fredag, juni 28

Sista dagen. Kom nu sommar, jag är redo för dig!

Nils vaknade fem imorse. Såklart att han vaknar fem när det är min natt. Det är ärligt talat väldigt sällan min natt för Andreas tar kanske 90% av nätterna (obs frivilligt) och det är inte ens speciellt jobbigt att ta nätterna. Nils vaknar, säger MÖN! och så öppnar man en förpackning mjölk och häller i en flaska och sen kan man somna om. Men om man har natten har man även morgonen och ibland vaknar han som sagt klockan fem och det är fan inte en rimlig tid att vakna. Ellen vaknade nån gång vid sex och kom upp och var på strålande humör. Vid sju deklarerade hon att det är min födelsedag idag och sjöng ja må hon leva tre gånger och sen fick jag öppna presenter. Dom höll på att duka fram tårtkalaset när deras fun police-pappa kom och sa att dom skulle åka till förskolan. Alltså mitt hjärta håller på att sprängas varje gång dom leker tillsammans. Kom Nils, vi måste gå och lägga oss här och vänta på att skatten ska bli till guldmynt. Fniss fniss fniss. Det är väldigt mycket lekar hemma just nu. Lekar och kojor och byggandet av fordon och massor av fnissande när dom gör gemensamma bus. Vi hoppades ju på exakt det här när vi valde att försöka få två barn tätt, men just nu reapar vi rewarden på ett utomordentligt sätt. Jag kan knappt bärga mig tills jag får åka och hämta dom idag och påbörja sex veckors familjeliv. Dom är redo också. Ellen var trött på förskolan igår. Nils går självmant och lägger sig strax efter sju. Bägge vill vara hemma och leka och bara vara ett tag. Det här bara varandet kommer ju innebära en militärdisciplin för oss vuxna eftersom barn ska ha mat cirka fem tusen gånger om dagen. Frukost, frukt, lunch, mellanmål, snacks, middag, kanske påfyllning innan läggdags. Plus smörja in solkräm och se till att dom dricker och att vi aktiverar oss och ja, men vi får väl göra ett schema eller nåt. Vi får rätt ofta känslan att det är gött att "bara vara hemma", men varje gång vi provar det glömmer vi hur KAOSIGA ungarna blir vid halv fyra. Det gnälls och bråkas och grinas och joxas. Dom behöver röra sig utanför hemmet minst en gång om dagen och det är bara att acceptera. Vi har i och för sig gjort en lista med grejer man kan göra så vi enkelt kan planera in nåt kvällen innan och slippa men vad ska vi göra? Jag vet inte, säg du! Jamen ska vi.... Nej, det vill inte jag. Nåt annat!-tjafset. Jag har köpt semesterböcker också, men jag har redan läst ut tre av dom (say WHAT?!) så jag måste eventuellt gå förbi pocketshop på väg till förskolan och fylla på lite. Mina barn leker så jag kan läsa böcker igen. Livsuppgradering om nåt va.

På tal om nåt helt annat så åt Nils både falafel och broccoli igår. Plötsligt händer det. Jag och Andreas pratade typ förra veckan om hur fjantigt det är med kräsenhet i vuxen ålder och Ellen hörde det och har plötsligt börjat smaka på ALLT. Just den dagen hade jag gjort broccoli med lite smält smör och för att demonstrera så åt hon och ba MEN DET ÄR JU JÄTTEGOTT MAMMA! Ja, mitt barn. Det är jättegott. Vi fick lite bråttom med maten igår så vi stekte lite pyttipanna till barnen och så tänkte jag att jag kokar lite broccoli så kanske hon får i sig nåt grönt och jajamensan, hon åt och plötsligt sa Nils Nim ha den! och pekade med sin lilla knubbiga finger på broccolin. Som han sen åt flera tuggor av innan jag fick tillbaka den härliga halvtuggade restdelen. Jag och Andreas käkade vår go to-mat när det ska gå fort: falafel. Lyssna här nu för mat på 10 minuter som är SVINGOD:
- hyvlad blomkål blandat med en burk blandade bönor, lite chilipulver och rätt mycket balsamvinäger.
- skivad avokado
- kikärter stekta i några minuter i olja, paprikapulver, lökpulver, vitlökspulver och salt. (Dutta över kryddorna så allt är täckt och kladda runt några minuter. Man kan steka falafeln i samma stekpanna efteråt.)
- creme fraiche med en pressad vitlöksklyfta och srirachasås
- Findus libanesiska falafel
- bröd

Vi hade också en burk go to-sås i kylen som är perfekt till säg falafel eller som krämbas i en potatissallad eller bara som en go sås till en sallad. The sky is the limit. Arbetsinsats 3-4 minuter, räcker flera veckor i kylen. Lägg följande i en ugnsform och kör på 225 grader i typ 20 minuter:
- 2 gula lökar, skalade och klyftade
- 3-4 vitlöksklyftor, skalade
- 1 frp körsbärstomater eller typ 3-4 vanliga tomater i klyftor
- 2 spetspaprikor eller 1 vanlig
- lite rapsolja
- en stor nypa flingsalt
- två tre klunkar balsamvinäger
- en skvätt saft eller söt dryck, helst fläder men jag har kört med svartvinbär nån gång och det funkar också. 

När löken är lite svedd och tomaterna bubblar tar du ut det och mixar det hela med en kruka färsk koriander (eller basilika för typ en tomatsoppa). Obs! Det smakar inte koriander. Alla jag har bjudit på denna (det är många) har älskat den, även uttalade korianderhatare. Det koriandern gör är att ge en syrlighet och stickighet som är svår att få till med nåt annat. Prova!

När jag ändå håller på med dom här fjantiga improvrecepten så kan ni lika gärna få två tips till:

Strimla rödkål, strö över en tesked sumak (mellanösternkrydda som smakar typ citron, svinkonstig) och en nypa flingsalt och lite rapsolja och banka lite på det hela med nåt hårt så kålen mjuknar lite. Finhacka lite (några blad) mynta och blanda i. Perfekt i wraps eller som sidogrej till grillat eller i en sallad.

Finhacka gurka och en liten röd chili. Blanda med lite flingsalt och lika delar finhackad dill och hackad koriander.

Ät med till exempel hummus, rivna morötter med olivolja och rostade kikärter i pitabröd. Eller inte till exempel, ät det för det är helt magiskt gott.

Oj, måste jobba. Hej!

torsdag, juni 27

Nu vet vår VD också att jag ska sluta. Han tog det med ett Det är så himla roligt Linn! Det blir perfekt för dig! Och även om jag visste att dom skulle var glada för min skull är det alltid extra roligt när någon blir genuint glad när det hade kunnat vara iallafall lite irriterande. Så nu är jag BARA glad och helt pepp. Och köpsugen.

Jag. Vill. Bara. Köpa. Saker.

Nåt dyrt vill jag köpa. Nåt dyrt som gör mig glad. Och så bara för att jag tycker att jag får unna mig det så hittar jag inte en enda jävla grej. Gick till Aplace igår och hoppades få syn på nåt, men dom har byggt om butiken så den känns som en lagerrensning och jag är most-def inte intresserad av att spendera en massa pengar utan den medföljande lyxkänslan. Om barnen är någotsånär rena efter förskolan tänkte jag åka till Sickla för att muta dom med muffins, köpa avslutningspresenter till deras älskade pedagoger (eller mina vuxna på förskolan som Ellen kallar dom, bless vår HBTQ-certifierade genusförskola alltså) och ev-en-tu-ellt hitta nåt som jag kan få köpa till mig själv. Vi kommer väl börja bråka i bilen och det kommer sluta med att jag är helt svettig och knappt har med mig barnen tillbaka till bilen men let a girl dream va.


onsdag, juni 26

2019

Det skulle ju inte hända nåt 2019. Det skulle ju vara ett år av förvaltande, bara vara-ande, tid att landa efter de senaste sex årens livsändrande händelser. Det gick...sådär.  Vi har köpt två bilar, Andreas har precis bytt jobb och jag byter som sagt i oktober. Ska fan cementera mina fötter i trädgården den här semestern och vägra all annan förändring eller förflyttning. Nu är jag helt slut. Bjöd precis hit nästan grannen med familj på pizza och vin på fredag. Det är vår första officiella nya grannar-middag och jag har höga förhoppningar om en rolig kväll för jag gillar verkligen henne (och hennes kille men har inte pratat så mycket med honom) Trots vissa milda protester om val av dag från mannen jag lever med känner jag att vi nog behöver sällskap i att fira in semestern för att inte hamna med varsin skärm i soffan efter nattning. Så vin och pizza it is. Och nu är det visst läggdags. Hejhej.

NEWSFLASH! NEWSFLASH! NEWSFLASH!

Jag har fått ett nytt jobb! Woho! Jag ska byta bransch och byta roll till nåt som är helt nytt för mig och det är lika delar superscary och spännande. Skrev på igår och sen åkte jag och drack massor med öl och vin med Jonas och firade. Vaknade av att Ellen var vansinnig på strumporna hon envisas med att sova i vid femtiden imorse med "ganska" tungt huvud och ett nervöst fladder i maggropen inför Snacket Med Chefen. Men no need för hon (chefen) blev jätteglad för min skull och så kramades vi och var helt sentimentala och så sa hon att jag lämnar med dom bästa vitsorden som finns och så grät vi lite. Sen skärpte vi oss och nu sitter jag och bockar av min milslånga to-do inför sommarledigheten. För även om jag har tre månaders uppsägningstid så kommer halva tiden att bestå av semester så nu blire till att jobba jobba jo-oobba in i det sista.

Två och en halv dag kvar till semester.

måndag, juni 24

Stood up

Jag hade en lunchdate inplanerad. Fick sms om försenat möte och ytterligare en stund senare om att det var kört. Beställde ändå och har suttit i min ensamhet och lyssnat på musiken och käkat god lunch och till och med druckit en espresso efteråt. Inte direkt min plan för dagen och jag var liiiiiite irriterad över att den här sortens försening mest är standard på det företaget men sen släppte jag det och ja, här är jag nu. Mätt som en plätt med en timma att slå ihjäl innan jag ska hämta på förskolan. What to do?

Jenny hade lite önskemål om inlägg nedan och jag ÄLSKAR ju önskeinlägg så är det nån mer som har nåt så shoot!

Sommarlistan!

Jag börjar bli frisk-are. Är iallafall på jobbet där jag redan har städat köket, satt på kaffe och plockat iordning så jag unner mig en liten lista som "alla" andra också har gjort pga KUL!

10 saker jag tycker om:
- starkt, svart kaffe
- när mina barn leker med varandra
- när det är så mycket sommar så kvällsbrisen är ljummen mot huden
- att promenera långsamt längs med vatten
- vida vidder, hav eller land spelar ingen roll
- att känna mig kreativ
- när någon skrattar och tycker jag är rolig
- att skratta när någon annan är rolig
- min man
- en riktigt bra bok

9 saker jag tycker mindre om:
- när det blåser
- vuxna som är kräsna
- när Ellen vägrar lyssna
- tät, tät skog
- säljartyper
- när det står disk på köksbänken eller worse: i diskhon
- när min man är sur "i fred"
- att komma för sent
- "fri uppfostran"

8 bloggar jag läser:
Jag har drygt 70 bloggar i min feedly så här är ett urval som uppdaterar relativt frekvent:
- niotillfem
- den där jenny
- Peppe Öhman
- känslor, och annat skit
- bitter och cynisk
- kom ut ikväll
- när du inte orkar ringa en vän
- egoistiska egon

7 saker jag vill göra i framtiden:
- äta jordgubbar och glass
- sitta på en filt i skuggan och läsa för mina barn
- jobba med något annat
- åka till Berlin med Andreas
- renovera vinden
- börja träna

6 saker jag är rädd för:
- fästingar!
- cancer
- att någon i min familj ska bli sjuk
- att råka ut för en olycka och bli helt förlamad och fången i min egen kropp
- gå ensam från tunnelbanan på kvällen
- att vara en hemsk mamma

5 platser jag tycker om att vara på:
- på vår veranda
- i Lidköping
- Berlin!
- i bilen på en liten skogsväg i blandad terräng
- på en klippa med utsikt över vatten

4 ord som beskriver mig:
- driftig
- lat
- stark
- varm

3 saker jag ser fram emot:
(det känns lite som att den upprepar sig den här listan, men det kanske bara är jag som är enkelspårig?)
- S E M E S T E R !!!
- middag med Jonas imorgon
- att träffa Stinas bebis

2 bra filmer:
- Tammy
- Finding Forrester

1 bra låt:
Les Champs-Elysées med Joe Dassin

tisdag, juni 18

Fortfarande sjuk. Så där dumihuvet-sjuk som gör att jag knappt orkar hålla en tanke i huvudet och fast jag har försökt sätta mig och jobba av lite smågrejer så bara GÅR det inte. Jag kan inte koncentrera mig ens på de enklaste av grejer och i förmiddags somnade jag och sov i tre timmar rätt upp och ner i soffan. Jag är inte så jättepåverkad av min astma vanligtvis och min pollenallergi har faktiskt hållt sig i schack de senaste åren också, men den här gången är jag helt sänkt. Jag har videosamtal med Kry om en timma för att kolla om vi kan göra nåt åt medicineringen här hemma eller om jag måste göra det förhatliga och åka in till sjukhuset för en bedömning (och mer medicin). Jag både tror och hoppas på det första. Jag grät när jag pratade med Andreas i telefon förut och han frågade hur jag mår FÖR DET ÄR SÅ JÄVLA JOBBIGT ATT INTE KUNNA ANDAS! Både fysiskt pga obehagligt och jobbigt att bli andfådd av bokstavligen ingenting men också psykiskt pga KAN INTE ANDAS OMG KAN JAG VERKLIGEN INTE ANDAS JAG KAN INTE ANDAS NU DÖR JAG. Ok, det sista kanske är en lätt överdrift, men ni som slipper det här - ta ett djupt andetag och njut av att ni alltid kan göra det för det kan inte jag. Kul också att prognoserna för gräspollen, som är mitt värsta pollen enligt alla tester, är sex av sex just nu och det inte går att ha stängda fönster och dörrar hemma för då blir det terrarievarmt. Tar alltså förebyggande astmamedicin (höjd dos), snabbverkande astmamedicin (ger hjärtklappning), kortisontabletter (svettas som en gris) samt antihistamin både som nässpray och i tablettform. OCH DET RÄCKER INTE. Fan, blir tokig på det här. Har läst tre böcker iallafall. Alltid nåt. Och shoppat nåt så tråkigt som nya trosor för min troslåda är det sorgligaste som finns och då har jag ändå rensat ut gravidtrosorna (alldeles för sent) och spetstrosor med hål i. Varför går det alltid hål i spetsen på mina trosor? Jag beter mig ju liksom inte som ett träsktroll när jag klär på mig och det är sällan trosor fastnar i grejer. Vill ju helst shoppa hela världen för det är det jag vill när jag tycker synd om mig själv, men det får räcka med tråkiga trosor och några smågrejer jag slängde med till barnen som dom faktiskt också (nästan) behöver.

När jag åt lunch förut kom jag av oklar anledning att tänka på kollon och om det finns längre och vem som skickar sina barn dit och ja, nu har jag googlat en stund och det verkar ju finnas i allra högsta grad fortfarande. Jag, som är uppvuxen i två mindre städer vid vatten, har inget minne av att kollo ens fanns på min tid. Visst, nåt typ scoutläger här och kanske ett fotbollsläger eller friidrottsläger med redan kända grupper, men inte kollo med övernattning. Jag får lite panik vid tanken även som vuxen pga ej ett fan av att umgås i grupp med främmande människor på främmande ställe, men det är klart det måste passa jättemånga familjer och kanske vara en fantastisk respit från vardagen för många barn. Om nån som läser här har varit på kollo så tar jag GÄRNA emot en detaljerad redogörelse samt pros/cons.


måndag, juni 17

Tyfus, allra minst

Jag är sjuk. Barnens baciller har hoppat över till mig (inte helt oväntat med tanke på att Nils bland annat slickade mig I munnen häromdagen. Ja, alltså, han passade på när jag skrattade. Det är inte så att jag brukar öppna munnen och låta dom go wild.) och jag är förmodligen döende. Death by sweat åtminstone. Jag är astmatät och tryckte i mig kortisontabletter till frukost och förutom att jag är JÄTTEPIGG så svettas jag nåt så kopiöst, plus det är cirka fyrtiotusenmiljarder grader varmt ute (och inne). Hela huvudet känns som att det är instoppat i nåt och att jag har kanske en halv sekunds fördröjning på alla intryck och tankarna är mer som trögflytande gröt än nåt annat. Gick från soffan till barnens rum (ca 3 meter) förut och satte mig på golvet för att städa upp nåt himla memoryspel (min treåring slår mig i memory btw, även när jag spelar på riktigt) dvs lägga brickor i en kartong framför mig och jag blev så svettig så det rann om mig. Lade i en tvätt också och gjorde en kanna isvatten och nu är jag helt slut. Sitter i arbetsrummet på ovanvåningen och gömmer mig från vår städerska som är där nere och städar köket. Ja, givetvis gjorde jag isvatten (och kaffe) till henne också. Jag är inte dumihuvet.

Det är sommar ute. Jag vill bara ha semester och mina nio arbetsdagar tills dess blir färre och färre. Hoppas väl kunna klämma in onsdag-torsdag och så hel vecka nästa vecka och avsluta grejer. Men sen, sen är det jag och barnen och Andypants i typ sex veckor. Fy fan vad fint det ska bli. Har till och med lagt en order på Amazon på nya böcker, vilket är första gången på...tre år? Det här ska bli sommaren när jag reclaimar läsandet banne mig!

Nu har jag hjärtklappning så so long, tills vi hörs igen osv.

torsdag, juni 13

Calling on föräldrar angående matvanor för 1,5-åringar

Jag borde verkligen jobba. Det är 11 dagar kvar till semester, om vi räknar med idag. Listan på grejer att göra är i det närmaste oändlig och min motivation att göra dom exakt precis tvärtom. Jag vet ju att det bara är att böja ner huvudet och köra, men prokrastineringen pågår på grund av det här inlägget en liiiiiten stund till.

Funderar just exakt nu på varför alla räkningar kommer så himla sent varje månad? Typ tre dagar innan förfallodatum i slutet av månaden. För nån som mig som gillar att förbereda så betalningarna bara flyter på är det irriterande. Jag vill inte sitta med räkningar på lönedagen och hetsa liksom.

Sitter också och funderar på att jag egentligen behöver uppdatera halva min garderob samt att jag inte har pengar att uppdatera densamma. Dessutom känner jag mig lite lost i vad min stil ens är. Jeans, skjorta och sneakers är ju inte fel, men det är ju rätt tråkigt när det är så varje dag. Plus att jag måste byta om sekunden jag kommer hem för barnen har nån tävling i hur snabbt dom kan kladda ner mig. Obs bara mig, Andreas kan minsann ha nån jävla Filippa K-skjorta till efter nattningen medan mina kläder sällan klarar sig förbi hallen utan fläckar.

Ja, sen undrar jag också till er med barn: hur äter/åt era barn vid 1,5-års ålder? Nils är "ganska" selektiv med sitt ätande men tillhör maten hans godkända lista så kan han äta precis hur mycket som helst med glädje och lycka. Han äter: (kakor, chips, choklad glass) bröd, pannkakor, köttbullar, korv, kycklingpinnar och nuggets samt pommes frites. En gång åt han pasta och älskade det, men han har vägrat röra det sen dess så ja nä. På förskolan äter han även panerad och opanerad fisk, potatis, ärter och couscous men det har vi inte fått i honom hemma. Han äter banan och alla sorters melon men ingen annan frukt eller bär. Hans diet blir ju en smula ensidig, framförallt på frukt- och grönsaksfronten och han får berikade smoothies och dricker fortfarande ersättning på kvällen så han lär väl inte få skörbjugg men ja, nä. All mat som inte är nämnt ovan VÄGRAR han röra. Det får inte ens ligga på tallriken för då äter han inte av sin vanliga mat heller förrän vi har tagit bort det han inte vill ha. Generellt får det bara vara en sak på tallriken i taget, även om han får en buffé av godkänd mat så ska dom vara på separata tallrikar. Guys, vad gör man?! På förskolan kör vi med utmattningsmetoden dvs vi gör ingenting och hoppas att hunger och grupptryck ska lösa det hela. Han har ett reservförråd med klämmisar för dagar när han verkligen vägrar där också, men han erbjuds vanlig mat först. Där verkar det ju dessutom gå mycket bättre än hemma där han bara konsekvent vägrar allt som är nytt, förutom onyttigheter där han snarare verkar älska att testa nya grejer. Hur gör era barn? Eller gjorde vid samma ålder? Vad levde dom på?

Kanske ska tillägga att vår ambition såklart är att hela familjen ska sitta ner och äta gemensam middag bestående av samma mat, samtidigt. Ellen käkar inte speciellt mycket mat (förutom ibland) men hon äter ju ändå typ det vi äter. Hon smakar framförallt alltid på nya grejer för vi försöker uppmuntra att iallafall smaka. Och hennes range spänner sig från kaffe och oliver till pasta med ketchup. Vi tror (kommer ej ihåg pga hade en nyfödd) att Ellen käkade sjukt mycket smoothies och ersättning när hon var lika gammal som Nils, men hon åt nog iallafall det vi åt. Eller? Jag kommer inte ihåg. Hjälp här nu. Är vårt barn helt koko eller är det relativt normalt beteende?

onsdag, juni 12

V to the AB

Nils är "sjuk" dvs han var jävligt hostig igår och får vara hemma idag pga jag vet faktiskt inte. För att få en extra dag när vi ser att medicinerna biter antar jag. Ellen vaknade imorse och var pyttelite snorig men hon var så härjig imorse när dom skulle åka så hon fick vara hemma hon också. Hittills har dom byggt koja, byggt en koja till, gjort pappersflygplan, ritat och just nu tror jag att dom håller på att flytta alla leksaker från deras rum till vårt sovrum. Jag satte på Bilar på teven och satte mig i arbetsrummet för att jobba lite så jag har faktiskt rätt dålig koll. Alltså jag hör ju att dom håller på med en Brio-vagn och Ellen instruerar vad dom ska göra, men exakt hur stort kaos det är låtsas jag inte om. Så länge dom är glada och sysselsatta kör vi med Do Not Disturb-taktiken. Skitsamma då om jag får krypa under sängen för att leta fram legobitar om en stund. Nils kom förresten in för en stund sen och ba ITTE VÄTTA VAGN (inte vänta vagn) för att han tyckte att det var hans tur att leka med brio-vagnen och jag en stund tidigare hade sagt att han fick vänta på sin tur. Haha, nu hörde jag precis Ellen ba Du får inte rymma från lekplatsen utan mig, Nils. Vi ska leka tillsammans. Jag har ju sagt det förut men HELVITTE vad glad jag är för beslutet (och möjligheten) att skaffa barn med 1,5 års mellanrum. För nu kan dom liksom leka med varandra och vi behöver på sin höjd typ skrika nu är det Nils tur! ibland. Om vi ska vara lite ödmjuka kan jag säga att vi har haft tur med barn som inte bråkar och skriker (med varandra) men det är fan inte tur. Jag och Andreas har en jävligt tydlig uppfostransstrategi och är stenhårda på att turas om och att det inte finns nåt som är "min", förutom nappen och snutten. Och ta mig fan om dom aldrig nånsin har tagit nånting från nån annan eller varit speciellt beskyddande kring sina prylar. NÄ OK nu hörde jag precis Ellen igen ba Nils, du får ALLTID vara med mig. Kom! Jag har gjort iordning din vagn. Blir du glad nu? BÖÖÖÖÖÖÖL och supergull.


På tal om barn förresten, ska jag berätta vad min pet peeve är när det gäller det? Stora barn i barnvagn. Alltså jag blir helt ORIMLIGT irriterad när jag ser en typ fyra-femåring åka vagn. Dom har ben. Dom kan gå. Bonusstör: igår såg jag en hipp pappa med en sån där framåtsulky som går att fälla ihop till typ ett frimärke, vad dom nu heter, där barnet, nej bebisen, kanske var MAX åtta månader och inte ens kunde sitta upp. Hon hade också typ blöja och ett linne och okej om det är sommar nu, men det var 16 grader ute just då. Muttrade väldigt mycket i mitt huvud om olämpliga föräldrar just då. BEBISAR SKA ÅKA BAKLÄNGES OCH IALLAFALL HA EN RIMLIG MÄNGD KLÄDER PÅ SIG, basta!

Nu måste jag eventuellt kolla vad barnen gör för nu är dom tysta.

tisdag, juni 11

Är konsekvent

Kul att jag kanske trettio minuter efter nedan inlägg om att vi inte har några planer för att vi ska spara pengar men också för att vi har det härligare hemma sitter på en hotellsajt och ba SKA JAG BOKA??! Fick ett mail med 30% rabatt på hotell i sommar och råkade klicka vidare och vips bara en liten svit ett par dagar är väl ändå en bra idé? Men skjut mig va.

Fan, hörrni

Okej, det viktigaste först: finns det nån app som funkar med blogspot nu när blogger har lagt ner? Även om den här bloggen är gravt eftersatt och jag inte vet om nån läser här längre så hade jag iallafall skrivit 400% mer om jag inte var beroende av att sitta vid en dator för att göra det.

Kommer ni ihåg där 2010-2011 när alla bloggade hela tiden? Och jag skrev kanske fem inlägg per dag och det var mer som små snippets ur verkligheten än nån form av verklig substans. Eller det blev väl verklighet för att man fick så många små pusselbitar ur varandras liv men ja, ni fattar. Nu är det mest jaha eh okej det var alltså tre veckor sen senast och en månad sen innan dess och vad fan, livet liksom pågår ju hela tiden när man har barn. Det pågår hela tiden även utan barn, det är bara lite mer non stop-kötta på med barn. 

Jag lämnade Ellen imorse. Jag brukar inte lämna, det är Andreas grej. Lite för att jag jobbar 80% och hämtar barnen klockan 15 och typ inte hade fått nån arbetstid om jag också skulle lämna men också lite för att Nils är en jävla mammagris som ställer till med stora tårdrypande scener när jag lämnar och vinkar glatt av Andreas när det är han som lämnar. Så det har blivit så. Men idag fick jag lämna och jag är så himla tacksam för att Ellen alltid har varit så lättlämnad för mitt hjärta ömmar för alla dessa tårfyllda farväl. Idag klättrade vi lite i berg, sen hittade hon en pinne och skrek nu ska jag bygga en snöskoter! och så kramades vi och sen gick jag. Nils har hostat hela natten så Andreas är hemma med honom idag. Om han behöver vara hemma imorgon också är det min tur, men idag har jag lite Hemliga Saker att göra så han fick ta förstavabben den här gången. Alltså, det slår mig ibland hur glad jag är för att vi har det som vi har det. Jag tänker fan inte säga att jag är tacksam för att Andreas bär sin del för det är väl ingen som är speciellt tacksam för att alla kvinnor i alla tider har varit hemma när barnen har varit sjuka, men jag är glad för att jag är gift med en man som inte ens tänker tanken att vi inte skulle dela. Please note att han fortfarande är en man och att det är mycket jag gör som han inte gör (hello all things emotional) och GUD JAG KAN BLI VANSINNIG, men aldrig kommer dagen komma när jag säger att han inte bär sin del med barnen. 

Snart är det semester också. Vi ska vara lediga 1 juli-14 augusti allihop och jag längtar längtar längtar och jag fasar för denna långa ledighet utan förskolans ljuvliga underhållning av våra barn. Vi får väl göra nån lista på grejer vi ska göra men so far har vi typ hyrt ett hus i Lidköping en vecka och ja men nä, det är väl det. Dels för att vi har lagt SÅ JÄVLA MYCKET PENGAR på huset och flytten (varför berättade ingen hur mycket det kostar att flytta?) och dels lite för att vi vill passa på att njuta av just huset. Plus orkar inte riktigt tuffa runt med två svettiga barn i en bil tusen mil. Och, har också insett att även om det på sitt sätt är härligt att bo borta så sover alla bäst hemma. Sängen är skönast, täckena och kuddarna är perfekta och nattningarna går fort. Så även om hotellfrukosten i sig är ljuvlig och det är härligt att bara gå ut och låta nån annan fixa maten så är packa, fixa, söva, sova, greja, ordna, åka-delen faktiskt rätt sällan värt det. Vi är nog rätt mycket minsta motståndets lag, jag och Andreas. En bra dag har vi kanske tagit en sväng till nån park eller cyklat lite eller gått och tagit en fika. Vi kommer väl ge barnen noll minnen, men å andra sidan har vi det rätt lugnt och skönt och alla är glada för det mesta. Och tiden för Gröna Lund och Legoland och badland och allt annat lär ju ändå komma tänker jag. 

Nu måste jag jobba.