torsdag, september 29

Dåligt samvete

Eh alltså det sista var ett skämt. Älskar min bebis blablabla. Vill inte alls ge bort henne. Bara lite.
Hon vaknade såklart. Med ett brett jävla leende som gör det omöjligt att bara ignorera henne. Men nu vägrar hon somna om och jag är svintrött och vill gå och lägga mig och HERREJÄVLAR VAD BILLIG HON ÄR JUST NU. Jag är villig att betala för att bli av med henne.

Så här halvvägs in i konfadagarna

Ni dör väl av nyfikenhet nu. Hur har vi det? Har jag skrikit på mitt barn? Har hon skrikit på mig? Har jag ringt hem Andreas? Jag är glad att kunna svara nej på all of the above. Vi har (TA I TRÄ) haft en skitmysig dag som började med sovmorgon där jag vaknade av att Ellen hade bökat sig till stora skeden och låg med bägge sina små tassar på min rygg och pannan tryckt i min nacke. Alltså ÄLSKET! Sen kunde jag inte somna om men Skrällen sov till halv tio och sen låg vi och kramades en stund bara för att MITT BARN HAR BÖRJAT KRAMAS MED FLIT och ja ni läste ju om vad som hände igår så här är det seize the day som gäller. Efter en snabb frukost för oss bägge (macka för mig, turkisk yoghurt och katrinplommonpuré och ersättning för Skrällen) sov hon en sväng i selen medan jag plockade, tvättade och sminkade mig och sen när hon vaknade var det bara att slänga ner'na i vagnen och rusa mot bussen för lunch med Lisa på Clarion sign. Mmm...Lisa och mmm...mexikansk mat! Det var en alldeles för kort lunch, men så är tydligen livet som arbetande vuxen. Snyft. Jag och Skrällen hänge runt lite i Skanstull och köpte två par tajts och en halsduksgrej till Ellen och doftpinnar och duscholja till mig (I <3 Rituals) och sen gick vi till bokhandeln och köpte Ellens första åldersanpassade böcker. Det var så poppis så hon ville inte släppa dom när vi skulle betala. Yey för det!

Egentligen skulle vi gått på föräldragrupp efter det men alltså...det är verkligen inte för mig. Eller det kanske det hade kunnat vara om det hade funnits nån jag hafe klickat med men nu känns det mest ba näe. Alltså jag vill inte alla bara omge mig med yeysayers, men jag och Andypants har en ganska olik syn på föräldraskapet än dom andra och jag är så himla ointresserad av att sitta och lyssna på andras oro för saker jag mest ba känner ???? när jag inte känner dom och om två gånger till aldrig kommer träffa dom igen. Ja men precis så osympatisk är jag. Jag tror verkligen inte att alla föräldrar (läs mammor) har nåt gemensamt bara för att man råkat yngla av sig samtidigt. Hade dock gärna (!!) hängt med andra föräldralediga främlingar egentligen. Bara inte just dom här. Flåt.

Så vi tog bussen hem och lekte NAKENPIS!-leken i sängen istället. Den går ut på att Ellen är naken och ligger i vår säng och luftar sig och jag pipskriker NAKENPIS tills hon kiknar av skratt. Vi gillar den väldigt mycket bägge två. Idag firade dock Ellen med att först kissa på kisskyddet hon låg på så jag ba yes, nu äre safe nu kan hon kräla runt lite och ringde Alltfinnsredan varpå Ellen smygbajsade värsta blaffan mitt på våra vita linnelakan. Alltså jag skrattade så himla mycket och hon var rätt nöjd också faktiskt. Fick duscha'na i handfatet på toaletten och tvätta både påslakan och täcket hon låg på. Sen har hon sovit två gånger, jag har packat upp vår mathemsbeställning och så har vi käkat och nu ligger hon i mitt knä och sover. Hoppas det håller i sig. Jag vill nämligen gärna fortsätta läsa min Carry on av Rainbow Rowell. Okej hejrå.

onsdag, september 28

Tiden

Jag ligger i soffan och gråter. Det är tårar av tiden som vi aldrig får tillbaka. Jag har precis matat mitt barn och till alla som säger att det inte går att få närhet om man inte ammar vill jag bara säga HAHAHAHAHA fan vad ni har fel. Hon låg på en kudde med huvudet på min arm cirka noll centimeter från mitt ansikte. Vi varierade att titta varandra i ögonen och att hålla handen medan jag snusade henne i håret i nacken på kinderna. Jag började gråta för att älsket steg som en tsunami till helt ohållbara nivåer. Jag började gråta för snart är den här tiden förbi. Snart ligger hon inte på min arm och äter och klappar mig i ansiktet (hon har lärt sig "klappa fint" och vill därför göra det hela tiden). Snart är hon inte beroende av att vi bär henne. Snart kopplas hennes lilla kropp bort från min för att hon vill uppåt framåt bortåt. Okej, nu hulkgråter jag av sorgsamhet. Varje dag blir roligare och roligare och jag är så så så nyfiken på att se vem hon blir och jag kommer älska henne mer och mer och mer, men nu kommer ändå inte tillbaka. Vi kanske får fler barn. Det kanske kommer en bebis till som jag kommer älska, men det kommer ju inte vara hon. Det kommer ju vara en annan person. Den här, min första lilla bebis, kommer inte igen. Snyft.

måndag, september 26

Det är som att kasta in en limpa på Ullevi (obs varning sexdeets)

Okej, nu gör jag det. Jag pratar om sex efter förlossning eftersom jag well, jag hade velat veta typ. Det (typ) enda alla ("alla" dvs folk jag inte känner och/eller pratat om sånt med) har sagt/skämtat om angående sex efter en vaginal förlossning är den gamla "roliga" det är som att kasta in en limpa på Ullevi vilket såklart syftar på att shamea kvinnokönet att det inte är tajt nog. Så himla härligt med ytterligare en grej att ha ångest för med sin kvinnokropp. Nej. Skitsamma, om vi bortser från just det och liknande skämt ("skämt") så var jag jätteorolig innan vi blev med barn/umder graviditeten/efter förlossningen hur det skulle kännas att ligga. Jag har alltid haft lätt att komma och vet att det inte direkt är megavanligt och var såklart därför skiträdd att det skulle ändras och att sex skulle bli nåt trist och jobbigt och inte kännas istället för gött och avslappnande. Och alltså det är ju annorlunda. Det är samma och det är annorlunda. Jag blev t ex sydd några centimeter in och det området är stramt och liksom stumt och in all känns det verkligen inte som nån limpa på ullevi, snarare som att ligga för första gången. Det är stramare och det känns som att livmodern sitter längre ner/grundare om ni förstår och jag är liksom nästan som lite nervös för att det ska göra ont/kännas konstigt varje gång fortfarande. Själva ärrvävnaden känns liksom hård där allt annat är mjukt? Ni som har gjort den här resan innan mig, och känner igen er, blir det annorlunda igen? Slutar det strama? Flyttad livmodertappen upp igen? Obs har ej framfall enligt kontrollen. Är det nån som känner igen sig? Hur tycker ni det är?

söndag, september 25

Var på Ikea en lönesöndag *skjut mig*. Vi köote nya ledlampor att ha under köksskåpen samt en bäddmadrass. Herrejävlar vad tråkiga saker att lägga pengar på plus dyrt med belysning ju *sad emoji*. Dom vi har nu brönde aönder mitt finger, luktar rök och pajar hela tiden plus är installerade av nån jävla Martin Timell-wannabe så allt är säkert fel och måste bytas oavsett vad vi vill eller inte vill. På tisdag kommer iallafall elektrikern hot och fixar det och sätter upp en lampa i sovrummet som man var tvungen att dra el i väggen till (the fuck?!) vilket vi såklart inte märkte förrän den redan var inhandlad. Dom ska få fixa belysningen i badrummet, sätta upp lampor i taket i sovrummet och hänga upp ananaslampan i mässing som jag fyndade på köpochsälj förra sommaren.

Nu ligger Skrällen och sover i mitt knä och Andreas ligger bredvid i sängen och har en arm över mig och snarkar och det är så mysigt! Jag råkade köpa en body med axelvingar och enhörningar till Ellen när mitt finger var lite triggerhappy nån onlinerunda och hon fick ha på sig den idag och alltså hon är Unicorn Uniteds Commander in Chief. Så jävla göllig/bossig. Ska bara köpa kläder med axelvingar från och med nu. Oj nu vaknar hon hejrå.

fredag, september 23

Svartsjukan

Nån gång i somras fick jag ju feeling och slängde ut lite grejer jag vill blogga om och på nåt sätt var det ju lite synd att jag inte gjorde det då eftersom jag nu inte har en jävla aning om vad jag tänkte att jag skulle skriva när jag gjorde listan, men lovat är lovat så jag får ge det ett försök iallafall. Jag vet att jag funderade skitmycket på svartsjuka när jag läste nån kommentar nånstans.....eh..*tänker*. Jo! Det var en kommentar på nåns instagram om syskonkärlek/rivalitet/svartsjuka som typ löd nåt sånt här Jag var så svartsjuk på mitt lillasyskon när jag var liten så jag låtsades inte om att hen fanns förrän jag var ungefär sju och sen nåt med att svartsjukan fortfarande håller i sig i hennes förhållanden och så nåt skämtsamt haha sån är jag-grej. Now, det finns säkert svinmycket att analysera i barndelen också, men låt oss lämna barns känslospektrum utanför den här diskussionen eftersom well, barn är barn är barn och deras känslor ska fan få existera och inte förtryckas. Som vuxen är det en annan thang tycker jag.

Låt oss göra det tydligt redan här att min ståndpunkt i ämnet svartsjuka är att det är bland det värsta som finns. Så, ni som möjligtvis kan ta åt er av resten av det här inlägget kan således sluta läsa nu eller suck it up.

Jag är ju i vanliga fall ettusen procent för att känslor måste få existera, ta plats och bara vara oavsett om det är superskratt eller om det är ångest och dåligt samvete och mörker. Det finns två undantag till den inställningen, den ena är missunnsamhet och den andra är svartsjuka. Det är för att jag anser att det inte är känslor per se utan en konstruerad världsbild som förvränger och förfular och förminskar andra känslor. Jag tycker alltså att det är känslor som går att välja att ha/inte ha och att svartsjuka egentligen aldrig är en ren känsla i sig själv utan grundar sig på andra saker i botten, typ rädsla, ensamhet, litenhet, osäkerhet osv. Känslor som SÅKLART ska få ta plats men också känslor som på nåt sätt tvingar oss att erkänna att problemet i grunden ligger i ens eget huvud och inte i någon annans beteende/icke-beteende. Att vara rädd och ledsen och osäker och ensam är hemskt och tyvärr en del av livet. Att vara svartsjuk och bete sig som ett kontrollerande as är inte en del av livet och borde inte vara en del av någons liv. Därför tycker jag att glorifieringen av svartsjuka som nåt "tecken på kärlek/att man bryr sig" är så jävla dumt. Det finns ingenting i svartsjuka som har något att göra med hur mycket man älskar. Eller egentligen kanske det har det, fast inte av den anledningen isåfall utan snarare tvärtom. Att vilja kontrollera den man är ihop med är inte kärlek. Att vara rädd att den andra ska vara otrogen är inte kärlek. Att inte lita på den andra är inte kärlek. Det är mycket möjligt att det finns jättemycket kärlek bakom svartsjukan, men tänk vad fin den hade varit om inte missunnsamhet och annat jävla härj hade varit i vägen?

För att en relation ska vara sund måste det finnas tillit. Det måste få vara okej att ibland säga att man känner sig bortglömd och oälskad och liten och ensam och needy. Det måste också sägas om det är så det känns. Sen är det bara att lita på att den andra personen hjälper en att hitta ett sätt att inte känna så. Det hjälper inte att kontrollera den andra personens liv eftersom boten mot alla ens egna känslor inte är att tvinga den andra att älska en eller vara där för en. Hjälpen mot ensamhet i en relation ligger ju i att den andra personen ska vilja vara med en. Om hen inte vill det så spelar det ju ingen roll om hen fysiskt är närvarande pga tvång, känslan kommer ju ändå bestå. Fattar ni vart jag vill komma? Svartsjuka är enbart av ondo och ger ingenting till varken den som känner det eller den som blir utsatt. Ge fan i att vara svartsjuka. Och om du är i en relation där det inte går att fixa dom underliggande känslorna så är jag hemskt ledsen att säga att den relationen inte är sund och förmodligen inte går att fixa så lämna och gå vidare.

onsdag, september 21

Tjugo frågor!

Jag tar väl också och gör den där roliga listan (livsmotto: låt aldrig en lista gå oifylld) som Sandra Beijer lade upp och som jag precis såg att Dobre Futro-Maria också har gjort.

1. Om du hade fått en dotter nu, vad hade du döpt henne till?
Kan vi inte istället prata om att Andreas nästan propsade på Pixie ett tag? Först dog jag av skratt och sen ba fast det är ju gulligt?! Får vi en till tänker jag att hon ska heta Märta. Eller Iris. Men Ellen var ju aldrig riktigt på tapeten förrän det en dag av oklar anledning var vårt enda alternativ. Fortfarande väldigt oklart hur det hela gick till. Ännu mer oklart att hon ba hette Ellen när jag träffade henne på riktigt (minus typ en kvart en stund efter födseln, hon skulle till neonatal och få hjälp och jag kräfvde operationssal för att sy fiffi efter helvetet så jag opererades emellan) helt utan att jag ens hade fått "känna in" nånting. Andreas hade minsann passat på att basunera ut för samtliga han kunde nå att ELLEN HETER HON! Alltså det är ju fint and all, men ÄNDÅ.

2. Sex utan kärlek eller kärlek utan sex?
Varå, på vilket sätt ska man välja? För resten av livet? Kärlek utan sex. För en tillfällig period? Sex utan kärlek.

3. Har du bra självförtroende?
Ja, men jo, det har jag. Eller jag har jävligt bra självkänsla och tycker att jag är sjukt värd och bra och blabla, men jag drabbas såklart också av Stora Fulhetssyndromet eller Tjockhetssyndromet men jag försöker jobba så jävla jävla mycket med att istället acceptera och försöka gilla min kropp. Min so far bästa strategi har varit att börja följa folk som inte ser ut som norm i sociala medier samt att titta på min kropp naken i spegeln VARJE DAG. Jag är för gammal för att hata mig själv varje dag och ibland händer det till och med att jag ba äeh men den kanske inte är så illa? Rätt jävla stor progress från OH NO MIRROR BLUNDAAAAA! som var förut. Gud jag blir så ledsen när jag tänker på hur många fucking ÅR jag har lagt på att hata min kropp, helt utan anledning egentligen. Var fan svinsnygg när jag var yngre *sad emoji*

4. Nämn tre saker på din att-göra-lista?
Det är rätt luddiga frågor här va? Hemma har jag följande: rama in tavlor (för helvete!), ring farmor och köp en fyrtioårspressy till min man. På min att göra-lista för livet vette fan, är mer en day by day kinda gal.

5. Beskriv ditt drömutseende.

Igen, PÅ VEM?! Vem har skrivit den här jävla listan? Jag älskar att titta på folk som asgarvar så ett asgarv. I övrigt gillar jag outfits som är lite mer genomtänkta än min vanliga åh den här ser ren ut och jag hade den inte igår det blir bra-stil.

6. Någon du har kysst?
En kändis eller? Vet ej. Tror inte det. När jag gick på Handels satt jag och min kumpan JJ en natt och drack några vinare och rökte några paket cigg och listade alla vi hade hånglat med och jag har för mig att vi var uppe i ett femtiotal redan då och det var kanske 200..3? Jag träffade Andreas 2013 so you do the math.

7. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Om det finns så har jag inte sett dom. Mapa har under åren varit stora fan av rensning. Snyft.

8. Är du nöjd med din profilbild på Facebook?
Eh ja? Annars hade jag väl inte valt den? Gawd, vem väljer en bild och ba den här tar jag, den är jag skitful på! utan att vara ironisk och därmed ändå nöjd med den?

9. Vad väljer du, godis eller chips?
Chirre chirre chirre! Dipp Dipp Dipp!

10. Hur uppvaktar man dig?
Man lyssnar på vad jag säger, frågar följdfrågor och skrattar åt mina skämt. Så himla svår på det sättet.

11. Har du rykten efter dig?
Haha, nej? Eller alltså det kanske finns nån jag har jobbat med nån gång som ba Vet du vad Linn.... men alltså jag tror inte att jag är tillräckligt intressant för några himla rykten. Mvh couch potato since 2013.

12. Din absolut sämsta egenskap?
Haha, har precis frågat Andreas eftersom jag inte kommer på nån. Hahaha, se självförtroende ovan. Han säger att han tänkte på nåt häromdagen som han har glömt bort nu så obviously är jag en perfekt människa. Åh! Nu kom jag på: jag har en tendens att känna mig bättre än andra. Det agerar jag iofs inte på pga är inte dumihuvet. Det och att jag blir helt sinnessjukt irriterad när jag tycker nån är korkad. Det kan jag nog visa rätt tydligt också.

13. Din bästa egenskap?
Att jag är ganska bra på att fatta bakgrunden till issues, både i jobbet och i relationer, och därför kan försöka vara konstruktiv och försöka få alla inblandade att förstå och hitta en lösning med så lite stötta kanter som möjligt. Andreas hälsar att det han uppskattar mest är att jag är nej okej han kommer inte på nåt här heller. Jag gör uppenbarligen noll intryck på mannen jag lever med. Nu säger han att det är min ärlighet som han tycker är bäst även om han inte alltid uppskattar den. Han säger nu att det även är min sämsta. Gud, borde alltid göra såna här listor. Får reda på en massa saker här.

14. Kan man vara vän med sitt ex?
Det kan man säkert. Om jag och Andreas skiljer oss så hoppas jag att vi kan vara vänner eftersom vi har Skrällen nu. Jag tror att det beror helt på varför man gör slut. Sårade egon, missunnsamhet och krossade drömmar har ju en tendens att inte göra underverk för vänskap eller relationer för den delen.

Har du kysst en kompis?
Jao. Flera stycken. Det var ju skitinne där i början av 2000-talet, ungefär samtidigt som spagettilinnen och jeans instoppade i strumpor.

16. Hade du kunnat ha distansförhållande?
Inte under lång tid och well, nej inte nu alls förresten eftersom jag inte skulle vilja vara själv med eller utan Skrällen.

17. Hur lång är du?
166 cm.

18. En vacker person?
Min ingifta, numera frånskiljda, moster. Jag vill vara henne.

19. Ett boktips?
Hahaha... tror jag läste en bok nån gång 2013 senast. Har faktiskt absolut inte nåt bra tips alls här.

20. Bäst just nu?
Att jag ska gå till AGs och käka med Stina imorgon och ha på mig kläder som är fina och rena och inte har kräks eller saliv eller kladd på sig och att jag ska få ha mina nya skor och läppstift och målade naglar och dricka vin och prata om saker som inte är barn. GUD VAD JAG LÄNGTAR!

tisdag, september 20

4,5 månad

Alltså Ellen Skrällen Snällen Gnällen (ja, retmöjlighetena i namnet är till synes oändliga, förlåt för det) Monstret Snuttis Älskling ÄLSKLING Mammas allra finaste, du är drygt 4,5 månader nu. Och du är helt ljuvlig, LJUVLIG! I förrgår försökte jag lägga dig en halvtimma tidigare än vanligt för du var trött och jag var sugen på vuxentid och du somnade, men sen vaknade du efter tjugo minuter och log så hela ansiktet skrynklade ihop sig och pratade och skrattade och spexade och gosade och lyckotjöt i säkert en timma. Du brukar vakna med ett leende, men det var something else. Jag och din pappa är så kära så kära så kära i dig.

Du är en stark unge, både fysiskt och viljemässigt, och du fullkomligt älskar att klara saker och få beröm. Du blir helt sjukt mallig när du klarar nåt och känner att du gör rätt, men om vi hejar på då så vet du nästan inte vart du ska ta vägen av glädje. Du har ju varit en klättrare sen du föddes och kastade, klängde och sparkade dig ner i min armhåla/i mitt knä/innanför mina kläder och det har gett dig en väldigt bra kroppsuppfattning så när du väl gör nåt för första gången så sitter det där sen. Igår satt du utan stöd för första gången (ja, din mammas hariga händer var precis bakom hela tiden) och sen gjorde du det igen och igen och igen. Du vill också alltid framåt och kastar dig åt det håll du vill om vi bär dig, eller well du kastar dig väl alltid oavsett utgångspunkt. Du började vända dig om i somras och nu är det det enda du gör om man lägger dig ner. Din pappa kallar dig för Zoolander för du vänder bara åt höger, men igår (vad var det med igår?!) började du rulla och sen knökade du upp röven i luften och liksom kastade dig framåt. Det gick inte snabbt och det var inte snyggt, men du tog dig dit du ville under glada skrik och allmänt pladder.

Du älskar sång och dans och jag vet på allvar inte hur många gånger om dagen jag eller din pappa sjunger Har du sett min lilla katt? eftersom du älskar den så mycket så du avbryter till och med den vildaste protest för att flina och lyssna. Du somnar fortfarande på 1 1/2 låt om vi sätter på First Aid Kit. Det har visat sig vara o-e-r-h-ö-r-t användbart. Hehe.

Vi har också börjat med smakportioner. No surprise så älskar du ju såklart även mat och gapar och smackar och mmm:ar när du vill ha/får mat. Din favorit är turkisk yoghurt med vaniljpulver, men katrinplommon är en tät tvåa. Det tycker din mamma är mycket skönt eftersom det verkar som att strategin med att alltid ge katrinplommonpuré också gör att magen funkar som vanligt.

Men vet du vad det bästa är? Du har börjat skratta. Du skrattar mest åt din pappa för åh-så-kär du är i din pappa, men i brist på honom så duger även jag. Det kittlas i min bröstkorg när du skrattar älskade unge. Att du finns är det bästa som har hänt mig. Du är det finaste jag har.

måndag, september 12

NO JINX!

Okej så förutom "gästrummet" så tog vi även tag i oss själva och flyttade på spjälsängen och tog bort en sida så den står långsida mot långsida på vår säng istället för kortsida mot långsida och så ba la vi ungen där när vi gick och lade oss OCH SÅ SOV HON HELA NATTEN! Vaknade 06.36 och kollade i spjälsängen och då låg hon på mage och pillade med sin filt och grejade. Nu är hon visserrligen fortfarande vaken en halvtimma senare men hon ligger och flinar åt precis allting så hon verkar ju vara rätt nöjd.

söndag, september 11

Vi testar: oredigerade vardagsbilder pt 2

Jaha, så här är då hallen med lite random möbler placerade.


Och här har vi den något spartanska varianten av gästrum. Till höger ligger korridoren som leder till vardagsrummet och till vänster om fåtöljen är ingången till sovrummet. Där jag står och tar fotot är det en dörröppning till vår hall-hall och en till vårt kök. Och ja, det ska upp lampa och tavlor och förmodligen nån form av bokhylla. Eventuellt pythagoras från Maze interiör.


Är ni nöjda? Bilder tummen upp?


Vi testar: oredigerade vardagsbilder at your pleasure






Projekt utnyttja kvadratmeter aka världens dyraste hall

Vår lägenhet är en genomgångslägenhet med vardagsrum i ena ändan och kök och sovrum i andra ändan. Däremellan är det med stockholmspriser mätt ungefär två miljoner worth of stor hall och korridor. En jävla stor yta att inte göra nåt med med andra ord. Korridoren har vi satt upp bokhyllor i så den är numera använd, men hallen har varit ett sånt där äh vi har en fåtölj/lampa/bänk över vi ställer den där-ställe. Det vi saknar mest i den här lägenheten är inte ett barnrum pga hahahahaha barnet verkar ha noll intentioner att sova nån annanstans än på fotlängds avstånd till oss. Det vi saknar är ett gästrum/extrarum där en vuxen kan sova när hen är på besök eller när hen vill sova en natt utan bebisfot i ansiktet. Enter: konstiga hallsaksutrymmet och Ikeas nya Vallentunaserie med bäddfåtölj som faktiskt är skön. Vi köpte bäddfåtöljen igår och nu står den i hallen och väntar på att bli uppackad, men sen tänker jag att vi även ska sätta upp hyllor och tavlor och fixa en ny matta och kanske en sån där lampa som hänger på en arm från väggen. Aja, hade varit bättre med bilder va? Eftersom den hår skräpiga appen vägrar att publicera bilder så blir det rätt dåligt med såna här, men är ni intresserade av bilder? Ska jag skärpa mig och datablogga lite bilder?

Saker vi (jag) längtar efter

När det slutar vara varmt och en promenad är en promenad och inte en svettävling och jag inte behöver gå upp och dricka vatten på nätterna av ren överlevnadsinstinkt.

När barnet slutar äta på nätterna.

När barnet börjar göra sova hela natten-grejen till en erry day thang.

När barnet sover i sin säng utan att försöka ta livet av sig genom att hitta diverse möjliga och omöjliga sätt att faceplanta grejer.

Det vill säga: när jag får sova en hel natt utan att svettas -> mata ännu svettigare bebis -> svettas ännu mer -> bli arg pga ovan -> vakna till ordentligt -> bli törstig/kissnödig/övervarm -> behöva dricka/kissa/duscha kallt -> vara ännu mer pigg -> inte sova ordentligt -> vakna trött -> och svettig -> ha avgå allt!-inställning hela dagarna.

söndag, september 4

Saker som händer:

Imorgon åker Andreas på nån VIP-chefgrej med jobbet i två dagar = jag ska vara ensam med Gnällen som just this morning fick sin första sylvassa lilla tand och därmed mest är ledsen och needy och varm (med all rätt, stackars lilla hjärtat) för det kommer förmodligen en till precis bredvid och även om jag tycker att hon tar det som en baws så är det lite liiiiiite liiiiiiiiiiiiite jobbigt att veta att jag ska vara ensam med henne i nästan två dygn. Dessutom måste jag göra klart bokslutet på jobbet och jag skulle ha gjort det idag, men nycklarna till kontoret var på vift på fyra ställen så nu måste jag klämma in det mellan bebisbärande och kuratorsamtal och ensamskap. Tycker därför VÄLDIGT synd om mig själv här nu. Plus bebis somnade 19.30 och verkar ha dunat in för natten och OMG! vad jag inte klarar av att både vara ensam OCH inte få sova pga barn som vaknar miss i nassen och vill leka/skrika/gnälla. Inatt sov hos iofs 22-07 utan att vakna (aldrig hänt förut) men det var förmodligen för att vi var på släktgrej igår som var Oh So Spännande så hon sov cirka 25 minuter på hela dagen och inte för att det är nån ny vana. Yyyl och gnäll och gny.