Jaha, det var ju SUPERJÄTTEKUL att få ord på hur jag uppfattas. Tusen tack hörrni! Jag är enligt er
klok
omtänksam
härlig
strukturerad
driven
trygg
rättvis
rak på sak
rolig
genuin
stark
mera rolig
ännu mera rolig
bestämd
stark
genuin
ännu roligare
ärlig
Hallå, vad är det här för superperson? Ni vet att jag också är ett litet knytt ibland va? Som fräser åt min man och ibland mina kollegor och definitivt åt mina barn. Som får SÄG ATT DU ÄLSKAR MIG-ångest och kräver bekräftelse och som cirka en gång i månaden (så märkligt va..not) tvivlar på cirka alltings existens. Okej, bra.
Min bästis Stina (som jag för övrigt var i Gdansk med i helgen) beskrev mig som kreativ, driven och varm. Jag blev så glad. Mitt livsmål är att uppfattas som en varm person. En trevlig, inbjudande, mottaglig varm person. Hon sa att ingen kan låta bli att skratta om jag skrattar för det är så smittande. Fan, det var fint. Vi var lite fulla och jag började nästan gråta.
Gdansk förresten, vilken stad hörrni! Det tar en timma att flyga (jaja, flyg är dåligt men om vi nu ska friskriva oss så har jag inte flugit på 2 år och det var pyttekort), det är så jävla rent och TYST. Jag var helt chockad typ hela första dagen för att det var så tyst. Och vackert. Och det är rätt tydligt att det inte direkt går dåligt för Polen rent ekonomiskt. Här gick jag och fördomstänkte att Polen fortfarande var öststatsöst och att all arbetskraftsinvandring därifrån är pga tvång och så är det mer som när svenskar åker till Norge för att lönen är så mycket bättre. Jag kan i och för sig ingenting om polsk landsbygd men vi var i en av Gdansk största förorter och det var jättetrevligt, rent och familjärt även där. Vi var på WW2-muséet som är en fantastisk men såklart också jättehemsk upplevelse. Alla borde tvingas gå på en liknande utställning vart femte år eller så för att vi inte ska glömma. Det är så lätt att tänka på hur hemskt det var men känslorna dämpas ju av tid. Att stå bredvid en av vagnarna som användes för att forsla människor till koncentrationslägren tar tillbaka dom känslorna rätt så effektivt kan jag säga. Fy fan. Dock: gå absolut dit om ni åker till Gdansk pga så jävla bra att bli påmind samt välgjord utställning. Obs det tar typ nästan 3 timmar så kanske inget för barnfamiljer.
Vi var också på Solidary Centre som har utställningar om Polen under Sovjets ockupation samt om Polens väg till demokrati. Den var också intressant såklart, men fokuserade extremt mycket på namn och datum, vilket kanske inte är min favoritgrej historiskt sett. Jag vill veta vad som hände och framförallt varför och hur det påverkar livet och världen men är helt ointresserad av vem som sa vad när. Det är en snygg utställning i en cool byggnad iallafall.
Vi hann också som sagt med ett besök i förorten, Zaspa, för att kolla in stora muralmålningar på husknutarna. Värt ett besök både för street arten och för en sväng borta från bärnstensbutiker och turiststråk.
Jaha, nu måste jag jobba. Hej hej!