torsdag, oktober 20

Det där glastaket känns mer som cement

Nu ska jag berätta en sak för er om mitt jobb som inte är så jävla skrattigt och gulligt. Vi är två tjejer på säljavdelningen. Det är nio killar. Förut blev "grabbarna" bjudna till en bar innan festen ikväll. Med väldig tydlighet var det penises only. Och dom kanske skulle prata jobb eller strategier som inte jag är inblandad i,m vad vet jag? Men det svider faktiskt att se resten av avdelningen resa sig och gå tillsammans medan jag och min bästis snällt fick sitta kvar.

Jag gillar mitt jobb. Jag tycker att jag blir respekterad på mitt jobb och lyssnad på och upplyft. På jobbet. Men sen kommer fritiden. När dom andra spelar golf och har grabbkvällar och fotbollskvällar och sånt. När jag inte är bjuden. När jag inte är bjuden för att jag är tjej. Dom gillar mig, jag vet det, så det handlar inte om personkemi. Jag är inte blåst eller har dålig koll på sport eller sitter och gnäller om att bli uppassad i ett hörn. Vi har jättekul ihop när vi umgås. Det handlar inte om det. Och nånstans är det väl en tröst att jag vet att det inte beror på mig mig, men det är ju ändå så att en del av det som är mig är att jag har bröst och fitta. Och det känns  jävligt tråkigt när just dom två (tre) kroppsdelarna gör att jag sitter ensam kvar på jobbet när resten är och dricker vin.

10 kommentarer:

Emilie sa...

Jag känner igen mig i det där. Jag läser till civilingenjör och det medför även många killar i klassen. Vi trivs alla väldigt bra ihop i skolan och även när vi är ute och festar. Men däremellan är det svårt att få vara med, förfester, träning, grabbmiddagar. Jag känner mig som lillasystern som tränger sig på. Helt plötsligt inkluderar grabbgänget killar som de inte ens pratar med övrig tid, men inte MIG! Men som du säger, det är inget fel på personkemin, det är könet som är fel.

Jojjo sa...

Alltså jag skulle verkligen inte kunna låta bli att ta lite illa upp i det fallet, faktiskt. Men skönt att du har bästisen där iaf och inte sitter kvar helt ensam. Hoppas kvällen blir riktigt kul!

Maria sa...

Alltså, jag borde bli mest arg när jag läser det här. Arg för att det är dessa jävla unka könsstrukturer som ligger bakom det, men jag blir faktiskt mest ledsen. För det finns inget som svider så mycket som att känna sig utanför, fy fan för det.

Det är sämst faktiskt.

Malin sa...

Inlägget berörde mig och jag kan inte göra annat än att hålla med Maria.

Den tjocke konsulten sa...

Kvinnor bjuds lika ofta på herrmiddagar som män på tjejmiddagar så vid de (få) tillfällena är det väl inget märkligt. I övrigt rätt konstigt beteende om man vill skapa sammahållning på avdelningen. Kulturkonservativ bransch kanske? Har aldrig sett den uppdelningen inom IT men jag tror den stora mansdominansen där gjorde fler måna om att alltid försöka få med de få kvinnorna på jobbet.

Cement är bindemedlet i pulverform, blandas med ballast och vatten och bränner till hård betong :)

felicia sa...

känner igen det där.

bara häromdagen, när några jag känner (killar) skulle ses och spela biljard. vi har gått på samma skola och vi har hängt mycket och jag träffade även min kille där, men jag har också umgåtts med dessa killar utan honom. men nu skulle det spelas biljard och min kille blev medbjuden men jag skulle helst inte hänga med eftersom jag plötsligt blivit FLICKVÄNNEN. och om jag skulle med skulle ju de andras tjejer också behöva bjudas med.

sen när blev jag bara flickvännen?! och sen när blev jag likställd med deras flickvänner, som är liksom nya bekantskaper. jag är egentligen precis lika mycket kompis med dem som min kille. kan jag inte bara få vara en helt vanlig kompis?

samma sak med andra. hockeykväll - då bjuds killar in som de knappt känner. men inte mig, trots att vi hängt i tre år.

blir ju ledsen.

Linn sa...

Tjockiskonsulten: Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Det här handlar om mitt perspektiv och en situation jag är mitt i. Det handlar inte om ALLA män eller ALLA kvinnor. Att män inte blir bjudna på tjejmiddagar och vice versa upplever jag som ett sätt att säga att jag inte har rätt att känna mig utanför i den här situationen för att det händer minsann andra också. Det jag skrev här är ingen branschanalys eller samhällskritik, bara en personlig känsla på en personlig upplevelse.

Lfthmn sa...

Har du sagt till dem hur du känner? Inte gnälla eller så, utan bara nämna att det är så jäkla tråkigt att inte få hänga med? Min gissning är att de tror att du inte vill följa med. Killar är inte svåra så, liksom. De bryr sig nog inte om att du är tjej. De tänker nog bara inte så långt.

Linn sa...

Lfthmn: Jo. Dom vet.

The world according to Elsa sa...

Riktigt unket beteende. Fy fan. Jag hade blivit arg. Det är inte schysst på en arbetsplats där det ska finnas en sammanhållning. Kul om deras fritidsaktiviteter i längden innebär konkurrensmässiga fördelar som du inte kan ta del av. Bah, orkar inte med dessa gubbiga/grabbiga jävla strukturer. Kan man inte bara umgås på premissen att man har en skön personkemi, utan att blanda in könstillhörighet liksom? Sluta definiera umgänge "grabbkväll" eller "tjejkväll" för den delen.