söndag, december 28

Till alla er som väntar längtar undrar

Sitter i soffan bredvid Andreas och kollar på när han gör klart vår bröllopsinbjudan och så kom jag på att vid den här tiden för två år sen så mailade vi för fullt. Jag tror att Andreas till och med bjöd ut mig idag och nu ligger han här bredvid och ska gifta sig med mig om några månader. Jag gick in på Mazily och kollade vår gamla konversation och det är så gulligt alltihop. Två år alltså, ingenting men samtidigt eoner av tid. It can obviously happen. It does happen. Jag lovar.

4 kommentarer:

Johanna sa...

Jag vet, det är så jävla fint. Jag har ju nästan samma story. För nästan två år sedan träffade jag på Axel på samma sätt, och nu är vi liksom varandras liv och har en bebis som rumlar omkring i magen. Livet alltså.

PS. Kul med bröllopsbloggande!!

Mirijam sa...

Men åh, din sötnöt! <3

S sa...

Åh vad jag hoppas att det är så som du lovar. Himla fin är iaf din och Andreas historia. Kram!

Linn sa...

Johanna: Alltså WIE! Man måste ju gilla när livet ger en en bra person att gilla, det måste man ju.

Mirijam: Käften.

S: Det kommer, jag vågar lova det.