lördag, oktober 22

Mycket ynklig

Det är hemskt synd om mig. Jag hostar och hostar och hostar och nu har jag ont i huvudet och ryggen också. Plus det gör ont när jag andas. Börjar bli lite orolig för att jag börjar få lunginflammation, men drar mig för att gå till vårdcentralen för jag är så hysteriskt rädd för att ta blodprov. Förut när jag pratade med mamma (för sympati) började jag grina för att jag tänkte på att jag nog måste gå till vårdcentralen och eventuellt ta blodprov. På riktigt, jag hulkgrät mig till en hostattack för att jag TÄNKTE på att ta blodprov. Lite KBT på det kanske?

Men ni som vet, bör jag gå till doktorn eller?

10 kommentarer:

berättaren sa...

Men det är klart att du måste till doktorn Linn! Tänk såhär: vad är värst? Jättehemsk lunginflammation i en månad eller jättehemskt blodprov max två minuter? Jag är också livrädd för blodprov, svimmar alltid när jag ser nålen. Men efter ångestattacken så är det ju över sen. Lunginflammationen måste du dras med lääänge om den är obehandlad. Och det är fruktansvärt att ha lunginflammation, tro mig.

Sofia sa...

Det är inte säkert att de tar blodprover, låter dina lungor bra så kanske de nöjer sig med det. Låter det rossligt så håller jag med ovanstående talare!

Kråksång sa...

Men lite hostmedicin kanske vore något? Som sagt ovan, inte säkert att du ens behöver ta något blodprov... Mest troligt är nog att du har ett höstvirus som satt sig i luftvägarna, inte lunginflammation. Om jag får leka husdoktor såhär över internet..

Lina sa...

Jag är lika rädd för blovprov som du. Och jag läser till sjuksköterska. Svimmade på första praktiken och har mega ångest för hur jag ska lära mig detta aber. Men. Jag ska ta mig tusan klara det! (hur vet jag inte...)

Milla sa...

Nej men om du ens så lite som misstänker lunginflammation borde du gå till doktorn bums! Ofta kan man ställa diagnosen bara av att lyssna på lungorna och knacka lite med fingret.
Och om de skulle ta ett blodprov kan det göras med ett sånt där litet stick i fingret!

Linn sa...

Ja, ni har rätt såklart. Jag går nog dit idag. Utan maskara.

Lina: förlåt men hahaha! Gud, det skulle jag aldrig prova. Jag svimmar om jag ens ser nån annan ta blodprov. En gång svimmade jag till och med när dom mätte nån pulsgrej på min lillasyster, typ nåt EKG. Men du klarar det. Det blir väl som KBT när ni övar typ?

Milla: jo, jag vet. Men det är stick i fingret jag är livrädd för. Jag svimmar/kräks om jag inte får sticka själv. Å andra sidan går det helt okej om jag får göra det själv, men det är tyvärr väldigt få ställen som tillåter det. Av nån konstig anledning. Stick som stick kan man ju tycka. Sjuksköterskan får ju alltid visa vart jag sticka liksom.

Lina sa...

Ja alltså jag vet inte riktigt hur det blir då vi inte har börjat öva ännu, men jag hoppas jag får ta det i min takt.
Och jag svimmar också, jämt...men vad ska man göra. Byta utbildning kanske ;)
Men, om jag klarar det här kommer jag bli världens mest förstående sjuksköterska. Alltid något!

Linn sa...

Alltså som jag önskar att den förståelsen var lite vanligare. En del är ju helt grymma och ba det är lugnt, vi tar det i din takt. Sen är det andra som ba äsch, sluta sjåpa dig. Det är bara ett litet stick.

Det kommer bli jättebra för dig.

Annika sa...

Ja KBT är bra. Var också svinrädd för blodprov men sen fick jag ta blodprov varannan dag på slutet av min graviditet och de stack och stack så att armen inte hade något blod kvar utan hängde vit och sladdrig. och jag grinade och var rädd och ringde mamma och sånt. Sen vart jag botad.

Linn sa...

Alltså det är så att jag har funderat på om jag öht kan skaffa egna barn just för att jag måste genomgå så mycket blodprov under tiden. Det är inte smärtan i förlossningen som skrämmer mig utan nålarna. Ska nog ta och ringa nån terapeut ändå.