Dåliga gener var det här

Men på fucking riktigt. Jag är trött på att vara sjuk nu. Chips är äckligt. Choklad är äckligt. Jag kan typ inte andas och får puls bara av att gå från soffan till sängen. Dessutom har jag lock för öronen, yrsel och slut på mediciner och min vanliga doktor har flyttat. Jag hatar att gå till vårdcentralen bara för att tala om för som vad dom ska skriva ut för medicin och i vilken dos jag ska ta det för att jag efter tjugoåtta år vet vad som händer när jag blir förkyld. Nuförtiden slipper jag visserligen tillbringa veckor på sjukhuset och få panik av patientarmbandet. Det var det värsta jag visste när jag var liten, det där jävla plastarmbandet. Gillar fortfarande inte tajta plastarmband faktiskt. För att inte tala om hur Jag reagerar på fingersticksblodprov. Jag svimmar, ifall nån undrar. Jag svimmar till och med när andra tar blodprov. Japp, så tuff är jag. Nu går jag och lägger mig och det är fan bäst för min kropp att jag är frisk imorgon.

Crossroads baby

Kan nån tala om för mig vilken väg jag ska ta för att komma rätt?

Tack på förhand!

Linn

Nu är jag äcklig, titta bort

Jag har fyllt en Ica-kasse med snorpapper och har nariga näsvingar och kissar ungefär varannan sekund som en inkontinent gammal tant. Det händer när dagens viktigaste sysselsättning är dricka vatten by the way, jag har inte totalt tappat det. Nu har jag tröttnat på att vara sjuk. Det är bara så kul att gnälla liksom.

The thing on my mind

En sak jag funderar lite på är det här med allergi och gränser. Jag tål ingenting från havet. Inte fisk, inte skaldjur, ingenting. Men kan jag äta krokodil? Och orm, hur är det med det? Om det är en vattenorm? Grodlår? Sköldpadda? Sniglar?

Nu är det kanske inte så att jag skulle springa och käka nån av dom sakerna idag, men det vore ju kul att veta.

Lilla matlagningsskolan pt 5

Nu har vi pratat om vikten av att vässa kniven, smaka på maten, hålla snyggt i köket och att inte låta matlagning bli stressigt. (Ser ni det pedagogiska upplägget med repetition i början av varje lektion? Guldstjärna till mig.) Vi ska fortsätta med lite konkreta tips som jag inte ens vet om det är det bästa sättet att göra, men jag brukar bita mig i tungan när jag ser andra göra på ett annat sätt för det andra sättet tar oftast mycket längre tid, så jag ser det som mitt sätt att kunna reformera kanske några av er. Okej, världens längsta mening.

Skala vitlök: Skär av den träiga delen och lägg kniven över vitlöksklyftan och tryck till. Ja, på den platta, ovassa sidan såklart. Sen är det bara att ta bort skalet. No more peta peta peta.

Hacka lök: Dela oskalad lök på mitten. Skär bort toppen och dra bort skalet eller om svårt även det översta löklagret. Easy peasy, eller hur? Sen skär jag löken längst med strecken (ut från roten), men inte hela vägen upp till roten. Löken ska alltså sitta ihop med hjälp av roten. Förstår ni? Sen vänder man bara löken ett kvarts varv och skär så fina skivor man kan rakt över. Vóila! Finhackad lök. Löklukt försvinner för övrigt om man sköljer händerna med nån form av stål. Typ gnuggar på kniven eller botten av vasken.

Lök i sallad: Skölj rödlök i kallt vatten eller lägg i isbad en stund innan du lägger i den i salladen. Det mildrar smaken och gör löken krispig.

Koka pasta: Olja i pastavattnet gör att det inte kokar över. Och lite pastavatten i såsen gör att den tjocknar på grund av all stärkelse. Var dock försiktig med saltandet av maten eftersom pastavattnet också är salt. Och koka för fan inte pasta med tidtagarur. Smaka på maten!

Tomater: Ha alltid lite socker i tomaträtter. Förvara alltid tomater UTANFÖR kylskåpet. Tomater som är värda att köpa luktar lite parfym om man luktar på dom i butiken. Avokado ska heller inte bo i kylskåpet förresten.

Svamp: Skölj aldrig. Då kan ni lika gärna köpa burksvamp. Förvara i papperspåse så blir dom inte slimiga.

Kött: Hög värme, kort tid och vänd så få gånger som möjligt. Försök att inte skära i köttet utan peta på det istället. Ju fastare det känns, desto mer genomstekt är det. Om det känns hårt lär det vara överstekt. Stek hellre lite för kort tid och låt vila under folie ett tag så blir det bra ska du se.

Frukt: Bananer ska inte ligga bredvid äpplen för äpple ger ifrån sig en syra som gör att bananer mognar fortare. Vill du däremot att avokadon (som visserligen inte är en frukt, men hey banan är ju en ört så skitsamma) ska mogna så lägger du den med äpplena istället. All mogen frukt luktar sött och är tung. Jämför i butiken så får du se.

Nåt mer ni vill veta?

(Se hela matlagningsskolan.)

Information overload. Reboot system. System down.

Det har tagit mig två timmar att bara svara på mailen från idag och igår. Helst vill jag typ bara skrika att jag är sjuk, men så jävla dålig så att jag inte kan sitta vid datorn är jag faktiskt inte. Men på riktigt. Två timmar för att svara på mail. Det är ju sjukt. Inte undra på att det är svårt att få saker gjorda på jobbet. Nu är jag yr i huvet och måste ligga lite på soffan och vila innan nästa tsunami med mail kommer in.

För jag är så jävla lyckad faktiskt

Skulle googla "hur många apelsiner måste jag äta för att få i mig dagsbehovet av c-vitamin". Men fingrarna levde sitt eget liv och skrev istället "hur bildas snor". Inte så mysig information alls faktiskt. Hatar kroppsfunktioner. Men nån som vet svaret på den första frågan? Google har blivit attackerat av bloggar och flashback och familjeliv och levererar bara svar som gör att jag vill utföra harakiri. Ska starta en kampanj om att städa Google. Ja, det ska jag. Städa google och en automatspärr av alla uppdateringar som innehåller orden mys eller springa eller kladdkaka på facebook. Då hade 95% av källorna till all min irritation försvunnit. Myser i soffan med min älskling efter 5 km löpning. =) Unnar oss kladd kaka!! =) Dom som gillar kladdkakemys verkar vara så jävla maniska i att visa upp hur jävla bra dom mår. Det är utropstecken överallt och om nu nån inte skulle förstå att livet är FANTASTISKT så slänger dom in smileys eller maniska leenden. You scare me people. På riktigt.

Något litet

En kram. Det enda jag längtar efter.

Höjden av duktighet

Pappa motar Olle i grind

Drick whisky. Det blir kanske inte bättre, men lite roligare iallafall. sen pratar vi lite business och jag ynkar mig och får sympatier. Vännen, jag tycker jättesynd om dig! Åh, min pappa! Jag kunde verkligen inte ha önskat mig en bättre pappa än han. Närvarande, engagerad och jävligt jävligt störande. Det finns ingenting jag och min syster har gjort som han inte har stöttat. Inga planer han inte har försökt hjälpa till med. Sen är han världens mest envisa människa och har bett om ursäkt kanske en gång i hela mitt liv, men även det har lärt mig att tänka och argumentera och uttrycka mina känslor och åsikter. Lilla stora pappa, min säkerhet i världen.

Åh, Popsy!

Jag har totalt missat att min älskade Popsy är på teve. Nu är mitt liv underbart och rosa bubblor igen.

Fail. Failfailfailfailfail.

Hjärnan fungerar utmärkt. Verkligen. Ni vet dom där fem kilona detärsyndommig-gott? Det tolkade min hjärna som hallon, blåbär, apelsin, banan och ramlösa. Köpte inte färdigpizza heller, nejnej. Jag köpte saker för att göra fkn egen pizza. Är jag underbara jävla clara eller? Eller hon hade väl klätt om en stol (åh! Det är så MYSIGT att vara sjuk. Jag får så mycket energi!) och putsat fönstren, men jag är inte far behind nu.

Gnälligt var det här

Det värsta med att vara singel och sjuk är att man inte har nån att vara ynklig inför. Det är liksom ingen vits att ha en mansförkylning för man måste iallafall värma vattenbadet själv. Eller som nu, gå till affären och handla spelsiner och kiwi och blåbär och soppa och fem kilo detärsåsyndommig-gott. Jag måste alltså klä på mig, gå två kvarter och handla och bära hem det alldeles själv trots att det kommer ge mig kaninpuls. Men i övrigt älskar jag livet. Jorå.

Did someone say drama queen?

Eh alltså såatte jag var visst lite d r a m a t i s k igårkväll. Kul för mig. Idag är det faktiskt synd om mig på riktigt. Jag har rivjärn i halsen och bly i huvudet och så toppar vi det med lite feber. Ska vara hemma från jobbet, men måste ändå jobba. Alltså synd om mig.

Kan man få en känslolobotomi, tack?

Ahmen fy fan för ångesthanden som kramar magtrakten, obehaget som kryper i armarna. Okej att jag kanske inte är helt tillförlitlig i nuvarande tillstånd, men jag vill inte känna så här. Inte nu. Jag vill inte ha tårvåta kinder. Jag vill inte gråta alls.

Jag hatar att livet är så jävla levande. Kan ingen bara komma med en livsplan åt mig? En månadsplanering? En liten glimt av en lycklig framtid iallafall? En stabilitet grund plattform? Jag hatar osäkerheten som är mitt liv. Jag vet inte var gränsen mellan omtanke om andra och nedtryckande av mig går. Jag vet inte vad jag är värd eller inte värd i skugglandet mellan svart och vitt. Jag trampar på mig själv nu eller jag fäller krokben för mig själv sen. Hur väljer man?

Jag vill vara en person som tänker på andra som bryr mig som är äkta, men det är så jävla svårt att vara äkta när det hela tiden kräver att jag tar ställning. Tänk om jag inte kan det då? Tänk om jag inte orkar?

Jag är så jävla trött på att leva trial and error-livet. Nähe, så kan man inte heller göra. Nejnej, på't igen bara. Jag vill inte prova allting jävla nytt hela tiden. Jag vill bara prova rätt.

Jävla liv till att kräva att jag lever det med känslorna på utsidan av ärmarna.

Svikarkropp och allmänt gnäll

Det här med att mentalt vara kelsjuk som en trött tvååring och vilja pilla nån i nacken och somna till nåns hjärtslag men ha en kropp som ba RÖR MIG FÖRHELVETE INTE JAG SNORAR! Inte så nöjd med den ekvationen faktiskt. Inte heller så nöjd med att det saknas en man i min lägenhet i största allmänhet, frisk eller sjuk. Om vi för en sekund ignorerar att mitt huvud väger femtio kilo just nu så drömmer jag om det vardagliga. Läppar jag känner till, som är mina att pussa på när jag vill. En välbekant doft i kudden. En kropp jag kan. Eller bara att laga mat till nån. Lyssna på skrattet. Berätta allt för. Den där självklarheten egentligen. Ni som har den, ta den för givet för det är den värd. Men ta den för givet på ett sätt där ni verkligen uppskattar hur fin den är. Okej?

Farligt som i döden dö?

Bara på en liten höft sådär, exakt hur farligt är det att blanda paracetamol med whisky? Det var det andra goda tipset jag snappade upp och det låter ju trevligt att ligga och smutta på en wirre så här på måndagskvällen.

Mvh,

Sugen

Bäst för dom bästa

Känner mig bara Så Mycket Piggare av min popcornkur. Undra om Estrellas popcorn har bättre läkekraft än OLWs? Kanske måste göra en empirisk studie i detta för er skull. Herregud, vad vore jag för otacksam jävel om jag inte ens kan offra mig för att prova vilken kur som är bäst? Näe, just det.

Sjuk är det nya svarta

Alltså ni har ju jätteroliga boot the cold-tips, men ni säger så mycket äckliga saker. Ingefära. Honung. Alltså jag gör som alla stora kockar gör och freestylar lite. Ett recept är bara en guideline, n'est-ce pas? Så istället för ingefära kör jag popcorn och istället för honung tar jag smör. Ni har så himla bra tips alltid! Värsta goda! Man behöver bara tolka dom lite.

FäZt!

Handsprit är den enda spriten som kommer i närheten av den här kroppen idag för jag hittade förkylningsknark från Australien i min medicinlåda. Wohoo knark från Australien! Om jag yrar ikväll är det faktiskt inte mitt fel. Bara så ni vet.

Pity me pretty please

Fatta att mat är äckligt i ungefär tio dagar när man är förkyld. Så jävla ovärt att inte känna lukt eller smak. Jag är beroende av lukt och smak. Jag är i och för sig också beroende av god mat, so that explains it. Sen tolv har jag 'varit på väg hem'. Man kan säga att det går sådär för jag sitter fortfarande på jobbet och har SÅ JÄVLA MYCKET ATT GÖRA. Blä.

Mota Olle i grind

Jag känner att det eventuellt är en förkylning som smyger omkring i kroppen och JAG HATAR ATT VARA FÖRKYLD! Alltså jag har hellre maginfluensa i en vecka än att vara förkyld, så mycket hatar jag det. Dessutom är det alltid extremt synd om mig när jag är sjuk och det är äckligt och jag blir ful och hemsk och nej, det känner jag inte för. Dessutom har jag inte tid. Nu är det jag som går till apoteket på lunchen och bunkrar upp med vitaminer och grejer, men kan inte ni som alltid kan allt dela med er av era husmorstips mot förkylning så länge? Jag vill ju inte hota och så, men det kommer bli väldigt mycket gnäll och ilska här om jag blir förkyld. Bara som en förvarning liksom.

Godnattsagan

En liten timma tog den. En liten helt knasig uppånervänd galen tonårstimma. Som alla tankar man nånsin tänkt i en enda röra. Få ord. Mycket känslor. En fin liten totalt koko godnattsaga, lika bra för ungdomar som för vuxna.
Betyg: 3,5/5.

Äta djur

Okej, ska vi prata om Jonathan Safran Foers Eating Animals då? Vi börjar med det enklaste; boken är extremt välskriven, vilket jag i och för sig hade förväntat mig av herr Foer, men mer så tror jag att den kan tilltala en väldigt stor grupp läsare. Trots det ändå ganska kliniska ämnet blir boken aldrig en tråkig doktorsavhandling och de flesta referaten är brev eller direkta intervjuer med en röst som skiner igenom så boken består av personer och inte bara statistik från närmaste arkiv.

Innehållet eller bokens substans blir det lite krångligare att tycka till om. Jag både gillar och ogillar, håller med och tänker olika. För det första bör alla som läser den här boken ha med sig att den svenska köttindustrin ligger mil framför det som beskrivs i boken. Vi har hårdare regler här och framförallt inte alls lika mycket lobbyism som i USA. Det andra jag tycker är viktigt att tänka på är att ha källkritik i åtanke och inte ta författarens ord som absoluta sanningar i alla lägen. Det finns avsnitt i boken där slutsatser dras på helt oredovisade grunder, men där det låter som fakta. Det störde mig. Foer har så mycket vettigt att säga i det här så han inte behöver sträcka sig över den huvudsakliga argumentationen mot köttätande.

Jag kände också en irritation över att fakta i boken verkar komma som en chock för så himla många. Hur fan tror folk att det går till för att vi ska kunna betala 29 kronor för en hel kyckling? Eller 50 kronor kilot för fläskfilé? Djur föds upp, djur fraktas, djur slaktas. När är det nytt att vår girighet har godkänt ett effektiviserande av hanteringen dom givetvis går ut över de som inte kan protestera? Där är vi helt överens, jag och Foer. Kött borde bli dyrare. Mat borde bli dyrare i största allmänhet så vi får tillbaka kvaliteten, tycker jag. Jag tycker att det är sinnessjukt att våra matkostnader i förhållande till vår disponibla inkomst har sjunkit när allting annat blir dyrare. Vi köper vinterjackor för flera tusen och använder en säsong, men vill inte betala för att ge kroppen vi ska ha hela livet en bra grund att stå på. Det är sjukt.

Jag gillade heller inte riktigt att djurmisshandeln utförda av enskilda anställda togs upp som ett argument mot köttätande. Givetvis är det sinnessjukt att industrierna tillåter det, men det borde ju vara en kamp i sig att få bukt med det problemet som har väldigt lite att göra med hela fabrikens varande eller icke varande. Och ja, jag förstår att industrialiseringen av köttproduktionen skapar möjligheten för beteendet in the first place, men jag önskar att diskussionen skulle hållas kring huvudämnet istället.

Men vad tyckte du om boken då, undrar ni säkert? Ja, jo. Den var okej. Nu kan jag säga att jag har läst den. Men den ändrade inte min syn på köttätande. Jag äter idag ekologiskt kött så långt det går (det jag köper själv) och gärna från en gård jag känner till. Jag köper gärna viltkött eller kyckling från gården vid mina föräldrar där jag har sett att hönsen har fått springa omkring i solen. Mitt problem med köttätande ligger i djurens liv, inte i dödsögonblicket. Jag tycker fortfarande det är moraliskt okej att döda djur för mat.

Note to self

Jag ska inom kort lära mig laga porterstek, oxrullader och kålpudding. Tre klassiker som alltid är bra att ha i rockärmen.

Söndagsmiddag

Lagar hängmörad, ekologisk, närproducerad entrecôte med dom där ugnsstekta tomaterna (ja, igen) och potatisgratäng. Samt min enda köpesynd: bearnaisesås. Den är så inihelvete svår att få till utan ägg så det är faktiskt en av mina eftergifter till färdiglagatvärlden. Dock att den inte är på påse utan faktiskt tillagad och inte innehåller natriumglutamat. Men ändå, inte hemgjord. Det smärtar lite, men det smärtar mer att låta bli nu när jag äntligen är sugen på nånting. Total arbetsinsats: 7 minuter. Total godhet: 9/10. Mycket hög godhet till arbetsinsatsratio på den här maten och därmed perfekt för en lat söndag.

Lite observationer från helgens festivalande: folk är generellt rätt stolta över sina kroppar och visar upp magar och gropiga lår like there's nothing to it. Det är snyggt, tycker jag. Heja heja! Samt: folk kan fan inte kramas. Jag vet inte hur många lama små armar lagda över lika lama axlar jag har sett den här helgen. Matchat med halvfalska leenden såklart. Alltså om ni inte gillar att kramas, skit i det då. Men om ni ändå ska ha kroppskontakt så kramas på riktigt för fan. En kram är ju ett sätt att tala om hur mycket man tycker om nån och sånt ska man inte ta lätt på. En fjantig kram är lika obehaglig som ett slappt handslag och signalerar ingenting annat än jag kan inte bry mig mindre om dig. Och som sagt, då är man bättre utan.

Söndagsboken

Eftersom jag är en sån uttalad köttätare har många rekommenderat mig att läsa Eating animals av Jonathan Safran Foer och eftersom jag är lydig så gör jag det nu. So far har det resulterat i att jag köpte ungefär 1,5 kilo kött när jag var och handlade. No change alltså. Återkommer med recension.

Recension av en musiknovis

Fy fan vilken bra helg! Jag och min obefintliga musikkännedom har under helgen lyssnat på följande band och nu ska jag ge betyg.

Henrik Berggren lät samma hela tiden. Ackord-sjung en ton. Ackord- sjung en ton. Till och med hardcore fansen bakom mig sjöng med till en låt och sen låten efter ba men, han spelade ju precis den här?. Så enformigt var det. Dock lite mysigt. 2 1/2 popankor.

The go team fick igång den tråkiga stockholmspubliken (på riktigt folket, ni dör inte av att klappa händerna) och hade en otroligt smittande energi. Musiken var dessutom bra och plus för att dom bytte sångerskor och instrument och höll på. Fredagens behållning. 4/5 popankor.

Serenades tittade jag inte ens på eftersom Markus Krunegård är typ en av dom tråkigaste jag vet. Less Laleh. Laleh är den tråkigaste alla kategorier.

Arcade fire. Alltså jag fattar inte grejen. SÅ jävla bra är dom inte så hela Stockholm bajsnödigt måste megahylla. En konsert med helt okej drag, men inget speciellt. 3/5 popankor.

Sova: 5/5 popankor.

Näe, det här är skittråkigt. Jag skiter i det. Jag kan bara säga att Lykke Lis spelning var värd hela festivalbiljetten och jävlar vad hon har shapeat upp sin scennärvaro sen jag såg henne sist för två år sen. Och att Midlake är urmysiga. Vi krönte det till den perfekta liggmusiken. Och Those dancing days var fantastiska. Och Säkert! var gullig. Man kommer långt på den där norrländskan alltså. Den funkar ungefär som råttdansarens flöjt gör på råttorna på mig. Förresten pratar Omomigen så himla fint. Hon och Lisa stod på varsin sida om mig igår och fyllde mig med det där porlande som gör att jag blir lugn i hela kroppen.

Ja. Sen gick jag hem och sov och det var precis lika skönt den här gången. Jag älskar att sova. Och nu har jag ätit frukost och ska ta tag i min läsning. Har för säkerhets skull gömt (glömt var jag har lagt den) tevekontrollen så nu jävlar ska det läsas.

Hejdå.

Please respect me while I'm disrespecting you

Ni tjejer där ute som gnäller över att era killar inte hjälper till hemma men samtidigt kallar er kille för 'barnvakt' när han är hemma med ert barn. Ni som tycker att han ska städa mer, men också anser att ni har rätt att vara hemma hela föräldraledigheten för att ni känner för det. Ni som tycker att killar ska respektera ert utseende, men går på Ladies night och fnittrar som småflickor för att en kändis svänger med höfterna. Ni som vill flytta in och bo i kakan och slicka på väggarna utan att den nånsin försvinner. Lyssna på mig nu: gör om, gör rätt.

Det kommer aldrig bli en självklarhet att städande och matlagande och lön är könsobestämt förrän vi slutar göra skillnad på vem som utför sysslan. Förrän vi själva inte ser skillnad på om killen har lagat middag åt sin flickvän (Åh! Himla bra kille! Vilket kap!) eller om det är tjejen som har stått framför spisen (Ahmen hon VILL ju). Att laga mat åt nån annan är alltid en snäll grej. Det tackar man för, men man behöver inte ge extra kredd för att det faktiskt var grabbarna som lagade maten sist vi hade parmiddag. Wow! Han har händer. Han kan hålla en stekpanna. *applåder*.

Och för helvete, sluta med du vet hur killar är. Nej, jag vet inte hur killar är. Jag vet inte hur tjejer är heller förresten eftersom världen består av individer som har råkat få två olika kön i fortplantningssyfte och ja, jag vet att vårt samhälle är byggt på normer baserat på det, men det betyder inte att det är en sanning. Det finns en massa olika killar. Blyga, högljudda, snälla, elaka, gulliga, glömska, ja slå upp varenda adjektiv i SAOL så kommer det passa in på olika killar. Genom att använda men killar är ju så okejar vi ju ett dåligt beteende för att vad? Det är lättare att kunna skylla på det än att ta tag i problemet?

Och while I'm at it; om vi vill få respekt för vår person och våra handlingar så kan det ju vara en bra idé att sluta fokusera 85% av livet på utseende; träna svälta sminka, ändå inte vara tillräckligt bra. Learning by doing blir jävligt snett när vi vill bli respekterade för saker vi själva inte vågar tro på.

Vi måste sluta fördumma oss själva och varandra. Livet är personer, peoples. Låt utgångsläget vara att dom är bra, inte tvärtom.

Dagsplanen som gick käpprätt åt helvete

För övrigt så försov jag mig imorse. Först vaknade jag av mig själv klockan sju och ba mmm vad gött att få somna om tills klockan ringer. Bara det att jag visst inte hade ställt nån jävla klocka utan istället vaknade av att en kille på jobbet ringde 8.23. Det här med att duscha och sminka sig och herregud, borstade jag tänderna imorse? Jo, men jo. Det gjorde jag och sen torkade jag av kladdet runt munnen på handduken. Förstår inte folk som kan borsta tänderna och hålla allt skum inne i munnen. Hur stora munnar har ni? Fast det var ju lite av en parentes. Iallafall så hann jag varken göra mig snygg eller klä på mig kläder så om ni ser nåt härke med maskararester under ögonen i svart på Popaganda ikväll så är det förmodligen jag. Nu måste jag jobba. Hejdå.

Bloggen - matchmakern

Ibland träffar man folk som på nån sekund bara känns pang in i hjärtat och som man vill ta upp och bädda in i bomull och förvara i en bröstficka allra närmast hjärtat forever and ever. Igår var jag och käkade middag med Sofia och believe you me, alla borde få ynnesten att vara i hennes närhet. Hon är smart och snäll och rolig och skarp och mjuk och kreativ och öppen. Framförallt öppen. Det är en väldigt fin egenskap faktiskt. Sen när jag kom hem så ringde Maria som är en av dom absolut roligaste människorna jag känner. Hon besitter också en självdistans som inte är av denna värld och det, peoples, är en annan mycket fin egenskap.

Och precis innan jag somnade igår så tänkte jag på att jag inte hade träffat nån av dessa två underbara människor om det inte vore för bloggen. Vi får väl passa på att tacka bloggen för det tycker jag.

Lilla matlagningsskolan pt 4

Jag tänkte att vi skulle prata lite om det är med att bjuda andra på mat. Jag tror att det största problemet vi har med matlagning är att vi krånglar till det så mycket. Mat är egentligen jävligt enkelt; mat är gott. Men vi gör recept som tar tre timmar att ta sig igenom och blandar så mycket smaker att vi behöver åka till yttre Mongoliet och tillbaka bara för att få tag på hälften av ingredienserna för att vi är rädda för att våra gäster ska gå hem på kvällen och viska tacos? Really? Är det det enda vi är värda?. Den där prestationsångesten som kommer med att vara svensk ibland alltså, den kan dra åt helvete. God mat är god mat punkt.

Tips nummer ett: Gör inga nya rätter när du ska bjuda hem folk. Bläddra inte i Allt om mat dagen innan. Satsa på mat du kan och på att göra den jättegod istället. Fancymiddagar kan du först provlaga till dig och din familj och slippa stressen en kvart innan gästerna kommer att det inte alls ser ut som på bilden helvetes jävla skit kan du åka och köpa pizza? Jag bjuder på sallad eller fläsk med löksås eller lasagne när jag får gäster för det är det jag är bäst på. Det blir succé varje gång.

Tips nummer två: Köp bra råvaror och lita på att deras smak är nog. Mozzarella, kvisttomater och basilika. Skär tomaten i bitar, riv mozzarella över och strö över lite basilikablad. Ingen med huvudet i behåll kommer tycka att det är fusk bara för att det tog tre minuter att göra iordning. Kyckling behöver nästan inte ens smaksättas innan den grillas i ugn om du köper ekologisk. Servera med sallad och en kall sås och du är game.

Tips nummer tre: Ta fem minuter och lägg upp en strategi innan du börjar. Vad behöver kokas längst? Börja med det. Vad kan förberedas och ställa in i kylskåpet? Fixa det när potatisen kokar eller kycklingen står i ugnen. När gästerna kommer är det ju skönt att slippa ha femtiofemtusen kastruller överallt och stå med deg upp till armbågarna. Om nånting känns stressigt eller jobbigt, byt ut det mot nåt lätt. Matlagning ska vara enkelt och kul, inte jobbigt. Gästerna har hellre en glad kompis än en stressad kock.

(Se hela matlagningsskolan.)

Mitt kontor lekstugan

En kille åker skateboard i väntan på att datasnubben ska fixa hans dator. En annan kommer in med ryggsäck på ryggen och en skateboard i handen och lattjar lite. Nån rostar bröd och har eftermiddagsfika eller sen lunch. Nån springer och letar efter godiset vår receptionist har gömt av just den anledningen. Det utlovas hittelön till den som listar ut gömstället. Mitt jobb ändå, sjukt svårslaget.

Till dig som lärde mig photoshopbatcha

Jag älskar dig för evigt. Amen.

Swamped

Den här dagen alltså, så extremt mycket att göra. Jag tar en kaffe som andningspaus emellanåt, men i övrigt är det huvudet neråt och jobba jobba joobba. Kommer dö på soffan när jag väl kommer hem ikväll.

Vem ska jag skjuta?

Gå in på Apple, dear och läs vad Sofia skriver om världens mest idiotiska barnbok Maggie goes on a diet. Det är det absolut sjukaste jag nånsin har hört talas om och Sofia har givetvis hur rätt som helst i sitt resonemang.

Oh, ett mord!

Men jävla Criminal minds att förstöra min nattsömn. Jag. Kan. Inte. Sluta. Titta. Funderar på att supa ner mig varje kväll from now on bara för att få sova.

Dagens rätt

Blodpudding. Knaperstekt bacon. (Ja, jag gillar bacon.) Rårörda lingon. Vitkålssallad. Ungefär jättegott och ungefär jättebilligt.

Room for improvement

Det blir ju ett himla haussande av min egen person i den här bloggen och det är ju...gulligt. Men alltså jag gör fel ganska ofta också. Till exempel så lyckades jag inte koka brytbönorna igår så dom smakade som att tugga på bark. Jag skyller ju givetvis på att det var fel på bönorna, men i ärlighetens namn handlade det nog mer om att jag tog upp dom ur vattnet för tidigt. Springa kan jag inte heller. Jag hatar hatar hatar att springa faktiskt. Jag är världssämst på geografi och helt oinsatt i världspolitik. Och så är jag musikdyslektiker. Jag har absolut ingen aning om nya band och min musiksmak består uteslutande av andras ihopsatta listor på Spotify alternativt asgamla låtar som jag laddade hem 2003 eller så. Jag har nästan inget tålamod för vuxna människor och gillar inte djur värst mycket. Jag skulle aldrig kunna vara ihop med en kille som har katt.

Jag kan inte sy ens en liten kudde utan att det blir fel och jag måste ta upp och göra om. Jag kan inte sticka. Jag använder mina skor tills dom går sönder eller mamma talar om för mig att jag ser ut som en jävla luffare. Eller hon säger inte jävla, det var min emfasering. Jag tvättar inga kläder för hand och jag stryker aldrig. Jag hänger upp kläderna och hoppas på att dom magiskt ska släta ut sig och sen skiter jag i att dom är skrynkliga och tar på mig dom ändå. Jag dricker alkohol så jag ibland inte kommer upp ur sängen förrän sen eftermiddag.

Ibland äter jag chips till middag. Och ostbågar till efterrätt. Och jag slänger glödlampor i vanliga soporna. Ibland.

Dessutom kan jag vara vansinnigt otrevlig när jag är sur.

Not as smart as I look

Imorse klädde jag mig i en ja, vad ska man kalla det? En grön säck typ. Den går liksom över halva låren så jag tänkte väl att det var fine att bara ha stumpbyxor under men alltså nu har jag visat trosorna för mina jobbarkompisar säkert tio gånger. Det här med att sitta på ett våningsplan med enbart killar och ena veckan knäppa upp behån och andra veckan visa trosorna, man behöver inte vara Freud för att dra slutsatser av det va?

På tapeten i lunchrummet

Vilka tevefigurer som också behöver följa med Fabian Bengtsson ut i skogen: Drama i Entourage, han i e-darlingreklamen som 'söker nån som har lika höga anspråk som jag', Petra Mede samt Filip och Fredrik om dom inte slutar skrika så mycket.

Vilken mat som är god att stuva: makaroner, blomkål, morötter, vitkål, grönkål, spenat, potatis. Slutsats: allt är gott att stuva.

Vilka svordomar som är okej på arbetsplatsen: typ alla, men undvik könsord under möten. Om datorn krånglar är allt däremot game.

Sen blev det lite anarki och alla började skrika och prata samtidigt och jag skrattade så jag satte i halsen och var tvungen att gå och jobba för att lugna ner mig. Varsågoda för dagens intresseklubbsanteckningar.

Recept! Recept! Här var det recept!

Så. Den fantastiskt ceasarsalladen från förra veckans vinfest finns nu här. Och vad ni än gör, strunta INTE i brödet. Det är liksom det som är lite mer än halva grejen eftersom alla juicer sätter sig i det.

Reta mig inte, jag bits

Mmm...mat!

Det blev inte köttbullar för min spontana middagsgäst hade ätit det i lördags. Det blev baconlindad köttfärslimpa med kantarellsås, ångkokta brytbönor och lite blandade rotfrukter i ugn istället. Sen lite ostar, kex och fikonmarmelad efter maten. En liten variant på det här, fast med scharlottenlök, färsk rosmarin och enbär istället för vitlök och persilja för att få till en typisk höstsmak. Och herrefuckingjävlar vad det är gott. Och det kanske ska vara typ 40-45 minuter i ugnen istället för 35. Det märker ni lite själva.

Do what I'm told

Eftersom Josefine vill att vi ska blogga mera mat kan jag härmed meddela att jag ämnar göra köttbullar med potatismos, gräddsås och rårörda lingon till kvällsmat. Det ska bli sinnessjukt gott. Oj, nu är klockan visst två minuter över gåhemtid. Hejrå.

Tips till författare

SLUTA SKRIVA IN TALSTRECK PÅ RANDOM PLATSER ELLER FEMTIOSJU GÅNGER PÅ EN SIDA. Ja, det var bara det. Boken jag läser nu alltså, så jävla dålig så jag blir sur bara jag tänker på den. Vill riva ut sidor eller kasta ut den genom fönstret. Tror att den kommer peta ner Oksanens jävla Baby Jane från hat-toppen, men återkommer med en rejäl sågning när jag har läst klart den. Och ja, jag vill läsa klart den för jag vill verkligen såga.

Vi måste prata om Fabian

Alltså jag trodde vi var överens om att Fabian Bengtsson måste bort? Sist jag kollade var han fortfarande i teven och det var verkligen inte ett önskvärt resultat. Göteborgare unite för fan. Maila mig på linnjafb@gmail.com så skickar jag en masterplan. Det enda ni behöver göra är att låsa in fjanten i lådan och köra lådan till utmärkt plats så sköter jag resten. Kanske får Fabian spendera en månad i skogen bland elallergiker, kanske får han åka på en liten semester till Färöarna. Vi får se lite där.

Lilla matlagningsskolan pt 3

Nu har ni en bra kniv och ordning i köket och vet att salt och peppar är ovärdeliga redskap, då tycker jag att det är dags att vi pratar om smak. Vi gillar olika saker. Jag gillar till exempel inte ingefära eller koriander. Min kompis gillar inte svamp (men hon är lite knäpp). Vissa gillar saltare och andra gillar starkt. Därför är det lite konstigt att gå efter recept när det kommer till smaksättning tycker jag. Det här är, efter vass kniv, mitt viktigaste tips: SMAKA PÅ MATEN! Du har alltid bättre smaklökar än receptet på pappret.

Tips nummer ett: Kolla ingredienserna/receptet till din favoriträtt. Smaka separat på varje grej. Hittar du den/de delar som är det som gör att du bara ÄLSKAR maten? Gör samma sak på restaurang. Smaka på maten och försök gissa vad det är som smakar vad. Prova och krydda med det nästa gång du lagar mat och kolla vad som händer.

Tips nummer två: Försök att alltid ha tre färger på varje tallrik. Med färg kommer automatiskt smak. Och massa vitaminer och andra göttigheter förresten. Och ögonen gillar't. Man äter även med ögonen blablabla.

Tips tre: En välsmakande rätt innehåller ofta en del av alla våra smaksinnen; syrligt, sött, salt och beskt. Inte nödvändigtvis i samma gryta, men på tallriken. Prova att lägga till en sidosallad på ruccola och litelite citronjuice när du serverar tomatbaserad pasta. Eller söt avokado- och tomatsalsa till chili con carnen.

Tips nummer fyra: Tänk lite på konsistens också. Bra mat har ofta lite balans även i det. Nånting mjukt, nånting lite knaprigare. Typ som lättkokt broccoli till korv stroganoff med ris. Eller krutonger i en sallad.

(Se hela matlagningsskolan.)

Måndag

Måndag morgon alltså. Min hjärna fattade ingenting när klockan ringde imorse så den fick ringa i tio minuter innan den här gölliga kroppen behagade vakna. Nu har jag druckit två koppar kaffe och lyssnat på fylleberättelserna från halva kontorets middag i fredags och är så att säga redo att påbörja veckan. Men jag undrar över en sak: tydligen ska vår fastighet byta fönster, men jag orkar verkligen inte ha hantverkare som smutsar ner i lägenheten. Måste man gå med på att byta fönster om brf har bestämt det?

Pant schmant

Nån måste komma och hämta min pant innan jag slänger den i soporna. Eller det skulle jag inte göra, men jag har ett helt förråd på vinden jag kan använda och mina skåp börjar bli överfulla. FÖR JAG HATAR ATT PANTA! Det är äckligt och tar tid och så går maskinjäveln alltid sönder och så tar det tusen år. Måste. Köpa. Sodastream. Punkt. Nu.

Inte långt från perfektion. Inte långt alls.

Plura eller Vreeswijk eller Timbuktu eller Lykke Li eller nåt annat svenskt ur högtalarna så gästerna på restaurangen på andra sidan gatan också får njuta. Ur grytan i köket ringlar ånga full av vitlök och rosmarin och den där söta doften av kött i gryta. Blåvitrandiga svennehanddukar täcker brödbullarna i väntan på deras fifteen minutes of fame i ugnen. Tvättstugan luktar apple blossom och golven såpa. Hjärtat är fullt av skratt och fina människor och hjärnan är på hyfsad nervarvning. Kroppen behöver en rejäl mörbultande massage, men i övrigt är livet ganska långt från söndagsangst och ensamtankar faktiskt.

Dagens to do.

Handla. (check)
Städa. (check)
Byta sängkläder.
Tvätta.
Baka.
Laga mat.
Jobba.

The necessary evil

Alltså gå nu för guds skull inte och tro att jag har blivit tändarökelsehippielycklig. I would never. Tycker till exempel fortfarande att småhundar är det vidrigaste som finns. Småhundar, långa naglar och gul curry. Usch!

Hösthypen

Jag har så mycket folk omkring mig just nu så jag har svårt att samla tankarna. Jag försöker ta det lugnt och varva ner och ligga på soffan i ett nothingness som annars är mitt signum, men som inte funkar alls för tillfället. Försöker läsa bok, men kan koncentrera mig i ungefär en sida. Försöker se på teve, men byter kanal eller tar upp telefonen eller springer och plockar med nåt. Hinner allt allt allt. Tvätta träna äta jobba städa skratta prata lyssna. Inga problem.

Det är höst nu och jag känner det i hela kroppen. Det spritter liksom och energin dalar inte trots att jag snittar sex timmars sömn per dag. Jag vet att det kommer backfirea. Jag kommer hulka i duschen och stirra håglöst in i väggen och låta lägenheten förfalla totalt när jag har sagt ja för många gånger. Det blir alltid så. Antingen eller. Hyper eller apatisk, det finns två lägen och för lite gråzon däremellan. Jag vet ju det och ändå kan jag inte låta bli att leva ut när högvarvsperioden kommer. Det är fantastiskt att vara på toppen och känna skrattet lysa ur ögonen och hjärtat banka fortare och lättare och högre. Det är fantastiskt att känna omtycknaden från så många håll på en gång. Jag är rätt okej ändå. Folk tycker om mig för liksom...mig. Den känslan bär mig högt över vardagen.

Paris the unfriendable

Kan Paris Hiton försöka behålla en vän för en jävla gångs skull? Eller jag skiter väl egentligen hennes kompisars varande, men kan hon sluta leta bästisar i min teve varje freaking helg? Vad kommer näst? Paris Hilton's BFF - Nordkorea?

Hur man vänder ett humör

Vänner alltså, så himla fina ting! Jag fortsatte gårdagens hets med att gå från jobbet klockan sex fan det går inga bussar jag måste gå hem och systembolaget stänger skynda jag handlar också när jag ändå håller på jävla datorväska sluta kana ner. Sen satt Sofia i trappen när jag kom hem och var fin och luktade gott och jag skrek helvete vilken jävla skitdag jag har haft! och sen var det inte mer med det. Jag fixade iordning det här (länk kommer) och vi drack vin och nu är hon och köper frukost medan jag gör mig iordning för snart ska jag hänga med Peppe och Inte skyldig. Och sen ska jag gå till systemet (jag bor på fkn systemet, ja) och dra hem till Maria och käka ostbågar och gagga.

Och ja, jag länkar så ni ska se vilka tuffa kompisar jag har. Närå, men jag tänkte ni kanske ville veta?

Fuck. Fucketifuckfuckfuck.

Nåt annat som inte alls är störande är att resten av kontoret sitter och dricker vin och skrattar i köket medan jag sitter här och jobbar av min härliga hög av obesvarade mail. Snart nere på tvåsiffrigt. Mmm...fredag.

Hoppa från taket känns som en smidig lösning

Alltså den här dagen får minus femtio poäng i min bok. En miljard saker att göra. En miljard oh titta nu måste du ta fram den här informationen och stämma av hundra miljoner konton och kan du kolla på statistiken för det senaste halvåret vänligen skapa en rapport skriv här i det här excelbladet ring två miljoner människor och klaga på en faktura som är tjugotusen över orderbekräftelsen förresten tänker jag att vi kan sätta oss och gå igenom budgeten för nästa år nu och glöm inte att packa upp dina fyra kartonger med kläder och boka plåtningen och SÅ GÅR TELEFONEN FUCKING SÖNDER.

Jag. Orkar. Inte.

Helvetes jävla kuktelefon

Itunes ba uppdatera! Jag ba okejrå. Telefonen ba nu funkar inte jag, återställ till fabriksinställningar. KUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUKEEEEEN!

Nu har jag en tom jävla telefon och måste uppdatera alla appar och all annan jävla skit. Helvete!

Bloggen bestämmer

Dags för bloggen att bestämma igen. Jag är simla sugen på att köpa den här tapeten till sovrummet. Bara på en vägg eftersom den är snordyr och mitt sovrum rätt litet, men ändå. Bu eller bä? Väggen mittemot ska få nån form av stålskenor eller liknande så det inte blir så jävla puttenuttigt.

En sån dag igenigenigen

Idag måste jag 1) bära saker 2) packa upp saker 3) bokföra. Only the tre tråkigaste sakerna known to man. Dessutom har jag redan druckit tre koppar kaffe så jag har inte ens det att se fram emot.

Deal's off

Min snyggkompis fortsätter att leverera i pojkvänslåtsandet. Förut efter maten gick han och köpte kaffe och kom tillbaka med mitt favoritgodis. Jag hatar att säga det, men det känns fint att ha killar i mitt liv som känner mig väl och liksom tar hand om mig. Det gör ju mina tjejer liksom jämt och det är ju urgulligt, men det känns annorlunda när det är en kille som fixar och tänker på och liksom vet saker om mig. Så eftersom jag vet att han blir värsta toffleln när han blir ihop så är bortgivningen för tillfället avblåst. Jag behöver honom i mitt liv mer än vad ni gör just nu.

Ey Blogger, din mamma... pt 2

FU Blogger. Jag överlistade dig helt på oegen hand. Supermegagulliga anydaynow kom med tips! För övrigt måste ni läsa anydaynow. Hon bor i mitt gamla hemland och är förutom ursnygg och skitrolig även fantastisk på att skriva. Och hon lämnar ut sig. Två saker som jag älskar med bloggar. Läs, folket!

Ey Blogger, din mamma...

Den här kidnappningen av min blogg som du sysslar med tycker jag är oansvarig och barnslig. Bara för att jag vägrar lägga upp tuttbilder och eventuellt kom på dig med att gråta in public behöver du inte hämnas så här. Seså, ge tillbaka bloggen nu. Jag vill blogga utan att behöva använda telefonen.

Nyfniknen

Vem har länkat hit på fejjan och varför? Vavava? Säg nu.

*klapp på axeln*

Ska vi ta och prata om det här med att jag fkn städade lägeneten samt diskade halv tre inatt? Jag = döktig. Nu ska jag bara försöka komma ur en dejt med han min snygga kompis i eftermiddag. Det enda jag vill är att titta på dålig teve och han vill typ dricka öl ute. Ej kombinerbart. Synd att vi inte ligger med varandra för då hade jag tvingat honom att ligga och kramas hela kvällen. Och med kramas menar jag kramas. Om jag menar knulla säger jag det. Men det gör vi iallafall inte nu så om det är nån annan som vill spoona lite ikväll så bor jag under den randiga markisen.

Nivån. Hög.

Let me present you with dagens lunchdiskussioner: Hur växer kiwi samt hur knullar fåglar.

Den som är fin får lida pin

Helvetes jävla skitwhisky. Har jätteont i huvudet, men kan som fucking vanligt inte ta huvudvärkstabletter på grund av att jag spyr upp allt jag får i mig. Oh ja, även en tesked vatten. I have tried. Eller nu spyr jag inte längre, nu har jag varit på möte, men jag får fortfarande inte i mig nåt. Jävla svikarkropp till att lyfta armen och hälla ner så mycket alkohol i den igår. Det är förjävligt att alkohol är så gott. Borde typ smaka javenne ingefära och koriander. Då hade jag aldrig varit bakfull.

Åh! Mina kollegor! Jag älskar folket som finns i mitt liv. Är även simla full. Typ alltså simla simla full. Ser absolut inte fram emot att vakna imorn. Godnatt.

Kvällsplanen

Ikväll ska jag laga cirka världens godaste ceasarsallad. Ska köra marinerade kycklingklubbor i ugnen på lite söndertrasat bröd och toppa med bacon i slutet. En liten dressing fullproppad med härlig parmesan på det och så kanske dom älskade ugnsgrillade körsbärstomaterna på toppen så borde vi vara i hamn med en finmiddag tycker jag. Det avslutar vi med lite ostar, nån marmelad och lite blandad frukt. Sällskapet? Only dom bästa kollegorna i stan.

Är jag en lortgris?

Jag tycker jag är ganska bra på att städa. Jag menar jag brukar ha hyfsad ordning hemma och dammsuger iallafall var tionde dag. Minst. Men förra gången jag behövde dammsugarpåsar så beställde jag det på internet och sen dess har dom mailat två gånger om att det nog är dags att beställa nya. På den tiden har jag hunnit byta dammsugarpåse en gång och behöver således inte köpa nya på mycket mycket länge. Visst är det fel på dom? Visst vill dom bara sälja sälja? Visst är jag inte snuskig?

Lilla matlagningsskolan pt 2

Ni har varit och inhandlat en vass kniv utan taggar? Ja? Bra. Då är vi ju nästan hemma egentligen, men jag tänkte att vi kunde snacka lite om smakkompisar. Ni vet såna som viskar hemlisar till varandra och skrattar jättehögt på bion och som är allra roligast att ta med på fest när dom kommer tillsammans. Smaker som förstärker varandra och som gör att rätten får kanske lite mer djup.

Första paret ut: Salt och peppar. Ni ba DOH! Men den är viktig. Köp flingsalt och en pepparkvarn. It makes a hell of a difference. Jag har en plastkvarn från Ica som står i kryddhyllan och kostar cirka 20 spänn. Den duger gott och väl.

Andra paret ut: Tomat och socker. Ha alltid alltid en liten gnutta socker eller honung i rätter med tomat. Balsamvinäger är också oftast jättegott till. Häll en slurk i köttfärssåsen nästa gång så får du se.

Tredje paret ut: Vitlök och timjan. Färsk timjan och finhackad vitlök i creme fraishe är kanske bästa kalla såsen. Timjan och vitlök och äppeljuice är en urgod marinad. Timjan och vitlök i tomatsåser eller bland ugnsgrönsakerna eller ja, ni fattar. Det är gott.

Fjärde paret ut: Chili och kanel. Om ni undrar varför ni aldrig får till den där restaurangchilin så prova att hälla i lite kanel. Magiskt, I tell you.

Femte och sista paret ut: Rosmarin och rödvin. Till kötträtter är rosmarin och rödvin en oslagbar kombo. I marinaden, i såsen, i glaset. Fast i det sista kan ni skita i rosmarinen.

(Se hela matlagningsskolan.)

Kaffe? Var det som sa kaffe?

Vår kaffekokare är inkopplad. Vår kaffekokare är inkopplad. Vår kaffekokare är inkopplad.

Jag är lite lyrisk. Och lite koffeinhög.

Det här med att rädda världen osv

Ni säger rubriken, jag skriver inlägget. 4everfine önskar.

Jag tror att det finns en risk i att försöka rädda världen och den risken ligger i att vi glömmer av det vi faktiskt kan påverka nu. Vi tänker framåt och på barnbarnen och djuren och naturen och oljan och svälten och det tar liksom aldrig slut. Samtidigt har vi inga problem med att titta ut genom fönstret när en tågkonduktör slänger av en elvaårig flicka eller två killar förgriper sig på en tjej i samma tunnelbanevagn. Eller inga problem är väl att ta i, men det är det vi gör. Har fadderbarn och skänker pengar till Afrikas stackars barn och äter ekologiskt och rättvisemärkt men glömmer av att ringa till morfar. Eller kanske inte ens glömmer av; vi orkar inte.

Jag är givetvis inte emot att skänka pengar eller arbeta ideellt eller rättvisemärkt. Jag är inte dumihuvudet. Men jag tycker att det är hemskt synd att vi köper oss till ett godare samvete samtidigt som vi tittar bort när en kille i trasiga kläder och bruten själ håller fram en skakande hand. En människa är en människa är en människa. Vi glömmer så lätt det bara för att de inte råkar bo i teven och inte har en stor artist som slår på stora trumman för dem.

Vår empati sträcker sig runt jorden till barnen på H&M-golvet, men tar slut vid tröskeln hemma. Fattar du att en tant ville att jag skulle resa på mig på bussen eller?

Risken med att rädda världen är att vi får så fullt upp med att rädda alla andra så vi inte har ork nog att ge till dem vi verkligen kan hjälpa. Människan vill bli sedd. Jag vill bli sedd. Men vi går omkring och tittar så långt bort i horisonten så vi ser inte det som är närmast. Det tycker jag är synd.

Det blir inte alltid som man vill

Gör: Jobbar över. Sörjer över min ekonomiska situation.

Vill: Baka. Laga mat. Läsa bok. Eventuellt lyssna på Frida Hyvönen som sjunger i Vitabergsparken ikväll. Borde kanske ev höra om jag öppnar fönstret. Om jag går från jobbet typ nu.

No can do, sorry!

Alltså Slå ner den jäveln ville att jag skulle skriva ett inlägg under rubriken 'Rökelsen fyller mitt rum och jag känner mig..' och jag vill ju inte gärna göra nån besviken, men jag kan faktiskt inte. Jag skulle aldrig i hela mitt liv tända nån jävla rökelse. Det är bland det äckligaste jag vet. Sorry Hanna!

En helt vanlig dag i Melbourne

Ni säger rubriken, jag skriver inläggen. Haren önskar.

Fan, sluta lååååååt vad är det som låter ajfan mitt huvud helvete det är väckarklockan vad är klockan kan jag köra nu ska jag ringa taxi? Klockan var förmodligen kvart över åtta och jag hade förmodligen sovit mellan fyra och fem timmar, sex om jag hade tur. Det var bara att ta en snabb dusch, slänga på mig det första jag fick tag på och springa ner till bilen/taxin för att vara på jobbet klockan nio. Fem i nio och jag fick ett hey darling! av min chef. Fem över och jag fick ett I need this femhundrasidorlångaartikel done NOW and have you booked the campaign in Houses?! istället. Som jag saknar den lilla ettriga greken, men det är en parentes. Vid femsnåret slutade vi. James trodde inte på övertid, han trodde på att vara effektiv under arbetstid istället, vilket han såklart har helt rätt i. Varje dag skyndade jag mig ut i bilen och höjde volymen på radion så jag kunde garva åt Hamish and Andys eftermiddagsprogram. Jag vet inte hur många gånger jag skrattade så jag höll på att köra av vägen där den slingrade sig genom Brighton, Elwood och in i St Kilda. Mitt fina fina St Kilda med horor och droger och nattmarknader och barer och restauranger och mitt. Det var mitt.

Sparka av mig skorna, krångla mig ur skjortan och i ett linne och lite smink på det och är du klar eller? Ska vi gå? En risotto eller en stek eller en hamburgare eller en chilli eller en sallad till middag. En kanna öl till. Myror i benen vi vill till Vineyard. Kindpussas och garva med chopchop eller BJ i dörren. Pussa ännu fler kinder genom baren björnkrama nån som satt längst in hämta färdiga drinkar i baren får jag lägga min väska snälla blink blink?. Om det gick mer än en dag mellan besöken fick vi ett where have you been?! We've missed you!. En drink två drink tre drink, jag ska verkligen gå hem innan klockan tolv. Okej, halv ett. Okej, men ETT. Absolut ska jag gå hem klockan ett. Men det kom ju alltid nåt roligt i vägen. Ett live-band. En kille. Lite pingviner eller en stor amerikan eller så ville bartendrarna hänga efter deras skift. Skorna av och vandra hem barfota medan hororna ropade efter oss att vi skulle vara försiktiga om vi var två. Skorna på och taxi hem fast taxichaufförerna inte ville köra tre gator bort om jag var själv. Borsta tänderna, ta ur linserna, blunda och hoppas på att det inte snurrade. Djup sömn.

Repeat.

Snooze

Jag jobbar hemifrån på förmiddagen idag för mitt kylskåp kommer mellan tio och ett. Det ska vara avfrostat och urtorkat och avinstallerat när dom kommer och här ligger jag i sängen och tänker tio minuter till. Bara tio minuter till. Jag har så fruktansvärt dålig karaktär på morgonen va.

Edit: Det gamla ska givetvis vara avfrostat. Det nya tar jag för givet att det redan är i fint skick.

Det finns dålig smak och så finns det oacceptabelt

Om jag känner nån som kollar på Bröllop och jävelskap på fyran nu så vill jag bara meddela detta: jag gör slut.

Man ba *unfriend*

I facebookfeeden: Happy 5th Birthday To Our Cats~ Cory & Trevor!!!

Jag får klaustrofobi för fan

Om jag precis knäppte upp behån på jobbet? Ja. Sen kom jag på att jag skulle ställa mig upp och jobba och helt plötsligt blev det lite jobbigt. Så nu står jag här vid mitt skrivbord framför sex killar med uppknäppt behå. Hur många kom och ta mig-poäng är det? Åtta av tio?

Den lilla matlagningsskolan pt 1

Gud hör bön. Närå, men vi kör lite tips som jag tror att jag hade uppskattat att få reda på när jag började laga mat. Det kommer handla mer om tips och tillvägagångssätt och mindre om recept. Mer om hur det blir gott och mindre vad som är gott. Korta små tips i hur det blir enklare och förhoppningsvis roligare att laga mat helt enkelt.

Tips nummer ett: Använd en bra kniv. Och med bra menar jag med slätt blad och så ska den vara sylvass. Ni vet hur tomater kan vara så frustrerande att skära så man helst bara vill mosa sönder den i handen? Fel/slö kniv. Tomater är skitlätt att skära. Sen är det ju skönt att slippa såga sig igenom maten också. Jag har en skitbillig kniv från Ica Maxi som är så inihelvete bra. Och köp ett bryne! Kostar typ 29 spänn eller så.

Tips nummer två: Man skär det mesta, förutom kött, lättast genom att bara pressa kniven genom till exempel moroten. Tänk hur du använder en tårtspade för att skära i tårtan. Att såga fram och tillbaka tar tid och risken att slinta ökar.

Tips nummer tre: Så jävla tråkigt, men håll ordning i köket. Inte bara är det roligare att börja laga mat när inte hela diskhon är full av gamla kaffekoppar och intorkade matresttallrikar, men det är faktiskt enklare att laga mat och städa efteråt. Jag använder till exempel alltid min (tomma) diskho till att slänga allt skräp som kommer med matlagningen i under tiden jag lagar. Alltså potatisskal, lökskal, plastförpackningar blablabla. Sen tar man helt sonika hela skiten och slänger i papperskorgen i ett svep. Snabbt och lätt. Och man slipper ha plastpåsar och skalrester och bös liggande bredvid dom upphackade ingredienserna.

Slut på tipsande.

(Se hela matlagningsskolan.)

Ni säger rubriken, jag skriver inlägget

Är det nåt konstigt med blogger idag eller? Jag skrev ett inlägg imorse, men det försvann tydligen ut i tomma intet. Ah well, jag ville nog inget mer än att klaga på att gå upp eller så. Jallefall. Alla här vet ju att bloggen inte skulle vara nånting utan er. Oftast är ju kommentarskonversationerna mycket mycket roligare än själva inläggen och det är ju fantastiskt tycker jag. Därför hoppar jag på allra sist på tåget och undrar nu ödmjukt om ni känner för att hitta på rubriker så skriver jag inlägg efter det?

Ett litet ja på den? Kommentarsfältet är ert.

Söndagsångest, FU

Den här helgen? Only kanske den bästa på cirka ett år. Så himla mycket välbefinnande. Så himla många skratt. Så bara jävla mycket fint. Jag har en helvetesvecka framför mig på jobbet och ändå ser jag fram emot morgondagen. Ja kanske inte just morgondelen, men sen.

Du har åtta kronor och sexton öre på kontot

Den där reklamen där en mycket bakfull man inte vågar kolla banksaldot? Han är jag. Men det är snart lön va?

Pardon my bitchyness

Men på förekommen anledning behöver vi snacka om det här med smileys igen. This is how the land lays: vi använder inte smileys. Smileys är av ondo. Smileys must die. Använd aldrig aldrig aldrig i löpande text och tänk såhär behövs det verkligen en smiley här? när fingrarna vandrar till kolonet. Svaret är ungefär 95% av gångerna nej. Varsågoda för tips.

Dagen efter kvällen före

Inte riktigt lika piffig. Notera gärna sminkresterna runt ögonen eller den pigga blicken. Om en timma ska jag till Solna. Jag kanske dör den där förortsdöden som härjar, men om jag överlever ska jag åka till Ikea. Jag älskar Ikea. Hejdå.

Den som kommer hit med frukost får en puss

Stavade träningsvärk träningsverk igår ser jag. Vad gulligt av mitt fyllejag. Jag shottade igår. Jag älskar att shotta. Mot slutet av kvällen blev jag dock paranoid och rädd för en man i glasögon och blå luvtröja. Typ drog Lisa i armen och ba han är creepy. Ta bort honom. Helt normalt.

Oblygt skryt.

På trädgårn. Har faktiskt aldrig varit varken så här snygg eller så här rolig. Efter att jag självgott frågat varför i hela friden jag inte har kille undrade Lisa varför hon inte har kille som får uppleva min rolighet. Fattar ni nivån? Har precis avslöjat att jag i min ungdom hade träningsverk i nacken efter att ha slängt så mycket med håret på dansgolvet kvällen innan. Nu är jag vuxen och gungar mest från sida till sida och ler kokett.

What money can buy

Jag är typ helt jävla ny. Tar tillbaka allt ont jag nånsin sagt om höstar och nystarter. Förutom kliniskt ren lägenhet med rosor och vin på kylning och tydligen en ny frilla så har jag köpt ett nytt jag. Ni ba oh, tell us more! Och jag menar jag är ju inte den som är den. Jag har köpt:
- Tre par skor
- Massa strumpbyxor (halleluja)
- BH och trosor. Leopard. Grrr. obs tasty.
- En svart/brun randig tisha
- En svart tråkkjol
- En svart tråkklänning
- En svart skinn/jeanskjol
- En roströd kofta
- En djupgrön oversize tröjaklänningwhatever
- Två scarves. En i leopard. Grrr.
- Fyra nagellack
- En vinterjacka
- En svart halvgenomskinlig topp

Eh, det är nog allt tror jag. Känner mig snygg och ny och tuff.

Get your head straight

Omg! Roade mig med att platta bort lockarna OCH JAG HAR JU SKITLÅNGT HÅR! Don't mind utväxten. Den ska snart bort. Men längden. Längden! Känner mig som en ny person.

Lyckan idag folket. Lyckan idag.

Uteservering. Sol. Folk som går förbi. Kaffe. Lite skakigt. Servitörer som hälsar och snackar och nu var det längesen du var här. Bubbelskratt ur ögonen magen hjärtat. Det känns som St Kilda. Det känns som det bästa ur ett gammalt liv i ett nytt.

Men jag är charmig ändå

Nämen jag luktar ren sprit och har den där mary-frilla, men det är ju mysigt. Nu ska jag duscha och sen ska jag gå och köpa nya kläder. Gud vad jag är sugen. Kommer definitivt komma hem med nåt fult, så blir det alltid när jag är bakfull. Men whatever, embracea livet bla bla bla. Pratade förövrigt med en kompis nu på morgonen. Han hade varit ute och sprungit en kortis (5km) och städat lägenheten till sin tjej nu på morgonen. Jag ba mmm..jag luktar som om jag har badat i vodka och jag fick hjärtklappning av att gå fyra kvarter. Han föreslog en cykeltur imorgon. Jag hoppas att det börjar regna.

Full, kåt och tacksam?

Har druckit mig full i min ensamhet. Det är punk ändå. Punk och blandat kul/ångest. Gillar kul (doh), men hatar ångest. Löser det genom att dricka mer vin. Nån som skrek smart där? I know. Men alltså på riktigt, varför finns det ingen som blir heads over heels i mig för? Jag är fan skitbra. Jag är rolig och påhittig och romantisk (well) och kan laga mat och bli en bra babymama och hänga med i fotbollssnacket (om jag måste bevisa att jag vet vad offside är en gång till kanske jag dödar nån iofs) och sen är jag ganska lätt att ta med på fest också. Typ självgående. ÄNDÅ ÄR DET IGEN SOM VILL HA MIG. Vad behöver man bli här i livet vavava?

Mina rosor är förövrigt urfina nu. Och jag är faktiskt skitfull.

Haha. Jag glömde posta. Nu är jag mycket nyktrare. Ah well. Ocensurerat fyllo varsågod.

Bara för att ni verkar vara så på bettet

Vill ni ha en 101 i matlagning? Typ som en liten, mycket basic matlagningsskola. Ja eller nej?

Ligger för övrigt och dricker Valpolicella Classico och twittrar i soffan. Älskar hemmakvällar på fredagar. Och ketchup kan för övrigt dö. Kör tomater med lite salt, olivolja, balsamvinäger och råsocker i ugnen på 200 grader i typ 20 minuter istället. Till och med ungar kommer gilla det, jag lovar.

Bloggen undrar

Berättaren undrade i en kommentar om jag är lika rolig och vitsig i verkligheten (hej, blygsamt_skryt) och jag känner att jag inte riktigt kan svara på det. Ni är ju en hög folk här som har träffat mig på riktigt och nu blev jag lite nyfiken. Stämmer bilden ni hade i huvudet innan vi sågs med hur jag faktiskt är? Eller liksom stämmer bloggen med IRL-Linn? Eller ja, ni fattar.

Hjelp snela?

Because I'm worth it

Kvällplan:

Promenera hem.
Köpa blommor.
Köpa urgott vin.
Hälla upp vin.
Tända ljus.
Lägga mig på soffan.
Läsa A visit from the goon squad av Jennifer Egan.

Varför ska jag läsa Emster?

Därför. Klick.

Note to self

Det godtagbara alternativet för att inte städa på torsdagar är att vara ute och dricka nån form av alkohol.

Fredagsfeeling

Här är ett tips till er som är morgonsura eller bor ihop med nån som är morgonsur: städa lägenheten/huset noggrant, byt lakan och tvätta på tordagkvällar. Känslan när klockan ringer fredag morgon och inget bös fastnar under fötterna när man går till badrummet och allting blänker och ingenting är ivägen och det luktar nybakta frallor och starkt kaffe och så står det en naken man och ba kom här baby, skit i jobbet. Eller oj. Där for visst min fantasi iväg lite. Det är vad som händer när det är fint hemma en fredagsmorgon.

ps. Det är rent och fint hemma hos mig. Ligga? ds.

The most ordinary thing, yet so many tears

Mitt i tvättkorgen bland trosor och sängkläder låg en hopknycklad gammal t-shirt som en gång var Sams och som jag brukar sova i ibland. En helt vanlig vit och lite noppig t-shirt från nåt skitmärke och hela hjärtat blev en hård klump. Och där i tvättstugan stod jag och blötte ner en sunkig tisha med tårar från hjärtat och tänkte på hur en helt vanlig vit och lite noppig t-shirt kan framkalla minnet av hans skratt hans kramar hans leende hans fanimig själ.

Aj, Sam. Jag saknar dig.

Tyst, det är Ernst på teve.

Ligger på soffan i matkoma istället för att städa. Kör ett ryck efter Ernst istället. Jag är sjukt bra på ryck faktiskt. Då ska det bli fresh and shiny här hemma. Nu är det mer ungkarlsstilen och den gillar vi ju inte. Dessutom är det så jävla gött att komma hem en fredageftermiddag och så är lägenheten helt ren, tvätten tvättad och lakanen bytta. Men först barfota-Ernst.

Jag vill ha färg!

Jag är ju en svart människa. Svart ute, svart inne, svart i hjärta, svart i sinne. Närå. Men jag har nästan alltid bara svarta kläder på mig. What can I say, jag gillar svart helt enkelt. Men hemma vill jag inte alls ha svart. Där vill jag ha färg. Och i brist på att beslutsfattande i soffrågan så tänkte jag piffa till nuvarande med nedan istället. Fint va?

ps. Tiotusen för en rosa soffa, ja eller nej? ds.

'Cause I'm the judge of cool pt. 13

Inne:
Kontorslandskap
Mellanmål
Basilika

Ute:
Husdjur
Sommar
Köpelunch

We will hunt you down and kill you

Jag älskar att organisera. Alltså ÄLSKAR att organisera. Vi håller ju på och flyttar runt på kontoret och har bland annat fått ett nytt kök där det gamla kökets koppar och tallrikar och grejer ska ställas upp i. Jag och min fellow hitler ba DET GÖR VI! Så nu är det millimeterordning och färgskalat och fint i köket. Vi kan säga att den som stökar till och ställer in blåa muggar i den vita hyllan eventuellt kommer att få ångra sig. Kan man säga. Jag och Ducky är only known as dom två argaste på kontoret. Eller tydligen inte. Nu sa min kollega att jag inte alls är arg, bara tuff. Således är vi dom två tuffaste på kontoret.

Ursäkta, jag tror jag tappade min stil nånstans i rulltrappan. Har du sett den?

På lördag ska jag göra stan så att säga. Funderar på att ta med kreditkortet och riktigt gå all in i shoppingfrenzyn. Synd bara att jag totalt verkar ha tappat min stil och därmed kanske kommer hem med trekvartbyxor eller rosa små pikétröjor eller kanske både och. För säkerhets skull så kommer jag ha sällskap som förhoppningsvis kan stoppa mig om jag går för mycket över styr.

För att jag förvandlas till en pumpa på tolvslaget

En annan härlig sak med att vara singel är den underbara frågan men varför är DU singel?! Jag förstår att det oftast är menat som en komplimang, men det känns inte så. Jomen serru jag är skitdålig på att ragga. Går jag ut hänger jag mest bara med mina kompisar och om jag får välja så går jag hellre ut och käkar än att gå på krogen och det ökar inte direkt mina chanser att träffa nån. Eller så är det ingen som blir kär i mig. Jag är okärbar.

Kan man kanske inte svara. Så man kanske inte behöver fråga heller.

Sell out

Behöver vi prata om att jag spontanköpte tre par skor tidigare idag? Nej? Tänkte väl det. Vi kan prata om hur snygg min kompis är istället. Han skulle HATA mig om jag sålde ut honom här, men på riktigt så är han ett jävla kap. Lite skäggig, fint leende och världens mysigaste röst. Om man pratar med honom på kvällen när man ska sova så nästan brummar det i luren. Jag har försökt att få honom att prata mig till sömns, men det är tydligen tråkigt att prata med nån som inte pratar tillbaks. Han gillar fina läppar, fina ögonbryn (!) och tjejer som skrattar mycket. Och så ska hon vara söt.

Any takers på den?

Men det ser ut som om vi är ett par

Ha! Det funkar urbra! Vi har till och med hållit hand och provsmakat varandras mat. Win! Det folk inte vet är att vi sitter med huvena tätt för att vi diskuterar potentiella ragg åt varandra baserat på folk som går förbi.

Det man inte har får man låtsas

Nu ska jag gå och träffa en av mina killkompisar och låtsas att vi är ihop. Han är snygg så tjejer kollar efter honom och då blir jag pseudostolt över vilken snygg kille jag har. När vi käkar ska jag tindra med ögonen så det ser ut som om vi är jättekära. Sen ska han få köra hem mig till St Görans.

Höstläsning aka länkbonanza

Eftersom det verkligen bränner i min plånbok och jag måste köpa vår bokcirkusbok (som jag är sjukt osugen på att läsa, men hoppas såklart att bli motbevisad) så gick jag in på adlibris och liksom bara köpte litelitelitegrann. Faktiskt. Men för er som bryr er så köpte jag också Per Olov Enquists Kapten Nemos bibliotek och Sanne Näslings Kapitulera omedelbart eller dö på Apple, dear-Sofias bestämda uppmaning.(Läs Sofia förresten. Hon är urbra.) Samt Jonathan Safran Foers Eating Animals för att mina co-writers på bokcirkus! hävdar att alla borde läsa den. Jag ser fram emot att käka kött och läsa om hur jag förstör världen med mina egoistiska smaklökar.

Dagens känsla

Kan nån bara ta mig lite på brösten?

Jag bestämmer att ingenting är töntigt. You follow suit.

Men kan vi inte bara sluta att skämmas för saker? Guilty pleasures som Gilmore girls eller Anna Ankas träningsprogram på teve eller Britney Spears borde inte vara nåt guilty egentligen. Det är ju urtöntigt att hålla på att ursäkta sig för att det är roligt att läsa Veckans nu eller vad man nu tycker är kul. Vem är det som bestämmer vad det är som är okej och inte okej? Det är väl vi själva när vi håller på såhär? Vi slutar också med att kokettera med att vi minsann vågar stå för våra guilty pleasures, det är också löjligt.

Så. Från och med nu: no more guilty pleasures. Bara pleasures, okej?

Kidnappad sa du? Vad synd.

Kan ingen ta och låsa in Fabian Bengtsson i en trälåda igen? Jag är urtrött på den människan.

Men kom tillbaka då

Emster förihelvete, nu börjar du blogga igen. Min Reader är inte alls lika rolig utan dig och det var skitlängesen jag skrattade så jag började gråta av en blogg. Jag saknar dig.

Hungrig och rabiat

NÄR SKA JAG LÄRA MIG ATT SALLAD INTE ÄR EN BRA JOBBLUNCH?!

Allergibarn

Johanna har en dotter som är allergisk mot mjölk och hon funderar på att starta en blogg som tipsar om allergivänliga ställen, lättlagad mat och som fokuserar på dom enkla grejerna istället för den vanliga stora skuggan som allergi oftast innebär. Jag tycker att det är en jättebra idé. Framförallt för att jag, eller mina föräldrar egentligen, vet hur det är att ha allergiska barn och tvingas lägga om kost och läsa på varenda förpackning och försöka hitta alternativ som inte innebär att maten som lagas och restaurangerna man går på och livet i allmänhet ändras helt.

Jag är allergisk mot ägg, fisk och nötter och det har jag varit sen jag föddes. Jag måste ha med mig en lapp när jag åker utomlands. Jag måste säga till på restauranger. Jag måste fråga vad det blir för mat när jag ska på middag. Ibland måste jag fråga killen jag har träffat om han har ätit jordnötter innan vi ska hångla, men det är en annan historia. Det är skitjobbigt ibland, men alternativet är ju att jag typ dör. Om sjukhuset när vi var små (innan internet) hade fokuserat lite mer på lösningar och lite mindre på PROBLEMEN! så tror jag att min mamma hade tyckt att det var mycket lättare och mindre ångestfyllt att nära två allergibarn. Och om fler hade förstått att det finns väldigt mycket bra alternativ idag så kanske vi som är allergiska eller har allergiska barn skulle slippa svara på påståendet det måste vara jättejobbigt! Stackars dig! För jag vet inte vad jag ska svara på det. Ja? Nej? Det är ju vad det är liksom. Jag har inte direkt valt att vara den man måste baka en extra tårta till om man bjuder till kalas. Det är nån gen eller nåt som har ställt till det och bestämt att min kropp tror att det är giftigt att äta jordnötsringar.

Men nu finns ju internet och oh how we love internet peoples. Heja på Johanna att starta allergiblogg så fler får reda på att det faktiskt inte är så jävla krångligt att byta ut grädden mot havre- eller sojaprodukter i brunsåsen eller att det finns glasstårta från Tofuline som enligt uppgift ska vara godare än vanlig eller att buffelmozzarella och fårost faktiskt fungerar för en del mjölkallergiker, däribland min syster.

Dagens tips

Ni vet att ni borde läsa Omomigen va? Hon är rolig och vass och sprallig och kan massor om vin och sånt. Dessutom har hon varit modell åt mig en gång. Bara en sån sak liksom.

Rent var det här! Eller ska bli. Whatever.

Mitt kylskåp är beställt från leverantör. Om jag har tur kommer det innan helgen och då ska jag starta mitt nya liv. (Hehe). Närå, men idag ska jag STORSTÄDA. Typ skura lister med tandborste. Eller kanske inte riktigt så stört, men jag ska torka listerna iallafall. Och plocka upp alla kläder. Och byta lakan. Och rensa avloppet. Och köpa blommor. Fast först ska jag köpa sån där insektsdödarspray så jag kan mörda alla äckliga spindlar som eventuellt har bosatt sig i dammgrottorna.

Big mistake. HUGE mistake.

Det dumma med att jag alltid menar det jag säger är att jag tar för givet att alla andra gör samma sak. Det är visst naivt.

Haven't I seen you before?

Blev igenkänd på Malmen av servitören idag igen. Trots att jag inte har varit där på skitlänge. Han tipsade även om andra restauranger när vi tyckte att deras sommarmeny sög. Vi gick tillslut till Hjördis om nån undrar. Deras lammchili är urgod också ifall ni även undrar vad jag åt. Kan rekommendera både Malmen (men efter augusti) och Hjördis. Om folk bara kunde sluta gå omkring och vara så medvetna hela jävla tiden skulle jag kunna rekommendera hela Södermalm. Men det kan jag inte nu.

Dagens hat

Folk som övergillar djur. Typ tweetar om London " I hope everyone is careful, but most importantly that all animals are safe". Alltså WTF?! Vad gör det om en liten pensionär blir nedslagen om bara hamsterjäveln överlever?

Big spendah

Jag har precis köpt ett kylskåp för knappt sju tusen spänn på nätet. Gör man sånt? Det känns skitkonstigt att betala så mycket pengar ut i luften och då ska väl kanske tilläggas att jag jobbar med e-handel. Men förhoppningsvis kommer det ett kylskåp som ska bo hos mig redan den här veckan och sen ska vi hösta oss och laga mat så det står härliga till. Mmmm vad myyysigt vi ska ha det. Sen ska jag leta shabby chic-prylar och tända doftljus för en miljon kronor styck. Och ta närbilder på blomblad och obäddade sängar. Ett nytt jag helt enkelt.

Eller så blir det inget nytt jag, utan bara en otrasig frys med mat i. Det får man se.

Moody much?

Jag tror fan att jag är lite schizofren. Gårdagens ångest? Kan inte alls relatera idag. Jag vet ju att jag påverkas som fan av alkoholens efterverkningar, men ändå tänkte jag igår att känslorna då förmodligen var inledningen till en mildare höstdepression. Det var det alltså inte. Det var ren kemisk ångest. Och på ett sätt är väl det tur eftersom den försvinner i takt med att alkoholen försvinner ur kroppen, men just att den är så himla verklig när den ligger där i bröstkorgen och gottar sig är lite skrämmande. Idag är jag tillbaka till mitt vanliga fan vad det är gött att det snart är höst-humör.

Killer instincts

När jag satte på mig skorna imorse sprang det ut en spindel the size of fucking Alaska ur skon. Jag varken pep eller skrek utan tog ett skohorn och petade runt lite bland skorna där han gömde sig och sen utrotade jag honom. Det kändes skönt. Jag kan givetvis inte sova i en lägenhet som när superspindlar så om det är nån som vill ha nattsällskap kan ni säga till. Jag är rumsren, snäll och kan laga mat och städa för besväret.

Framtida ledsamheter

Nu är det slut på ledighet och sommarhjärna och jag känner viss oro för en period fylld av apati utanför jobbets trygga väggar. Jag gillar inte det här med startsträckor.

Nyår. Våren. Hösten.

Jag blir stressad av hur allting ska ta avstamp och sen står jag där ett år senare på exakt samma ställe som innan, nystarter och skit till trots. Det är faktiskt lite sorgligt.

Munknullsmat

Kantarelltoast på surdegsbröd. Total matkoma garanteras. Jag kan inte röra mig.

Eller så vill jag äta pizza. Eller äta pizza medan nån klappar på mig. Eller äta pizza medan nån klappar på mig och jag sitter lutad mot armen. Sen efter pizzan vill jag hångla. Kan ni styra upp det internet?

TMI?

Den som kom på bakiskåtheten borde dö. Nu är kåt typ världens fulaste ord, men jävlar vad jag är sugen på att ligga.

Vem ska trösta knyttet?

Igår när vi köpte nattamat fick jag mos med dill i. Vad är det för jävla påhitt? Dill i mos. Nån borde bussa Morberg på dom. Sen skrattade jag åt ett IT-skämt killarna bakom drog, men det säger vi inte till nån för jag är ju ingen datageek. Nu är jag hungrig och har på grund av trasig kyl ingen frukost hemma och det regnar och sa jag att jag har ont i huvet?

Sympatihorar

Är så förbannat bakfull. Huvudet känns som världens tyngsta och värker sådär så att det känns som om hjärnan har krymt och helt plötsligt liksom flyter omkring fritt i huvet. Dessutom mår jag illa. Dessutom borde jag gå upp och underhålla min gäst aka världens bästa skratt. På riktigt, man borde buteljera hennes skratt och ge som medicin till deprimerade och som magi skulle alla bli glada. Så bra är hennes skratt.

Åh Stockholm I heart you

Mina fina på en filt med vin och så mycket skratt så alla runtomkring tittar. Mitt liv innehåller så mycket bra. Åh.

Disclaimer

Alltså jag går inte omkring och känner mig ensam. Jag mår skitbra. Och det förra inlägget var inte menat som sympatihoreri utan mer en förklaring. Typ.

Framtiden och oron

För en liten timma förut blev jag påmind om framtiden och att den kanske inte blir så happily ever after som jag tänker mig. Trasselkvast skrev en kommentar om att det lät som om jag ser mig själv som singel i framtiden i det här inlägget och ingenting kunde vara mer fel. Jag kan inte ens tänka på att det eventuellt skulle vara en möjlighet på grund av avgrunden som öppnar sig i bröstkorgen. Jag är livrädd för att jag inte kommer träffa nån. För att ingen kommer älska mig igen. För att jag ska behöva fatta massa livsavgörande beslut på egen hand. För att jag inte ska få nån att bry mig om.

Jag kan inte tänka så utan att få djup ångest och bli sängliggande. Jag klänger mig fast i tanken att det finns nån som en livboj. Jag måste tro att det finns nån. Jag måste se barn i min framtid. Jag måste tänka att jag kommer bli älskad igen, annars går jag under.

Jag älskar mitt liv och mina vänner och min familj i nuet och är inte alls stressad över att träffa nån för sakens skull. Men när jag tänker framtid så finns det alltid en man som är min.

Mera bloggbis

Nu tycker jag att ni går in och grattar Jenny för att hon och hennes man ska få en knodd. Jag lovar att komma och läsa sagor och leka tills Fimpen somnar om ni vill ha en liten andningspaus nån gång Jenny. Eller prata om vadsomhelstutombebis när du tröttnar på bajs och kräks. Eller bara grina lite för det är så fint.

Födelsedagsmiddag

* Flädermarinerad fläskfilé
* Chorizo- & svampspett
* Avokado- & kronärtskockssallad
* Prosciutto med nektarin, mozzarella och balsamicodressing
* Ugnsgrillade körsbärstomater
* Basilika- & soltorkade tomatcreme
* Dragon- & senapscreme
* Parmesan
* Vanlig jävla potatis

Dagens lol

Att föräldrar som försöker göra sina barns namn ovanliga och exotiska genom att lägga till h:n och z:n därmed gör exakt det som det svenskaste av det svenskaste, dansbanden, har gjort i alla tider.

Veckans tips

Jag kan tipsa er om att inte åka till en stormarknad och handla en fredag i semestertider. Det var mycket nära att nån dog idag och det var lite obehagligt att bevittna hur allvarligt vissa tar det här med att komma fram till fiskdisken. Det var även intressant hur vissa pensionärer lyckades titta på vanliga mjölkpaket som om dom vore små gröna män med oproportionerliga ögon. Själv gled jag givetvis runt världsvant med min pansarvagn till kundvagn och plockade i dragonplantor, avokados och beställde parmesan över disk medan jag försökte undvika att hamna i fist fights med paranta damer iförda lila skyddsglasögon.

Men I got through it alive. Nu ska jag laga födelsedagsmiddag till min far. Det kommer bli gott.

Till min bästis

Jag har ju spenderat en stor del av semestern med barn och nu i eftermiddags så var jag och hängde med min kompis och hennes ongar igen och den äldsta hade sagt jag älskar Linn innan jag kom och det gör mig så himla himla glad. Jag hoppas att jag kan vara en sån där trygg vuxen för henne och ser framför mig hur hon när hon blir äldre tar tåget till Stockholm och hälsar på mig så jag får skämma bort henne med lite för sena kvällar och för mycket biogodis. Vi ska skratta massor och sen ska vi skvallra om killar och sånt som hon inte berättar för sin mamma om. Jag vill vara en sån vuxen som också är hennes kompis som hon kan ringa till när hon är tonåring och gnälla på att mamma och pappa är SÅ HIMLA DUMMA I HUVET! Jag vill att hon ska känna att jag alltid finns som en bonusvuxen som tycker om henne precis som hon är. Och det verkar ju som om vi har fått en ganska god start.

*flyttar till småstad*

Ok att tonåringarna bakom disken kanske räknade lite fel, men vår nota ikväll slutade på 623 kronor. Totalt. Den innefattade:
4 glas vin
1 black and white (huvudrätt)
1 oxfilémedaljonger (huvudrätt)
1 flaska vin
Ytterligare 2 glas vin. (var nära att missa att jag hade skrivit vinA där)

Alltså HUR BILLIGT?!

Short but sweet

Nu ska jag och mina nipples gå och hämta en kompis på stationen. Sen ska vi dricka tapas. Eller jag menar äta tapas. Eller jag menar dricka vin. Hejrå.

Tuttproblematik

Om det är så att man kanske springer omkring hemma nästan naken och så kommer det folk så kan det ju hända att man får slänga på sig nåt lämpligt klädesplagg för att gästerna inte helt ska tappa matlusten. Och då kan det hända att det man får tag på oftast är en pappas gamla t-shirt eller nåt annat stort plagg som liksom rör sig när man rör sig. Och då kan det uppkomma en skaveffekt på bröstvårtorna så att dom blir helt ömma. Och ibland kan man glömma bort det och göra samma sak flera dagar i rad och då så har man skapat ett stiff nipple party där ingen nånsin vill gå och lägga sig. Inte helt bekvämt yo.

Nnnnude

Det här med att jag går omkring här hemma enbart iförd bikinitrosor, behöver vi prata om det eller? Just nu sitter jag till exempel vid köksbordet och datar nästan naken. Håller jag på att bli nudist?

Har slutat jobba jobba och börjat jobba på brännan igen. Ifall ni oroade er.

En sån dag pt domverkaraldrigtaslut

Vaknade kvart över åtta av en harkrank i sovrummet. Sjukt äckligt yo. Sen var kaffet slut. Sen hittade jag inte min datorladdare så jag var tvungen att åka och köpa en ny för femhundra roliga kronor för att JAG MÅSTE JOBBA PÅ SEMESTERN. Och bara för att jag inte är på kontoret tar allting tusen gånger längre tid att göra och datorn hänger sig hela tiden och det är fkn sol ute.

Mvh,

Gnällig_83

Vin var det här!

Har sminkat mig för första gången sen...sen...sen förra tisdagen. Jorå, vissa ska ju ut på sån därn ungdomsdans förstår ni. Närå, jag ska käka middag med en kompis, men vi kommer förmodligen se andra människor (gulp) och kanske vara tvungna att prata med nån gammal högstadieklasskompis. Yey. Eller så.

I mitt hus ska det finnas ett piano

Vad jag gör just nu? Spelar piano. Inte gjort på typ tio år, men det är faktiskt jävligt lugnande. Varsågod att anteckna.

Den andra sidan av myntet

Anledningen till att jag behövde nånstans att fly ibland när jag var yngre: jag har en mamma som bråkar med fyraåringsargument. Idag till exempel: du tänker ALDRIG på nån annan än dig själv när hon var frustrerad över att hennes argument i diskussionen inte riktigt höll. Man ba tack mamma. Inte bara tycker jag inte att det stämmer att jag ALDRIG tänker på nån annan, men det gör fan ont att höra det från min egen mamma.

Jag har mer än en familj

Jag har precis gått hem från min morbror och hans fru. Fast dom är mer än morbror och moster. Dom är det som utanför min direkta familj var min trygga punkt under min uppväxt. Dit jag gick minst en gång i veckan under alla år i Lidköping. Ibland gick jag bara dit, öppnade deras vitrinskåp fyllt av böcker och satte mig i soffan i några timmar. Sen gick jag hem utan att knappt ha hälsat. Andra gånger, kanske mer ofta, hämtade jag deras barn på dagis och sen gick vi hem och hängde. Deras barn är så mycket mer än mina kusiner. En av dom pratade med fyra personer; mamma, pappa, moster och mig. Uteslutande. Jag har bytt blöjor och gjort välling och läst godnattsagor. Tröstat när dom har slagit sig, borstat tänder och lekt tafatt. Dom har älskat mig och kramat mig och somnat i mitt knä under perioder i mitt liv när annat har varit skitjobbigt.

När min morbror och hans fru gifte sig var jag tretton och deras äldsta son tre och han var med mig hela kvällen och natten och morgonen. Jag minns att han vaknade vid tvåtiden och längtade efter mamma. Då satte vi oss i soffan och tittade på Aladdin och han somnade i mitt knä efter tre minuter. Vi pratade om det ikväll och ingen av oss tycker att det var nåt konstigt. Det var mig han ville vara med när han inte var med sina föräldrar. Idag är han arton och drack öl till middagen och han ville fortfarande sitta bredvid mig. Det tycker jag är fint.

Det den familjen gav mig, ger mig, är villkorslös kärlek utanför min direkta familj. Där blev jag alltid lyssnad på och där är jag alltid välkommen. Om jag får familj i framtiden så vill jag att mina barn ska ha några såna personer i sitt liv. Andra vuxna som älskar dom och bekräftar dom och som dom litar blint på. Jag är helt övertygad om att det har gett mig en trygghet och säkerhet jag inte hade haft annars.

Mmm...lunch.

Fast jag åt andra halvan också, men det blev inte lika fint på bilden.

Dagens irro

Föräldralediga som statusuppdaterar snart är sista semesterveckan slut :( Till skillnad från nästa vecka när dom också kommer vara hemma, bada och vara utomhus.

Semestertider

Skjuter upp ångesten att jag börjar jobba nästa vecka genom att sola topless på verandan. Morfar ska enligt uppgift ej vara i stan idag så vi kanske slipper fler genanta ögonblick. Badar gör jag genom att häva mig i med den blå lianen med knutar på. Det är 24 grader i vattnet. Inga moln på himlen, lätt bris. Helena Bergströms sommarprat i lurarna. Det är faktiskt mysigt. Hon är rätt bra.

Ganska mysigt att vara hemma ändå

Man vet att man har varit saknad när mamman och pappan leker flugor kring en sockerbit när man kommer hem. Sockerbiten being moi för er som kanske missade det. Pappa har precis studsat in från verandan och likt en dagisunge blivit sjukt uppspelt av att jag var VAKEN LINNIS! och UPPE! samt gjort "Linnkaffe" dvs mycket starkt, trots att dom hellre dricker svagare. Mamma följer mest efter dit jag går. Kaffe på verandan? Mamma sitter i stolen bredvid, inte mittemot som en normal människa. It's good to be me just nu.