lördag, december 31

Tacksamhet

Det finns så mycket jag är tacksam för nuförtiden, rent privat alltså. När det gäller världen har vi ju mycket att kämpa med men nu fokuserar vi på det positiva:

Nummer ett, alltid alltid nummer ett: Andreas. Min man. MIN MAN! Han gör alla dagar lättare och dom roliga ännu bättre. Han är som en bottenlös källa av omtänksamhet och jag tror på riktigt aldrig att jag har hört honom nämna ordet uppoffring för han ser det inte så. Han ser sin familj som han älskar och som han vill ska må bra. Äeh nu gråter jag lite för han är så himla fin. Tack livet för att jag fick honom.

Nummer två är såklart Skrällen. Älskade knasiga bestämda motiverade vilda unge. Hon får hela känsloregistret att darra, men mest glädjen och kärleken. Jag är beroende av hennes lyckoskrik och förväntansfulla ögon och lämgtar efter att få möta framtidens versioner av min lilla bebis. Jag är så så så kär.

Nummer alla andra är min familj och mina kompisar och livet rent generellt.

Gott nytt år på er hörrni! Jag önskar er ett nytt år fullt av skratt, kramar och härliga känslor!

torsdag, december 29

Here comes the waterworks

På hyllan ovanför micron i köket hos pappa står ett foto på mamma när hon ler. Det har vit tunn ram och är egentligen en uppförstoring på ansiktet från en bild på henne tagen på min systers student, tror jag. Hennes leende nådde alltid ögonen och det skiner igenom även på bilden. Ett par dagar in i vårt julbesök satt jag på köksgolvet med Ellen i famnen och försökte väl leka eller underhålla eller så och plötsligt började Ellen klättra upp på min axel. Hon gör det ibland så jag lät henne fortsätta men det var nåt mer. Hon vägrade komma ner och tjöt och log och drog så jag vred på huvudet och såg fotot på mamma. Ellen hade upptäckt fotot och var väldigt tydlig med att hon skulle dit, så jag ställde mig upp med henne i famnen och gick fram och ställde mig vid fotot. Min vilda bebis blev helt stilla och log med allt som är hon och sträckte ut handen mot fotot och klappade försiktigt försiktigt på mammas kind. Sen stod vi där i säkert fem minuter medan Ellen log och klappade och mina tårar rann tätt nedför kinderna.

Jag nattade Ellen precis nyss. Andreas försökte men hon var övertrött och skrek tills hon nästan kräktes så jag tog över och plötsligt blev hon helt tyst igen. Hon fick syn på fotot jag har som står på vår bokhylla och samma sak igen; ett strålande leende och totalt lugn.

Det är så himla fint. Och så himla himla himla sorgligt. Om mamma kan påverka Ellen bara genom fotografier, tänk hur det hade varit om hon hade fått leva?

Året som gått 2016

Ja, jag fortsätter precis som så många andra med årssummerandet. Här går det att läsa om förra året och här kan man läsa om förra året och ännu tidigare finns här (2013) och här (2012) och här (2011) och här (2010).

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Födde ett barn genom the vajayjay. Var förälder till tidigare nämnda barn med allt det innebär. I övrigt var det ganska händelsefattigt faktiskt.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
"Ska försöka vara en så bra förälder jag bara kan." Jamen ja? Det höll jag väl. Gillar min svångrem och hängslen-approach med ...jag bara kan. Hahaha. Men jag är rätt nöjd med mitt föräldraskap faktiskt och bebin verkar godkänna det.


3. Kommer du ha några nya för nästa år?
Jag ska börja gilla min kropp. Inte acceptera, inte tänka förändring utan bara gilla den. Den är ju urfräsig som kan göra att jag lever varje dag och till och med skapa en ny människa och Andreas gillar den skitmycket och well, det borde fan jag också göra. Så there, come december 2017 ska jag titta mig i spegeln och automatiskt ba SHIT VAD SNYGG WOOP WOOP!

4. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Japp! Bland annat en av mina allra närmsta typ två månader efter oss vilket har varit så jävla gött iom taket för bebisgnäll/hyllningar är ungefär lika högt hos bägge pga bebispsykos. 

5. Dog någon som stod dig nära?
Nej. GUD VAD SKÖNT. Ingen får dö.


6. Vilka länder besökte du?
Vi klämde in London där i sista sekunden men annars har vi varit i Sverige. Eller vi var ju en dagstur till Köpenhamn i somras också så Danmark också dårå.

7. Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?

E N S A M T I D. Närå, men lite mer tid med Andreas sans bebis och en redig fylla. 

8. Vilket datum från år 2016 kommer du alltid minnas, och varför?
28 april pga vattnet gick. 1 maj pga Skrällens födelsedag. 


9. Vad var din största framgång 2016?
Med risk för tjat, att jag fkn födde ett barn ur min kropp.


10. Vad är du mest nöjd med?
Se ovan. Samt att jag och Andypantz är ett så himla bra föräldrateam. Och att Ellen är så himla himla rolig att vara med.


11. Största misstaget?

Nej, men inget? Alltså jag tycker det är rätt dumt att prata om misstag för det känns (jag känner) som att en ska hålla på att ha dåligt samvete för att en gjorde fel och alla gör ju fel liksom. Men okej, jag har inte bestämt frågorna så. Jag önskar att jag hade varit lite bättre på att höra av mig till folk jag gillar.

12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
NEJ, thank god! Hoppas det fortsätter så.


13. Bästa köpet?

Vår nya soffa hands down. 

14. Vad spenderade du mest pengar på?
Vi pratar inte om räkningar och sånt va? Isåfall är det boendet, men annars är det väl Skrällen. Eller enstaka grej så är det soffan.


15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ellen. Ellen Ellen Ellen Ellen Ellen. Andreas. Ellen och Andreas ihop. Min familj och mina kompisar. The usual stuff.


16. Vilka sånger/band kommer alltid att påminna dig om år 2015?
First Aid Kit och framförallt deras Dance to another tune eftersom Ellen somnar till den låten fem gånger per dag.


17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Så jävla mycket gladare. Det är inte en konstant dans på rosor att ha barn och ibland är det fanimig svinjobbigt och en funderar lite på hur det ens ska gå, men sen gör dom nåt kul typ rynkar näsan roligt och så är allt värt det igen. Nu skrattar jag högt varje dag. VARJE DAG. Så sjukt koncept det här med kids ass.


18. Vad önskar du att du gjort mer?
Nämen inget? Jag tycker jag har försökt göra så gott jag har kunnat med bebis.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Inget?

20. Hur tillbringade du julen?
Med Andreas och Skrällen och syrran och hennes kille hos pappa. Min morfar och moster kom och käkade julmiddag och vi öppnade paket i flera timmar pga syrran hade gått totalt BANANAS med paket till Ellen.

21. Hur många one night stands?
Alltså har knappt haft any night stands alls faktiskt, men dom jag har haft har def-o varit med han jag är gift med.

22. Hur många har du nobbat?
Åh, alla mina tusen uppvaktare bara. Ingen? Barnvagn, vigselring och djupa mörka hål istället för ögon har tydligen nån form av avskräckande effekt.

23. Favoritprogram på TV?
Vi menar serier va? Designated survivor på Netflix. Masterchef (original) är ju annars alltid en höjdare men programmet jag har sett flest avsnitt av MÅSTE vara Escape to the country eftersom vi typ alltid är i vardagsrummet den tiden på dygnet.
24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nope. Hatar ingen person.


25. Bästa boken du läste i år?
Ja, det var väl relativt enkelt eftersom jag bara har läst typ två. Varav jag kommer ihåg en pga läste på julafton. Så Kvinnan på tåget då, men den var ju egentligen inte speciellt bra. Den var mer irriterande och stötig men ändå en pageturner måste jag säga.


Så det var det för den här gången. Nu ska jag återgå till att säga AJAJ Ellen INTE sladden/telefonen/glaset/uttaget/dörren/fönstret/sängkanten och titta på hennes nya skojface när hon ler med underbett och skrynklar ihop näsan och flåsar. 

Gott nytt år till er allihop! Jag är så himla glad att ni fortfarande läser här för även om jag inte skriver så ofta så gillar jag det jättemycket och jag ÄLSKAR att ni är här och hänger hos mig. KRAM!

lördag, december 17

Barnet vaknade 6.20 för att käka och somnade om under tiden hon åt. Nu är klockan 7.34 och här ligger jag i ett mörkt sovrum med två snarkare bredvid mig. Den ena snarkar så gulligt så att man (jag) bara vill dö och den andra vill jag döda pga detsamma. Det är ju oavsett rätt jävla onödigt att ligga här och vara vaken när jag hade kunnat sova. Jag kommer ju liksom vara skittrött vid nio och framåt. På morgonen alltså.

onsdag, december 14

Älskar min man

Eftersom det var sista arbetsdagen för året för mig idag så var jag tvungen att jobba över. Jag smsade Andreas för att berätta det och fick tillbaka No probs. Jag ska göra Ernst-kyckling, säg till när du kommer så har jag maten klar. (Ernst-kyckling är alltså min favoritmat och typ kyckling i ugn med citron, honung, mynta, oliver och vårlök.) När jag kom hem tio i sju satt Ellen i en kartongbåt i hallen och studsade av lycka och maten var klar sånär som ett par minuter. Nu sitter jag i soffan och kollar klart Instagram(!) medan han nattar börnet. Nu kommer han visst, hon sover redan. Yey!

måndag, december 12

Måndag. Numera även kallad jobbdag eftersom jag från och med idag jobbar måndagar och onsdagar resten av december aka den här veckan eftersom vi sen har semester/är föräldralediga HAHA WINNING AT LIFE! Från och med januari jobbar jag måndag - onsdag - varannan fredag. Det ska bli 50/50 gött/buhuhu. Jag förstår nu vad alla andra föräldrar har sagt om att jobba är lite som att ha semester och då är vårt vilddjur ändå bara typ 7 månader. PUST! Igår sa jag till Andreas att det enda jag vill är att sätta mig ner och läsa ett magasin pärm till pärm med en kopp kaffe i handen utan att bli störd och utan att ha dåligt samvete över att jag egentligen borde plocka/beställa mat/betala räkningar/laga mat/diska/whatever. Vi pratar alltså om 45 minuter or so. Helt freaking omöjligt med bebis som vill lära sig klättra och ställa sig upp. Vi försöker anamma nån form av aja slår hon sig så lär hon sig-attityd men alltså det är fan svårt EFTERSOM HON ÄR SJÄLVMORDSBENÄGEN. Imorse tittade jag bort tiden det tar att sätta på sig trosor och när jag kollade i sängen igen så satt hon med lampsladden i ett fast grepp på väg till munnen och fnittrade. FNITTRADE! Som att hon vet att hon inte får men gör det ändå för att det är kul. Mitt NEJ ELLEN AJAJ! hjälper ungefär 0,002%.

London förresten, vi har ju inte pratat om London. Det var helt jävla amazeballs. Genblandningen grät noll sekunder på hela resan och älskade ungefär allt. Förutom när folk envisades med att peta på henne/ta hennes händer. Alltså VARFÖR gör folk så? Håll dina äckliga labbar för dig själv liksom. Är mycket nöjd med att bebin har integritet och skriker när nån främling försöker "leka" med henne och ber verkligen inte om ursäkt när folket blir förnärmade. Vi bodde på ett svinhärligt hotell (ja, vi unnade oss kan vi säga) i South Kensington och flög till Gatwick med Norwegian. Vill ni att jag ska skriva lite om hur vi gjorde för att resa med spädis? Hojta till isåfall och fråga om det är nåt speciellt ni undrar över. Jag kan iallafall säga att efter det här kommer jag vara noll nervös för att resa med barn. Men så har vi ju också haft tur i bebislotteriet.

Oj, nu är det lunch. Vad trist (hahahhaahhahha nej). Nu ska jag gå och köpa julklappar och handla lunch, so long!