måndag, november 30

Tänk om det inte är nåt där inne? (10+0)

Börjar vecka elva (again with the räkning alltså) med att boka om ultraljudstiden. Den första vi fick passade inte riktigt eftersom jag är i Edinburgh med Stina då, men dum som jag var sa jag ja till dagen innan istället. Alltså inte dumt som i att jag inte vill göra det, men tänk om det inte finns nåt därinne? Tänk om fostret har dött/slutat utvecklas men att det inte har blivit nåt missfall? Den senaste veckan har jag liksom inte känt speciellt mycket. Jag är inte supertrött. Jag mår inte speciellt illa och även om brösten fortfarande är ömma så har jag liksom inte några känningar tycker jag. Nu när jag skriver det här slår det mig att jag kanske borde ringa till min barnmorska och höra vad hon tycker. Min app säger att fostret borde vara lika stor som en legogubbe nu. Jag vill väldigt gärna att legogubben mår bra och har rätt storlek och ett pickande hjärta.

lördag, november 28

Gravidtips och en komplimang

Idag åkte vi till Täby Centrum med ursäkten att vi skulle kolla på julklappar och innan vi åkte sa jag till Andreas å det skarpaste att inte låta mig åka därifrån utan nya trosor. Alla min trosor rullar nämligen ner under magen och lägger sig som ett jävligt obekvämt veck och trots att jag i veckor har tänkt att jag ska göra något åt det och vid ett tillfälle till och med stått med ett tvåpack i handen så har jag bara inte kunnat göra det för HELVETE VAD FULA DOM ÄR. Hatar vita bomullstrosor med ingen skärning och tyg upp till axlarna. Jag är gravid, inte inlagd på sjukhus liksom. Men idag när jag klädde på mig så var det liksom droppen som gjorde att jag kände att världens samlade mammatrosor oavsett fulhetsgrad fanimig MÅSTE flytta in i min troslåda. Och lyssna här: på Lindex finns det höga trosor både från Ella M och deras egna märke SOM GÅR ÖVER NAVELN ÄVEN PÅ PREGGON I VECKA NITTON. Köpte 6 par och ångrar att jag inte köpte fler. Passade också på att köpa två BH:ar i fin spets utan byglar och nu går jag omkring här hemma och känner mig både snygg och bekväm. High five Lindex, jag ska älska dig tills jag dör. Åh, och H&Ms gravidstrumpbyxor i 100 denier (hänger på bebisavdelningen) är också the bomb. Eventuellt kommer jag aldrig gå tillbaka till vanliga kläder igen.

Vi strosade också runt planlöst och tog i saker och sen köpte Andreas ett par finbrallor på Volt och jag stod bredvid kassan och väntade och var i vägen när det kom en kvinna som också skulle handla. Jag ba jag står inte i kö. Jag är bara sällskap och i vägen och då log hon och och ba och du är väldigt snyggt klädd! SMILEYFACE HJÄRTÖGON V-TECKEN.



måndag, november 23

On another note

Åt precis 1/5 chipspåse till förrätt medan jag väntar på leverans från Pizza Hut till middag. Är ensam hemma och acting like a baws.

Pengar pengar pengar och tips på hur man kanske kan få behålla lite mer av dom pt. 1

Det känns som att jag alltid vill lägga in en brasklapp när jag ska prata om pengar eller saker vi köper eller jamen hela mitt liv egentligen. För jag är priviligierad och ibland får jag för mig att jag liksom måste säga att jag vet om det för att jag inte ska låta som ett bortskämt barn, men bara grejerna i sig ÄR ju bortskämda på ett sätt så det blir ju bara en konstig liten ähmen här sitter jag och är priviligierad och lever gött men det är ju okej eftersom jag VET OM DET. Det blir ju lite könstigt va. Nu gör vi så här att jag skiter i det framöver. Det här är ju ändå en blogg om mitt liv och mitt liv ser ju ut som så att jag är vit och bor i innerstan i Stockholm och jobbar med fäshiön och har en man som jobbar med mediasaker och vi har en bra gemensam inkomst och har därmed råd med shit. Grattis till oss på nåt sätt. Nu kör vi ekonomitips härå. Jag får nog dela upp det lite.

1. Att tänka på vid bostadslån/val av bank

För öppenhet kan jag ju säga att vi har Handelsbanken och jag älskar vår personliga bankperson. Det är i princip hen som har kommit med samtliga förslag som har gett oss mer pengar i plånboken, även om jag kanske hade föreslagit nåt liknande efter lite räknande. Mitt första tips är därför att tänka mer än bara på kronor och ören på räntan när man väljer bank för bolån och mitt andra tips är att samla sin shit på ett och samma ställe eftersom man på det sättet blir en bättre kund och därmed får bättre villkor och rabatter och grejer även om det vid första anblick verkar billigare att sprida sina grejer. En bra relation med sin bankperson kan bokstavligt talat vara guld värt.

Mitt andra tips är att boka möten med ett par-tre banker och kolla vad dom kan erbjuda en helkund innan ni bestämmer er. Var öppen mot er nuvarande bank och säg att det är en stor affär och att ni känner att ni måste kolla era alternativ eftersom det gäller så mycket pengar/så stor del av ert liv. Det bör ses som att ni är medvetna och ansvarsfulla kunder och genererar snarare bättre rabatter hos er nuvarande bank än att ni förlorar nånting. Steg ett i förhandlingen är därmed öppnad.

Det första man jämför är ju räntan. Vad får vi hos bank 1 jämfört med bank 2 osv? Be om era personliga räntor både för rörligt och bundet då rabatterna ofta skiljer sig beroende på hur länge man binder sina lån. Jag gjorde ett excelark där jag lade in informationen så vi snabbt kunde räkna ut vad den faktiska skillnaden i kronor blev för varje alternativ. Det är viktigt eftersom det är just den skillnaden som man sen använder för att jämföra på riktigt. 

För här kommer mitt bästa tips. Jämför även:

a) kortavgifter! Varje kort har ofta en avgift, t ex Handelsbankens kostar 250 kronor/år och om man som oss har 6 stycken (varsina kreditkort, lönekort och kort till gemensamt konto) så är det ändå 1500 kr om året. Här brukar dom kunna "göra lite". Vi betalar t ex bara för varsitt kort om året. Det är 1000 kronor sparat det.

b) låneskydd/livförsäkring. Här är det som avgjorde vårt val (ihop med att vi fick en specifik kontaktperson). Handelsbanken har nånting som kallas för låneskydd som ska ingå när man tar bolån genom dom. Låneskydd betyder att om ond bråd död, god forbid, skulle drabba dig eller din partner så täcker banken upp till 1,7 miljoner per person. Kanske inte det mest upplyftande att prata om, men framförallt om man har barn så kan det ju vara skönt att veta att man inte kommer stå där med ett lån för två personer när man är ensam kvar. I vårt fall skulle låneskyddet i princip ta bort den personens del av lånet om det värsta händer. Andra banker vi träffade (Skandia, Swedbank, Nordea) hade inte låneskydd, men däremot nåt liknande i en livförsäkring som man fick betala för varje månad. För oss var skillnaden 450 kronor i månaden mellan Handelsbanken där det ingick och den billigaste av övriga. Det är 5400 kronor per år det. Är man inte intresserad av låneskydd så är det ju bara att gå tillbaka till att jämföra räntesatser, men om man är intresserad så är ju 5400 kronor per år ändå 27 punkter (0,0027) på ett bolån på 2 000 000 kronor.

Ännu mer detaljerad förklaring/exempel:

Bank 1:
Låneskydd ingår
Ränta 1,93%
Lån: 2 000 000

Total kostnad per år:
2 000 000*0,0193 = 38 600 kronor eller 3217 kronor/mån

Bank 2:
Livförsäkring 450 kr/mån / 5400 kronor/år
Ränta: 1,75%
Lån: 2 000 000

Total kostnad per år:
2 000 000*0,0175 = 35 000 kronor + 5400 kronor = 40 400 kronor eller 3367 kr/mån

Det som först känns billigast var alltså inte det.

c) amortering. Nu är jag oerhört för att amortera eftersom det är ett bra sätt att vänja sig vid en viss utgift varje månad och ju mer man amorterar ju mindre behöver du amortera längre fram och desto mindre ränta kommer du behöva betala. Amorteringens vara eller inte vara behöver vi ju inte gå in på här, men om man har tajt ekonomi så kan det ju vara skönt att kolla om nån bank har lägre amortering än nån annan eftersom det har en direkt påverkan på pengar ut varje månad.

Om du/ni gör allt ovan så kanske ni kan lyckas få ner det ni betalar varje år med flera tusen. Det är ju gött.

När ni väl har en bank och lån och räntor och en bostad har det gött så kan det här potentiellt bli en gift that keeps on giving. För GLÖM INTE ATT VÄRDERA OM BOSTADEN MED JÄMNA MELLANRUM! Ring din bankperson och träffa hen nån gång om året och uppdatera er. Hur är räntan nu? Är det läge att binda lån? Vad får vi för rabatt då? Ska vi öka amorteringen? Ska det komma en ekonomisk katastrof i form av föräldraledighet? Går det att frysa amorteringen isåfall? Men framförallt: Vad är bostaden värd idag? Finns det möjlighet att lägga om lån till bottenlån och därmed slippa amortera/frigöra pengar till annat?

Ahmen lycka till dårå.

söndag, november 22

I helgen var jag och magen och Andypantz hos pappa. Det var så mysigt så jag dog av rosa fluff i bröstkorgen. Nu är vi hemma och jag ska gå och lägga mig i vår säng. Som är skön. Och hård. Och har rum. Och inte gör så att A-P snarkar så mycket så han får ta sitt täcke och en kudde och lägga sig i ett annat sovrum. Ja, it happened. Nästa gång vi åker dit ska jag ta med sängen som står i vårt förråd så vi får en ordentlig jävla säng och slipper rulla ihop till en sned hög i mitten samt fkn ryms.

Annars händer det inte mycket. Jag har bananaslängt efter all things jul och har googlat sönder internet efter mat/prydnader/gran/ljus/whatever. På onsdag kommer städerskan (seriöst bästa beslutet evah) och efter det får jag börja pynta här hemma. Längty.

Jo, har också varit hos banken och "förhandlat" och sänkt vår månadsutgift med 4300 kronor trots köp av ny bil. Jag kan antingen ranta om hur sjukt det är att pengar ger pengar ("lite"äckligt faktiskt) eller ge tips. Your choice.

lördag, november 21

Min mage hälsar och säger förlåt

Nä, men okej. Jag kommer förmodligen bli världens största preggo. Hej hej vecka 18.







onsdag, november 18

Joel Alme säger i Jills veranda att det viktigaste är att känna sig älskad och välkommen hemma, för om inte där så var? På ett ungefär. Och jag tänker på självklarheten jag bär med mig varje dag överallt alltid alltid alltid. Jag och min syster är och har alltid varit så självklart välkomna hemma så iallafall jag tar det så oerhört för givet så att jag inte ens frågar om jag får komma när vi ska åka dit. Eller jag kanske frågar när jag talar om att vi kommer, men jag lyssnar definitivt inte på svaret. Inte ens om pappa säger att han inte är hemma lyssnar jag. Jag åker dit när jag vill. Fy fan vad lyxigt det är. Fy fan vad lyxigt det är att vara älskad till den grad att det liksom är som en extra ryggradsreflex, så självklart så jag inte tänker på det.

Tänk vilken gåva det är att ge det till sina barn. Tänk vilken tur att födas in i en sån miljö.

Bilar bilar bilar

Ja, nä, men vi fortsätter väl livet som vanligt då? Här kommer dagens dos av vardagsrealism i den trygga svenska medelklassen.

Vi har köpt en bil. En familjetraktor, jag menar bil. Vi har ju haft en liten Ford Fiesta sen förra hösten och ihop med den lilla känsloaspekten att det var mammas bil så ÄLSKAR jag den. Den är liten och nätt och drar typ ingen bensin (tur och retur till Lidköping på mindre än en tank / 30 liter) och den är lätt att parkera och mjuk att köra och har allting man kan behöva. Den nya bilen är en Volvo V70 och kvalitetsmässigt går det ju inte ens att börja jämföra pga så himla överlägsen, men den är så stooooor. Den har ju allting vi behöver in terms of plats för bebis och bebistillbehör och säkerhet och den är för vuxna människor och den är jättefin och jättebra på alla sätt och vis, men jag älskar den inte än. Förmodligen älskar jag den inte för att den betyder att jag är vuxen och att jag måste sälja mammas bil och det gör fkn ont att sälja den. Jag har separationsångest deluxe och vill helst behålla den, men alltså till och med jag fattar att det är total idioti. Vi bor i innerstan. Vi behöver fan knappt en bil, let alone två, och den kostar pengar bara genom att existera men buhuhuhu jag vill inte. Imorse signade jag iallafall ett kontrakt för försäljning genom KVD för jag och Andypants kom fram till att det inte är bra för mitt preggopsyke att hantera blocketfolk och på fredag lämnar jag ifrån mig den för försäljning. Jag är typ redan ledsen.

tisdag, november 17

Den stora lättnaden (9+1)

Imorse var vi hos barnmorskan för inskrivning. Hon jag träffade förra gången var sjuk så vi fick en ny som visade sig vara mycket trevligare så nu har vi bytt till henne väldigt smidigt. Jag var livrädd och har haft superångest för att gå dit pga hypokondriker som tror att allting är SuPeRdÅLiGt med allt så när mitt blodtryck visade sig vara perfekt och likaså järnvärdet, blodsockret och vad mer dom nu mäter så var det som om världens största sten bara föll från mitt bröst. Nu ska vi få göra KUB-test och ett sånt där rutinultraljud och SEN ska vi träffa henne igen. I början av december. Typ en evighet bort ju. This preggo be healthy, hurra!

måndag, november 16

Alltså jag vet verkligen inte vad jag ska skriva här när världen ser ut som den gör. Allt känns så fjuttigt eftersom allting i jämförelse blir så fjuttigt. Jävla maktgalna idioter till män överallt.

Vi var på Fotografiska i lördags. Där finns Magnus Wennmans Där barnen sover, bildserien om barn som drabbas av kriget. Det var så mycket känslor i det lilla nedsläckta bakre rummet och med all rätt. Verkligheten att det som hände i Paris är vardag för så många kunde inte blivit tydligare än just där, just då. Samtidigt var det oundvikligt att slås av kontrasten av vit medelklass som med tårar på kinderna bara gick ut ur det lilla rummet, kollade på lite andra foton och sen fortsatte med våra liv med en liten ryckning av en axel och kanske lite tyngre hjärtan. Vi kan ju unna oss att känna precis hur mycket empati vi vill med för i våra liv finns ju i princip inget ont. Våra liv fortsätter som vanligt. Vad kan det möjligen finnas att säga om min vardag då utan att det låter bortskämt/vidrigt/verklighetsfrånvänt?

tisdag, november 10

Vänder det nu eller är det över? (8+5)

I torsdags fick jag så jävla ont i njurarna så jag fick gå direkt och lägga mig med en varm vattenflaska och en alvedon och gunga fram och tillbaka tills jag somnade. När jag vaknade kände jag ingenting. Enter (som i ungefär allt annat i graviditeten): oro. Jag pendlar mellan att tycka att gravid är svintråkigt och vara livrädd för att pyret där inne inte lever längre. Gud vad det måste ha varit så mycket enklare att ha fått barn när vi var typ tjugofem och internet inte var lika utbrett och ingen annan hade varit gravid och man inte visste bättre. Nu går det ju i princip att tänka på nåt annat än missfall och missade aborter, eller vad det heter på svenska, och allt annat jävla skräp som kan gå fel. Jag trodde i min enfald innan jag blev gravid och "råkade" läsa lite på olika forum att missfall = blöda, men det är visst vanligt att man går omkring och kroppen tror att den är preggers fast fostret har dött. Det känns ju..sådär. Efter i torsdags mår jag i princip inte illa alls, vilket ju borde vara nån form av cause for celebration, men istället går jag och tänker att barnmorskan kommer säga att det inte längre finns nåt litet pyre när vi gör ultraljudet. Det är ju peppigt.

Samtidigt: tvättar minibodys och minibyxor och minimössa och har börjat vakna på nätterna för att gå upp och kissa och måste ligga med armarna uppallade av kuddar framför mig på nätterna för att inte dö av ont i brösten. Är eventuellt fortfarande gravid.

måndag, november 9

Att räkna som pappa (8+0)

När min pappa spelar golf hittar han alltid ett sätt att vinna på, även om han förlorar den officiella tävlingen som samtliga spelare än medvetna om. Nu kan jag nästan ingenting om golf (pga snark) men säg att det flest poäng vinner som är tävlingen och någon annan har fler poäng, då räknar pappa snabbt ihop att han hade färre slag/vann fler hål/nåt annat man kan räkna på och lutar sig sen nöjt tillbaka i stolen. Ungefär så känner jag att det här med att vara gravid är. Först räknar man att graviditeten startar vid senaste mensens första dag och vips så är man minst i vecka fyraish innan det ens syns på ett test att man är preggers. Sen räknas veckor som påbörjade veckor och åtta fullgångna veckor + 1 dag ger vecka nio som i sin tur ger månad tre. Jag är i tredje månaden enligt gravidsättet att räkna fast jag blev gravid nån gång i början av augusti och det idag är den 16 september och jag egentligen väl mer är en sådär sex veckor in i att vara befruktad. Alltså I'm not complaining, ju snabbare det här kan gå desto bättre, men det är lite konstigt yo. Kollade statistik i en app igår och ba GRATTIS DU HAR KLARAT AV 20,4% AV GRAVIDITETEN. Hoppas resterande femtedelar går lika snabbt.

Edit: alltså är inte i vecka 8 nu. Är 39,6% in nu. Den andra femtedelen gick inte riktigt lika fort som den första.

tisdag, november 3

Idag är mammas födelsedag. Hon skulle ha blivit femtioåtta. Femtioåtta. Det är liksom ingenting. Jag har gråtit så mycket ikväll så jag inte har några tårar kvar för ens mamma borde få finnas hos en betydligt längre än så.
Igår käkade jag middag med hemma hos en av mina jobbarkompisar med resten av vårt lilla team och två stycken bonusperson i form av vuxna och två stycken bonuspersoner till i form av barn. Det var så himla härligt. Ni vet när vissa kvällar och konstellationer av människor liksom bara funkar? När alla samtal flyter på och humorn klickar och maten är god och det är trevligt och ja, ni fattar. Så var det igår och på nåt sätt behövde jag det så himla mycket. En sak med att vara preggers är ju att det lätt blir centre of attention i ens eget huvud, men också en del hos andra fina person som liksom bryr sig, men igår fick jag bara vara jag. Inte jag som är gravid utan jag. Mer specifikt det jaget som fanns innan mamma dog, innan jag blev sönderstressad på jobbet, innan jag började vara hemma 95% av min fritid. Det jag som var när jag inte kände att en situation med främmande människor krävde en ansträngning och som därför också alltid blir lite...forcerad. Det jag som har något att säga och som till och med är lite rolig. Jag fick vara henne igår och när jag kom hem så var jag helt pladdrig och somnade inte förrän halv två. Det var det värt.

måndag, november 2

Detta illamående gör ej under för min personlighet (7+5)

Herre_gud_vad_jag_mår_illa. Hela dagarna, dygnet runt förutom när jag sover. Förut har det varit när jag har varit hungrig eller på väg att bli hungrig, men nu är det mer konstant. Jag är världens tråkigaste människa att leva med just nu för jag är sur och tycker synd om mig själv och tycker allting är tråkigt och äckligt. Jag försöker äta men det är inte superenkelt när bara tanken på att tugga på nånting får mig att vilja dö av disgust. Jag spyr fortfarande inte och klarar ju av att vara upprätt större delen av dagen så jag kanske ändå ska vara lite tacksam, men det är svårt. Plus bonusgrej: har insett att det som växer i min kropp är en liten liten liten liten människa med hjärta och lungor och små fingrar och ögon som börjar få färg och jag tycker det är så himla obehagligt. Vinner most def inte priset som världens gulligaste preggo.