fredag, oktober 14

En liten reminder till dystrare dagar

Alla dessa människor jag har i mitt liv; att man kan ha sån tur och bara snubbla över dom en efter en efter en som kompletterar dom gamla så himla bra. Det kan till och med vara så att mitt skyddsnät numera faktiskt är ganska fast förankrat. Dom plockar upp mig när jag faller. Jag vet det.

Vi har pratat om lycka ikväll. Alltså vi har pratat om mer än så, men jag fastnade lite på lyckan. Och livet. Och att sträva framåt uppåt åt sidan hela tiden aldrig vara still. Och att lära sig vara just still.

Jag är så himla lycklig just nu. Det är ju hemskt ocharmigt sagt av mig, men jag är det. Jag har ett bra jobb och jätterolig arbetsplats och ett liv proppat med fina folk. Jag skrattar så jag gråter minst en gång per dag. Antalet gånger jag maggropsskrattar är för många för att räkna.

Min mamma älskar mig. Min pappa älskar mig. Min syster älskar mig. Och jag älskar dom mer än ungefär allting. Min fina dysfunktionella familj som jag aldrig skulle vilja byta bort. Förutom kanske när mamma är en knähund och pappa en gubbe och sis grinig. Men annars så.

Jag har pengar att åka på semester för och ett hem jag älskar att vara i.

Det kommer säkert krascha. Livet har ju en tendens att göra det. Men det gör inte så mycket för då finns det en massa folk som plockar ihop mig igen. För jag har släppt in dom nu. Dom känner mig mig.

Jag är faktiskt inte så lite stolt över att jag släpper in folk nu. Och det är så förbannat jävla fint så jag måste grina lite nu. Godnatt.

5 kommentarer:

Åsa sa...

Det var fint skrivet. Det är så lätt att ta lyckan för given när man har den och bara gnälla när den saknas. Jag är lite blödig och låtsasdjup just nu för jag har precis tagit ett oekonimskt och eventuellt karriärmässigt ostrategiskt drag för att jag bestämde att min lycka var värd mer än pengar och magsår. Ditt inlägg känns som en liten "du tänker rätt" klapp på axeln. Tack

Sofia sa...

Låter fantastiskt. Det är det finaste som finns att ha folk nära inpå sig.
Och det är inte alls ocharmigt att säga att man är jävligt lycklig just nu! Det är ju helt über ju! (jävla jante.)
På samma vis ska inte Åsa behöva downplay sina känslor med att kalla dem "låtsasdjupa"! Det är ju skittufft och modigt att ta ett stort beslut, inte konstigt om det blir mycket i hjärtat.
(jävla jante.)

Kära Syster sa...

Superbra inlägg! Och tack tjejer ovan för bra kommentarer! /Anna

Matilda sa...

Åh vad fint! Jag blir helt tårögd för din skull! Och massa hjärtan på det!

Linn sa...

Ni är fina!