-glömde en grej med jobbet

Jag sitter på trettonde våningen och mitt kontor har utsikt över HELA Stockholm. Man ba jahapp nu regnar det över söder. Det blir tunnelbanan hem. Extremt smidigt.

Ett par saker asså

Först och främst: australiska (jag vet sjukt fult ord, men det är tydligen så man säger på svenska nuförtin) droger är the shit mot förkylning. Det andra jag vill säga är av ungefär lika stort nyhetsvärde. Maggies grannar har ett band som använder lägenheten som replokal. Och det hade väl vart okej om dom hade vart nå bra. Men DET ÄR DOM INTE! Nu: spelat hey ya, halo och umbrella på gitarr i typ tre timmar. Mina öron blöder.

Å sen är det SYTYCD på teve och hon melissa är så jävla scary, återigen.

killen framför mig på tåget porrsurfar å röda byxor är rikemans folkets edgy

å just ja, jag har köpt lägenhet på söder. Ett stenkast från nytorget. It was meant to be.

saker jag gillar med mitt nya jobb

att den riktiga anledningen till att vi jobbar 35h veckor är för att vi har obligatorisk närvaro på alla fester.

Att nästan alla går barfota på jobbet.

Att det finns mackor å yoghurt å fil å ostar å salami å skinka å kalkon å frukt å grönsaker å riktig espresso. Allting ekologiskt.

Att alla är sinnessjukt snygga.

Bakfull

Vi var på Berns i torsdags. Drack jobböl en masse.

Igår ölade jag från klockan fem till klockan fem. Man skulle kunna säga att det känns lite i kroppen idag. Min nya baksmälla är värk i lederna, märkligt nog.

Vi både förfesta och efterfesta på Berns igår. Med stora flak med Boris-sprit.

Det här är värdelös information.

So you think you can dance

Inte för att jag tror att det är någon annan här inne som kollar, men är inte Melissa i sytycd bara sjukt scary. Det är nåt med det maniska leendet.

Hatar maniska leenden.

Min dag

Jag vaknade jättetidigt av att jag drömde om en hund.

Jag åt lunch på taket med utsikt över stan.

Jag gick timman det tar att gå hem från jobbet i regnet.

Jag tvättade.

Jag låste ute mig. Ingen telefon, inga pengar, inga nycklar.

Jag stog mitt i parken och ropade på Maggie när hon var i tvättstugan.

Jag rökte för många cigaretter på trappan.

Jag kommer somna till det sjukaste programmet ever - Paradise Hotel Danmark.

Fan vad folk är fina alltså

De senaste dagarna har varit så snälla mot mig så jag tror knappt att det är sant.

Jag har hört av hyfsat nya bekanta som vill hänga. Och några som bara vill kolla läget, att jag trivs i stan och med nya jobbet och sådär, som jag aldrig hade förväntat mig att höra från.

Jag blev välkomnad med bokstavligt talat öppna armar på jobbet förra veckan. Och har överösts av komplimanger sen dess. Idag var jag ute och käkade med ett gäng från jobbet och två olika personer sa hur himla kul dom tycker det är att jag har börjat och att det kommer bli hur bra som helst.

I lördags på kräftskivan pratade jag lite grann med en tjej som efter ett tag slängde ur sig att jag gjort intryck på henne. Hon ba du är en helt fantastisk människa. Det liksom strålar om dig.

Man ba tack!!! Gulle alla som faktiskt tar sig tid att säga fina ord till andra, eller skriva dom for that matter.

Jag känner mig helt...upprymd.

Det tar sig

Jag åker inte med fel tunnelbana längre. Jag hittar till jobbet. Jag har en helt sinnessjukt uppbokad kalender. Det känns jävligt bra faktiskt.

Igår satt jag i en park vid vattnet och skrattade mig igenom lite för många öl i glasflaska. Sen kapade vi en taxi och drog till värsta turkstället vid Stureplan typ. Collage. College? Jag vet inte.

Bartendern hade verkligen vaknat på fel sida och jag tror till och med att han drog en vodkaflaska i huvet på min kompis vid ett tillfälle. Vi slapp köa och betala iallafall. Musiken var helt sinnessjukt bra och vi dansade vilt i tre timmar konstant battlande med sliskiga turrehänder.

Jag tror jag skrattade hela tiden.

Idag vaknade jag upp till tre sms med väldigt fina ord från lite ogivna personer.

Nu ska jag snart ta tag i mig själv och dra på kräftskiva med bondetema. Jag tänker mig en ljuv halvlång klänning med vitt förkläde och träskor. Kanske en stor blomma i håret.

Häj.

Och en fördel till

Statistiken säger ju att alla skiljer sig nuförtin. Å killen kommer ju obviously redan ha dragit sitt strå till statistiken så jag kan få det happily ever after som jag trots min annars cyniska inställning faktiskt tror på.

Honey, I'm hoooome

Satt och tittade på Bachelorette förut. Ja, jag har i min sommartristess fastnat i en sjuk kärlekssåpa. Och fastnat är fan ordet. Jag gick hem från öl på El Mundo för fyra töntiga killar och en tjejs skull.

Men det var inte det jag ville säga. Det jag tänkte komma till var att en av killarna i det programmet har en liten gullunge till son. Och bara sådär kom det över mig. Jag vill fan träffa en kille med barn.

Jamenar fatta (och här tänker jag att han har en normal, kärleksfull relation med sitt barn. och ja, bara ett). En kille (man) med barn har ju liksom prioriteten klar för sig. Vad som är viktigt och vad som inte är det. En kille med barn har ju vett att säga nej innan man hinner släpas in i slentrianskräpet. För vad är vitsen att hänga med en tjej man inte vill ha i sitt liv? För visst måste barnlivet gå ihop med förhållandelivet, och inte fan presenterar man alla tjejer för sitt barn?

Fatta enkelt med en kille som vet vad som är viktigt i livet redan.

Så tänker jag.

Plus bonusen att få hänga med en unge typ varannan vecka. Inte behöva va morsig utan bara pappas roliga kompis.

Vart hänger killar (män) med barn i Stockholm?