fredag, mars 22

Igår firade jag och Andreas att det var 5 år sen vi förlovade oss. Vi firade, liksom då, med pizza och coca cola och sen somnade han när han nattade Ellen och lagom tills han vaknade igen så gick jag och lade mig. Innan klockan tio. Så när jag vaknade imorse halv sex, (TITTA MAMMA, DET ÄR LJUST UTE NU GÅR VI UPP!) så kände jag mig till och med utvilad. Åkte för att laga stenskott, väntade 45 minuter och sen kom en kille och berättade att det inte gick för lagningen sprack precis i slutet. Jahapp. Ny ruta nästa vecka och nya vänteminuter då. Så oerhört TRÅKIGT att lägga pengar på en bil som vi ska byta ut just för att den kostar en massa dumma pengar. Sen kom jag iallafall till jobbet, MED NYCKLAR, gjorde jättegott (starkt) kaffe och sen kom min kollega och härmade en säljarsnubbe från Trosa i Percy Nilegård-anda och då skrattade jag tills jag tappade luften. Och sen slog det mig att jag nu har jobbat sju år på företag där Den Manliga Kulturen lyser med sin frånvaro. Först på mini rodini, feministfästet med typ 90% kvinnlig personal, och sen där jag jobbar nu där vi är 100% kvinnor som driver bolaget. Vi har en manlig VD iofs, men hans roll i det operativa arbetet är ytterst begränsat plus han är noll procent mansgrisig. Alltså, you guys, det är så gött?! Inga jävla opassande skämt. Inga kill/tjej-grejer. Inget drama, inget flirtande, inget "din mamma jobbar inte här". Inget glastak. Bara omhändertagande, peppigt och let's do this!-attityd. Vi har såklart frilansare som är män och andra vi jobbar med som är män och det är inte ett strategiskt beslut att bara vara kvinnor, men just nu ser det ut så och jag skulle verkligen ljuga om jag sa att det är nåt annat än rätt härligt. Plus mina kollegor är ytterst kompetenta, smarta och jävligt roliga helt o-relaterat till deras könstillhörighet. Men ändå.

Helgen som kommer har vi noll planer? Eller vi behöver rensa förrådet så vi kan rulla in vinterdäcken (som väl ändå ska bytas typ nästa vecka) så vi kan sätta in barnstolar i dom nya bilarna så vi kan sälja Volvon. Nya bilARNA ja. Vi råkade väl köpa en till, på samma ställe, av samma säljare för ett par helger sen så nu har vi tre bilar hemma. Det är väldigt opraktiskt och så opraktiskt att vi har fått parkera en hos våra kompisar som numera också är våra nästan-grannar, men nästa vecka är det förhoppningsvis bara två kvar. Så nu har vi en Opel Insignia och en Opel Astra. Vi är tydligen Opel-människor. Häromdagen fick vi Biltema-katalogen (vem skickar ens ut kataloger längre?!) och Andreas blev helt exalterad när han bläddrade i den så tydligen är vi också biltema-människor nu. I radhus i förort. Tänk om dansar på bordet på strippklubb-Linn* hade vetat det?

* väldigt medveten om det problematiska i stripp-industrin så här 2019, inte lika medveten 2007.

onsdag, mars 20

En sån dag

Kollade vädret i förrgår, för veckan. Kollar aldrig vädret pga bara konstiga människor kollar vädret i nån himla app när det nästan aldrig stämmer iallafall. Här är min strategi: kolla ut genom fönstret, eventuellt öppna dörren för att känna temperatur, klä sig därefter - > gå ut. Men nu kollade jag iallafall av oklar anledning vädret i förrgår och ba åh ok tur att det ska bli tio grader och sol på onsdag när jag ska lämna barnen. (Vill ha så få motgångar som möjligt pga Nils s a s EJ NÖJD med att bli lämnad samt även extremt, och platsbaserat, mammig. Förra onsdagen åkte jag ju som bekant hem med barnet pga gick ej att lämna panikskrikigt barn. Ja, jag är DEN mamman.) Jallefall, DÖM OM MITT MISSNÖJE när det var en plusgrad och regnade stora blaffor slask imorse istället. Sen började Ellen skrikgråta i bilen i backen upp till förskolan pga "ville sova i bilen". Det hjälpte jättemycket att jag väste MEN NU FÅR DU SLUTA ELLEN! DU SKRÄMMER NILS!. Jättemycket hjälpte det. Årets mamma osv. Kom iallafall in på gården med barnen utan gråt. Då började det ösa ner slaskregn och Nils släppte mig inte alls. Till slut fick jag smita iväg i smyg (som jag hatar) och höra .MAAAAMMMMMMAAAA!! så det ekade runt husknuten så hjärtat gick i tusen bitar. Bara att sätta sig i bilen med stålskalet uppe och åka till jobbet. Hade jag nyckel idag? Nej. Var det nån där? Nej. Fick jaga upp kollega och gå och hämta nyckeln. Samtidigt fick jag börja dagen med att ordna en jävla transport med FedEx i Kina i två timmar för att kineser är idioter att göra affärer med. Och vi har musik på på jobbet och det stressar mig skitmycket och jag har inte hunnit köpa noisecancellinglurar än och nu har jag ont i huvudet och stresshjärna. HATAR den här dagen. Åh, och på onsdag måste jag åka till Borås av alla ställen, tur och retur över dagen. Och! Jag har hunnit typ tre av trettiofem grejer på min att göra-lista den här veckan so far pga att ingen gör som jag säger. Så JÄVLA trött på att ingen bara gör som jag säger. Jag vet bäst så bara gör som jag säger.

fredag, mars 15

Smsade kollegor igår och frågade när dom skulle vara på jobbet. 8.15. Åkte till jobbet till 8.15. Kollega fast i bilkö. Sitter IGEN på kafét bredvid och surar. Vi måste skaffa fler nycklar eller byta dörr för JAG TYAR ICKE FLER SÅNA HÄR MORNAR. Nils verkar ha utvecklar skräck för förskolegården pga skrikiga andra barn. Hatar därför alla föräldrar som lämnar skrikiga barn, vädret som gör att dom börjar skrika oavsett samt ungjäveln som knuffade grinden rakt på Ellen i nåt affektutbrott i onsdags. Nej, jag hatar inte barnet. Jag förstår att hen har det tufft och behöver hjälp nä ok jag hatar det barnet. Jag ville ta tag i hen och slänga hen rakt över gården när Ellen knuffades bakåt och ramlade och blev utelåst och skriken på. Oh lord, lejonmammeinstinken att DÖDA är ej att leka med. Mumlade istället passivt aggressivt till en pedagog att ni får punktmarkera det barnet i fortsättningen.. Aja idag och igår och i förrgår är dom ändå hemma från förskolan pga aldrig i livet att jag lämnar ett panikslaget barn under inskolning + fick reda på att barn och vuxna hade kräkts inne på förskolan på morgonen i onsdags så vi vände och åkte hem. Hellre tre extra föräldradagar än magsjuka va. Nu kommer min kollega!

tisdag, mars 12

Went about my day och passade på att färga håret och ögonbrynen när jag ändå inte har några ungar som drar i mig eller nån annan som också vill duscha varmt efteråt. Nu luktar jag gott och är lite fräschare. Sen gjorde jag en sallad med matvete (på burk jao), blandade bönor, färsk blomkål i skivor, några cornichons, olja och balsamvinäger. Den åt jag med Findus libanesiska falafel (sjukt goda faktiskt) och en sås på creme fraiche, pressad vitlök och srirachasås. Det var så sjukt gott. Sen drack jag en espresso i solen i soffan och nu har jag precis bytt till tv-soffan, släpat ut ett täcke och tänkte sova lite. Gillar det här varva ner-livet alltså. Åh, bokade precis massage imorgon också. Yey!
Jag är hemma för Vård Av Mig igen. Jag vet inte om jag har åkt på nåt konstigt virus eller om det är tre års samlade sömnbrist som kommer ikapp samtidigt som jag försöker bolla hektiskt jobb med att vara småbarnsförälder OCH skola in på förskolan, men jag är helt slut och har eventuellt lite stresshöjt blodtryck. Det undre trycket ligger på 70 men det övre peakade tydligen på nästan 140 igår? Vad sker liksom? Livet sker och jag är så känslig så känslig så känslig efter nästan-väggen-väggen där 2012. Det är som att min stresstålighet är precis noll. Jag får liksom samma reaktioner på en stressig dag som jag tidigare kunde känna efter tre superstressiga månader. Och vad som stressar har också multiplicerats från typ..inget till typ allt. Så jag är hemma. Igår sov jag två timmar mitt på dagen. Nu är klockan snart tio och jag har iofs tvättat tre maskiner, vikt två och plockat ur diskmaskinen samt klätt på barn kläder men jag tror jag måste sova en sväng till. Sen ska jag ta en lång promenad i skogen, ner till vattnet och försöka ignorera att det är minus trettiofem grader kallt.

söndag, mars 10

Min kanske ocharmigaste egenskap

Jag blir aktivt aggressiv av ljudet min man gör när han äter godis/choklad. Eller ljudet som blir. Han gör ju inget speciellt ljud. Då hade jag förmodligen aldrig gift mig med honom. Men det liksom smackar och han måste producera saliv nåt så inni för det låter typ som att han sköljer runt godiset? Har försökt påtala att han kanske inte behöver äta HELA hallonskallen i en tugga (tugg-sköljet pågår i en EVIGHET) men han tyckte jag var dumihuvet och att jag skulle låta honom äta godis i fucking fred. Nej, han sa inte fucking. Han skulle al-d-rig säga fucking. Eller typ nånting annat otrevligt för den delen. Nejnej, han är SÅ förstående och o-aggro OCH DET GÖR MIG TOKIG! Tar hellre ett ”men sluta var en jävla idiot” än en passivt aggressiv tystnad ANY DAY. Fan, ibland är det så himla jobbigt att vara ihop och vara tvungen att bete sig istället för att ba gorma lite, smälla nån dörr och känna att det är berättigat att skrika MEN SLUTA TUGGA JAG FÅR PANIK I ALLA MINA NERVER och/eller känna plötslig vansinnesvrede där man sitter i soffan i godan ro. Så nu sitter jag här och biter ihop och bloggar om det istället.
Idag vaknade jag trött. I och för sig för att jag vaknade av ett MAMMA?! och en klapp på kinden klockan sex och inte riktigt kunde somna om trots min tur att ha sovmorgon. Gick och lade Nils vid halv tio och blev väckta när lunchen var klar kvart i tolv. Jag tror jag hade kunnat sova resten av dagen och genom natten nästan. Sen ledde Nils mig i handen till badrummet, sa dssschhh (vokaler äro onödiga) och gick in i duschen så ja, men då duschade vi. Sen tog vi en promenad runt halva kvarteret till Robert och Julia och gick in där och drack kaffe i två timmar. Sen gick vi hem när barnen hade som roligast. Det gäller ju att visa att man inte kan ha hur kul som helst. Nils skrek hela vägen hem så jag fick bära en arg, korvig och TUNG ettåring medan Ellen ”cyklade” hem på sin ny-ärvda springcykel. Hann mata Nils med en burk ”Goda grytan” innan hon och Andreas var hemma. Sen gjorde jag en matlista för veckan (köttbullar/korv stroganoff/morotssoppa med varma mackor/hamburgare. Det är inskolningsvecka igen så ambitionsnivån på maten är ca ”vad barn äter”) och beställde en matleverans tills imorgon. Och så gjorde jag pannkakssmet med mixade vita bönor (HA! där får ni snorungar) som jag stekte efter maten så barnen har lite frukost i veckan. Nej, våra barn äter inte normal frukost hur mycket vi än trugar och en pannkaksrulle i handen framför teven är bättre än en smoothieklämmis (samt också positiv för vår plånbok) så om det betyder att vi måste steka en veckobatch på söndagar so be it. Sen lade jag tjockkorven som bara somnade om han fick vara lilla räkan och jag stora skeden samt att jag tryckte min kind mot hans. Det var icke oangenämt på nåt sätt. Vill typ skaffa tvåtusen ettåringar bara för att få goset.

Tänkte förresten förut på om det kanske ändå inte hade varit ett bättre liv att flytta hem till Lidköping, skaffa ett eller två barn till och bara gå 100% in i familjedimman? Istället för att liksom ”förverkliga mig själv” när jag ändå så tydligt mår som bäst när jag är hemma. Funderade iofs också på om jag kanske närmar mig utbrändhetsgränsen pga ovan nämnda ungar och deras påverkan på min sömn samt förmåga att ta över exakt ALL min numera obefintliga hjärnkapacitet. Undra vad skillnaden hade varit om jag hade gjort ett IQ-test innan första graviditeten och nu? Känns som att jag har gått från relativt smart till en grå dimma som säger fel namn till mina oh så många-två barn. Till mitt försvar ser dom fan likadana ut så det är inte så jävla lätt att hålla isär dom hela tiden.

fredag, mars 8

Avslutade dagen med att bråka med min man om pengar efter att TADA! ha insett att vi ska betala 1500kr i kvarskatt och inte 150000kr. Är vi förmodligen dom enda i universum som blir osams över att behöva betala 148500 kronor mindre än beräknat?! Nu väste han ”MEN VEM BRYR SIG?!” och gick och lade sig (like an adult) så han vinner dagens töntigaste för DET ÄR TUFFT ATT BRY SIG. Se vad roligt man kan få när man bryr sig liksom. 17000kr mindre i idiotiska onödiga fakturor TILL EXEMPEL. 4000kr mindre amortering. En ny bil. Räkna är praktiskt yo, just sayin. Och tufft. Och alla smartisar bryr sig.

On a side note så är jag seriöst förbannad över hans laissez faire-attityd till pengar och ffa MIN FKN PRESTATION som gör att han glider igenom på en liten räkmacka. Skrev precis surt sms om att han ska ge fan i att nedvärdera det jobb jag gör och MIG. Det har säkert exakt motsatt effekt men det kändes bra. Så jobbigt att ha ungar i sovrummet som måste attendas nattetid så jag inte bara kan lägga mig i gästis och sura utan att vara en nattsvikare (tar varsin unge). JAPP. Hoppas väl på att vakna lite gladare imorgon (sannolikhet på den 0,3%).
Åkte från jobbet. Ringde Andreas som svarade att familjen hade åkt till Flaten för att gunga (?) men jag är iallafall ensam hemma nu. Jag tror eventuellt att den senaste tidens härj har förstört mig lite för jag är helt slut. Tips till själv: ta alltid föräldraledigt hela veckor vid inskolning och tro ej att det går att skola in på förskola, lämna sent pch hämta tidigt och också vara närvarande på jobbet. Plus har tiotusen grejer att göra på jobbet och vi har flyttat kontoret så nu sitter jag i anslutning till en butik igen och alltså jag pallar inte? Jag har en kollega med ADHD, bless her men fan det är inte alltid svinlätt att jobba med nån som har kortare attentionspan än en tvååring och det spelas musik hela dagarna. Nu MÅSTE jag ta tag i vårt hemmakontor för jag kommer inte kunna jobba heltid (80%) där utan att bli helt knäpp. Det är antingen det eller noisecancellinglurar på jobbets bekostnad alltså. Och ikväll kommer Robert och Julia över med barnen för hämtpizzehäng, vilket är så kul och anledningen till att vi övertalade dom att också köpa hus här men jag är så trööööötttt. Tur att vi ska ses kl 16.30 och säga hejdå till nattning ca 19.30. Och imorgon ska jag äta frukost med Stina vilket jag längtar massor efter men också: NÄR SKA JAG SOVA?!

Annan sak som hände förut när jag var missnöjd med livet: satte på parkering på fel bil. Alltså reg.numret på vår Volvo istället för Opeln. Kom på det efter två timmar och ba FUUUUCK. Hade som tur var inte fått några böter (PHEW!). Har absolut inte råd med böter den här månaden. Och på tal om bilar så har vi nog bestämt oss för att vi är vidriga människor så vi ska köpa en till. Alltså vi ska sälja Volvon och köpa en mindre, men ha varsin. Det sparar oss nästan 1,5h restid per dag, dvs nästan en hel arbetsdag i veckan att åka bil istället för kommunalt och well, ja nä men det är liksom skillnaden mellan att behöva gå ner i tid eller inte för rimliga förskoledagar. Och jo, vi är medvetna om klimatkampen men vi väljer som sagt ändå det här. Just den diskussionen tar jag iofs gärna om nån vill ha den men in short så har vi debatterat fram och tillbaka och i slutändan handlar det för oss om hur vi viktar vår ångest av olika saker. Min ångest över långa förskoledagar, min egen otillräcklighet och skitjobbig vardag är större än min ångest för just den uppoffringen för vårt klimat. Och detsamma kan man väl säga om den rätt stora ekonomiska aspekten: hellre mental hälsa än slöspengar. Hellre härlig vardag än lyxiga semestrar. Så. Så nu ska vi köpa en till. Vi ska provköra en Renault Captur imorgon och nu hoppas jag att den är bra för nu har jag spanat in den och jag vill ha en sån. (Med köpa menar jag för övrigt leasa. Vi kanske inte ens vill ha en bil till om tre år när vardagen är annorlunda. Eller så finns det förhoppningsvis lite bättre/billigare elvarianter vi kan byta mot. Plus marginell ekonomisk effekt på ägande vs leasing på tre år vid köp av ny bil.) oj nu kom barnenghlg
Får jag ett jävla mail till om att ”enpower” mig själv så kastar jag nåt. INGENTING DU SÄLJER HAR MED MITT EMPOWERMENT ATT GÖRA. SOM OM EN BH/jeans/läppstift gör mig mer maktfull? Eller ok, det gör det väl på ett sätt men just idag är fan inte dagen att vifta med det sorgliga faktumet.
Nä alltså jag förstår det feministiska i att inte förminska kampen alla våra mödrar och systrar har fört och för i nåt jävla grattis-jippo och hur det är lätt för mig att sitta på min privvade vita medelklass-häst och ba gu kom här kvinnor så håller vi handen och sjunger kumbaya och gosar oss i vår egen förträfflighet. Patriarkatet är ett giftigt vidrigt monster som förstör allt i dess väg och det är inget skämt att vi måste stå upp mot det tillsammans. Och att vi alla, inklusive män även om dom inte fattar det, har det sämre pga det. Jag vill inte förminska de riktiga offren som rent fysiskt, psykiskt och ekonomiskt lider på riktigt för att män är dumma i huvudet. Jag kände bara en sån glädje över att slippa vara en man.

This också in:

Har börjat med en ny tidsoptimering: avbryta (sälj)män när dom pratar och säga ”vad vill du? Berätta med en mening.” Och när dom inte gör det så avbryter jag igen och stoppar dom och säger ”nej, vänta. En mening!” och kan dom inte det då så säger jag bara nej tack! och går eller lägger på. Jag kan eventuellt ha applicerat det på fler personer men seriöst JAG ORKAR INTE ATT MIN TID SKA GÅ TILL IDIOTER SOM INTE RESPEKTERAR DEN. Det gäller framförallt alla jävla säljare som ringer, knackar på eller bara ignorerar ett rakt utskrivet ”jag sitter lite tajt idag, kan du maila?” och ändå ringer. Plus seriöst, är dom så dåliga på sin produkt så dom inte kan summera vad dom vill i en mening så förtjänar dom ändå inte mina pengar. Det är befriande. Jag kan tipsa om att prova!

Ingen mer femminuters: Tjena det här är Johan på Säljbolaget jag ringer dig för att jag vill komma och visa en produkt som skulle funka alldeles utmärkt för er och sen har vi en drive just nu där vi kollar läget hos potentiella kunder och då vill jag att jag... där man ba mhm ok hej, tack för att du frågade där i början om jag hade en minut innan det tog upp HALVA MIN DAG! Så om dom inte respekterar mig så behöver inte jag vara mer tillmötesgående än att fråga ”vänta, stopp. Vad vill du? En mening!”
Ja och så är det kvinnodagen också. Det enda mer störande än att höra en säljsnubbe med huvudet i röven önska grattis är alla ”säg inte grattis på kvinnodagen”-rants. Om vi inte ska fokusera på att säga grattis kanske vi bara ska sluta prata om grattis? Vad fan, dom har kommunikatörerna (som hatar ekonomi pga trååååkigt) borde väl tillräckligt bra koll på sitt eget område så dom vet att negationer typ inte ”syns” i rubriker? Folks hjärnor skiter liksom i inten och andra negationer och hör ändå det största budskapet som ”grattis”. Plus fkn grattis visst det på kvinnodagen. Grattis till oss som föds in i en empatisk miljö där känslor existerar och där vi pratar med varandra om hur vi mår och hur vi tänker och om det som skaver. Grattis till oss som fostras in i en gemenskap. Som har lägre självmordsrate pga fler som fångar upp oss. Att vara kvinna är fan ett jävla styrkevrål. Tänk allt vi måste gå igenom och tänk hur vi ÄNDÅ hinner skicka ett hur mår du-sms, krama en kompis och bry oss om folk runt oss. Tänk vad mycket mer mångfacetterade vi är. Hur mycket smartare vi måste vara. Det finns ingen plats för förlegade gubbar i framtiden och när patriarkatet faller så kommer alla få plats iallafall. För så funkar vi kvinnor. Vi bryr oss om alla. Det tycker jag är värt ett stort jävla hurra!

En sån morgon

Inatt klättrade Ellen som vanligt upp till oss. Det betyder att jag klättrade ner till hennes madrass på golvet vilket i sin tur betyder att jag är helt stel i nacken idag. Och imorse tog jag nya bilen till jobbet och DEN VAR VIDRIG. Jag blev åksjuk. Jävla automatiska familjeskepp. Och! När jag kom till jobbet så var det ingen där och jag har ingen nyckel OCH jag hade 2% batteri kvar i telefonen. Fick gå till kafét bredvid och köpa en kaffe och tigga till mig en laddare och ringa min kollega som kommer om 45 minuter (GAH!). Åh, och så läste jag i en fb-grupp precis där en person frågade om legala råd om en kvinna som svarade helt tvärsäkert OCH HELT FEL. Alltså seriöst, om nån har en juridisk fråga och du inte är jurist: SITT PÅ HÄNDERNA OCH HÅLL KÄFTEN! Anmälde kommentaren och nu är den borta så liten win, men seriously though vad är det med folk och deras/vår inbyggda grej att säga vår åsikt? Sen när blev det tiga är silver, skrik ut din åsikt no matter hur O-ON POINT är guld? Nä, fy fan.