onsdag, oktober 5

Det finns mer än bara yta

Peppe och Egon skriver om det här med vikt och även om det dom skriver är viktigt och välformulerat så blir jag så himla trött. Trött på att hela viktdiskussionen existerar överhuvudtaget. Ett kilo hit, ett kilo dit, det spelar liksom ingen som helst jävla roll. Se på dig själv. Sen tänker du efter om du brukar se på andra med samma blick. Usch, Signe har en magvalk när hon sitter ner. Hon är så inte fin. Och Märtas revben syns ju. Fy fan! Brukar du förhoppningsvis inte tänka. Kanske tänker du på Signes jättefina händer eller Märtas skratt istället?

Jag tycker på riktigt att hela den här viktgrejen är så åt helvete fel så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Det är bra att vara sund. Och en sund person är snygg, oavsett antal kilon, det är så enkelt egentligen.

Sen blir jag förtvivlad för att så många går omkring och ojar sig för saker som vanligtvis inte behöver göras nånting åt, medan det läggs ytterst lite tid på att reflektera över det egna beteendet. Det är som att det är okej att vara elak, bara man är snygg när man gör det. Eller ledsen för den delen. Eller ignorant eller självisk eller på topp.

Bara. Du. Är. Snygg.

Tänk om jag skulle försöka se mig ur någon annans ögon? Om det fortfarande är den där valken eller den där spinkiga handleden som kommer upp så påvisar det väl bara ännu mer att vi borde tänka mer på hur vi agerar. Om det istället är mina ögon eller mina läppar eller kanske en värme som kommer upp, håll kvar den bilden då.

Jag vet att jag tjatar om det här med att vara snäll, men allvarligt var snäll mot dig själv. Det är ingen som tycker om dig som ens ser dina skavanker. Och det här med att man måste tänka på sin vikt? Peppe, I love you, men här håller jag inte med. Man måste inte alls det. För även här (surprise surprise) så tror jag att en förändring alltid börjar hos en själv. Om jag fokuserar på vikt så bidrar jag ju till en samhällsutveckling jag egentligen vill ha bort. Om jag istället väljer att aktivt avsluta konversationer om jakten på den perfekta kroppen så gör jag ju skillnad. Jag säger precis tvärtom; man måste absolut inte tänka på sin vikt. Iallafall inte ur nåt annat än hälsoskäl.

Det är ett jävla tjat om att skönhet kommer inifrån, men tänk på den snällaste eller roligaste eller smartaste personen du känner och försök övertyga mig om att du tycker den personen är ful. Lycka till.

27 kommentarer:

Sofia sa...

Håller med till fullo där. Försöker påminna mig själv när de där tankarna kommer upp (om mig själv alltså) att sluta genast. För jag kan som sagt bara ändra mitt eget beteende, som tyvärr formas lite av andra där.

När jag tänker på dig så är det glädje, omtanke och kärlek som kommer upp. Och du är ursnygg!!

egoistiska egon sa...

Ja men precis så! Jag gillar inte att jag har de tankarna jag har, men jag ogillar även "normen" kring vem som får känna ångest över vikt/utseende. Tror ändå det är bra att det tas upp, att det ältas, att det diskuteras. För många har de här känslorna, och bara genom att veta att "alla" har de - oavsett vikt eller storlek, tror jag iaf ger ett slags steg på vägen att först inse att man inte är ensam och därifrån kunna ta steget att skita i känslorna och tänka som du skriver.

Kära Syster sa...

Du är så bra så jag ryser! På riktigt. Tack. /Anna

Linn sa...

Sofia: du med gullet! Du med!

Egon: Alltså, jag håller ju med dig också! Det du skriver är urviktigt av precis dom anledningarna du tar upp. Men. Jag reagerade på att du samtidigt som du (helt berättigat) pratar om hur jobbigt det är att få kommentarer om din kropp, även tar upp att du känner sig tjock om du går upp nåt kilo. Jag vet inte, men jag tycker ju att den känslan tyvärr spär på lite av den här smalhetshetsen som du övrigt i inlägget gör jävligt bra i att ta upp. Jag menade verkligen inget illa, bara att det här ämnet cirkulerar så himla ofta gör mig så ledsen så jag kände att jag ville skriva om det också.

egoistiska egon sa...

Men bra poäng hörru. Jag var lite orolig för det när jag skrev det, jag ville liksom att det skulle gå fram det komplexa i att jag just känner och tycker så spretigt om det. För jag blir själv så jävla trött på det. Och jag tar verkligen inte illa upp, jag tycker det är BRA att du skriver det här. Kanske ska skriva ett tillägg.

Anonym sa...

Bra skrivet Linn och jag håller med dig på samtliga punkter.

Jag känner ju inte dig personligen. Men den mentala bilden jag får av dig, av dina texter och av de bilder du lagt upp på dig själv, är att du är ett riktigt Kap med stort K. Girlfriend material indeed! /R

Linn sa...

Alltså jag tycker inte att du behöver lägga till nåt. Du skriver ju ur din synvinkel och du tar upp dina tankar. Det är jättebra! Det är ju det hela blogg-grejen går ut på, att skriva ur SITT perspektiv. Ju.

egoistiska egon sa...

Menade mer tillägg att länka hit och säga att du skriver bra grejer.

Johanna sa...

Linn, faen vad bra du är! Egon också (Peppes inlägg har jag inte läst än), men håller med dig om att väldigt mycket prat kan spä på den där normen. Samtidigt blir det ju såklart också fel att inte prata om det hela.

Jag känner mig så lyckligt oförstående till mycket av den där mathetsen. Alltså, jag kan också störa mig på den där valken som poppar fram om man drar på sig tajta jeans och vara onödigt kritisk till min kropp ibland. Det är inte så att jag går runt och känner mig perfekt jämt direkt. Men att koppla ihop mat med ångest, eller ens godis med ångest, det gör jag verkligen inte. Och jag har förstått att det är "få förunnat" för ibland känns det som att varenda människa (tjej, ofta) tänker att de var dåliga om de åt något onyttigt. Och det verkar så hemskt, hemskt jobbigt att tänka så. Hoppas innerligt att vi (vi människor som grupp) kan lägga ner det. Sjukt ovärt beteende.

Jag håller med dig så fruktansvärt mycket om att det är snyggt att vara sund, och det är snyggt att vara bekväm med sig själv. Det lyckas man kanske inte alltid vara, men förhoppningsvis kan man vara det oftast i alla fall. Och förhoppningsvis går normen mot att vara sund, och att vara sund kan innebära olika antal kg för olika personer.

Haren sa...

Oj! Vad bra den här texten var. Tack för det.

Rasande Rose sa...

Jag vill tro att det Egon skrev rent av reflekterade enbart hennes syn på sin egen kropp. Jag har samma syn. Alltid finns det de personer som är känsligare för kommentarer än andra. Jag önskar att jag hade haft en mer avslappnad relation till min kropp men av många olika anledningar har jag inte det alltid. Jag tror det är samma med Egon?
Eller är jag helt ute och cyklar?

Inte blir det bättre om man som ung blir matad med "ideal" från tja olika håll.
Är man mer mottaglig så behövs det inte mkt för att tvivla på sin egen existens utifrån sitt yttre.
Det bara är så och kommer alltid och vara. jag är bara glad att jag inte växer upp i denna eran med internet och bloggar och andra galenskaper.
Däremot håller jag med om att man kan bara komma ifrån det genom att börja hos sig själv. När man väl är helt tillfreds eller kan bolla bort såna tankar så blir man inte heller mottaglig för andra eller sina egna kommentarer.
Gud vet att det är svårt mönster att bryta. Jag har kommit en lång väg men ibland känns det som man aldrig hittar ändstationen.

jag har en kompis som är så bra. Hennes inställning till sig själv är fullkomligt accepterande och ärligt.
När hon på stan blir frågad av en gammal klasskompis om hon var gravid sa hon bara med ett leende:
-Nä, jag är bara tjock.

Doktoranden sa...

Du för ett bra och logiskt resonemang, men på en punkt fallerar det, tyvärr, fullständigt, ur det medicinska perspektivet. Du skriver att en människa är sund, oavsett kilon, och det är fel. Övervikt är kopplat med väldigt många sjukdomstillstånd, komplikationer, läkemedelsansamling i fett som gör att läkemedel inte går ur kroppen utan ansamlas och kan orsaka toxiska reaktioner, stroke, hjärtinfarkter och massor mer. Så det finns en anledning till att försöka hålla sig aktiv och normalviktig, och syftet är god hälsa. Notera att mina anledningar har ingenting med yta att göra, de är medicinska, och jag blir alltid lika glad när människor förmår se förbi all uppvisad yta och se människan baserad på hur dom är som personer istället för hur de ser ut. Men en människa är inte sund oavsett kilon, så är det bara.

Linn sa...

Doktoranden: Jag säger bara läs om, läs rätt. Jag skriver att det är bra att vara sund. Och att en sund person är snygg, oavsett kilo. Övervikt som påverkar kroppen negativt är väl inte sunt alls?

Linn sa...

Doktoranden: Sund är ju dessutom olika kilon för olika människor, eftersom vi har olika muskelmassa, skelett, längd osv. Och om en sund människa får panik av att gå upp ett kilo eller två så tycker jag att det är snett. Då pratar vi återigen inte medicinsk övervikt utan en skev kroppsbild.

Linn sa...

Anna/Haren/Rose/Johanna: Tack själva!

R: Åh, men gulle dig!

Övrigt tillägg:

Alltså jag tycker givetvis att det är viktigt att föra debatten om varje människas rätt att slippa kommentarer kring sin kropp, oavsett om man råkar inneha "idealet" eller inte. Där är jag helt enig med er och med Egon. Däremot så tycker jag inte att den debatten behöver vara korrelerad med kroppsbild. Det är för mig en diskussion kring hyfs och lyhördhet som spänner över betydligt fler områden än bara utseende. If you don't have anything nice to say, don't say it liksom.

Med det sagt så håller jag faktiskt inte med om att det är fel att inte prata om vikt och kroppsuppfattning. Här tror ju jag, som sagt, att vi måste börja med att försöka lära oss att inte bry oss själva. Diskussioner om att många andra OCKSÅ tänker på sin kropp i negativa termer är visserligen tröstande i det att man inte är ensam, men där tror jag att risken finns att vi bekräftar våra egna farhågor och tror att alla andra går omkring och ser en på samma sätt man ser sig själv. Och det finns inget jag hellre skulle se än att det där jävla "idealet" försvann.

Doktoranden sa...

Vet inte om du försöker säga två olika saker i en mening, men det blir snett. För mig blandar du ihop begreppen egen kroppsbild/kroppsuppfattning med fysiska attribut, de är inte samma sak eftersom de addresserar olika aspekter.
En sund person är snygg, ja, jag håller med. En person är inte sund oavsett kilon, vilket du skriver. Inte ur ett hälsoperspektiv. Däremot kan man ha en sund åsikt till dagens samhälle med allt vad gäller utseendefixering och att en människa inte skall kategoriseras på utseende, ej heller ska man se sig själv som sämre eller noja över den extrema kroppsfixering i dagens samhälle. Som sagt, där håller jag med dig.

Och nej, sund är inte olika för olika människor eftersom det baseras på globala livsstilsfaktorer, inte individuella.

Linn sa...

Men var skriver jag att man är sund oavsett kilon? Och var skriver jag att sund är olika för olika människor?

egoistiska egon sa...

Doktoranden: Jag tror du läser lite fel, Linn skriver inte att en person är sund oavsett kilon, hon skriver att en sund person är snygg oavsett sund innebär för den personen i vikt. Alltså: sund = snygg. sund = inte samma vikt för alla. En ganska stor skillnad.

Rose & Linn: Jag tror som Linn säger att det kan påverka negativt, men jag tror också att det kan påverka positivt vilket gör det hela så svårt. Jag mår bättre bara av att ha skrivit inlägget. Själviskt kanske, men det fick iaf mig att tänka till lite extra på vad och hur jag egentligen tänker och tycker om mig själv.

Johanna sa...

(Svar ang reader och raderade inlägg: I know! Det var därför jag skrev "ni som läser med reader" eftersom jag visste att ni skulle se det ändå. Men jag tror inte att ni som läst inlägget har något intresse av att "avslöja" för någon oberörd direkt..hehe. Riktigt SÅ spännande var det ju inte, jag fick visst bara inte skriva det på internettet än liksom.)

Åsa (Ros) sa...

Jag har vägt +/- 15 kg, dvs mellan underviktig till normal + (då jag är rätt kort) och måste säga att min känsla av snygghet inte varit beroende av vikten utan handlat mer om min egen självkänsla och självbild. Då har jag även upplevt att andras syn på mig och hur attraktiv jag är inte baseras på vikt utan på vad jag utstrålar. När jag känt mig kass på olika sätt så blir kroppsspråket fyllt av skam, när jag tycker om mig själv så står jag med ryggen rak och huvudet högt. Jag har insett något nu när jag snart är 30 och vägt mer eller mindre eller jättemycket (när jag var gravid och efter jag fick barn) att jag aldrig kan se hur jag ser ut för jag kan aldrig se objektivt på mig själv eller andra så varför lägga så mycket energi på hur andra uppfattar mig, jag kan bara vara mig själv, vara snäll! och försöka må bra mentalt och känslomässigt och min kropp är min kropp, den är till för att användas, älskas med, äta goa grejer med :D (så FÖRSÖKER jag tänka, men det går ju upp och ner). Har man hittat sin mojo och mår bra så är vikten inte relevant! Och det du säger om hur man ser på dem man älskar stämmer så bra. När man lärt känna någon så ser man inte hur de ser ut längre, man ser vad de utstrålar, vad de betyder för en <3 Älskar din blogg! Peace.

Doktoranden sa...

Andra stycket "Det är bra att vara sund. Och en sund person är snygg, oavsett antal kilon". I.e., sund kan inte vara lika med sund oavsett antal kilon. De två meningarna i ett sammanhang blir diametralt.

#2: "Sund är ju dessutom olika kilon för olika människor, eftersom vi har olika muskelmassa, skelett, längd osv." Olika kilon, ja, men i relation till global hälsoriskbedömning är de inte olika.

Men summa sumarum tror jag vi egentligen tycker och säger samma sak, men ur två helt olika perspektiv baserat på tidigare kunskap.


Ps. Jag har en stor fabliesse för diskussioner med andra och gillar höra andras resonemang, det kanske du märker. Bra hjärngymnastik.

Linn sa...

Så du menar att det finns en kilovikt som är hälsosam och enbart EN vikt? Som då inte tar hänsyn till längd, kön, muskler osv?

Utan medicinsk utbildning eller dina tidigare kunskaper så är jag relativt säker på att en sund vikt för mig som är 166 cm lång och en sund vikt för min kompis som är 152 cm och en sund vikt för min pappa som är 188 cm är olika, kilomässigt.

Hence, sund är inte ett enda kiloantal. Det som är sunt för min kompis skulle inte vara sunt för min pappa och viceversa.

Dessutom anser jag att global hälsoriskbedömning blir liksom ovärd som mätsticka vid individuella bedömningar, vilket gör att jag inte anser att det är relevant när vi pratar om personligt välmående. Om jag hade pratat om övervikt som samhällsproblem hade det kanske varit intressant. Men nu gör jag inte det. Jag pratar om individer och vår syn på oss själva.

Igen, en sund person är snygg. Punkt.

Och jag förstår att du tycker om diskussioner, men ett litet tips om du ska hänga här är att inte föra ditt resonemang som att dina egna ord är absoluta sanningar. Jag upplever det som småirriterande att "bli uppläxad" om mina åsikter. Tyck gärna, men sluta försöka mästra mig.

Doktoranden sa...

Nej, jag menar inte en kilovikt, men samma kriterier sätts upp för alla personer (ex BMI). Du missuppfattar mig väldigt ordentligt. Global hälsoriskbedömning är inte en dålig mätsticka, det är exakt sådana metoder som använts för att arbeta fram de grunder på vilka hälsobedömningar utförs (ex BMI, kroppssammansättningar m.m. där allt som längd, kön, ålder och mer tagits in i beräkningarna).

Jag har aldrig argumenterat emot ditt påstående i att en sund person är snygg, jag har sagt att jag håller med dig. Vad jag opponerade mig emot var det faktum att du i resonemanget inkluderade viktbegreppet. Därav mina inlägg. Jag anser inte vikten är en issue i personligt välmående, det handlar om att vara trygg och stolt med sig själv oavsett hur vi ser ut.
Det handlar heller inte om att läxa upp eller "mästra" någon med mina åsikter, varför skulle jag? Men väljer du att skriva dina åsikter publikt väljer du också att kunna ta emot svar och kritik, alla behöver inte hålla med och tycka likadant även om jag i det stora hela faktiskt håller med dig förutom på en enda punkt.

Men för min del så tror jag det bäst iaf jag avslutar diskussionen här med risk för onödig kommentarskastning, men jag läser självfallet ett eventuellt svar.

Linn sa...

Okej, men då har vi väl missförstått varandra lite helt enkelt. Så är det ibland.

Och jag är medveten om att jag skriver publikt och givetvis förväntar jag mig inte enbart medhåll. Det var tonen jag reagerade på nu, inte att du tycker till.

Så, nu tar vi i hand och blir överens om att man inte alltid behöver vara överens och blir sams. Och jag uppskattar verkligen att du tar dig tiden att diskutera det här!

Anonym sa...

Ja, håller helt med dig. Vad hände med att vara glad för sin kropp för att den funkar? Jag gillar mina ben för att jag kan gå med dem tex?

Linnéa i Colorado sa...

Jag håller med, Ära ditt värde. Men.. med risk för att låta som ett ass och en förrädare.. jag tittar efter andras valkar, rynkor och häng. Det får dem att bli mer personliga och mindre perfekta.. och då "hotar" de mig mindre. Inte för att jag känner mig hotad (kan inte hitta rätt ord) men när jag ser att andra inte är perfekta.. så är det lättare för mig att se mig själv som ok

Linn sa...

Anonym: Ja du, den dagen lär aldrig komma. Men man kan ju alltid hoppas.

Linnéa: Hmm. Jag förstår vad du menar. Samtidigt kan jag tycka att det egentligen kanske vore bättre att inte jämföra sig alls? Eller istället kanske försöka se hur andra är bättre än en själv och sträva efter att bli mer så istället? Alltså, jag gör samma sak som du många gånger, men jag försöker att sluta och istället tänka på antingen vad jag är bra på istället eller hur jag ska göra för att bli lika bra.