ungdomen ungdomen ungdomen

Vi hade ett litet visningsevent med jobbet igår. I det ingick att vi hade modeller som gick fram och tillbaka med våra prylar på sig (duh). Några av modellerna var under tjugo och alltså, inget INGET får mig att inse min dinosaurieålder lika mycket som att vistas i närheten av tonåringar. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte hur jag ska tilltala dom. Jag förstår inte deras humor, jag roas oerhört av deras svartvita världsbild. Vi har ungefär ingenting att mötas kring. Framförallt inte dom som är uppvuxna i Stockholms innerstad. På ett sätt är dom så himla mycket bättre än mig, men sen är dom ju oändligt mycket drygare så det kanske jämnar ut sig. Men iallafall, en sak jag har tänkt på länge och som kom fram igår igen är det här med att den nya generationen (innterstads-)ungar liksom helt verkar sakna mentala begränsningar. Dom besitter en självkänsla som jag tror många trettioåringar skulle dö för och det är så jävla fint. Det verkar lika självklart att kramas och pussas med sina kompisar av samma kön som med dem utan och helt utan den där sköna girl on girl-viben som yours truly hade. Sexualitet verkar vara nånting som är underställt allt annat rent generellt, eller liksom oviktigt på nåt sätt. Den mysiga bögskräcken min generation hade i deras ålder verkar äntligen ha blivit begraven. Smink är inte en tjejgrej. En av modellerna igår var på riktigt helt förbluffad över att en av de äldre aldrig använder smink ens när du går ut? Alltså inte ens maskara?! Och det gör mig så himla glad för livet. Vi blir bättre, vi människor. Allt jobb alla lägger ner på sina barn och kompisars barn och well, kommande generationer ger förbättring. Jag gillar verkligen det.