torsdag, juli 31

Jag sitter med en filt runt axlarna för att jag fryser. HÖRDE NI?! FRYSER! HURRA! Har fortfarande inte gjort färdigt jobbet. Har fortfarande inte hämtat böcker. Har googlat konsoler till vår nya bokhylla, men hittar bara ikea eller elfasystem. Vill inte ha elfasystem, vill kanske ha ikea. Nån som har några bildtips på snygga bokhylleväggar utan string, utan elfa att bjussa på?
Okej, tydligen så kan vi få korsdrag i vår lägenhet och just nu sitter jag i soffan och jobbar och DET BLÅSER LAGOM KALL LUFT PÅ MIG. Är så lycklig. Att jag inatt var tvungen att gå upp och blöta ner en handduk med iskallt vatten och sen använda den som täcke för att överhuvudtaget kunna somna kanske vi inte behöver komma ihåg? Har packat upp semesterväskorna, laddat batterier till kameran som jag aldrig har använt och inte heller använde den här semestern samt lagat BLAT till lunch. Det var gött. Nu behöver jag jobba en kortis och sen tänker jag gå och hämta mitt bokpaket som ligger och väntar på Ica och sen tänker jag läsa resten av kvällen. Imorgon ska jag på kalas i skärgården. Vi ska dricka drinkar och sova över och det ska bli ashärligt. Carpe diemar skiten ur de sista semesterdagarna gör jag.

onsdag, juli 30

Är hemma i sthlm. Har inte bråkat på hela semestern. Bråkade efter trettio sekunder hemma. Hatar värme. Hatar sommar. Hatar vardag. Hejdå.

måndag, juli 28

Kom på en sak när jag skrev det där om manligt och kvinnligt och objekt i förra inlägget. Snälla rara gulliga tuffa starka tjejer/kvinnor/hens out there: sluta med mansobjektifierandet. Sluta med pojknackar och idolbilder och utseendekrav. Sluta se på Ryan Gosling-gull på internet. Sluta med hjärtögonsmiley så fort det kommer ut en bild på en man med skägg på instagram. Sluta, bara sluta. Ingen, oavsett könstillhörighet, ska behöva känna att den ska passa in i en idolbild. Men det är ju bara på skämt, sa jag för ett par år sen. Men det är ju bara på låtsas, sa jag också. Men det är ju liksom inte det. För varje gång vi dömer nån annans utseende så hjälper vi ju till att ha en värld där utseende trumfar beteende och det är så jävla fel. Visst, det är kul att sitta och poängsätta män som går förbi och tar en öl. Det är roligt att låtsasdreggla till nån snygg dude på teve. (Ja, jag pratar om mitt eget beteende här.) Men det är ett väldigt litet offrande för att få ett bättre samhälle att leva i. Nu slutar vi med det tycker jag.
Kom hem till Lidköping igår. Pappa är på nån sorts semester och frotterar sig med kändisar och skiter blankt i att vi är här och det är så himla skönt. Jag blev förkyld över natten och förut tyckte jag så himla synd om mig själv för att det är så jobbigt så jag grät en stund. Jag hatar förkylningar över nästan allting annat för min gamla astma kickar in och gör så att det känns som att jag har sprungit ett åttahundrameterslopp när jag egentligen bara har rest mig och gått från soffan till köket. Hjärtat bultar i halsgropen och jag är sjukt andfådd och blir helt svettig. Nu har jag bäddat ner mig i soffan på nedervåningen, som har A/C, och kvider lite varje gång Andreas går förbi för att han ska komma och klappa på mig och säga att han ska ta hand om mig.

Veckan som gått har varit fantastiskt. Jag har vävt mitt säkerhetsnät lite tightare och jag är så glad så glad så glad att jag har mina vänner. Som känner mig och gillar mig och ger mig skratt och kärlek och fint och som står ut fast jag är rätt dålig på att höra av mig. Och Andreas, alltså jag är så himla glad och stolt och tacksam och kär. He completes me. Närå, men att det kan vara så här lätt? Tror ganska ofta att han han baktankar med saker och ting och är väldigt skeptisk när han gör bra grejer, men shame on me för han är liksom bara snäll och omtänksam och liksom lätt. Som nu, när jag kanske fräste åt honom för att han inte hade stängt altandörren och han försökte skämta lite och jag ställde mig och med tårarna i ögonen och ba JAG ORKAR FAKTISKT INTE MED ATT DU ÄR JOBBIG MOT MIG och stampade upp för trappan och letade efter nåt och kom ner helt gråtig och han inte ens var lite irriterad utan bara kom här nu *klappar på ryggen*. Han tar hand om mig alltid och jag känner att jag inte ger nåt tillbaka fast jag ju vet att jag gör det egentligen. Ibland tänker jag att jag bara är grinig och fräser och gnäller och härjar och grinar och håller på och är allmänt oälskbar, men av nån anledning ser inte han det utan tycker att jag är snäll och gullig istället. How did that happen? Eller jag vet ju, jag valde en snubbe med vett. En snubbe som fattar att det är viktigare att bry sig än att kunna hugga ved och som tycker att rosa är en jättefin färg att ha i köket och att vi är jämlikar, inte man och kvinna ugh. Egentligen tack vare att jag läste bloggar och blev feminist och fattade att den gamla ruttna manligheten/kvinnligheten/objektifieringen tillfångatar fina personer och förvränger allting till nåt det inte är. Så tack feminismen för att Andreas får utrymme att vara den han är och för att jag lärde mig fatta vem jag egentligen vill ha.

torsdag, juli 24

Jag har semester och det är fanimig alldeles ljuvligt. För en liten vecka har jag bestämt mig för att få slippa allt jobbigt och bara försöka ha kul och gilla livet. Det kanske inte är så svårt när man får åka båt till en bästis nya ställe i Göteborgs skärgård och sitta på fortfarande solvarma klippor och kolla på solnedgången och morgonbada och få somna bredvid den bästa personen jag vet. Det kanske inte är så svårt när man blir bjuden på göttelunch mitt bland havren och kronhjortar på skånes böljande fält. Det kanske inte är så svårt när vi har bokat in oss på värdshus och gästgiverier i ett nästan skämtsamt pittoreskt skåne och får äta helt magiskt god mat och sitta uppe och dricka sprit och leka med jukeboxen halva natten och sen gå och lägga sig i världens skönaste säng. Det kanske inte är så svårt när Sverige livear medelhavet. Men det är fan jävligt svårt ändå, men jag försöker och det går faktiskt rätt bra.

torsdag, juli 17

Meh hallå? Jag har ju glömt att visa ringen. Eller Ringen som den kanske bör kallas. Förutom att jag älskar den sjukt mycket så har den även hypnotiska effekter för jag har varit på två middagar och bägge gångerna har mitt sällskap inte kunnat stirra på nåt annat. Jag förstår dom för det kan typ inte jag heller. Aja, här är den iallafall.



Jag har jobbat i veckan, fast jag har gett mig själv sommartid som innebär att om jag jobbar 10-15.30 så är jag jätteduktig och får gå hem. *klapp på axeln* Det har varit en jävligt jobbig vecka. Jag har liksom insett vad det här med sorg är tror jag. Eller så är det nåt som man inser hela tiden under den här "resan". *är Mia Thörnblom* Igår fick jag iallafall ett break och hade datenight och började planera vårt bröllop. Iiiiiiiihh. Jag lade upp kortet coverband a'la fjällen på bordet och eftersom Andreas är på nån mancavehelg nu så förväntar jag mig att han ska ha smält det lagom till att vår semester börjar på måndag. Sen pratade vi om att jag ville döpa min framtida unge till Nicole när jag var i tonåren och när jag råkade attenda Andreas jobbarkompis kompis flyttevent av misstag och så skämdes jag så mycket så jag var tvungen att halsa vin och yogaandas. Idag drar jag vill Maria och Björn och deras vildhundar och imorgon åker jag vidare till papi. Jag har bestämt mig för att jag redan har jobbat färdigt för idag (nytt rekord i arbetstid: 9.30-11.30) eftersom min inkorg är tom och min to do-lista kryssad och klar. Nästa vecka är det roadtrip, baby! och jag ska göra Skåne så att säga. Det blir fint.

måndag, juli 14

En liten lista höstböcker

Eftersom jag inte har så mycket annat kul att berätta så tänkte jag bara ge en liten lista på vad jag kommer läsa i höst. Jag har inte hört nåt om nån utan har min vana trogen gått på titel och/eller författare och/eller "andra har också köpt.."-funktionen på Amazon.

The Universe Versus Alex Woods av Gavid Extence

How to Fall in Love av Cecelia Ahern

The Other Half of Me av Morgon Mccarthy

We Were Liars av E. Lockhart

The Blazing World av Siri Hustvedt

 A Nice Girl Like Me av Rosie Boycott

Severed Heads, Broken Hearts av Robyn Schneider

The Colour of Milk av Nell Leyshon


lördag, juli 12

Idag träffade jag min nyaste kompis Harry. Harry är fyra dagar gammal och helt ofantligt söt och eftersom han är tredjebarn och eftersom hans mamma har känt mig i cirka tjugo år och har en lite förstorad tilltro till mina förmågor så överlät hon honom till mig under de två och en halv timmarna jag var där. Jag bytte till och med kläder på honom och det kanske tog två av dom där timmarna för herregud vad försiktigt jag plockade med hans små små små små söta armar och ben medan det lilla gullot låg och plirade på mig och log. Ja, jag väljer att tro att han ler redan. Sen lekte jag lite med hans fantastiska syster och fick två små brunbrända armar runt halsen och ett bestämt jag älskar dig! innan jag åkte hem. All in all en tämligen fantastisk stund som verkligen behövdes. Är inte långt ifrån att slänga p-pillren åt helvete nu alltså.

torsdag, juli 10

Ursäkta tystnaden, vi semestrar

Just exakt nu sitter jag i en liten stuga i på min farbrors sommarhustomt. I sängen sitter jag, med korslagda ben. Utanför fönstren till vänster ser jag Fryken och dom små samhällena som ligger i sluttningarna ner mot sjön. Häromdagen tog vi kyrkbåten från Bjälverud till Lysvik och åt middag på Frykens Pärla och sen ringde vi till Kapten Sören och så kom han med träbåten och tuffade tillbaka oss till Bjälverud. Jag satt bredvid pappa på båten och vi kom överens om att det nästan var exakt som när vi var vid Comosjön i Italien 2011. Värmland är helt klart bland det absolut vackraste jag vet.

Igår tog vi en tur till Klässbols linneväveri, lite för att jag ville köpa fint linne och lite för att få ett utflyktsmål. Vi åt på Olssons lada i Arvika och jag blev väldigt positivt överraskad av hur en liten stad som Arvika kan ha så mycket bra sommaridéer. Hängmattor i stadsparken, marknad på torget och gratis parkering överallt på sommaren. Vi stannade också hos pappas kusin och hans fru i deras mansion vid nån liten insjö och herrejävlar vad fint. Överallt kring mig finns pappa och pappas armé av människor. Dom är jätteroliga och jag är så glad för att vi har den här veckan ihop. Igår tog vi en liten liten paus från alla andra och åkte till Diner 45 i Stöpafors. En tvättäkta (nåja) amerikansk diner med vansinnigt goda hamburgare, ena sidan granne med 45:an till Oslo och den andra till betande kossor.

Snart börjar vi resan hemåt. Först ska vi luncha med farmor och sen ska vi stanna till i Karlstad och äta middag med en familj som jag har känt sen jag var nyfödd, som har barnvaktat mig, som har läst sagor för mig. Världens snällaste. Sen, ikväll, drar vi till Lidköping och det känns både lite skönt och lite sorgligt.

måndag, juli 7

Sitter i soffan och panikjobbar lite innan S-E-M-E-S-T-E-R! Imorse när jag hade duschat så filade jag fötterna så jag med gott samvete kan gå i sandaler och herrejävlar vad mycket hud som inte behövs jag har på fötterna. Hela badrumsgolvet var typ vitt när jag var klar. Städade genom att skölja av golvet med duschslangen. Ändå nån form av fördel med litet badrum. Snart ska vi åka och hämta våra ringar. Jag är sjukt nervös. Sen ska vi hem och hämta grejer och sen drar vi till Värmland och pappa och fisketurer och farmorguidningar i skogarna. Jag längtar så att jag håller på att dö.

söndag, juli 6

Igår började jag googla bröllopslokaler (igen). Due to vissa händelser har vi nu ändrst vår ursprungsplan och står på exakt noll planer. Eller vi vet ju ATT vi ska gifta oss och vi har ju köpt ringar, men that's about it. Eftersom alla vägar på internet leder till familjelivs syskon bröllopstorget och på bröllopstorget finns det bara galna människor så frågar jag nu istället er: vet ni nån fin lokal i Stockholm som inte är ett slott eller en herrgård utan mer en hembygdsgård eller vindsvåning där man får: 1) catera själv 2) ta med egen sprit 3) dansa längre än till klockan ett? Tack på förhand!

lördag, juli 5

Skärpte mig lite lite grann och dammtorkade hela lägenheten och alla köksluckor och rengjorde minituöst inne på toaletten, räddade det som rädda kundes av en gammal blomsterkvast och gjorde en to do-lista för vår semester. Sen gick jag och handlade grejer till en pastasallad till ikväll på Kate's. Älskar Kate och hennes man. Nu funderar jag på om jag ska göra manikyr på mig själv eller om jag ska åka och fixa det på salong imorgon. Vi får våra ringar på måndag och god damn om jag inte ska ha välvårdade naglar när jag drar på mig det där blinget för första gången. Kom precis på att jag är nervös. Tänk om den blev ful? Tänk om jag har ångrat mig? Omg omg omg. Får man lämna tillbaka den då? Orkar inte ha betalt en större förmögenhet för en ring jag inte gillar. Ska nog ta ett glas vin eller fem. Hejrå.

Ett uppvaknande

Näe alltså imorse vaknade jag och insåg att jag har gått och blivit tjock. Vi har inte haft spegel på tre månader och well situationen kanske inte har bidragit till speciellt bra mat och så, men på riktigt?! Ställde upp en spegel och ba MEN VEM FAN ÄR DET DÄR? Känns som att det hände över en natt när det i själva verket är ett resultat av ett dekadent leverne år tillbaka. Alltså I don't mind being lite småtjock, men jag vill fan iallafall känna igen mig själv. Lite jobbigt att det här uppvaknandet sker precis första dagen på semestern och semester ändå hör ihop med en viss dekadens. Men men, några veckor till kan jag väl klara av att livea Kicki Danielsson innan jag skärper mig.

Ps. Firar tjockisfaktat med att leka med internet i sängen medan Andreas stödar lägenheten. Känns rättvist och rimligt. Ds.

torsdag, juli 3

Kattvakt i sthlm sökes

Hej på er!

Min kompis Mimmi ska åka på unnresa till Frankrike. Hon är så himla värd den resan om ni frågar mig. Hon är min klippa. Och nu har hennes stora tjocka gamla katt sällskapsbehov i två veckor 23/7-5/8 i Stockholm. Mimmi erbjuder boende på ö i en superfin tvåa till en ansvarsfull själ och för det får man evig tacksamhet och god karma. Känner man att nja alltså Katten (kattnamn, hon är påhittig den där kvinnan) kan jag tänka mig men bo hos nån annan vettefan så går det också att lösa. Han är innekatt, rymmer inte och älskar barn. (Samt hoppar upp och buffar med huvet på handen när man inte gullar, det är sött.)

Takers på den?
Vi hade datenight igår. Jag blev rätt så strängt tillsagt att absolut inte boka in nånting på onsdag för enligt Andreas (vårt/jag har gett upp) sätt att räkna så var gårdagen vår ettochetthalvtårsdag. Han räknar dagen vi sågs första gången för att han hävdar att han blev kär i mig på en minut, vilket är urgulligt men ja, love at first sight alltså jag vet inte jag. Iallafall. Vi möttes på Grand Central och tog ett glas vin och jag gick in genom dörren och Andreas kollade upp och log så himla stort och mumlade i mitt öra när vi kramades du är så jävla snygg, vet du det? Så det var väl en rätt bra början kan man säga. Sen gick vi till Pressklubben och åt trerätters och drack fransk cider och öl och cognac och pratade pratade pratade. Vi hade bord halv sju och gick när dom stängde klockan tolv. Jag älskar att vara på date med honom. Vid fler än ett tillfälle hade fler än en person tårar i ögonen för igår var så himla mycket kärlek. Sen tog vi en taxi hem och på hallgolvet väntade förutom extremt ovälkommen post från SD ett brev från ett företag som hanterar en grej som har med mammas bortgång att göra. Och där, hennes namn på ett papper, tre små namn och sen (avliden) och jag gick fullkomligt sönder.

Det går liksom inte att göra rätt hur jag än gör. Det dåliga samvetet över att jag klarar av att fortsätta livet äter upp mig. Att jag kan skratta tills jag gråter äter upp mig. Att jag igår inte en gång på hela dagen kom ihåg det äter upp mig. Folks välvilja och hela dela sorgen-grejen äter också upp mig. Jag vet inte, men jag kan liksom inte sörja litegrann. Lite lagom. Jag kan inte prata om mamma och vara lite passande ledsen och jag vill inte orkar inte kan inte bryta ihop framför folk för jag blir så jävla slut efteråt så då kommer jag bara vilja gå hem. Det är förjävla svårt att ta emot nån som är så ledsen och jag orkar inte tänka på hur nån annan skulle må efteråt så jag undviker att hamna i den situationen och ställer istället folk på längre avstånd och jag vet att det också kan såra och det äter upp mig. Att Andreas får ta så så så så mycket ansvar och tårar och skit när det egentligen borde vara vårt lyckligaste äter upp mig. Jag blir arg för ingenting och det äter också upp mig.

Imorse satt jag på sängkanten med strumpbyxorna vid knäna och stirrade rakt fram i säkert tio minuter och kände bara att jag ville välta åt sidan och ligga så, i fosterställning, hela dagen hela helgen hela sommaren. Men så funkar ju inte livet. Så nu sitter jag på jobbet och ska snart ha ett möte och sen ska jag bocka av massa saker så jag kan vara ledig nästa vecka. Livet går ju vidare även när man inte vill eller orkar. Att falla för frestelsen att låsa in mig och skärma av mig och tänka tänk om hjälper ju inte ett jävla skit det heller.

onsdag, juli 2

Jag stod och pratade med vår hyresvärd (på jobbet) förut och vi pratade lite om sommaren och planer och whatever och så sa jag att jag ska till Värmland med pappa och sen skulle jag säga Andreas och så kändes det liksom så konstigt att nämna honom vid namn eftersom hyresvärden ju inte vet vem han är så min mun sa och min sambo och i samma sekund som jag sa det så fick jag typ äckelrysningar. Alltså det är nåt med det ordet som gör att jag blir helt galen. Samtidigt känns det lite fel att säga "min kille" eftersom vi ju är förlovade nu och jag är ju liksom lite stolt och glad över det så och well, ja. Jag längtar tills vi är gifta och jag kan säga min man. Tills dess kanske jag ska inse att ingen annan bryr sig om huruvida vi bor ihop eller är förlovade eller whatever och bara säga Andreas/min kille som jag har sagt att andra ska göra de senaste tio åren när jag har tappat det av irritation.