Tre dagar fick vi på förskolan innan första sjukdomen kom. Sen fick hela familjen vinterkräksjukan med början förra torsdagen och vi är knappt återhämtade än även om det har gått långt mer än 48 timmar för oss alla. Själva akutfasen var inte så himla lång för nån av oss, men orken? Febern efteråt på + 39 grader? För att inte tala om den totala bristen på aptit. På ett sätt tur att vi fick det allihop så vi vuxna förstår varför barnen tycker att en halv skorpa är lagom dagsintag och tur att jag och Andreas precis gick om varandra så någon kunde plocka tvätta bädda bära greja när den andra låg däckad i soffan. Jag fick det söndag morgon och sov sen hela dagen med små pauser på 5-15 minuter när jag försökte sitta upp. Och sen sov jag hela natten utan problem också. Lämnade inte övervåningen på ett dygn pga rädsla att inte orka gå i trappan.

Nu är det första dagen tillbaka på förskolan och därmed första hela arbetsdagen på ett tag. Jag kämpar med att hitta orken och motivationen och har hittills författat ett halvt pressmeddelande och bokat om två möten. På måndag ska jag åka till kontoret för att komma igång och hälsa min nya teammedlem välkommen tillbaka efter föräldraledigheten. Sen hoppas jag att det kommer infinna sig nån känsla av GO TEAM GO! annars vet jag inte riktigt vad jag tar mig för.

Vi pratade om den här covidtiden igår. Två år av isolering från och till, vad gör det med människor? Vad har det gjort med våra barn? Hur kommer det påverka våra relationer i framtiden att vi nära på har glömt hur man har ett normalt liv med folk som kan komma och gå i ens hem? För min del så känner jag att jag liksom har glömt hur man umgås med andra. Glömt hur det är att vara spontan. Glömt hur det känns att inte först kolla sjukdomsstatus, fundera på om man kan ses utomhus, och sen i 70% av fallen behöva ställa in pga nån snorig näsa eller lite hosta. 

Jag. Är. Så. Less. Nu. 

Skillnaden nu mot förra året är vaccinet. För min mentala hälsa har det gjort underverk alltså. Istället för att vara maniskt försiktig mot allt känner jag nu mest att det handlar om NÄR, inte OM, vi får det och utan jättemycket ångest kopplat till det. Dödligheten just nu är lägre än en vanlig säsongsinfluensa och det har jag aldrig ens funderat över tidigare. Är man dumihuvet och ovaccinerad finns det ju nästan lika stora risker fortfarande, men för oss med två eller fler sprutor i armen är risken mindre än att köra bil eller få nån annan sjukdom. Jag trodde ALDRIG att jag skulle skriva det, men jag känner lite att vaccin + omikron är räddningen ur det här helvetet. När omikron har täppt till vaccinglappet och bättrat på mångas försvar tror jag att vi, i samhället, måste försöka återgå till nån typ av normaltillstånd igen. Och sen måste vi gå och rösta på att rusta upp vår sjukvård så alla som jobbar inom den kan ha ett rimligt liv och en rimlig arbetsbörda. Jahapp, det var det brandtalet. Kanske ska jobba lite nu. Eller hänga en tvätt till först bara.

En skitdag

 Det är första arbetsdagen efter väldigt många lediga dagar och jag jobbar hemifrån för första gången sen i juni och jag trodde att jag skulle gilla det och tyckte att det var jätteskönt igår men HAHA nej. Är istället för initiativrik lakonisk och har istället för energi ångest. Nej, men det är väl ett trevligt sätt att starta jobbåret på? Minidissikerade mina känslor med Andreas över lunch* (perk hemmajobb = lunch på tu man hand) och medan tårarna droppade ner i riset kom jag fram till att det nog handlar om att jag sitter i köket/vardagsrummet och att det är så tyst och tomt när barnen är på förskolan. Plus fick en faktura som jag VERKLIGEN inte förväntade mig (på jobbet) plus känner mig ensam i min roll och trött på covid och sen gick det väl över till nån typ av allmän ångest över att jag är en dålig mamma blabla. 

FAN vad svårt det är att vara människa ibland känner jag. Har bestämt mig för att det här får vara en jävla skitdag och att imorgon blir bättre så nu sitter jag bara och väntar på att klockan ska bli fyra så jag kan hämta barnen. Ska göra mitt bästa för att NJUTA av att dom är hemma istället för att bli interaliserat vansinnig redan i hallen för att dom är så jävla tjatiga och vägrar göra som jag säger. Alltså föräldraskapet förr när det var barn ska lyda-paroll måste ha varit så mycket lättare för mammor och pappor än dagens (bättre, mer insiktsfulla och känslomässigt närvarande) föräldraskap? Obs ring ej soc, jag tror att barnen överlever att jag svär åt dom inne i mitt eget huvud.

* Gjorde kycklinglår i ugn i citron/vitlök/honung/chili-marinad igår med ris, syrlig kikärtssallad och vitlöksyoghurt + ajvar igår och det var asgott då och kanske ännu godare idag. Kör 1 kg kycklingdelar på 220 grader under folie i 1 timma + 10 minuter på 250 grader för färg och ät den saftigaste himla kyckling ni nånsin ätit. Varsågod för tips. Jag snodde det rakt av från @oykuskitchen på instagram, som man också kan följa om man vill dreggla över turkisk mat. Vilket man ju vill eftersom det är det godaste som finns.

Årssummering 2021

Ska vi köra en liten årssumering i år igen? Vi gör det va?

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Nope, inte vad jag vet. Eller jag tog vaccin för covid, det var väl nytt i och för sig.

Höll du något av dina nyårslöften?

Jag tror inte att jag hade några nyårslöften i år så antigen är glaset halvfullt (jag höll dom) eller halvtomt (jag höll dom inte) beroende på hur man ser det.

Kommer du ha några nya för nästa år?

Nej, det är inget jag har lovat mig själv. Jag skulle vilja vara en lite bättre mamma till mitt äldsta barn och förstå att hon fortfarande är liten fast hon är så stor och vara lite merförstående och lite mindre irriterad.

Blev någon av dina kompisar föräldrar i år?

Ja, flera stycken. Men jag har bara träffat en bebis.

Dog någon som stod dig nära?

Nej, tack och lov.

Vilka länder besökte du?

Det är covid och världen brinner så inga. Mitt resesug har verkligen mattats av de här senaste åren och jag har svårt att ens tänka mig att flyga any time soon.

Är det något du saknar 2021 som du vill ha 2022?

Vänskap. Jag vill umgås mer med dom jag gillar.

Vilket datum från 2021 kommer du alltid att minnas och varför?

Det måste få bli 30 april när jag fick första dosen vaccin. En sån otrolig lättnad så jag började gråta och sjuksköterskan ba "men oj, hur är det med dig?!"

Vilken var din största framgång 2021?

Det får väl vara jobbet då? Lyckades få löneförhöjning med 20% och blev chef. Just idag känner jag mig pytteliten och kämpar med ångest över det mesta, men jag gjorde ett bra jobb 2021.

Vad är du mest nöjd med?

Att jag var duktig på jobbet och att jag har fått så fina relationer där.

Största misstaget?

Jag brukar inte se på mitt liv i misstag och lyckade grejer.

Har du varit sjuk eller skadat dig?

Nej, som tur är.

Bästa köpet?

Vi gjorde om lite i trädgården och det blev fint så det är väl det?

Vad spenderade du mest pengar på?

Trädgården om det är enskild grej (förutom räkningar osv). 

Gjorde något dig riktigt glad?

Att det kom vaccin mot covid.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Ledsnare tror jag. Eller jag vet inte. Det var ett mittemellanår. Det som var bra var bra, men ja covidsituationen är ju inte så rolig att existera i.

Vad önskar du att du hade gjort mer?

Jag tycker jag gjorde så gott jag kunde 2021 givet förutsättningarna så jag vill snarare klappa mig själv på axeln för det jag gjorde än se tillbaka på vad jag inte gjorde.

Mindre?

Se ovan.

Hur tillbringade du julen?

Vi var hos oss med pappa, min syster med familj samt min moster och kusin. Det var jättemysigt!

Favoritprogram på teve?

Jag kommer inte ihåg vad vi kollade på, men Masterchef AU är ju alltid upplyftande under de tråkigaste mörka månaderna. Det börjar igen idag, hurra!

Bästa boken?

Jag läste ingen bok förra året som har gett något bestående minne, men En halv värld bort av Mike Gayle var oväntat bra.