in sig i den där stickade tröjan när han berättar godnattsagor om skidtävlingar och valla. Eller Edward Norton för han har världens finaste röst och jättesnälla ögon. Eller Alexander Skarsgård för att han bara är så jävla het. Och verkar ha självdistans och vara rolig. Nån av dom borde väl bli ihop med mig, no?

Vem var du när du var 16 år?
Jag var en ganska så präktig, ganska så duktig, ganska så snäll tonåring. När jag var sexton var jag ihop med min första kille och alternerade mellan att hänga med honom och att festa med mina kompisar. Jag argumenterade med lärare och jobbade som telefonförsäljare och var barnvakt åt mina kusiner jättemycket. Sen dansade jag och så tränade jag friidrott fem dagar i veckan. Jag var ungefär tusen gånger duktigare då än vad jag är nu. Ibland bråkade jag med mina föräldrar och slängde lite i dörrar och skrek och grät lite och så, men i övrigt var det nog ganska så lätt att vara förälder till mig. Jag hade mycket kompisar och var nog rätt omtyckt. Rent generellt så har jag haft en väldigt enkel tonårstid, så inget ångestande eller armskärande eller svartsminkningar här inte. Jag hade Filippa K-kläder och helknäppta koftor och typ foträta skor. Som sagt, jag var ungefär fyrtio år gammal när jag var sexton.

Vilket är ditt favoritdjur?
Eh, inget djur? Jag gillar inte djur. Men typ en vandrande pinne kanske? För att det är ett så sjukt djur. På teve gillar jag stora kattdjur, just för att dom är så stora.

Fråga Linn (igen)

Okej, jag har hösthjärna och är svindålig på att underhålla er. Jag vet att vi har haft frågestund ungefär en miljard gånger, men jag har verkligen inget vettigt att säga och ni är så himla roliga så nu blir bloggen er för en stund. 

Så. Vad undrar ni över? Varför jag har två flaskor handsprit på skrivbordet? Vilken färg det är på mina kökshanddukar? Vad jag gillar för vin? Hit me.

(Also, förstår om ni har totalt tröttnat på det här så ni måste verkligen inte fråga saker.)

Is this it? Vi pratar väder? Oh noes!

Jag tror nästan att det bara är jag som älskar det här vädret. Dimma, grått, ruggigt. Jag tycker det är så himla mysigt och riktigt bjuder in till att gå hem och laga nåt kolhydratspäckat och tända ljus och duscha varmt och ligga framför teven eller kanske i sängen för att soffan är obekväm. Det kan ha att göra med att det här vädret gör det socialt accepterat att göra min favoritsysselsättning; att vara inomhus = se på teve laga mat läsa bok. Det här vädret gör livet långsamt och jag trivs med långsamt.

söndag, november 6

Åldersnojar lite bara

Eh tjugoåtta. Alltså tjugoÅTTA. Kan ej längre titulera mig själv "ung". Kan ej längre dansa på bardiskar utan att få wtf gör tanten ute så här sent? Borde inte hon vara hemma och sticka?-tankar om min person. Those were the days när jag blev uppdragen på desamma och ikappjagad efteråt för att du dansar. SÅ. BRA. Mitt kärringjag tackar för det så här i efterhand. Är mycket lycklig över att jag har gjort min fair share av hoppa in bakom bardiskar på Kreta dansa på podium gå barfota hem genom gryningen dricka femtiosjutusen shots hångla med greker. På riktigt, jag är jätteglad över att ha gjort det. Men det är också un peu sorgligt att det numera ligger bakom mig och inte i nutid. För jag var faktiskt himla rolig en gång i tiden. Då när jag inte föredrog mysbyxor (eller alltså jag äger inga mysbyxor, men symboliken) framför helkvällar på krogen.

På glasberget

Alltså äldre människor, jag vet att jag ska ge lite leeway för just åldern, men det är liksom inte okej att börja jiddra om att jag borde hitta en friare och ta för givet att jag ska/vill vara en baby machine bara för att jag fyller tjugoåtta nu. Jag har min livsstress ändå, helt utan sån hjälp. On the bright side så gillar jag frukost på sängen och presenter jättejättemycket. Har fått jättefina paket. Alltså mmm...fylla år!

lördag, november 5

Repris

Ni kan väl läsa nåt gammalt inlägg om hur det är när jag är hemma? Eller vill ni ha ett sånt där "nytt"? Isåfall: mamma går och klappar på mig och gillar pappa när han luktar whiskey eller bensin (ja, på rikt. Även när han är svettig för han är så snygg då. Alltså ?.). Pappa har en hand med målade naglar i tre sorters rosa en gul en metallicgrön och sitter mest och berättar historier och retas med mamma. Förut när jag lagade mat så låg mamma och stickade på kökssoffan och pappa sov i vardagsrummet. Jag känner mig älskad här. Älskad och trygg in i benmärgen. Det är fint.

fredag, november 4

Vad gör ni?

Jag målar pappas naglar. Pappakommentar: Varför måste man ha samma färg på alla naglar? Jag vill ha en av varje! och om resultatet Det är skönt att inte vara chef längre! Nu kan jag ha snygga naglar.



torsdag, november 3

Lista! Lista! Här var det lista!



Johanna har en lista som jag snor för att jag älskar listor.


Vad åt du till frukost? Två polarkakor med ost och skinka. Ett glas vatten. En kopp svart kaffe.
Vad har fått dig att skratta i dag? Jag skrattade åt mig själv när jag lekte lillamyarg mot Lisa förut för att hon inte vill sitta bredvid mig och jobba idag. 
Vad har du på dig just nu? Svarta strumpbyxor, svart bomullskjol, grön slapp tisha med ett pariserhjul på och en svart kofta med stora fickor. Jag är barfota.
Hur ser resten av dagen ut? Jag ska cykla till Fältan på lunchen och köpa present till mamma för den jag redan köpt glömde jag hemma imorse (fail). Sen ska jag åka tåg och sen ska jag krama på mina föräldrar.
Vad händer i kväll? Se ovan.
Och i helgen? Imorn ska jag till optikern och sen ska jag hänga med min kompis och hennes ungar och sen ska vi ha födelsedagskalas för mig och min mamma. Och på lördag ska jag hänga med kompis och unge och söndag samma sak. Jag ska bada i tjocka små barn i helgen helt enkelt.
Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan? Hmm. Svårt. Men middagen med Sofia igår är nog höjdpunkten ändå.
Och det tråkigaste? När jag var tvungen att städa vårt lager i tisdags. Ur-trå-kigt.
Helgens tre bästa låtar? Hallå, helgen har inte varit än. Men eftersom jag ska åka tåg så ska jag lyssna på musik och då kommer jag bli glad av Les Champs-Elysees med Joe Dassin, My Girl med Otis Redding och MacGyver Blues av My little pony. Kanske sitta och vicka lite på huvudet i takt och le och så.
Hur lyder dina tre senaste sms? SJ-Biljett, "Do it, Sofia och familjen har två kalas på lördagen så det var lite tajt för dom. Fredag hade varit bättre... Jram","Du, ditt huvud är helt klart. Det är mitt som är mosigt. Det är påfredag jag menar. Missade visst en dag där, sorry! Fredag typ elva, funkar det? Kram"
Vad dricker du i helgen? Ramlösa, pappakaffe, vin. Ska övertyga pappa om att köpa finvin. Yey finvin.

Ännu mera sofftjat

Okej, så här ser det ut nu. En mycket snygg, men mycket obekväm soffa. I hörnet tänker jag att den utskjutande delen på soffan ska vara. Nu orkar jag faktiskt inte tänka på soffa mer, så nu bestämmer jag att det blir så. En styck Ikea-soffa med nåt roligt prickigt tyg. Klart och betart. 


Ung och bortskämd

Idag ska jag åka hem till min mamma. (Och min pappa, men han är inte så viktig i det här förutom att han ska hämta mig på tågstationen och att jag tydligen behöver hjälpa honom med att hans iPhone SURFAR PÅ INTERNET SJÄLV FAST JAG BARA STÄLLER KLOCKAN! Ni förstår ju att min pappa har fått en iPhone 6 där Siri har uppgraderats till att helt utesluta ägaren och härja runt på egen hand. Dessutom dyker inte hans mail upp automatiskt på den ena datorn när han trycker på S som den gör på den andra där jag tydligen har ställt in att det ska vara så (?)) Oj, vilken lång parentes. Iallafall så ska jag åka hem till mamma och låta henne följa mig i hasorna och klappa på mig och krama mig och laga mat till mig och skämma bort mig i största allmänhet. Det ska bli så inihelvete mysigt så jag längtar typ ihjäl mig redan.

onsdag, november 2

Med det säger vi godnatt

Vill bara meddela att det är så himla sjukt när man klickar på ett inlägg i Readern och tror att man klickar på en annan bloggare. Fuckupen i hjärnan när orden inte passar ihop med den bloggare man tror att man läser blir total.

Papegojan

Vad skulle jag göra utan alla människor i mitt liv? Er jag träffade i en korridor i sjuan. Er jag delade lektionssal med i tre år. Er jag shottade och dansade med. Dom nya, dom gamla, dom som födde mig. Ni som kommer härifrån som jag aldrig visste att jag skulle få ynnesten att lära känna. Ni som lyssnar på mig läser mig stöttar mig skrattar åt mig tröstar mig. Ni som ifrågasätter.

Ni är mitt liv. Allihop. Bang bara rakt in i hjärtat. Jag vill att ni ska veta det.

Sofftjatet revisited

Okej. Dom här sofforna har vi (som synes) på jobbet. Den med sån där lång del på är urskön. Den långa delen skulle hemma hos mig vara på vänstersidan och in mot en vägg. Eftersom jag inte bor ihop med nån kille så får ni ställa upp som smakråd. Ärligt nu, hur fula är dom här sofforna? Och vilken är bäst? Och vad tycker ni om tyget? Det ser ut som den vänstra rutan, den högra är en förstoring.




Ett pris! Ett pris! Ett pris!

Josefine på Tuffast av alla (ni måste läsa henne, okej?!) har gett mig en blog award! Alltså weeeeeeuuuiiii! Jag gillar att få pris. Näe, jag älskar att få pris. Tack, Josefine!

Varför började du blogga?
Jag började blogga lite för att min kompis sa att jag var tvungen och lite för att jag skulle lära mig att skriva ut alla känslor och lite för att jag gillar att skriva. Jag var en så kallad late bloomer, för jag började läsa bloggar 2004 nån gång och ville nog egentligen ha bloggat själv, men jag vågade inte för alla som bloggade var så himla tuffa på den tiden.

Vilka bloggar följer du?
Alla i högerspalten på den här sidan och ungefär 60 till. Kanske tio är betalda bloggare, resten är privatbloggar. Jag läser nästan inga bildbloggar, inte en enda modeblogg och ingen inredningsblogg. Jag gillar att götta mig i folks känslor och vardagvardag helt enkelt.

Favoritfilm?
Nej. Jag kan inte favorita en film för jag kollar typ aldrig på film. Jag kan favorita teveserier istället och då favoritar jag Dexter. Jag älskar Dexter. Jag vill gifta mig med Dexter. Sen älskar jag Californication för jag älskar Hank Moody för jag älskar överkåta alkoholiserade män med en fulromantisk kvinnosyn. Och så gillar jag Entourage om jag får ta bort Drama. Drama förstör typ serien. Vince är också ett jävla mähä, men Drama är bara ful och jobbig.

Vilka länder drömmer du om att besöka?
Gud, jag är en sån mes när det gäller att resa. Förutom att det vore jävligt coolt att åka till Tokyo så har jag absolut ingen dragning till Asien. Och ingen till Afrika. Men jag skulle vilja åka en sån resa som Den där Jenny gjorde på sin bröllopsresa i USA. Och så vill jag se mer av Europa. Vill bila i Italien, hänga ut i Madrid, dricka bärs i Porto, se på kyrkor i Warzawa. Ja, städer helt enkelt. Just nu är jag sugen på att boka resa till London och till Köpenhamn, trots att jag varit i bägge massor med gånger.

Mina fem bloggrosor går till:
Josefin, för att hon är så jävla ärlig och har så mycket självinsikt och är så stark fast hon är liten och rädd.
Jenny, för att hon skriver bäst och varje gång jag ser att hon har skrivit ett inlägg så vet jag på förhand att jag kommer känna någonting och att det kommer vara bra.
Sofia, för att hon bara är så himla smart och fin och bra och rolig och tar fina kort och ja, för att jag gillar henne.
Maria, för att det inte finns nån som är roligare än henne och för att jag gillar henne också himla mycket.
Lisa, för att hon får mig att skratta så kaffet sprutar och för att hon är tuff och snäll och modig.

tisdag, november 1

Får man gå och lägga sig nu?

Nej, men på riktigt? Får jag gå och lägga mig nu? Kan jag få somna nu också? Måste vara på jobbet klockan åtta imorn och det är ju URTIDIGT som ni alla förstår. Borde egentligen städa diska byta lakan så det är rent och fint när jag kommer hem på söndag så jag slipper avsluta min födelsedag med att städa. Men åhorka. Dricker ett glas eller två imorn på middagen så städar jag när jag kommer hem och så kan vi låtsas som att det är kul att städa. *smart*

Det är ju ändå utsidan som räknas

Ha! (sa jag också precis högt) Jag kan köpa en jobbsoffa, men köpa ett rosaprickigt typ på Gemz så den blir tuff och fin. Det där med "billig" kanske vi kan strunta i ändå?

Soffproblematiken

Ligger i soffan och pratar för mig själv. Skriker AHMEN VA FAN! lite då och då när teven/datorn inte samarbetar. Det är lite så jag jobbar, skriker/låter när saker inte går som jag vill direkt. Nu letar jag efter en soffa som är snygg, lagom stor, djup, bekväm och billig. Har kommit fram till att jag inte vill lägga tiotusen på en ny soffa. Funderar på att köpa samma som vi har på jobbet bara för att den är så jävla skön. Men. Den är vit (urk) och från Ikea och jag vet jag vet jag kan hotta till den med kuddar och filtar och grejer, men alltså den jag har nu är från typ sextiotalet och djupröd i sammet. Det är fan skitsvårt att byta ut den trots att man får ryggskott av att sitta i den och att liksom hänga mer än en person i den är mission jävla impossible. Emellanåt hetsäter jag djungelvrål som är min nya besatthet. Salt, tuggmotstånd, perfekt.

Kroppsarbete

Har ett ej så glamouröst jobb idag. Packar lådor, plockar skräp och viker kartonger. Jag är svettig och smutsig och dammig och ful. Ikväll ska jag dö i soffan.

*Smart*

Vi bytte portkod igår. Jag har råkat slänga lappen med den nya. Typiskt jobbigt faktiskt.

Killar, här får ni tips *tipz*

Mina killar på jobbet är så snygga idag. Dom har på sig jeans och en vit tisha. Det är det snyggaste en kille kan ha på sig faktiskt. Så enkelt, men så snyggt. Hör ni det? Jeans. Vit t-shirt. Det blir ligga ligga ligga på det garanterat.

Varsågod för information

VEM HAR GJORT OM MIN READER? DEN ÄR FUUUUUUUL!

För min del får dom gärna dö

Folk jag jobbar med alltså, jävla barnungar! Vi har jättelyxigt med mat och fika och sånt på jobbet. Vi har kaffebryggare och kaffemaskiner och femton olika sorters te och oboy och tre olika sorters mjölk, två olika sorters ost, fyra olika sorters bröd, två yoghurtsorter, massa hårt bröd, start, müsli, russin, nötter, skinka, kalkon, gurka, smörgåsgurka, juice och frukt. Som det bara är att ta av. Det är fantastiskt faktiskt. Det ENDA vi "behöver göra" in return är att plocka undan efter varje gång vi har ätit samt ställa ner våra egna muggar i den redan tömda diskmaskinen. Klarar folk jag jobbar med det? Nej. Ost kan stå framme över natten eller ställs in bara som den är i kylskåpet för att nån är för lat för att öppna en låda och ta fram en plastpåse. Kaffesump kan tappas på golvet och låtas vara där till "nån annan" plockar upp det. Till och med efter luncherna har folk svårt att ställa in sina jävla tallrikar i diskmaskinen som ,I repeat, är urplockad redan.

Vuxna jävla människor som inte kan ta bort efter sig själva, jag förstår inte att vi tillhör samma släkte.