söndag, oktober 2

Sunday nostalgia

Jag läser anydaynow och tittar på bilderna hur ljuset faller hur ljust det är hur varmt det är och tänker det hade kunnat vara jag. Under de tre år jag bodde där blev jag en sån där utomlandssvensk och det slog mig precis att jag ju inte alls är det längre. Att jag kommer vara en sån där som berättar för barnen att mamma bodde utomlands i tre år, inte mamma kommer från Sverige. Om några månader har jag varit hemma igen längre än vad jag var borta och det känns så himla konstigt. Det ligger ganska mycket identitet i att bo utomlands. Jag kan inte riktigt förklara hur, mer än att det känns lite som jag antar att det känns att vara med i en selektiv klubb. Man är något som väldigt många andra inte är och även om jag väl har vetat det länge så slår det mig nu; jag är inte medlem längre. Fortfarande vill jag svara att jag precis flyttat hem, rida den där vågen ett tag till, men det gör jag inte. För jag bor här nu.

1 kommentar:

anydaynow sa...

Håller med dig om att det ligger en hel del identitet i att bo utomlands, även om jag inte så ofta brukar reflektera över det. Nu är det snart 7 år sen jag först flyttade hit, och mina referensramar är nog betydligt mer påverkade av det än jag inser.