söndag, december 27

Årslistan

God jul och god fortsättning och happy holidays och allt det där! Det är väl dags att avsluta även det här året med en liten lista, no?


Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Nej, det tror jag inte. Eller jag har väl aldrig varit i karantän på det här sättet tidigare i och för sig.

Höll du något av dina nyårslöften?
Här är förra årets. Dom jag klarade är i fetstil.
Gå på en långpromenad i veckan (förutom det jag ändå gör)
Yin-yoga 30 min varje vecka.
Träna mitt naprapatprogram minst varannan vecka (otrolig förbättring från de noll gånger jag har gjort det hittills)
Läsa 25 böcker. (Kom faktiskt upp i hela 89 böcker 2020!)
Bara bjuda på vegetarisk mat när vi har folk hemma. (Vi hade väl inte supermycket folk hemma, men när vi hade det så blev det vegetariskt.)

Kommer du ha några nya för nästa år?
Nej, jag orkar inte med några nyårslöften. Jag vill fortsätta vara i naturen. Jag vill fortsätta läsa. Det får räcka så.

Blev någon av dina kompisar föräldrar i år?
Japp!

Dog någon som stod dig nära?
Nej. Låt det fortsätta vara så.

Vilka länder besökte du?
Jag var och hälsade på min syrra i England i slutet av januari. Precis innan pandemin alltså.

Är det något du saknar 2020 som du vill ha 2021?
Allt. Mina kompisar. Att sitta på en restaurang. Kramas. KRAMAS! Träffa nya människor. Få röra mig fritt utan panikkänslor/dåligt samvete.

Vilket datum från 2020 kommer du alltid att minnas och varför?
Jag är ju inte så bra på datum men jag kommer alltid minnas dagen när vi körde ner till Lidköping för att kolla på huset och för min intervju och jag fick jobbet och gick ut till Andreas i bilen och sa jag fick jobbet så vi kan väl köpa huset?

Vilken var din största framgång 2020?
Att vi följde magkänslan och flyttade från Stockholm. Att jag fick ett så roligt jobb och att det (hittills) har gått 

Vad är du mest nöjd med?
Att jag faktiskt är rätt bra på mitt jobb.

Största misstaget?
Mäklarvalet när vi sålde i Stockholm. Sälj aldrig med Per Knaust på Notar, tips.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Förutom några slängar förskolebaciller så nej. Vill helst att det förblir så.

Bästa köpet?
Vårt hus. Jag älskar det mer och mer för varje dag.

Vad spenderade du mest pengar på?
Vårt hus. Flytten, om vi ska ta något som inte är bestående. 

Gjorde något dig riktigt glad?
Att flytta till Lidköping. Att jag fick nytt jobb. Vårt hus. Min familj!

Vilka sånger/band kommer du komma ihåg från 2020?
Inte en enda. Alltså jag lyssnar nästan aldrig på musik. Jag är en sån som gillar när det är tyst.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare i allmänhet med små coronadippar skulle jag säga.

Vad önskar du att du hade gjort mer?
Pausat.

Mindre?
Suttit med telefonen. Ja, i år igen.

Hur tillbringade du julen?
I vårt hus med pappa och min moster. Det var lugn och skönt och mysigt.

Favoritprogram på teve?
Jag kollar inte på teve. 

Bästa boken?
Jag har nästan uteslutande läst lättsmälta grejer och vi vet ju alla att det sällan är världsomvälvande böcker i den kategorin. Men läste alla Mhairi McFarlanes böcker nu under ledigheten och jag grät när jag läste alla utom en så jag får väl säga hennes böcker i allmänhet då.

2020 var på ett sätt det lugnaste året någonsin, och samtidigt verkligen inte. Vi flyttade 36 mil. Jag började på nytt jobb. Barnen började på ny förskola och i varsin grupp för första gången. Vi köpte ett hus. Det var fullt av förändring så på ett sätt har det nästan varit lite skönt att det inte har gått att göra nåt annat än att ta det lugnt. Nu längtar jag efter mina kompisar och efter att kunna bjuda hem ungarnas förskolekompisar och ha riktiga barnkalas och efter att gå på dejt med Andreas.

Jag håller alla tummar jag kan för en snabb vaccinationsprocess för nu är jag redo att vara i en vanlig värld igen.

onsdag, december 16

 Min del av mötet blev uppskjutet. Vi ska ta det imorgon. När jag har lovat Andreas att vabba... ... ... Det kommer gå bra (skjut mig). Han har julavslutning på jobbet imorgon eftermiddag och jag har LOVAT att ta barnen torsdag fredag för han har tagit typ mån-ons (med några avbrott på nån timma här och där). Det är exakt prick såna här gånger som jag önskar att 1) corona drar åt helvete 2) min pappa bodde här istället för i Karlstad. Jag behöver en timma imorgon, that's all. Men det kommer garanterat bli möte klockan 15, mitt i Andreas julavslutning och mitt i vad som är våra barns absoluta HELL HOUR dvs inte direkt läge att hålla en presentation (och samtidigt inte låtsas om att jag vabbar eftersom jag inte vabbar på riktigt eftersom barnen är friska). Ja nä men lycka till till mig ändå.

ps. min chefs chef hann iallafall ge mig beröm. Två gånger. Jag är mkt glad därför. ds


Det är sol!

 Jag sitter i vårt arbetsrum på ovanvåningen och ser i webkameran att väggen bakom mig är helt fylld av solkatter. Vänder blicken åt vänster, ut genom fönstret, och ser blå blå blå himmel. Dom förra ägarna sa att man ser vattnet på vintern (löv ivägen på sommaren) men I dunno man. Tycker ändå inte att jag ser nåt vatten men det ÄR där iallafall. Andreas har gått ut med barnen så det är helt stilla i huset. Nej, nu hör jag dom utanför. En rosa och en gul dunjacka kommer springandes på gatan, ett tiotal meter framför Andreas. Det är min tur att "vabba" om nån timma. Andreas har möte och sen tar jag över för stafettmöten från klockan ett och framåt. Det är strategimöte klockan två och mitt projekt är största ämnet. Jag är lite nervös, för man vet aldrig vad som kan hända i dom mötena, men också glad för det vi har levererat inför mötet är sjukt bra. Jag har till och med lyckats få till en kvalitetsgranskning av vår primära lösning free of charge och imorse när jag hade möte med min chef så kläckte jag en idé som han blev så nöjd över så han genast ringde sin chef som godkände det på fläcken. Jag må lida av imposter syndrome då och då, men jag börjar också inse att jag kan vara rätt bra på det jag gör också. Får väl be att återkomma efter strategimötet med en känsloavstämning då...

tisdag, december 15

Är DEN mamman nu

Ellen har ju som sagt varit sjuk. Hon är frisk nu men ja, en liten förkylning var det ju. Nils hostar pyttepyttelite, men det gör han ibland av uttråkning (??!) så vi gissar att han är frisk. Jag ringde precis till förskolan och sa att barnen tar jullov några dagar tidigare än planerat även om dom enligt alla regler hade kunnat gå till förskolan. Jag vet inte, vi kanske är skittöntiga men jag kände bara att vi är tre dagar bort från en nästan helt riskfri jul och nu ska man ju ALDRIG SÄGA SÅ HÄR men det är ju ändå svårt att bli smittad om man inte träffar nån annan. Vi får pussla lite onsdag-fredag och det kanske hade varit bättre för barnen att vara på förskolan än hemma med trökiga föräldrar, men det kändes rätt i hjärtat att göra så här.  

måndag, december 14

julklappslekar?

 Sitter och väntar på vad som troligtvis är ett rätt obehagligt möte med en sur man från Bulgarien som känner sig förd bakom ljuset. Det är han kanske lite grann, men hans företag hade första tjing och mest bakgrundsinformation och har missat helt i nästan alla möten hittills. Därför kanske vi inte bad dom ta fram ytterligare ett förslag, so sue me. Nåväl, satt iallafall och tänkte på en av mina topp två irritationsgrejer med jul: julklappslekar. Jag förstår 100% att alla inte har pengar att köpa dyra klappar för och att många ser julen som en enda stor konsumtionshets för bättre bemedlade (vilket är rätt mkt sant). Det jag dock inte förstår är hur det här med julklappslekar har blivit så himla stort? Jag pratar om typen där alla köper en julklapp för under 100 kronor och så lägger man alla i en hög och lottar eller har nån form av sno julklappen-lek (fattar den ännu mindre tbh). Hur kan det bli nåt annat än skräp som ingen nånsin använder av den typen av lek? Det är en utmaning att hitta en present i allmänhet för under hundralappen, men en "allmän" grej som alla faktiskt skulle gilla? Nä. Jag lägger absolut alldeles för mycket pengar på julklappar ('cause I can), men det som är roligast är inte att hitta det dyraste, utan att hitta något som jag tror att mottagaren skulle bli glad för. Jag och min syrra har rätt länge haft önskelistor som vi har skickat fram och tillbaka och nu börjar det kännas rätt mycket som ett rent pengabyte så vi har slutat med det vid födelsedagar iallafall (alltid nåt). Det är ju inte heller så himla mysigt. Men trots omyset så är ju gåvan iallafall önskad. Mottagaren kommer bli glad och saken kommer inte bara stå i ett hörn och samla damm och/eller säljas i en traderarensning. Och konsumtionsmässigt så behöver ju faktiskt inte en pryl för en hundralapp vara ett dugg bättre än en dyrare sådan i och med att det ändå ges nåt. 

Ska hon bara gnälla tänker ni nu? Ja, det ska jag absolut. Och också tipsa att om man vill göra nåt lite mindre konsumtionshetsigt så kan man väl istället köra secret santa (alla köper en present, men till en speciell person) och/eller komma överens om att årets klappar ska vara second hand eller egenproducerat. Nu börjar mötet hej!

Att man aldrig lär sig?

 Skrev ju att det var en vecka kvar "om ingen blev sjuk" sist. Klart nån blev sjuk. Jag var i och för sig sjuk förra veckan i rätt jobbig astma och fan vet vad som låg grund till det (ja, givetvis var jag isolerad. Andreas skötte hämta/lämna, vi får all mat hemlevererad blabla) men i torsdags blev Ellen lite snorig och sen jättehes. Hon är fortfarande lite hes, men i övrigt är det full fart och verkar inte ha drabbat henne nämnvärt. Andreas vaknade med ont i halsen imorse så vi får väl se hur det går för Nils. Barnen är iallafall hemma måndag-tisdag due to 48 timmars-regeln på förskolan, men jag är rätt sugen på att försöka pussla ihop onsdag-fredag också så kanske vi slipper dra på oss nåt mer innan jul. Vi har rätt mycket på jobbet både jag och Andy och har ju vabbat "en del" så ingen är ju egentligen supersugen och barnen har ju det jättebra på förskolan, men tre dagar känns ändå nästan värt det så här i superspridartider.

Det är typ fortfarande mörkt här och klockan är 08:53. Jag tycker mig skymta lite blåa stråk bakom molnen och isåfall är det fan jag som tar en lunchpromenad om några timmar.

torsdag, december 10

Tjejen från landet

Det är torsdag. Äntligen. Dagarna har kommit ikapp min inre klocka som har trott sen i måndags att det har varit torsdag. Känslan när det går upp för en att det är måndag och inte torsdag? Besvikelse. Jag tror att det är kopplat till min oerhörda längtan efter jullov och att vara hemma och skrota med barnen (jag kommer ångra dom orden, ja). Nu är det bara sju arbetsdagar kvar inklusive den här (OM ALLA FÅR VARA FRISKA NO JINX!) och jag har alldeles lagom att göra på jobbet så jag vet inte varför jag längtar så mycket men jaja, nu är det så. Vår HR-chef ringde för övrigt precis. Vi har generellt väldigt lite med varandra att göra så min instinktiva känsla var Nu får jag sparken! och så inledde hon med att säga att en av ägarna hade bett henne ringa (dom är väldigt hands-on) och fast jag VET att jag gör ett bra jobb och att den personen verkar vara nöjd så kommer rädslan för avsked som ett brev på posten. Jag fick såklart inte sparken. Hon ville ha ett rekryteringssystem, avd saker som inte är samma. Häromdagen ringde inköpschefen och ville ha en leverantörsportal. Rekryteringsgrejen har med vår digitala värld att göra, vilket faller inom mitt ansvarsområde-ish, men någon leverantörsportal har jag då rakt ingen koll på. Det tyckte min kollega inte spelade nån som helst roll för jag tror att du är precis rätt person att prata med

Det är det här som är kul med att jobba i den här typen av företag. Nu råkar ju min arbetsgivare omsätta i runda slängar tre miljarder eller så och skulle kunna ha en betydligt mer hierarkisk inställning till...allt, men det är i grund och botten ett familjeföretag. Skapat för två generationer sen, fortsatt med familjen som enande kraft. Jag känner mig så inkluderad och uppskattad och fast det som i alla projekt går ett steg fram och två tillbaka stundtals så är det roligt. Det är mycket nytt och jag känner att jag växer både i min roll och som person, men det levererar också insikter i hur långt jag faktiskt har kommit. Jag KAN saker nu. Vi satt och pratade lite häromkvällen och jag insåg att jag inte längre tillhör juniorerna. Jag är en sån som har erfarenhet att hämta av, att dela med mig av. Jag har blivit en riktig vuxen.

Tänk att det här jobbet fanns HÄR? Eller på ett sätt såklart att det fanns här. Pga covid har vi ju inte alls kommit in i livet här rent socialt än, men det är nånting djupt nere i kärnan av min identitet som passar så så så bra in här. Lugnet. Det tar den tid det tar. Det sociala, att alla liksom pratar med varandra. Det kanske inte alltid är helt PK (room for improvement) men det är alltid alltid hjärtligt och trevligt och varmt och personligt. Jag gillar det. Jag älskar det nog till och med.

måndag, december 7

Längtar till lov

Jag vet inte om det är för att det närmar sig i tiden eller om det är min vanliga julpsykos som har slagit in, men jag längtar så himla mycket till jullovet. Jag ska vara ledig från fredagen innan jul till och med trettondags"helgen", 19 dagar totalt. Samma för Andreas och barnen (obviously). Med tanke på mitt förra inlägg som hade viss hint av panik så kan man ju tänka att jag inte alls borde längta efter att vara med min familj, men känslor är flyktiga osv. Sen är det ju viss skillnad på att vara hemma med barnen med två lediga föräldrar och att vara det med två föräldrar som försöker parera jobb samtidigt. Det blev för övrigt 3,5 vabbdag i november, så uppenbarligen jobbade jag rätt mycket trots vabb med tanke på att barnen var på förskolan totalt 8 dagar. Jag längtar iallafall efter att kunna gå upp på morgonen och...inte göra nåt speciellt. På vardagarna går vi upp senast kvart över sex och sen är det ju fullt ös tills läggdags. På helgerna behöver vi göra allt det där vi inte hinner/kan göra på vardagarna och igår gick jag upp 8.10 och sen hade jag första tiden bara för MIG när Andreas lade barnen vid halv nio. All annan tid på dagen gick åt till att fixa olika grejer. Absolut att det var mysigt och så, vi var bland annat och högg (sågade) vår egen julgran hos en bonde strax utanför Lidköping. Vi åkte till en gård och sen traskade vi, och bonden, över vägen och in i hans lilla granskog och gick där och botaniserade ett tag tills vi hittade ett perfekt exemplar. Sen köpte vi lite honung och ägg från hönan Greta och så drog vi hem igen. Idylliskt, som ni hör. Men sen var det ju full fart med att dekorera och fixa ljus och köpa mer pynt och laga mat och städa och blablablabla sånt som är livet. Så nu längtar jag efter ledigt.