Jag vet inte hur jag ska börja. Nu har jag skrivit första meningen och suddat ut fyra gånger så nu blir det till att freestyla istället.
Jag kan inte tänka mig bättre föräldrar än mina. Jag läser andras beskrivningar om sina föräldrar och tänker
gud vilka fina människor, men dom är inte bättre än mina. Och även om det finns få jag blir så arg på som mina föräldrar och få jag tycker är lika dumma i huvudet eller jobbiga eller envisa så är dom felen små i jämförelse med dåliga föräldrar. Mamma är till exempel väldigt mycket martyr. Och pappa har sagt förlåt en gång under hela mitt liv. Men det är så dom är. Mamma får man lära sig att ignorera när hon sätter igång och pappa säger förlåt genom en chokladkaka på kudden eller genom att sticka in huvudet i dörröppningen och göra en grimas. Så är dom och så är det.
Mamma och pappa är som natt och dag. Mamma är liten och blond och en känslomänniska utan dess like. Pappa är lång och mörk och reser sig och går om man börjar grina när man bråkar. Mamma bryr sig om allt och alla och pappa bryr sig om mig, min syster och min mamma. Och sina bröder och farmor, fast inte lika mycket. Jag, min syster och mamma är hans allt och för oss skulle han gå i döden.
När jag är ledsen ringer jag hem till mamma och grinar och så får hon tycka synd om mig och säga att det går över och att livet är så ibland. Om hon inte är hemma och pappa svarar istället så får man rådet att
dricka lite vatten och gå och lägga sig. När jag krisar om jobbet och om framtiden och om pengar och lägenhetslån och amorteringar så ringer jag pappa. Om mamma svarar så slutar det med att vi blir osams på tre sekunder för att hon
inte fattar nåt.
När mamma och pappa ska köpa nya utemöbler så åker dom och kollar på nåt, bestämmer sig för blåa och sen levereras det röda för att mamma
ångrade sig. Oh, skulle jag ha berättat det? När mamma och pappa åker bil så roar pappa dom genom att räkna ut konstiga sifferkombinationer medan mamma inte ens kommer ihåg första siffran.
Men det som jag älskar med att komma hem är att det är så mycket skratt. Vi har otaliga hemmavideofilmer från semestrar där pappa skämtar så mamma skrattar och kissar på sig. Och dom har så himla kul ihop mina föräldrar. Även om dom är olika och olikheterna ibland leder till tredje världskriget så har dom så himla kul ihop.
Jag är bortskämd. Jag är fruktansvärt bortskämd. Inte på ett titta jag har en ny märkesväska-sätt, men på kärlek och tillit och okej då, lite lyx. Vi har kunnat åka på semestrar. Jag flyttade till Australien, pappa betalade biljetten. Jag köpte en bil, pappa betalade. Jag ville flyga hem över jul, pappa betalade. Jag ville köpa lägenhet, dom gav mig pengar till insatsen. Och såklart älskar jag dem för det. Men inte på grund av det. Jag älskar dem för att de fullkomligt överöser mig och min syster med kärlek av den icke-monitära sorten och för att de alltid alltid finns där för oss.