Att något så litet kan vara så störigt

Hörrni, vi måste prata om skiljetecken. Eller egentligen måste vi prata om varför vuxna människor inte lärde sig nåt i skolan, men jag orkar inte tackla den puckeln så vi tar bara skiljetecken. En liten generell tumregel som jag skulle vilja mynta är SFSM - Så Få Som Möjligt. Folket, vi använder för det första enbart ett skiljetecken i taget. ,,, eller ... är inte okej om du är över fjorton år gammal. Eller ... kan vara okej i slutet på en väldigt öppen mening, men use with care; max en gång i månaden. Och använd, inte en massa, kommateringar, helt random i, en mening. Jag får elchock i ögonen. Hellre inget komma än ett för många. Okej?

Kvinnor som jag verkligen inte känner att jag behöver stödja also known as Cosmopolitans redaktion

Det finns tjejmagasin, bara att det finns tjej- och killmagasin är ju sjukt till att börja med men whatevs, som på riktigt gör att jag känner att det inte är så jävla konstigt att världen ser ut som den gör när det kommer till jämställdhet och arbetsliv och så. Cosmopolitan med sitt "Så fångar du drömkillen" och "Så klär du dig för din drömkarriär" är ett typiskt skräpmagasin som enligt chefredaktören vill kommunicera att läsaren är "...underbar och värdefull och vi tror på henne till 100% procent. ...Efter att ha läst tidningen ska hon känna sig hoppfull, stark och bekräftad."

Förlåt, men tillåt mig hånle. Den totala smörjan som kommer ut ur tryckpressarna och stämplas med ett "Cosmopolitan" är allt annat än bekräftande och gör att läsaren känner ungefär noll procents tillit. Vi kan ju låta den urgulliga lilla artikeln  "50 saker du inte bör sluta med i ett förhållande" statuera exempel här, shall we?

För er som inte orkar få en hjärnblödning genom att kolla länken kommer här lite bekräftande och självkänslestöttande exempel:

14. Undvik onödigt tjafs genom att ibland välja väninnorna istället för din pojkvän när du behöver snacka av dig om något som stör dig. Ofta är män mer problemslösningsorienterade, och är det inte en lösning du är ute efter pratar ni lätt förbi varandra.

23. Bär söta, matchande mjukisdresser när ni hänger hemma en söndagseftermiddag. Jo, de är faktiskt lika bekväm som dina urgamla basketshorts och ditt urtvättade slapparlinne.

25. Skratta åt hans skämt - även om du inte håller med honom om att han minsann är roligare än David Batra.

43. Smyg snabbt in på toan och dra några drag med tandborsten innan det mysiga morgonkelet.

Det bara oozar ju du duger som du är av det här. Iallafall om du är en barbiedocka. För oss övriga dödliga kvinnor som lever och rör oss och tänker och andas så kommunicerar det mest att det finns en sorts kille och en sorts tjej och det är exakt så alla ska leva. Killar måste föredra sminkade tjejer som skrattar, om de skrattar för att de faktiskt tycker att det är kul eller inte spelar ingen roll. Tjejer sen då, ja vi finns ju mest bara till för att se till att killarna har det bra. Och skulle det vara så att våra små dumma hjärnor ibland känner att vi inte håller med den stora manshjärnan, ja då är det bäst att vi pratar med varandra och inte stör männen med våra petitesser.

Notera att det inte är en man av Ulf Brunnberg-karaktär som har skrivit det här. Den här artikeln publiceras inte i Moore eller Playboy eller annan random tutt-tidning. Den publiceras i världens största magasin för unga kvinnor. Artikeln är skriven och framtagen av två kvinnor och det är en kvinna som har valt att publicera den. I en tidning som fungerar lite som informationsbank för osäkra tonåringar som väldigt gärna vill vara vuxna, men inte vet riktigt hur.

Hörrni Cosmopolitan, Ulrika Ek (chefredaktör) till exempel, hur vore det om ni steg ut ur det där lilla rosa barbiehuset och in i verkligheten? Hur vore det om ni tog lite ansvar för den påverkningskraft ni har på era 160.000 läsare? Eller helt enkelt bara följde den briefen på magasinet som ni ändå går ut med publikt?

Ni kan få lite punkter som ni kan ha med i nästa tipsartikel:

1. Försök att verkligen prata med din kille eller tjej. Ingenting är lika fint som att känna att det finns nån man kan berätta allt för.


2. Om hanhon är kär i den sminkade utsidan kan hanhon dra åt helvete.


3. Bli ihop med nån du inte behöver fejka ett skratt för att dra av ett asgarv åt.

Det kostar gratis, varsågoda.

Dagens hat

Folk som pratar bebisspråk med annat än just bebisar borde skjutas. Åh tjitta vijken söt tjöja! Det är inte kokett. Det är inte gulligt. Det är absolut inte en önskvärd egenskap överhuvudtaget. Och framförallt så är det måndag och jag har bara druckit en kopp kaffe och är verkligen inte på humör.

Lyckan, jag förklarar krig mot dig

En sak som gör mig ledsen är attityden att inte vara lycklig är ett misslyckande. Som att man alltid måste gå omkring och vara så jävla lycklig. Som om alla andra hela tiden går runt och är så jävla lyckliga. Det finns en väldigt självförminskande effekt på det tänket som jag tycker är rent av skadligt. Det finns så himla mycket andra grejer i livet som gör att man känner sig skit ibland helt utan att behöva tänka jag måste vara lycklig! Är jag lycklig nu? hela tiden.

Folket, lyssna på mig nu: det är helt okej att bara vara lite jävla vardag ibland. Man går till jobbet, man äter mat, man går hem och tvättar och städar och går och lägger sig och känner sig totalt ospännande och ganska tråkig. Det är okej att känna sig som sämst i världen också. Det är okej att göra fel. Det är okej att vara ledsen. Det är okej att hela hemmet faller ihop och det är smutstvätt överallt och dammråttor i hörnen och smulor i sängen. Det är okej att inte skratta sig igenom livet.

Jag har lärt mig the hard way att livet blir mycket enklare när man tillåter sig att vara ett knytte ett härke ett skräp ibland. Jag tycker nog till och med att vi är lite orättvisa när vi diskriminerar känslor. Glad = bra. Ledsen = dåligt. Vem har sagt det? Jag tror att det är jättebra att känna lite av allting, för så är ju livet. Lite glatt, lite ledset, lite argt. Men väldigt mycket snällt. Snäll är jätteviktigt. Framförallt så blir det lättare att känna dom mörkare känslorna om vi inte tänker att det är ett failure att just göra det. Och så slipper vi kanske den där härliga spiralen av oh nej, jag är ledsen det är hemskt att vara ledsen ingen annan är ledsen jag är ensam ingen kan tycka om mig jag är inte värd nåt nu blir jag ännu mer ledsen. 

Om vi istället tänker att jaha, så här känns det att vara lite ledsen vilsen arg sur ensam så är det himla lätt att också sen tänka jaha, så här känns det att vara glad lycklig kär rolig omtyckt. Och helt plötsligt så blir alla känslor lite mindre farliga, gör lite mindre ont. Eller nej, där ljög jag. Dom gör fortfarande jävligt ont när dom händer, men dom kanske inte river riktigt lika länge eller lika hårt.

Det som gör mig mest förbannad är dom som använder sina kommunikationsplattformar till att förstärka intrycket av att alla andra är så jävla lyckliga. Där allt är rosa och guld och gröna skogar. Där livet alltid är en fest. För det är så jävla osant. 

Människan har känslor. Vi känner av allihop. När vi är små lär vi oss att göra miner som är ledsna och rädda och glada och busiga och arga. Och sen nånstans på vägen så lär vi oss att bara minerna med uppåtmungipor är okej. Att man inte är riktigt lika bra som andra om man inte är glad.

Bull-fucking-shit.

Vi är människor, vi känner. Alla känner. 

Och det är helt okej.

Sak jag fullkomligt HATAR

Bloggar där man måste klicka på en länk för att se hela inlägget och då får hela inlägget plus alla kommentarer, men inte kan scrolla nedåt till nästa inlägg. Eller bloggar där kommentarerna lägger sig i samma fönster och inte i ett separat när man klickar, men det jag jag leva med pga ctrl-klick-ny tab även om det också är lite jobbigt.

Lite av anledningen till att jag stör mig på bland annat Ajour. Det och att de har "senaste kommentaren överst". Också en jävla idioti. Man vill väl kunna läsa hela diskussionen utan att scrolla i hundra år?

Men bete dig för fan!

Kan alla socialt inkompetenta jag säger bara vad jag tycker-människor bara gå och, jag vet inte, låsa in sig nånstans? Det är ingen jävla rättighet att framföra sina åsikter om precis allting precis hela tiden. Generellt finns det en tumregel: om du inte har nåt snällt att säga, don't say it at all. Konstruktiv kritik funkar från/till chef, partner eller bra vänner och även då bara vid vissa tillfällen. En åsikt om nåt är okej i sakfrågediskussioner, inte vid personfrågor. Alla med? Bra.

Håll käften för helvete!

Ni vet en sån dag när man önskar att man hade en allsmäktig fjärrkontroll med en enda stor muteknapp som funkar på människor? En sån dag har jag.

Här var det muntert

Humöret jag är på den här veckan. Vi kan säga såhär; inte är det vackert iallafall. Jag är så lättirriterad att en vindpust från fel håll can get me started. Utan inbördes ordning: Folk som cyklar (NI ÄR INTE ENSAMMA I VÄRLDEN!). Folk som har snöat in. Folk som bara pratar om sig själva hela jävla tiden. Är även sinnessjukt irriterad på missunnsamhet. Det och svartsjuka är såna känslor alla förmodligen känner nån gång i sitt liv, men som ingen nånsin borde reagera på. Jag är all for hela den här ut med känslorna-skiten, men just dom två är så jävla fula att de inte alls förtjänar att vädras. Dom kan man stänga in sig med och vältra sig i sin ensamhet och sen förpassa till ett jävligt mörkt hörn. Sen är jag förbannad på folk som inte tänker längre än näsan räcker. Och dom som skyller ifrån sig. Vill helst bara skrika DU HAR OCKSÅ ETT ANSVAR! till alla. Sen vill jag pracka på dom Det var inte mitt fel och sitta bredvid med en piska tills den är utläst. Sen vill jag ha ett endagarsseminarie i det här med att våga se sina egna svagheter och ta the fucking blame ibland. Sen är jag sur på folk som snackar skit. Sluta snacka jävla skit om mina kompisar för helvete. Dessutom är kaffet slut.

För er som inte orkade läsa finns texten återgiven i illustrationen nedan.


Edit: Extramaterial.

While we're at it

Ni som ställer er en centimeter bakom i en kö, vad vill ni få ut av det? Kassörskan kommer inte jobba snabbare bara för att min rumpa är i greppnivå. Also, vänligen ha plånboken framme när det är dags att betala. Ni står ofta i kö några minuter och då kan ni gott leta upp plånboken i väskan. Detsamma gäller när ni ska ta ut pengar. Det är waste of time att bara stå och dumglo i fem minuter och sen i lojt tempo plocka upp plånboken ur bakfickan medan ni står och stirrar in i en välkommen!-skärm. Rent generellt kan man säga att effektivitetstänket saknas un peu i samhället. Om ni nu känner att ja, men jo det stämmer men hur gör man? så ringer ni till mig så kommer jag och håller kurs.

Stop fooling yourselves

Jag har hyfsat mycket irritation att ösa över idiotin med spritsorter, behåfärger och fotlängd på facebook, men jag blir så hemskt otrevlig när jag kommer in på det. Tror vuxna människor på riktigt att ett ord i en facebookrad faktiskt gör skillnad i en kamp mot cancer som kostar miljarder i forskning varje år? Det är ju som att tro att det blir world peace för att jag sätter på mig en grön strumpa. Att samma personer dessutom tycker att det är hihi spännande! att det bara är tjejer som man ska skicka kedjebreven till är ju bara ännu mer världsfrånvänt. Som om andra halvan av jordens befolkning helt plötsligt skulle slå ett slag för bröstcancer för att de blir så nyfikna på att det står ett centimeterantal på facebook. Givetvis, givetvis. Det är bara jag som inte fattar logiken. Eller så finns det ingen jävla logik och alla som har skrivit det där borde tvångsge minst 100 kronor hit. Och förihelvete kvinnfolket, sluta fördumma er själva så jävla mycket.

Edit: Dessutom. Dessutom så är det ett hån mot alla dom som drabbas av cancer att det sitter människor och fnissande mäter fötterna (eller vad fan det nu är som mäts) som nån form av hyllning. Titta på det här och skäms.

Please respect me while I'm disrespecting you

Ni tjejer där ute som gnäller över att era killar inte hjälper till hemma men samtidigt kallar er kille för 'barnvakt' när han är hemma med ert barn. Ni som tycker att han ska städa mer, men också anser att ni har rätt att vara hemma hela föräldraledigheten för att ni känner för det. Ni som tycker att killar ska respektera ert utseende, men går på Ladies night och fnittrar som småflickor för att en kändis svänger med höfterna. Ni som vill flytta in och bo i kakan och slicka på väggarna utan att den nånsin försvinner. Lyssna på mig nu: gör om, gör rätt.

Det kommer aldrig bli en självklarhet att städande och matlagande och lön är könsobestämt förrän vi slutar göra skillnad på vem som utför sysslan. Förrän vi själva inte ser skillnad på om killen har lagat middag åt sin flickvän (Åh! Himla bra kille! Vilket kap!) eller om det är tjejen som har stått framför spisen (Ahmen hon VILL ju). Att laga mat åt nån annan är alltid en snäll grej. Det tackar man för, men man behöver inte ge extra kredd för att det faktiskt var grabbarna som lagade maten sist vi hade parmiddag. Wow! Han har händer. Han kan hålla en stekpanna. *applåder*.

Och för helvete, sluta med du vet hur killar är. Nej, jag vet inte hur killar är. Jag vet inte hur tjejer är heller förresten eftersom världen består av individer som har råkat få två olika kön i fortplantningssyfte och ja, jag vet att vårt samhälle är byggt på normer baserat på det, men det betyder inte att det är en sanning. Det finns en massa olika killar. Blyga, högljudda, snälla, elaka, gulliga, glömska, ja slå upp varenda adjektiv i SAOL så kommer det passa in på olika killar. Genom att använda men killar är ju så okejar vi ju ett dåligt beteende för att vad? Det är lättare att kunna skylla på det än att ta tag i problemet?

Och while I'm at it; om vi vill få respekt för vår person och våra handlingar så kan det ju vara en bra idé att sluta fokusera 85% av livet på utseende; träna svälta sminka, ändå inte vara tillräckligt bra. Learning by doing blir jävligt snett när vi vill bli respekterade för saker vi själva inte vågar tro på.

Vi måste sluta fördumma oss själva och varandra. Livet är personer, peoples. Låt utgångsläget vara att dom är bra, inte tvärtom.

Vem ska jag skjuta?

Gå in på Apple, dear och läs vad Sofia skriver om världens mest idiotiska barnbok Maggie goes on a diet. Det är det absolut sjukaste jag nånsin har hört talas om och Sofia har givetvis hur rätt som helst i sitt resonemang.

Helvetes jävla kuktelefon

Itunes ba uppdatera! Jag ba okejrå. Telefonen ba nu funkar inte jag, återställ till fabriksinställningar. KUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUKEEEEEN!

Nu har jag en tom jävla telefon och måste uppdatera alla appar och all annan jävla skit. Helvete!

Jävligt grälsjuk

Humöret jag bär på just nu är inte nådigt. Helst skulle jag bara vilja skrika och skälla och riktigt gräla, men eftersom jag är vuxen numera så gör jag inte det utan jag går och sätter mig på internet och gnäller istället. Men är fortfarande sur. Vem vill gräla? Vavava?

Jag kan börja: ni som säger/skriver sambon, sluta med det. Det låter som om ni pratar om ett djur/ägodel. Katten/bordet/koppen/sambon. Ett namn brukar funka. Nödfall: min sambo. Gärna inte samboordet över huvud taget om det inte pratas legala grejer, men det har jag förstått är ungefär lika omöjligt mission som att få folk att sluta särskriva/använda smileys i tid och otid.

Jag gillar kött också. Det kan vi också bråka om. Ge mig argument varför jag skulle sluta äta kött som inte handlar om 'det är synd om djuren'. Eller 'kossor avger metangas vilket är dåligt för naturen'. Ge mig trovärdiga argument emot ekologiskt, närodlat kött.

Eh, ja. Eller så gör ni inte det. Up to you.

A juicy bone in a room full of sharks

Kul att jag är den enda tjejen i min arbetsgrupp, eller det är väl inget som stör egentligen, men det här att jag har blivit nån form av sekreterare som för protokoll på varenda möte BARA FÖR ATT JAG ÄR ORGANISERAD är jävligt störande. Man ba nej, jag kan inte följa med er och spela golf på lunchen för jag måste skriva rent protokollet från dagens möte. Att jag slipper bära saker är väl i och för sig lite av en win, med tanke på att det är det värsta jag vet, men resten. Jag vill fan också bli bjuden på pokerkväll och dricka 300 öl.

Edit: Eh, alltså jag spelar ändå inte golf, för det är en töntsport. Men grejen.

Repris: Rule of Thumbs

Om du inte kan skilja på de och dem, använd dom. Okej? Du förstör nämligen hela min morgon när jag får ett mail om att dem tyvärr inte har ringt tillbaka eller att du tar han om de. While we're at it så kör vi en repris också: Det heter back in the daY, inte back in the dayS. Och loser, inte looser. Lose = förlora, loose = lös.

Japp, då glömmer vi och går vidare som bättre personer.

Alltså:
LOSER
BACK IN THE DAY
DOM

Okej? Okej.

Tillägg: SLUTA SKRIVA PRONOMEN MED STOR BOKSTAV! För fan.

Dagens hat

Men håller världen på att bli helt åt helvete eller? Nån jävla sticka uttalar sig om anorexiidealet som vore det det snyggaste som hänt människan. Nån annan skriver en artikel där anledningen till att kvinnor har lägre lön är att de ju väljer yrken med tada! låg lön. Jamen så är det. Mat är fint att titta på och tjusigt att laga, men fult att äta. Jobb ska ha en fin titel och en massa nollor efter första siffran för att äkta lycka ska infinna sig. Vi betalar in pengar till Rädda barnen och rädda djuren och samlas och blåser såpbubblor för att en tween ska uppträda i Sverige. Men farbrorn på bussen kan väl för fan stå? Han har väl ben som alla andra?

Stackars lilla vargen och björnen och kossan! Men gud vad gott det är med polskplockade bär. Vet ni att man kan få dom i maj redan nuförtiden? Och har du provat den där hälsobaren nere på stan? Dom har bovetedrinkar med algextrakt.Så. Himla. Nyttigt! Perfekt att dricka innan lilla läppen ska få sig en omgång.

Livet går ut på att vara snäll. För fan. Snäll mot sin kropp. Snäll mot sitt psyke. Snäll mot andra. Även dom som går med käpp. Eller dom som råkar få en liten valk på magen när dom sätter sig ner. Eller den som tjänar mindre. Eller mer. Det arga barnet, han i närbutiken och tanten i päls. Vi ska vara snälla mot dom. Mot oss.

Det är lätt att raljera över andra när man sätter sig själv på en piedestal. Kliv ned därifrån. Du gör ingen en tjänst.

Dagens hat

Folk som bara gör saker om det gynnar deras karriär.

Dagens hat

Gud jag är så irriterad idag. För det första: Det är varmt. Jag hatar varmt. Varmt kan dra åt helvete. Och nej, jag vill inte höra om hur sköööööönt det är med värme och att det äääääntligen är försommar. Försommarn kan ta sitt pollen och dra åt helvete den med. Ge mig ett kontor som går att sitta i och en buss som går att färdas med, bitte please.

För det andra: jag måste jobba dvs kan inte läsa bok. Jag är besatt av bok och därmed arg på jobb för att jobb tar viktig lästid.

För det tredje: jag hatar copycats. HATAR copycats. Gör nåt eget för fan.

Dagens hat

Skypehelvetet säger att jag redan är inloggad FAST JAG INTE ÄR DET. Sjukt störigt. Kan nu inte jobbchatta = måste maila istället = måste vänta på svar = ineffektivt. Hatar ineffektivt. Hatar Skype.