söndag, september 28

Jag är hemma hos pappa. Jag åkte supermegatidigt tåg imorse och imorgon tar jag bilen till Göteborg för ett möte och sen drar jag tillbaka till Stockholm. Det kanske låter helt bananas, men jag var tvungen att dra till götet på ett möte och jag höll på att längta ihjäl mig efter pappa. Nu är jag här och sitter i soffan på övervåningen ingrävd i en kuddvrå och er på naturfilm. Jag har lagat lasagne och vi har planterat blommor vid graven. Det blev jättefint och det var mysigt att göra det ihop med pappa. Det är så konstigt, men jag tror att jag börjar förstå att mamma är borta nu. Jag kan se fina minnen och vara glad och le åt bilder och tankar istället för att stålsätta mig och dra upp pansarskyddet, svälja hårt och tänka på nåt annat. Hon börjar få mer plats nu, mamma. Paniken, chocken, skräcken börjar ge efter för det fina. Alltså missförstå mig inte, jag önskar mer än allt annat att mamma fanns här hos mig, att jag slapp sakna och sörja, men så är inte verkligheten och i verkligheten är det rätt fint att kunna få minnas lite.

Före | Efter

Varför göra grejer när man inte får fläka ut det i sociala medier, right? Så, vår hall har nu gått från empty space till myyyyys. I give you (med dåliga mobilbilder):

Före:









Och *drumroll* efter:












onsdag, september 24

Bröllopspoll

Hej, hej, hallå! Om nån fortfarande hänger här så tänkte jag att ni kanske kan hjälpa mig lite? Det här med bröllop håller på att driva mig helt jävla bananas, Mest grejen med att allting kostar fyrtiotusenmiljarder när jag kanske tänkte att det väl går att ordna iallafall. Jag och Stina hade ju en 30-årsfest förra året och det kostade kanske runt 15 000 spänn totalt, men då gjorde vi ju all mat själva och alla dekorationer och dukningen och DJandet och städningen och allt jobb och fast det var världens roligaste kväll så var det asslitigt och rätt jobbigt att vara orolig för att allt ska flyta på och well, det vill jag inte ha i huvudet på vårt bröllop. Och jag har kompisar som säkert gärna skulle hjälpa till, men lite samma sak där: jag vill att dom ska kunna gå på bröllopet och bara njuta och inte behöva vara bröllopskoordinerare. Så det vi försöker leta efter nu är helt enkelt en lösning där vi har folk som dukar och dukar av och gör middagen och fixar och well, ja. Kan vi inte ha en liten poll här där ni säger vad ni tror att ett bröllop kostar, vad ni tycker är max och sen vad ni tycker är det absolut viktigaste för att det ska vara ett drömbröllop? Okej, ni får tusen miljarder karmapoäng om ni gör det här. Tack!

tisdag, september 23

Jag blev superförkyld. Det är till 100% Andreas fel, trots att jag delade upp nästan hela hemmet i min zon och din zon med varsina soffor, specifika handdukar på toaletten, i köket, en barriär i sängen och jävligt mycket har du handspritat?-tjat. Jag tror givetvis att jag nästan är döende eftersom förkylning är det absolut värsta jag vet. Är hellre magsjuk fyra gånger än förkyld en, no joke. Plus jag kunde inte åka till pappa, vilket gör ONT fanimig. Nu har vi visserligen nya planer på att jag ska åka dit på torsdag om jag är frisk då, eller iallafall garanterat på söndag. Längtar efter pappakram och pappahumor och well, min pappa i största allmänhet.

söndag, september 21

Med bröllopsplaneringen intet nytt. Vi måste ringa våra varsina cateringföretag och få offert och sen måste vi bestämma oss och sen ja, sen har vi iallafall nånstans att vara och ett hum om totalkostnaden och då kan jag bli lite mer chill i huvudet. Just nu ligger jag på sängen medan min killes pappa (och lite Andreas) sätter upp vår bokhylla. Jag ser ganska fucking mycket fram emot när vårt hörn i sovrummets tio kartonger inte längre är tio kartoger utan prydligt uppställda böcker i en hylla. Sen ska vi bara måla sovrummet och köpa ett skrivbord och laga våra middagsstolar och sätta upp lite lampor och fixa kökshandtag och så kommer allting bli bra.

Imorgon åker jag till pappa och jag längtar så himla mycket. Kanske att jag aldrig har längtat så mycket efter honom som just nu. Jag ska jobba i Göteborg på tisdag och då snor jag åt mig två kvällar hos papi som bonus. Okej, nu började jag gråta för att jag längtar så mycket. Hej så länge.

fredag, september 19

Bridezilla

Igårkväll var mina sista ord kan vi inte bara gå till Stadshuset?Eller skjuta upp hela skiten? innan jag somnade. Eller kanske att jag sa godnatt efteråt, men det var i princip mina sista ord. Herrefuckinggud vad bröllopsplanering är frustrerande. Delen när man får sitta och pinna på pinterest eller favorita i Etsy är ju jätterolig eftersom drömbröllopet känns helt rimligt, men sen kommer verkligheten och festlokal och catering och mat och personal och städ och sprit och bar och HELVETE VAD ALLTING KOSTAR PENGAR-ångesten. Vi tycker att vi vill ha ett rätt low-key-bröllop. Vi vill inte ha champagne, vi vill ha slushpuppydrinkmaskin. Vi vill inte ha oxfilé och nån jävla potatiskaka, vi vill ha buffé. Vi vill inte ha slott, vi vill ha lada. Min klänning kostade typ tusen spänn och jag köpte den oprovad på Etsy. Det blir dyrt ändå. Så igår satt vi och pratade om ekonomi och sparande och sen blev vi lite osams och så kändes allting bara jävligt tråkigt och mitt huvudmantra vi skiter i det jag behöver inte gifta mig vi skiter i det jag behöver.. gick rätt mycket på repeat. Vill ni läsa om bröllop förresten?

torsdag, september 18

Är det inte tur att näsduken håller på att försvinna? Herregud vilken äcklig liten bakteriesamling som gamla människor släpar runt i fickan och geggar med i ansiktet i tid och otid. Okej, det ÄR mer miljövänligt än engångsnäsdukar, men tänk kostnaden för samhället och vården om alla skulle springa omkring med en näsduk för diverse kroppsvätskor i fickan jämt. Uöhrg. Så himla äckligt.

onsdag, september 17

Take it from one who knows

På förekommen anledning. Till alla mammor och pappor out there: det är inte farligt att gråta inför sina barn. Det är helt okej. Dom blir inte skadade för livet. Ni behöver inte alltid vara kontrollerade och lugna och förståndiga. Ni fuckar inte upp era barn för att dom får se känslor. Så länge ni älskar dom, inte gör dom illa med flit, är elaka eller skäller utan att förklara varför (ja, efteråt duger också) så kommer dom bli fina människor. Noja inte om det. Ta det från nån som (väldigt kärleksfullt) växte upp i ett hem där det kastades mjöl, slogs i dörrar, skreks och gräts friskt. Jag älskar min uppväxt. Jag är trygg och säker och får inte panik av konfrontationer eller att folk tycker olika. Min mamma var en liten tårboll ibland. Det. Är. Helt. Okej.
Idag hade jag utvecklingssamtal. Vi gick till ett kafé, jag och min chef, eftersom kontoret är för litet för att rymma ett mötesrum. Sen satt vi och pratade om hur bra jag trivs, hur kul det är och hur vi ska uppnå world domination. Jag trodde aldrig att jobb kunde vara så här roligt och givande och snällt och finstressigt. Sen frågade jag om lönedelen av samtalet och då sa min chef snällt att hen har lärt sig att man inte ska blanda ihop mjuka värden och lönesamtal och så bokade vi ett nytt möte. Jag borde väl be om löneförhöjning, men jag känner nästan att jag vill betala dom för att jag får vara där. Nästan alltså, jag behöver ju trots allt pengar till att leva och ha bröllop (GAWD vad allt kostar pengar även när man budgetköper en klänning för 900 spänn på Etsy) och köpa saker till mitt hem. Eller spara eller whatever.

Precis nyss när jag stod och väntade på bussen så slog det mig att jag är en sån som blir uppriktigt irriterad när jag upplever att nån knör sig i buss"kön" och liksom ganska bestämt tar "min" tur. Eftersom den här pensionärsbussen väldigt sällan är mer än halvfull spelar det ju absolut ingen roll om jag går på före eller efter den andra personen som väntar på min hållplats, men det kickar in nån rättvisepolis i huvudet som ba MEN DET ÄR MIN TUUUUUR. Är det normalt? Va?

söndag, september 14

Make your voice heard

Idag hoppas jag att alla går och röstar. Jag kräver ta mig fan att alla går och röstar. Det är en demokratisk rättighet vi verkligen måste värna om och dra nytta av och dessutom är varje bortkastad röst en röst på SD och deras skräckpolitik. Jag skiter i om ni röstar rött, blått, grönt eller rosa, rösta bara på det som du tror är bäst för världen, för samhället, för oss. Rösta för att mota bort det brunsvarta kletet och visa att vi som gillar är betydligt fler än dom som ogillar. Det är öppet till åtta, du behöver inget röstkort för id-kort räcker. Valmyndighetens hemsida kan hjälpa dig om du inte vet vilken som är din vallokal. Och efteråt kan du med gott samvete äta choklad framför teven. Seså, off you go.

torsdag, september 11

Jag hade en riktig jävla skitdag igår. Det är så sjukt mycket på jobbet så vi har möten och äter lunch och mailar och kollar statistik samtidigt och det är tusen grejer på en gång. Egentligen kul, men inte när det är that time a month och jag håller på att längta ihjäl mig efter mamma. Jag kom hem efter jobbet igår och så hade jag fått ett brev med handskriven adress och eftersom den enda riktiga posten man får nu för tiden är inbjudningar så trodde jag att det var en sån och så var det ett kort och ett foto på mamma. Det är nästan omöjligt att hantera när det händer så oförberett. Som när vår butiksperson satte på en låt som vi hade på mammas begravning förra veckan. Så mycket stål i halsen som jag hade då har jag kanske nästan aldrig haft. Igår bröt jag ihop vid matbordet och tårarna rann ner i resterna från kycklingpastan. Det är jävligt jobbigt nu. Jävligt verkligt och jävligt overkligt och det gör fucking ont ändå in i märgen.

fredag, september 5

Igår kom min morbror på middag. Det var supermegamysigt och han är så himla himla himla lik mamma så jag både blev asglad och lite sorgsen över vår tretimmarsmiddag. Idag ska jag träffa min barndomskompis plus familj och imorgon ska jag låna sagda morbrors bil och åka till Ikea och köpa hyllor (YEY, IKEA I HEART YOU) och en helfigursspegel så jag kan sluta gå omkring och vara helt tjock och nöjd med mig själv och bli lite självkritisk och börja mitt nya liv och bli snygg till bröllopet. I övrigt är mitt huvud rätt så jävla fullt av bröllopsplanering. Jag vill så himla gärna planera ihop med Andreas och han ÄR involverad, men jag är kanske liiiiite mer involverad ändå. Iallafall om man ser till mängden tid jag spenderar på google, pinterest och etsy alike och mängden han (inte) gör det. Köpte kanske min bröllopsklänning på Etsy häromdagen förresten. Den ser helt jättefin ut så vi får hoppas att den passar. Sen har vi kanske fixat bröllopslokal och vi har fixat musik till vigseln och eventuellt även DJ till festen. Älskar att leva i ett samhälle där folk verkligen vill hjälpa till. Ett av min och min morbrors samtalsämnen igår var förresten just det, folks inneboende vilja att vara snälla och hjälpsamma. Gud jag ser fram emot det här bröllopet och planeringen och allting så himla himla himla mycket. Blir helt fylld av kärlek redan nu när jag tänker på det. Det, och vår nya bokhylla som vi ska bygga efter ikeabesöket imorgon. Mmmm...bokhylla.

onsdag, september 3

Okej, det är förmodligen bara ytterligare en av mina ohmygodnuändrarjaglivet-veckor som fallerar inom kort, men jag älskar verkligen vår storhandling/matplanering i söndags. I förrgår slängde jag ihop en sallad på matvete (koka i buljong, ja), avokado, chili, halloumi, citron, broccoli, nektariner, jordgubbar och koriander. Den var magisk. Om ni nån gång ska prova nåt nytt i ert liv så vill jag att ni provar jordgubbar och koriander. Varsågoda för tips. Igår gjorde jag det här, fast jag fick inte loss vitkålsbladen hela så vi fick ta isbergssallad (okokt) istället. Det gick också bra och var supermegajättegott. Jak er scheni. Hejdå.