onsdag, april 28

 Jag har fått en ny kollega. Eller han är inte ny överhuvudtaget, men vi har inte haft nåt med varandra att göra förut (fast vi borde ha haft det) och han är ASROLIG. Sådär rolig så jag tänker att jag kanske ska gå till Familjen och fråga om inte vi kan få sätta ihop en arbetsgrupp där bara såna som oss får jobba. En projektledargrupp, vi kan kalla det en swatstyrka för projekt. Det låter ju tufft? Iallafall så har vi hittills haft 3 möten senaste veckan och vi har dragit över samtliga med mer än en timma för vi har så mycket att prata om. Han har föreslagit att vi har veckomöten där vi kan uppdatera varandra (10%) och terapia, jag menar stötta varandra (90%). För ÄNTLIGEN har jag en kollega som gör typ ungefär samma jobb som mig. Jag har ju en massa andra skithärliga kollegor också, men ingen gör liksom samma sak som jag gör så det blir mest typ att jag ber dom om grejer eller försöker lösa grejer åt dom. Här har vi en som jag kan prata mitt jobb-jobb med. Vi ser samma problem och försöker hitta liknande lösningar och nu har jag nån att bolla med. Och så sa jag att han är asrolig va? Jag verkligen älskar bjussiga människor. Och för att vara liiiiite allvarlig så är det ju tusen gånger enklare att jobba med någon som är öppen med vem dom är än folk som "håller distans" och "skiljer på jobb och privatliv". Alltså OBVIOUSLY skiljer man ju på jobb och privatliv för skulle jag vara den jag är privat på jobbet hade jag fått mindre lysande recensioner än jag får just nu, det kan jag säga. Men man kanske inte behöver gömma hela sin person bara för att dom man pratar med råkar jobba på samma ställe? Jag vet t ex att min nya kollega hatar bilar så mycket så han hellre byter till en ny än att laga den gamla. Då berättade jag om när vi skulle till Ikea, men kom hem med en ny bil istället. Sen fnissade vi i samförstånd. Plus hans mamma har jobbat med min pappa och när jag sommarjobbade på deras jobb så jobbade jag med henne och hon skjutsade mig till/från jobbet varje dag under flera år. Han sa att hans mamma hade berättat att jag är en Bra Person så nu är vi BFFs. Nu ska jag ha möte hej!

fredag, april 23

Fredag

 Det är fredag. På fredagar lämnar Andreas och jag har sällan något möte före 9.30 och just nu håller min mail på att autobokar "tid för fokusering" i min kalender så just idag hade (har) jag fokustid right i detta nu. Så här i hemmajobbartider betyder att inte lämna att man får städa iordning hemma. Plocka ur diskmaskinen, bädda, plocka lite koppar och kläder och sånt. Det är en bra regel tycker jag, för det är så mycket skönare att sätta sig och jobba i ordning istället för i kaoz. Kanske mest för mig som jobbar från köksbordet, som står mitt i hörnet av det stora L:formade rum som utgör kök/vardagsrum och tar upp nästan hela nedervåningen. Andreas sitter på vårt kontor och ser rimligtvis inte speciellt mycket stök så det är väl mest för min skull. Och för att vi ska slippa ta tag i det efter jobbet innan det liksom byggs på och hamnar utom kontroll. 

Iallafall, idag är det fredag och på fredagar lämnar inte jag och då städar jag oftast lite extra. Idag hann jag plocka undan hela nedervåningen (minus lekrummet för eh..nej), bära ut våra jävla primadonna-tomatplantor*och städa uterummet, städa och torka hela köket - luckor och allt och städa badrummet här nere. Och så har jag vikt en tvätt, hängt en tvätt och tryckt i ytterligare en i maskinen. Allt före 8.20 när jag satte mig ner och åt frukost. Det blev för övrigt det här lyxiga: hembakt morotsfralla, blodapelsinjuice och en liten skål jordgubbar, hallon och några vindruvor. 

Jag vet inte riktigt hur vi ska klara ett liv när jag jobbar på kontor och inte kan göra hemmagrejer på morgonen längre? (På kontor börjar man 07.30 och dit tar det 20 minuter att köra och innan DET kommer jag rakt inte hinna tvätta någon tvätt eller städa nåt kök, let me tell you.) Den tiden närmar sig förresten för nu har jag fått tid för vaccin och jag började nästan gråta rakt i örat på sköterskan jag pratade med igår. Och innan någon tror att jag hustlar och lurar systemet så tillhör jag riskgrupp 3 pga min astma och therefore: det är min tur nu vinden har vänt osv.

* Jag ska aldrig mer för-så tomatplantor som ska in och ut och in och ut och ha sol och tusen liter vatten och sen inte så mycket sol och MAN BLIR JU UTBRÄND. Ska göra som alla andra år och köpa färdiga plantor för en femtiolapp när det är tillräckligt varmt för att plantera ut dom direkt så får nån annan göra jobbet.

onsdag, april 21

Livets liv

Det skulle snöa idag. Det är tio grader och sol. Jag hoppas att det betyder att vi inte får nån snö alls och inte att det snarare blir till helgen för till helgen vill jag gräva grejer i trädgården. Fast först SKA vi ta före-bilder för vi är verkligen ursämst på att ta bilder innan vi gör nåt och sen står vi där och ba ja men det här blev väl bra? Fast utan bildbevis på exakt hur stor skillnad det faktiskt blev. Inte den här gången. (Fast jag har redan monterat ner en skärm/staketgrej men jaja)

Annars pågår livet. Det är ganska vanligt och ganska tråkigt och ganska underbart. Det har gått väldigt bra på jobbet det senaste. Det är kul. Jag blir bara mer och mer kär i vår ändå rätt mediokra enånhalvplansvilla. Att vi har söderläge på altanen och också nån typ av tropisk zon skadar ju inte eftersom vi nu har upplevt lite sommar. Fåglarna kvittrar så högt så dom stör i möten även när jag sitter inomhus med stängda fönster och dörrar. Det säger i och för sig också nåt om hur tyst det är i övrigt när fåglarnas vårkvitter upplevs öronbedövande stundtals?

Ellen fyller snart fem år. Hon är stor nu. Nils också för den delen. Andreas lyfte upp Nils imorse och det är ju liksom inget litet barn längre? Han är en lång unge som tar upp nästan hela Andreas såg det ut som. När hände det här? HUR hände det här? 

Barnen tycker också det är bra här. Häromdagen, efter att ha åkt utan jacka hem från förskolan och sprungit rakt in i trädgården för lek, sa Ellen mamma? Det här är livets liv. Ja, mitt barn. Det här är livets liv.

Jag är så glad att vi flyttade. Jag mår SÅ mycket bättre här på alla sätt. Jag har roligt och jag känner mig uppskattad och jag är lugn. Jag ser också fram emot att få ett socialt liv post-covidvaccin, men till och med utan så är det härligt här.