måndag, oktober 6

Censur! Moralpanik! eller bara rent och skärt jävla förnuft

Om jag måste ha en jävla diskussion till i ämnet chokladboll/pippis pappa/kalle på julafton så tror jag att jag bara kommer ställa mig upp och skrika gällt rakt ut. Det känns som att den reaktionen är precis lika rimlig som att envisas med att n-ordet är "en del av vårt kulturarv, faktiskt" och att "det är bara moralpanik att svenska staten ska gå in och kontrollera vad vi ser!" och "var går gränsen för censur, va?". Alltså HUR KAN DET VARA ETT PROBLEM ATT SLUTA ANVÄNDA ETT (1) ORD?! Kommer nästa generation bli scarred for life för att dom får höra att Pippis pappa är kung istället för negerkung? Kommer dom få noll julkänsla när två gubbar som ingen egentligen ens lägger märke till byts ut mot andra gubbar på jul? STACKARS VÅRA BARN, verkligen.

Mitt största problem med det här är egoismen i allting ovan. JAG vill säga n-ordet för att JAG VILL DET. JAG menar inget illa. Jag MENAR inget illa. I den sista meningen tror jag all min ilska är samlad. Hur kan vuxna människor inte förstå att det aldrig handlar om vad man menar, utan hur det uppfattas? Och när man då blir tillsagd att nånting man gör eller säger faktiskt sårar andra människor, varför slutar man inte då? Eller justerar det man gör så det är vad som menas som kommer genom? Är det en sån jävla uppoffring att vara en medmänniska och se bortom VAD JAG VILL? 

Och "censuren", alltså really? Världen uppdateras hela tiden. Nyutgåvor av böcker editeras från originalet. Filmer görs om för att passa modern elektronik och den digitala världen. Varför skulle konst på nåt sätt ha en större integritet än människan? Är det ändå inte att sätta ett lite för stort värde vid ett dött ting?

5 kommentarer:

M sa...

Jag kan liksom inte ens fatta att det här fortfarande ÄR en diskussion, alls?

Olga sa...

Ungäfär som att äta kött för att en person tycker att det är gott, men skita i att djuret dör.

Linn sa...

M: tydligen inte. Är uppe i tre på lika många dagar.

Olga: jag antar att folk har olika utgångspunkter i värdet på djur. Jag tycker ju att det är okej att döda djur för att äta dom. Jag tycker också att dom ska behandlas väl under sin livstid, men eftersom jag är okej med utgången döden så antar jag att det inte spelar nån roll. Sen kanske jag också tycker att kränka människor och döda djur för mat inte är samma sak.

Johan sa...

Väl rutet!

Johanna sa...

Ja, väl rutet verkligen. Förstår inte hur man kan tycka att det är så viktigt att gamla verk får vara kvar helt oredigerade när det KRÄNKER FOLK! Hur är prioriteringen?

Gillar att Astrid Lindgren sa i en intervju redan 1970 att hon önskar att hon kunde ändra lite i pippi för att det var himla dumt att kalla hennes pappa för negerkung. Och dumt att tänka sig att han skulle ha blivit kung när han som vid man kom till söderhavet. Detta sa alltså författaren SJÄLV för FYRTIOFEM år sedan. Såatte.

Kanske dags att fler tycker att det är okej att vi då stryker den lilla sekunden av filmen?