måndag, juni 28

En liten uppdatering

 Midsommar kom, och midsommar gick. Vi var med några kompisar och deras barn hemma hos dom och fikade lite, drog en sväng till en lekpark och åkte tillbaka och åt. Det var lugnt och det var lagom att åka hem vid halv nio. Jag vet inte om det är så här för alla, eller om mina barn är extra känsliga, men bägge två har varit helt slut senaste veckorna. Kanske är det att vi (ta i trä) inte har vabbat sen i mitten av mars och barnen aldrig har gått så här länge i ett svep? Kanske är det ljusare kvällar och senare nattningar eller alla hejdås på förskolan. Oavsett så surar den lilla och den stora är otroligt känslig för allt så vi kände att nån stor eller sen midsommar inte fanns på kartan efter en full vecka på förskolan. Det var mysigt iallafall.

I övrigt är det mycket semesterfeeling just nu. Barnen och Andreas gick på sommarlov i torsdags, men jag ska jobba två veckor till. Det är jag ju JÄTTEPEPP på, obv. Sitter här på mitt kontor och glor ut på en lastzon (under tak) och försöker testa integrationer fast jag egentligen inte alls jobbar med sånt. Det är inspirerande.... Generellt känner jag att min jobbpepp sjunker i takt med att dagarna går. Jag gillar mitt jobb och så, men just nu vill jag bara vara ledig. 

Ni har ju frågat om skillnaden mellan Stockholm och det småstadslivet förut och en sak som har slagit mig senaste veckorna är hur snabbt jag kommer ner i varv här. I torsdags satt jag och jobbade in i kaklet till jag var tvungen att kasta mig ut till bilen för att hämta barnen i tid tio över fyra. Det var tusen tankar och en massa grejer som inte funkar och i Stockholm hade helgen gått och min energinivå hade fortsatt vara speedad kanin. Jag tänkte i bilen på väg hem från förskolan att det skulle bli en jobbig midsommar för att jag kände hur barnens röster i baksätet irriterade mig nåt så inni (pga internal stress). Men vi åkte ut till min mosters stuga efter maten torsdag kväll och sen tror jag inte jag tänkte på jobbet förrän typ igår när jag registrerade att just det, jag ska ju jobba imorgon. Till och med på självaste midsommarafton, när vi inte hade handlat det vi borde handlat och ingen mat var gjord, kände jag mig speciellt stressad eller sur.

 Det KAN ju bero på perfekt sommarväder, men kanske också på att vi har ett hus som i sig själv är som en semesterresort. Det kan också vara för att i Stockholm så var semester alltid nån annanstans. Att vara i lägenhet, eller ens i vårt radhus, var ju inte semester. Det var tiden innan vi skulle iväg och tiden vi hade innan jobbet skulle börja, men vi har aldrig varit hemma på semestern. Vi har ju faktiskt nästan alltid varit i just Lidköping och kanske är det därför min hjärna så lätt går in i viloläge här. Det kan bero på att även om jobbet stundtals är hektiskt och prestationskrävande så är jobbet 7.30-16 (eller 8-16.30), men jobbet inkräktar inte på nån annan tid. På jobbet är det jobb, men hemma är det hemma. Jag lägger telefonen i en hylla på nedervåningen när jag kommer hem/stänger av datorn och sen kollar jag nästa morgon och det enda som har hänt är nån autorapport på nån säljdata eller Outlook som tycker att jag ska boka in "fokustid". Kanske beror det också på att vi har bokstavligt noll minuter till en fin skogspromenad och fem till en relativt öde badstrand. 

Oavsett vad det beror på så kan både jag och Andreas konstatera att omställningstiden mellan jobb och fritid är oerhört mycket kortare.