fredag, mars 20

Covid-19 - för oss som kan

För att lätta upp stämningen så här på fredag eftermiddag vill jag härmed även slå ett slag för att konsumera, om du kan. För en gångs skull tror jag att världen faktiskt skulle må bättre om vi konsumerade. Vi kan gå in på coronavirusets positiva påverkan på klimatet och vilket himla skutt i rätt riktning hela den frågan får i och med det här en annan dag men för nu måste vi också försöka ta solidariskt ansvar för att hålla igång det som går. Vi kanske inte ska ta en shoppingtur med vinlunch allihop, men att inte bli helt spargrishoarder är ju smart ifall vi vill ha kvar våra favoritbutiker och bagerier framöver. Eller restauranger för den delen. Så köp hämtmat och beställ den där tröjan på nätet. Sväng förbi bageriet och gå för guds skull in på nån nätbokhandel och köp en drös böcker så får du både nåt att förkovra dig i och stöttar kulturen och alla dom som kämpar på för att ha råd med att skriva för oss andra. Det är oroligt och mångas sparpengar har tappats ur, men utan handel kommer det gå så mycket långsammare att få tillbaka dom. You've gotta spend money to make money så att säga. Nu checkar den här marknadsekonomen ut för den här veckan. Jag ska kolla på Shrek och Happy feet med mina barn, köpa hämtmat och beställa väggfärg och facetimea med min syster och min pappa och ta minst en promenad i skogen varje dag. Trevlig helg!

Covid-19 - bara gör som du är fucking tillsagd, Berit.

Jag har pendlat mellan ångest och panik och relativt lugn senaste tiden. Och kanske mest av allt gått från att tycka att Anders Tegnell är en fjant till att vara så jävla glad över att Sverige kan få ha en Anders Tegnell. Och över att vår regering inte fattar populistiska beslut utan faktiskt verkar hantera det här så faktabaserat det nu går när inget riktigt går att förutspå. Det jag däremot har otroligt (och aggressivt) svårt att förstå är alla som åker på semester nu. Är det så jävla svårt att låta bli? Min instafeed är full av bilder från svenska fjällen. Som om hela grejen med att spridningen i Europa blev det den blev pga alpresenärer är helt bortglömt. Som om just DERAS familj ju inte är nån fara. Det räcker med en smittad för att trettio dagar senare ha nästan 250, om vi inte hjälps åt att begränsa smittytorna. Jag fattar att det är pissigt för främst turist- och nöjesnäringarna och att samhället inte kan eller bör stanna helt och jag är verkligen 100% emot nedstängningar och total karantän, men nöjesresor just nu? Really?! Känner också att jag vill tillägga att alla väl måste fatta att det här inte handlar om att stoppa lite gamla människor från en för tidig död? Det handlar om att försöka förhindra en eventuell samhällskollaps, må hända genom att utlösa lite tidiga småkollapser. Om alla blir sjuka samtidigt, okontrollerat så faller sjukvården. Barnomsorgen. Samhällsfunktioner som sophämtning. Varuleveranser. Tutti. Det behöver inte ens betyda att alla blir sjuka. Det räcker med att fel personer blir sjuka för snabbt. Vi måste väl ändå ha tillräcklig tilltro till de ledande i Sverige att förstå att de såklart inte skulle utlösa den här typen av åtgärder som skapar arbetslöshet för upp mot hundratusentals människor för att skydda några extra från att dö i influensan?

Är det så svårt att lägga vårt vardagsliv åt sidan och försöka vara hemma så mycket som möjligt och begränsa våra sociala kontakter?

Framförallt eftersom de "rekommendationer" som finns faktiskt verkar funka. Och i ett läge där Sverige har alla fördelar som går i allt det här, generellt sett:

1) Vi har yta och frisk luft och relativt stora bostadsytor per person.
2) Vi kan röra oss utanför huset utan att faktiskt träffa speciellt många människor.
3) Vi har i princip gratis sjukvård och otroligt subventionerad tillgång till mediciner, vilket innebär att många med underliggande sjukdomar är välmedicinerade till att börja med.
4) Vi har lägst antal rökare i hela världen och därmed en lägre andel lungsjuka.
5) Vi har ett väldigt individbaserat samhälle med mycket färre sociala kontaktytor än t ex Italien eller Spanien.
6) Svenskar är relativt lydiga och framförallt solidariska.
7) Vi är rika. Staten är rik. Vi har finansiella medel att klara det här SÅ mycket bättre än många andra.

Summa summarum har vi möjligheter många andra saknar och då blir jag fan förbannad när folk SKITER I att dra sitt lilla strå till stacken. Jag vill mycket hellre se tillbaka på det här som någon månad eller ett par månader när vi fick leva rätt isolerat men hade möjligheten att bygga upp ett bra samhälle igen än tiden där folks självcentrerade behov pajade möjigheten vi en gång hade.

Jag läser om Lasse och Berit som "lurar systemet" och smiter ut bakvägen från sin karantän, hihi. I vårt områdes facebookgrupp annonseras det efter lekkamrater till barnen som är hemma pga snuva. Min instafeed sänder live från nattklubbar med svettiga dansgolv och hotellfrukostar. Min pappa går på restaurang och har bostadsrättsmöte och min morfar var på sin vanliga kör. Alltså. Alla kanske inte måste göra allt, för det blir ju total lockdown, men många kan göra rätt mycket. Framförallt vi som inte har akuta problem med jobb, sällskap hemma i form av familj eller partner och möjlighet att ta oss till stället utan kollektivtrafik.

Och läs nu inte det här som att jag inte förstår att folk lider. Att folk blir av med jobben. Att ekonomin är ett stort svart hål. Jag vet, och jag har djup ångest över det. Men alternativet är att vi hamnar på samma ställe, bara okontrollerat.

För min egen del är jag inne på dag nio av vabb/beordrat hemma-jobbande. Jag älskar mina barn MEN HELVETE VAD DOM ÄR JOBBIGA! Och varför måsta dom äta tusen gånger per dag? Också: världens största praise till förskolepersonal som gör det här varje dag. Går i skogen och identifierar fågelljud och samlar pinnar och löv och går tillbaka till förskolan och låter barnen bygga egna fåglar och bon i papier maché, pinnar och löv. (källa: vår förskolas senaste nyhetsbrev). Själv hör jag inget fågelkvitter alls över alla mamma. MAMMA. MAAAMMAAAA. ma ma. MAMMA OM DU ÄR EN ENHÖRNING OCH JAG ÄR ZOE OCH SÅ KAN VI FLYGA OCH HÄMTA NATTVINGE OCH DEN GRÖNA DIAMANTEN OCH mamma jag ojkaj inte gå meja, bäj mig. mamma titta en tjaktoj jag vill ha en tjaktoj näj kan vi söpa en tjaktoj MAMMA JAG MÅSTE KIIIIIISSSSAAAA!

onsdag, mars 11

Jag oroar mig. Vi borde alla oroa oss.

Jag jobbar hemma idag för jag började få lite ont i halsen igår och har haft lite rethosta på morgonen. Inget jag ens skulle ha tänkt på, tror jag, i vanliga fall. Jag hade definitivt inte gjort nåt annat än att gå till jobbet iallafall. Nu tänker jag att jag gör det myndigheterna säger, och det mitt jobb säger, dvs stanna hemma vid minsta lilla tecken på sjukdom. Det känns inte som att det är något alls, så här en halv dag in och det är garanterat inte corona oavsett, men en vanlig förkylning skulle potentiellt kunna bli livsfarligt om jag senare skulle ha oturen att drabbas av coronaviruset. Jag har astma. Nils har astma. Om vi är sjuka och vårt immunförsvar redan nedsatt och corona slår till så kan det bli seriöst farligt, även om den generella dödsrisken för någon i min ålder är 0,2% och nästintill obefintlig för nån som är två år.

Ni vet ju sen innan att jag har vissa hypokondriska drag och att oron för det här var hög redan när det egentligen var rätt safe. Men nu är det inte rätt safe längre och vi är utelämnade till varandras vett och sans och gudarna ska veta att min tilltro till mina fellow medmännskors vett och sans är beyond låg. Kanske för att jag på säkert tio ställen bara idag har läst om hur fjantigt det är att oroa sig, raljerande memes eller texter om att halva barnfamiljsbefolkningen skulle behöva vara hemma om lite snuva är nåt att gå på eller bara grejen att jobba hemma skulle innebära att folk rör sig mer i samhället. Den sista är ba helt THE FUCK?! för mig. Jobba hemma betyder väl (i det här läget iallafall) att man jobbar i sitt hem. Inte att fripass till att springa till lekland eller starta spontanrave i nåns källare?

Jag har faktiskt jättesvårt att förstå logiken bakom de direktiv som finns just nu. Det finns en möjlighet från statens sida att gå ut och beordra de som kan jobba hemma att göra just det och att be folk undvika andra människor så gott det går. Det går att säga att folk ska sluta kramas/skaka hand och om det går undvika publika transportmetoder. Inte för att det MÅSTE gälla alla, utan för att om vi som kan undviker det så kommer mängden människor som behöver gå till jobbet och åka tunnelbana/buss/spårvagn ha färre kontaktytor och mindre spridningsmöjligheter. Det enda bevisade hjälpmedlet mot coronaviruset just nu verkar ju vara karantän och förbud. Vi är absolut inte där i mängd människor än för den typen av gigantiska tvingande beslut, men små ändringar i mångas vardag i några veckor kan fördröja och minska mängden smittade människor (och rädda massvis), minska trycket på vården och ekonomin och livet kanske kan få fortsätta nästan som vanligt för dom allra flesta? Region Stockholm har släppt smittskyddsspårningen och fokuserar på att stärka vården och skyddet av den. Det är inte längre en skyddsbarriär mellan dig, mig och någon som bär på smittan.

Till alla er som inte håller med: se bortom dig själv. Några extra dagar hemma kan hjälpa massor av människor. Några förlorade kronor nu kanske betyder en massa sparade kronor i längden för dig själv också. Mot att du är med och indirekt räddar liv.

Nu smsade precis min man och frågade hur jag mår och jag svarade att jag nog egentligen är frisk, men att jag har lite ont i halsen, lite ont i huvudet och är lite tät men att det är svårt att veta vad som är sant och vad som är placebo/nocebo pga är rädd och har jättemycket ångest. Sen började jag gråta vid diskbänken med telefonen i handen. Jag är rädd på riktigt. Inte raljerande hypokondrirädd, på riktigt orolig och full av ångest. Jag antar att det jag känner för det här kanske är så Greta Thunberg och många med henne känner för klimatet och ironiskt nog är ju coronaviruset förmodligen den bästa, snabbaste och mest effektiva klimatåtgärd som har eller kommer göras under de närmsta 10 åren. Plus Trump kanske blir av med jobbet, vilket ju vore en oerhört bra grej om än på bekostnad av en massa tråk.

Aja, nu ska jag försöka göra nåt annat än att refresha nyhetssidor, vårt intranät och öva på att få ner andetagen till magen och axlarna från öronen. Men kan vi inte hjälpas åt peeps? Vi tar det säkra före det osäkra och vårt solidariska ansvar och kväver det här i sin linda.

tisdag, mars 10

Om barn och bråk och sånt.

Känslan när ens barn kommer hem med en blåtira från förskolan. Också känslan när det är ens andra barn som har orsakat den... Det var en halv-olycka och Nils hade tydligen inte ens blivit ledsen så personalen hade inte märkt nåt förrän märket började synas, men nu är det kanske tredje eller fjärde veckan i rad som Ellen har gjort nåt med Nils på förskolan. Det börjar ju som en lek, det är inte så att hon knuffas med flit eller för att göra honom illa, men sen verkar det som att det går överstyr på just förskolan. Dom har en lek som heter mine-mine där dom tar tag i en grej, eller varandra, och så har dom dragkamp medan dom skriker MINE! MINE! och så skrattar dom så dom håller på att trilla omkull. Det är inte min favoritlek, men eftersom dom har så kul så har vi inte stoppat den hemma. Samma sak med nån lek där en är lok och den andra tåg som håller om midjan på loket och liksom drar omkull hen. Den leken gör dom i sin sackosäck eller på vår mjuka lekmatta och samma där, vi har inte stoppat den för dom har bara roligt. Det är också en lek där dom turas om att vara lok/tåg så den verkar liksom jämlik på nåt sätt. Men nu verkar det som att lekarna har migrerat till förskolan och där stoppar dom (alltså våra barn) inte i tid eller så leker dom på en mindre anpassad plats, typ asfalten med leksaker på. Obs att jag inte blamear förskolan för dom kan inte hålla koll på exakt allt hela tiden och det börjar ju som sagt som en jätterolig lek. Igår hade Ellen iallafall lagt sig på Nils så han fick en leksaksbil vid ögat (blåtiran). Förra veckan hade hon också lagt sig på honom, fast då fick han ont i ryggen, och veckan innan det hade dom skickat ut Ellen på gården (med en grupp andra barn och personal) för att sära på dom för att Ellen hade varit fysiskt på på Nils på ett sätt han inte kunde stoppa.

Ellen ville nästan inte gå in genom dörren igår när dom kom hem från förskolan för hon skämdes så mycket och när vi pratade om det var hon ledsen. Vi var såklart inte arga, för vad är vitsen 8 timmar senare? Men vi pratade ju om vad som hade hänt och varför och hur vi kan se till att det inte händer igen. Så nu är det absolut förbjudet att brottas eller dra i varandra. Jag gick och lade mig svinsur igår för jag och Andreas pratade om det precis innan läggdags och han tycker att jag är en jävla fun-police som detaljkontrollerar barnens lek. Och jag känner att jaha, men det är inte en mänsklig rättighet att brottas och lek ska vara på lika villkor eller allra minst nåt som är roligt för alla deltagare och när en får smällar och blåtiror och blir rädd så är det inte lek längre, även om det må vara Nils som initierar till leken. Och vi är vuxna och kan sätta den gränsen åt honom/dom och det är vår himla skyldighet att göra det. Andreas mumlade nåt om att lära sig i leken och då ville jag faktiskt slå honom jävligt med nåt tungt i huvudet (ironiskt nog) och skrek-väste NILS ÄR KILLE! HAN BEHÖVER INTE LÄRA SIG ETT SKIT OM ATT BROTTAS ELLER KNUFFAS ELLER DRA I VARANDRA ELLER LEKA KRIG ELLER PISTOLER. HAN BEHÖVER KRAMAR OCH DOCKOR OCH ATT NÅN VISAR ATT NEJ BETYDER NEJ. Sen stormade jag in på toaletten och tjejduttade olika saker i ansiktet innan jag gick och lade mig.

Sen vaknade Ellen vid typ halv-tre och kom upp i vår säng och snurrade och vid halv fyra gick jag och lade mig på soffan, vansinnig på min nästan-fyraåring och hennes jävla stökande och bökande. Idag har jag tre rätt viktiga möten och jag är på jättedåligt humör. Hurra.

onsdag, mars 4

Saker jag tänker på

1) USA. USAs halvdiktatoriska demokrati samt valprocessen som är designad för vita, rika människor. USAs skämt till legala system, såväl i processen (säsong 3 av podden Serial ger ett bra tvärsnitt av såväl processer som bakomliggande strukturer (host rasism)) som i SKÄMTET till riksrättsprocess som handlade absolut noll procent om brott och skuld och 100% om egen politisk vinning. Så himla himla konstigt att det enda skyddet folket har mot maktmissbrukande presidenter inte är en rättsprocess alls, utan en kompisröstning där de röstandes personliga vinning överstiger folket de representerars.

2) Element/radiatorer. Blev så arg på Andreas igårkväll när vi vid den mycket lägliga tidpunkten 23.00-00.15 skulle bestämma/diskutera hur vi ska göra med värmen på vinden. Hans "något mindre" engagemang i frågan provocerade mig så jag ev-en-tu-ellt skrek MEN TROR DU ATT JAG TYCKER ATT DET ÄR ROLIGT ATT GOOGLA FUCKING ELEMENT?! Nu har jag smsat Byggare Bob för att kolla om vi kan skita i vattenburet för då får vi lite fler alternativ till placering än om dom ska hålla på och dra rör över hela jävla rummet.

Nu har jag ett möte, hej.

tisdag, mars 3

Så trött

Jag är så trött. Igår gick jag och lade mig strax efter klockan nio och det är väl iallafall goda två timmar innan jag vanligtvis går och lägger mig. Somnade på en gång och vaknade av klockan imorse kvart över sex. Eller jag vaknade en halv minut inatt när Nils klättrade över mig med ett bestämt JAG VILL SOVA BEVID PAPPA! Det gick bra att sova bredvid mig också tydligen för han blev skitsur när jag tog upp hans kudde så han kunde ligga på den istället för på min kudde/på mitt ansikte. SOVA BEVID MAMMAAAAAA! Alla somnade ju tydligen direkt så det verkar ju ha funkat.

Jag drömmer så mycket just nu. Inga roliga Sandra Beijer-drömmar, men ångestgrejer. Loopade jobbtankar eller corona-drömmar. Drömde att min kompis man dog (?) av corona och hon annonserade det via instagram med ett "RIP". Jag kom inte ihåg drömmen förrän jag senare dagen efter såg en vanlig instapost från henne på just hennes man, väldigt levande, och ba men var inte han död? Så makabert att hjärnan liksom hade by-passat empatin och bara accepterat faktumet och allokerat det som ett verkligt minne i huvudet för jag blev liksom förvånad av att han levde. Glad, förstås, men mest förvånad.

Igår isolerades vinden för övrigt. Det är fortfarande skitkallt där uppe, men jag tänker att vi kanske kan låna en byggfläkt och värma upp det till rumstemperatur och sen bara ha öppet där. Kommer bli så konstigt att ha en våning till att vara på. Vi försöker planera inredningen nu. Vill ni veta hur vi tänker? Nu får ni det iallafall. Ja, absolut att jag hade kunnat lägga in bilder direkt men den här bloggen har ej rörts sedan jag startade den 2009 och bilder går ej att få in utan att man vill peta ut ögonen av fult. Så ni får länk-klicka istället om ni är nyfikna.

:: Soffa: Pendlar mellan att köpa Ikeas billigaste soffa Söderhamn (utan schäslong) eller en svindyr illgul Muuto Rest. Eller kombinera en liten Söderhamn med en Blanca Yin Yang från Melimeli.

:: Soffbord: Jag älskar Ferm Livings Distinct, men ett stenbord med tusen hörn känns sådär kompatibelt med vilda bebin som bor här hemma. Jag tror att vi kanske kör på ett från Bolia, Island, istället. Oklart om det blir svartbetsat eller vanlig oljad ek isåfall.

:: Matta: Det här är otroligt oklart än så länge. Skulle ju vilja ha en stor fluffig gos-matta, typ den här, men eftersom budgeten definitivt inte tillåter oss att sväva ut precis överallt är det mer troligt att det blir nåt sånt här.

:: Tevebänk/system: Här vi rätt sugna på Betonggruvans grejer och vi passade på att matcha black friday-rean med mina leverantörsrabatter via jobbet och köpte en Samsung the Frame vi ska ha på väggen ovanför.

Vi tänker också rippa Bloggaibagis tavellistsvägg för att ha på motsatta väggen, som blickpunkt när man kommer upp för trappan.

Lampor och annat fix är än så länge väldigt oklart för vår byggare vill att vi bestämmer var elementet ska sitta, samt vilket vi ska ha, och också vad vi ska ha för skjutdörrar in till vindsförrådet (snark och SNARK) och vilka väggar vi ska ta ner (ok, den är lite förståelig). Nu måste jag googla skjutdörrar lite och jobba. Hej.