fredag, oktober 23

Så gick det ännu en vecka. Min lilla pluttbebis har fyllt tre år. TRE ÅR! Hur hände det? Alldeles nyss var han en bedårande ettåring med håret rakt upp och en något svajig gångstil som skrattade istället för att säga ja och nu är han stor. Fortfarande med papegojplym i håret, men ett betydligt mindre svajigt rörelsemönster och ett humör som inte går av för hackor. Jag tror att Nils eventuellt har ärvt min BLIXTSNABBA ilska. Förlåt min son! Kanske därför han väljer pappa 11 gånger av 10 och bara i nödfall accepterar mig just nu. Det senare kanske i och för sig beror på att min mest använda fras till honom just nu är MEN NILS SLUTA! för han är ett riktigt litet sattyg rätt ofta. Han är såklart också det absolut finaste som finns i hela världen och jag är så kär så kär så kär i den där lilla knasiga personen.

Vad har hänt mer? På jobbet går det bra, tror jag. Vi kommer framåt iallafall, och det är ju roligt. Hemma är jag just nu inne i en STARK planera fix-fas och vi har hela garaget fullt av omonterade Ikeahyllor. Där ska det bli lite mer städat och inte bara "all skit i garaget" som vi kör på nu. Sen ska vi ta tag i barnens lekrum och fixa både en rita/fixa-hörna och måla väggarna så det blir lite mindre vit cell med lådor på golvet som vi har just nu. Och sen ska vi ta tag i kontoret/gästrummet och få in en bokhylla så vi kan packa upp kartongerna som står i garaget nu. Och sen ska det julpyntas och nu har vi SKITMÅNGA fönster så jag måste också köpa fler julgrejer. Stackars mig (hehehhee). Nu lunch. 

torsdag, oktober 15

 Vaknade dessutom med huvudvärk imorse. Ni vet, den som känns som att man har bitit ihop käkarna hela natten och sen är lite öm i huvudet? Den utvecklades iallafall till full blown-spänningshuvudvärk strax innan lunch så när jag kollade mitt schema och såg att resten av dagen ändå är digital så åkte jag hem. Nu sitter jag vid köksbordet och solen lyser in genom fönstret och kastar skuggor från blommorna på bordet. Jag tog två alvedon och en espresso för en stund sen och jag känner huvudvärken avta medan jag skriver det här..för att ersättas av typ värme? Så konstig känsla. Anyhow, det här jobbet är så himla roligt. Och utmanande. Jag grät en sväng häromdagen i frustration över vissa sakers tillstånd, men som vanligt gick det över dagen efter dvs igår. Det är iallafall som att jag får ta allt jag tycker är kul från alla mina tidigare jobb och ha i ett och samma. Plus alla är jättesnälla. Plus det är nytt och spännande. Min hjärna går på högvarv bara, därav huvudvärken. Börjar mer och mer inse hur IDIOTISKT det är med arbetstid. Eller alltså, jag förstår ju att den är ett sätt att mäta arbetsoutput men som vi har det nu, med stämpelklocka, nej. Så så dumt. Det är väl det enda negativa med nya jobbet då om jag måste säga nåt. Vad jag presterar är väldigt lite relaterat till hur många timmar jag befinner mig vid min plats på jobbet. Jag har retat min man för att han "aldrig jobbar" eftersom jag nästan kan räkna dagarna han har varit på jobbet 8 timmar sen vi träffades, men han har ju en klar poäng i att han jobbar lite hela tiden istället. Och har man strategiska jobb (som vi bägge har nu) så är det ju lite sant. Jobbet ligger alltid med lite i bakhuvudet och jag kan ägna dagar åt att försöka krysta fram en presentation, men ofta kommer lösningen typ när jag duschar. Eller i bilen hem. Eller som i resterna av en dröm, strax efter jag vaknar. Jag kan få aha-tankar i matkön eller när jag hämtar barnen eller absolut ibland vid mitt skrivbord. Min poäng är väl att det jag presterar är en kombination av research, gammal kunskap och forcerat tänkande och att det ibland tar en vecka att komma framåt och ibland en timma, men att resultatet kan vara detsamma. I mitt fall är arbetstid därför inte korrelerad till summan av det jag presterar, eller iallafall inte alltid.

Livet

Vaknade imorse av en fot i ansiktet. Långsamt sträckte sig benet och foten åkte djupare ner i kinden. Sen sa ägaren till foten Jag vill gå upp med pappa. Jag vill absolUUUT inte gå upp med mamma. Ägaren är otroligt bestämd just nu med att bara pappa duger. Vilket ju är fine. Eller borde vara fine, eftersom samma ägare har valt mig nästan jämt under de tidigare nästan tre åren vi haft tillsammans. Inombords känner jag mig såklart totalt ratad. Som tur är har det andra barnet aldrig övergivit sin mammafavör och är snabb att replikera MEN JAG VILL GÅ UPP MED DIG MAMMA! DU ÄR BÄST I HELA VÄRLDEN PÅ ATT GÅ UPP! Nu hade jag väl helst bara inte gått upp alls, men eftersom jag ändå måste så gör jag ju det helst under pepp. Innan vi gick upp fick jag dock svara på 

Mamma, vad är en stjärna?

medan fotens ägare hade bytt position och istället bearbetade mina njurar. Sen gick vi upp.

fredag, oktober 9

En liten lista

 Lånar en liten lista från Sandra Beijer via Cinderalley.

Vad är det bästa med hösten?

Luften. Ljuset! Det finns ingenting finare än det gyllene höstljuset. Kanske gyllene höstljus på disiga hästhagar (min väg till jobbet SCORE!)? Att det är svalt på nätterna så man kan sova ordentligt. Att det är mysigt när det blir lite mörkt. Det enda negativa är väl regn och blåst egentligen?

Vad gjorde du förra hösten?

Bra fråga. Jag började jobba corporate för första gången i mitt liv. Vi planerade för att renovera vinden. Nej, men det var väl det?

Beskriv din höst i tre ord?

Mysig. Nytt. Välmående.

Vad var bäst med sommaren?

Att vi flyttade till hus och fick en egen pool. Har nog inte badat så här mycket de senaste tio åren tillsammans. 

Hur mådde du förra hösten?

Ganska bra tror jag? Det var ju mycket nytt med jobbet så jag sov väl dåligt en period, men i övrigt så tror jag att det var rätt bra?

Vad är dina planer för hösten?

Det är ju corona dårå så jag har inga direkta planer. Pratade om att åka till Grythyttan med Mimmi, men nu när det drar igång med smittspridningen igen så känns det inte så lockande att åka norrut. Nils fyller år nästa helg så då ska vi fira honom. Sen är det halloween och sen kommer väl typ julen. Som vi kommer fira hemma hos oss, kanske bara vi men förmodligen med pappa och kanske min moster. Vi får se.

Hur gör du hösten mysig?

Man behöver ju inte direkt anstränga sig känner jag. Hösten är ju definitionen av mysig. Det räcker ju med att typ dimra lamporna och kolla på nån kass Netflixproduktion som Emily in Paris (som f ö produceras samt spelas av Phil Collins dotter) och käka glass i soffan. Eller tända ljus, baka lite bröd och brygga kaffe. 

Vad kommer du dricka i höst?

Äpplemust från gårdarna härikring, kaffe och vatten gissningsvis. Alkohol drack jag senast...kommer inte ihåg. Troligtvis när jag och Andypants var på Bjertorp slott i augusti.

Hur vill du se ut i höst?

Jag skulle vilja se sval och sofistikerad ut, men det är väl den gamla vanliga lilla my-tofsen som gäller. Borde verkligen klippa mig, men orkar inte ta tag i det. Kommer väl dra runt i jeans och skjorta och nån typ av känga. Skulle vilja hitta en stor fyrkantig scarf/halsduk. Typ 120x120.

Vilket är det värsta höstvädret?

Rusket. Eller det där blomspruteregnet. Och blåsten. Alltid blåsten.

Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan?

Ingen aning. Vanliga småbarnsfamiljsgrejer som typ gå lite i skogen, peta på vatten med pinnar, fika.

Hur förbereder du dig inför vintern?

Jag längtar. Hoppas på en riktig vinter i år, även om det känns långsökt. 

Vad ser du fram emot just nu?

Helgen. Att vara med barnen och Andreas.

onsdag, oktober 7

 Prokrastinerar så mycket just nu. Det är ju ändå ett av mina supertricks så jag borde ju inte vara förvånad, men det känns konstigt efter en dryg månads konstant jobb-jobbande. Tänkte precis på att jag saknar att jobba med Jenny. Dels för att jag gillar henne så mycket och hon är himla rolig, men också för att jag saknar nån att bolla med. Det finns massa rolig energi på jobbet, men jag är den enda med den här typen av digital kunskap och pendlar rätt mycket mellan att känna mig som en chef och tänka att jag är en bluff. Det brukar gå över rätt snabbt, men jag vet inte om den där duktig flicka/dubbelkollar-grejen helt går ur? Pratade med en snubbe förut som hör till IT, men som har nån specialstatus pga ett geni så han rapporterar direkt till en av ägarna om ett problem som ingen annan verkar kunna lösa, eller är intresserade av att ta tag i och jag fick liksom ut mer av tre minuters Teamschattande än vad jag har fått på en månad på andra ställen. Älskar IT-killar som kan förklara saker. Det är samma ägare som är hans chef som har mitt projekt som sin bebis så jag har ju access till geniet, även om det innebär att jag kringgår min egen grupp. Känns inte helt okej, men jag vill liksom få saker gjorda? Sen tänkte jag på att jag ska sluta lägga mig i och ifrågasätta så mycket och istället bara acceptera sakers tillstånd och då fastnade jag i att slösurfa på internet och känna hur tiden går så långsamt så det nästan inte borde vara möjligt att gå så här långsamt.

Borde åtminstone ta tag i att kolla upp förvaringslösningar på Ikea, men jag när ett starkt HAT till deras sajt och kommer pga corona inte kunna åka dit. Vi behöver bygga upp nåt i garaget så vi inte bara har en massa random lådor på hela golvet och vi har pratat om Ivar-serien, för den har vi i förrådet, men jag tror att det finns nån svart serie som är bättre egentligen och nä men okej, nu får jag väl googla då.

 Det är onsdag. Jag jobbar hemifrån för jag kände lite vad Tegnell skulle kalla "milda förkylningssymptom" i förrgår. Så igår och idag sitter jag vid vårt köksbord istället och HERRE vad skönt det är. Måste ta tag i att prata med chefen om att få jobba hemifrån iallafall någon dag i veckan. Just nu sitter jag i ett öppet kontorslandskap med en massa säljare som pratar i telefon hela tiden och en marknadsavdelning som absolut inte har förstått vitsen med hörlurar vid videosamtal. Generellt kanske man skulle kunna säga att möteskulturen på mitt nya jobb är lite...sisådär. Och att vi har lotus notes som mail/kalenderprogram där man inte får nån typ av avisering nånsin. Så om nån bokar av ett möte så syns inte det hos mottagaren (systemfel), men folk mailar inte heller (kulturfel). Har gått till ett antal möten bara för att mötas av tomma rum eller "men jag bokade av". Det är lite osoft faktiskt. Också osoft: att sitta och leta CRM-system och mötas av kanske en hel bransch byggd på floskelgeneratorn.se. Får jag läsa ETT ORD TILL om insikter genererar kundnytta så kreverar jag. För att prata om att möta kunden som den vill bli bemött så är dom oftast otroligt dåliga på det själva. Allt material är bakom inloggade väggar och man måste prata med nån himla säljperson för att få kolla på en youtube-demo. Ha, häromdagen kollade jag på nån film på en hemsida och kanske femton sekunder senare så ringde telefonen. Det var en säljare från företaget som jag absolut inte ville prata med (jag letade bara information) och som frågade om rätt så detaljerade grejer som jag inte vill eller får dela med mig av utan ett NDA. När jag sa att jag inte kunde släppa den informationen i ett säljsamtal blev hon SKITSUR och ba "I'm not a sales rep, I'm a business developer". Hahaha.. okej lilla gumman, men du ringer cold calls såatteh... sa jag inte. Jag bad givetvis (lite drygt) om ursäkt och sa att det inte var så lätt att veta eftersom hon inte hade presenterat sig och för att hon ringde ett säljsamtal. Kommer inte prata med henne igen, så kan vi säga.

Jag har bokat tid för ett coronatest imorgon. Känner mig fortfarande lite konstig, har huvudvärk och fryser men mår bra i övrigt. Kommer säkert inte vara nåt, men jag är ju inget om inte lydig.

Vad mer? Tänker göra om garaget till hemmagym. Beställde en crosstrainer som levererades häromdagen. Andreas provkörde den igår och sa att det var kul, men jobbigt. Jag tänker att jag ska levla upp med lite hantlar, nån kettlebell och dra ner mina yogaprylar. Andreas tänker att han ska installera en tv och nån stereo. Heter det ens stereo längre? Ljudgrej som kan spela spotify iallafall.

Imorgon ska vi hämta veckans skörd: griskött uppfött på skaraschlätta med namngivna föräldrar, äppelmust från stället där min mormor växte upp, äpplen, morötter och potatis från Lilla Labäck. Har säkert glömt nåt. Våra matkostnader har nära på halverats sen flytten. Inte bara är det godare att köpa från producenten, det är billigare också. Och allt annat är också billigare.

En annan sak som är skön att slippa är vägtullar och parkeringskostnader. Nu var det ju corona precis när vi flyttade så just då hade det ju redan gått ner lite i några månader, men när vi bägge jobbade på plats tror jag att vi betalade strax under femtusen i månaden för vägtullar och parkering totalt. Det gör vi så att säga inte nu. Vi betalar ju inte heller nån bostadsrättsavgift på nästan lika mycket. Förra månaden när jag fixade med räkningarna såg jag att vi landar på nästan tiotusen kronor mindre varje månad nu än i Stockholm. På tal om saker vi INTE saknar.

måndag, oktober 5

Det eviga livspusslet

 Godmorgon! Ännu en helg till historieböckerna osv. I fredags...eh..jo! I fredags hade vi myskväll, käkade McDonalds framför Vaiana och jag gick och lade mig strax efter tio. I lördags städade vi huset (har inte städerska längre) och sen gick vi en sväng på stan där vi sprang på både en av mammas bästa kompisar och mammas bror med sällskap. Och min kompis Anna och hennes man, som också är min kollega. Sen åkte vi hem, käkade rester till lunch och sen gjorde jag en äppelpaj för Andreas pappa med sällskap kom på eftermiddagsfika. På kvällen gjorde jag pizza på veckans lokalodlingsskörd: En potatispizza med gruyere, timjan och lite honung och en på polkabetor, chèvre och rosmarin. Sen stekte jag upp lite mangold, zucchini och honungstomater i vitlöksolja för att få nåt till. Det var så jävla gott, kan verkligen rekommendera!

Igår var det typ skymning hela dagen och jag var så jävla trött. Jag tog en för laget och bakade kanelbullar och gjorde chokladbollar med barnen. Jag är inget fan av att baka i allmänhet och verkligen inte med barn som bara kladdar och härjar runt, men nu är det gjort och vi har hela frysen full av bullar. Sen käkade vi nån version av spagetti aglio e olio (olivolja och vitlök) med tillägg lök och tomater till lunch och när Nils tog sin middagslur åkte jag med Ellen och gjorde lite ärenden. Sen gick vi en runda i området och barnen cyklade. När vi kom hem hade min trötthet nått nya nivåer och jag var tvungen att vila lite i soffan innan jag lagade kvällsmat: kycklinggryta med grönsaker i ugn.

Idag gick jag upp kvart i sex och fixade födelsedagsmys till Andreas som fyller år idag innan jag drog till jobbet där jag klockade in 6.57. Och här är jag nu. Utan mackan jag gjorde iordning imorse, för den glömde jag i kylskåpet. Det finns frukostbuffé i matsalen om typ tjugo minuter så det går ju ingen nöd på mig men.

Jamen livspusslet då? Det är väl typ helgen som den är? Jag funderade i bilen på vägen hit på livspusslet och hur det känns just nu eller hur jobbigt det är och nu kommer det väl straffa sig att skriva så här, men vi har det rätt bra just nu. Barnen är rätt stora och tidsflexibla och leker jättebra tillsammans, alla sover på nätterna och förutom att Ellen dansar på måndagar så har vi inga fasta aktiviteter att ta hänsyn till (än). Barnen går 7.30-15.15 på förskolan och vi kör att en lämnar (oftast jag) och en hämtar (oftast Andreas). Halv åtta är ju i tidigaste laget men det är av två anledningar: 1) jag hinner inte till jobbet i tid om vi lämnar senare för ofta är det möten redan klockan åtta och 2) det är frukost på förskolan klockan åtta och man kan antingen lämna innan eller efter halv nio, vilket blir för sent. Vi pratade rätt mycket om tider och vi har ju lämnat halv nio-nio tidigare, men sen provade vi att barnen är med på frukosten och vi har fått så mycket bättre morgnar. Troligtvis för att barnen vaknar strax efter sex och med nya schemat hinner dom se typ ett avsnitt av nån netflixserie medan vi klär på oss och sen är det dags att dra. I Stockholm gick det ju flera timmar från vakna till åka och bara att få barnen att sätta sig och äta frukost var en kamp. Sen hade dom oftast antingen kommet lite för djupt in i ipad-livet eller börjat leka och vi fick ägna tjugo minuter åt att försöka locka/muta/hota ut barnen ur huset. Nu, när allt är så tydligt: ett avsnitt netflix, klä på sig, gå ut verkar det som att barnen har lättare att ta in strukturen.

Och eftersom vi lämnar så tidigt/börjar jobba så tidigt så kan vi hämta rätt tidigt. Och det tar fyra minuter hem från förskolan så den som hämtar är ju ofta hemma innan halv fyra. Andreas jobbar hemifrån och jag har strax under 20 minuter till jobbet så en vanlig dag skulle jag säga att hela familjen är hemma innan klockan fem. Absolut att det går i ett under dagen fram tills dess, och vid fem måste vi börja laga mat annars blir alla hangry men det är ingen direkt stress. Vi gör en matlista på helgen för veckan och sen lägger jag en matorder med hämtning på måndagen och så hämtar vi lokalprodukter på torget på torsdagar. Jag lagar kanske 80% av all mat hemma, men så länge det är planerat och vi inte står i ett vad ska vi äta?-place varje dag så tycker jag det är rätt avkopplande. 

Den största anledningen till att jag inte känner nån större livspusselstress är ju att jag inte har några fritidsaktiviteter att ta hänsyn till. Inte Andreas heller. Och eftersom vi oftast är hemma så är det bara att boka in nåt om man vill träffa nån eller gå och träna eller nåt. Men det händer inte jätteofta för jag blir så sjukt trött efteråt, även om det jag gör är skitkul i sig. Så vi är mest bara hemma på veckorna och sen gör vi lite grejer på helgerna. Så himla ospännande liv, men också så lugnt och fint i det trökiga. Vi har ju valt det för att det är det vi mår bra av. Andra mår bra av att träna, träffa folk, göra grejer och då kan jag förstå att livspusslet kan bli lite kämpigare, å andra sidan får ju dom personerna förhoppningsvis energi av sina grejer?

Jag brukar tvätta på helgerna och vi kör ett ryck på lördag förmiddag och städar huset. Det är typ det? 

fredag, oktober 2

Vad jag saknar med Stockholm och höstplaner

 Jag satt i bilen igår och försökte tänka efter på vad jag saknar med Stockholm och det kanske är hela coronasituationen som påverkar, men förutom älskade personer (såklart!) så kommer jag nästan inte på nåt. Hämtmatsutbudet är ju under all kritik i Lidköping så det saknar jag ju, och att jag inte har hittat ett bra promenadstråk här än som har blivit "min runda". Men det är väl det? Det är otroligt tydligt att vi gjorde rätt val som flyttade hit. Vi har mer socialt liv. Jag älskar vårt hus. Vi har trädgård. Mitt jobb är 1000% roligare här än i Stockholm. Okej, jag kanske saknar vissa grejer på barnens förskola, men dom har fått andra grejer istället så nej inte det heller tror jag. När jag bodde i Stockholm kunde jag få fysiskt längtan efter att åka hit, efter dom böljande vidderna och all grönska. Nu är det det jag ser varje dag. Varje morgon när jag åker till jobbet och ser ut över fälten som gör mig lugn i själen så känner jag mig lyckligt lottad. Istället för betongsuggor och bilköer ser jag skogsdungar i höstklädsel och hästhagar klädda i morgonljus.

Men folket saknar jag såklart. Att snacka lite med grannarna över staketet och hänga med våra kompisar. Och nu med en ny coronastigning känns det kanske lite som att planer på att åka upp en sväng innan jul känns rätt onödiga. Vilket leder oss till höstplaner. Som jag inte har några. Lite är det för att allt är så nytt här så när helgen kommer vill jag bara vara hemma med familjen så vi kan vila upp oss allihop. Och så lite för att corona gör att allt känns rätt ovärt. Jag kanske ska dra iväg en natt till Grythyttan med Mimmi och sen har vi bokat boende på Nääs fabriker utanför Göteborg för familjen i mitten av november, men förutom det har vi inga spännande resplaner. Å andra sidan har vi tre födelsedagar, halloween (som barnen typ likställer med julafton) och sen kommer ju julmånaden. Jag är ju en person med full julpsykos så jag ser verkligen fram emot att gå all in i ett stort hus...

torsdag, oktober 1

 Jag fick lite hjälp på traven med en kommentar om grejer jag kan skriva om. Jag förstår fortfarande inte riktigt vad huset rum för rum betyder? Typ först kommer vi till en hall och sen till höger är köket? Eller hur många rum vi har? Det är eh..(måste tänka).. fyra sovrum, ett stort vardagsrum/matplats-rum som typ tar upp hela undervåningen, ett kök, en tvättstuga, två badrum, en stor hall som är öppen upp till nock, en groventre och ett stort garage med två typ förråd. På undervåningen har vi hall, vardagsrum/matrum, kök, badrum med dusch, ett sovrum, tvättstuga och groventré. På ovanvåningen ett allrum i mitten och sen tre sovrum (två till vänster och ett till höger om man står i trappan till allrummet) och ett badrum med dusch och badkar. Är det så ni menar? 

I övrigt lovar jag att skriva om:

Det ständiga vardagspusslet

Vad jag saknar med Stockholm

Höstplaner

Hur det är att börja på nytt jobb och lära känna nya människor

Tusen tack för inspirationen! Feel free att fylla på eller förtydliga om det är nåt annat. 

Kan väl passa på att meddela att jag har blivit moster till Världens Gulligaste Barn och att min fyraåring har två lösa tänder. Det upptäckte vi förra fredagen och det gick till så här:

Vi hade fredagsmys. Det betyder att vi köper McDonalds (appropå saker jag saknar med Sthlm - restaurangutbud med hämtmat), lägger ut filtar på golvet i vardagsrummet på ovanvåningen och kollar på en Disneyfilm. Mitt i Lejonkungen säger mitt äldsta barn: jag har en blåsa i munnen mamma! Så jag kollade ju såklart i munnen och DÖM OM MIN FÖRVÅNING när hennes ena framtand i nederkäken är vickbar i typ 45 grader. Fick panik. Tänkte att hon hade slagit sig (fast vi hade inte hört nåt om det? Vad har hänt på förskolan? Berättar dom inte allt?!!) och fick lite mer panik. Kom på att Ellen fortfarande har napp när hon somnar (som jag tar så fort hon har somnat) och ba det går ju inte! Ellen älskade lilla vännen, du måste sluta med nappen. NU! Så det togs ju emot väl...

Nej då, hon är så sjukt mutbar så vi sa att hon kunde få en Elsaklänning från HM dagen efter och då slutade hon och har inte frågat efter nappen since. Så otroligt praktiskt att hon har den egenskapen måste jag säga. Det andra barnet är NOLL mottagligt för mutor/belöningar och ställer sig antingen bara och skriker efter det direkt eller gör det han ska fram tills att han får nåt och sen skiter han i det eftersom då har han ju fått det han vill ha. Vet inte hur man hanterar såna barn. Känner mig helt lost i mitt föräldraskap när jag inte kan muta/hota/belöna. Ja JA JA, absolut att vi pratar och barnen får komma på egna förslag blablabla, men oftast har jag inte tid/ork att vara så pedagogisk utan jag vill att vi faktiskt kommer utanför dörren eller sätter på skorna eller går och lägger oss. Eller slutar med napp. Och då kanske jag ber snällt först. Och sen hotar/mutar jag. So sue me.

Ikväll ska jag göra exakt det jag älskar med småstaden: hämta maten jag har beställt i vår lokala reko-ring. Grönsaker från Lilla Labäck (som levererar till b la agrikultur), lamm- och vildsvinskött från ett slakteri som köper upp överskott i närområdet, bag in box med äppelmust från Kinnekulle och eh så var det nåt mer jag har glömt av. Jo! Nån typ fermenterad vitkål. Det hela kommer gå på cirka sjuhundra kronor och vi får mat för en vecka.