tisdag, oktober 25

Det där med att kunna planera matlagningen

18.56. Tar ut lasagnen ur ugnen.

Det är okej att ni hurrar nu.

4 kommentarer:

Elisabeth sa...

Jag hurrar för din roliga och fina blogg!!! 50 plus mamma (särskrivning ;-))som oroas för tonårsbarn och lugnas av vad många mysiga 30årstjejer det finns <3

Linn sa...

Men ÅH! Nu blev jag helt varm i hjärtat. Gud vilken fin komplimang, TACK!

Our of curiousity; vad är det du oroar dig för?

Elisabeth sa...

Åh Linn,det är massor.Har en utflugen sjuttio mil bort och där går det mycket bra att koppla bort(för det mesta,kommer nån liten ångestattack nån gång..;-)) men en sjuttonåring som gärna är ute länge och döör om jag mot förmodan ringer.Jag kan inte sova förrän jag har hört nyckeln i låset.*trött* Men,det blir ju bättre ju äldre dom blir,som kognitiv terapi,man vänjer sig... Och varsågod för komplimangen,jag läser dig och bloggisarna du har runt omkring dig och tycker ni är supermysiga!! Coola tjejer med massor av humor och självdistans.Me like.Och; jag träffade min man när jag var 35 och det gick hur bra som helst <3
Kram!

Linn sa...

Det är nog det som är mammaskapet, tror jag. Min mamma var likadan, eller är fortfarande när jag är hemma hos dom och går ut på kvällen. Hon kan inte riktigt somna förrän hon vet att jag är safe hemma, trots att jag är snart tjugoåtta. Och jag tror inte att din dotter döööör på riktigt. Jag tror att hon dör lite mot dig, men sen så tycker hon nog innerst inne att det är lite mysigt att du ringer ändå. Fast det kommer hon aldrig att erkänna. Hehe.

Ja, bloggar är bra på det sättet. Eller iallafall de jag läser. Framförallt gillar jag hur många vågar lämna ut sig. Och hur det stärker andra. Och om då en enda liten vilsen tonåring (eller mamma) kan få lite styrka ur att vi sitter här och gnäller av oss så är det ju lite ett mission completed ändå.