Min ångest kanske inte är så mycket pengarelaterad som jobbrelaterad, inser jag såhär dagen efter när jag har gjort noll privatgrejer och 100% jobbgrejer och ändå sitter jag här med en klump i magen och lite kortare andetag än vanligt. Plus, sist jag var ute på min promenadrunda i skogen runt kolonilotterna så var den en skitskum snubbe där som skrämde skiten ur mig med sitt beteende. Hatar att vara rädd fucking dagtid också. Vill inte gå promenadrundan nu pga inte alls avkopplande att vara rädd samtidigt. Kan i och för sig kanske gå ut och ta en vända som inte innefattar just skogsdelen, men det är ju den jag vill åt! Se hur träden har slagit ut och höra det nästan öronbedövande ljudet av fåglar i vårsol. Så nu sitter jag här och tjurar och har ångest istället. Dels handlar det såklart om att jag typ inte gör nånting på jobbet. Dels för att vi hade månadsmöte med ledningsgruppen imorse och jag är fan stolt över min arbetsgivare och känner mig inte alls redo att lämna. Jag vill också vara med på den här resan. Jag vill också bidra, jag vet att jag hade kunnat göra det. Så nu känner jag mig som en svikare. Och så dels för att projektet jag leder ska tas över av en kollega av mig (duh), men inte förrän vi har fått ett godkännande och på det mötet får inte min kollega vara med för han har en tendens att deraila och liksom prata bort den röda tråden och det här måste vara tajt. Jag och en konsult ska dra det och vi är skittajta och presentationen har blivit grym och min kollega kan inte inte lägga sig i och jag vill verkligen att det här ska gå vägen. Då lämnar jag iallafall efter mig två stora beslut med bra grejer för företaget innan jag slutar, så slipper jag känslan av att inte ha levererat alls på nio månader. Men min kollega vill ju såklart inte alls acceptera det och trots att det kommer direkt från min chef att vi ska hålla mötet till så få deltagare som möjligt och att det är jag som ska presentera känner jag bara min kollegas tjurighet i varenda möte. Kan man få ett jobb där man slipper deala med män med hävdelsebehov, tack? Så trött på män just nu va. Svårt att leva i vår värld och inte känna en allmän trötthet gentemot den manliga rasen men. Smsade förresten med en av mina blivande kollegor, eller nej det var via instagrams DM-funktion och vi fick egentligen kontakt när jag försökte köpa deras hus via instagram fast han bara lade upp en flyttbild på första april-skoj. Det är min gymnasiekompis man, rätt oklart varför jag följer honom från första början, men nu är vi iallafall blivande kollegor och har en rolig DM-dialog pågående instadialog. Jallefall, jag frågade om vem hans chef var och han frågade vem min blir och så frågade jag hur min nya chef (man) är och blivande kollegan ba han är snäll mot tjejer. På ett bra sätt. I övrigt stenhård. Såatteh ser väl fram emot lite nya mansirritationer dårå.
Ähmen varför gör jag ingenting? Nu ska jag ta tag i mig själv och hjälpa min (andra) kollega att rätta till nån text i vårt internsystem så jag iallafall har presterat någonting. Sen ska jag försöka rota rätt på vad resultatet för vår enhet är årligen så jag kan räkna ut ett prispålägg i vår nya prisstrategi så jag kan säga på gruppmötet klockan ett att jag gör nånting.
ps. Vill helst bara köpa jättemycket saker. Helt i o-linje med gårdagens pengaångest, dock kostar allt under 2000 kronor så kanske därför? ds
Lösenordsskyddad: Den där om fem röriga
3 dagar sedan