fredag, september 25

Så blir det fredag och jag vill bara åka hem till familjen och ta helg. Det känns som att det var ÅR sen jag jobbade åtta timmar per dag och nu är jag helt slut när helgen kommer. Att mitt schema för dagen i princip är tomt hela eftermiddagen för att alla andra typ är lediga för att alla skolor i hela kommunen är stängda hjälper inte känslan heller. 

I huvudet går det i ett. Det här projektet är så långt ifrån en vanlig liten projektledning av en front-end-site som det går att komma och det är både superutmanande och jätteroligt. Och det framkallar ett visst mått av imposter syndrome måste jag säga. Jag pendlar mellan att känna att jag har koll och undra varför folk lyssnar på mig? Nästa vecka ska det iallafall dra igång officiellt och jag längtar lite efter att få en riktig organisation.

Jaha, nej men jag vill ju skriva här, men jag har verkligen ingenting att säga längre? Att jag åkte till en gård igår och hämtade veckans ekologiska grönsakskasse för 190 spänn? Att barnen börjar bli stora? Nej men jag vet inte.

tisdag, september 22

 Barnen satt i mitt knä igår i soffan. Vi kollade på ett avsnitt av Mästerflygarna, som vi gör varje kväll innan läggdags och det sitter alltid ett barn i mitt knä, men igår var det speciellt. Jag fick en sån lyckorush. Jag sniffade på deras hår och klappade deras små armar och kände deras andetag mot min kropp och lyckan spred sig ut i hela kroppen. Tänk att jag har gjort dom? Att det blev just Ellen och just Nils? Vilken otrolig tur jag har haft.

måndag, september 21

Att jag aldrig lär mig

 Varje gång jag säger "nu var det längesen barnen var sjuka" eller nåt i den slängen så kommer det ju tillbaka som en boomerang. Ska aldrig mer prata om framtiden. Hade vi en trevlig social helg med massa kompisar? Åh nej, det hade vi inte. Nils såg lite konstig ut när jag hämtade i torsdags, eller han var superpigg och höll på att cykla och springa men det var nåt med ögonen och SURE ENOUGH så fick han ca trettioåtta graders feber ("feber"?) på kvällen så det blev väl vabb i fredags igen. Barnen var superpigga så vi hängde mest i trädgården och gick på promenad i solen så det var väl ingen som led direkt, men det börjar ju bli lite tröttsamt med vabb (NO JINX!).

Jag kommer inte ihåg vad vi gjorde i lördags, men vi var gissningsvis hemma pga "karantän". På eftermiddagen hade vi iallafall lördagsmys och kollade på Lilla Sjöjungfrun som helt ärligt kanske inte åldrats så jättebra? En perk med att barnen blir äldre är helt klart att vi kan öppna dörren till Disney-skåpet. En lite mindre bra grej är att hälften av filmerna handlar om blåsta barn-tjejer som måste bli räddade av en prins. Aja, såg på Lejonkungen också och den är lika bra nu som den var då iallafall.

Igår var vi på Mössebergs djurpark ("djurpark") och kollade på miniponnys och hjortar och en massa olika höns och barnen lekte i klätterställningen och åkte trampbilar. Alla fick röra på sig, alla fick vara utomhus några timmar = alla var glada. Sen åkte vi till min moster och drack kaffe och när vi kom hem skruvade Andreas upp en gardinskena i kontoret och så satte vi upp gardiner och några tavlor och så var Världens Mest Bortglömda Rum inte lika fult längre. Jag har fortfarande inte fattat hur jag ska få över bra bilder (eller typ tagit dom) men jag jobbar på det.

torsdag, september 17

 Tredje veckan på jobbet och jag känner att jag lever. Tror faktiskt inte att jag har haft så här späckade arbetsdagar på flera år, om vi bortser från typ nån vecka runt årsbokslut. Det går absolut inte att jämföra med min förra arbetsplats när jag hämtade barnen på förskolan klockan tre utan att gå ner i tid. mvh slackern osv. I Stockholm var ju dessutom den generella arbetstiden 9-17-ish och här är det stämpelklocka och arbetstid 7.30-16. Det var RÄTT längesen jag åkte till jobbet innan klockan sju på morgonen kan man säga *gäsp*. När jag lämnar på förskolan (7.30) sladdar jag in på jobbet precis till första mötet klockan åtta Kramer-style. Vem bokar ens möten klockan åtta på morgonen? Alla här tydligen.

Hemma har vi haft en elektriker som har fixat våra takspottar och dragit lite nya takuttag (eftersom det fanns totalt ETT i hela huset när vi flyttade in) samt en trädgårdsmästare som ska få tukta kaoset som tidigare ägare har gjort i sin en-av-varje-strategi. Absolut att vi KAN klippa en himla buske, men jag känner mig så blind när det gäller trädgård. Interiört kan jag liksom se hur det kan bli, men utomhus är jag lite jag hör vad du säger men jag förstår inte-aktig. Så nu får hon komma och röja lite så våra sura pensionärsgrannar kan sluta gå utanför på kvällspromenaden och peka och grymta ogillande. JAG SER DIG BRITT-MARIE OCH DU ÄR INTE SÅ BRA SJÄLV! Skoja bara.

Ser fram emot helgen och att få vara lite med barnen. Längtar efter att komma hem imorgon efter jobbet, peta av mig skorna och sätta mig med en kaffe i uterummet och lyssna på barnen när dom leker. I tre sekunder innan dom skriker och härjar och drar ut alla soffkuddar på golvet och skriker FLOOR IS LAVAAAAAAAAAAAAA. På lördag ska vi hem till Marie och Jonas och käka lunch och låta barnen leka av sig och på söndag ska vi träffa Anna med familj på en annan playdate. Och så ska vi väl ha fredagsmys (chips, festis och varma mackor framför Disney +) och eh tvätta antar jag. Ni då? Vad är era helgplaner?

måndag, september 7

Måndag

Ytterligare en vecka har gått. Barnen blev blixtförkylda i fredags så jag har också klarat av min första vabb. Jag hade också känningar och eftersom man ändå inte får gå till jobbet då (och jag hade glömt min dator på jobbet) så jag tog den. Idag är det Andreas tur och imorgon och på onsdag, och här kommer en stark perk med Lidköping, ska PAPPA vabba. Obs barnen är typ redan friska och det var han som erbjöd sig och vilka är vi att säga nej då?

Okej, önskemål är housetour och hur det är att bo i Lidköping och hur det känns att flytta från en större stad till en mindre. Jag ska se om jag inte kan försöka få över lite bilder i datorn som jag kan ladda upp här. Det känns ju som att det är 1994 när man skriver så, men jag har hittills inte hittat nån app som stöder bilduppladdning i blogger och jag har bara bilder i telefonen så well ja. 

Hur är det att bo i Lidköping då och vad är det för skillnad? För er som inte har en aning om var Lidköping ligger eller sådär så ligger det ungefär 15 mil nordost om Göteborg, precis vid Vänerns sydsida. Alltså mitt på schlätta. Det bor väl runt 40 000 människor här och stadskärnan är byggd kring "nordeuropas största torg"* och ån Lidan som rinner rakt igenom. Det är torghandel på onsdagar och lördagar, fortfarande. Det finns typ HM/HM Home/Lindex/Gina Tricot och dom vanliga kedjorna typ Stadium/Cervera/Hemtex blabla. Det enda stället det nånsin är kö på är Systembolaget. I övrigt är det sjukt många fik av den gamla skolan och en orimlig mängd frisörer. 

Generellt kan man väl säga att den största skillnaden mellan Stockholm och Lidköping, förutom utbud, är tempot. Allt går långsammare här. Det finns ju inga bilköer så det tar ju max tio minuter att ta sig i princip varsom i stan. Det är aldrig kö (förutom Systembolaget) och så länge man inte åker till stranden så träffar man kanske en handfull personer om man går ut. Ljudnivån är också därefter såklart. Fast vi bodde i förort i Stockholm så inser vi nu hur mycket vi ändå hörde trafik. Nu kan jag bli trött på att asparna som står kanske 100 meter från vårt hus prasslar så mycket när det blåser, på den nivån är den allmänna ljudmattan.

Den näst största skillnaden skulle jag säga är folks generella bemötande. Jag hade glömt, eller normaliserat, hur hårt Stockhom är. Hur det över lag är mycket mind your own business och att folk varken hälsar eller småpratar om det inte är nödvändigt. Här är det tvärtom. ALLA pratar. A L L A. Kassörskan på Ica, förskolepedagogerna, receptionisten, grannarna, personen som står bredvid i kafét. Jag kan mer om personalen på barnens nya förskola efter ett par veckor än vad jag vet om dom barnen har varit med varje idag dom senaste tre åren. Man kan väl vända det till att det är mer professionellt i Stockholm, på alla plan. Alla håller tillbaka mer och personlig, ej privat känns som ett ledord medan folk här har ungefär inga spärrar. Det går mer och mer upp för mig varför JAG är som jag är om vi säger så.

Och det här skriver jag konstaterande men utan dömande intentioner: folk här har inget behov att verka upptagna. Dels såklart för att det inte finns så himla mycket att göra, men jag tror att det också är en social standard som är annorlunda. I Stockholm träffade jag mina kompisar kanske nån gång per månad efter att ha bokat några veckor i förväg och sen ställt in (åt bägge håll) ett par gånger. Här är det mer okej, kom på tisdag 18.30 och alla kan och alla kommer. Jag har träffat fler kompisar här på några veckor än senaste året i Sthlm, så det är inte bara en coronagrej. Folk hör av sig och välkomnar hit och vill ses på ett helt annat sätt än i Stockholm. Jag kan gå in lite mer på just det här för det har haft en stor effekt på min känsla av värde, men det är för stort för att ta helt nu.

Vi bor i en del av Lidköping som har byggts senaste tio åren och som ligger 5-6 km från "city". Vi har fem minuters promenad till badplats, tio minuter till en strand och några minuter till en skogspromenad. Vi fick förskoleplats ungefär en kvarts promenad eller fyra minuters biltur hemifrån, för förskolan närmast oss har intagningsstopp i och med mängden barn som har flyttat dit senaste åren. Skolan ligger ungefär 150 meter från vår dörr, men vi får väl se när det närmar sig om vi sätter barnen där eller på den som hör till deras nuvarande skola.

What else? Hur mår vi då i denna flytt? Fan-freaking-tastic! Nej, men skämt åsido så är det här lätt det bästa beslutet vi har tagit. Jag hade förväntat mig att det skulle vara lugnare, och gött med ett stort hus och egen trädgård och blabla, men jag hade inte förväntat mig att jag skulle må så mycket bättre rent fysiskt. På två månader har jag gått från ont i ryggen i princip dagligen så länge jag kan komma ihåg till inte ont alls. Från huvudvärk ett par gånger i månaden till noll gånger. Från stressmage till filbunksmage. Andetagen är djupare, tålamodet större. Jag börjar väl inse att pulsen jag sökte när jag lämnade Lidköping inte har varit så bra för den personen som kom ur stressen och sorgen av att nästan gå in i väggen (eller jobbet bakom det) och att förlora en förälder. Att kunna ta en kaffe på altanen och lyssna på fågelkvitter och asplöv i vinden är tydligen bättre? 

Sen finns ju fördelarna med att kunna åka direkt till ekobonden och köpa veckans kött, direkt till grönsaksodlaren och köpa veckans grönsaker och till bageriet för veckans bröd. Det är en sån OTROLIG lyx för mig. Rent generellt kan jag ju också kanske nämna att allt är billigare här. Jag gjorde en jämförelse mellan Mathem (som vi ofta köpte från) och det som här är dyr-Ica när vi flyttade hit och insåg vilken skillnad det är och det är mellan 20-30% billigare här. Det finns ju heller inga vägtullar eller generellt nåt att spendera pengar på, så förhoppningsvis kan vi växa sparkontot istället för att bara nalla från det.

Nu har jag ett möte, men fråga om det är nåt annat ni undrar.


*kan vara en lögn, men den lögnen har jag isåfall växt upp med

onsdag, september 2

Long time no hear

 Jaha, vad händer här då? Hur mår ni? Har ni haft en bra sommar?

Jag har inte haft/orkat starta någon dator, men vi har haft det bra. Vi bor i Lidköping nu. Vi är husägare. Jag vet inte ens vad jag ska säga om det så om ni undrar nåt över flytten så kan ni väl fråga så börjar jag där?

Vi har det bra iallafall. Att flytta är det särklass bästa beslut jag har fattat dom senaste tio åren, förutom kanske att bli ihop med Andreas om det räknas som val. Barnen har börjat nya förskolan och det går (peppar peppar) jättebra hittills. Jag började mitt nya jobb igår. Mitt introduktionsschema innebär möten 8-16 närmsta femton dagarna *insert sweat emoji*, men det känns också bra. Jag får en genomgång av varenda funktion på hela företaget och ska till och med åka med en chaufför på en leveransrutt så jag kommer iallafall inte kunna säga att jag inte vet vad vi gör efter dom här veckorna. Och ifall nån undrar vad jag ska jobba med så kan man väl säga att det handlar om digital verksamhetsutveckling. Till en början ska jag projektleda en ny e-handel för business to business-kunder, men för att göra det måste jag först kartlägga kunder, marknad, interna flöden och framtidsbehov så atteh ja, jag kommer väl kunna producera nåt cirka december 2021.

Jaha, nej men det här var så konstigt så jag slutar väl här. Hoppas ni har det fint!