fredag, september 25

Så jävla peppig fredag va

Blev helt jävla megaklar med bokslutet igår och passade på att också bli helt klar med kvartalsbokslutet OCH sortera alla våra skräppärmar. Kände mig helt orimligt nöjd efteråt. Nu kom jag precis på att jag inte har lämnat in nån utläggsrapport på länge och såg att totalsumman hamnade strax över femtusen. Jag vet att det är asmycket att ligga ute med, men lite här och lite där under ett gäng månader liksom märks inte så nu känns det som att jag har vunnit på lotto när jag får tillbaka det. Imorgon ska jag ha sport- och kulturdag med Stina och ikväll ska jag somna i soffan klockan åtta. Känner high five på mig själv just nu.

fredag, september 18

Unne mä å götte mä

Pratade med sjuksköterska precis som inte var ett dugg orolig och dom sa till mig att komma in med ett urinprov nästa vecka för säkerhets skull. Jahapp. Så nu sitter jag i soffan i vardagsrummet och skulle väl för all del kunna åka till jobbet och jobba resterande del av denna dag, meeeeen jag skulle ju å andra sidan kunna se det som en dag när jag kan ta hand om mig själv. Ni vet, duscha länge, fila fötter och naglar, kanske till och med måla naglarna. Andreas fick nåt form av ryck i förrgår och ba ska vi inte gå på stan i helgen och köpa lite nya kläder till dig? Eh, jo tack? Jag vill ha den här klänningen och den här toppen och dom här skorna. Är ju tyvärr inte gjord av pengar så jag kommer väl komma hem med ett gäng jerseykjolar från H&M för 99kr/styck och nån stickad tröja från Monki.
Fick plötslig värk njurarna igårkväll och låg och kved i sängen med en alvedon och en ramlösaflaska fylld med varmvatten (har ej micro så vetekudde funkar inte yo) och trodde, i vanlig dödsångestordning, att jag skulle dö. Vaknade imorse och kände ingenting så nu känner jag mig jävligt tveksam här. Antingen är det en urinvägsinfektion som jag inte har känt av pga känner aldrig av dom förrän dom går upp i njurarna eller så åt jag nåt igår som min dumma allergikropp på nåt sätt reagerade emot. Det som talar för alternativ ett är att det kändes exakt som en UVI gone bad. Det dom talar emot är att sån smärta inte slutar förrän jag får penicillin och jag känner ju som sagt ingenting nu plus har inte varit extra kissnödig, vilket ju lite talar för alternativ två. Problemet med det är att jag inte åt nåt konstigt igår förutom en ny vitamin (B6 för den som undrar) som jag har hört ska vara bra om man har allergi/astma/torr hud. Kan det vara en vitamin? Har ingen större lust att prova igen pga det var ytterst oskönt men vill inte heller gå omkring med obehandlad njurbäckeninflammation. Stannade hemma från jobbet för jag sov så dåligt inatt plus väntar på tid för återupprungning från vårdcentralen för en tid att komma dit. High life osv.

söndag, september 13

Jag är hos pappa i helgen, bara jag och pappa, och det är så mysigt. Han har lagat mat och jag har legat på kökssoffan och pekat och tipsat och fnissat. Vi har sett på fotboll och på film och käkat middag med min moster och en av mina kusiner och jag har igen känt en oerhörd tacksamhet för den trygghet som är min familj. Alla borde få ha det så här. Det är så hjärtetvistande att så många i världen lever i otrygghet på grund av maktgalna män, maktgalna nationer. Det är svindlande vad vi gör mot varandra under den korta korta tid som vi lever och hur mycket ondska som finns. Det är så sjukt så jag klarar inte av, som i kan inte förstå, att tänka klart tanken. Det är som rymden fast bara mörker och fult.

fredag, september 11

En sak som är jobbig och väldigt annorlunda sen mamma dog är hur mina relationer har ändrats. Det började förmodligen redan när jag jobbade på Minirodini och höll på att jobba ihjäl mig och oroade mig för mamma på sidan av. Tiden som tidigare varit oändlig krympte och krympte och krympte och till sist fanns det nästan ingen tid kvar till nåt annat än att överleva och mitt stora nätverk, relationerna med fina personer, blev svagare och svagare. Det kanske äe en naturlig del av att bli vuxen och det kanske egentligen är en kombination av familjebildandande, som ju har en tendens att vara ganska tidsödande, och brist på engagemang och ork från min sida, men oavsett så saknar jag alla ibland. Rätt ofta.

Tiden efter mamma, året efter mamma, var ganska mycket som ett svart hål. Jag kommer helt ärligt inte ihåg speciellt mycket eftersom ingenting hände och den tiden som jag inte låg i soffan och var deppig ägnade jag mest åt att försöka vara sällskap till pappa eller träffa dom som jag aldrig kommer kunna vara utan. Även min relation till mina bästisar är annorlunda nu, nästan ny och lite öm ibland. Det är inte lätt att vara kompis med nån som är totalt inåtvänd och relativt ointresserad av en och ens vanor och god bless dom för att dom står ut ändå.

Jag vet inte vad ni har för uppfattning om mig, men jag gissar på att ni tänker mig som ganska extrovert. Det har jag alltid gjort också, men i den mörka sörjan som är sorg så försvann lite det som var min intuition och mina skills i att dra en konversation framåt. Det börjar komma tillbaka, thank god, men fortfarande får jag ibland aktivt tänka på vad jag ska säga/fråga personen mittemot ibland, även när den personen är en av mina närmsta. Det är märkligt och det gör att jag tvivlar mycket mer nu än vad jag nånsin gjort förut på min egen person och min del av mina relationer. Tycker dom om mig? Verkligen? Har jag nåt att bidra med? Och det hjälps kanske inte heller av att min telefon som tidigare kunde plinga flera gånger per kväll nu kan vara tyst över en hel helg och att almanackan är ständigt tom. Alltså det är ingens fel och jag skyller inte på någon eller tycker att det är någons fel eller ens fel alls. Det är vad som händer när livet händer men ibland kan jag sakna livet jag hade med folket jag hade det med.

torsdag, september 10

Ja, för oss som inte har några riktiga problem så

Det är verkligen inte sunt för mitt psyke att vara ensam hemma alltså. Dels kan jag inte somna och dels hinner jag tänka på alldeles för mycket saker. Vi har ju bokat en resa till Turkiet i slutet på september och hade planen att bara ligga i en solstol och njuta av den delade poolen precis utanför uteplatsen och nu känns det inte alls bra att åka. Det är oroligt och resenärer på plats har blivit tillsagda att hålla sig på hotellet och även om UD inte avråder från att resa till turistorter vid medelhavet känner jag mig ändå orolig inombords och det är inte kul. Och medan jag skriver det här är jag fullt medveten om hur äckligt det låter att jag inte känner för att åka och bada i vår privata pool för att det är lite oroligt medan folk flyr allt dom äger och riskerar livet och jag önskar av mitt liv att alla i världen kunde ha mina "problem" istället för sina riktiga, men samtidigt är det här ju mitt liv och min verklighet. Iallafall: imorse avbokade jag kalaset för ingen sol i världen är värd att vara kaninhjärterädd för.

onsdag, september 9

New low

Beställde precis Pizza Hut-pizza med utkörning. Ligger i soffan under ett täcke och fryser (vi har fönsterrenovering, är ej sjuk) och min man är på tredagarskonferens. Vi är lite nykära för tillfället så igår innan vi skulle somna så började han nästan gråta lite för jag tycker det är så onödigt att vi ska sova borta två nätter jag kommer längta ihjäl mig. Och ja, well, jag också. Det händer fan inte mycket nuförtiden utanför jobbubblan, därav min frånvaro. Eller i världen händer det ju massor. Jag känner mig förhoppningsfullt positiv till framtiden för det här kan inte bara vara ett par veckors drive. Allt engagemang från privatpersoner och företag måste resultera i politiska beslut baserade på humanism och inte procent och pengar. Det måste bara det.

Oookej, där kom pizzan och VARFÖR HAR INGEN BERÄTTAT FÖR MIG ATT DET ÄR DEN GODASTE PIZZAN EVER? Okej, nuff shouted, nu ska jag fortsätta titta på Keeping up with the Kardashians och dricka ramlösa. Hoppas ni mår bra allihop! Puss