Helt partiska bröllopstips II (bröllop, är inte det bara en massa måsten?)

Jaha, jag kanske skulle ha börjat med det här men det är lite mer färgat av mitt tyckande än det förra bröllopstipset som ju mest handlade om vigsel och konstiga papper så well, det kanske är rätt ändå.

Vi måste prata om måsten nämligen. Det är få gånger i livet (graviditet undantaget) då folk tycker att dom har allmän tyckrätt som vid bröllop, framförallt personer som känner sig delaktiga av olika anledningar (mammor pappor släkt). Det finns dessutom etikett-"regler" att förhålla sig till och jag skriver "regler" och inte regler för att jag tycker att vi lever på tvåtusentalet och lite kan välja hur vi vill förhålla oss till överklassregler från sekelskiftet. Givetvis är vissa (många?) av dessa tips och regler både välkomna och lite sköna att stötta sig mot men, och här är min poäng, DET ÄR NI SOM VÄLJER VILKA. Det är ert bröllop, era regler, er dag, era minnen och förmodligen iallafall i rätt stor del era pengar och ni har all rätt i världen att känna efter med era maggropar vad som känns bra och sen får folk rätta sig. I motsats till vad vissa tycker är det nämligen inte en mänsklig rättighet att bli bjuden/få gå/få allt man vill ha på nån annans bröllop. Det tror jag till och med att Magdalena Ribbing ställer sig bakom.

Försök att ha det i tankarna när nån gäst (händer alla, ni kommer inte vara undantaget) vill ha egenskjutet kött, när svärmor vill bjuda sina närmsta vänner, när nån inte vill sitta bredvid nån annan än sin partner eller vägrar följa dresscoden eller andra anvisningar i inbjudan. Eller vad ni nu kommer råka ut för, nåt kommer det nämligen att vara. Det är ert bröllop och era regler, vad andra tycker är faktiskt irrelevant även fast det känns jobbigt att stå på sig.

Det är också ni som väljer hur hårt etikettreglerna ska hållas. Vill ni följa standarden så kan ni gå till bröllopsguiden.se och läsa där hur man "ska" göra, annars kan ni stanna kvar och höra hur vi gjorde/tänkte.

Tips nummer ett: Var tydliga i er kommunikation och öppna inte för frågor/tyck från andra än dom personer ni själva vill ha tips från.

Tips nummer två: Vad vill ni? Hur många vill ni bjuda? Vill ni ha med släkten? Har ni en plats in mind så kanske ni ska kolla med dom rätt så snart vad deras maxkapacitet är så får ni ett tak på antal gäster. Tycker ni att det är okej att det är barn med eller vill ni ha ett barnfritt bröllop? Även här vill jag understryka att eftersom det är ert bröllop så kan ni ha med era egna barn eller barn från nära släkt men ändå säga att ni vill ha ett barnfritt bröllop. Det enda som är lite svårt är väl att vara inkonsekvent inom samma "grupp", alltså syskon eller kompiskretsen. Det är lite som att öppna pandoras box tror jag.

Tips nummer tre: Vilken stämning vill ni ha? Formellt eller avslappnat? Hur kan ni kommunicera det till era gäster? Jag fick ett skitbra råd inför vårt bröllop om att säga till alla jag pratade med (som skulle komma) att jag verkligen såg fram emot ett mysigt, avslappnat och glatt bröllop (eftersom det var så vi ville ha det). Är ni mer av den formella modellen så kanske ni istället kan säga att ni ser fram emot att se alla finklädda och att dela er dag med dom?

Eftersom det är jag som skriver och tycker så kommer här en liten så här gjorde vi:

Vi var från början väldigt inne på att vi ville ha ett mysigt, varmt och fint bröllop med en lite högtidlig vigsel. Vi har ju inte barn själva, vilket säkert påverkar, men vi kände att vi var rätt osugna på att lyssna på barnskrik, se föräldrar jaga små pinnande ben och i största allmänhet ta uppmärksamhet från övriga gäster. Det är inte så himla roligt att sitta i närheten av barn på en middag då vanliga samtal tenderar att bli rätt så haltande och eftersom vi hade makten så bad vi om ett barnfritt bröllop. Andreas har syskonbarn som är från åtta och upp till 18 och dom ville komma och det var viktigt för Andreas att dom var där så dom fyra var undantagna regeln. Med tanke på vad jag precis skrev om barn och konversationer så gjorde vi ett släktbord där barnen och deras föräldrar satt. Självklart var små pyttebebisar välkomna, riktigt så inhumana är inte ens vi.

När det gäller antal gäster så skrev vi ner alla vi ville bjuda och räknade hur många det blev. Här kommer en snabb räkneövning/sak som förvånade mig först:

Säg att ni vill ha 60 gäster ungefär, ett rätt så stort bröllop ändå. Tänk att ni har ett syskon var, 4 föräldersyskon varav nån är frånskild med ny partner och säg två från mormor-generationen, sen finns det kanske 5 kusiner som ändå har bjudit er osv. Ponera också att samtliga har en partner. Det är ungefär 20 gäster det. Kvar är alltså 40 personer som ni delar lika mellan er och är ni som vi i trettioårsåldern så har nästan alla en partner. Hur många är det då kvar för er att bjuda var? 10 personer. TIO PERSONER. Nu kanske ni fattar varför det inte alls är så jävla självklart att alla som vill bli bjudna blir bjudna?

I vårt fall handlade det om tre syskon, två föräldrar, en farmor och totalt 12 mostrar/morbröder/fastrar/farbröder exklusive partners. Jag har 12 kusiner och Andreas har kanske 20, igen exklusive partners. Om vi skulle bjuda släkt skulle vi allså börja med 70 gäster och go on from there. För oss kändes det faktiskt rätt så orimligt, inte för att inte inte ville ha dom närvarande, men för att det hade blivit Världens Dyraste Bröllop (vi pratar om budget en annan dag) och eftersom vi inte är gjorda av pengar och inte heller ville köra på du får komma men inte du, hon men inte han-grejen utan hellre vara konsekventa så bjöd vi direkt familj dvs pappor + syskon + farmor och förklarade för resten att vi hemskt gärna hade bjudit dom, men på grund av mängden släkt på bägge sidor så hade vi inte möjlighet. Här var vi rätt lyckligt lottade på föräldrafronten för jag hade både mamma och pappas blessing och Andreas hade sin pappas, men vi hade gjort det ändå.

Okej, det var väldigt mycket dravel om väldigt lite information och nu är det oläsbart långt så vi slutar här för idag.

Helt partiska bröllopstips I (hjälp vi ska gifta oss hur fan gör man?)

Min nyfunna energi räckte till 16.08 alltså. Vi säger att det är ganska bra jobbat efter tio dagars frånvaro och säkert en månads halvjobbande va? Visst gör vi? Ja, det gör vi. Jag väntar fortfarande (mycket exalterat) på bilderna så något subjektivt beskrivande av vårt bröllop blir det inte idag, men den som väntar på något gott osv.

Idag tänkte jag istället erbjuda första avsnittet i Bröllopshjälpen - hur fan gör man? Det är alltså en helt partisk tipsgrej från mig till er där jag tänkte prata lite om vad jag tycker är viktigt, vad som faktiskt måste göras och var och hur man kan tänka sig hitta grejer man vill ha. Vi kan väl börja med att säga att vi gifte oss borgligt och på lokal i Stockholm och tipsen kommer ju såklart vara lite färgade av det. Eh, ja och av att vi är icke-troende samt svennesvenska. För bröllop inom annan religion än ingen/kristendom får ni tyvärr kanske leta på annat ställe. Okej? Ahmen då kör vi med själva vigseln idag.

Eh, hen friade och vi är jätteglada och nu vill vi nog gifta oss också?

Ahmen vad kul! Grattis till er! Här kommer mitt första tips: försök njuta lite av det stora i att ni ska FREAKING GIFTA ER WOOP WOOP EEEEK! Jag tror att det var Lfthmn som kommenterade när jag announcade vår förlovning och sa typ så här att vara förlovad/gift är precis som innan fast ungefär 30% bättre. Och det är förutom rätt så himla fint också rätt så himla sant. Så försök vara glada ihop åt det och gulla så där äckligt åh baby nu är det du och jag forever and ever and ever och mmmmgullegullegull visst är vi bättre än alla andra?. När ni har hittat den känslan så kan ni börja prata om bröllop. 

Borgligt eller kyrkligt? 

Det tråkiga med att prata om bröllop är att man kanske inte riktigt är hundra procent överens i startfasen. I vårt fall ville Andreas gifta sig i kyrkan och det ville APPSELUT inte jag. Alltså jag kunde verkligen inte tänka mig att stå framför en präst och lova grejer på nåt jag inte tror finns. Så är det inte för alla och om man gillar kyrkan av whatever reason så har ni ju en sak som plötsligt är rätt enkelt. Ni behöver bara hitta ett ställe ni gillar och sen bokar ni det och så kommer det en präst och en vigselordning och en lokal och musikmöjligheter på köpet. Grattis till er. Men tillbaka till oss som känner oss maskiga inombords när vi tänker på kyrkan. När vi hade pratat lite om vad det var Andreas egentligen ville åt så kom vi fram till att det ju var en mysig vigsel han ville ha, inte nödvändigtvis gudsbudskapet och så lovade jag på heder och samvete att vi skulle kunna få det borgligt också och lyssna här nu: det går att få en mysig, högtidlig och borglig vigsel. 

Borglig vigselceremoni säger du? Berätta lite mer.

Ja, det finns ju flera sätt. Ett sätt är att googla din stad+borglig vigsel så kommer du med ganska stor sannolikhet få träff på kommunhus eller stadshuset eller annat ställe där din kommun viger människor. Vid en sån vigsel finns det två ceremonier, en kort och en lång version (som också är kort). Exempel på hur det går till kan ni läsa här. Kanske känner ni att jamen det låter bra! Och då bokar ni det. Kanske känner ni som vi gjorde att det måste ju finnas nåt annat? Något lite mer fluffigt och fint? Och det gör det. Hela fiffigheten med en borglig vigsel är nämligen att man får göra lite hur fan man vill. Det enda man behöver göra är att boka en vigselförrättare och dubbelkolla så att hen kan det tänkta datumet samt om hen är villig att resa till vigselplatsen. Resten är lite upp till en själv. Vi googlade sjukt mycket och fattade typ ingenting, men till slut hittade jag den här ateistiska vigselordningen. Den utgick vi sen ifrån när vi träffade vigselförrättaren första gången, när vi planerade vigseln och när vi lade upp själva ceremonin. Nu hade vi en HELT FANTASTISK VIGSELFÖRRÄTTARE (ja, värd versaler) så hon freestylade lite, men om hon inte är ett alternativ så finns det ändå en grund för förrättaren att prata från. Bra att veta är att det är helt okej att ha en vigselförrättare som inte är från ens hemkommun eller kommunen bröllopet är i. Vi hade turen att få Monica Englund och hon är tillsatt av Tyresö kommun och vi gifte oss ju i Stockholms kommun. Det enda som hände var att Tyresös kommun tog ut en avgift på 900 kronor för hanteringen av alla handlingar eftersom vi inte betalar kommunskatt där. 

Det låter ändå lite krångligare än kyrklig vigsel?

Ja. Det är krångligare för att ni får bestämma helt själva och det är skitjobbigt att bestämma själv. Resultatet kan dock bli helt jävla magiskt och när ni väl har bokat en förrättare så är det inte så himla mycket jobb som inte också finns i en kyrklig vigsel (välja musik) kvar förutom lite pappersarbete som jag antar även kommer om man väljer gudvägen till löftena. 

Pappersarbete? Räcker det inte bara med att säga ja?

Först tycker man det och sen tycker man FÖR HELVETE SKA VÄRLDEN LÅTA MIG BESTÄMMA DET HÄR SJÄLV SKA JAG INTE SKRIVA PÅ NÅT GE ETT FINGERAVTRYCK RISTA NÅT I BLOD?! Men ja, det är vad det är. Här är vad ni behöver göra för att officiellt bli gifta:

Hindersprövning (giltig 4 månader, skicka inte in för tidigt (!) )

Eventuell namnbytesblankett (om nya efternamn ska gälla i samband med vigseln). Det jävla krånglet kan ni läsa mer om här, här och här (sista länken är mest relevant).

Sen skickar man intyget man får från skatteverket till kommunen där man ska gifta sig eller så tar man med det till vigseln (kolla med vigselförrättaren vad som gäller för just er).

Okej, nu är min arbetstid snart slut så nu måste jag jobba lite. Vi tar resten en annan dag.

Att gilla listor och sånt

Jag blev så inspirerad av gårdagens ljusdosering så jag bestämde mig för att sitta vid mitt eget vardagsrumsbord (jmf min kollegas) idag istället för att gå till jobbet. So far so good måste jag säga för jag har varit hemskt effektiv och känner att jag kan bocka av grej efter grej på min milslånga to do-lista. Jag älskar listor och jag älskar älskar att bocka av.

 Jaha, annars då? Igår tvingade jag Andreas att umgååååås, det vill säga göra listor. Hehe. Vi har nu gjort ett körschema för oss, för våra inblandade kompisar och för stället vi gifter oss på. Först gjorde vi en lista på vad som behöver göras vid olika "stationer", typ lämna vid bröllopslokalen på fredagen, att göra vigselplats, att göra inomhus, att göra under minglet, att ha koll på under middagen och vem som var ansvarig för vad. Sen listade vi vad vi behöver göra under själva bröllopsdagen och vilka hålltider vi har med utgångspunkt i bröllopsstarten och ledtider för olika grejer och voila! ett körschema. Nu ska jag bara göra själva schemat i excel och sen är vi good to go. Ah, och sen googlade vi lite blommor, bestämde vilka vi vill duka med, testdukade lite hemma och räknade ut hur många vaser och ljusstakar och sånt vi behöver och fick fram vad vi behöver skaffa och vad vi redan har. I helgen ska vi testduka på riktigt, köpa lite "provblommor" och livea loss hemma i vardagsrummet. Det är klart att allting inte kommer gå enligt plan, men som min syrra skrev i whatsappen igår (efter hon hade mobbat mig för att vara bridezilla) if you fail to plan, plan for failure. Okej, så illa är det såklart inte, men jag tänker att ju mer vi kan underlätta för alla andra som ska göra fixet, desto mer peppade kommer dom vara att ordna det som går fel och/eller göra dom ändringar vi kanske har last minute.

Put a ring on it

Vi hämtade ringen igår. Både jag och Andreas stod där vid disken och svalde bort tårarna och tittade på varandra och fånlog och jag fick fjärilar i magen och hjärtklappning. Det är ju bara ett smycke, en liten rad till på ett finger, och vi borde ju haft större fjärilar när vi skickade in pappren som gör att vi lagligt kommer få gifta oss, men näe. Den där lilla runda saken gjorde hela verkligheten. Jag ska få en man. Jag ska bli en fru. Fy fan vad det är fint ändå hörrni.

Min ring är klar! Dom ringde från butiken och sa att den är klar nu och jag vill bara kasta på mig jackan och springa dit NU. Och det där hotellet jag mailade om att vi vill boka en massa rum? Dom svarade med ett härligt erbjudande som var från 40% dyrare och mer. Man ba eh tack, men nej tack?

Ännu mera bröllopsblogg dårå (ni som dör av uttråkning får väl hoppa över't)

Det är något med ljuset nu. Ljuset och tiden och den där härliga allting är möjligt-känslan som följer med det. Jag får så sjukt mycket gjort på jobbet, betar av min att göra-lista och mina surdegar i ett rasande tempo. Det är kul. Men jag får också så himla mycket bröllopsrelaterat gjort. Den här veckan har vi bockat av:
- hindersprövning - signed, sealed, delivered (max 4 månader innan bröllopet annars är den inte giltig FYI)
- namnbytesblankett (skickas den in samtidigt som hindersprövningen får en det nya/dom nya namnet/namnen i samband med vigselceremonin)
- skypemöte med vad vi tror är världens bästa bröllopsfotograf (hon sa att vi är drömkunder. Hon skulle bara veta. Närå.)
- fotografkontrakt, signed, sealed, delivered
- mailat hotell om deal för bröllopsgäster och eventuellt oss själva
- mailat till en tjej som jag igår insåg har den perfekta rösten för låtarna vi har valt *håller tummarna för att hon inte är snordyr*
- bokat makeup-artist och bestämt testdatum
- bestämt färg på nagellacket. (Essies maximillian strasse her) Ja, sånt planerar jag också, frågor på det?

Och i helgen ska vi gå på stan och kolla på kostym till Andreas och boka ett datum för middag med folk som är involverade.

Sista vändan namnbyte bekräftat av skattemyndighetens handläggare

Så jag mailade ju till Skatteverket eftersom jag inte tyckte att det fanns tillräckligt tydliga instruktioner på namnbyte vid giftemål.

Hej!

Jag och min kille ska gifta oss i april och ska precis skicka in hindersprövningen till er och då såg vi att vi samtidigt ska registrera efternamn, därav vår fråga:

Jag heter Andersson* i efternamn och min kille heter Larsson*. Vi skulle bägge två vilja ha (respektive förnamn) Larsson Andersson, med Larsson som mellannamn och Andersson som gemensamt efternamn. Hur går vi tillväga då? Ska vi välja att ha kvar våra nuvarande namn efter vigseln? Ska jag först ta Larsson som mellannamn och när det har blivit godkänt så ansöker Andreas om efternamnsbyte med sitt nuvarande efternamn som mellannamn?

Jag har letat på er hemsida, men inte hittat svaren.

Tack för hjälpen!

Linn

* efternamn påhittade

----

Skatteverket svarar:

Hej!

För att få samma namn-kombination sätter ni kryss i rutan för "Gemensamt efternamn" och på raden efter skriver ni vilket namn ni väljer - Andersson*.

För att ni även ska få samma mellannamn fyller ni i tex ditt personnummer i den rutan och anger vilket namn som ska vara mellannamn - Larsson*. Precis nedanför skriver ni din partners personnummer och det namn som ska vara mellannamn. Din partners uppgifter kommer alltså inte att stå i några rutor, men det är inget problem. Det viktiga är att det tydligt framgår att ni väljer ett gemensamt mellannamn.

Var noga med att ange telefonnummer till er så att vi lätt kan komma i kontakt med er om något skulle vara oklart.

----

Så alltså, HURRA! Det går alltså supermegaenkelt att göra som vi vill. Blanketten vi pratar om är alltså den som en kan ladda hem på samma ställe som hindersprövningen finns på skatteverkets hemsida.

*gick all-in*

Jag kunde inte riktigt släppa den där namnhärvan igår så jag googlade lite till, hittade ett beslutsdokument för Skatteverkets folkbokföringsenhet där det står att det är okej att heta samma som sin partner (sen 2012 och "trots att namnlagen är skapad för att det inte ska gå", mind you), såg fyra minuters videosnutt där PRVs PR-person intervjuade en namnhandläggare, om namnbyte, nya namnlagspropositionen och well, sen pratade dom om förnamn och det skiter jag lite i så då stängde jag av. In short: nya namnlagen hade kunnat träda i kraft 1 januari i år OM den hade varit uppe i riksdagen, vilket den alltså inte har varit. Den ligger enligt ovan intervju inte heller "på bordet" så namnhandläggaren menade att lagen förmodligen kommer att godkännas, men ingen vet när. Allra tidigast som den ens kan tas i bruk är 1 juli 2015, men det trodde han var en omöjlighet eftersom beslutet inte är fattat än och som sagt "det är inte uppe på bordet än". Nya namnlagen i korthet: man får heta två efternamn och hela familjen kan heta samma. Grattis till den briljanta och nytänkande idén.

För oss då: jag tar Andreas efternamn som mellannamn vid vigseln (det där namnbytespappret som man skulle skicka in ihop med hinderprövningen/ge till vigselförrättaren där man väljer att behålla eller ta nytt eller anmäla mellannamn) och sen byter han efternamn när det är godkänt (eventuellt kan detta ske på samma blankett alltihop, men det var lite oklart hur så jag inväntar skatteverkets svar där). Vi kommer heta iallafall lite samma från bröllopet och framåt och våra barn, om vi får några no jinx, dom får heta vad fan dom får heta när den dagen kommer.

Namnlagen - en serie i oförståeliga "förklaringar" och blanketter

Alltså det här med att byta namn, inte byta namn, vilket namn ska en ha då i så fall och vad är egentligen ett efternamn? Det är en hel vetenskap, I tell you. För att ni ska slippa googla i en miljard timmar kommer här därför en liten gullig (arg) summering:

I Sverige får vi ha ett efternamn och ett efternamn enbart (i strid med EU-lagstiftning, pågående undersökning om EU-overrule finns FYI). Folk som till synes har två efternamn har egentligen (minus rena missar hos skatteverket) ett efternamn och ett så kallat mellannamn. Mellannamnet står på exakt alla vanliga efternamnsställen på ungefär alla andra dokument, förutom just skatteverkets, till exempel körkortet, bankkorten, passet unt so weiter. Makes total sense, likt allt skatteverket sysslar med. När en gifter sig måste en tillsammans med hindersprövningen (nej, vi är inte syskon/vet inte om att vi är syskon sign here) skicka med en blankett om vilket efternamn en ska ha efter vigseln eftersom ett gemensamt efternamn tydligen blir klart automagiskt i samband med själva vigseln. (Hur detta påverkar vad en behöver ha för pass/körkort/bankkort under t ex en resa direkt i samband med vigseln har jag inte orkat gå in på än, så god only knows.)

Iallafall, vi svenskar får ha ett efternamn och ett mellannamn och tretusen förnamn typ. Det funkar ju perfekt för alla där ute som är helt eniga om att ha ett/samma eller helt skilda namn. För oss andra som rör oss mer i helvete heller att jag tänker byta till bara ditt namn-kategorin fungerar det...sådär. En får nämligen inte bara ta varandras namn och stoppa in dom som mellannamn, nej då. En får ta sitt eget "gamla" efternamn och använda som mellannamn om en byter efternamn, alternativt får en stoppa in den andres efternamn som mellannamn om den andre behåller sitt eget. I inget av alternativen kommer en heta exakt samma som sin nya make/maka. Till detta kommer också regeln att mellannamn inte är ärftliga så ett mellannamn-efternamn-namn kommer inte gå att föra vidare till eventuella barn, vilket då igen gör att nån i familjen eller bägge inte kommer heta samma som eventuella avkommor. (Heja Sverige, det här är verkligen supersmart.)

I vårt fall: Vi har kommit fram till att ingen av oss kan/vill tvinga den andra att skrota sitt namn men vi vill ändå heta samma så vill heta hans namn mitt namn bägge två, alltså ta hans namn som mellannamn och mitt som efternamn. För exemplets skull typ Linn Andersson (mellannamn) Nilsson (efternamn) /Andreas Andersson Nilsson. Om vi får barn vill vi ju såklart att även det/dom får heta Andersson Nilsson. Enligt Skatteverket/namnlagen är detta en omöjlighet. Härrrrrligt att dom sätter krokben nu när vi äntligen är överens.

Det kan finnas en väg runt det här: Vi behåller våra nuvarande efternamn vid vigsel. Sen lägger jag till Andreas namn som mellannamn, får det godkänt och sen byter han till mitt efternamn och pluppar in sitt gamla efternamn som mellannamn. So far so krångligt good. Eventuella barn får mitt (då vårt) efternamn och kan eventuellt ansöka hos patent- och registreringsverket om att få lägga till Andreas gamla efternamn som mellannamn. Lätt som en fucking plätt.

Okej, det finns ett sätt till: Vi behåller våra egna efternamn tills vi avlat klart, ungarna heter hans namn mitt namn och sen när vi är klara med ongar så gör vi ovanstående krångel.

Så varsågoda för info dårå.

Har sprängande huvudvärk idag, känner mig utsatt *gny*

Bokade resa efter bröllopet igår. Vi har ju som ni vet kört hela långresa/värme vs flygtid vs kostnad vs semesterdagar vs äh vi tar ett spa utanför Stockholm för helgen vs nej förresten jag vill ligga vid en pool vs flygtid-slingar i oändlighet så igår bara bestämde vi oss. Vi kör en kortvecka i stad med kort flygtid (och billigt) och stort utbud av allt, men kör hotell som är okej att stanna inne och glo på serier, bada och gå på spa i. Enter: Berlin och Das Stue, måndag till fredag och sen en helg i Stockholm för att komma i ordning innan det är fullt work mode igen. Sen blir det väl fler resor (längre resa?) senare, men det orkar vi inte fokusera på nu så.

Jag var och pratade med en florist på lunchen (min florist? Får jag säga det nu? Har alltid velat säga min florist) om blommor till bröllopet. Hon fattade vad jag menade. Kanske inte så svårt eftersom jag visade pinterestbilder på exakt vad jag vill ha och var typ ähmen vi lägger lite blommor i kvistar i små vaser bara, det är inte så jävla noga men men. Vill vi så har vi numera en plan för blommor på bröllopet. Sen kollade jag lite på aliexpress och etsy efter små vaser och lite annat bös och sen fick jag panik över att det finns så mycket att titta på och jag är på jobbet och min lunchrast tog slut så jag stängde ner och jobbade lite istället. Är det ens roligt att höra om bröllopsplanering när jag inte berättar om detaljerna? Jag kan lova att berätta allt om alla detaljer efter bröllopet, okej? Vi kan ha frågestund och göra en tipslista och länka till massa bra ställen och sånt. Här är en länk till min pinterest iallafall. Alltid nåt.

Ikväll kommer min kompis från Markaryd och jag ska göra en chili och ta helg kanske klockan tre och åka och handla och städa och götta mig. ÅH! Ska lyxa till det med att åka till Ica Liljeholmen (smiley med hjärtögon).

Mer om bröllop (sömmerska/sömmare sökes)

Jag och Stina var på O'Learys och käkade igår. Jag gillar ju all form av pub och av nån konstig anledning har jag en sweet spot för O´Learys (förutom på Avenyn i Göteborg där dom tar 20 kronor i "garderobsavgift", men det är säkert nån maffiathang) så well, ja vi gick dit. Vi pratade kanske i tio minuter om henne och sen tre timmar om vårt bröllop. Det gör en inte till en ödmjuk och oegoistisk person det här bröllopsplanerandet, det gör det inte. Iallafall, vi kom väl ungefär fram till att jag tänker att allting typ är klart fast ingenting ens är i närheten av klart, eller alla stora grejer är ju typ klara (lokal, fotograf, person, mat, alkohol), men detaljerna? Not so much. Idag på lunchen ska jag gå till en florist och sen ska vi (jag) prova vigselringen efter jobbet (skenan är klar och jag ska prova storleken innan stenarna sätts i) och så tror jag att vi kanske har en rätt så bra idé för bordsplaceringen klar. Inte person för person såklart, men hur vi ska ställa borden. När jag skulle berätta den för Andreas så blev vi osams och han gick och lade sig och jag låg och kollade på tre avsnitt av vänner på Netflix och surade i soffan, men aja vi är sams nu. Men iallafall, det jag egentligen vill ha hjälp med: jag skulle vilja sy om min underklänning och/eller eventuellt sy upp en ny underklänning. Det är i princip ett långt linne kan man väl säga och mönstret borde gå att ta av den som redan finns, plus lite justeringar. Jag kan absolut ingenting om att sy och tyvärr inte heller var man går för att sy så om nån här har nån bra sömmerska eller tips på ställe att gå till så vore jag fan evigt tacksam för tips. En dag tror jag att jag ska ha pay it forward-tema här i bloggen och försöka hjälpa er på samma sätt som ni har hjälpt mig. Häpp, men puss då!

Och ute är det som att solen aldrig ens har funnits

Igår, efter den förträffliga korvgratängen (you're welcome), googlade vi bröllopsresor från klockan åtta tills mina ögon i princip scrollade inne i huvudet vid halv tolv. Vi har väl inte riktigt bestämt upplägget på det hela eftersom vi har parametrarna pengar, semesterdagar och periodvis arbetsbörda att ta hänsyn till, men vi funderar över följande:

Val 1:

Åka på en kortresa / weekend veckan efter bröllopet till varsomhelst, varmt och rätt billigt, och sen åka på en långresa i höst, typ kanske en roadtrip längst USAs östkust ner i New Orleans. Det innebär en kort och ytterst billig Sverigesemester i sommar.

Val 2: 

Åka bort en hel vecka veckan efter bröllopet / nära bröllopet till nåt fint (och enligt min snubbe romantiskt) hotell, nånstans i medelhavet. Det ska kännas lyx och kommer förmodligen kosta därefter. Det blir en sommar som förra året med lite roadtrippande i Sverige och en billig sistaminuten om vädret suger.

Val 3:

Åka på en kortresa / weekend veckan efter bröllopet till varsomhelst, varmt och rätt billigt, och sen åka till New York på lyxweekend i höst. Det innebär också en kort och ytterst billig Sverigesemester i sommar.

Igår fokuserade vi på alternativ två och "tyvärr" så hade det första hotellet vi kollade på privata pooler på rummen och nu kan varken jag eller Andreas ens tänka oss att åka nånstans där det inte finns privat pool. Vi har egentligen hittat Det Perfekta Stället, men tyvärr ligger det i Grekland och vi kommer inte dit reguljärt utan ett byte och eftersom vissa av oss (not me) är flygrädda så är det inte önskvärt. Oh the privilegierad medelklass-problematik i det här. Iallafall, jag längtar typ hem så jag kan fortsätta googla honeymoon+hotel+private pool och hetssöka på direktflyg. Om nån har nåt bra tips är jag (vi) all ears.

För varje vecka kommer vi ju en vecka närmare vårt bröllop (doh) och det som i höstas var lite lösare ahmen vi är rätt lätta det ordnar sig vi tar det sen vi går med på vad som helst börjar ju nu komma närmre faktiska bokningar. Alltså don't get me wrong, vi har ju plats och förrättare och fotograf bokade, men vi har inte specificerat detaljerna än. Vi har inte provsmakat maten, vi har inte diskuterat inredning(-smöjligheter) eller exakt fördrinksrecept eller ens pratat med musikerna om låtarna vi valt. Vi har inte talat om för vår fotograf vad vi egentligen förväntar oss eller vill ha och jag har inte pratat med varken make-up/hår eller florist än. Men det är väl inga problem, jag verkar ju ha koll, kanske ni tänker nu. Och ja, jag vet ju vad som BORDE göras, jag har bara problem med själva utförandet. Jag har insett att jag har sjukt svårt att be om att få det som jag vill ha det. Jag vill liksom inte vara till besvär/är tacksam för att nån ens gör det/är rädd för att vara bridezilla så jag har so far inte sagt nånting och jag inser ju nu att jag måste göra det. Att jag har rätt att göra det eftersom vi betalar schyssta pengar för att få det som vi vill ha det. MEN DET ÄR SÅ SVÅRT.

Fanns det ett tema för vårt bröllop skulle det vara äsch, det är inte så jävla noga ta nåt nu då bestäm dig det blir bra

Stressade genom stan för att lite random rycka åt oss kuvert som inte ens fanns i tillräcklig mängd och sen fylla upp med andra, rätt fula, med tanken det är ändå ingen som kommer se nån annans kuvert. Jag var sjukt sur hela vägen för jag var 1) hungrig och 2) sjukt stressad så jag tvingade Andreas att köpa mat, laga mat och dessutom gå och hämta min mobil som jag glömde i bilen. Eller okej, han erbjöd sig, men det var ju inte direkt som att jag var lite blygsamt tveksam. Jag ba ja ja JA! Men GÅ nu då! Sen skrev jag alla adresser på "mina" inbjudningar och var helt mallig och så kommer han och sätter sig OCH SKRIVER SÅ MYCKET SNYGGARE ÄN MIG. Jag är helt förstörd nu för att jag var tvungen att hetsa när jag hade kunnat leja bort jobbet, och ja jag är lite ytlig men jag vill att kuverten ska vara lika fina som insidan. Aja, nu har jag jobbat och lyssnat på bröllopslåtslistan och blivit ännu mer säker på min favvo som jag hittade igår.

Ja, men okej det här kommer bli en bröllopsblogg

Imorse när klockan ringde kändes det på riktigt som att jag precis hade somnat. Det är ju alltid en skön känsla att inleda dagen med. NOT. Jag är iallafall på rätt bra humör för SOLEN SKINER och DET ÄR SKÖNT ATT PROMENERA UTE. Samt: Det blev väldigt fina inbjudningar faktiskt. Idag ska vi gå på stan och köpa kuvert (var gör man det?) och sen ska vi väl skriva adresser tills vi får träningsvärk i händerna. Oh, och vi har ev-en-tu-ellt en shortlist för bröllopslåtar. Tusen miljarder tack för tipsen!

Andreas är och hämtar våra bröllopsinbjudningar nu och jag är SÅ NERVÖS. Tänk om det finns nåt stavfel, trots att vi korrläste hundratusen gånger? Tänk om det blir fult print? Tänk om pappret ser billigt ut? Och ja, vi är sist i världen med att skicka ut inbjudningar så vi får väl se om nån ens kan komma.

Sååå, idag? Inte en bra dag. Jag började med att vakna yr och illamående och det slutade väl vid tre. Då var jag tvungen att gå ut i snön, skotta och skrapa rent bilen och parkera om för att slippa böter och sen hade jag ett meltdown i tre timmar för att well, för allt, men mest över livet och tiden och hur jävla tråkig jag är.

Sen kollade jag på hur man gör gelato med kondenserad mjölk och grädde på youtube och nu tittar jag på keeping up with the kardashians. Och väntar på att linslasagnen Andreas gör. Och funderar på bröllopslåtar för vi vill ju vara speciella och ha nåt som är vååååårt och alltså fuck it. Kan ni ge mig era bästa bröllops-/romatiska slisksånger? Snälla? Snälla söta rara gulliga?

Don't mind if I DO

Ja, alltså livet var verkligen upp och ned igår. Jag grät för jag var ledsen, sen av chock och sen av glädje. Mest av glädje. Jag ska vahettere gifta mig. Mitt i mitt snorande igår gick Andreas ner på knä och frågade, eller han kanske sa gift dig med mig? Kommer inte riktigt ihåg pga att jag, som den romantiker jag är, blev mest HAHA...HAHA men ställ dig upp äru säker? Du får ångra dig. Får jag snyta mig? Men han menade allvar och jag sa obviously ja. Sen grät jag och skrattade och krävde en jävligt stor cognac och stirrade in i väggen medan jag mumlade fan vad sjukt. FAN vad sjukt. Fan vad SJUKT. Sen firade vi det hela med köppizza, en hetsig diskussion om olika feminister och varsin burk coca cola. Jag är nog förevigt utesluten från alla traditionella brudorganisationer, men det var perfekt för mig. Det var fint och så himla känslofyllt och jamen så himla jag. Jag var mitt fulaste, rödgråtnaste, minsta men jag vet att Andreas älskar mig även i dom stunderna eller på grund av dom stunderna och för det älskar jag honom till evigheten amen. Jag ska gifta mig med honom. Han är min. FAN VAD SJUKT!