Har haft styrelsemöte och sen middag. Skrattade jättemycket på den senare och sen stannade vi så länge att vi blev utkörda. Gillar verkligen mina chefer skarpt. Så himla genuint fina människor och så jävla roliga. Mötet gick...sådär. Jag var nervös och kände mig dåligt påläst, men det löser sig nog. Nu ska jag försöka komma undan fyllan och somna och drömma om guld och gröna skogar.

Jag minns alla mina älskare blablabla

Jag tänker att jag är för gammal för att hålla på och ligga med killar till höger och vänster men fan heller att jag är. Samvetet står där i hörnet och skäms och tycker att jag är bad bad girl och önskar att hon aldrig hade lärt känna mig. Jag önskar att hon kunde lämna mig lite jävla i fred. Jag försöker känna efter vad som är rätt, men jag vet inte vad som är rätt vad som känns rätt vad rätt är ens. Jag får höra att jag är fin vacker sexig. Att jag är glad rolig skön. Det gör ju självförtroendet lite bättre. Det gör mig alla dom sakerna, men fast det gör mig alla dom sakerna så finns det ingen som fastnar. Det är förvirrande. På lördag tror jag att jag åker till den där snubben, ni vet. Jag behöver nån som känner mig-mig och som kysser välbekant och håller handen i min nacke, i håret precis under örat, när vi kollar på film och kollar på mig med ögon som redan har sett allt. Jag behöver kolla varför han vill träffa min pappa och om han är lika snygg som förra gången.

Teveonsdag

HATAR Adam och Christina. Älskar Amber. Älskar Hart of Dixie. Fick 150 bpm-puls framför SoA förut. Varför träna när man kan kolla på teve känner jag?

Min syster säger att jag har mojo

Eh okej. Lunchdejten gick väl förhållandevis bra. Om man räknar bli upphånglad i soffan som bra. Fick slänga ut honom för att han var för mycket. För på. För OMG DU ÄR SÅ HIMLA SNYGG OCH HET OCH MMM. Ba okej, nu tar vi det lilla lugna här va, dags att gå osv. Obs. Han var rolig och ej scary. Väljer ofarliga snubbar.

Man kan ju tycka att jag borde vänja mig, men nej. Hjärtklappningen just nu? Kanske 130 slag/minut. Det kan inte vara sunt, detta.

Ps. Vill tända ljus för min lägenhet är så himla mörk men vill ej tända ljus eftersom det lite blir hejhej jag har tänt ljus och är så himla romantisk. Plus: lunchdejt? Hur fan gör man? Hur tänkte jag här? Är ej nöjd med planering. Ds

Samlas i små grupper och diskutera följande

1) mängden bebisbilder i sociala medier

2) vädret

3) om jag ska färga håret eller inte.

Jag rättar era svar efter lunch.

Veckans bok/julklappstips till den som läser mycket

Nu kanske jag inte läste så där fasligt mycket när jag var i London eftersom JAG VAR I LONDON WEEE! men jag läste iallafall en bok. Eller okej, jag läste två, men den ena är så jävla dålig så jag hatade den från sidan ett men läste av nån jävla anledning iallafall ut den. Läs INTE The Woman who went to bed for a year av Sue Townsend. INTE! Okej, slut på hat.

Om ni gillar Stephen Cbosky, Mark Haddon och Ned Vizzini (det vill säga om ni gillar att läsa om autistiska personer) så kommer ni gilla The Woman Who Dived Into the Heart of the World av Sabina Berman. Den är lite som en blandning mellan en bok av Murakami (på grund av renheten i språket) och de tidigare nämnda autistböckerna.

Det slog mig när jag satt där ovan molnen att jag verkligen gillar böcker som den här för att här får storyn vara ren. Det är inte en massa miljöbeskrivningar. Det är inte en massa analyserande tankar. Det är lite tell it like it is/no fancy for you missus-kind of språk. För att inte tala om att det stundtals är totalt briljanta slutsatser som dras av Me. Jag fnissade högt flera flera gånger och önskade nästan att jag skulle vara en sån där som strycker under och markerar i marginalen på mina böcker, men jag får nöja mig med att försöka använda minnet istället.

Betyg: 4/5.

Ask, and ye shall receive

Åh, jag sitter och väntar på att tomatsåsen ska bli klar nån himla gång och epilerar benen för att slippa SMÄRTAN som kommer när man liksom väntar och har tråkigt. Ska vi köra en frågestund? JA! Kul! Eller?

Tisdag? Onsdag? Fan vet.

Jag jobbade sent idag. Sen gick jag till Ica och köpte det som såg gott ut och sen köpte jag tulpaner till mig själv och gick hem. Jag har dammsugit och städat badrum och kök och dammsugit soffan och ptja, sånt man gör ni vet. Sen lagade jag alltipanna till mig själv och nu står det en körsbärstomatsås och puttrar på spisen och jag har tänt ljus och ja, idag är inte så himla jobbig faktiskt. Imorn ska jag ha lunchdejt. Jag är sjukt sjukt nervös den här gången av nån konstig anledning. Han är ju bara en snubbe som alla andra liksom och helt ärligt så verkar den här tomatsåsen bli gudagod så han borde ju börja älska mig på studs kan man tycka. Ja, jag har lunchdejter hemma. Frågor på det?

Lisa, vad fan skulle jag göra utan henne? Pratade med henne förut och ba jag går sönder här ensam, vi måste fixa mig. Så hon kom, med mat, och vi drack vin och pratade och skrattade och pratade och herregud den där människan som finns i mitt liv! Hon har valt mig och jag har valt henne och jag är så jävla tacksam för det. Nu är jag litelitelite vinfull och ska gå och lägga mig. Har lunchdejt på onsdag och är rätt nervös pga tror att det är en sån snubbe som jag gillar plus att han är så snygg så jag typ måste lägga ner telefonen när jag kollar på korten. Iallafall. Nu ska jag sova.

Det är tanken som räknas?

Köpte jacka i London. Tänkte: den gör mig snygg! Köpte skor i London. Tänkte: dom gör mig snygg. Kom hem vaknade gick upp. Klädde på mig en säck och ett par skidpjäxor. Tänkte: VARM! VAD SOM HELST SOM GÖR MIG VARM!

Tomheten efter en helg som den här? Förlamande. Att gå och lägga sig ensam i en kall säng. Att ingen väntar på att höra hur jag har haft det. Att ingen skulle sakna mig förrän jag inte kom till jobbet om taxin krockade nu. Att det är ett kallt jävla dimlock över stockholm som gör allting förödande vackert ihop med snön och ingen som lyssnar när jag berättar när jag kommer hem. Det är kallt och ensamt och söndag. Usch.

London, I adore thee

Nu sitter jag på Heathrow express efter kanske världens mysigaste helg med min syster. Vi har absolut inte "gjort" London. Vi har passerat Oxford circus ett par gånger, men mest för att man liksom gör det när man bor ett stenkast från Oxford street. Igår var det så mycket folk att jag trots att jag stod still trodde att jag rörde mig bara för att massan rörde sig. Det var obehagligt. Men sånt gillar ju inte jag och min syster så vi har gått på smågator och hängt i Covent garden och China town och runt Regent's park, typ. Det blev ingen musikal för vi orkade inte stressa. Det blev pubmat och i säng klockan elva istället. Jag har köpt en jacka och två par skor och två skjortor och en bh och tre par trosor och en halsduk och en tisha. Jag har skrattat så tårarna rann maskararänder på kinderna. I veckan ska jag på två dejter och jag har asmycket att göra på jobbet men det tänker jag ignorera i några timmar till.

Igår åt vi middag på Sergio's, en av tusen italienska restauranger, men en som verkligen hade gått all in med julpyntandet. Det blinkade och glittrade och hade sig ungefär överallt och jag kände att ett ställe som har lagt ner så mycket löve på julen måste laga jävligt god mat. Min syster var eh en smula skeptisk. Men maten var asgod och personalen helt fantastisk och dom gillade oss och bjöd på dubbla limoncellos och när vi gick kom en av dom springande och ba GROUP HUG! GROUP HUG! och kysste oss dubbelt på kinderna.

Jag älskar sånt. Jag älskar bling och överdriven affection och att bli kallad Bellisima!

Lilla lyckan

Nu är jag framme! Jag ligger i världens största säng och väntar på min syster och petar mig i naveln och funderar på om jag ska gå härifrån och liksom se nåt innan hon dyker upp eller om jag bara ska ligga i sängen och läsa bok. Älskar ligga i sängen och läsa bok. Älskar semestrar utan stress! Och min syster. Som snart är här. Iiiih!

Jag tog det så himla lugnt imorse och ba jag har all tid i väääärlden. Sen kom jag till flygplatsen en timma innan planet OCH DÅ LÅG CHECK-IN-SYSTEMET NERE. Paniken! Det löste sig dock så nu sitter jag och väntar på planet. London, baby!

No pain no gain

När jag fyllde år fick jag en epilator. Alltså, jag önskade mig en epilator, och jag fick en och idag tänkte jag att ptja, idag är väl en lika bra dag som någon annan att sätta igång. Men AJ?! Eller det gjorde ju inte dödenont direkt, men nu efteråt är jag liksom helt adrenalinhög. Är det meningen att man ska bli det efteråt eller? Typ snurrig och hjärtklappning och grejer.

The wheels on the bus go round and round

Men nu går det fan troll här. Jag har ju en snubbe som jag tycker himla himla mycket om och som jag åker till för att bli omhändertagen och klappad på och legad med. Jag har känt honom längre än många av mina närmsta vänner och well, det är klart att jag har tänkt på hur det skulle vara om vi var ihop eftersom vi uppenbarligen har så himla bra när vi ses. Sen gick det ett år två år tre och jag kände lite att näe, jag kan inte hänga upp mig på honom. Han är inte bra för mig på det sättet. Han är bra som kk/tröst/backup. Han vill ingenting. Så efter MYCKET ältande så släppte jag ihop-tänkandet med honom för ett par månader sen. Gissa vem som den senaste veckan har hört av sig ungefär varje dag? Vi pratade lite löst om att jag ska åka dit och hälsa på innan jul. Sen, eller nu, nyss så ba "jag vill komma över och hänga med din farsa".

Vänta lite här nu va!

"Jag vill följa med hem till dina föräldrar snart. Får jag det?"

Dom har ju såklart träffats förut och min pappa och den här snubben ÄLSKAR varandra (eftersom dom är typ likadana) men alltså vad fan är det som pågår? Så bra i sängen är jag inte så han gör det bara för att få ligga lite.

Ska iallafall dricka öl och kolla på SoA och grina

Okej, han kanske inte är en total douche ändå. Han föreslog ses i helgen, men jag har ju LONDON, BABY! så vi ska ses nästa vecka istället. Kan möjligtvis ha överreagerat lite här, men som jag älskar o-spelet. Så jävla värt att ba jag vill träffa dig igen hejdå och sen behöva ha ångest i cirka så många sekunder det tar att svara på ett sms och sen ba ingen ångest, ingen magklump, bara lättnad att det är liksom klart och bestämt.

Jag ska öldricka bort det och sen kolla på SoA och grina

Jag gjorde det man inte "får" göra. Jag skickade iväg ett Hej! Hur är läget! och det känns så jävla skönt. Om han svarar så gör han det, om han inte svarar så kan jag skriva bort honom för gott och låta mitt huvud gå till att tänka på andra grejer. Till exempel på att jag faktiskt är värd mer än att bara liggas med. Ligga is good and all, men om jag kunde sluta träffa killar som bara vill ligga så kanske jag skulle kunna sluta tänka på att jag är liggvänlig, men inte marriage material.

Edit: ska ej grina över duden, ska grina över livet. Så hooked är jag inte.

Det gör ändå lite ont att han inte har hört av sig

Men vad fan, jag åker ju till Lo-lo-lo-london på fredag och jag vet inte vart mitt pass befinner sig (ovanligt) eller vad jag ska packa och inte har jag tvättat eller skrivit ut biljetter eller checkat in eller vad det nu är man måste göra innan man åker. Men what. Ever. Så länge kortet är med, som min pappa brukar säga (har såklart en "resedokument"-mapp i mailen så det liksom löser sig förmodligen rätt enkelt alltihop). Dagen blev slightly bättre med tiden. Framförallt när Omomigen bjöd in till tuttshow och chili och jag på asgarv tills tårarna sprutade och mina magmuskler gjorde så ont så jag satt och kved jag ohohorkar inthe meheheer. Tyyyyyst! Mina vänner alltså, vad fan vore jag utan dom?

Jag vaknar och känner mest bara att jag vill stanna hemma och grina. Det var skitlängesen jag grät och det liksom byggs på i kroppen på nåt sätt. Jag mår illa och känner mest att livet är rätt jävla jobbigt egentligen. Jag orkar fan inte med att existera idag.

(Eh obs att dejten igår gick fint. Det var trevligt osv. Han är ej ansvarig för dagens känslor. Sånivet. No hating.)

Okäj. Börjar bli nervös nu. Ni vet, kaninpuls, skakiga händer, sånt. Hejdå.

Jag. Är. Så. Himla. Irriterad.

Den här dagen har inte alls varit bra för mig.

Rond tre

Okej, så jag ska käka middag ikväll med han den där med riktig potential. Han som verkar sjukt vettig och driven och rolig och snäll och VUXEN. Som jag är ganska övertygad aldrig kommer göra nåt taskigt eller keep me hanging. Som jag så himla himla himla gärna vill gilla för jag tror att han skulle vara bra för mig. Bara där. Han är en sån kille som gör att jag kan få fokusera på om JAG gillar HONOM, inte tvärtom. En sån som gör att jag känner mig säker, inte osäker, på mig själv. Bara där borde ju ronden vara vunnen kan man kanske tycka?

Och förut sa Lisa till mig på skarpen om killen från i fredags. Han vill ju inte ha något förhållande, Linn. Det kan vara självmord för självförtroendet att ge sig in i det där. Och hon har rätt. Jag har också tänkt på det. Så nu går vi vidare. Nu får han förpassas in bland andra mysiga nätter, som vilken annan mysig natt som helst, och så kör vi på he's just not that into you-regeln och tar smällen och går vidare.

Jag är ju värd mer. Jag vet ju det. Jag är värd stjärnor och fjärilar och lugn, damn it. Inte bara att vara den där tjejen som man ligger med och går ifrån.

Och så tänker jag gud, det är lugnt! och går och lägger mig och hahahahahaha. Det är så inte lugnt. Han gillar mig inte han gillar mig inte han gillar mig inte. För-i-helvete huvudet! Jag vet ju inte ens om JAG gillar HONOM! Det är väl viktigare ändå? Låt mig sooooooova!

Att vara i the flow

Jag är lite lugnare idag. Hormonerna kanske har lämnat systemet eller också är det bara att det inte var två timmar sen jag var klistrad till en annan kropp, vem vet? Det här med att förhålla sig till dejtandet lär jag nog inte komma så jävla mycket längre med. Jag tänker att jag ska göra det jag tror att jag mår bra av och försöka släppa in killar. Om jag blir lite omskakad av det så be it. Men jag försöker att känna efter och göra rätt, för mig. Jag hade egentligen en annan dejt igår, men alltså det hade ju aldrig funkat. Jag hade suttit där och stirrat och varit helt wack och inte alls med och det hade inte varit alls speciellt snällt. Så jag styrde av den för det är en skitfin kille som jag verkligen tror att jag kommer ha kul med och jag vill träffa honom när jag kan vara fokuserad på det och inte på att jag är skakig i kroppen och sitter och kör repliker från en annan dejt i huvudet för att analysera.

Och ja eller nej. Jag vet inte om jag är slampig som håller på så här. Jag vet inte om jag gör rätt som dejtar en masse. Jag vet inte vad som är rätt för jag tycker att hela grejen är så jävla konstig, men nu har jag börjat och jag har träffat fler dudes (typ) än vad jag sammanlagt har gjort de senaste åren och det är nånstans ändå rätt kul. Eller det händer iallafall nånting. Det står inte bara still och trampar.

Verkligheten verkligheten verkligheten

Det jag kanske har svårast att förlika mig med egentligen är väl att vi kanske inte kommer att ses igen. Att han kanske inte känner för att ses igen. Hur det kan gå från att vara näranäranära till att vara okej vi hörs hejdå och kanske ingenting mer har jag så himla svårt att ta in. Det är fan skitjobbigt med killar som är mysiga för jag och min kropp och mina hormoner kan inte alls hålla isär närheten och det mjuka fina och verkligheten. Knulla fattar jag. Det är en sak och det kan definitivt vara helt känslofritt och mest bara ett euforiskt afterglow, men det här med att ligga nära och pussas och känna hud under händerna och äta frukost ihop och skratta och liksom finhångla, inte sexhångla? Jag kan nog inte egentligen hantera det. 

Jag kan inte analysera det. Där ligger problemet. Jag kan inte analysera det för det är inte logiskt och det följer inget mönster och det går inte att kontrollera eller parera eller styra. Det är känslor och jag som i vanliga fall litar blint på magkänslan kan inte det för magen och huvet och kroppen säger helt olika saker. 

Baksidan av singellivet

Det här med fysisk närhet, vad det gör med psyket alltså. En andedräkt i nacken. En arm över ryggen. En bra kyss som känns nere i magen.

Det står middagsrester för två i köket. Tills för fem timmar sen ungefär stod ett par skor i min hall som inte var mina. På vardagsrumsgolvet låg det lite böcker eftersom nån visst hånglade lite mot bokhyllan igår. Mina lakan har en hint av någon annans parfym.

Det är så himla konstigt hur nån man inte känner egentligen kan gå från främling till så nära man bara kan komma, sort of, på några timmar. Ena stunden sitter man i varsin ända av soffan och den andra sover man med armar och ben intrasslade med ett lugn som fan inte går att finna själv inombords. 21 timmar senare är lägenheten lika tom som innan och jag sitter i soffan med korslagda ben och är lite...tom.  Den där närheten är berusande och jag känner mig lite rånad nu när den är borta.

Det är klart att det är värt det. Såklart är det värt det. Men det är definitivt mer känslomässig berg-och-dalbana än att vara själv.

Fkn fail

Gick och handlade på lunchen för att 1) köpa lunch 2) slippa sen. Ringde pappa på vägen. Pratade med pappa genom hela handlingen ända hem. Hade ej köpt lunch. Eller frukost tills imorgon. Fick äta äckliga pastarester som jag har varit dum nog att frysa in nån gång och jag måste ändå kompletteringshandla efter jobbet. Men pappa var rolig.