onsdag, januari 11

Dagens stora irritation

Jag stör mig verkligen på Blondinbella, UnderbaraClara och hon vad hon nu heter med showroomet. Engla. Engla heter hon. Skitsamma. Och vad är det för fel på dom då? Dom är ju kvinnor som gör karriär och lyckas, är jag avundsjuk? Inte det minsta. Det handlar verkligen inte om det. Just det tycker jag att dom har gjort jävligt bra och good on them för det. Det jag inte gillar är den tillrättalagda ytan och deras envetenhet att vara så jävla duktiga hela tiden. Det städas och möbleras om och sminkas och tränas och lagas mat och bakas och gullas och om dom nån jävla gång skulle unna sig nånting så tro fan inte att det är att möla hela fejjan full med ostbågar tills dom måste lägga sig raklånga i soffan och profylaxandas. Nejnej, dom unnar sig blåbärste och 85% choklad, men bara några bitar, eller på sin höjd ett litet glas vin.

Vad hände med att vara mänsklig? Vad hände med att vara superkvinna, men att också våga vara en vanlig jävla människa ibland ? Vad hände med att gråta av stress eller press? Vad hände med JAGORKARFANINTEMERNUHÄNGUPPDINAJÄVLAVIMPLARSJÄLV! Vad hände med att få vara liten ibland?

JA! för att dom ska vara förebilder när det kommer till att våga ta för sig, våga gå sin egen väg. Men NEJ! till att få folk att tro att det är så himla ROLIGT! och ojobbigt och för en uppstädad yta.

Det jag egentligen vill säga är att jag önskar att stora bloggare med stor påverkan nån gång kunde gå i bräschen för att det är okej att inte alltid känna sig så himla lyckad. Att det är okej att vara liten och ledsen. Utan att det blir ett försvarstal av det. Våga vädra vardag, ungefär.

14 kommentarer:

anna sa...

Denna grej debatterades friskt för inte längesen - googla blondinbella quetzala Blanco förebild. Skrevs mkt intressanta texter i frågan.

Linn sa...

jag vet. Men jag menar inte riktigt att det behöver vara såna extremer. Jag vet inte om jag tycker att det är så jävla hälsosamt att dwella i misär heller. Jag vill bara att blondinbella et al nån jävla gång ska visa upp att det är okej att fela också.

Medelklassman sa...

It aint gonna happen.

Hanna sa...

Jag fattar PRECIS. Tänkte häromdagen på att Blondinbella och Clara är så himla lika på nåt sätt, men kunde inte sätta ord på det.

Elisabeth sa...

WORD!!!

Camilla sa...

Amen! Håller med helt och fullt!

Anonym sa...

Bra skrivet! Har tänkt på det själv och håller fullständigt med!

Jessica sa...

Well said!

.perpotator sa...

Det är Mia Törnbloms fel alltihop. Det var ju hon som började med den där jäkla måste-vara-lycklig-jämt-hetsen. Om tio år så kommer dom där människorna att haverera Kicki Danielsson-style.

Jag ska skriva en bok också. Den ska heta "Bli labil eller Konsten att visa känslor"

Kim sa...

men å andra sidan, har man 100 000 läsare om dagen känns det kanske inte så lockande att dela med sig av sina svaga, fula, ömma sidor. med en stor läsekrets kommer ju, verkar det som, också en jävla massa freaks, som inget hellre vill än kalasa på din smärta. Typ som annika marklund, som efter att ha gått ut med att hon har cancer på sin blogg och talat om hur fruktansvärt hon tycker att det är och hur svårt hon tycker att det är att handskas med får kommentarer av typen "du har världens sämsta attityd" osv. så det är väl enkelt att säga att man tycker att sidan vi får se av tillexempel claras liv är väldigt tillrättalagd och lite trist, men jag tror att det är rätt få människor som hade gjort det annorlunda om de var i hennes situation.

plingman sa...

bra sagt!

Hanna sa...

Fast det är väl inte smärta man efterfrågar, där har ju Clara berättat om sin mammas bortgång och BB om sexuella övergrepp. Heller inte skildringar av dekadens och svärta, som ex. Quetzala. Jag skulle bara uppskatta lite nyans i all entrepenörsanda. Många stora bloggare, ex Cecilia Blankens, tycker jag lyckas med det, att våga visa osäkerhet ibland.

Nåväl, det bästa för mig är att ta ett uppehåll eller helt sluta läsa bloggar jag blir provocerad av. Blir äcklad av mig själv annars, läser jag för att jag vill störa mig?

Kim sa...

jag stjäl direkt från livet&helsingfors,

"I samma vemod, då jag uppdaterade Alfamamman, kände jag en enorm trötthet gemtemot internet och bloggkommentarer . De allra flesta kommentarerna på Alfamammen kommer från vettiga människor som vill diskutera och berätta om sina egna erfarenheter, men så finns det alltid folk som lever för att tillrättavisa andra och själv utge sig för att vara nåt slags Kung av Sanningen.

Det är antagligen oundvikligt, men lite synd också. Jag tycker nämligen att en fin aspekt med bloggar är att man kan skriva personligt och vara lite misslyckad och inte veta svaren på allting. Att ge en lite mer nyanserad bild av mänskligheten än den på tv och i glansiga magasin. Att visa att alla ibland är små och svaga och mindre smarta ibland.

Om anonyma kommentatorer genast hugger till då bloggare försöker visa sig mänskliga leder det antagligen till att ingen vågar/orkar visa något äkta."

och det är precis min poäng, att på många mindre bloggar kan man skriva lite hur och vad som helst och förvänta sig mest peppande kommentarer, men i bloggar av storleksordningen BB och Clara hugger folk när de ser någonting som går att hugga på. oavsett om det handlar om smärta eller någonting faktiskt ganska trivialt som ändå ger utrymme för att säga att du är dum i huvudet. och får man du är dum i huvudet kommentarer på inlägg där man försöker vara nära och ärlig, blotta någonting som känns naket förstår jag att man låter bli. jag hade gjort det. sedan är det ju så klart det som är problemet med storbloggar (och kanske saker i allmänhet), att det som var intressant till att börja med ofta går förlorat ju fler som hittar dit.

Hanna sa...

Mycket klok kommentar, Kim.